Anmflrkningsvflrda fynd av smifjflrilar (Microlepidoptera) i
INGVAR SVENSSON
Inledning
Detta rir den 26'.e rapporten om anmdrknings- viirda smifjtirilsfynd i Sverige. Liksom fcirut be- handlas i ett sdrskilt avsnitt sfldana arter som ar nya fcir landet eller pi annat sdtt sdrskilt intres- santa. Ett fdljande avsnitt behandlar immigran- ter. Fcirutom vetenskapliga namn anvdnds i dessa tvfl avsnitt dven svenska namn enligt Svensson &
Palmqvist (1990). Berdttelserna om de olika ar- terna grundas pfl insamlarnas egna uppgifter. I ett friljande avsnitt frirtecknas nya landskapsfynd, inklusive sidana frin de fdregflende avsnitten.
Insamlare anges hdr genom fdrkortningar enligt ZOO-TAX. Insamlingsir anges endast fdr fynd fdre 1998. En fcirteckning river insamlare fciljer ddrefter.
Rapporten bygger pi senaste upplagan av fjii- rilkatalogen (Svensson et al. 1994), med samma systematik och nomenklatur. Katalogens numre- ring pi arterna anviinds i avsnittet om nya land- skapsfynd. Auktorsnamnen uteldmnas hdr.
Efter den ganska magra szisongen 1997 och
Svensson, I.: Anmirkningsveirda fynd av smifjiirilar (Microlepidoptera) i Sverige 1998.
[Remarkable records of Microlepidoptera in Sweden during 1998.] - Ent. Tidskr. 120
(l-2):23-35. Lund, Sweden 1999. ISSN 0013-886x.
The series of annual compilations of remarkable records of Microlepidoptera is continued for the 26th year. Most collectors complained of a bad season owing to a late spring fol- lowed by rainy and cold weather during most of the summer. Northern Sweden was an exception with warmer and drier weather in periods. Probably the development of the dif- ferent stages was affected by the hot and dry August and an unusually early winter spell the year before. However, six species can be added to the Swedish list: Digitivalva valerieLLa (Snellen, 1878), Coleophora comutellc Herrich-Schiiffer, 1861, ScrobipaLpuLa dffiueLla (Frey, 1870) (recently separated from S. psilella (Henich-Schiiffer, 1854)) Lobesia viru- lentaBae & Komai, 1991 (recently separated from L. reliquana (Hiibner, 1825)), Dupon- chelia fovealis Zeller, 1847 (considered accidentally introduced) and Synclera traducalis (Zeller,1852) (considered an exceptional immigrant from far away). Totally 1670 species of Microlepidoptera are now known from Sweden.
l. Svensson, Vivedalsvcigen 10, Ostersl|v, S-291 94 Kristianstad, Sweden-
Sverige 1998
den ovanligt tidiga vintern med snd i norra Skflne redan 24 oktober och kcildrekord i Ljungbyhed
27 oktober kunde man misstiinka att 1998 skulle arta sig diligt. Visserligen blev vintern i huvud- sak mild, och kortvarig snd frterkom i Skine fdrst 24 janu,ari. Tidiga vffiiirilar visade sig vid gan- ska normal tid. Men sedan kom bakslaget! April blev kylig i hela landet och sommarminaderna blev bide kyliga och regniga. Leingst nomrt visa- de sig dock solen ofta mellan flskskurar och en- staka regndagar. Sommaren var dverallt starkt fdrsenad trots tillftillig hdgsommarvdrme med
+26' i Viistervik och pi Oland l0 maj. Annars nidde temperaturen pi minga platser aldrig river +25". I Tornedalen allra liingst i nordrist var det dock ganska svettigt vissa dagar. Sensommaren och hcisten liksom vinterns ankomst visade inga stcirre avvikelser frin det normala.
