Behandling av män som utövar våld mot kvinnor i nära relationer
- En kvalitativ studie om orsaker till våldet och påverkansfaktorer i behandlingen utifrån behandlares perspektiv
Av: Nur Eren & Lisa Ström
Handledare: Emma Sundkvist
Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp
Socialt arbete | Vårterminen 2020
Socionomprogrammet med storstadsprofil
Abstract
The aim of the essay has been to investigate how therapists explain the causes for the occurrence of men's violence against women in intimate relations, and the opportunities and difficulties they experience during the treatment of these men. The study is based on qualitative interviews with four therapists who work with violent men. We analyzed the interviews with the help of thematic analysis which resulted in the sub-themes masculinity norms, violent experiences and
powerlessness, which further created the main theme: causes of the violence. The sub-themes alliance building, motivated client, responsibility insight and gender norms in treatment created the main theme: opportunity for change. The sub-themes addiction, lack of mentalizing ability and shaming created the main theme: difficulties in treatment. The results indicate that the therapist agrees that there is no simple explanation for the occurrence of violence by men against women in intimate relations and neither a way of working against it. The results also indicate that the explanation for the occurrence of violence differs between therapists and they have some different opinions about how one should work to fight men's violence against women.
Title: Opportunities and difficulties in treating men who exercise violence against women in intimate relations - A qualitative interview study based on therapist’s experiences
Authors: Nur Eren & Lisa Ström
Key words: Men's violence against women in intimate relations, masculinity, therapists experiences, therapeutic relationship
Number of words: 13240
Sammanfattning
Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur behandlare beskriver orsaker till uppkomsten av mäns våld mot kvinnor i nära relationer samt vilka förutsättningar och svårigheter de upplever i behandlingen. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med fyra behandlare som arbetar med våldsutövande män. Vi har analyserat intervjumaterialet med hjälp av tematisk analys som resulterade i subtemana maskulinitetsnormer, våldserfarenheter och vanmakt som utgjorde huvudtemat orsaker till våldet. Alliansbyggande, motiverad klient, ansvarsinsikt, könsnormer i behandling utgjorde huvudtemat förutsättningar för förändring. Missbruk, bristande
mentaliseringsförmåga och skambeläggande utgjorde huvudtemat svårigheter i behandlingen.
Resultaten tyder på att behandlarna är överens om att det inte finns någon enkel förklaring till våldets uppkomst eller ett sätt att arbeta mot det. Resultaten tyder också på att förklaringen till våldets uppkomst skiljer sig åt mellan behandlarna och de har en del skilda meningar kring hur man bör arbeta för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Titel: Förutsättningar och svårigheter i behandling av män som utövar våld mot kvinnor i nära relationer - En kvalitativ intervjustudie utifrån behandlares erfarenheter
Författare: Nur Eren & Lisa Ström
Nyckelord: Mäns våld mot kvinnor i nära relation, maskulinitet, behandlares erfarenheter, behandlingsrelation
Antal ord: 13240
Förord
Vi vill främst tacka de fyra informanter som har avsatt sin tid till att medverka i denna studie och delat med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Informanternas medverkan har gjort det möjligt för oss att kunna skapa denna studie. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Emma Sundkvist som väglett oss och gett oss goda råd genom vår uppsatsprocess. Vi har gemensamt deltagit och ansvarat för samtliga delar i denna studie.
Nur Eren & Lisa Ström
Stockholm, 2020
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Problembakgrund 2
1.2 Syfte och frågeställning 2
2. Tidigare forskning 4
2.1 Orsaker till våldet 4
2.2 Förutsättningar till förändring 6
3. Metod 8
3.1 Metodval 8
3.2 Begreppsdefinitioner 8
3.3 Förförståelse 9
3.4 Trovärdighet och generaliserbarhet 9
3.5 Etiska överväganden 10
3.6 Avgränsningar 11
3.7 Tillvägagångssätt 11
3.7.1 Litteratursökning 11
3.7.2 Urval 11
3.7.3 Intervjuguide 12
3.7.4 Intervjuerna 12
3.7.5 Bearbetning av data och analys 13
3.7.6 Tematisk analys 13
4. Teoretiska perspektiv 16
4.1 Människans samspel med omgivningen 16
4.1.1 Rollteori 16
4.1.2 Social inlärning 17
4.2 Normer om kön 18
4.2.1 Maskulinitet 18
4.2.2 Vanmakt 18
4.3 Relationsbildande 19
4.3.1 Allians 19
4.3.2 Kommunikationsteorin 20
5. Resultat och analys 21
5.1 Orsaker till våldet 22
5.1.1 Maskulinitetsnormer 22
5.1.2 Våldserfarenheter 24
5.1.3 Vanmakt 24
5.2 Förutsättningar till förändring 26
5.2.1. Alliansbyggande 26
5.2.2 Motiverad klient 27
5.2.3 Ansvarsinsikt 28
5.2.4 Tala om mansroller i behandling 30
5.3 Svårigheter i behandlingen 31
5.3.1 Skambeläggande 31
5.3.2 Bristande mentaliseringsförmåga 33
5.3.3 Missbruk 33
6. Slutsats och diskussion 35
6.1 Förslag på vidare forskning 37
7. Referenslista 39
8. Bilaga intervjuguide 43
1. Inledning
Mäns våld mot kvinnor har varit ett utav de mest uppmärksammade sociala problemen de senaste åren. Vi har en uppfattning om att det har skett stora förändringar mot jämlikhet mellan män och kvinnor det senaste seklet. Förr legitimerades männens överordning på grund av att det ansågs att deras egenskaper och kapacitet var överlägsna kvinnornas vilket idag betraktas som orättfärdigt.
Följaktligen skulle det egentligen inte finnas mycket utrymme för män att utöva ett kulturellt legitimt våld mot kvinnor i dagens Sverige. Våld mot kvinnor i nära relation fortsätter dock än idag vara vanligt förekommande. Varje år dödas mellan 20–30 kvinnor av män som de haft eller har en nära relation till (Hydén 2013, s. 310). Enligt Lundgren et.al (2001) har var fjärde kvinna efter sin 15-årsdag blivit utsatt för fysiskt våld av en man och kostnaderna för enbart mäns våld mot kvinnor uppskattas vara cirka 19,2 miljarder kronor per år i Sverige (NCK u.å.). Det råder alltså en situation där våldet fördöms samtidigt som det fortgår.
Mäns våld utgör 95% av våldet i världen och är därav ett globalt samhällsproblem. Ju mer makt män får i samhället, desto mer ökar förekomsten av våld i nära relationer (Mohaupt 2010).
Därmed har våldet starka kopplingar till kön och maskulinitet. Våldsutövandet kan fungera som en statushöjare bland män och används för att framstå som maskulin. Genom att utöva olika former av våld kan männen ge uttryck för “manliga” attribut såsom styrka och kontroll. Våldet i nära relation kan fungera som ett sätt för förövaren att vidmakthålla sin bestämmanderätt och makt över kvinnan (NCK u.å.). Henning Mohaupt, psykolog och forskare vid stiftelsen Alternativ till Vold (ATV) pratar om våldets maskulina paradox. Han menar att våldet ger uttryck för styrka och makt samtidigt som våld mot kvinnor och barn gör männen ynkliga och svaga (Mohaupt 2010). Forskaren Lars Jalmert har uppmärksammat problematiken med den socialt konstruerade maskuliniteten. Olika former av maskuliniteter konstrueras genom att män relaterar till andra män. Dessa konstruktioner bygger på rädslan av att klassas som en “omanlig” man. Jalmert menar, att utnyttjandet av våldet är en del av maskulinitetskonstruktionerna och används ofta när män upplever sin maskulinitet ifrågasatt. Då männens osäkerhet och rädsla för att inte duga slutligen kan leda till våldsutövande är det angeläget att arbeta för att bryta det maskulina mönstret (Jalmert 2016).
Vårt intresse för att undersöka behandlarnas erfarenheter av arbetet med våldsutövande män uppstod efter att vi tagit del av forskning som visar att behandling av våldsutövande män har tämligen små effekter vad gäller minskandet av återfall (NCK u.å.). Vi vill intervjua behandlare
som arbetar med våldsutövande män för att belysa deras viktiga erfarenheter av arbetet med mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Detta för att kunna skapa förståelse för vad behandlarna upplever att det finns för svårigheter i behandlingen och vad man kan göra för att få bättre förutsättningar för en lyckad behandling.
