Distriktssköterskans erfarenhet av interventioner riktat mot att
förebygga viktnedgång hos
personer med Alzheimers sjukdom:
En intervjustudie
District Nurses experience of interventions preventing weight loss among persons diagnosed with Alzheimer disease: An interview study
Ulrika Emilsson Susanne Nilsson
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper. Avdelningen för omvårdnad.
Specialistsjuksköterska med inriktning mot distriktssköterska
Advancerad nivå 15 hp
Handledare: Christina Sällström Examinerande lärare: Gunilla Borglin 2013-01-07
Sammanfattning
Titel: Distriktssköterskans erfarenhet av interventioner riktat mot att förebygga viktnedgång hos personer med Alzheimers sjukdom: En intervjustudie
Engelsk titel: District Nurses experience of interventions preventing weight loss among persons diagnosed with Alzheimer disease: An interview study
Fakultet: Fakulteten för Samhälls- och livsvetenskaper, Karlstads universitet Kurs: Examensarbete inom specialistutbildning till distriktssköterska, 15 hp Författare: Ulrika Emilsson och Susanne Nilsson
Handledare: Christina Sällström Examinerande lärare: Gunilla Borglin Sidor: 28
Månad och år för examination: januari 2013
Svenska nyckelord: omvårdnad, ordinärt boende, intervju, innehållsanalys, fall stimulerad påminnelse
Justerad och Godkänd
Datum
Omvårdnaden av vårdtagare med Alzheimers sjukdom är ett utmanande arbete för distriktssköterskan. Viktminskning relaterat till Alzheimers sjukdom har kliniskt konstaterats och är kopplad till ett stort antal riskfaktorer. Syftet var att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av omvårdnadsbehovet samt omvårdnadsinterventioner riktat mot att förhindra viktnedgång hos personer med Alzheimers sjukdom i ordinärt boende. I studien användes en kvalitativ metod, där ett fenomen studerades. Tolv distriktssköterskor som arbetade i kommunal hemsjukvård valdes ut. Intervjuerna genomfördes med hjälp av en frågeguide med utgångspunkt från tekniken fall stimulerad påminnelse ”Case – Stimulated Recall”. Texten analyserades med innehållsanalys.
Resultatet presenterades i fyra kategorier; erfarenheter av omvårdnadsproblemet viktnedgång, erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång, erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång och erfarenheter av vad som kan försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång. Det framkom i resultatet att det var ett vanligt förekommande omvårdnadsproblem och att det inte alltid är så lätt att utföra omvårdnadsinterventionerna på grund av de kognitiva förändringarna som personer med Alzheimers sjukdom får.
Abstract
Title: District Nurses experience of interventions preventing weight loss among persons diagnosed with Alzheimer disease: An interview study
Faculty: Faculty of Social and Life Sciences, Karlstad University
Course: Degree project in Specialist Nursing Primary Health Care Nursing, 15 ECTS Authors: Ulrika Emilsson och Susanne Nilsson
Supervisor: Christina Sällström Examinator: Gunilla Borglin Pages: 28
Month and year for the examination: January 2013
Key words: nursing care, care in ordinary living, interview, content analysis, stimulated recall
Care of patients with Alzheimer's disease is a challenging work for the district nurse.
Weight loss related to Alzheimer's disease is clinically identified and is connected to a large number of risk factors. The aim was to investigate the district nurse experiences of nursing needs and nursing interventions directed toward preventing weight loss in people with Alzheimer's disease in ordinary living. The study used a qualitative approach, in which a phenomenon was studied. Twele district nurses who worked in the municipal home care were selected. The interviews were conducted using an interview guide based on the technology Stimulated Recall. The text analyzed by content analysis. The results were presented in four categories: experiences of nursing problem weight loss, experience of nursing interventions on weight loss, experience of what can facilitate the implementation of nursing interventions on weight loss and experience of what may hamper the implementation of nursing interventions on weight loss. It was revealed in the results that it was a common nursing problem and that it is not always so easy to perform nursing interventions because of the cognitive changes that people with Alzheimer's disease may be.
Innehållsförteckning
Introduktion 5
Omvårdnadsinterventioner 5
Distriktssköterskans arbete 5
Omvårdnad i ordinärt boende 5
Alzheimers sjukdom 6
Viktnedgång relaterat till Alzheimers sjukdom 7
Kost 8
Problemformulering 8
Syfte 8
Metod 8
Rekrytering 8
Datainsamlingsmetod 9
Dataanalys 10
Etiska övervägande 11
Resultat 12
Erfarenheter av omvårdnadsproblemet viktnedgång 12
Manifestation av sjukdom och åldrande processen 12
Erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång 13
Kost, måltid, fysisk och social stimulans 13
Erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av
omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång 15 Samarbete och teamarbete tillsammans med olika former av stöd 15 Erfarenheter av vad som kan försvåra genomförandet av
omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång 17
Kunskap, kompetens och rigida regler 17
Sjukdomens manifestation som hinder 17
Diskussion 18
Resultatdiskussion 19
Metoddiskussion 22
Slutsats och fortsatta studier 23
Referenslista 24
Bilaga 1 Frågeguide Bilaga 2 Vår vårdtagare
Bilaga 3 Förfrågan om medgivande till att intervjua distriktssköterskor Bilaga 4 Samtycke till att genomföra studien
Bilaga 5 Information om deltagande i en studie Bilaga 6 Samtycke till deltagande i studie
Introduktion
Omvårdnaden av vårdtagare med Alzheimers sjukdom är ett utmanande arbete för distriktssköterskan. Det kan vara svårt att tillgodose vårdtagarens behov och önskemål då konflikt mellan personal och vårdtagare kan uppstå då vårdtagaren kan bli aggressiv.
Vidare kan det även vara svårt att nå en ömsesidig respekt då vårdtagaren har brist i de kognitiva funktionerna. Samarbetssvårigheter med vårdtagaren är också vanligt förekommande då sjukdomen fortskrider och det blir svårare för vårdtagaren att klara sig själv (Hansebo & Kihlgren 2001, 2002).
Omvårdnadsinterventioner
Omvårdnadsintervention definieras som att varje handling, där distriktssköterskan använder sig av klinisk kunskap och bedömning, skall leda till ett förbättrat tillstånd hos vårdtagaren. Det kan innebära direkt omvårdnad det vill säga där distriktssköterskan interagerar med vårdtagaren, eller indirekt när distriktssköterskan tar hjälp av personal från andra yrkeskategorier för att tillfredsställa vårdtagarens behov (Wong et al. 2009).
Van Meijel et al. (2004) påvisar att det är betydelsefullt att upptäcka omvårdnadsproblem i tidigt skede för att kunna förebygga eller underlätta för vårdtagaren. Detta kräver kunskap i omvårdnad, distriktssköterskan behöver analysera problemet, vårdtagarens behov, hur omvårdnadsinterventionen skall genomföras samt hur resultatet skall utvärderas.