Som befarat blev insamlingssdsongen i scidra delen av landet ganska misslyckad, medan nord- ligaste delen hade mer normal flygning. Siirskilt
Ingvar Svensson
pifallande var frinvaron av menga minerare, seirskilt dvrirgmalar. I bcirjan pfl h<isten var det
svirt att hitta minor, men pi senhdsten hade i alla fall minga guldmalar fiirdiga minor. En art, Coleophora cornutella Herrich-Schiiffer, I 86 1, antrdffades dock ny fdr landet i Mellansverige redan i slutet av juni och en annan, Digitivalva valeriella (Snellen, 1878), i Skflne i bdrjan av augusti utan att avvika siirskilt mycket frin nor-
mal flygtid i deras ndrmaste fcirekomster i grannllnder. Nya fcir landet dr vidare Scrobipal- pula dffiuella (Frey, 1870), som iterigen ur- skilts frin S. psilella (Henich-SchAffer, 1854), Lobesia virulenta Bae &Komai 1991, som frirst 1991 urskilts frin L. reliquana (Htibner, 1825),
tillfiilligt infcirda D upo nche lia fov e al i s Zeller, 1847 och Synclera taducalis (Zellel 1852), en l8ngviiga immigrant. Totalt uppgflr nu antalet klinda smifjiirilarter i Sverige till 1670.
Minga tidigare rapport<irer har meddelat att det inte finns nigonting att rapportera. Det nya 6rets vtider kan vdl knappast bli sdmre iin det fci- regiendes och fcirhoppningsvis reparerar natu- ren sjdlv nergi,ngna fjiirilpopulationer, si vi fir
6nska varandra en framgingsrik siisong under detta flrtusendes sista 6r och ett gott hopp infdr nasta tusen 5r. Som vanligt b6r rapporter ldmnas
till mig omedelbart efter trettondagen fcir att hin- na publiceras fdre hrigsiisongen. Alla medhjiil- pare tackas hjZirtligt frir insatserna, iiven de som inte haft turen finna nflgot att rapportera.
Immigration
Utomlands verkar livsmilj6n fdr fjiirilarna ha varit gynnsammare dn i Sverige att dcima av en fcirhillandevis stor inflygning. Eftersom virt vii- der knappast kan ha lockat hit dem, kan man frir- utsdtta att trringseln i stora populationer har in- ducerat utflygning, som inte sdrskilt ofta gyn- nats av sydliga eller sydostliga vindar. Clas Kiil-
lander rapporterar de f6rsta kilmal ama, Plutella rylostellus (Linnaeus), frin Uppsala 25.IV och
Glivle 30.IV och 2.V. De blev sedan dverallt vanliga i hans trakter fcir att sminingom alltmer glesnas ut i det trikiga v[dret. Fcir egen del fann
jag arten, som vdl ocksi har en inhemsk stam, ovanligt lite besvdrande i norra och sodra delen av landet.
Nattflymottet, Nomophila noctuella (Denis
Ent. Tidskr. 120 (1999)
& Schiffermiiller), lir en annan mer eller mindre regelbunden immigrant, som dock sdllan upp- triider i sidant antal att det ar besvrirande. Den fdrmodas inte kunna rivervintra pfl vira bredd- grader. Fjiirilen har observerats av mflnga samla- re lrin Skflne och Halland i scider (Ingvar Svens- son respektive Ronny Lindman) till Angerman- land i norr (Peder och Ulla-Britt Andrdn genom Clas Kiillander) och fr6n Oland i cister (Per-Eric Betzholtz och Markus Forslund) till Viistergiit- land i vdster (Nils Forshed). Mer iin 100 exem- plar i ljusfiilla har Clas Kiillander haft 8-29.IX i Husbyborg vid Uppsala. Han har observerat tvi
migrationsperiodel en i maj och en i september och diiremellan mojligen en inhemsk sommar- generation. Per-Eric Betzholtz hade omkring 80 exemplar att sortera ut frin sin ljusftilla i Niisby
pi Oland 19-2l.lX.
Under 90-talet verkar tre tidigare szillan ob- serverade inflygande mott ha blivit vanligare.
