Hur arbetar pedagoger i förskolan för att främja barns språkutveckling? Language development How do teachers in preschool work to improve children's language development? Azemina Cancarevic Språkutveckling

Språkutveckling

Hur arbetar pedagoger i förskolan för att främja barns språkutveckling?

Language development

How do teachers in preschool work to improve children's language development?

Azemina Cancarevic

Estetisk-filosofiska fakulteten

Utbildningsvetenskap/Lärarprogrammet Avancerad nivå/15hp

Handledare: Lovisa Skånfors Examinator: Ann-Britt Enochsson Datum: 22/6-2012

Löpnummer

Abstract

The purpose of this study is to examine teachers' views on language development, how they work to improve it in preschool and which methods they use. The language is used to convey knowledge and it’s a tool that makes a working interaction between humans. Through qualitative interviews with four teachers from three different preschools, I wanted to see how they work with language development.

The results show that preschool teachers use methods like rhymes and jingles, play, and sign as support for improving language development. They also use methods that they have found out by themselves, such as “pull children”. The preschool teachers see language development as a way to communicate with and it doesn’t need to be spoken language.

Keywords: Language development, language disorders, rhymes and jingle, play.

Sammanfattning

Syftet med det här arbetet är att ta reda på hur pedagogerna ser på språkutveckling, hur de arbetar för att främja den i förskolan och vilka metoder de använder sig av.Språket används för att förmedla kunskap och det är ett verktyg som får till ett fungerande samspel mellan människor. Jag har använt mig av intervjuer för att uppfylla mitt syfte. Genom kvalitativa intervjuer med fyra pedagoger från tre olika förskolor, ville jag se hur de arbetar med språkutveckling. Resultatet visar att pedagogerna använder metoder som rim och ramsor, leken, tecken som stöd, osv. för att främja språkutvecklingen. De använder även metoder som de kommit på själva, såsom ”dragbarn”. Pedagogerna ser språkutveckling som ett sätt att kommunicera med och det behöver inte bara vara talspråket.

Nyckelord: Språkutveckling, språkstörning, rim och ramsor, lek.

Förord

Jag vill först tacka alla pedagogerna som har deltagit i intervjuerna och rektorerna som gav sitt medgivande. Utan dem så hade jag inte kunnat göra min undersökning, så det uppskattas verkligen.

Jag vill även tacka min handledare Lovisa Skånfors för hennes stöttning, vägledning och hjälp genom skrivandet av det här examensarbetet.

Sist men inte minst vill jag tacka min familj och vänner för deras stöttning genom åren och det här arbetet.

Men ett speciellt tack till Linda E och Madeleine, för att ni har varit mina stöttepelare genom hela arbetet.

Innehåll

1. Inledning ... 1

1.1 Bakgrund ... 2

1.2 Syfte ... 3

1.3 Frågeställningar ... 3

2. Teori om språkutveckling ... 4

2.1 Sociokulturellt utvecklingen ... 4

3. Litteraturgenomgång ... 6

3.1 Språkutveckling ... 6

3.2 Språkstörning ... 6

3.3 Hur kan man då arbeta för att främja språkutvecklingen? ... 7

3.3.1 Bilderböcker ... 7

3.3.2 Högläsning ... 8

3.3.3 Sagor ... 9

3.3.4 Rim och ramsor ... 9

3.3.5 Arbeta med miljön ... 10

3.3.6 Leken ... 10

4. Metod ... 12

4.1 Intervju ... 12

4.2 Urval... 12

4.3 Genomförande ... 12

4.4 Forskningsetik ... 14

5. Resultat ... 15

5.1 Pedagogernas syn på språkutveckling ... 15

5.2 Hur arbetar pedagogerna i förskolan för att främja barns språkutveckling? ... 17

5.2.1 Arbeta med miljön ... 17

5.2.2 Språkträning ... 17

5.2.3 Barn med språksvårigheter ... 18

5.2.4 Rim och ramsor ... 18

5.2.5 Pedagogernas egna metoder... 18

5.2.6 Tecken som stöd ... 19

5.2.7 Leken ... 20

6. Diskussion ... 21

6.1 Metoddiskussion ... 21

6.2 Resultatdiskussion ... 22

6.3 Slutsatser ... 25

6.4 Förslag till vidare forskning ... 26

Källförteckning ... 27

Bilaga 1: ... 28

Bilaga 2: ... 29

1

1. Inledning

Det här arbetet fokuserar på språkutveckling i förskolan. Undersökningen ska bidra med en kunskap för hur pedagoger arbetar i förskolan för att främja barns språkutveckling, deras syn och perspektiv på vad språkutveckling är för dem och vilka metoder som används. I läroplanen för förskolan så betonas hur viktigt det är att pedagoger arbetar med språkutveckling i förskolan:

Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen (Skolverket, 2010, s. 7).

Uppdraget är alltså att stimulera varje barns språkutveckling, men hur ser detta ut i förskolans vardag?

Bjar & Liberg (2003) och Evenshaug & Hallen (2001) beskriver hur språket är ett verktyg som vi använder för att få en bättre förståelse för vår omvärld och för att kunna kommunicera med varandra.

Språket är inte bara ett sätt för oss att kommunicera med varandra utan den är också en grund för lärande och utveckling. När vi har lärt oss att behärska språket blir det lättare för oss att förmedla våra tankar och känslor genom tal och skrift så att vi förstår varandra på ett bättre sätt. Bjar & Liberg (2003) menar att:

Forskning visar hur barn lär sig att språka genom att umgås i språket tillsammans med andra.

Genom att delta i sociala och språkliga processer är man medskapare av de kulturer man lever i. (Bjar & Liberg, 2003, s. 79).

När vi har ett fungerande språk så kan vi använda vår yttrandefrihet för att påverka vår omgivning. Vi människor använder även språket för att förmedla kunskap och det är ett verktyg som får till ett fungerande samspel mellan människor. Det är via språket som vi människor utvecklas och får kunskap för att klara oss i samhället.

2

1.1 Bakgrund

Varför jag har valt att göra en undersökning om språkutveckling i förskolan är för att skapa kunskap om hur pedagoger kan stärka språkutvecklingen hos barn i förskolan. Enligt läroplanen för förskolan så ska förskolan vara en grund för lärande, där barnen blir mottagliga för kunskap, motivationen och skapa ett intresse för läsande och skrivande. Barnen visar ett större intresse för kunskap som läsa och skriva. I förskolan så kan man även förebygga läs- och skrivsvårigheter som barn kan få när de kommer upp i skolan. Nettelbladt & Salameh (2007) påpekar att en försenad språkutveckling kan leda till en språkstörning och det kan man fastställa när barnet är tre – fyra år. Även deras sociala samspel med andra barn påverkas eftersom det blir svårt att förstå vad andra säger och bli förstådd. Därför är det också viktigt att ta reda på vilka metoder som finns för att stärka språkutvecklingen i det pedagogiska arbetet i förskolan. I pedagogernas arbete så är det viktigt att vi kan kommunicera med barnen och att kunna förmedla våra tankar. Jag har även under mina VFU-perioder träffat underbara barn som jag har haft svårt att kommunicera med eftersom de inte ännu hade utvecklat sitt talspråk, men fick hitta ett annat sätt att ha en kommunikation på.

Under min första VFU-period när jag var med årkurs 7-9 så såg jag vikten av att ha ett utvecklat språk, för då kan man förebygga att barn har läs- och skrivsvårigheter när de kommer upp i skolan, speciellt när man har träffat barn som har dessa svårigheter. Jag har också sett att barn som har svårt med sitt talspråk blir utpekade, för när barnen hör en kompis uttala något fel så skrattar de och påpekar detta för barnet.

För pedagoger i förskolan så är det viktigt att man hittar metoder som fungerar och främjar barns språkutveckling, men samtidigt att man gör det till något roligt och intressant för barnen. Det ska både vara lärorikt och roligt.