Distriktssköterskans arbete
Distriktssköterskans arbete ska grundas på vetenskap, beprövad erfarenhet och ett etiskt förhållningssätt skall följas enligt Socialstyrelsen (2005). Distriktssköterskan skall självständigt ha förmåga att använda sig av omvårdnadsprocessen vilket innebär observation, bedömning, omvårdnadsdiagnostik, ordination, planering, genomförande samt utvärdering av omvårdnadsinterventioner (Socialstyrelsen 2005).
Enligt en studie av Mok och Chiu (2004) framkom det att det var viktigt med en interaktion mellan vårdtagare och distriktssköterska. Det är betydelsefullt att distriktssköterskan har en stödjande funktion och kan visa empati, de egenskaperna ligger till grund för att upprätthålla en god relation. Det grundläggande i omvårdnaden är att förstå vårdtagarens behov och önskemål. Distriktssköterskan får aldrig känna motvilja att stödja vårdtagaren i den situation den befinner sig i trots att det krävs både kraft och tid (Mok & Chiu 2004).
Omvårdnad i ordinärt boende
I en studie av Gilette et al. (2000) som undersökte personer med Alzheimers sjukdom och viktförlust indikerade resultatet att utbildning av vårdpersonalen rörande kost och näringsintag förhindrade viktminskning hos personer med Alzheimers sjukdom. Genom justeringar av miljön och måltiden vid måttlig till svår demens kunde viktökning ses hos vårdtagaren (Mamhidir et al. 2007). Maten serverades vid bordet och de fick servera sig själva. Guerin et al (2005) visar på att det är viktigt att tidigt identifiera vårdtagare som skulle gynnas av en näringsmässig intervention samt att regelbundet göra uppföljningar.
För att få en bra bild över näringsproblemen är det viktigt att dokumentera vårdtagarens dagliga näringsintag (Christensson et al. 2003).
Det är av vikt att hemvårdspersonalen arbetar för att maten väljs, lagas och serveras efter den äldres behov, vanor och önskemål samt att vårdtagaren får möjlighet att äta när den så önskar och behov finns. Genom att servera mat som vårdtagaren tycker om och som är lätt att äta, så som plockmat, soppor i en mugg och att ge vårdtagaren gott om tid vid måltid var bra omvårdnadsinterventioner. Tilltugg mellan måltiderna samt olika drycker kunde bidra till att undvika uttorkning. Det var också betydelsefullt att personalen skapade lugn och ro under måltiden och tog sig tid att sitta ned med vårdtagaren under måltiden (Lin et al. 2010; Freter & Rockwood 2002).
Alzheimers sjukdom
Internationellt så lever idag cirka 36 miljoner människor med en demens sjukdom (Världshälsoorganisation [WHO] 2012). I Sverige har åtta procent av alla personer över 65 år och äldre någon form av demens sjukdom enligt socialstyrelsen (2010).
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demensformen i Sverige och cirka 100 000 bör sannolikt vara drabbade. Enligt WHO så bedöms antalet personer med Alzheimers sjukdom tredubblas till år 2050. Enligt en studie av Hampel et al. (2011) sker det en drastisk ökning av personer med Alzheimers sjukdom i åldersgruppen över 60 år fram till år 2040, en ökning med 80-190% beräknas i Europa, Nordamerika och den utvecklade västra Stillahavsområdet, medan Latinamerika, Indien, Kina, Nordafrika och Mellanöstern har en brant ökning på mer än 300 %. Den förväntade ökningen beror på att antal äldre ökar främst i låg- och medelinkomstländerna. Antalet personer med Alzheimers sjukdom bedömdes i samma studie vara så hög som 24 miljoner under år 2001 i hela världen, och förutspås därefter fördubblas vart tjugonde år, i och med detta så påverkas mer än 80 miljoner människor över hela världen fram till år 2040.
Alzheimers sjukdom kommer snart att ha en stor inverkan på samhället och kan betraktas som en modern epidemi (Hampel et al. 2011).
Demenssjukdomen ställer stora krav på samhällets tillgångar. Enligt socialstyrelsen (2010) var samhällskostnaden år 2000 för demenssjukdomar beräknade till 38,4 miljarder kronor. Antal personer med demenssjukdom har sedan dess ökat, samhällets kostnader för personer med demenssjukdom uppgick 2005 till drygt 50 miljarder kronor. Det motsvarar cirka 352 000 kronor per person med demenssjukdom.
Alzheimers sjukdom är kronisk och progressiv och kan pågå i tio år eller mer, vilket gör att den drabbade kan anpassa sig till förändringar i sin situation (de Boer et al. 2007).
Sjukdomsförloppet vid Alzheimers sjukdom är neurodegenerativt, vilket betyder att nervsystemet långsamt förtvinar på grund av sjukdomsprocess i hjärnvävnaden (Hampel et al. 2010).
Alzheimers sjukdom startar i en del av hjärnbarken, och sprider sig sedan till hippocampus. Båda dessa områden är viktiga för minnet. Efter hand sker patologiska förändringar i allt fler delar av hjärnan samtidigt som vårdtagaren blir allt sjukare.
Proteinerna Beta-amyloid och tau är två proteiner som är kopplade till sjukdomen (Nath et al. 2012). Tauprotein finns normalt i axonerna, medan beta-amyloid verkar spela en roll i överföringen av signalsubstanser. Men hos personer med Alzheimers sjukdom händer något med dessa proteiner då de lagras men det verkar ändå inte vara dessa som skadar nervcellerna. Utan i stället verkar det vara de mindre grupperna av beta-amyloid
som gör att nervcellerna dör och hjärnan gradvis krymper. Det är förklaringen till varför Alzheimers sjukdom sprider sig i hjärnan (Nath et al. 2012).
Förändringarna har stor inverkan på minnessvårigheterna som är ett utav grundsymtomen vid sjukdomen (Mattila et al. 2011). Den första fasen kan uppfattas som att den sjuke har en depression då symtom som motivationssvårigheter, initiativlöshet och trötthet framkommer (Dehlin & Rundgren 2010).
Beteendestörningar särskilt agitation är vanligt hos personer med Alzheimers sjukdom medan däremot psykotiska symtom är mindre vanliga och nedstämdhet med vegetativa tecken är ovanligt och är ofta övergående (Devanand et al. 1997).
Under den andra fasen blir symtomen mer uppenbara, amnesi, afasi, apraxi och agnosi samt viktnedgång kan förekomma. Här börjar även aktiviteterna i det dagliga livet att svikta. Personer med Alzheimers sjukdom kan få problem i vardagen med är bland annat hushållssysslor, matlagning, personlig hygien och ekonomi men om det finns anhöriga och de har möjlighet och vilja att ställa upp så kan situationen räddas (Frank et al. 2010).