Detta griller i synnerhet vandrardngsmottet, Udea femugalis (Hi.ibner), som dven 1998 haft ett gott ir och insamlats frin Ostra Hoby i Skine 20-26.1X till hittills nordligaste fyndlokalerna
pi Ridmansci i Uppland 5-26.1X (Clas Kiillan- der och Nils Ryrholm) samt Lcivh<ijden i Vdrm- land l0.IX (Carl-Ake Pettersson), liksom frin
Hamra pi Gotland l6.IX-6.XI i 6ster (Kdllander
& Ryrholm) till Ljunghem i Vlistergritland 15
och l7.IX i vdster (Nils Forshed). Arten iir ny fdr fyra landskap och tidigare funnen nordligast i Ostergbtland.
Lingt ifrin lika ofta sedd i landet dr immi- grantgrasmottet, Euchromius ocellea (Ha-
worth). Frin river 10 exemplar 1997 har endast 3
exemplar antrdffats 1998,2 exemplar i Husby-
borg l4.IX (Clas Kiillander) och I ex pi Rid-
mansci 5-26.1X (Kiillander & Ryrholm). Man kan undra varfrir endast Uppland fitt besrik.
Annu sdllsyntare er vitt sydmott, Palpita unionalis (Hiibner). Det sjunde exemplaret i Sverige fiillfflngades l3.VIII-16.IX i Sundre pi
Gotland (Kiillander & Ryrholm).
I en annan ljusfiilla i Hamra pi Gotland som
stitt pi 17.IX-6.XI fann Clas Krillander, Karl Kiillander och Nils Ryrholm ett okdnt mott. En f2irgbild av fjdrilen (Fig. 1, se nasa uppslag) har varit ute p6 Internet och Michael Shaffer pi Bri- tish Museum i London har efter att ha tittat pe
Ent. Tidskr. l2O (1999)
nigra bilder kommit till slutsatsen att det rdr sig
om en Synclera Lederer, 1863, och sannolikt traducalis (Zeller,1852), dock med det lilla ftir- behflllet att Afrikas pyralider lir si pass dflligt
kiinda att det mdjligen kan handla om nigon an- nan art frin samma sliikte. S. traducalis dr st- bredd civer stora delar av tropiska Afrika och fci- rekommer ocks6 pi Cypern och i Mellan6stern.
Arten dr tidigare pitriiffad i Bulgarien, detta iir dock enda tidigare kdnda fyndet frin Europa.
Nils Ryrholm har inte lyckats fi fram om nigot
dr kiint om artens biologi. Eftersom djuret togs under samma period som bl.a. nattflyet Luperi- na zollikoferi (Freyer), kan vi nog anta att det kom nigonstans frin sydost. Det stdmmer ocksi med de di ridande vindfcirhillandena. Som svenskt namn fcireslir Nils brokigr sydmott.
Ovriga intressantare arter
N emopho ra amu ren s i s (Alpheraky), sibiri sk an- tennmal, har det varit mycket tyst om sedan den anmdldes ny f6r Sverige (Svensson 1982), kan- ske beroende pi svirigheter att skilja den frin N.
degeerella (L.). Troligast dr dock att ffl samlare dr verksamma vid riitt tid och i llimpligt viider (solsken) i de nordliga trakter ddr arten fcire- kommer. Att den hnns kvar, framgir av att Jes-
per Lind och Mats Lindeborg insamlade I exemplar l2.VII och 3 ex 13.VII i Kengisfors, Norrbotten. Det skulle vara vdrdefullt om artens levnadsbetingelser kunde klarliiggas.
Alloclemens ia mesospilella, (Herrich-Schlif- fer), vinbeirsbredvingemal, finns kvar i det vin- biirsbuskage i Masugnsbyn, To, diir jag fann en hona 2.VII.83 (Svensson 1984). Det var en smu- la vitt efter regn, menjag lyckades [ndi skrapa fram en hane och en hona 4.VII i mulet vdder.
Ddremot lyckades det inte alls med ndrbeslzikta- de Lampronia re dimitella, mflbiirknoppmalen, i kanjonen nedanfdr. Inte heller hade jag nigon tur med bredvingemalen Lampronia standfus- siella, som nyligen antrziffats i nordliga Finland
pi Rosa majalis. Endast nigra fi mindre stflnd
av vdxten hittade jag i griinstrakterna, fast jag mindes mig ha seft atminstone ett stcirre bestind nigonstans ftjrr i tiden.