Enligt läroplanen för förskolan så har vi strävansmål som vi ska arbeta utifrån, som språkutveckling för att stimulera barns språk och hjälpa dem att utvecklas som individer. Språket är ett sätt för barnen att få uttrycka sin egen identitet och ett sätt för att hjälpa dem i sin sociala omgivning. Exempelvis står det i läroplanen för förskolan att:

Barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter. Detta förhållningssätt förutsätter att olika språk- och kunskapsformer och olika sätt att lära balanseras och bildar en helhet (Skolverket, 2010, s. 7).

3

1.2 Syfte

Syftet med min undersökning är att skapa och återskapa kunskap om hur pedagogerna i förskolan ser på och arbetar för att främja språkutvecklingen hos barn.

1.3 Frågeställningar

 Hur pedagogerna ser på språkutveckling?

 Hur arbetar pedagogerna i förskolan för att främja barns språkutveckling?

 Vilka metoder använder pedagogerna för att främja barns språkutveckling?

4

2. Teori om språkutveckling

I det här avsnittet kommer jag ta upp Vygotskijs teori, sociokulturellt utveckling som har forska kring språkutveckling. Via det sociala samspelet så lär sig barn att använda språket och utveckla det. Jag kommer även ta upp de metoder som används för att främja språkutvecklingen. För att få en bättre förståelse för Vygotskijs teori, har jag varit tvungen att vända mig till sekundärkällor.

2.1 Sociokulturellt utvecklingen

Svensson (2009) berör Lev Vygotskijs teorier om språkutveckling och vad som främjar den. Vygotskij hade en teori som var sociokulturell. Han menade att man utvecklade språket genom ett socialt samspel med andra. Vygotskij berättar att om man har en dialog med en annan person så skapas en väv där handling och språk går in i varandra.

Vygotskij (2001) menar att den sociokulturella teorin fokuserar på vår omvärld och att vi genom den formar vårt eget lärande och kunskap. Det är utifrån omvärlden som vi får kunskap och lär oss om den.

De tre viktiga grundstenarna för just den här teorin är språk, kommunikation och samspel. De här tre grundstenarna vävs ihop och skapar ett lärande samtidigt som de blir beroende av varandra. Vygotskij kopplade kulturella, sociala och historiska samband till den sociala interaktionen. I det pedagogiska yrket så är de här grundstenarna viktiga eftersom vi lär oss genom samspel och kommunikation.

Vygotskij berör också att barn är så aktiva och nyfikna på att utforska omvärlden, men att de gör det när de har en dialog och samarbete med varandra. Med det så menade Vygotskij att den sociokulturella teorin har en mer fokus på hur barn får en förförståelse för omvärlden med språket.

Språket är ett socialt verktyg som utvecklas och sedan används som kommunikationsmedel. Vygotskij hade även en idé som han kopplade till sociokulturella teorin och det var den proximala utvecklingszonen. Den proximala utvecklingszonen var att barnen skulle klara av en uppgift med hjälp av instruktioner från vuxna och sedan se hur de kunde klara av uppgiften på egen hand utan de vuxnas hjälp (Svensson, 2009).

Svensson (2009) berättar hur Vygotskij själv såg språket som en spegling av kulturen som barnet är omgiven av och språket är beroende av kulturen. Vygotskij menade att vår yttre omvärld påverkar vårt inre tänkande. Genom miljön eller de aktiviteter som vi görpåverkar hur vi tänker och agerar. Tanke och språk är beroende av varandra och sammanlänkande. För det är genom språket som våra tankar förmedlas och vi utför våra handlingar.

5

I det här citatet så kan man se hur författaren såg på språkets utveckling och vilken koppling den har till den socialkulturella teorin:

Barnets språk utvecklas och fungerar först i ett socialt sammanhang, i interpsykisk funktion.

Senare införlivar barnet språket, och det blir en del av barnets egenskaper och funktioner (Svensson, 2009, s. 33).

En annan berömd forskare som har tagit del av Vygotskijs teorier och har studerat människans sociala samspel är Jerome Bruner som Svensson (2009) tar med i sin bok. Bruner tar upp vikten av hur det sociala samspelet har en stor betydelse för barns sociala och kognitiva utveckling. Han ser även språket som en kulturell aspekt i den kognitiva utvecklingen hos barnen. Bruner betonar även hur viktigt det sociala samspelet är för både den intellektuella och språkliga utvecklingen.

Vygotskij ansåg inte att den kognitiva utvecklingen har en sådan stor påverkan på språkutvecklingen:

Språkinlärning, tanke och kunskap beror inte bara på hur individen lär sig eller tänker, utan det är ett resultat av interaktioner i den sociala miljön (Svensson 2009 s. 40).

Man kan dra slutsatsen att barns språk utvecklas genom den sociala utvecklingen. Vygotskijs teori sociokulturella har en påverkan på språkets utveckling, att genom ett socialt samspel i den materiella miljön gör att man på ett intellektuellt och språkligt sätt utvecklas (Svensson 2009).

6

3. Litteraturgenomgång

I detta avsnitt avser jag att presentera forskning och information kring språkutveckling, språkstörning, samt de metoder som används för att främja arbetet med språkutveckling t.ex. bilderböcker och lek.

3.1 Språkutveckling

Jag kommer utgå från Vygotskijs teori för att förklara kort vad språkutveckling är.

Språket utvecklas i samband med andra faktorer som arv, miljö, social, motorisk, emotionell och intellektuell utveckling (Evenshaug & Hallen, 2001). Språket utvecklas och fungerar först som kommunikation och socialt, sen så börjar barnet använda det som en funktion för att förmedla sin tankar och känslor. Språk innefattar så mycket mer än bara tal- och skriftspråk, det kan även vara kroppsspråk, teckenspråk, piktogram osv. Eftersom språket är en stor del av det sociala samspelet så utvecklas vi individuellt, och skapar våra egna identiteter. Vygotskij menade att den att den sociala interaktionen med andra människor behövs för att utveckla språket och leken är ett viktigt tillfälle som ges för språkinlärning. De erfarenheter som barn får och aktiviteter är en viktig punkt, och vuxna har en stor roll i barnens språkutveckling genom att hjälpa dem att utveckla språket. Slutsatsen man kan dra är för att språket ska kunna utvecklas så måste barnen samspela med varandra och vuxna, det gäller även att barnet också försöker lösa problem på olika sätt genom det sociala samspelet (Svensson, 2009).

3.2 Språkstörning

Nettelbladt & Salameh (2007) menar att man får språkstörning som en diagnos om man har en försenad språkutveckling. Språkstörning är en grav funktionsnedsättning av språkutveckling. Det är vanligt att barn får den här diagnosen när de är 3 – 4 år. Det sociala samspelet med andra blir påverkat eftersom barn som har en språkstörning har svårt att bli förstådda och samtidigt förstå andra, men barnets andra utvecklingsområden blir inte påverkade av språkstörningen eftersom det här endast berör språket och det sociala samspelet. För att man ska få diagnosen språkstörning ska det finnas en skillnad på barnets språkförmåga som den har nu och som den bör ha vid den ålder som barnet är. Språkstörning varierar mellan olika individer och olika aspekter av situationer som individen är i.

Det går inte heller att hitta en klar orsak till varför man får en språkstörning, men forskning som Nettelbladt & Salameh (2007) tar upp i sin bok, visar dock att ärftlighet är en faktor för språkstörning eftersom en majoritet har en nära släkting som har haft språkstörning eller läs- och skrivsvårigheter. Men det är ingen faktor som kan sägas orsaka språkstörning, utan snarare är det en faktor som har en negativ

7

påverkan på språkets utveckling och som kan bidra till språkstörning. Språkstörning kan man även få om man får en brist på språkstimulering i hemmet eller i förskolan (Nettelbladt & Salameh, 2007).

Barn som har språkstörning kan antingen ha en mild form eller en grov form utav språkstörning. En grov form utav språkstörning är när barnets språkförmåga ligger under medelvärdet på ett standardiserat språktest, alltså att man får problem med fonologi, grammatik, ordförrådet och språkförståelsen. En mild form ligger på medelvärdet på ett standardiserat språktest, att man får problem med fonologiskt uttalande och grammatiken. För att identifiera språkstörning så har ett så kallad standardiserad språktest, som man kan göra hos en logoped på BVC. Språkstörning står inte still utan den förändras med åldern, vissa barn utvecklar språket så att de kommer i kapp andra jämnåriga barn medan andra fortsätter att ha problem med språkstörning. Det finns ingen fast specifik term för språkstörning eftersom språket förändras under barnets första levnadsår (Nettelbladt & Salameh, 2007).