I tredje fasen har de sjuke i regel fått flytta till särskilt boende då det blivit en ohållbar hemsituation. Den sjuke har nu ett avancerat demenstillstånd med svåra fysiska och motoriska funktionsnedsättningar (Basun 2008; Dehlin & Rundgren 2010).
Viktnedgång relaterat till Alzheimers sjukdom
Oförklarlig viktminskning relaterat till Alzheimers sjukdom har kliniskt konstaterat i en studie av Freter och Rockwood (2002) och är kopplad till ett stort antal riskfaktorer.
Viktminskning vid Alzheimers sjukdom kan vara en indikator för dödlighet och viktökning kan sättas i samband med längre överlevnad och en långsammare utveckling av sjukdomen. Norman et al. (2008) menar att viktminskning kan leda till undernäring som i sin tur kan leda till ökad sjuklighet och dödlighet samt försämrad återhämtning vid akuta sjukdomar såsom till exempel urinvägsinfektioner. Det kan också förlänga behandlingstiden och öka behandlingskostnaderna. En riskfaktor för att gå ner i vikt kan vara en akut sjukdom. En akut händelse, som till exempel att bli inlagd på sjukhus på grund av akut sjukdom eller att byta boende kan leda till viktnedgång (Guerin et al.
2005). Lågt kalori intag eller en onormalt hög energiförbrukning samt biverkningar från vissa läkemedel, ålder och dålig munstatus kan påverka viktnedgång. Smak- och luktsinnet förändras och nedsatt syn kan påverka förmågan av att njuta av maten (Freter
& Rockwood 2002). För personer med Alzheimers sjukdom blir det problem i flera steg då de inte alltid förstår vad som ligger på tallriken och inte heller alltid vet hur de ska få in maten munnen samt hur de ska göra för att svälja maten (Chang & Roberts 2008).
Enligt Freter och Rockwood (2002) finns det lite empiriskt stöd för att onormalt mycket fysisk aktivitet som till exempel vandring kan leda till viktminskning utan det beror oftare på en följd av minskad muskelmassa. I en studie av Gilette et al. (2000) framkom det att viktnedgången hos personer med Alzheimers sjukdom orsakas av sjukdomen och att det är en manifestation av själva sjukdomen. Där beskrivs att viktnedgången sker redan i fas ett av sjukdomen men att det sker en viktnedgång under hela sjukdomsförloppet. Johnson et al. (2006) beskriver i sin studie att viktnedgång kan ses redan ett år innan vårdtagaren fått diagnosen Alzheimers sjukdom.
Kost
Enligt Karlström (2010) rekommenderas tre grundkoster inom vård och omsorg, svensk närings rekommenderade kost (SNR-kost), allmän kost (A-kost) och energi och proteinrik kost (E-kost). SNR-kost passar individer med god aptit och som inte har näringsproblem. Kolhydrater är den största energikällan vilket gör att mängden av mat blir stor. A-kost är inom äldrevården den vanligaste kosten. Keller et al. (2003) menar i sin studie att det gynnar viktuppgång hos personer med Alzheimers sjukdom om hjälp tas av dietist då den kan ge förslag till förändringar till mer energirik grundkost. Den innehåller mindre kolhydrater och mer fett än SNR-kosten och portionsstorleken blir därmed mindre. Detta är en lämplig kost för många vårdtagare inom äldrevården. E-kost innehåller lägst andel energi från kolhydrater och högst andel protein och fett. En E-kost portion motsvarar en halv till två tredjedelar av en A-kost portion. Maten kan berikas för att öka energiinnehållet. Nedsatt aptit är en orsak till att ordinera E-kost (Karlström 2010).
Problemformulering
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demensformen i Sverige. Omvårdnaden av personer med Alzheimers sjukdom är en utmaning för distriktssköterskan. Viktnedgång är ett vanligt förekommande problem för denna patientgrupp då de på grund av olika orsaker inte får i sig tillräckligt med mat. Det i sin tur resulterar i att vårdtagarna bland annat blir orkeslösa och svaga samt mer infektionskänsliga. Distriktssköterskan har här ett omvårdnadsansvar för vårdtagaren i ordinärt boende och därmed en viktig uppgift att se till att vårdtagaren får rätt omvårdnadsinterventioner som förhindrar viktnedgång.
Syfte
Syftet var att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av omvårdnadsbehovet samt omvårdnadsinterventioner riktat mot att förhindra viktnedgång hos personer med Alzheimers sjukdom i ordinärt boende.
Metod
I studien används en kvalitativ metod, där ett fenomen studeras, nämligen vilka erfarenheter av omvårdnadsinterventioner som distriktssköterskor har riktat mot att förhindra viktnedgång hos personer med Alzheimers sjukdom i ordinärt boende.
Forskning på detta fenomen har gjorts men är i oftast riktad mot personer med Alzheimers sjukdom boende på demensboende. Enligt Polit och Beck (2004) består kvalitativa studier av tre faser, det första är att studera vad som är känt sedan tidigare om fenomenet för att sedan genomföra en djupare studie av fenomenet baserat på steg ett och avsluta med att etablera studiens resultats trovärdighet. Studien är en kvalitativ intervjustudie där data analyseras med hjälp av innehållsanalys med induktiv ansats, det vill säga en förutsättningslös analys av texter som kan vara bygger på människors berättelser av egna erfarenheter (Hsieh & Shannon 2005; Polit & Beck 2004).
Rekrytering
Distriktssköterskor som arbetade i kommunal hemsjukvård valdes ut i de tre kommuner som av praktiska skäl ansågs vara mest lämpliga, ett så kallat strategiskt urval (Polit &
Beck 2004). Inkluderingskriterierna för studien var att distriktssköterskorna skulle ha arbetat inom kommunal hemsjukvård och varit yrkesverksamma mer än två år. Ett informationsbrev samt en förfrågan att genomföra studien skickades till verksamhetscheferna (se bilaga 3) samt en blankett för underskrift för godkännande av studien (se bilaga 4). I informationsbrevet angavs syfte med studien och datainsamlingsmetod. I informationsbrevet tillfrågades verksamhetschefen om en lista med telefonnummer och e-mailadress till informanter som motsvarade inklusionskriterierna. Från listan med tänkbara och lämpliga informanter valdes de fyra första distriktssköterskorna från de tre kommunerna ut och erbjöds att delta i studien, sammanlagt tillfrågades tolv distriktssköterskor. Ett informationsbrev skickades ut, (se bilaga 5) samt en blankett för underskrift för samtycke (se bilaga 6). Vid första telefonkontakten svarade nio distriktssköterskor ja till att delta och tre avböjde.