Elatobia fuliginosella (Lienig & Zeller), tall- barkbomal, har Ingemar Frycklund hittat pi en
ny lokal. Han skraphivade fjlirilen frin brand-
Smdfjcirilar i Sverige 1998
skadade tallstammar strax vester om Marma skjutfiilt, Up, I.VII inom ett omride som utsatts frir skogsbrand 1996.
Phyllonorycter heringiella (GrOnlien), svart- videguldmal, har blivit fciremil fcir ytterligare uppmdrksamhet, sedan jag skrev om arten (Svensson 1998). Roland Johansson kldckte en liten serie enligt min mening typiska filirilar frin
sv artvide, S al i x my r s i n ifu I i a, Lhnglot pi 6l and, bland vilka dock ett exemplar var avvikande och liknade salictella (Zeller). Eftersom den arten
ocksi fcirekommer p5' Oland, finns anledning misstiinka att den mer undantagsvis kan gi dver pfl svartvide. Sj?ilv fann jag hcisten. 1997 minor
pi en fristiende svartvidebuske i Ostergdtland, men alla de fjiirilar som kldcktes pfl viren blev normala heringiella. Bengt A. Bengtsson har kllickt nigra heringiella frfln en inte ndrmare namngiven smalbladig Sa/rx frin Fclra, Ol. vil- ket tyder pi att inte heller denna art dr helt bun- den till en vdrdvdxt.
Fbrsta maj fann jag exkrementspir i bark-
springor pi en gammal bok, Fagus silvatica, i Maglehem, Sk. En minad senare kliicktes Argy-
re s t hi a g I auc i n e ll a Zeller, ekbarkmal, ur insam- lade barksp6n. Normalt lever nog arten i ekbark.
Man ser ofta liknande exkrementspAr mellan barkflsarna pi gamla ekar.
Digitivalva valeriella (Snellen). Den 3:e au-
gusti sammanstrilade flera fjiirilsamlare vid havsstranden i Gdssie, Skine, for att finga natt- flyet Photedes brevilinea (Fenn). Niir vi satt upp lamporna ftireslog jag Jan-Olov Bjdrklund att vi skulle gfl ut pi stranddngarna fcir att se om fjii-
dermottet Ag distis bennetil (Curtis) mcijligen nu hade funnit viigen till marrispen diir och diirmed till Sverige. Vi hittade dock ingen utan gick 6ver
till att skrapa blommande bestind av luddkriss- la, Inula britannica och fick dfl in n6gra smi Elachista-liknande malar, som var mycket livli- ga i pannlampslyset. Vid niirmare eftertanke
kom jag pi att vi rintligen htttat valeriella r Sverige, narmast klind frin Sydsjiilland i Dan- mark och monofag pi luddkrissla. Jag hade f6rr om flren letat efter arten pA lokalen utan resultat men troligen pi fel tid eller pi fel slitt. Den kan ha funnits diir liinge och troligen ocksfl pA andra lokaler i Skine. Omfattande dikningar det se- naste irhundradet har dock utrotat vdxten pfl
Ingvar Svensson
Fig. I. Synclera traducalis (Zeller), fc)reslagen det svenska namnet brokigt sydmott, en fdrmodat ldng- vriga immigrant, togs i ljusfdlla pd Gotland. I Europa fdrut endastfunnen i Bulgarien. Foto: Nils Ryrholm.
Synclera traducalis, an immigrant from southeast,
was collected in a light trap on the island of Gotland.
In Europe earlierfound only in Bulgaria.
mflnga tidigare fuktmarker. Senare pa naften in- fann sig ockse Magnus Wedelin och kunde skra- pa upp nigra exemplar av fidrilen, liksom Griran Palmqvist ett exemplar pi dagen 7.VIII samt se-
Ent. Tidskr. 120 (1999) nare ett antal pi kvrillen. Fdrmodligen hade fjii- rilarna varit pA vingarna nigra dagar, di de inte verkade nykldckta. Lokalen med den fiirggranna blommande luddkrisslan (Fig. 2) liksom fjiiril- ens utseende (Fig. 3) brir mojliggrira en saker bestdmning. Genitalierna av mellaneuropeiska
djur avbildade av Gaedike (1970), verkar inte riktigt stdmma med de svenska (Fig. 4-5), som mycket liknar D. arnicella (Heyden) men b6r tillhdra den rdtta valeriella. Den nya arten kan llimpligen fi det svenska namnet luddkrissle- mal.
