• No results found

Repliker och kommentarer I den här avdelningen välkomnas kommentarer till tidigare bidrag och korta inlägg med ekonomisk-politisk anknytning

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Repliker och kommentarer I den här avdelningen välkomnas kommentarer till tidigare bidrag och korta inlägg med ekonomisk-politisk anknytning"

Copied!
2
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

I Ekonomisk Debatt 1997:8 diskuterade jag de viktiga principfrågor angående ekonomernas integritet och oberoende i samhällsdebatten som Lars Jonung tog upp i en tidigare artikel. Dessa reflexioner har inte föranlett några ytterligare inlägg.

Det har däremot de kortfattade kritiska synpunkter som jag framförde i detta sammanhang angående de adjungerade professurerna. Min kritik kommenteras i föregående nummer av Marian Radetzki (adjungerad professor) och Lars Bergman (ordinarie professor). Till detta kommer ett antal kommentarer som framförts mer eller mindre privat och som lämpat sig mindre väl för publicering.

Marian Radetzkis inlägg är av det mer personliga slaget, medan Lars Bergman diskuterar övervägandena bakom den ad- jungerade professur som Hans Tson Söderström innehar vid Handelshögsko- lan i Stockholm. Radetzki och Bergman väljer båda greppet att tolka mina syn- punkter som att ”riktiga” professorer skulle ha en större rätt att delta i sam- hällsdebatten än andra. Enligt Radetzki skulle jag mena att ”inlägg från övriga

bara förvirrar debatten, och minskar eko- nomkårens anseende”. Bergman beskri- ver min syn som att ”vad ´riktiga` profes- sorer har att säga skall a priori tillmätas större vikt än vad adjungerade professo- rer och annat löst folk kan drista sig att framföra”. Det kan därför finnas skäl att ytterligare klargöra min inställning.

Självfallet har varken jag eller någon annan hävdat att den ekonomiska debat- ten bör föras enbart av ”riktiga” professo- rer eller ens enbart av akademiskt utbilda- de ekonomer. Akademiska forskningsper- spektiv är viktiga. Men det är minst lika viktigt med praktiska ekonomisk-politis- ka erfarenheter och kunskaper om aktuel- la förhållanden liksom med allmänt sunt förnuft. Sådana perspektiv bör naturligt- vis också tillföras i utbildningen. Fram- stående akademiska forskare har inte all- tid den bakgrund som detta kräver. Detta är självklarheter. Jag tillhör förmodligen de ekonomer som betonat detta mest.

Min poäng är i stället att det bör råda så stor klarhet som möjligt om med vilka kunskaper olika personer deltar i sam- hällsdebatt och undervisning. Gör man det med i huvudsak egen vetenskaplig forskning som grund, är professorstiteln

Ekonomisk Debatt 1998, årg 26, nr 3 209 LARS CALMFORS

De adjungerade professorerna

*

LARS CALMFORS är professor vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, och ordförande i Ekonomiska Rådet.

Repliker och kommentarer

I den här avdelningen välkomnas kommentarer till tidigare bidrag och korta inlägg med ekonomisk-politisk anknytning

* Jag är tacksam för synpunkter från Harry Flam, John Hassler, Assar Lindbeck och Lars Svensson.

(2)

Repliker och kommentarer

en bra signal om detta. Gör man det i stäl- let på grundval av annan kompetens, bör detta framgå. Därför är det olyckligt när adjungerade professorer ”tappar bort” att de är adjungerade och i olika samman- hang framträder som akademiska profes- sorer med en tyngre vetenskaplig merite- ring. Man riskerar därmed att skicka en felaktig signal om den egna kompetensen till en publik som inte kan bedöma denna i stället för att delta i debatten på egna meriter.

Jag har ingen anledning att här bedöma någon enskild adjungerad professor. Det finns naturligtvis goda exempel på kor- rekt ”marknadsföring” liksom det finns dåliga exempel på motsatsen. Det finns förmodligen också adjungerade professo- rer som är vetenskapligt mer meriterade än en del ”riktiga” professorer. Men den kompetensprövning som i varje fall hit- tills skett vid vanliga professurer har varit en garanti för att den genomsnittliga van- liga professorn är gediget vetenskapligt meriterad, medan den vetenskapliga prövningen vid adjungerade professurer inte uppfyllt lika högt ställda krav. Det är helt klart att flertalet adjungerade profes- sorer i ekonomi aldrig skulle ha kunnat hävda sig i konkurrensen om en vanlig professur.