Nästkommande tre distriktssköterskor som tillfrågades svarade ja till att delta. Den slutliga fördelningen blev sju, tre och två distriktssköterskor från de respektive kommunerna. Informanternas medelålder var 51,3 år, den äldsta var 62 år och den yngsta 36 år och samtliga var kvinnor. Den distriktssköterska som hade arbetat längst tid inom kommunal hemsjukvård hade arbetat i 18 år och den som hade arbetat kortast tid var i två år, medelvärdet för arbetslivserfarenhet inom yrket blev 8,9 år.
Datainsamlingsmetod
Datainsamlingsmetoden som användes i studien var intervjustudie. Gillham (2008) menar att intervjuer är flexibla oavsett struktur. Det är den som blir intervjuad som bestämmer hur han eller hon vill svara och det finns ett syfte och en struktur i intervjun.
Vidare är relationen responsiv eller interaktiv mellan intervjuare och intervjuperson och därmed lämnas utrymme för eventuella justeringar eller förtydligande. Den halvstrukturerade intervjun är den viktigaste varianten av forskningsintervju då den ger data av god kvalitet (Gillham 2008). Intervjuerna genomfördes med hjälp av en frågeguide (se bilaga 1) med utgångspunkt från tekniken fall stimulerad påminnelse
”Case – Stimulated Recall” (Haglund, 2003; Lyle, 2003) som är en metod som bygger på ett interaktivt tänkande hos informanten och tankar som skapas i intervjusituationen.
Någon given manual finns inte utan metoden skall ses mer som ett verktyg för att få igång en diskussion (Haglund, 2003; Lyle, 2003). För att kunna få fram informanternas kunskaper användes ett fiktivt patientfall (se bilaga 2) som grund. Detta patientfall var utarbetat av författarna själva utifrån deras egna erfarenheter av problemområdet.
Genom att låta informanterna läsa patientfallet ville författarna väcka informanternas tankeprocess och få dem att berätta om deras egna erfarenheter av problemområdet.
Informanterna fick läsa patientfallet och första frågan som ställdes utgick från fallet, sedan övergick frågorna till informanternas eget fall. De första frågorna var demografiska som riktade in sig på kön, ålder och hur lång arbetslivserfarenhet informanterna hade. Under intervjuerna ställdes följdfrågor för att kunna utveckla svaren ytterligare. Exempel på följdfrågor var: Hur menar då? Kan du ge exempel? Kan du utveckla det lite mera? Innan intervjuerna med distriktssköterskorna genomfördes en provintervju, detta för att granska upplägget på intervjun och tillförlitligheten samt för eventuella ändringar av frågeguiden och för att få svar på om frågorna ger svar på syftet i studien (Dalen 2008). Provintervjun genomfördes av båda intervjuarna tillsammans av en distriktssköterska som arbetade inom kommunal hemsjukvård och som var villiga att delta. Inga ändringar i frågeguiden gjordes efter provintervjun då resultatet föll väl ut.
Resultat av denna intervju ingår inte i resultatdelen. Varje intervju spelades in på band.
Intervjutillfällena varade mellan 11 minuter upp till 45 minuter. Allt materiel som framkom behandlades konfidentiellt, vilket innebär att det finns restriktioner för vem som har tillgång till informationen (Gillham, 2008). Förutom den första intervjun, utfördes intervjuerna enskilt, med en distriktssköterska på en plats som hon valt själva.
Dataanalys
Genomläsning av intervjuerna gjordes flera gånger av båda författarna var för sig för att se materialet i sin helhet. Intervjuerna transkriberades sedan ordagrant ned. Den transkriberade texten analyserades inspirerad av Grenheim och Lundmans (2004) beskrivning av en manifest innehållsanalys. Med manifest innehållsanalys menas att det som direkt uttrycks i texten analyseras. Latent innehållsanalys innebär att forskaren gör en egen tolkning av texten. Innehållsanalys innebär att en text läses flera gånger och analysenheter identifieras och sedan kodas. Texten som plockas ut skall svara upp mot syftet. Likheter och skillnader jämförs av analysenheterna och sorteras vidare in i kategorier. Det är inte tillåtet att ta bort något material för att det saknas en lämplig kategori. Vidare får inget material hamna mellan två kategorier eller passa in i flera kategorier. Genom denna analys kan det dras slutsatser som är grundade på data och dess omgivning. Syftet är att nå kärnan i texten samt få en bred beskrivning av ett fenomen (Granheim & Lundman 2004). Texten från intervjuerna analyserades först individuellt av var och en av författarna. Därefter skiftade författarna de två första intervjuerna med varandra och en analys av dessa gjordes individuellt. Efter detta sammanfördes analyserna för att jämföra likheter och olikheter och därefter sorterades materialet in i subkategorier och kategorier (cf. Elo & Kyngäs 2008). För att påvisa likheter och olikheter i de olika kategorierna användes citat från intervjuerna i resultatet, vilket också stärkte trovärdigheten i studien. Under analysprocessen pågick regelbundna diskussioner.
Analysen av intervjumaterialet resulterade i fyra kategorier och fem subkategorier som beskriver distriktssköterskans erfarenheter av omvårdnadsbehovet samt omvårdnadsinterventioner riktat mot att förhindra viktnedgång hos personer med Alzheimers sjukdom i ordinärt boende. I Tabell 1 redovisas exempel på subkategori och huvudkategori. I resultatet redovisas också citat från intervjuerna.
Tabell 1. Beskrivning av dataanalysen
Analysenhet Kondensering Subkategori Kategori
– Jag kan, eller jag kan ju bara prata om det här fallet då, jag frågade henne om jag fick beställa kosttillskott/näringsdryck, som hon så att säga skulle ta som medicin till medicinen, för då vet vi att hon får i sig lite energi och näring till medicinerna och det fungerar.
jag frågade henne om jag fick beställa närings dryck, som hon skulle ta som medicin, för då vet vi att hon får i sig energi och näring
Kost, måltid och fysisk och social stimulans
Erfarenhet av omvårdnads- interventioner mot viktnedgång
Etiska överväganden
Enligt lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) får forskning bara utföras om forskningspersonen har samtyckt till detta. Samtycket skall vara frivilligt, tydligt och klart uttryckt, samt skall dokumenteras. Ett samtycke kan när som helst tas tillbaka med omedelbar verkan (se bilaga 6). Någon etikprövning av studien har inte gjorts då det enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) bara behövs om studien utförs enligt en metod som syftar till att påverka forskningspersonen fysiskt eller psykiskt eller som innebär en uppenbar risk att skada forskningspersonen fysiskt eller psykiskt. Informanterna hade rätt att avbryta studien om de så önskade. Skriftlig information gavs om studiens innehåll och syfte.