Agonopterix subpropinquella (Stainton), stcirre tistelplattmal, har Magnus Wedelin tagit en hona av i Tcirringelund mellan Malmci och Svedala 16.VIII.97. Detta iir det tredje fyndet av arten i landet under 9O-talet men en bekriiftelse att den sannolikt har en fast stam i Skine.
Ethmia terminella Fletcher, grikantad sorg- mal, verkar ha goda spridningsmrijligheter liings vira jdrnvdgar. Henrik Jeansson har funnit den talrikt pi Spinga pendeltigstation i utkanten av Stockholm, Up, de tre sista veckorna i juni till
fcirsta veckan av juli.
Fig. 2. Fdrsta svenska Lokalen fdr Digitivalva valeriella med den gulblommiga vcirdvdxten luddkrissla Inula britannica. Foto: Magnus Wedelin.
The first Swedish locality for Digitivalva valeiella with the yellow flowers of Inula britannica, the food-plant.
Ent. Tidskr. 120 (1999)
Fig. 3. Digitivalva valeriella ( Snellen), fdreslagen det svenska namnet luddkrissLemal, funnen ny fdr Sverige
i sydvr)stra Skdne. Ncirmast ktind frdn Danmark.
Foto: Ingvar Svensson
Digitivalva valeriella, found new to Sweden in south- west Scania.
Aplota palpella (Haworth), palpmossmal. Pi
lokalen pfl Kjugekull, Sk, har nigra fjlirilar ta- gits pfl lampa sedan 1994.Btt f6rs6k med lamp- fingst pi lokalen av Jan-Olov Bj6rklund 5.VIII gav intet resultat, sfl han bdrjade syna mossiga klippor och ekstammar. Vid 23-tiden fann han si tvi hanar avpalpella sittande 2 dm respektive en meter upp pe stammarna. De var viil synliga i pannlampsljuset, dfl de satt med huvudet och de l6nga palperna snett utit. Aven ett exemplar av I nfurc i t in e a ar g e ntimac ule //a (Stainton), eklav- mal kunde hittas pfl en ekstam vid samma tillftil-
le. Dertill kan ndmnas att Christer Agren fitt en hona av A. palpella pfl ljus i Hagapark, Ol, 26.YII.
Coleophora cornutella Herrich-Schiiffer. Pi resa norrut stannade Bert Pettersson till fcir
skymningsfingst och civernattning 22.Y1 vid
Jdrlemosse i Ervalla, Viistmanland. Pi myren
hivade han in en sdckmal som senare visade sig vara en hona av denna fcir Sverige nya art, niir- mast fdrekommande i sddra Finland inklusive AtanO. Fran Holland och Belgien berdttas att man pi virvintern kan hitta den karakteristiska bladsiicken i toppen av smibjtirkar ute pi myrar och andra Oppna fuktiga stdllen. Arten bcir fin-
nas pfi fler myrar i Mellansverige. Fjiirilen (Fig.
6) iir ganska liitt att kdnna igen, rtidaktigt gul pi
framvingarnas ovansida med lysande g,rla fran- sar pi undersidans framkant mot spetsen. De ka-
Smdfiarilar i Sverige 1998
Fis. 4.
Fig. 5.
Fig. 4-5. GenitaLier av Digitivalva valeriella. 4.
Hane. - 5. Hona.
GenitaLia of Digitivalva valeriella. 4. Male. - 5. Fe- male.
rakteristiska genitalierna avbildas av Toll (1952) som cornuta, liksom hiir den svenska honan
(Fig. 7). Bert godkanner det svenska namnet mossestickmal.