1.1 Problembakgrund
Enligt Babcock, Greene & Robies (2004) studie, har våldsutövande män en 60 procentig risk att återfalla i våldsutövande efter genomförd behandling. Samma studie visar att män som har begått en våldshandling utan att ha genomgått behandling, har 65 procent risk att utöva våld igen. Detta betyder alltså att en kvinna enligt studien endast är 5 procent mindre benägen att utsättas för våld av en man som har genomgått behandling, i jämförelse med en man som inte blivit behandlad (Babcock, Green & Robie 2004, s. 1044). Socialstyrelsen har i uppdrag av regeringen utfört en utvärdering av behandlingsmetoder för att förebygga återfall av våld i nära relationer. Rapporten visar att det saknas tillräckligt med vetenskapligt stöd för att metoderna ger en positiv effekt. Det framgår även att det inte finns någon metod som man rekommenderar framför andra metoder (Socialstyrelsen 2020).
Den norske våldsforskaren Per Isdal (2017) menar att förståelse är det viktigaste verktyget för att kunna bekämpa mäns våld mot kvinnor. Man måste söka efter var våldet kommer ifrån och varför det utlöses. Det är först när vi får förståelse för våldet som det blir möjligt att förhindra det (Isdal 2017). Vi vill både undersöka behandlares upplevelser av vad som kan ligga bakom våldets förekomst samt påverkansfaktorer i behandlingen, då vi tror att det är viktigt att synliggöra behandlares viktiga erfarenheter och åsikter kring våldet. Då socialarbetares kunskaper och förståelse kring våldet påverkar hanteringen av våldsärenden, anser vi att det är viktigt att belysa ämnet.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att ta reda på hur behandlare med olika professioner som arbetar med våldsutövande män definierar tänkbara orsaker till varför män utövar våld mot kvinnor i nära relation. Ett annat delsyfte är att undersöka vad behandlarna upplever att det finns för
påverkansfaktorer i behandlingen av våldsutövande män och vad det i sin tur har för inverkan på behandlingsprocessen.
● Vad beskriver behandlarna är orsakerna till mäns våld mot kvinnor i nära relationer?
● Vad upplever behandlarna främjar respektive hämmar möjligheten till ett positivt behandlingsresultat?
2. Tidigare forskning
Under följande avsnitt kommer vi att redogöra för den tidigare forskning som vi har tagit del av kring vårt valda område. Forskningsfältet kring mäns våld mot kvinnor i nära relation är idag väldigt omfattande. Det finns både nationell och internationell forskning att tillgå. I studien har till övervägande del internationell tidigare forskning använts. Detta enbart på grund av att det inte gjorts lika många studier i Sverige som är relevanta i förhållande till vår studie. En begränsning som gjorts är att inkludera tidigare forskning som ligger nära studiens forskningsfrågor. Detta medför att en stor del av den forskning som gjorts inom området mäns våld mot kvinnor utesluts.
Vi vill genom vår studie bidra till en ökad förståelse för behandlares förklaringar till uppkomsten av mäns våld mot kvinnor i nära relationer och vad som kan bidra respektive hämma
behandlingsmöjligheterna av våldsutövande män. Detta i hopp om att behandlarnas erfarenheter kan bidra till en förbättring av behandlingsmetoder. Då syftet med studien är att både ta reda på orsaker till våldets uppkomst samt påverkansfaktorer i behandlingen har forskning som belyser bägge områdena inkluderats. Avsnittet kommer att presenteras i två delar: orsaker till våldet och förutsättningar till förändring.
2.1 Orsaker till våldet
Mäns våldsutövande har främst förklarats i patologiska termer vid
individualpsykologisk forskning. Orsaken till våldet har då ofta förlagts på våldsutövarens barndom, missbruk eller hans känsla av otillräcklighet. Vålds- och maskulinitetsforskaren Lucas Gottzén (2013) har istället främst förklarat mäns våldsutövande i förhållande till maskulinitet och menar att våldet kan vara ett sätt för mannen att leva upp till normer om maskulinitet när andra maktresurser inte är befintliga (Gottzén 2013, s. 76).
Män som utövar våld upplever inte sällan existentiell ångest och har en rädsla för att bli lämnade, eller för att inte känna sig tillräckliga. Mohaupt (2010) menar att våldsutövande män inte bör visa sig sårbara och svaga enligt traditionella maskulinitetsnormer, och att detta leder till att de
skuldbelägger kvinnan istället. Mohaupt (2010) betonar att normer om maskulinitet inte är tillräckliga för att skapa en våldsutövande man, utan att mannen själv ofta har upplevt brist på kärlek eller blivit utsatt för kränkningar. Dessa maskulinitetsnormer som legitimerar våldet försvårar dock processen att sluta utöva våld, då männen inte bör visa sig svaga eller sårbara (Mohaupt 2010).
När män upplever att kvinnor inte bekräftar deras maskulinitet och självvärde kan de känna sig hotade, vilket i sin tur kan leda till aggression (Wexler 2006). Våldsutövande män har ofta svårt att handskas med komplicerade och känslosamma relationer. De tycker att kvinnor har förmåga att känna och ge uttryck för sina känslor på ett sätt som de själva inte kan. Wexler (2006) menar därför att män tenderar att utöva våld när de känner att de inte kan komma i kontakt med sina fundamentala känslor, eller känner sig maktlösa då de inte förmår att ge uttryck för dem (Wexler 2006). Känslor av maktlöshet har använts för att karaktärisera män som har varit våldsamma.
Främst för att ett sådant beteende ofta är ett sätt att försöka ta makt och kontroll över ens partner.
Män använder kontrollerande beteenden mot sina partners för att lätta på sina egna känslor av maktlöshet (Broady, Gray and Gaffney 2014, s. 2616).
Flertal studier har undersökt förhållandet mellan självkänsla och våldsamt beteende. I Broady, Gray & Gaffneys (2014) studie, framhävs hur aggression ofta är förknippat med känslor av förnedring och negativa självvärderingar.Män som har använt våld har uppvisat lägre självkänsla och självsäkerhet än män som inte är våldsamma. Våldsamma män har också visat på en tendens till en antisocial personlighet och sämre impulskontroll i jämförelse med män som inte är
våldsamma. Forskarna beskriver att våldsutövande män ofta använder våldet för att maskera sin låga självkänsla. De menar att förövarna många gånger visar en falsk självbelåtenhet utåt, när problemet i själva verket ligger i deras låga självkänsla (Broady, Gray & Gaffney 2014, s. 2616).
I Dagirmanjian et al. (2017) studie belyses ytterligare orsaksförklaringar till våld. I studien uppmärksammas uppfattningen om att normativt manligt våld skapar och upprätthåller mäns makt. Forskarna beskriver hur män utövar våld mot kvinnor på grund av kulturella förväntningar av ett patriarkaliskt samhälle som värderar manlig makt och tillåter män att vara aggressiva, kontrollerande och dominerande, för att upprätthålla makten över kvinnor. Männen kan använda våldet för att återvinna sin maskulina status efter upplevelsen av att ha förlorat den (Dagirmanjian et al. 2017, s. 2277). Risken för en ung man att utöva våld i nära relation ökar om vänner till honom uppvisar åsikter som legitimerar mannens kontroll och våld mot kvinnan. Genom att umgås i sammanhang där den rådande inställningen stödjer mäns makt över kvinnor i nära
relationer, kan vänner till den våldsutövande mannen på så vis ge honom informellt stöd (Gottzén 2013, s. 77).
Missbruk och våld i ursprungsfamiljen har även visat sig vara en bidragande faktor till ett våldsamt beteende. Genom att adressera dessa attityder och konstruktioner kan man bryta
våldsmönstret (Broady, Gray & Gaffney 2014, s. 2616). Även Janssons (2016) studie tyder på att män som blivit utsatta för allvarligt våld i barndomen tenderar att vara mer skadebenägna och reagera med våld och aggression vid kränkningar.
Den tidigare forskningen vi tagit del av har hjälpt oss att förstå att orsakerna bakom mäns våld mot kvinnor är mångfacetterade. Det framgår i samtliga studier att det inte finns en ensam förklaring till våldets förekomst.