Möjligheten gavs till informanterna att kontakta författarna före och efter intervjuerna.
Informanterna garanterades konfidentialitet detta eftersträvades genom att intervjuerna redovisas på ett korrekt och objektivt sätt i resultatet (Polit & Beck 2004).
Konfidentialitet inom forskningen innebär att redovisningen av material som kommer fram inte ska redovisas på ett sådant sätt så att det går att identifiera informanterna (CODEX 2010; Kvale & Brinkman 2009). Därför nämndes inga namn vid intervjuerna eller vilken arbetsplats de tillhörde. För att garantera informanternas konfidentialitet benämns de i citaten som DSK1, DSK2 och så vidare. Kommentarer i citaten som kan röja identitet, arbetsplats och så vidare har tagits bort vidare har talspråket förändrats till svenska. Datamaterialet förvaras och hanteras i enlighet med Karlstads universitets
”Bevarande- och gallringsplan för forskningsmaterial” (Karlstads universitet 2002).
Resultat
Resultatet presenteras i fyra kategorier; erfarenheter av omvårdnadsproblemet viktnedgång, erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång, erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång och erfarenheter av vad som kan försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång. Under varje kategori redovisas tillhörande subkategorier, se tabell 2. Citat från intervjumaterialet har plockats ut för att styrka resultatet i den löpande texten.
Tabell 2. Kategorier och subkategorier
Kategorier Subkategorier
Erfarenheter av omvårdnadsproblemet viktnedgång
Manifestation av sjukdomen och åldrande processen
Erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång
Kost, måltid, social och fysisk stimulans
Erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av
omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång
Samarbete och team arbete tillsammans med varierande former av stöd.
Erfarenheter av vad som kan försvåra genomförandet av
omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång
Kunskap, kompetens och rigida regler, samt system.
Sjukdomens manifestation som hinder.
Erfarenheter av omvårdnadsproblemet viktnedgång
Kategorin erfarenheter av omvårdnadsproblemet viktnedgång innefattar subkategorin manifestation av sjukdom och åldrande processen. Med manifestation av sjukdomen menas; kognitiva förändringar, fysiologiska problem och sociala problem. När det gäller åldrande processen så menas kroppens normala åldersförändringar
Manifestation av sjukdomen och åldrande processen
Kognitiva förändringar var en manifestation av Alzheimers sjukdom. Amnesi, agnosi och apraxi var symtom som distriktssköterskorna erfarit då det var vanligt att vårdtagaren inte ätit maten som var framlagd samt att vårdtagaren ej klarade att äta.
Vidare hade vårdtagarna svårt att förstå hur besticken skulle användas samt hur maten
skulle ätas. Distriktssköterskorna menade att det var svårt att veta om vårdtagaren hade ätit trots att vårdtagaren sa det. Vanföreställningar förkom och kunde bli ett problem för vårdtagaren då tallrikens mönster kunde förvandlas till något annat till exempel spindlar. En erfarenhet hos distriktssköterskorna var att långt framskriden sjukdom påverkade ämnesomsättningen och det gjorde att vårdtagaren gick ner i vikt. Inaktivitet ledde till att personer med Alzheimer sjukdom tappade muskelmassa, detta menade distriktssköterskorna att var en manifestation av sjukdomen. I resultatet framkom även att under ett längre perspektiv hade sjukdomen ett dödligt förlopp.
”men i ett skede av demenssjukdomen kan ju ett mönstrat porslin till exempel göra att,// man har svårt med, man har ett slags agnosi, Alltså man har svårt att tolka sinnesintryck betyder ju det, och då kan ett mönster på en tallrik förvandlas till ja, spindlar eller något annat obehagligt som skrämmer en” DSK 9
Fysiologiska problem kunde vara dålig munstatus vilket kunde ge svårigheter att äta och det i sin tur kunde leda till viktnedgång. Det framkom även i resultatet att depression var något som var en anledning till att vårdtagaren plötsligt slutade äta, exempel på detta var vårdtagaren som gick ned i vikt efter att hon blivit änka.
Ett socialt problem som framkom var ensamhet, det var något som distriktssköterskorna erfarit kunde vara en orsak till viktnedgång, då det kan vara så att vårdtagaren varit social av sig tidigare och nu blev mer isolerad på grund av sjukdomen. Det framkom även att sväljsvårigheter kunde orsakas av svamp i mun och svalg vilket kunde leda till viktnedgång då vårdtagaren inte klarade av att äta. Vidare menade distriktssköterskorna på att förstoppning kunde vara en orsak till att vårdtagaren inte hade matlust och att de då kunde gå ner i vikt.
Viktnedgång hos äldre kunde höra till åldrande processen var distriktssköterskornas erfarenhet då äldre normalt sett tappade i vikt på grund av ålder och inte enbart hade en viktnedgång relaterat till sjukdomen.
Erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång
Kategorin erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång omfattar subkategorin; kost, måltid, social och fysisk stimulans. Det var betydelsefullt att maten på tallriken såg aptitlig ut och att omgivningen var hemtrevlig. Önskekost var också något som var välkommet då vårdtagaren fick äta den mat hon/han ville ha.
Distriktssköterskornas erfarenheter var att det var viktigt att anpassa kosten, arrangera måltider och måltidssituation och ge personer med Alzheimers sjukdom fysisk och social stimulans.
Kost, måltid, fysisk och social stimulans
En omvårdnadsintervention när det gäller kost, som distriktssköterskorna hade erfarenhet av, var att tillgodose behov av extra näring, till exempel genom extra mellanmål. Genom att ge näringsdryck mellan måltiderna var distriktssköterskornas erfarenheter bland annat att aptiten kunde öka samt att ge näringsdryck när vårdtagaren
hade ätit sämre för att komplettera måltiden. Vidare visade distriktssköterskornas erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång att det var viktigt att vårdtagarna fick rätt konsistens på maten och att maten var kryddad.
Hemvårdspersonalen kunde tillverka egna smothies till vårdtagaren detta för att ge extra näring. Distriktssköterskorna ansåg att näringsdryck endast skall vara ett komplement när vårdtagaren inte ätit så mycket annat. Genom att näring- och energiberika kosten kunde viktnedgång förhindras, detta kunde göras genom att berika maten med smör, grädde eller vällingpulver. Mellanmål var något som flertalet av distriktssköterskorna satte in som en omvårdnadsintervention mot viktnedgång då detta gjorde att vårdtagaren fick fler antal måltider per dygn. Distriktssköterskorna upplevde att det att svårt att veta om vårdtagaren kände smak eller lukt när de inte hade förmågan att uttrycka sig adekvat. Distriktssköterskornas erfarenhet var att det var viktigt att krydda och sockra maten så den smakade mer, det för att ge en ökad smakupplevelse. Vidare kunde vårdtagaren ha svårt för att tugga maten och kan därför ha ett behov av mer lättuggad mat för att få rätt konsistens.