F ig. 6. Coleophora cornutella ( H erric h- Sc hriffer), fdreslagen det svenska namnet mossesiickmal, funnen ny fdr Sverige i^Vristmanland i Mellansverige. Nrir- mast ktind frdn Aland i Finland. Vingarnas undersida
till hdger. Foto: Christer Bergendorff.
Coleophora cornutella, found new to Sweden in the province of ViistmanLand. Underside of the wings at right.
Ingvar Svensson
Fig. 7. Genitalier av den svenska honan av Coleo- phora cornutella.
Genitalia of the Swedish female of Coleophora cor- nutella.
Chrysoclista lathamella Fletcher (razowskii Riedl), sdlgbrokmalen, letade Bo Olsson och Bert Pettersson efter 30.VI pfl den numera vdl- kdnda lokalen i Kliiberget i Floda socken, Dr. De fann 40-50 fjiirilar pi en solitrir siilg pi ett gran- planterat hygge. De kliicktes efterhand som de stod diir och beskidade dessa granna fjlirilar. En del parade sig. Arten har nog inte si ling framtid pi denna sdlg, men man fir hoppas att stugagar- na pi den gamla fiiboden iir riidda om sina gamla sdlgar och garna ser till att det kommer nya ef- terhand.
Gnorimoschema vales iella (Staudinger), tflr- 6gd smflstdvmal, insamlade Griran Palmqvist ett exemplar av pfr kvdllen 29.YIph sanddynerna vid jokken ndra Piiltsa-stugan, To. Samtidigt tog han en G. herbichi (Nowicki), grinad smistdv- mal, frir bida arterna nordligaste lokalerna i
Sverige. Sjiilv sdkte jag fdrgdves eftet vale siella 25.VI och l2.VII pi min gamla lokal i Masugns- byn. Enligt Henning Hendriksen lever arten san-
nolikt pi Antennaria, kattfot, civer vilken han
fingat fjiirilen i Norge. Den vdxten fanns flt-
Ent. Tidskr. 120 (1999) minstone fortfarande pi min lokal. I Finland har man emellertid funnit larven i augusti i liigre
blad av Solidago, gullris, frin vdvr<ir i marken under bladet och anser vidare att Erigeron acer, grflbinka ocksi kan vara en vdrdvdxt (Kaitila 1996). Kanske kan det finnas flera korgblomst- riga v[rdvdxter. Enligt samma finska ktilla lever den andra arten herbichi i brirjan av juli ocksi i
viivrcir men under Equisetum palustre pi sand-
mark (siikerligen felskrivning fdr E. arvense, 6kerfriiken). En tredje art i sliiktet, G. nordlandi- colella (Strand), nordlig smflstiivmal, kunde jag samla in enkelt, dfl jag pi eftermiddagen 17.VI kom pi en liten fleick med Erigeron acre, gri- binka, i en vdgsldnt vid Torpshammar. Me, och
di erinrade mig att Jari-Pekka Kaitila just beriit- tat att han funnit larver i viivrcir i marken under vaxten, minerande liigre blad, som han tillskrev arten. Jag skrapade upp ett tiotal exemplar, va-
rav 6ven den genomsnittligt mindre honan. I
sammanhanget kan det finnas anledning niimna de iterstiende tvfl svenska arterna i sl2iktet. G.
epithymellum (Staudinger), brunfliickig sm6- steivmal, rir den vanligaste, 6ven om ocksi den oftast pitriiffas tillfiilligtvis. Larven lever i maj- juni p6 gullris pi samma sdtt som valesiella, gdr-
na pi sandmarker. G. streliciella (Henich- Schliffer), brunogd smflstdvmal, kanske inte ens iir svensk, di nflgra beldggsexemplar inte antrdf- fats. Den dr mycket lokal i vira nordiska grann- ldnder. Enligt Kaitila lever den fdrmodligen pi
kattfot eller gullris.
Scrobipalpula dffiuella (Frey). Frithiof Nordstrcim visade pi sin tid denna art ny fcir Sverige pfl ett sammantrdde med Entomologiska Fcireningen i Stockholm 28 april 1952. Anmii- lan grundade sig pi exemplar frin Alvkarleby, Uppland, med Wilhelm Brandt som insamlare och bestdmda av Per Benander (Nyholm 1953).