3.3 Hur kan man då arbeta för att främja språkutvecklingen?

I detta avsnitt kommer olika metoder att presenteras; bilderböcker, högläsning, sagor, rim och ramsor, arbeta med miljön och lek.

3.3.1 Bilderböcker

En av metoderna som används för att främja språkutveckling är bilderböcker. Ekström & Isaksson (1999) menar att man går från en pekbok till en bilderbok eftersom det är ett lättare sätt för barnen att koppla ihop bilderna med föremålen genom att sätta namn på dem. En bilderbok är en bok med mycket bilder och lite text. Med bilderbok så får barnen en chans att återberätta händelsen ur boken utifrån sitt eget perspektiv med hjälp av bilderna. Bilderbokens bilder visar en händelse som händer här och nu medan det sker en rörelse mellan bilderna, bilderna berättar hela historien och inte bara texten. Det hjälper även barnen sedan att koppla bilderna till texten, genom att de förstår och upplever texten.

Dominkovic, Eriksson & Fellenius (2006) påpekar att man inte behöver läsa texten för att förstå själv berättelsen utan det kan man också göra genom bilderna, eftersom med bilderna så blir det en bildberättelse. I bilderna så finns det olika moment som skapar olika uttryck som barnen läser av genom att ”läsa” bilderna. Det är viktigt att bilderna visar en tydlighet och är enkla att förstå, eftersom barnen ska kunna tolka och förstå dem samtidigt som barnen ska ha ett intresse för dem. Bilderna kan även vara en koppling till att ljuda orden efter föremål, eftersom barnen sätter ord på de olika föremålen eller händelserna som finns på bilderna. Från att kunna koppla en bil till att ljuda den. Det kan också vara så att barnen börjar fråga om vad som finns på bilden och sedan föra en konversation med den vuxne som sitter med barnet. De lär sig också hur de ska läsa en bok och hur man håller i en bok.

8

Enligt Nikolajeva (2000) så är bilderboken delad i två kommunikationsformer som är den visuella och verbala. Man kan se bilderboken som en utmaning som är både intellektuell och estetisk, eftersom man når sina läsare på olika sätt och nivåer. Bilderna i bilderböcker ska berätta och beskriva en händelse samtidigt som texten berättar. Bilderna och texten går också hand i hand utan att det behöver vara mycket text med. Bilderboken har även en positiv inverkan på barns läsinlärningsutveckling, den är bra för barn som ännu inte utvecklat sitt verbala språk och kan även vara bra i det sociala samspelet. Den effekt som bilderböcker har är att man som läsare blir indragen i boken och det gör att man inte vill sluta läsa.

3.3.2 Högläsning

En annan metod som används är högläsning. Ekström & Isaksson (1999) menar att högläsning påverkar barnens språkinlärning, eftersom högläsning stimulerar språket. Utan högläsning blir barnens språkutveckling försenad eftersom de inte lär sig att skilja på innehållet i språket och dess form. Med högläsning får barnen en chans att koppla av, använda sin fantasi, börja få tankar och funderingar.

Läslusten ökar, ordförrådet blir större, man får en språkförståelse, intresset för människor och andra länder ökar med högläsning. Enligt Dominkovic, Eriksson & Fellenius (2006) så gynnar man barnens språkutveckling med högläsning. Man lär sig även att använda och förstå grammatiken. Barnen får en större ordkunskap, lär sig att skilja på talspråket från böckernas språk, man lär sig nya ord och begrepp, stimulerar fantasin, förstår språksystemet och skapar en njutbar upplevelse. Man kan även se ett tecken på matematisk utveckling hos barnen genom att böckerna har ett matematiskt innehåll som man läser för barnen. Det kan även vara ett sätt att närma sig läsutvecklingen.

Svensson (2009) menar att barnböcker är ett sätt att stimulera barnens språk och en introduktion av den skriftspråkliga världen. Med högläsning får barnen höra författarens språk och hur den använder språket för att berätta en berättelse. Genom högläsning kan man ha ett samtal som har en positiv påverkan språkutvecklingen, än att man läser och inte för ett samtal. Med högläsning så upptäcker barn inte bara språket utan även olika världar. Det skapar även ett intresse hos barnen att lära sig både att läsa och skriva genom att se det positiva i det. Detta kan kopplas till Flynn (2011) som menar att det är bra att föra en muntlig dialog med barnen om det som man har läst och låter dem återberätta det. I sin studie följde Flynn (2011) en förskollärare som har varit med i en undersökning på hur man kan främja språkutveckling, och det som man kom fram till var att ett dialogiskt samtal är ett resultat som hjälper barn med deras språkutveckling. Högläsning, böcker och samtal kring böckerna har en positiv påverkan eftersom man får träna på sitt talspråk och man får ett större ordförråd.

9 3.3.3 Sagor

En tredje metod som används för att främja språkutveckling är sagor. Enligt Ekström & Isaksson (1999) så har sagan en bestämd form som början ” det var en gång”, mitten med en händelse och slutet ” och de levde lyckliga i alla sina dagar”. Med andra ord så går en saga från dåtid till nutid och den är inte i en bestämd form. Vikten av sagan läggs på berättaren eftersom det är berättaren som ska läsa sagan eller gestalta den. Improvisera och förtydliga sagan är viktigt att göra. Det är berättaren som övar på sitt språk och inte barnen, men för att barnen ska få träna på sitt språk så kan dem antingen lekberätta sagan eller leka den. En bra saga ska ge barn ett intresse för läsinlärning och ett intresse för böcker. Granberg (1996) menar att en saga ska vara tydlig och full med fantasi, alltså att en sagas uppgift är att den ska vara en inspirationskälla för både fantasin och kreativiteten. Saga är ett sätt att förmedla olika begrepp inom språket, moral och vårt eget kulturarv. Barnen bygger upp en helt ny värld med sin fantasi genom att lyssna på en saga medan man får empati, känslor och en mer fördjupad inlevelse. Genom att låta barnen att lyssna på en saga och föra ett berättande samtal kring den så blir det ett sätt för barnen att utveckla sitt språk. Sagan ska även ge en känsla av trygghet samtidigt som den introducerar skriftspråket för barnen.

Även här belyser läroplanen för förskolan hur viktigt det är att man försöker få barnen intresserade utav bilder och text:

Förskolan ska sträva efter att varje barn ska utveckla intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa (Skolverket, 2010, s.

11).

3.3.4 Rim och ramsor

Den fjärde metoden som används är rim och ramsor. Ekström & Isaksson (1999) menar att med rim och ramsor så blir det ”ordglädje, njutning av att smaka på klanger och ordvändningar, och rulla ljudkombinationer på tungan” (s. 19). Det gör att barnen leker sig till en språkbehärskning eftersom man lär sig uttala och förstå innebörden av de ord eller meningar som finns i sånger, rim och ramsor. Det blir som roliga språklekar som man gör tillsammans med barnen. Svensson (2005) menar att med rim och ramsor så har barnen uppnått en språklig medvetenhet om ljud som finns i ord. Barnen lär sig också att förstå skillnaden mellan långa och korta vokaler. Med rim och ramsor så är det ett sätt för barnen att ha roligt, njuta och börja träna på att använda språket. Man börjar även leka med språkets form med rim och ramsor.

10 3.3.5 Arbeta med miljön

Femte metoden som används för att främja språkutvecklingen är att arbeta med miljön. Svensson (2009) menar att man kan lära sig språket på två olika sätt, antingen i den omgivning som man befinner sig i eller i olika situationer där undervisningen sker. De aktiviteter som barn gör har en stor påverkan på deras utveckling. Vygotskij menade också att en stimulerande miljö erbjuder barn en utmaning som har en påverkan på deras intellektuella kapacitet. Vårt samhälle och dess historia är något som barnen bär med sig. Barn måste få chansen att vara aktiva, utforska sin omgivning eller omvärld, göra härmningar och återuppleva genom lekarna.