”Så kan det också vara att måltiderna blir… man orkar faktiskt inte äta så mycket mat på en gång, då blir det ju väldigt viktigt det här med att man äter minst tre måltider plus mellanmål varje dag så det blir sex måltider, men då blir mellanmålet betydelsefullt, man måste lägga krut på mellanmålet om man ser att en person inte orkar äta mer än små portioner mat” DSK 9
Distriktssköterskornas erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång var att arrangera måltid och måltidssituation. En förutsättning för en anpassad måltid var enligt distriktssköterskorna att hemvårdspersonalen stannade kvar under måltiden för att kunna ha uppsikt över att vårdtagaren fick i sig maten. Vidare att hemvårdspersonal var behjälplig med matlagning då vårdtagaren kunde ha svårigheter att klara av att laga mat själv. Genom att hemvårdspersonalen hjälpte till med att handla hem matvaror kunde det styras upp vilken mat som vårdtagaren fick hem handlat. Genom att styra upp måltiderna med mat distribution kunde distriktssköterskorna försöka förhindra att vårdtagarna gick ned i vikt, då vårdtagaren därmed fick ett mål lagad mat om dagen.
Distriktssköterskornas erfarenhet var att om hemvårdspersonalen hjälpte vårdtagaren till en början med att mata henne/honom i en måltidssituation hade vårdtagaren lättare för att komma igång med att äta själv.
Distriktssköterskornas erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång var att anpassa måltidssituationen. Det var viktigt för vårdtagarna att få en bra sittställning för att kunna äta. Genom en fin dukning och trivsamma och rätta färger kunde måltiden bli mera högtidlig och bidra till en ökad aptit. För att underlätta för vårdtagarna så delades maten i mindre bitar och vårdtagaren kunde då äta bättre.
”bra med en tallrik som inte är mönstrad, och sen det här med konstraster, det har du säkert hört, när allt är vitt vitt vitt vitt, då har du svårt att urskilja maten, så man behöver kontraster inte en vit tallrik på en vit duk, utan gärna ett underlägg som avviker i färg för då ser du tallriken” DSK 9
Distriktssköterskornas erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång var att ge personer med Alzheimer sjukdom psykisk och social stimulans genom till exempel aktiviteter. Promenader innan måltid var något som kunde det ge ökad aptit hos vårdtagaren. Distriktssköterskorna erfarenheter visade också på att social samvaro innan måltiderna var bra för det ökade aptiten hos vårdtagaren. Genom att de erbjöd dagvård kunde detta tillfredsställas då vårdtagaren kände gemenskap och hade sällskap över måltiden.
Erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång
Kategorin erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång omfattar subkategorin samarbete och teamarbete tillsammans med olika former av stöd. Distriktssköterskornas erfarenheter var att använda dokumentationssystemet som stöd då det framkom att det var viktigt att dokumentera för att tydliggöra omvårdnadsinterventionerna för all personal.
Samarbete och teamarbete tillsammans med olika former av stöd
Distriktssköterskornas erfarenheter av vad som kunde underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång var att de hade ett samarbete med anhöriga, genom god kommunikation. Detta för att anhöriga kunde ge rätt socialt stöd till vårdtagaren. Distriktssköterskorna hade erfarit att anhöriga kunde bemöta vårdtagaren annorlunda än vad personalen kunde göra, då anhöriga stod vårdtagaren närmast och vågade säga ifrån. De anhöriga kunde också vara behjälpliga med att handla hem matvaror.
”Sen har vi diskuterat möjlighet med anhöriga att hon får följa med dem och handla och då själv gå i butiken och plocka och välja varor ” DSK 2
Distriktssköterskornas erfarenheter visade att teamarbete och ett bra samarbete med hemvårdspersonalen underlättade genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång. Genom att begränsa antal hemvårdspersonal runt vårdtagaren i hemmet ökade kontinuiteten. Vidare erfor distriktssköterskorna att kompetent personal som utförde omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång förenklade arbetet genom att det var lättare att få kontakt med vårdtagaren. En hög personalomsättning kunde vara en orsak till att vårdtagaren blev ännu mer förvirrad enligt distriktssköterskornas erfarenheter. Svårigheten i hemvården kunde vara att hemvårdspersonalen inte hade möjlighet att välja vilka vårdtagare de skall till och att de inte hade det rätta intresset av att arbeta med dementa.
”För det är ju det här som man kan se svårigheten i tycker jag, som på ett boende där det är dementa då är det mycket personal som söker sig till demens just för att de är intresserade av demensvården, i hemvården så kanske inte just, det är liksom inte….inte samma intresse// Alla har ju inte demensinriktning i sin tanke när de har ett sånt här jobb, och det är väl faktiskt så att alla kanske inte ens, det krävs en viss personlighet också i grunden” DSK 9
Distriktssköterskornas erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång var att använda sig av dokumentationssystemet som stöd, detta för att tydliggöra omvårdnadsinterventionerna.
Viktigt var också att ge information till hemvårdspersonalen, att genomförandeplaner blev skrivna och att en riskbedömning enligt Senior Alert genomfördes.
Distriktssköterskornas erfarenheter för att tydliggöra målen var att skriva omvårdnadsplan, där omvårdnadsinterventionerna och dess mål beskrevs mer utförligt.
Genom dokumentation delgavs information till hemvårdspersonalen både muntligt och skriftligt. De biståndsbedömda insatserna skrevs ned i genomförandeplaner, sociala insatser av hemvårdspersonalen tillsammans med vårdtagaren. Detta ansåg distriktssköterskorna tydliggjorde insatsen då det där framkom hur den biståndsbedömda omvårdnadsinsatsen vid till exempel lunchbesök skulle genomföras.
Vidare visar distriktssköterskornas erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner för att förhindra viktnedgång att genom regelbundna viktkontroller så kunde viktkurvan följas och då kunde eventuella avvikelser ses. Distriktssköterskornas erfarenheter var att använda sig av Senior Alert för att påvisa risker för viktnedgång.
”Och nu finns det även med i Senior Alert// man gör en riskbedömning utifrån några bedömnings instrument, det gäller fallrisk, trycksårs risk och nutritionsrisk, alltså för att göra en riskbedömning och sedan sätta upp ett åtgärdsprogram, det är mera ett systematiskt sätt för att kvalitetssäkra vården, hitta risker” DSK 2
Distriktssköterskornas erfarenheter av vad som kunde vara ett stöd och underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång var bland annat teamarbete över gränserna med yrkeskategorier som läkare, tandläkare och biståndshandläggare. En kontakt med läkare för demensutredning samt läkemedelsgenomgång var något som distriktssköterskorna ansåg vara av vikt. Det var inte ovanligt med munhälsoproblem hos vårdtagaren så det var relevant att kontakta tandläkare för kontroll av munstatus. Vidare ansåg distriktssköterskorna av erfarenhet att det var viktigt att få sociala insatser bedömda av biståndshandläggare, som till exempel ett besök för att ge mellanmål samt att personal fick stanna kvar hos vårdtagaren över måltid.