2.2 Förutsättningar till förändring
Jansson (2016) menar att det är angeläget att fokusera på att behandla maskuliniteten, då en av orsakerna till att mäns våld mot kvinnor förekommer, är just mäns behov av att känna sig maskulina och behålla sin manliga identitet. Jansson (2016) belyser även i sin studie, att maskuliniteten kan utgöra hinder i behandlingsprocessen av våldsutövande män. På grund av avsaknaden av konstruktiva alternativ till den hegemoniska maskuliniteten, kan männen få svårare att välja ett levnadssätt som går emot den maskulina hegemonin (Jansson 2016, s.
96).
Wexler (2006) betonar vikten av att behandlaren skapar en stark terapeutisk allians med de våldsutövande männen och menar att en strategi där våldsutövaren skambeläggs inte är effektivt (Wexler 2006). På liknande sätt beskriver Jansson (2016) i sin studie, att klienter som tycker att behandlingen stärker deras skamkänslor, har en benägenhet att fortsätta utöva våld (Jansson 2016, s. 96). Gottzén (2013) belyser även i sin studie, att vänners och familjens fördömande kan försvåra behandlingsprocessen för den våldsutövande. Män som utövar våld är rädda att våldet inte endast ska uppfattas som en omoralisk handling, utan att det även ska kopplas samman med deras personlighet. Skammen och rädslan över att uppfattas som en kvinnomisshandlare istället för någon som har utövat våld, grundar sig i antagandet om att de riskerar sina sociala relationer, då ingen i deras omgivning vill ha en relation med en kvinnomisshandlare. Detta resulterar i att våldsutövaren är försiktig med att tala om sitt våldsutövande (Gottzén 2013, s. 88).
Susanne Boethius (2015) skriver i sin avhandling, att män har avstått från att söka hjälp för sitt våldsutövande då de inte har tyckt att de passat in i målgruppen ”kvinnomisshandlare”, som de
uppfattar att mansmottagningar har. Männen som intervjuades i hennes studie upplevde
föreställningarna om män som använder våld i nära relationer som oriktiga och tyckte att andra människor var okunniga kring vad som egentligen sker i en relation där det förekommer våld (Boethius 2015, s. 226).
Vi har även valt att redovisa två studier som undersöker effekter av gruppbehandling. I studierna framgår främst fördelarna med gruppbehandling, vilket vi inte fokuserar på i vår studie. Vi har dock valt att inkludera dessa studier, då de belyser viktiga delar i behandlingen, såsom vikten av en stöttande och trygg behandlingsmiljö. Shamai & Buchbinder (2010) menar, att flera studier förespråkar gruppbehandling av våldsutövande män av olika skäl. De våldsutövande får
möjligheten att träffa andra som har liknande problem. Detta kan underlätta inlärningen av olika hanteringsmetoder, genom att skapa en känsla av tillhörighet i en grupp med en empatisk och stöttande atmosfär. Det minskar även männens sociala isolering och främjar till självutlämnande i en trygg miljö (Shamai & Buchbinder 2010, s. 1339).
Även forskarna Brownlee & Chlebovec (2004) betonar fördelarna med gruppbehandling för våldsutövande män. Skapandet av en trygg och fridfull gruppbehandlingsmiljö är avsett att fungera som en form av beteendemodell för män som har uppvisat ett hotfullt och våldsamt beteende. Männen känner sig inte lika ensamma i sin situation och gruppen kan inge hopp och stötta männen i att kontrollera sin ilska och sitt våldsamma beteende (Brownlee & Chlebovec 2004). Att våldsutövaren accepterar sitt ansvar för sina våldsamma handlingar är grundläggande för att kunna behandla våldsutövare. Forskarna Brownlee & Chlebovec (2004) beskriver, att flertalet av männen har upplevt att gruppens stöd har varit till hjälp i att lära sig att förstå sitt ansvar för sina egna handlingar. Männen beskriver att utvecklandet av den empatiska förmågan har hjälpt dem att anta en ny livsstil utan våld, då de fått en bättre förståelse för den andre personens känslor (Brownlee & Chlebovec 2004).
Studierna har hjälpt oss att skapa förståelse för vad som kan vara viktigt i behandlingen av män som utövar våld mot kvinnor. Forskningen visar på att det är ett komplext område med många påverkansfaktorer som kan försvåra respektive främja behandlingsprocessen.
3. Metod
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för och diskutera kring val av metod och hur vi gått tillväga under studiens process. Avsnittets delar innehåller val av metod, urval, förförståelse, trovärdighet, etiska överväganden, avgränsningar, begreppsdefinitioner och tillvägagångssätt.
3.1 Metodval
Denna studie bygger på kvalitativa intervjuer. Kvalitativ forskning brukar kritiseras för att vara alltför subjektiv, då forskningsresultaten i stor utsträckning bygger på forskarens egen
uppfattning om vad som är viktigt och betydelsefullt (Bryman 2014, s. 368). Då studien ämnar att ta reda på enskilda behandlares upplevelser av att behandla våldsutövande män, ansågs kvalitativ metod vara den mest lämpliga strategin. Bryman (2014) menar att det i kvalitativa intervjuer är lämpligt att tillåta intervjun att röra sig i olika riktningar, då detta ger kunskap om vad
respondenterna upplever vara betydelsefullt och relevant (Bryman 2014, s. 413). En eventuell nackdel med kvalitativa intervjuer är att det kan uppstå intervjuareffekt. Intervjuareffekt innebär att forskaren påverkar informanternas svar (Svenning 2003). Intervjuareffekt kan möjligtvis ha uppstått i denna studie, då vi genom vårt sätt att svara på den information som informanterna givit under intervjuerna kan ha påverkat det som sagts.
3.2 Begreppsdefinitioner
I följande avsnitt förklaras begreppen våld i nära relation, situationsbundet parvåld och makt- och kontrollvåld som förekommer i uppsatsen. När vi talar om våld i nära relation syftar vi på alla olika former av våld som nämns i detta avsnitt.
Michael Johnson gör en distinktion mellan situationsbundet parvåld och makt- och kontrollvåld.
Makt- och kontrollvåld är ett sätt att åstadkomma makt och kontroll över partnern.
Situationsbundet parvåld är en konsekvens av svårigheter i att hantera konflikter och kontrollera ilska. Män som utövar situationsbundet parvåld har sällan patriarkala värderingar. Makt- och kontrollvåld innebär däremot, att mannen vill kontrollera sin partner genom fysiskt våld och det innefattar ofta kvinnofientliga attityder. Våldet brukar också eskalera och orsakar ofta fysiska skador (Socialstyrelsen 2020).
Socialstyrelsen skiljer på olika typer av våld som förekommer i nära relationer: fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt våld. Fysiskt våld kan handla om att våldsutövaren knuffar,
slår eller sparkar våldsoffret. Psykiskt våld kan ske genom hot, tvång, kränkningar, kontroll och social isolering. Sexuellt våld kan handla om olika former av sexuella påtvinganden och sexuellt kränkande språk. Materiellt våld kan handla om att våldsutövaren förstör den andre partnerns personliga tillhörigheter avsiktligt. Ekonomiskt våld kan innebära att den våldsutsatta tvingas skriva under papper som för denne ger negativa konsekvenser (Socialstyrelsen 2019).
3.3 Förförståelse
Patel & Davidsson (2011) menar att forskaren närmar sig sitt forskningsobjekt utifrån sin förförståelse, tankar, intryck, känslor och den tidigare kunskap som hen besitter (Patel &
Davidsson 2011, s. 29). Vår förförståelse kring mäns våld mot kvinnor och den kunskap vi erhållit om ämnet under utbildningens gång, har påverkat vårt intresse för att fördjupa oss inom området. Dessa tidigare erfarenheter och vår förförståelse har inverkan på vårt sätt att se på verkligheten. Vår förförståelse präglar både medvetet och omedvetet val av teorier, utformandet av vår studie samt hur vi väljer att framställa den. Utifrån detta anser vi att det är viktigt att belysa förförståelsen, då det kan ha en stor påverkan på studiens utfall. Vi kan inte undgå denna påverkan, då våra erfarenheter och åsikter är en del av våra personligheter på ett många gånger omedvetet plan. Möjligen har vi undermedvetet valt att framhäva vissa delar i studiens resultat, då de stämmer överens med våra tidigare erfarenheter. Dock har vi genom att medvetandegöra oss om detta, strävat efter att ha ett så objektivt förhållningssätt som möjligt under genomförandet av vår studie.