Enligt Svensson (2005) så är språket beroende av miljön eftersom det är miljön som ger oss de intryck vi behöver för att samtala. Barn får uppleva olika typer av miljöer under sin ungdomstid och det är via dem som vi får erfarenheter som gör att vi lär oss att samtala. Vi vuxna ska hjälpa barnen att sätta ord på deras upplevelser och erfarenheter som de genomgår, som gör att barnen kan samtala med oss vuxna.

Genom de olika aktiviteterna som vi vuxna har med barnen gör att vi bemöter dem på ett annat sätt, vi använder kanske olika typer av språkstilar och ord. Då gäller det att vi vuxna är väldigt lyhörda och visar ett intresse för barnens nyfikenhet av att uttrycka sina känslor och tanker genom ord. Det är även ett sätt för barnen att få en språkstimulering. Med andra ord så kan man säga att det är miljön som ger oss ett intryck som gör att vi för ett samtal med barnen, eftersom miljön är en faktor som språket blir beroende av (Svensson, 2005).

3.3.6 Leken

Den sista metoden som används för att främja språkutvecklingen är leken och då har jag valt att rikta mig in på lekens betydelse för språket. Svensson (2005) menar att det finns lekar där fokus sätts på språket eller riktar sig mot språket. Exempel på lekar är Kejsaren av Kina tycker inte om T, 20 frågor och kasta gris. Det ger barnen en chans att öva på uttalet och betydelsen den har, genom att träna på olika sätt med rösten. När man leker så är det också ett sätt för barnen att lära sig att lyssna noggrant, komma ihåg det som sägs, lägga ihop pusselbitarna och sedan dra en slutsats. En annan rolig lek är klappleken där barnen säger en svår vers och klappar till det.

I leken så leker barnen med sina kroppar, utforskar och omvandlar föremål till sin egen tolkning och syfte. I leken använder barnen även sin fantasi och tänkande, där den estetiska dragen visar sig. Leken kan vara en aktivitet där man ändrar innehållet eller innebörden, att man går från arg till glad, ledsen och rädd. Det finns många funktioner som leken fyller och ett av dem är problemlösning, där barnen får lära sig att lösa olika problem genom leken. Det är också ett sätt för barnen att utforska sin miljö, utvecklar sin egen kreativitet, utforska sig själv med sina egna intressen och behov. Med leken så stimuleras

11

barnen på socialt, motoriskt, intellektuellt och emotionellt sätt. Man lär sig även olika uppfattningar, normer och värderingar. Barn får chansen att möta andra barns åsikter, tankar och perspektiv. Leken är också en stor element i barnkulturen, där socialisationen har en viktig roll för en personlig och kulturell utveckling. Barnen lär sig att samspela med omvärlden, där dem tidigt tar kontakt med andra människor och lär känna sin värld (Evenshaug & Hallen, 2001).

12

4. Metod

Enligt Patel & Davidson (2003) så är intervju ett sätt att samla information genom att personligen ställa frågor. Man får djupare kunskap genom intervju, det blir ett deltagande samtal mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad. Den personen som blir intervjuad får även chansen att berätta om sina erfarenheter och åsikter. Det finns några steg som man bör följa innan man gör en intervju. Först måste man bestämma sig för vilken typ av intervju man vill göra. Johansson & Svedner (2010) berättar om två olika intervjutyper som finns, strukturerad och kvalitativ. En strukturerad intervju är med bestämda frågor och fasta svarsalternativ. Kvalitativ är bestämda frågor som lämnar stort utrymme för den intervjuade att ta upp så mycket som möjligt. En annan viktig aspekt att bestämma sig för är om man vill göra det via telefon eller ska man träffas personligen. Ibland så behöver man ställa följdfrågor för att få ett tydligare svar, så det bästa sättet är att man träffas personligen och gör intervjun. Man ska även noggrant välja ut vilka typer av frågor man ska ha med och vad man vill ha ut av intervjuerna. Sen så ska man skriva ett informationsblad där man berättar om syftet med undersökningen och då ska man tänka på att utgå från de etiska principerna. Varför jag har valt att göra intervjuer är för att jag vill höra utifrån pedagogernas perspektiv på hur de ser på språkutveckling och hur de arbetar med det. Jag har därför valt att göra kvalitativa intervjuer för att få svar på mina frågor och ställa följdfrågor.

4.2 Urval

Jag har valt att intervjua fyra pedagoger från tre olika förskolor. Två pedagoger från en språkavdelning och två pedagoger från två andra förskolor. Jag har valt att intervjua två pedagoger från en språkavdelning eftersom de fokuserar på språk. De andra förskolorna ligger i samma område. Jag vill se hur mycket det skiljer sig från en förskola som är inriktad på språk och två förskolor som inte är så inrikta på språk. För att få svar på mina frågor så är intervju ett självklart sätt för mig eftersom det är utifrån pedagogernas perspektiv på hur de arbetar med språkutveckling på sin avdelning och hur de ser på det som jag vill ha svar på.

4.3 Genomförande

Jag gick först till förskolans verksamhetschef och berättade vem jag var, syftet med undersökningen, samtidigt som jag visade mitt informationsbrev. Jag förklarade även att jag behövde intervjua pedagoger för min undersökning. Jag fick ett medgivande av verksamhetschefen och gick direkt till förskolan. Det här var en språkavdelning som fanns på den här förskolan. Jag gick fram till en av pedagogerna där, presenterade mig och min undersökning, sen frågade jag om hon skulle tänka sig att bli intervjuad och

13

hon sa ja. Vi bokade tid till nästa vecka och sen tackade jag för mig. På vägen ut så träffade jag den andra pedagogen från samma avdelning och gjorde precis samma sak som med den första pedagogen, men den här pedagogen skulle tänka på det. När jag skulle gå till den andra förskolan så ringde jag deras verksamhetschef och fick medgivande efter att jag berättade vem jag var, syftet och att jag skulle intervjua pedagogerna där. Jag gick till en av de avdelningarna med äldre barn och frågade pedagogen om hon hade tid. Jag berättade om min undersökning, själva syftet och om jag fick intervjua henne, vilket jag fick. Vi bokade en tid för intervjun. Jag gick även till den tredje förskolan för att se om någon på den äldre avdelningen skulle tänka sig att bli intervjuad, vilket det gjorde och vi bokade tid. För att förbereda mig inför intervjun så intervjuade jag en kompis för att testa om mina frågor var begripliga, hon sa till mig att hålla lugnet och ställa mer följdfrågor.

På min första intervju så fick jag intervjua en av pedagogerna på den första förskolan från språkavdelningen, det var pedagogen som ville tänka på det men hade bestämt sig för att bli intervjuad.

Vi satte oss på ett kontor och jag frågade om jag fick spela in, vilket jag fick. Jag hade även anteckningsblock och antecknade medan jag spelade in och ställde frågorna. Intervjun tog ca 25 min. Jag var lite nervös eftersom det var min första intervju som jag har gjort på jättelänge men det gick som sagt bra.

När jag skulle göra min andra intervju så satte vi oss ute på gården för det var skönt med frisk luft och solsken. Jag frågade om jag fick spela in och det fick jag, så det var bara att ställa frågorna. Intervjun tog ca 25 min. Jag fick även se en bild utav ett språkträd som hon visade. Efter inspelningen så förklarade pedagogen ännu mer kring den bilden, och tog en kopia som hon gav till mig.

På min tredje intervju så satte vi oss i lärarrummet och vi började först prata om mitt arbete en liten kort stund. Jag frågade om jag fick spela in, vilket jag fick och började ställa frågorna. Intervjun tog ca 20 min och jag fick svar på mina frågor. Även om det tog så lång tid så kände jag att jag fick de svar som jag behövde och det var ju bra.

På min sista intervju satt jag och pedagogen i lärarrummet för att göra intervjun där och jag kände att jag behövde presentera mig på nytt. Vi pratade om mitt arbete och syftet en stund och sedan började jag med intervjun. Jag fick tillåtelse att spela in och började ställa frågor. Intervjun tog ca 25 min.