Emellertid kom Benander uppenbarligen snart nog till slutsatsen att arten var synonym med den
vanliga S. psilella (Herrich-Schiiffer), fast Brandt hade kliickt sina djur frin Eriogeron acre och psilella normal t lever ph Artemisia campest- ris och Helichrysum, eftersom han i stdllet pu- blicerade psilella som ny fdr Uppland (Benan- der 1953). Peter Huemer & Ole Karsholt har fin-
granskat sleiktet ScrobipaLpa och funnit att arter- na igen bor hillas som skilda (Huemer & Kars-
Ent. Tidskr. 120 (1999)
holt 1998). I utredningen har de kontrollerat Brandts material och dessutom publicerat arten ocksi frin Gotland, en hane tagen pfl Martebo- myr 30.VII.85, leg. Karsholt. Utriver de ndmnda har dffiuella hittills konstaterats frfln Kalmar i Smflland 29.VII.83, Anin i Hdrjedalen 29.VI.83 och dven bekrdftats frin Martebomyr 13.VII.74, i samtliga fall insamlade och genitalpreparerade av Sten Wahlstrcim. Alla uppgifter om psilella norr om Uppland har som viintat visat sig vara felaktiga, naturligtvis ocksfl de fjiirilar som jag anmzilt lrin Karmaspakte i Torne Lappmark 22.Y1.78. Den gamla uppgiften frin Angerman- land har inte kunnat kontrolleras, men bcir dven den rindras till dffiuella. Akta psilella har jag
frin Skine, Gotland och Ostergdtland, medan Jan-Olov Bjdrklund har itskilliga frfln Uppland, driremot ingen dffiuella. Fjarilama iir mycket
Smdfjcirilar i Sverige 1998
lika, men kan mdjligen skiljas pi att dffiuella
har mera jdmnstrukna framvingar, som alltsi of- tast inte iir ljusare mot framkanten, vilket iir si typiskt for p.silella. Aven genitalierna visar smfl skillnader (Fig. 8-1 l). Valva dr spetsig och nir
f<irbi uncus hos psilella, medan den rir trubbig och hcigst nir upp till uncuskantenhos dffiuella.
Hos honan dr signum smalare och jiimnbrett hos den f6rra, bredare efter mitten hos den senare.
Andra detaljer i genitalierna synes vara alltfdr variabla fcir att kunna anviindas. Den reintrodu- cerade arten kan frirslagsvis kallas tvillingsmd- strivmal.
Syncopacma sangiella (Stainton), motfl iick- palpmal, skraphflvade Ingemar Frycklund civer ktiringtand, Lotus, utanfor Marma skjutfiilt i Uppland 2I.VII. Inga nyare beliigg fr6n land- skapet har funnits tidigare.
,/
Fig.8 Fig. l0
Fig. 9 Fig. I I
Fig. 8-l l. Genitalier av Scrobipalpula. - 8. S. diffluella hane, kort och trubbig valva. -9. hontt, signum bredast mot spelsen. - 10. S. psilella hane, valva ldng och spetsig. - I l. hona, signum breda.st vid basen. S. diffluella, den nya svenska arten, fdresld.s fd det svenska namnet tvillingsmdstcivmaL.
Genitalia of Scrobipalpula. - 8. S. diffluella male, short and blunt valva. - 9. female, signum broadest towards tip. - 10. S.psilella male, Long and pointed valva. - I l. female, signum broadest at base.
Ingvar Svensson
Anarsia lineatella Zellel kdrsbdrsbuskpalp-
mal, har Bengt A...Bengtsson funnit inomhus
22.II i Lofiorp pi Oland. Han har inte kunnat rzikna ut hur fjiirilen hamnat diir.
Lobesia virulenta Bae & Komai beskrevs 1991 som artskild frin vir vlilkiinda L. reliqua-
na (Hiibner), vassvingad skottvecklare. Frirst nyligen upptiicktes den nya arten i Danmark och konstaterades f6rekomma ocksi i Norge (Falck
& Karsholt 1998). Som viintat har den visat sig finnas ocksi i Sverige och diirtill utbredd civer stcirre delen av landet, medan den gamla arten
hittills kunnat beliiggas nordligast i Uppland.