3.4 Trovärdighet och generaliserbarhet
Vid kvalitativa studier är det viktigt att visa på studiens trovärdighet. Trovärdighet handlar om att forskaren säkerställer att studien har genomförts i enlighet med de krav som ställs på forskning och att hen har uppfattat deltagarna på rätt sätt (Bryman 2014, s. 354). Enligt Trost (2010) bör forskaren visa att materialet har samlats in på ett noggrant sätt och är relevant i relation till syftet med studien (Trost 2010, ss. 133–134). För att öka trovärdigheten bör forskarna sträva efter att vara så objektiva som möjligt vid utformandet av studien, för att säkerställa att man agerat i god tro (Bryman 2014, ss. 354–355). Vi är medvetna om att det är omöjligt att vara fullkomligt objektiv, då vår förförståelse påverkat studiens utformande. Vi har dock försökt sträva efter att undvika ledande frågor vid utformandet av intervjuguiden. Ett annat sätt att öka trovärdigheten av en studie är att vara transparant. Forskaren bör redogöra utförligt för forskningsprocessens olika faser (Bryman 2014, ss. 356–357). Vi har ett metodavsnitt där vi tydligt redogör steg för steg för
hur vi gått tillväga vid genomförandet av studien, för att på så sätt öka studiens trovärdighet.
Studiens trovärdighet kan kopplas samman med generaliserbarheten. Generalisering inom forskning innebär att man utgår från ett resultat från en liten population till att gälla samtliga människor i samma kategori (Ahrne & Svensson 2015, ss. 25–26). Eftersom vi endast har
intervjuat fyra behandlare som arbetar med män som utövar våld i nära relationer, är vi medvetna om att möjligheten att generalisera vårt resultat är begränsat. Då syftet med studien är att skapa förståelse för behandlarnas upplevelser, strävar vi inte efter att generalisera resultatet till att gälla en större population. Då människors upplevelser av ett fenomen är individuellt, är det svårt att generalisera denna studies resultat. Dock kan resultaten ses som viktiga exempel på upplevelser och förklaringar.
3.5 Etiska överväganden
Vi har tagit hänsyn till de fyra huvudkraven gällande individskyddskravet, som utformats av Vetenskapsrådet (2017). Huvudkraven innebär att individer inte får utsättas för fysisk eller psykisk skada eller kränkningar. Individskyddskravet är utgångspunkten för forskningsetiska överväganden och innefattas av fyra olika huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Informationskravet beaktades genom att samtliga respondenter informerades om vilken roll de hade i undersökningen, hur deras information
kommer att hanteras samt lite kortfattat om studiens syfte. Vid intervjuer ska förhandsinformation om studien ges till undersökningsdeltagarna (Vetenskapsrådet 2017, s. 7). Denna
förhandsinformation skickades till informanterna via mail. De informerades även om att deltagandet var helt frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan. Det fjärde huvudkravet är samtyckeskravet, som innebär att deltagarna i studien har rätt att bestämma över sin medverkan i studien. Samtyckeskravet togs hänsyn till genom att samtliga
undersökningsdeltagares skriftliga samtycke inhämtades (Vetenskapsrådet 2017, s. 9). För att uppnå konfidentialitetskravet, som innebär att deltagare ska ges största möjliga konfidentialitet har vi avidentifierat informanterna, så att informationen de gett oss inte på något vis kan spåras till dem (Vetenskapsrådet 2017, s. 12). Uppgifterna om informanterna har förvarats så att ingen obehörig kunnat ta del av materialet. Informanterna har informerats om att materialet endast använts i syfte att upprätta denna uppsats och att dess uppgifter kommer att raderas efter
färdigställd uppsats. På så sätt har även hänsyn tagits till det fjärde huvudkravet, nyttjandekravet, som innebär att de insamlade materialet inte får användas till icke-vetenskapliga syften
(Vetenskapsrådet 2017, s. 14).
3.6 Avgränsningar
Denna studie fokuserar på mäns våld mot kvinnor i nära relationer och utgår från behandlarens erfarenheter. Med mäns våld mot kvinnor i nära relation menar vi män som utövar våld mot en kvinna som han för närvarande har eller haft en kärleksrelation till (NCK u.å.). Detta utesluter alltså de våldsutövande männens eller våldsutsatta kvinnors upplevelser av våldet. Även våld mot personer såsom familjemedlemmar eller barn som har bevittnat eller blivit utsatta för våld
utesluts. En avgränsning som gjorts är att inte inkludera våld i samkönade relationer samt partnervåld där kvinnan utövar våld mot mannen. Denna avgränsning har gjorts på grund av att heterosexuellt partnervåld är överrepresenterat.
3.7 Tillvägagångssätt 3.7.1 Litteratursökning
Första steget i studiens process var att inhämta tidigare forskning kring vårt valda område. Vi har främst använt oss av databaserna Söder Scholar och Google Scholar. Vi har även använt oss av databaserna ProQuest, Social Service Abstracts och LIBRIS. Följande sökord på svenska har använts: våld i nära relation, våldsutövande män, behandling av våldsutövare, effekter av
behandling, behandlares erfarenheter och maskulinitet. Då de initiala sökorden inte gav så många studier kring det valda ämnet utökades sökorden för att få önskat resultat. Därmed användes följande sökord på engelska: domestic violence, violent men, treatment, effects, therapists experience, intimate partner violence.
3.7.2 Urval
Då studiens syftar till att ta reda på behandlares upplevelser av ett fenomen ansågs intervjuer med personer som arbetar eller arbetat med män som utövar våld vara det mest relevanta
tillvägagångssättet. För att få tag i informanter som stämde in med dessa kriterier användes både strategiskt urval och snöbollsurval. Vid ett strategiskt urval väljer forskaren att intervjua individer som är relevanta för forskningsfrågorna (Bryman 2014, s. 434). Inledningsvis kontaktades en informant som är psykoterapeut och arbetar med våldsutövande män. Denna informant valdes ut genom strategiskt urval, då han tillhör den grupp vi avsåg att undersöka. Därefter användes snöbollsurval, på så sätt att den första informanten som intervjuades gav oss ytterligare kontakter som var lämpliga deltagare för studien. Dessa informanter hade olika professioner och bestod av psykologer, socionomer och parterapeuter. Samtliga av informanterna är män och arbetar med behandling av våldsutövande män. Att informanterna enbart består av män var inte ett medvetet
val utan beror på att dessa informanter hade möjlighet att delta i studien. Vid ett snöbollsurval kommer forskaren oftast först i kontakt med en eller ett fåtal respondenter och använder sedan dessa för att komma i kontakt med ytterligare respondenter (Bryman 2014, s. 196). Nackdelen med snöbollsurval kan vara att den första informanten ger förslag på ytterligare informanter som är från samma sociala sammanhang, vilket kan medföra att de har liknande värderingar och åsikter kring ämnet. För att undvika att få en alltför homogen grupp av informanter intervjuades personer med olika professioner som arbetar inom olika verksamheter, både inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt av frivilligorganisationer.
3.7.3 Intervjuguide
Nästa steg i studiens genomförande var utformandet av en intervjuguide. Vi började med att tydligt formulera vad vi ville få svar på och tematiserade i enlighet med detta en intervjuguide med utgångspunkt i de frågor vi ville få besvarade. Intervjuguiden utformades utifrån
semistrukturerade frågor. Under en semistrukturerad intervju har intervjuaren en uppsättning av frågor som ska behandlas, oftast i form av en intervjuguide. Dessa frågor är vanligtvis allmänt formulerade och respondenten har möjligheten att utforma svaren som hen önskar. I denna intervjumetod kan ordningsföljden vara olika och den som intervjuar har även möjlighet att ställa ytterligare uppföljningsfrågor under intervjuns gång (Bryman 2014, s. 206). Valet att använda semistrukturerade intervjuer både kan ha för- och nackdelar. Fördelarna är att detta ger
informanten utrymme att berätta det hen själv tycker är betydelsefullt och det kan på så sätt framkomma saker vi som forskare inte haft i åtanke att fråga om. Detta kan samtidigt bli en nackdel om informanten svävar iväg allt för mycket in på andra ämnen, som inte är relevanta i relation till vårt syfte.