När jag kom hem från varje intervju så lyssnade jag på inspelningarna och skrev ner ord för ord i mitt anteckningsblock. Det tog ca 2-3 timmar för var och en att skriva ner. När man hade skrivit ner alla, så kunde man lättare se resultaten, börja skriva ner likheter och skillnader, samt en sammanfattning.

Eftersom jag under intervjuerna hade antecknat så kunde jag även gå tillbaka till de anteckningarna för att se så jag inte hade missat något. Efter bearbetningen så valde jag ut de svar från pedagogerna som har anknytning till mina frågeställningar och syfte.

14

4.4 Forskningsetik

Patel & Davidson (2003) betonar att det är viktigt att man tänker på de etiska principerna när man gör en undersökning. När jag skriver ett informationsblad så är det viktigt att jag tar med information om vad jag ska undersöka och själva syftet med det. Man ska tala om att deltagandet är frivilligt, att de kan stoppa intervjun när som helst och får inga som helst negativa konsekvenser för det. Eftersom jag hade tänkt spela in själva intervjun bad jag om deras tillåtelse för detta. Vetenskapsrådet (2002) tar upp de fyra etiska huvudprinciperna som är, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentiellkravet och nyttjandekravet. Samtyckeskravet är att man får ett samtycke från deltagaren att bli inspelad och intervjuad. Att i informationskravet ska man informera om undersökningens syfte, att det är frivilligt och att dem har rätt till att avbryta sitt deltagande. Konfidentiellkravet är att pedagogernas och förskolornas riktiga namn inte får nämnas eftersom man inte ska kunna identifiera pedagogerna och förskolorna.

Därför har namnen och förskolans namn har bytts ut för att skydda deltagarnas identitet. Nyttjandekravet beskriver hur inspelningar eller annan information inte får användas till eget bruk förutom till själva undersökningen. När min undersökning är klar och jag har fått ett godkänt på det så ska all inspelning raderas. Johansson & Svedner (2010) tar också upp i sin bok om hur viktigt det är för de som deltar i undersökningen att man visar dem hänsyn och respekt, att de får information att om de bestämmer sig för att avbryta intervjun så kommer de inte få några som helts negativa konsekvenser.

15

5. Resultat

Syftet med min undersökning var att ta reda på hur pedagogerna i förskolan arbetar för att främja språkutveckling, vilken syn de har på det och vilka metoder de använder.

Jag har intervjuat fyra pedagoger från tre olika förskolor som ligger i en stad i Mellansverige. Jag har valt att använda andra namn på pedagogerna som jag har intervjuat för att skydda deras identitet, även förskolorna och avdelningarna har jag gett i andra namn. Resultatet har jag delat in i de tre frågeställningar som arbetet gick ut på att få svar på.

Presentation av respondenter; Viktoria, 45 och Elizabeth 54 år jobbar på en förskola som heter Vitsippan på språkavdelningen solrosen, med äldre barn där dem båda arbetar som förskollärare. Viktoria har arbetat som förskollärare i 25 år och Elizabeth i 30 år, men har även specialpedagogisk bakgrund.

Madeleine 35 år arbetar som förskollärare på förskolan Stjärnfall, avdelning månen med äldre barn och har arbetat som förskollärare i 5 år. Isabelle är 28 år arbetar som förskollärare på förskolan Grottan, avdelning igelkotten med äldre barn och har arbetat som förskollärare i 6 år.

5.1 Pedagogernas syn på språkutveckling

På frågan hur de ser på språkutveckling så var de flesta pedagoger eniga att kommunikation är en del av språket. Elizabeth exempelvis menar att det är alla sätt att kommunicera på:

Genom kroppsspråket som att man använder tecken eller att man pekar på något. Det går även att man riktar blicken på det man vill förmedla eller när man ändrar sitt röstläge när man talar. Det finns många sätt att kommunicera på (Elizabeth).

Medan Viktoria tyckte att språkutveckling är ett sätt att kommunicera med andra, förstå helheten i språket och förstå vad man använder det till. Men Isabelle tyckte istället att barnen använder språket för att kommunicera med varandra, att man förstår vad man gör och säger, att man även undviker att bråka med varandra.

Madeleine tyckte istället att språkutveckling är nästan allt för henne:

Allt vi gör i vår pedagogiska vardag och att man kan lära sig från olika situationer som mat, påklädning (Madeleine).

Viktoria, Elizabeth, Isabelle och Madeleine hade liknande tankar kring språkets utveckling. Madeleine tyckte att språket utvecklas från födseln. Hon tycker att språkutveckling är väldigt individuellt, man lär sig inte att gå och prata samtidigt, att man lär sig det ena eller andra först:

16

Det finns många faktorer som påverkar språkutvecklingen, det är inte bara omgivningen runt dig utan det är rim och ramsor, lek, berättelser osv. Vad vi än gör med barnen så använder vi språket, som i samlingen och påklädningen (Madeleine).

Madeleine säger att det är många moment som hänger ihop med språkutveckling eftersom det är stort och komplext, men det gäller att man har ett medvetet förhållningssätt:

Att jag som pedagog är medveten hur jag uttrycker mig, hur jag kan påverka, locka barnen till att prata, att berätta, att dem får säga vad dem tycker och tänker. Det är en ständig pågående process, från att man föds och framåt (Madeleine).

Medan Viktoria tyckte att utvecklingen sker på olika nivåer, att man börjar med få ord och senare att man bygger på det med meningar. Det gäller att man hela tiden använder språket så man får ett större ordförråd och ordförståelse:

Det är också viktigt med språk för att vi ska fungera i vårt samhälle, det gäller att vi förstår vad andra säger och bli förstådda (Viktoria).

Elizabeth säger att man utvecklas inom ett område som med språkljuden, att man bara utvecklar ljuden och inte orden. Språket är grunden för allting, då menar hon att utan språket så kan man inte ta till vara på sig, försvara sig och förmedla sina tankar och känslor. Isabelle tyckte istället att språket hjälper en att utvecklas inom andra områden som det sociala och kunskapsmässiga sättet.

Madeleine, Viktoria, Isabelle och Elizabeth har bara sett fördelarna med språkutveckling och dem hade liknande tankar kring det. Elizabeth menar att det är kunnande att man har ett språk, för utvecklar man inte språket så halkar man efter när man kommer upp i skolan och man får svårigheter. Det finns många fördelar med språkutveckling, menar hon:

Som att lära sig att prata, kommunicera med andra och att det är grunden till ett socialt samspel. Att kunna läsa och förstå all informationsflöde, att vara delaktig och ta till sig det (Elizabeth).

Madeleine säger att kommunikation är fördelen med språkutveckling, att man är en god förebild för andra genom sitt språk, kunna förmedla sina tankar och känslor. Isabelle tyckte istället att fördelen med språkutveckling är att man lär sig använda språket så att man kan kommunicera med varandra för att undvika frustration över att inte bli förstådd.

Viktoria uttryckte det så här med fördelen:

För att förstå de utmaningar som vi får i och att vi kommer så långt vi bara kan i livet, så gäller det att vi har utvecklat språket. Att man använder språket för att förstå de utmaningar som ges och för att klara oss i livet (Viktoria).

17

5.2 Hur arbetar pedagogerna i förskolan för att främja barns språkutveckling?

På språkavdelning solrosen så arbetar Elizabeth och Viktoria med språk i vardagen. Det gäller först att man har en tydlig struktur i vardagarna så barnen vet vad de ska göra, det är något som alla barn behöver. Medan på förskolan Stjärnfall, avdelning månen så arbetar Madeleine mycket med barnfokus.

Man fokuserar mer på barnen, deras behov och utveckling. De pedagogerna på avdelningen har ett förhållningssätt som de arbetar med för att främja språket. De har en strukturerad samling där pedagogerna uppmuntrar barnen att prata utifrån som dem gör och träna på att lyssna på den som pratar.