Efter fingstlokalerna att dcima synes den fcirra knuten till bjrirk- eller aspskog (Betula, Populus tremula) och den senare till ekbestind (Quer-
Fig. 12
Ent. Tidskr. l2O (1999) cus). Litteraturuppgifter ndmner bide triid och rirter som vzirdvtixter, vilket bdr utredas. Inga svenska kliickningar har kommit i dagen. Fj2iri- lama (Fig. 12-15) ar mycket lika varandra, men kan oftast skiljas pi attvirulenta har en tydligare vitaktig diskpunkt i framvingarna, en mindre men mer distinkt, svart tornalfleick och mindre gulbrunt i rotfdltet samt att vingarna ar trubbi- gare, szirskilt tydligt hos hanen. Genitalierna (Fig. 16-19) ger utslag i tveksamma fall. Hos hanen av virulenta 6r valva bredast omkring mitten men mera jiimnt avsmalnande hos reli- quana, som dessutom har en tandad kam pi
aedeagus. Honan av virulenta har en mer jimnt
avsmalnande genitalplatta bakit med smalare ostium, mer rundad bursa med stdrre signum.
Fig 14
Fis 15
Fig. l2-15. Lobesia virulenta Bae & Komai och reliquana (Hiibner), tvd tvillingarter - 12. L. virulenta, ny fdr
Sverige men utbreddfrdn Skdne till Norrbotten, fr)reslagen det svenska namnet trubbvingad skottvecklare, hane.
- I3. hona. - 14. L, reliquana, vassvingad skottvecklare, gammal vcilkcind art men nordligast till Uppland, hane.
- 15. hona. Foto Ingvar Svensson.
Lobesia virulenta Bae & Komai and reliquana (Hiibner), two sibling species. - I2. L. virulenta, new to Sweden but distributedfrom Scania to Norrbotten, male. - l3.female. - 14. L. reliquana, the old andwellknown species but north to Uppland only, male - 15. female.
Fig. l3
Ent. Tidskr. l2O (1999) Smdfjiirilar i Sverige 1998
Fis. l6
Fig. l7 Fig. l9
Fig. l6-19. Genitalier av Lobesia. - 16. L. virulenta hane, valva bredast pd minen, aedeagus utan utskott. - 17.
hona, bursa ndr "botten" av abdomen. - 18. L. reliquana hane, valva bredast vid basen, aedeagus med ldg, kmdad kam. - 19. hona, bursa ndr fdga river hiilften av abdomen.
Genitalia of Lobesia. - 16. L, virulenta male, valva broadest in the middle, aedeagus simple. -17. female, bursa reaching "bottom" of abdomen. - 18. L. reliquana male, vaLva broadest at bdse, aedeagus with low, toothed ridge. - 19. female, bursa reaching only a little over half of abdomen.
Framfcir allt ner bursa dnda i "botten" av bak- kroppssegment, dels en oval, slickliknande bild- kroppen men slutar lingt innan hos reliquana. ning i fcirsta segmentet pi vardera sidan om ki-
Som svenskt namn fdr den tillkomna arten fdre- Ien (Fig. 20). Vad kan dessa ha fcir funktion?
iles ffubbvingad skottvecklare. Eucosma saussureana (Benander), fjall- Vid genitalpreparering av Lobesia virulenta skdrefrdvecklare, dr en sallan sedd art, fast vdrd- och reliquana fann jag bildningar i freimre delen vaxten, Saussurea alpina, inte iir ovanlig i fjall-
av bakkroppen som jag inte sett nigot liknade av trakter. Bert Pettersson insamlade en hane vid hos nigon annan art. Hdr fanns dels en lflng, kiti- Lillin 3.VII och en hona i Vivallen 9.VII, viister niserad, kilforad platta som nir genom tvi bak- om Funiisdalen i Hiirjedalen, hittills sydligast i 3l