3.7.4 Intervjuerna
Före intervjutillfällena skickades samtyckesblankett, informationsbrev samt intervjuguide ut till samtliga informanter via e-post. På så vis blev informanterna informerade om studiens syfte, hur vi hanterar deras uppgifter och de kunde göra sig förberedda på intervjufrågorna. Totalt fyra enskilda intervjuer med behandlare som arbetar med män som utövar våld mot kvinnor i nära relationer har utförts. Samtliga intervjuer genomfördes gemensamt. På grund av coronapandemin genomfördes intervjuerna via telefon och videosamtal. Nackdelen med telefonintervju var
avsaknaden av ögonkontakt med informanterna samt att vi inte kunde se deras kroppsspråk, som kunde ha bidragit till att klargöra vad behandlarna sade. Det var även en nackdel att vi som
intervjuare inte kunde använda vårt kroppsspråk, såsom nickningar för att visa att vi var aktivt lyssnande. Detta var något vi upptäckte var fördelaktigt med videosamtal då vi hade lättare att visa att vi var aktivt lyssnande med hjälp av minspel. En fördel med distansintervju kan
möjligtvis vara anonymiteten. Det kan möjligen kännas lättare för informanten att associera fritt när man inte behöver fokusera på intervjuaren. Under samtliga intervjuer användes ljudinspelning för att undvika att missa viktig information. Intervjuerna pågick i cirka 40–50 minuter och
transkriberades kort efter intervjutillfället.
3.7.5 Bearbetning av data och analys
I denna studie har abduktiv ansats använts, då vi använder oss av teorier som en inspiration för att skapa förståelse för den insamlade datan som analyseras. Ett abduktivt arbetssätt innebär, att forskaren pendlar mellan data och redan existerande kunskaper och teorier, för att göra jämföranden och tolkningar vid sökandet efter mönster och sannolika förklaringar. Forskaren avvisar inte teorier, men de används inte heller som en systematisk tillämpning på enskilda fall, utan som en inspiration för att finna mönster och skapa förståelse (Fejes & Thornberg 2009, ss.
27–28). Vid kodningen av materialet utgick vi ifrån empirin i våra tolkningar och hade främst teorier om människans samspel med omgivningen, och normer om kön i åtanke. Förklarande hypoteser såsom normer, rollkonflikt och våldserfarenheter har använts och resultatet har därmed analyserats med inspiration från våra valda teorier, som delvis fanns med initialt. Resterande teorier om alliansbildande i behandling lades till under studiens gång, då det upptäcktes att flera kompletterande teorier behövdes för att kunna analysera vårt material. Vi är medvetna om att de teorier vi valt påverkar analysen av datamaterialet, då teorierna präglar det material vi väljer att koda.
3.7.6 Tematisk analys
Tematisk analys är enligt Bryman (2014) den vanligaste metoden som används för att hantera kvalitativa data (Bryman 2014, s. 528). Metoden är lämplig när man vill identifiera, analysera och rapportera teman som framkommer i data (Braun & Clarke 2006, s. 6) Tematisk analys kan både vara en realistisk metod som rapporterar erfarenheter, betydelser och verkligheter av deltagare, men kan också vara en konstruktionistisk metod, som undersöker hur olika händelser, verkligheter och erfarenheter är resultatet av olika diskurser i samhället (Braun & Clarke 2006, s.
9). Ett tema fångar upp något som är av betydelse i materialet i relation till forskningsfrågan och presenterar någon typ av svar eller mening inom datainsamlingen (Braun & Clarke 2006, s. 10).
Tematisk analys har valt att användas i denna studie för att kunna identifiera och analysera återkommande teman i intervjumaterialet. En fördel med tematisk analys är flexibiliteten.
Avsaknaden av tydliga riktlinjer kring metoden har dock lett till kritiken ”anything goes” för kvalitativ forskning (Braun & Clarke 2006, ss. 4–5).
Braun & Clarke menar att det första steget i tematisk analys är att bekanta sig med datan på både bredden och djupet (Braun & Clarke 2006, s. 16). Under transkriberingen av intervjuerna började vi bekanta oss med materialet och började redan under denna fas se mönster i datan och få idéer om teman. Efter att ha transkriberat intervjuerna lästes materialet igenom noggrant flertal gånger.
Vi gick tillbaka till originalinspelningen när vi blev osäkra på om vi uppfattat informanten korrekt för att dubbelkolla att vi transkriberat rätt information.
Under det andra steget skapas initiala koder. Här identifierar forskaren koder som verkar vara intressanta och som utgör de mest grundläggande segmenten i materialet (Braun & Clarke 2006, s. 18). Efter att ha läst igenom materialet skapades koder som vi tänkte var intressanta och relevanta för vår studie. Vi kodade utifrån vårt syfte att undersöka behandlarnas förklaringar till orsaker till våldet samt påverkansfaktorer i behandlingen. Koderna utgjordes av en komprimering av utdrag från de transkriberade materialet. Återkommande mönster som upptäcktes i materialet kodades. Olika ord och meningar färgmarkerades för att identifiera de olika återkommande mönstren. För att inte missa värdefull information i materialet kodades flera olika intressanta teman, som vi tänkte skulle vara användbara senare i analysen. Vi försökte tänka på att behålla några ord runt koden, det vill säga kodade stycken istället för enstaka ord för att inte plocka informationen ur sin kontext.
I tredje steget börjar forskaren analysera de koder som skapats och tänka över hur dessa kan kombineras för att skapa övergripande teman. Här kan vissa koder bilda huvudteman och andra koder subteman (Braun & Clarke 2006, ss. 19-20). Vi upptäckte återkommande koder i materialet och på så vis bildades subteman som i sin tur bildade huvudteman. Steg fyra går ut på en
ytterligare genomgång av steg tre. Det slutade med att vi sorterade ut följande teman: vanmakt, normer, mansrollen, låg självkänsla, bevittnat våld, motiverad klient, tillåtande bemötande, vara varsam, ansvarsinsikt, allians, strategier för att hantera ilska, förmedla hopp, parsamtal kan bredda bilden, könsnormer i behandlingen, alkohol försvårar arbetet, djupt rotade normer, moraliserande och skam.
Vi gick igenom våra teman än en gång och upptäckte att vissa teman kunde slås samman med varann och att andra teman inte längre var relevanta. Slutligen summerades våra teman och kunde bilda subteman, som i sin tur utgjorde tre huvudteman. Maskulinitetsnormer, våldserfarenheter och vanmakt utgjorde huvudtemat: Orsaker till våldet. Alliansbyggande, motiverad klient, ansvarsinsikt och könsnormer i behandlingen utgjorde huvudtemat: Förutsättningar till förändring. Skambeläggande, bristande mentaliseringsförmåga och missbruk utgjorde huvudtemat: Svårigheter i behandlingen.
4. Teoretiska perspektiv
I följande avsnitt belyses olika teoretiska perspektiv som kan kopplas till studiens syfte. Då vår studie syftar till att både ta reda på behandlares syn på orsaker till våldet samt påverkansfaktorer i behandlingen, inkluderas flera teorier på olika nivåer. Detta för att både skapa förståelse för behandlarnas beskrivningar av våldets uppkomst samt för påverkansfaktorer i behandlingen. Vi har även valt att inkludera flera teorier, då mäns våld mot kvinnor är ett komplext område som kräver flera olika förklaringsmodeller för att kunna skapa en förståelse för fenomenet.
4.1 Människans samspel med omgivningen 4.1.1 Rollteori
Vi har valt att inkludera rollteorin, då våldets uppkomst kan förklaras med hjälp av omgivningens påverkan. Rollteorin (Goffman 1968) fokuserar på människans samspel med omgivningen.
Utgångspunkten inom teorin är att människan styrs av omgivningens förväntningar, och att detta leder till att människan väljer att bete sig på ett särskilt sätt. Inom rollteorin finns två olika former av rollteorier, den strukturfunktionalistiska och den dramaturgiska rollteorin.
Strukturfunktionalistiska rollteorin intresserar sig för vilka olika positioner människan intar i olika sociala strukturer, som i sin tur påverkar hur vi agerar. Människans uppfattning av denna position påverkar hur väl vi kan hantera förändringar eller andra påfrestningar i livet.