Det är för att barnen ska få en trygghet i att prata, att bli lyssnad på, känna att man vill prata och sen att kunna uttrycka sig. Enligt Isabelle på förskolan Grottan, avdelning igelkotten så har de ingen speciell metod för att främja språkutvecklingen eftersom de använder olika metoder som högläsning, material från specialpedagogen eller logopeden, rim och ramsor osv. Det går att se likheter och olikheter när det gäller pedagogernas arbete med att främja språkutvecklingen.

5.2.1 Arbeta med miljön

Elizabeth, Viktoria och Madeleine tycker att det är viktigt att man har en lugn miljö som man arbetar i.

Ett exempel är att de har ett bord i varje rum med en vuxne per bord för att de ska kunna kommunicera med barnen och pedagogerna pratar mycket när de äter med barnen, för annars blir det lätt att de vuxna pratar med varandra. Det är något som alla tre pedagogerna tycker är väldigt viktigt att man har en matsituation där barnen får chansen att prata mer. Isabelle hade inget att säga om miljön.

5.2.2 Språkträning

Språkträning arbetar Elizabeth, Viktoria och Isabelle mycket med på sina avdelningar. Enligt Elizabeth och Viktoria så har de en riktad språkträning med barnen där man arbetar hela dagen där de använder ord, lyssnar på ljud och har språklekar som ordlekar på deras avdelning. De har även språkgrupper där dem får träna på munmotoriken så att man får tillrätta med muskelturen, det gäller att man ska kunna först basen innan man går framåt, det gäller alltså att man har en grund att stå först på. Det är mycket arbete med ordbilder, ordramsor och uttalsträning som ingår i språkträning. Pedagogerna står för en ram men det är barnen som fyller. För Isabelle så är språkträningar också mycket munmotorik som dem arbetar med, att man gör exempelvis tungövningar. Madeleine berättar hur de har en specialpedagog som kommer och arbetar med språkträning en gång i veckan med ett barn.

18 5.2.3 Barn med språksvårigheter

Samtliga respondenter berättar att de har de barn med språksvårigheter som har individuella språkträningar med logopeden eller specialpedagogen på sina avdelningar. Elizabeth och Viktoria berättar hur logopeden följer barnens utveckling hela tiden. De använder även material som är anpassade till alla olika språkliga svårigheter och olika åldrar. Om man hade en ettåring som är van att peka på något och benämner ordet så är de nöjda med det, sen så kan man kräva fler meningsbyggnader. Där får dem en tydlighet, struktur, tecken och bildstöd. Madeleine berättar också att de har en specialpedagog som arbetar med ett barn en gång i veckan som har språksvårigheter. Även Isabelle har barn som har språksvårigheter på sin avdelning och även de får en individuell träning med logopeden eller specialpedagogen. Isabelle säger att pedagogerna får material från specialpedagogen eller logopeden så att de kan träna med barnen. Material som de får kan vara för att träna munmotoriken eller sammansättningar av olika ord med hjälp av bilder.

5.2.4 Rim och ramsor

Även här använder samtliga respondenter mycket rim och ramsor. Elizabeth och Viktoria berättar att de arbetar mycket med rim och ramsor som är grundläggande till rytm i språket. Madeleine tycker också att det är viktigt med rim och ramsor. Att träna på motoriken som med musik och rörelse i vardagen, genom att man klappar eller hoppar till sitt namn. Hon tycker att man minns det lättare när man gör något praktiskt. Även Isabelle använder sig mycket utav rim och ramsor, för hon tycker att då kan barnen leka sig fram till språket genom att man exempelvis tar fram ett rim memory.

5.2.5 Pedagogernas egna metoder

Madeleine, Viktoria och Elizabeth har sina egna metoder som de använder sig utav på sina avdelningar.

Madeleine berättar om en metod som de använder sig utav, ett budskap som de kallar för ”jag vill”

buskapet. Det är ett budskap som berättar tydligt för vad man vill att barnen ska göra. Istället för att säga vi ska gå ut så det vore bra om du hämtade din jacka, så säger hon: jag vill att du ska hämta din jacka.

Det är mer tydligt och det ger en tydlig signal på vad man vill att barnet ska göra. Får de för mycket information så tappas det på vägen och det är ett tydligt budskap som hon känner sig trygga i, ett sätt som fungerar bra för henne. Det gäller att man undviker som pedagog att ställa för mycket frågor till barnen eftersom barnen blir förvirrade av vad som förväntas av dem. De uppmuntrar även barnen att be om något som vid matsituationen, kan du skicka mjölken. Om ett barn kommer med jackan och säger hjälp mig, så frågar Madeleine vad barnet vill ha hjälp med. Madeleine berättar exempelvis om ett litet barn säger titta när den pekar på en buss, så svarar Madeleine titta en buss och bekräftar att det är en buss. Nästa gång så säger barnet titta en buss, då svarar hon titta en stor buss och man bygger på med

19

meningar hela tiden. Det är ett sätt som hjälper barnen att utveckla språket samtidigt som det stimulerar barnen där de befinner sig i språket, ett förhållningssätt som dem känner sig trygga i säger Madeleine.

Viktoria och Elizabeth har även barn som inte har språkliga svårigheter på sin avdelning och de fungerar som ”dragbarn” för de som har språkliga svårigheter. Dessa dragbarn ska vara som språkliga förebilder i leken, socialt och språkmässigt sätt. Det är ett sätt som Elizabeth och Viktoria på avdelningen har arbetet länge med, som fungerar bra för de barn som har språkliga svårigheter och dragbarnen påverkas inte på något negativt sätt enligt dem. Isabelle berättar hur de har en egen metod i samlingen där hon använder ett ”pratahjärta”. Det är ett hjärta som barnen skickar runt till varandra, berättar om olika saker som de har gjort under helgen genom att de använder sina egna ord. Det är för att ge barnen utrymme för att använda språket och för att se vart de ligger i utvecklingen. Men för att träna på språket så använder Isabelle mycket begrepp som prepositioner och öka deras ordförråd genom att man pratar mycket med barnen, om vad man gör och sätter ord på saker. Att man har en bild på ett hus och en vagn så ska barnet berätta vad för ord det bildar. Isabelle berättar även varför hon använder bilder, hon tycker att det är underlättande för vissa barn. För att träna på prepositioner som under, över, på osv. så hade Isabelle gjort en tärning av papper med bilder på figurer och hur dem står, när man har slagit tärningen så visar den vart barnen ska ställa sig på eller under något. Det var en succé hos barnen eftersom de tyckte det var jätteroligt och ett av barnen som hade problem med prepositioner hade gjort framsteg när man gjorde något som både var lärorikt och roligt.

5.2.6 Tecken som stöd

Tecken som stöd är en del i samlingen, matsituationen osv, och tanken är att använda det så mycket som möjligt eftersom det förstärker orden, berättar Viktoria, Elizabeth och Madeleine hur de använder det på sina avdelningar. Vilket är bra för att det förstärker orden, det är bra för alla barn och en del barn behöver det mer än andra. Sen att dem använder de olika sinnena i språket, att man först börjar med att träna på hörsel som sedan leder till munmotorik och byggs vidare. De använder sig utav tecken som stöd som förstärker ord som mjölk, använder även få ord vilket ger en uppmaning för att dem ska kunna ta till sig det dem säger. Det finns bildschema för barn som har extra behov att veta hur dagen ser ut och ett klädschema så man vet vad man ska ha på sig när man ska gå ut. Isabelle skulle jättegärna vilja använda tecken som stöd i sitt arbete men brist på tid gör att hon inte har möjligheten för det, men i närmaste framtiden ska hon försöka få mer tid för det.

20 5.2.7 Leken

Elizabeth och Viktoria berättar hur de använder leken som en jätteviktig metod. De tycker att det är viktigt att pedagogerna är med i leken, för då kan de höra vad barnen har att säga, sen att dem speglar deras ord och ge dem de rätta ordet. För om det är ett barn som är svår att förstå vad den säger, så upprepar pedagogen det på det rätta sättet och då hör barnet hur det rätta ordet ska låta. Viktoria och Elizabeth säger aldrig att ett barn har sagt fel utan dem speglar det bara, spegling av tänkandet i leken.