”sen kan man väl ta kontakt med läkare också, hon äter ingen bromsmedicin än men det kanske är på gång, vi får se vad läkaren säger” DSK 2
”Det beviljar bistånd //Ja det gör de, de beviljar stanna över måltid om personen gör såhär att den inte äter upp när de går, för att de är glömmer bort att äta, det kan de” DSK 9
Erfarenheter av vad som kan försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång
Erfarenheter av vad som kan försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång omfattar två subkategorier; kunskap, kompetens och rigida regler samt system och sjukdomens manifestation som hinder. Detta kunde tillexempel innebära, enligt distriktssköterskornas erfarenheter, att personer med Alzheimer sjukdom som fick kognitiva problem inte alltid tillät personalen komma in eller att personalen inte hade den kompetens och kunskap som krävdes för att kunna bemöta den enskilde på rätt sätt.
Vidare fanns det rigida regler, till exempel datasystemet som bestämde personalens arbetsordning då arbetsturerna var bestämda i förväg.
Kunskap, kompetens och rigida regler
I subkategorin kunskap, kompetens och rigida regler har distriktssköterskorna erfarenhet av vad som kan försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång. En erfarenhet var organisationen i sig som till exempel att biståndshandläggare inte fick bevilja matlagning från grunden. Detta ledde till att vårdtagarna inte kunde få önskekost utan de fick äta det som var enkelt att tillaga och det som fanns att tillgå i hemmet. Vidare att datasystemet bestämde hemvårdspersonalens arbetsordning genom att hemvårdspersonalens schema och vårdtagarnas insatser samkördes. Distriktssköterskornas erfarenheter av detta var att den person som lagt arbetsordningen inte hade kunskap i vårdtagarens individuella behov och inte heller såg till hemvårdspersonalens kunskap och kompetens. Detta ledde till bristande kontinuitet för vårdtagaren då det blev hög omsättning av personal som utförde besöken vilket försvårade genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång. Distriktssköterskorna erfor även att personalen ej fick stanna alla dagar på grund av tidsbrist.
”man skulle önska att hemvården var upplagt på ett annat sätt, att hemvårdspersonalen kunde laga mat tillsammans med patienten men det är ju inte tillåtet, det bedömer inte biståndshandläggarna idag, de får ju bara värma mat och koka välling eller gröt….mera lättlagat…….” DSK 2
Sjukdomens manifestation som hinder
I subkategorin sjukdomens manifestation som hinder så var distriktssköterskornas erfarenheter av vad som kunde försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång, att vårdtagarens kognitiva symtom kunde vara en orsak till att kommunikationen och förståelsen brast. Distriktssköterskorna erfarenheter var att personalen inte alltid fick stanna kvar eller att personalen inte alltid fick komma in.
Distriktssköterskornas erfarenheter var att det ibland var svårt att genomföra omvårdnadsinterventionen då vårdtagaren inte förstod information fast vårdtagaren gjorde intryck av att göra det. Vidare var distriktssköterskornas erfarenheter att det inte gick att kontrollera vad vårdtagaren gjorde i sitt eget hem då hemvårdspersonalen inte var närvarande hela dygnet. Detta försvårade genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång.
”Ja det är ju svårt om de inte förstår, då de kanske inte kan ta till sig information om vad som händer, det kan de kanske inte göra. Det är ju det som är det stora problemet för även om de håller med och säger det jag säger när jag pratar med dem så blir det inte bra. De går med på det just då, för även om de kan få hjälp och stöttning så vill de inte det och då går det ju inte” DSK 7
Distriktssköterskornas erfarenheter av vad som kunde försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång var att personalen hade bristande kunskap och kompetens. Distriktssköterskorna hade erfarenhet av att all hemvårdspersonal inom hemvården inte hade demensinriktning i sin utbildning och att det då ledde till att hemvårdspersonalen då försvårade genomförandet av omvårdnadsinterventionerna med sin bristande kompetens, till exempel att de inte alltid insläppta hos vårdtagaren. Kunskap om demenssjukdomar bidrog enligt distriktssköterskornas erfarenheter till att hemvårdspersonalen kunde bemöta vårdtagarna på ett professionellt sätt. Vidare hade distriktssköterskorna erfarenhet av att det krävdes en viss personlighet hos hemvårdspersonalen för att kunna utföra omvårdnadsinterventionerna.
”För det är ju det här som man kan se svårigheten tycker jag, som på ett boende där det är dementa då är det mycket personal som söker sig till demens just för att de är intresserade av demensvården, i hemvården så kanske inte just, det är liksom inte….inte samma intresse//Alla har ju inte demensinriktning i sin tanke när de har ett sånt här jobb, och det är väl faktiskt så att alla kanske inte ens, det krävs en viss personlighet också i grunden” DSK 9
Diskussion
Huvudresultaten som framkom i föreliggande studie, där syftet var att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av omvårdnadsbehovet samt omvårdnadsinterventioner riktat mot att förhindra viktnedgång hos personer med Alzheimers sjukdom i ordinärt boende var att hemvårdspersonalen skulle vara närvarande vid måltiderna samt att maten energi- och närings berikades. Resultatet visade också att det var viktigt att sätta in mera omvårdnadsinsatser från hemvårdspersonalen när det gällde mellanmål så personer med Alzheimer sjukdom fick flera mattillfällen per dygn. Resultatet indikerade på att distriktssköterskorna tyckte det var viktigt att det blev skrivna omvårdnadsplaner och genomförandeplaner så att omvårdnadsinterventionerna tydliggjordes. Det var också en fördel att distriktssköterskorna hade en god kontakt med anhöriga så att de kunde genomföra interventionerna så bra som möjligt. Vidare visade resultatet på att vårdtagarens kognitiva förändringar kunde försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventionerna mot viktnedgång då personer med Alzheimer sjukdom inte alltid släppte in hemvårdspersonalen i sitt hem eller inte alltid fick stanna kvar tillräckligt länge så omvårdnadsinterventionerna kunde bli utförda.
Resultatdiskussion
Diskussionen som följer tar upp studiens resultat utifrån de huvudkategorier som framkom när det gällde distriktssköterskans erfarenheter av omvårdnadsbehovet samt omvårdnadsinterventioner riktat mot att förhindra viktnedgång hos personer med Alzheimers sjukdom i ordinärt boende. Kategorierna var; erfarenheter av omvårdnadsproblemet viktnedgång, erfarenheter av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång, erfarenheter av vad som kan underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång och erfarenheter av vad som kan försvåra genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång.