Goffmans (1968) dramaturgiska rollteori handlar om att sociala förväntningar är
sammankopplade med social status. I det sociala samspelet registrerar människan signaler från andra människor omkring oss och vi kan på så sätt påverka hur omgivningen uppfattar oss, genom att vi väljer att agera på ett särskilt sätt. Genom att anpassa vårt beteende utifrån det vi upplever är förväntat av oss, kan vi välja vilka egenskaper vi vill framhäva eller dölja. Således handlar det om en form av teater, där människan uppträder på en social scen och rollerna utgörs av sociala förväntningar (Payne 2008, ss. 246–247).
Om omgivningens förväntningar på en inte överensstämmer med ens egen självuppfattning kan det uppstå en rollkonflikt. Det kan således möjligtvis uppstå en rollkonflikt eller rollförvirring om en våldsutövande man vill visa sig sårbar då han är i behov av tröst, samtidigt som han bör
förhålla sig till de rådande maskulinitetsnormerna. Konflikten uppstår mellan att visa att han behöver hjälp och mellan att kunna klara sig själv. Detta synsätt har också kopplingar till symbolisk interaktionism, som fokuserar på hur människors roller konstrueras av sociala
förväntningar och etikettering. I det sociala samspelet får människor olika etiketter, som styrs av omgivningens reaktioner och förväntningar. När människan blivit tilldelad en etikett kommer hen sträva efter att leva upp till förväntningarna som etiketten innefattar (Payne 2008, ss. 248–249).
4.1.2 Social inlärning
Rollteorin kan även kopplas till den sociala inlärningsteorin, som menar att merparten av
individens beteenden är inlärda och återfinns från en påverkan utanför hen själv. Både rollteorin och den sociala inlärningsteorin kan användas i vår studie, för att få en ökad förståelse för orsakerna bakom männens våldsutövande. Den våldsutövande mannens etikett, bestående av den omgivande miljöns förväntningar på honom att vara maskulin, kan ha inverkan på hur han väljer att agera. Våldsutövaren kan exempelvis ta till våldsstrategier på grund av rädslan för att
betraktas som känslig eller sårbar, då detta inte stämmer överens med hans etikett. Vi har valt att inkludera den sociala inlärningsteorin, som också fokuserar på människans samspel med sin omgivning. Teorin kan hjälpa oss att få en förståelse för hur starkt rotat upprepningstvånget hos män som bevittnad våld kan vara.
Enligt Banduras (1977) sociala inlärningsteori sker inlärningen genom att människan observerar andras beteenden och funderar över det hen ser. På så sätt kan individen genom modellinlärning lära sig ett beteende och anpassa sig till sociala sammanhang, genom att imitera och scanna av det andra gör. Detta innebär också att människan kan lära sig nya beteenden för att tillgodose sina behov och ersätta befintliga beteenden som orsakar problem. Inlärningen har enligt Bandura (1977) ett inflytande på människans beteende, men är inte en avgörande faktor. Bandura menar även att människor kan lära sig att bli våldsamma både när de bevittnar våld eller våldsamma modeller och när de observerar att det våldsamma beteendet blir belönat (Payne 2015, ss. 201–
202).
Den sociala inlärningsteorin kan alltså förklara orsaken bakom våldet, då våldsutövandet mot kvinnan kan vara ett inlärt beteende. Dock kan inte inlärningsteorin förklara varför kvinnor som har liknande våldserfarenheter inte blir våldsutövare. Vi anser därmed att den sociala
inlärningsteorin saknar ett genusperspektiv, då männen uppmuntras till våldsanvändande på ett sätt som kvinnor inte gör. Teorin kan även förklara att våldsutövarens beteende är något som kan ersättas med ett mer önskvärt beteende.
4.2 Normer om kön 4.2.1 Maskulinitet
Vi har valt att redogöra för maskulinitet då mannens våld mot kvinnan kan härledas till olika föreställningar om könen. Maskulinitetsnormen innefattar att män ska vara starka och agerande.
Mansrollen består enligt Wersäll (2011) av fyra delar: Att mannen ska eliminera allt kvinnligt från dig själv, sträva efter välstånd, makt, vara stark, aggressiv och modig (Wersäll 2011). Män fostras in i en grymhetskultur då maskulinitetsnormen gör att män socialiseras in i att dölja känslor såsom svaghet, sårbarhet och maktlöshet. Männen tränas i att visa mindre intresse för känslomässiga relationer till skillnad från kvinnor (Scheff 2003, s. 729).
Begreppet hegemonisk maskulinitet utgår från en hierarkisk ordning mellan könen där kvinnan är underordnad mannen. Den hegemoniska maskuliniteten betraktas som ett ideal och innefattar män med makt. Hegemoniska maskuliniteten utgör maskulinitetsnormen som innefattar informella regler om hur en man bör vara (Connell 2008). Connell menar att den hegemoniska maskuliniteten är föränderlig och kontextbunden då olika sorters maskuliniteter uppskattas under olika tidsepoker och i olika kulturer och samhällsgrupper. Den hegemoniska maskuliniteten jämförs med andra maskuliniteter som anses vara avvikande då de inte mäter upp till den aktuella hegemonin vilket innebär att hierarkier även existerar bland män (Connell 2008).
4.2.2 Vanmakt
I dessa maskulinitetsnormer finns en stor del vanmakt. Män är vana vid att problem löses genom handlingar och inte genom tankar och känslor. Många våldsutövande män menar att kvinnor kan sätta ord på sina känslor på ett sätt som männen inte lyckas göra (Mohaupt 2010). Vi har valt att inkludera teorin, då vanmakt har kopplingar till maskulinitetsnormer. Maskulinitetsnormer och vanmakt kan inte ensam förklara mäns våld mot kvinnor, då alla män som vuxit upp med dessa normer om hur män ska vara inte blir våldsutövare. Dock kan både vanmakt och
maskulinitetsnormer tillsammans bidra till en ökad förståelse för våldets uppkomst i förhållande till männens känslomässiga maktlöshet.
Per Isdal (2017) menar att mäns upplevelser av vanmakt är bland de främsta orsakerna till våldets uppkomst. Vanmakt innebär både känslan av att inte kunna försvara sig, att inte kunna göra något åt en situation eller kunna göra sig hörd. Isdal (2017) definierar begreppet som ett tillstånd där behov, målsättningar eller förväntningar inte tillgodoses. Man hindras från att göra det man vill
och man upplever en brist på kontroll och möjlighet att påverka. Isdal (2017) menar att våldet är ett sätt för våldsutövaren att få kontroll i tillståndet av maktlöshet och före ilskan som föregår våldet, kommer just denna känsla av vanmakt. Hur vi upplever olika situationer har betydelse för vilken grad vi känner oss vanmäktiga. I situationer där vi inte ser möjligheter eller hittar de redskap vi behöver för att förstå situationen, känner vi oss maktlösa (Isdal 2017, s. 108).
Människan känner också maktlöshet när hen uppfattar personer som mer hotande eller mäktigare än de i själva verket är. Om man tidigare erfarit andra människors makt och sin egen maktlöshet, är man mer benägen att uppfatta personer och situationer på ett sätt som ger en känsla av
vanmakt. Isdal (2017) menar att denna upplevelse av vanmakt är ofta kopplat till låg självkänsla och självbild. Människor med dålig självbild som är beroende av andra människors bekräftelse har därmed lättare än andra för att uppleva känslan av maktlöshet. Isdal (2017) talar även om känslomässig vanmakt som innebär en maktlöshet inför sina egna eller andras känslor.
Känslomässig vanmakt kan bland annat innebära ett tillstånd där man inte förmår att förstå sina egna eller andras känslor eller när man inte klarar av att uttrycka sina känslor. Känslomässig vanmakt handlar också om att man inte mäktar med att stå ut med känslor av olika slag som gör att man agerar ut på ett sätt för att få känslorna att försvinna (Isdal 2017, ss. 108–111).
4.3 Relationsbildande 4.3.1 Allians
För att skapa förståelse för hur relationen mellan behandlare och klient kan påverka behandlingen har vi valt att beskriva betydelsen av alliansen mellan dessa. Kåver (2011) menar att en effektiv behandling går ut på samverkan mellan behandlingsmodell, allians, teknik och
behandlingsrelation. En bra relation mellan klient och behandlare är enligt Kåver (2011) avgörande för positiva behandlingsresultat och spelar större roll än själva behandlingsmetoden.