Dem kan även se vad som händer socialt, hjälpa till att reda, sätta ord på, få ord, använder tecken som stopp och sluta. De ser sig själva mer som stöd för barnen. Det ger även barnen en chans att träna på att ge och ta, samspelar med varandra och kommunicera. Isabelle berättar istället hur de använder leken på sin avdelning. De använder leken som ett sätt för att se hur barnen pratar med varandra och då kan hon se vart i talspråket barnen befinner sig. Madeleine tog inte upp leken som en metod.

21

6. Diskussion

I det här kapitlet kommer jag diskutera min metod, resultatet på arbetet, dra en slutsats och förslag till fortsatt forskning.

6.1 Metoddiskussion

Jag har valt att intervjua fyra pedagoger eftersom själva syftet med arbetet var att få kunskap om hur pedagogerna arbetar i förskolan för att främja språkutveckling, vilken syn de har på det och vilka metoder de använder. Jag intervjuade två pedagoger från samma avdelning och två pedagoger från andra förskolor. De två pedagogerna från samma avdelning arbetade på en språkavdelning. Varför jag valde att intervjua dem var för att jag skulle få mer insikt i hur de arbetar på avdelningen och om synen på språkutvecklingen skiljs åt för dem. Den tanken hade jag även på de andra två pedagogerna från de andra förskolorna, om man hade samma tanke eller metoder fast man inte arbetade på samma förskola.

Man såg många likheter och skillnader mellan pedagogerna som gjorde att jag kunde ta med i mitt resultat. Om jag skulle få göra om mitt arbete och haft mer tid på mig så hade jag nog försökt ta med fler pedagoger från olika områden, för att se hur de flesta pedagoger från olika kommuner arbetar med språkutveckling i förskolan.

Något som jag har lärt mig utifrån intervjuerna var inte bara kunskapen om hur pedagogerna arbetar eller hur de ser på språkutveckling, utan att det är väldigt svårt att intervjua någon. Många tror att det är lätt att göra intervjuer men det är det verkligen inte, för mig åtminstone är det inte. Jag hade förberett mig genom att intervjua en kompis, men det finns en skillnad på att intervjua en kompis som man är trygg med eller en pedagog till sin undersökning. För att göra en bra intervju så gäller det att man har bra frågor så att man får det svaret som man behöver och sen att man ställer följdfrågor så att man får en bättre förståelse, att man även har förberett sig på intervjun. Första intervjun jag hade så var jag väldigt nervös eftersom det var längesen jag gjorde en riktig intervju, så därför ställde jag inte så många följdfrågor som jag borde ha gjort eftersom jag var alldeles för nervös. Men efter varje intervju så minskade min nervositet men jag hade den kvar, jag lärde mig utifrån min första intervju att ställa mer följdfrågor. Jag kände att jag fick bra svar till min undersökning men jag tror att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig om jag inte hade vart så nervös på att göra intervjuer. Men samtidigt så ser jag intervjuerna som en stor lärdom, genom att man tar bort nervositeten och fokusera på det man vill ha från intervjun så kan man få bra intervjuer. Men jag ångrar inte att jag valde att göra intervjuer, för jag fick svar på mina frågeställningar och lärde mig väldigt mycket från pedagogerna.

22

6.2 Resultatdiskussion

Hur pedagogerna ser på språkutveckling, var att nästan alla hade en liknande tanke att det är ett sätt att kommunicera på. Pedagogen Madeleine berättade att det var nästan allt för henne, det som vi gör i vår pedagogiska vardag. De andra pedagogerna tog upp språkutveckling som olika sätt att kommunicera på, men Madeleine tog upp det som en del i vår vardag. För mig var det intressant eftersom de inte hade samma tanke när de skulle beskriva vad språkutveckling var för dem, det var intressant att se olikheter i det. Det behöver inte vara talspråket utan det kan även vara så att man kommunicerar med kroppsspråket, som att man pekar på något eller använder blicken. Men att språkutveckling faller in i vår pedagogiska vardag. Svensson (2009) betonar hur språket är bara ett sätt att kommunicera på, man kan kommunicera genom dans, musik, bild osv. Spädbarn använder sätt som att peka eller blickar för dem har inte utvecklat talspråket ännu. Så länge barnen kan förmedla sina tankar, behov, känslor och upplevelser så spelar det ingen roll på vilket sätt man gör det på så länge det finns ett samspel mellan varandra. Även Evenshaug & Hallen (2001) trycker på att det inte bara behöver vara talspråket som vi kommunicerar med utan det viktigaste är att barnen förmedlar sina tankar och känslor, så att vi vuxna kan tolka det. Det är ett synssätt som pedagogerna har och att det handlar mycket om ett socialt samspel med varandra. För språket är bara ett sätt att kommunicera på och det är ett socialt verktyg. Madeleine berättar även att hon använder sig av korta och tydliga meningar så barnen får en bättre förståelse av vad hon vill att de ska göra. Det handlar om hur pedagogerna förhåller sig till sitt arbete med språket.

Därför tycker jag att det är viktigt att man förstår uppdraget som pedagog och ge alla barn de rätta förutsättningarna för att utvecklas.De tre viktiga grundstenarna för just den här sociokulturella teorin är språk, kommunikation och samspel. De här tre grundstenarna vävs ihop och skapar ett lärande samtidigt som de blir beroende av varandra (Vygotskij, 2001). Genom pedagogernas syn på språkutveckling så kan jag koppla in dessa grundstenar, att det handlar mycket om språk, kommunikation och samspel. Det handlar även hur man ser på språkutveckling, vissa har liknande syn medan andra har en helt annan syn.

Alla pedagogerna hade liknande tankar kring språkets utveckling, att det utvecklas hela tiden. Det är något som man individuellt lär sig från födseln, det finns många faktorer som påverkar det som rim och ramsor. Att utvecklingen sker på olika nivåer som byggs på hela tiden, som att börjar ljuda orden innan man kan lära sig att uttala det. När man tränar på att använda språket hela tiden så får man en bättre förståelse för hur man använder det och varför, samtidigt som ordförståelsen och ordförrådet blir större.

Det gäller då att pedagogerna har förståelse för språkutvecklingens betydelse. Det hade alla fyra pedagogerna, för dem fanns det bara fördelar med språkutveckling och hur viktigt det är med det, att det ger både kunskap och ett samspel mellan individer. Med språket så blir det lättare att förmedla sina tankar och känslor, samtidigt som det blir lättare att samspela med varandra och man får större kunskap.

Jag tycker att det blir lättare för oss att klara av alla de hinder och utmaningar som vi får i livet med

23

hjälp av språket. Det var också intressant att ingen hade något emot språkutveckling, jag tror att det beror på att pedagogerna ser vikten av språkutvecklingens betydelse. Språket är inte bara ett sätt för oss att kommunicera med varandra utan den är också en grund för lärande och utveckling (Evenshaug &

Hallen, 2001).

Sen på frågan hur pedagogerna arbetar i förskolan för att främja språkutvecklingen och vilka metoder de använder, så hade dem liknande men ändå olika metoder som de använde sig utav. De metoder som jag tog upp i litteraturgenomgången som högläsning, leken, rim och ramsor osv. är en del av en vardag i förskolan. För mig så var det väntat att de metoder som jag tog upp i litteraturgenomgången används i förskolan, så jag blev inte direkt förvånad eller överraskad. Något som var mer överraskande, var nog pedagogernas arbetssätt. Pedagogerna hade utvecklat egna arbetssätt som är både nya och helt olika, det går inte att hitta i någon bok. Det var helt oväntat efter att ha läst böckerna, för jag trodde att de skulle ta upp metoderna i litteraturgenomgången, men de hade utvecklat egna arbetssätt. Det visar även att litteraturen inte täcker allt, för mig så överträffade verkligheten böckerna. Sen efter varje metod eller arbetssätt så såg jag en koppling till Vygotskijs teori. Det handlar mycket om ett socialt samspel med varandra och hur man lär sig tillsammans. Genom interaktion med varandra så lär sig barn lättare att använda och träna på språket (Svensson, 2009). Jag tror att Vygotskij fanns i bakhuvudet när de bestämde sig för att använda dessa metoder, varje metod förutom individuell språkträning gör de i grupper eftersom barnen lär sig bäst genom ett socialt samspel.