Man skulle kunna dra en parallell till medicinsk vård. Den som lider av någon krämpa kan många gånger få en bättre be- handling av en sjukgymnast, naprapat eller kotknackare i stället för av en legitimerad läkare. Ändå tycker de flesta att det är ett rimligt krav att känna till den formella kompetensen hos den man behandlas av.

Även om det med Lars Bergmans ord na- turligtvis inte är den ”formella ställningen utan idéernas, analysens och argumenta- tionens styrka” som ska vara avgörande, finns det på samma sätt ett värde för all- mänhet och studenter att få information om olika ekonomers formella kompetens.

Tycker man inte det, skulle vi överhuvud- taget inte behöva något examenssystem i ekonomutbildningen.

Jag vill slutligen peka på risken för att en akademisk institution sänker kvalitets- kraven på en adjungerad professor i de fall då tjänsten bekostas av dennes ordi- narie arbetsgivare eller andra utomståen- de för att den vägen få ett resurstillskott till verksamheten. Detta kan vara allvar- ligt, eftersom vissa institutioner och per- soner ofta har ett egenintresse av att via en adjungerad professur skaffa sig veten- skaplig status. Denna finansieringsform är inte något undantag utan förekommer vid t ex Göteborgs, Stockholms, Umeå och Uppsala universitet liksom vid Tek- niska Högskolan i Stockholm.

Min slutsats är således fortfarande att systemet med adjungerade professurer är olämpligt inom en samhällsvetenskap som nationalekonomin, där de adjungera- de professorerna i de flesta fall inte besit- ter någon djup specialistkunskap utan är

”generalister”. Man bör använda sig av andra tjänstetyper för att tillföra ytterliga- re perspektiv till undervisningen än de snävt akademiska. Kanske borde de ad- jungerade professurerna helt enkelt döpas om till ”adjungerade lärartjänster” eller

”externa lektorat” eller något liknande.

Referenser

Bergman, L, [1998], ”Adjungerade professo- rer – svar till Lars Calmfors”, Ekonomisk Debatt, årg 26, nr 2, s 140–141.

Calmfors, L, [1997], ”Nationalekonomernas oberoende – en kommentar till Lars Jonung”, Ekonomisk Debatt, årg, 25, nr 8, s 484–488.

Jonung, L, [1997], ”Var finns den oberoende professorn?”, Ekonomisk Debatt, årg 25, nr 7, s 399–405.

Radetzki, M, [1998], ”De adjungerade profes- sorerna”, Ekonomisk Debatt, årg 26, nr 2, s 142–143.

210 Ekonomisk Debatt 1998, årg 26, nr 3

References

Related documents

När det gäller hur inflationstrycket på- verkas av både förändringar i arbetslös- heten och arbetslöshetsnivån i sig, eller i vilken utsträckning inflationstrycket på- verkas

Janken Myrdals replik i Ekonomisk Debatt (Myrdal [2002]) på min kommen- tar till hans utredning (Bolin [2002]) om bondens nya uppdrag närmast förstärker min ursprungliga

1 Gota och även Nordbanken tving- ades, genom Bankstödsnämndens grepp om dem och där trovärdigheten krävde att man inte underskattade kreditförlusterna, sannolikt gå hårt fram

Nu kan databortfallet uppkomma av flera orsaker: data saknas t ex om föräl- drarnas utbildning, eleven har inte delta- git i det aktuella provet eller också har han/hon deltagit, men

Vad som dessutom har hänt under de senaste åren, men som Edquist & Hen- rekson inte diskuterar, är att IKT-sektorn har blivit så stor – tack vare en hög ar- betsproduktivitet

”paradoxen” att Sverige ligger mycket väl till i statistiken över publiceringar i inter- nationella vetenskapliga tidskrifter per capita men att detta inte enligt Sörlin

Även den allt intensivare debatten om Sveriges relationer till EMU rör sig i allt väsentligt om frågan vad vi lärt av den ekonomiska krisen under 80- och 90- talen.. Det är

Istället för, som ofta hävdats, att Sverige skulle börjat falla tillbaka kring 1970 när den svenska politiken mer mar- kant började avvika från OECD-snittet, lanserar nu Olle