Åkerman (2010) menar att det inte finns mycket man kan göra i en behandling innan en
terapeutisk allians har skapats mellan terapeuten och klienten. En god terapeutisk allians kan leda till att klienten blir mer tolerant mot delar i behandlingen som kan upplevas som obehagliga eller påfrestande. En sämre behandlingsrelation har motsatt effekt vilket gör att alliansen är
betydelsefull för att lyckas hålla klienten motiverad att fortsätta terapin vilket i sin tur påverkar det slutgiltiga resultatet (Åkerman 2010).
Kåver (2011) menar att faktorer såsom ålder, kön, erfarenhet, personlighetsdrag samt social förmåga hos behandlaren är sådant som skapar en god allians. Faktorer hos klienten som är avgörande för alliansskapandet kan vara ålder, kön och allvarlighetsgraden på problemet. Även klientens motivation, självmedvetenhet och erfarenheter kan påverka alliansen. Kåver (2011) betonar att en god allians som skapats inte alltid är pågående under behandlingens gång. Problem i alliansen kan uppstå mellan behandlare och klient. Det kan bero på någon typ av ömsesidig låsning eller bristfälligt förtroende. Denna typ av låsning kan leda till att behandlingen upphör eller att klienten lämnar samtalet (Kåver 2011). Alliansteorin har kritiserats för att det kan vara svårt att veta vilka faktorer i behandlingen det är som leder till framgång. En framgångsrik behandling kan både grunda sig i en god relation likväl som det motsatta orsaksförhållanden att de goda behandlingsresultaten i sin tur kan skapa en god relation.
4.3.2 Kommunikationsteorin
Kommunikation är en viktig förutsättning för att allians ska kunna skapas mellan behandlare och klient. Den grundläggande kommunikationen inom kommunikationsteorin sker genom att
information förs från en individ till en annan. En handling är alltid en respons på någon form av information som en person mottagit. Informationen kan vara fakta, känslor, tankar eller
föreställningar om hur någon annan upplever en. Denna information tolkas genom informationsbearbetning och individen ger sedan en respons på det hen tolkat.
Kommunikationsmönstren som på så sätt uppstår hjälper människor att samspela med varandra och utgör även grunden för relationer (Payne 2008, s. 250).
5. Resultat och analys
I följande avsnitt presenteras resultatet som framkommit under intervjuerna samt hur empirin analyserats med inspiration av våra valda teorier.
Presentation av informanter
För att anonymisera informanterna har vi valt att använda fiktiva namn: Adam, Bengt, Claes och David.
Adam: Psykoterapeut och familjeterapeut och arbetar på en ideell förening som riktar sig till våldsutövande män samt privat.
Bengt: Psykolog och arbetar på en fristående mottagning som syftar till att bistå män i kris.
Clas: Socionom och steg 1 terapeut som har arbetat inom både socialtjänst på en verksamhet som erbjuder stöd till våldsutsatta sam inom en ideell förening som riktar sig till våldsutövande män.
David: Familjerådgivare och steg 1 terapeut som arbetar inom ideell förening som riktar sig till våldsutövande män.
Tabellen nedan presenterar huvudteman och subteman som framgått under kodningsprocessen med hjälp av tematisk analys. Tabellen är uppdelad i följande tre huvudteman: orsaker till våldet, förutsättningar till förändring och svårigheter i behandlingen. Dessa huvudteman består i sin tur utav subteman som utgör de återkommande delarna i materialet. Analysen kommer att utformas efter tabellens struktur.
Orsaker Förutsättningar Svårigheter
Maskulinitetsnormer Alliansbyggande Skambeläggande
Våldserfarenheter Motiverad klient Bristande mentaliseringsförmåga
Vanmakt Ansvarsinsikt Missbruk
Könsnormer i behandling
5.1 Orsaker till våldet 5.1.1 Maskulinitetsnormer
Flertalet av behandlarna beskriver återkommande hur maskulinitetsnormer kan vara en av alla faktorer som kan förklara våldets förekomst. Connell (2008) redogör för den hegemoniska
maskuliniteten som utgör maskulinitetsnormen och innefattas av informella regler om hur en man bör vara. Inom maskuliniteter finns en makthierarki där den hegemoniska maskuliniteten är den ledande maskuliniteten som männen strävar efter att uppnå. Connell (2008) menar också att den hegemoniska maskuliniteten ger fördelar i förhållande till kvinnor. Behandlare Adam förklarar att våldsutövande män många gånger har en nedlåtande kvinnosyn där man anser att kvinnan ska underordna sig mannen. Adam beskriver också att umgängeskretsen kan ha inverkan på
våldsutövaren om han umgås i kretsar där umgänget både förhärligar våldet och kvinnoförtrycket.
Detta går i enlighet med Gottzéns (2013) studie som tyder på att risken för män att utöva våld mot kvinnor ökar om de umgås med vänner som legitimerar mäns kontroll och våld mot kvinnor.
Behandlaren Adam menar även att normer om hur en man ska vara bidrar till våldsutövandet:
Mannen har företräde före kvinnan. Kvinnan ska tiga... mannen ska ta initiativ. Ja alla dessa samhälleliga uppfattningarna om kön som finns spelar ju in... Machokulturen spelar nog också en betydande roll… Normer om kön är kraftiga… djupt rotade… Mannen ska inte gråta, mannen ska inte visa känslor, mannen behöver inte vara känslomässigt kompetent…
Man bör dölja den... Och då är det bättre att ta till våld än att gråta när dessa känslor uppstår…
Maskulinitet utgör en norm för hur män bör bete sig för att bli socialt accepterade. Normen innefattar olika uppfattningar och förväntningar om att män ska vara starka och agerande och därmed dölja känslor såsom svaghet, sårbarhet och maktlöshet (Scheff 2003, s. 729). Även i Dagirmanjian et al. (2017) studie belyses hur män utövar våld mot kvinnor på grund av kulturella förväntningar som värderar mäns makt och tillåter män vara aggressiva, kontrollerande och dominerande för att bevara makten över kvinnor. Männen kan använda våldet för att återfå sin maskulina status efter upplevelsen av att ha förlorat den (Dagirmanjian et al. 2017, s. 2277).
Behandlare Clas beskriver på liknande vis att normer om kön har stark inverkan på
våldsutövaren. Den gängse mansrollen som man myntas i att vara bestående av att mannen ska vara stark, agerande, orädd och ha kontroll väger tungt. Behandlare Bengt berättar hur många våldsutövare har lärt sig den hårda vägen genom att betrakta hur andra män beter sig. Detta tolkar vi enligt Banduras teori (1977) om att människor kan lära sig att bli våldsamma när de bevittnar
våld, och när de ser att det våldsamma beteendet blir belönat. På så sätt kan individen anpassa sig till sitt sociala sammanhang (Payne 2015, ss. 201–202). Bengt beskriver också att vissa män som utövar våld har vuxit upp i en machokultur där våld förekommer. Behandlaren ger ett exempel utifrån en klients situation:
…han hade vuxit upp med väldigt mycket våld... sen ville han separera ut det. Där var det helt okej att slåss men hemma ville han inte slåss... han var elak mot sin flickvän också och använde fysiskt våld mot henne och sådär och det ville han bekämpa. Men normen att ibland slåss... det var helt normalt i hans liv.
Inom rollteorin pratar man om hur människan i det sociala samspelet registrerar signaler från andra människor och man kan på så sätt påverka hur omgivningen uppfattar en genom att välja att agera på ett visst sätt som man upplever är förväntat av en. Då omgivningens förväntningar inte stämmer överens med den uppfattning man har av sig själv kan det uppstå en rollkonflikt.
Konflikten blir mellan att den våldsutövande mannen vill visa sig sårbar samtidigt som han ska förhålla sig till maskulinitetsnormerna (Payne 2008, ss. 246–247). Två av behandlarna förklarar på liknande vis att våldsutövande män kan hamna i en inre konflikt när deras värderingar inte stämmer överens med hur de agerar. Behandlare Clas förklarar att mansrollen är något som många män bär på sina axlar och myntas i att vara men att det är långt ifrån alla som vill leva efter den. Behandlare Bengt beskriver på liknande vis hur männen kan hamna i en rollkonflikt:
Jag har inte stött på någon som tycker att det här är ett bra sätt att förhålla sig i en nära relation... det är inte den typen av normen man har... sen agerar man mot sig själv och det ju är det som kan bli en inre kris… en inre konflikt kan man säga… man ska ju vara familjens provider och protector som de säger... skyddande och försörjande så att säga... alltså hjälpa.