Madeleine, Elizabeth och Viktoria använder matsituationen som en metod. De har tre bord med en pedagog vid varje bord för att ge barnen större chans att få prata mer och bli lyssnad på. Språket är ett socialt verktyg som utvecklas och sedan används som kommunikationsmedel (Svensson, 2009). Det är ett sätt som pedagogerna tycker är jättebra för barnen, då får de mer utrymme än om det hade vart två pedagoger per bord, för annars hade pedagogerna pratat mer med varandra än med barnen. Det också viktigt att man befinner sig i en lugn miljö, för annars blir det bara alldeles för rörigt att arbeta i. Att använda matsituationen som en metod, på det sättet tycker jag är intressant och bra tanke, eftersom det är ett tillfälle att ta i akt. Det är inte säkert många som ser matsituationen som en metod men dessa pedagoger gjorde det.

Elizabeth och Viktoria hade en riktad språkträning med barnen under en hel dag och de ser det som en bra metod. Dem är indelade i grupper där de tillsammans får träna att lyssna på ljud och har språklekar.

Det är ett arbete som de tränar mycket på ordbilder, ordramsor och uttalsträning. Isabelle hade också språkträning där de fick träna på munmotorik, som tungövningar. Det är mer som ett sätt för de som har språksvårigheter och de som behöver det. Men det är inget som pedagogerna arbetar enskilt med ett barn utan i grupper. Barn som har en stor språksvårighet får en individuell språkträning med logopeden eller specialpedagogen, och de följer barnens utveckling. Pedagogerna får även material från dem så att de

24

kan göra liknande övningar med barnen, vilket jag tycker är bra. Ibland är det svårt att få tag på material som man kan arbeta med, att man får tips och hjälp från specialpedagogen eller logopeden är något som uppskattas väldigt mycket. Det är även bra för barnen att få hjälp för sina svårigheter och att det fungerar för dem.

Samtliga pedagoger använder mycket rim och ramsor som en metod, för att det ger en rytm i språket, motorisk träning och barnen leker sig fram till språket. Det gör att man lär sig uttala och förstå innebörden av de ord eller meningar som finns i sånger, rim och ramsor (Ekström & Isaksson 1999). Det finns tillfällen som det används mycket som vid samlingen och när man ska äta. Det är en metod som fungerar för pedagogerna eftersom de använder det i sitt arbete med barnen och det är även något som de tycker är väldigt roligt. När jag tänker tillbaka på mina VFU-perioder, så är det en metod som används på varenda förskola som jag har haft VFU på. På något sätt så har rim och ramsor en stor del i den pedagogiska vardagen.

Pedagogerna använder sig av egna metoder och arbetssätt som de tycker fungerar för deras arbete med att främja språkutvecklingen. Madeleine hade ett budskap som hon kallade för ”jag vill” budskapet och det är en metod som fungerar för henne. Det är ett sätt som berättar tydligt för barnet vad hon vill att barnet ska göra. För annars blir det mer som en fråga och det ger ingen tydlig signal på vad man vill att barnet ska göra. Det gäller att vi vuxna är väldigt lyhörda och visar ett intresse för barnens nyfikenhet av att uttrycka sina känslor och tanker genom ord (Svensson, 2005). Elizabeth och Viktoria arbetar på en språkavdelning, de barn som inte har språksvårigheter och fungerar som ”dragbarn”, de ska vara språkliga förebilder i leken, socialt och språkmässigt sätt. Det tyckte jag var väldigt intressant för jag har aldrig hört det förut eller vetat att man kan göra det på det sättet. De barnen blir inte påverkade på något negativit sätt säger Elizabeth och Viktoria, det hjälper barn som har språksvårigheter. Isabelle hade en egen metod i samlingen som hon kallade för ”pratahjärtan” ett hjärta som barnen skickar vidare till varandra och berättar om vad de har gjort under helgen osv. Det är ett sätt som pedagogen använder i samlingen för att barnen ska få chansen att använda språket och för de att se vart barnen ligger i utvecklingen. Där ger hon barnen ett större utrymme för att prata och att andra lyssna mer på den.

Pedagogerna har hittat metoder som de har gjort till sina egna, något som de känner sig trygga i och ett sätt som fungerar för dem. De här arbetssätten har gett mig kunskap som jag inte kunde finna i böckerna, utan fick gå ut i verkligheten för att hitta dem. De har som sagt utvecklat egna arbetssätt och skapat ny kunskap för andra, inte bara mig.

Tecken som stöd är något som Viktoria, Madeleine och Elizabeth använder som en metod och det är för att förstärka ord, som många barn behöver. Pedagogerna får gå på en kurs om hur man använder tecken som stöd och vad den är bra för, men det gäller att man finner tid för att föra in det i arbetet. De använder sig även utav bildschema för att vissa barn behöver det mer än andra. Under min VFU-period

25

så har jag sett barn som har haft behov av tecken som stöd eller bilder, eftersom det har varit lättare med hjälp av det att förmedla det man vill säga eller berätta och det har varit en stor hjälp för både barnen och pedagogerna. Isabelle använder inte tecken som stöd eftersom det finns inte tid som räcker till det, men hon skulle jättegärna vilja få in det eftersom det skulle hjälpa många barn. Jag tror att så länge man har viljan och tid till att få in det i arbetet så går det, men det är väldigt svårt om man har tidsbrist och det går inte få in det för tillfället, så får man vänta tills det går. Viktoria, Elizabeth och Isabelle använder leken som en metod men de använder den på olika sätt. Elizabeth och Viktoria använder leken som ett hjälpmedel för barnen där de kan lyssna på barnen och sen spegla deras ord. Isabelle använder leken för att se vart barnen befinner sig i talspråket. Som Evenshaug & Hallen (2001) beskrev hur leken fyller många funktioner och för pedagogerna så är det en av sakerna som leken fyller. Det gäller att man ser på vilket sätt man kan använda sig utav leken eftersom det fyller så mycket, i det här fallet så är leken både roligt och lärorikt. De använder leken som en metod men de har olika tankar och syften med leken.

Pedagogerna har en tanke bakom varje metod och arbetssätt, det fanns likheter och skillnader. Likheten var att de använder leken som metod, men olikheten är hur de använder leken. De har olika arbetssätt när det gäller leken.

Därför tog jag med sociokulturella teorin i språkutveckling, eftersom det är en viktig faktor som alla pedagoger har i bakhuvudet. Nästan varje metod som används så handlar det om att lära sig via ett socialt samspel med varandra. Därför kopplade jag till Vygotskijs teori, hur han menar att via det sociala samspelet så lär vi oss bättre att använda språket och förstå den. Den sociokulturella teorin fokuserar på vår omvärld och att vi genom den formar vårt eget lärande och kunskap. Det är utifrån omvärlden som vi får kunskap och att lära oss om den (Vygotskij, 2001).Vår yttre omvärld har en påverkan på vårt inre tänkande. Genom miljön eller de aktiviteter som vi gör påverkar hur vi tänker och agerar (Svensson, 2009).

6.3 Slutsatser

Utifrån att ha gjort intervjuerna så kan jag konstatera att språkutveckling är ett sätt för oss att kommunicera med och det behöver inte bara vara talspråket. Så länge vi kan förmedla våra tankar och känslor så är det viktigaste. Språket utvecklas hela tiden med olika nivåer, att ljuda och sen uttala. Att pedagogerna har en förståelse och är medvetna om språkutveckling, hittar de metoder som fungerar för dem och barnen. Det finns metoder som rim och ramsor, högläsning, leken, miljön osv. som man vet har en påverkan på språkutvecklingen, men det finns andra metoder som språkträning och tecken som stöd osv. Man kan använda sig utav egna metoder som man vet kan främja språkutvecklingen, som fungerar både för barnen och pedagogerna. Pedagogerna har utvecklat egna metoder och arbetssätt, vilket man inte kan finna i böcker. Det har gett mig mycket kunskap som jag bara kunde få från pedagogerna, för mig så är böckerna bara en del av den kunskapen. Det gäller bara att man hittar metoder och gör det till