Det framkom i resultatet att viktiga erfarenheter var kognitiva förändringar, så som amnesi, agnosi, afasi och apraxi att de var betydelsefulla bidragande orsaker till viktnedgång. Det var vanligt att maten låg kvar på tallriken samt att vårdtagaren inte förstod hur besticken skulle användas. Ofta brast det också i kommunikationen, vårdtagaren förstod inte, på grund av sina kognitiva förändringar vad distriktssköterskan försökte förklara.
Resultatet utifrån denna studie indikerade på att åldrandets inverkan på omvårdnadsproblemet kunde vara en orsak till viktnedgången. Distriktssköterskornas erfarenheter var även att personer med Alzheimers sjukdom normalt tappade i vikt men att det inte alltid enbart orsakades av sjukdomen i sig utan viktnedgången kunde bero på fysiologiska orsaker som till exempel, depression, svamp i mun eller förstoppning.
Enligt Dehlin och Rundgren (2010) så sågs normalt en måttlig nedgång av kroppsvikten under åldrandet, energibehovet minskade med stigande ålder på grund av att de flesta organ förlorade celler, muskelmassan minskade, kroppsvattnet minskade och den fysiska aktiviteten avtog.
I en studie av Holst och Hallberg (2003) där syftet var att förklara hur vardagen fungerade för personer med demens, framkom det att förmågan att hantera vardagen försämrades för den demente som till exempel att känna igen människor. Bilden av deras egen identitet blev främmande och splittrad och detta kunde leda till problem i vardagen (ibid). Det är också vanligt att de som drabbades av Alzheimers sjukdom uppvisade tecken på depression (Ganguli 2009). Då en av följderna till depressionstillståndet kan vara minskad matlust så kan detta tillsammans med de andra olika negativa manifestationer som sjukdomen kan innebära medföra ytterligare viktnedgång för den äldre personen.
Resultatet indikerade på att omvårdnadsinterventioner så som anpassad kost, arrangerade måltider samt fysisk och social stimulans i samband med måltider var de vanligaste och viktigaste omvårdnadsinterventionerna riktat mot att förhindra viktnedgång som distriktssköterskorna i denna intervjustudie hade erfarenhet av. Dessa omvårdnadsinterventioner ansågs som väsentliga då de kunde påverka de äldres energi intag positivt. Distriktssköterskornas resultat indikerade även på genom att hemvårdspersonalen arbetade för att maten valdes, lagades och serverades efter den vårdtagarens behov, vanor och önskemål ökade detta vårdtagarens chanser att få i sig näring. Mellanmål samt olika näringsdrycker kunde också bidra till att undvika viktnedgång. En viktig omvårdnadsintervention som angavs av alla distriktssköterskor var att hemvårdspersonalen stannade kvar hos vårdtagarna under alla måltider. Detta framkom även i studierna av Lin et al (2010) samt Freter och Rockwood (2002) där
båda påvisar riskfaktorer hos äldre och viktnedgång. I en studie av Stroebele och De Castro (2004) framkom det genom att smaksätta maten så ledde det till förbättrat intag av kost hos vårdtagaren eftersom förmågan att känna lukt och smak försvagades hos personer med Alzheimers sjukdom.
I föreliggande studie lyfte distriktssköterskorna fram social stimulans som till exempel sällskap vid måltid som en viktig omvårdnadsintervention för att förhindra viktnedgång.
I en studie av Wikby och Fagersköld (2004) framkom det att vårdtagaren valde att sitta vid ett hemtrevligt dukat bord och att den samvaron kunde öka energiintaget. Resultatet i föreliggande studie visade även på att fysisk stimulans som aktivitet innan måltid gav ökad aptit. Christensson et al (2001) beskrev i sin studie att införandet av högre kaloriinnehåll i maten och att vårdtagaren fick hjälp till dagliga aktiviteter gav vårdtagaren ett ökat näringsstatus och en förbättrad fysisk aktivitet. Resultatet indikerade i denna studie att det var betydelsefullt för att förebygga viktnedgång att måltiden blev arrangerad genom att vårdtagaren fick en bra sittställning i samband med måltid. Något som också framkom som positivt i föreliggande studie var mat distribution för då fick vårdtagaren ett lagat mål varje dag. Resultatet utifrån Johansson et al (2009) studie motsäger dock detta då det där framkom att matleveranser/distribution hade ett starkt samband med undernäring.
Resultatet indikerade på att vad som kunde underlätta genomförandet av omvårdnadsinterventioner mot viktnedgång enligt distriktssköterskornas erfarenheter var att de hade ett samarbete och teamarbete tillsammans med varierande form av stöd.
Det viktigaste var då en bra kommunikation med anhöriga, att organisera personalen på bästa sätt så vårdtagarna fick rätt vård, att omvårdnadsinterventionerna och målen blev dokumenterade samt samarbete med andra yrkeskategorier, till exempel läkare och tandläkare. Resultatet i föreliggande studie visade att distriktssköterskornas samarbete med anhöriga när det gällde till exempel att handla hem matvaror är en förutsättning för många personer med Alzheimers sjukdom att kunna bo kvar i hemmet. Vidare framkom det i resultat att anhöriga vågade säga ifrån på ett annat sätt än vad hemvårdspersonalen kunde göra. Samarbete och en bra kommunikation mellan anhöriga och distriktssköterskor var något som hade visat sig vara viktigt i vården av äldre enligt en studie av Weman och Fagerberg (2006). En familjemedlem eller anhörig kunde engagera sig på ett annat vis, kunde vara ett mera socialt stöd. De kunde också berätta om vårdtagarens bakgrund, behov och vanor för distriktssköterskorna och hemvårdspersonalen vilket underlättade deras möte och kommunikation med vårdtagarna. Vidare framkom det i föreliggande studie att genom att organisera och ha tillgång till en kompetent hemvårdspersonal så kunde en bättre kontakt etableras med vårdtagaren än om personalen saknade adekvat utbildning eller intresse. Enligt nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom (2010) så kunde utbildning av hemvårdspersonal som arbetade med personer med Alzheimers sjukdom bidra till att öka personalens kunskap och därmed kunde deras uppträdande och attityder till personer med Alzheimers sjukdom påverkas positivt. Utbildningen kunde leda till att antalet beteendemässiga och psykiska symptom hos personer med Alzheimers sjukdom minskade och att deras välbefinnande ökade.
Vidare framkom det i resultatet i föreliggande studie att det var ett stöd för distriktssköterskorna att kunna dokumentera interventionerna och målen.
Distriktssköterskorna som använde sig av riskbedömningen via Senior Alert hade lättare