Sen kan man ju upptäcka att man inte är det utan man uppfattas som familjens fiende, ens partner och ens barn är kanske rädda för en.
Det kan alltså både uppstå en rollkonflikt när mannen vill visa sig sårbar och samtidigt förhålla sig till maskulinitetsnormer men också när mannen bör vara familjens beskyddare samtidigt som han utgör en fara för familjen. Mannen försöker sträva efter att leva upp till olika sociala etiketter som han blivit tilldelad. Etiketterna styrs av omgivningens reaktioner och förväntningar (Payne 2008, ss. 248–249).
5.1.2 Våldserfarenheter
Enligt den sociala inlärningsteorin återfinns större delen av en individs beteende från en påverkan utanför en själv. Mannen kan lära sig att bli våldsam om han själv har bevittnat våld eller
observerat att ett våldsamt beteende blivit belönat (Payne 2015).Två behandlare förklarade erfarenheter av våld som en bidragande faktor till männens våldsutövande. Behandlare Adam förklarade följande:
Alltså finns ju väldigt många orsaker. Man kan ha varit uppvuxen med en våldsam förälder.
Trots att man då själv kanske lidit av det väldigt mycket så dyker upprepningstvånget upp gång på gång och är en väldigt stark kraft.
Bandura (1977) menar att individen genom observation kan lära in beteenden som sedan fungerar som riktlinjer i olika sociala sammanhang. Mannen kan genom modellinlärning scanna av och efterlikna det andra gör och på så sätt lära sig nya beteenden (Payne 2015, ss. 201–202).
Behandlare Bengt förklarar på liknande sätt att en del män som söker hjälp själva har varit utsatta för våld:
...en del som söker hjälp här de har haft en taskig barndom... kanske fått stryk själva och det har varit otrygga förhållanden…att man inte har lärt sig att hantera konflikter på ett rimligt sätt, utan för en del är det vanligt att använda våld när det blir konflikt, så är det för en del och det måste man lära om helt enkelt.
Våldet kan alltså vara ett inlärt beteende som mannen tar till för att hantera konflikter. Detta kan relateras till Janssons (2016) studie som beskriver hur män som blivit utsatta för allvarligt våld under uppväxten är mer känsliga för kränkningar och har tendens att reagera direkt med våld och aggression när de blir utsatta för kränkningar. Inlärningen har enligt Bandura (1977) ett
inflytande på människans beteende men är inte en avgörande faktor (Payne 2015).
5.1.3 Vanmakt
Under intervjuerna framkom det att flera av informanterna återkommande pratade om vanmakt som förklaring till våldets uppkomst. Behandlare Adam beskrev att männen ofta har en oförmåga att sätta ord på sina behov och känslor. Männen hamnar då i underläge gentemot kvinnan. Detta kan förstås utifrån maskulinitetsnormer då männen fostras i att inte engagera sig lika mycket i känslomässiga relationer på samma sätt som kvinnorna gör (Scheff 2003, s. 729). Mannen känner
sig dum och tar till våld för att rädda sin stolthet. Detta beskriver även behandlare Claes och uttrycker sig på följande vis:
…sen brukar vi prata om känslomässig vanmakt och där handlar det om sina egna och andras känslor. På det psykologiska planet handlar det om oförmågan att kunna uttrycka sina känslor…och när man inte orkar stå ut med det så agerar man ut det för att bli av med dom..
och sen handlar det om att man inte förstår den andres känslor heller…och när man inte förstår den andres känslor heller blir det en komplexitet som kan förklara våldets förekomst...
Känslomässig vanmakt innebär en maktlöshet för ens egna eller andras känslor där man har svårt att förstå eller känna egna känslor. Det kan också handla om att man inte förmår att uttrycka sina egna eller tolka andras känslor (Isdal 2017, s. 111). Behandlare David beskriver även att våldet är ett resultat av outvecklad förmåga att uttrycka känslor och ilska på ett konstruktivt sätt. Han menar att det är ett sätt att få kontroll vid känslan av maktlöshet. Både behandlare Claes och David betonade vikten av att man som behandlare lär männen hantera och uttrycka ilska på ett konstruktivt sätt. Behandlare David menade att om man trycker undan ilskan så riskerar ilskan att bli så stark att det till slut tar sig i uttryck genom våld. Behandlare Claes beskriver att många män tror att de inte längre ska visa ilska gentemot sin partner:
Jag brukar prata om den friska ilskan. Klart du ska visa ilska... Det är beteendet du måste ändra på. Många av dessa män tror att “nu ska jag aldrig mer visa ilska” och håller trycket inom sig sen kommer det bara. Utan man måste ha ett moget förhållningssätt till sina känslor och de har inte de här männen så de måste träna.
Även våldsforskaren Per Isdal (2017) menar att våldsutövaren genom att utöva våld kan få kontroll när han befinner sig i ett tillstånd där han känner sig maktlös. Före ilskan som leder till våld uppstår just denna känsla av vanmakt, som innebär upplevelsen av att inte kunna göra något åt en situation eller få sin röst hörd (Isdal 2017). Detta stämmer överens med studier vi tagit del av som menar att våldsutövare många gånger har svårigheter att hantera komplicerade och
känslosamma relationer då de anser att kvinnor har en förmåga att uttrycka sina känslor på ett sätt som de själva inte förmår. Männen tenderar att bli våldsbenägna när de upplever att de inte kan komma i kontakt med sina känslor eller inte klarar av att uttrycka sig (Wexler 2006). Vanmakt är även många gånger knutet till en låg självkänsla och självbild. Då personer med låg självkänsla är i starkt behov av respons från omgivningen har de lättare för att uppleva maktlöshet än andra (Isdal 2017, s. 111). Behandlare Bengt uttrycker det på följande sätt: “Många som söker hjälp för
det här problemet har ju en självkänsla som är väldigt, väldigt låg. Man känner sig väldigt misslyckad…” (Intervju med Bengt).
Behandlare Bengt ger även ett exempel på ett möte med en klient med väldigt låg självkänsla:
...det här hängde kvar liksom han var superkänslig för allt som liknade lite kritik eller att alla inte applådera vad han höll på med, för det gör inte folk liksom…man gör det man ska så får man inga applåder, utan man gör bara det som förväntas, men han var ständigt irriterad över brist på bekräftelse osv... och det associeras just till vad han har varit utsatt för, hans
självkänsla var ju helt bottenlöst dålig. Han behövde väldigt mycket bekräftelse och minsta lilla kritik så exploderade han.
Detta går i enlighet med de studier vi fördjupat oss i som resonerar kring förhållandet mellan låg självkänsla och våldsamt beteende. Forskarna Broady, Gray & Gaffneys (2014) studie tyder på att våldsamt beteende ofta är relaterat till låg självkänsla och att våldet är ett sätt för männen att maskera detta.
5.2 Förutsättningar till förändring 5.2.1. Alliansbyggande
En bra relation mellan klient och behandlare är enligt Kåver (2011) mer avgörande för ett positivt behandlingsresultat än själva behandlingsmetoden. Det finns inte mycket man kan göra i en behandling innan en terapeutisk allians har skapats mellan terapeut och klient (Åkerman 2010).
Behandlare Bengt menar att man skapar en bra relation till klienten om man lyckas nå fram och visa klienten att det går att arbeta med de här sakerna och på så sätt ingiva hopp.Även behandlare Claes belyser vikten av att man som behandlare bygger upp en allians genom att anpassa sig och känna efter vart klienten för tillfället befinner sig:
Det är ju hans aktuella nya livssituation som har uppdagats. Då gäller det att möta det och matcha det lite grann... och där ska man ju då bygga en allians därifrån förhoppningsvis... Det är ju inte alltid man får det ju... Men det gäller att försöka genom att vara ödmjuk... lyssna och ha förståelse för hans situation…
Behandlare Bengt menar att man som behandlare behöver ta hänsyn till att det är ett svårt ämne som man bör närma sig med respekt och känsla. Att ha respekt gentemot klienten är även något
