Från industristad till kulturcentrum Norrköping

LINKÖPINGS UNIVERSITET KONSTVETENSKAP

Norrköping

Från industristad till kulturcentrum

Hannah Larsson & Matilda Palmqvist

B-uppsats, VT 2015

Handledare: Anna Ingemark Milos

2

Innehållsförteckning

Introduktion ... 3

Inledning ... 3

Syfte och frågeställning ... 3

Avgränsning och disposition ... 4

Metod och material ... 4

Norrköpings historia ... 5

Stadens uppkomst ... 5

1600-talet ... 5

1700-talet ... 6

1800-talet ... 7

1900-talet ... 8

Stadsplanering och kulturarv ... 8

Industristadens framväxt och identitet ... 8

Vad är ett kulturarv? ... 9

Industrilandskapet som kulturarv ... 10

Analys av referensobjekt ... 12

Arbetets museum - "Strykjärnet" ... 12

Historik ... 12

Beskrivning och analys ... 13

Värmekyrkan - Turistbyrån ... 14

Historik ... 14

Beskrivning och analys ... 14

Campus Norrköping - kvarteret Kåkenhus ... 15

Historik ... 15

Beskrivning och analys ... 16

Slutsats ... 17

Referenser ... 21

Tryckta källor ... 21

Otryckta källor ... 21

3

Introduktion

Inledning

Med 1800-talets industrialisering blir allmänhetens utrymmen och arbetarklassens framväxt en viktigare faktor inom stadsplanering och bebyggelse. Fokus går från enskilda

byggnadsverk utanför städernas kärnor, i form av solitära slott och herrgårdar, till att skapa en infrastrukturell och ekonomisk stadsmiljö som tillgodoser industrin och arbetarnas behov.

Under denna tid uppförs en stor mängd produktionsbyggnader och vissa orters stadskärnor blir naturliga industriområden. En av dessa städer är Norrköping och dess centrala

industrilandskap, vars omvandling från högproduktiva fabriksmiljöer till kulturella och informativa centra är huvudfokus för denna uppsats. Genom främst textilindustrins uppgång och fall har industribyggnadernas användningsområden förnyats och anpassats för en ny tid i stadens historia där dess identitet och innehåll hittat en helt ny utformning. I vad som tidigare var en bullrig, smutsig och sluten miljö för industriell masstillverkning ser vi idag museer, högskolor, konserthus och evenemangslokaler vars profilering är att vara inkluderande, informerande, och inbjudande. En sådan helomvändning i stadskärnans utformning och innehåll innebär en total förändring av stadsidentiteten samt dess konkurrens- och attraktionskraft som besöksmål och bostadsort. Detta är en process som fortfarande är pågående, och utgör därför ett utmärkt föremål för samtida studier av ett samhälle med stora förändringar både framför, och bakom sig.

Syfte och frågeställning

Författarna vill med denna uppsats tydliggöra ett profilerat industrisamhälles uppkomst, fram- och nedgång samt dess pånyttfödelse genom att studera arkitekturens roll genom tider av skiftande sociala och ekonomiska samhällsförhållanden. Genom att undersöka de historiska bruksområdena samt dess verksamheter kan vi definiera syftet med deras uppförande och se vilka omständigheter som möjliggjort deras bevarande efter att det ursprungliga behovet blivit förlegat. Vidare undersöks den specifika stadsplaneringens historia och anpassning till en tid skiftad fokus från industriell effektivitet till kulturell och informativ attraktionskraft. Då vi definierat en sådan förändring kan vi också utföra en analys gällande stadens historiska respektive nutida identitet och status. Författarna tar även hänsyn till att utvecklingen i just denna specifika ort går att återfinna i flera städer med historisk bruksverksamhet av liknande förhållanden, och har därför valt att göra en enklare jämförelse med ett sådant exempel.

4 Avgränsning och disposition

Undersökningens stomme utgörs av en kronologisk och översiktlig beskrivning av

Norrköpings historia med utgång från 1600-talet och den framväxande industrin i huvudsaklig fokus, studie och diskussion kring allmän och historisk stadsplanering samt en genomgång av relevant litteratur och tidigare studier av arkitekturhistorisk bevaring och kulturarv rörande detta specifika område.

Författarna har även valt att utföra närstudier genom deskriptiv arkitekturanalys av exteriörerna på tre utvalda byggnadsobjekt som alla tillhör industrilandskapets omfång.

Byggnaderna samt motivationer bakom urvalet är som följer:

 Arbetets Museum

Byggnaden har idag kommit att bli något av en ikon för dels Norrköping stad och

industrilandskapet i synnerhet. Dess originella utformning, läge och historiska betydelse gör det till ett intressant analysobjekt. Dess nuvarande verksamhet bidrar även till en ytterligare dimension av intresse, då dess ambition är att genom kulturen sammanföra samtiden med dess historiska arbetarbakgrund.

 Värmekyrkan

Byggnaden är slutförd under mitten av 1900-talet, vilket utgör ett intressant avstamp mellan de äldre fabriksbyggnaderna och sekelskiftets senare tillägg på området. Byggnadens stil är unik för dess sammanhang samt intressant ur perspektivet för kulturell verksamhet då de flexibla lokalerna möjliggör en stor bredd av evenemang, utställningar m.m.

 Campus Norrköping

Linköpings filial i Norrköping är en stark symbol för den nya bildningsprofileringen på området och i staden som stort. Komplexet utgörs av några av industrilandskapet äldsta kvarlevor, tillbyggnader från 50-talet, samt moderna sektioner slutförda så sent som på 00- talet. Dessa olika element skapar arkitekturanalytiskt sett en intressant och eklektisk helhet som på ett stolt sätt representerar stadens nya identitet.

Metod och material

5

Arkitekturobjekten kommer redovisas med deskriptiv analysmetod gällande exteriören som sedd i stadsbilden. Dessa analyser utvecklas sedan till en sammanfattad jämförelsestudie och upplevelseanalys med stilanalys i fokus. De arkitektoniska analyserna har sin utgångspunkt i Understanding Architecture och dess beskrivna tekniska/rationella teori. ¹ Denna teori innebär att arkitektur ska spegla de materiella, ekonomiska och sociala förhållandena i sin samtid och man därför bör behandla arkitektur i denna kontext.

Med hjälp av komprimerad historiebeskrivning kring områdets verksamhet samt genomgång av relevanta teorier inom stadsplanering kommer arkitekturens roll i dagens samhälle

förmedlas tydligare och utgöra en fast grund för uppsatsens slutsats gällande kärnfrågan stadsidentitet.

Norrköpings historia

Stadens uppkomst

Norrköping växte fram som handelsstad under medeltiden på grund av dess gynnsamma läge vid Motala ströms mynning ut i Bråviken. Energin från strömmen möjliggjorde kvarndrift, sedan vattenvägen ut i Östersjön stärkte handelspositionen ut i Europa. 1384 räknas som Norrköpings officiella tillkomstår då kung Albrekt av Mecklenburg bekräftade ortens stadsrättigheter.²

1600-talet

Under 1600-talet fortsätter Norrköpings handel att blomstra, samtidigt som staden etablerades som strategisk punkt för centralmakten, bl.a. genom att utses som residensstad för det

omgivande län som innehades av Johan III:s son, hertig Johan.³ Det är även då som

industrialiseringen inleddes på orten med den holländska fabrikanten Louis de Geers ankomst år 1627. Under hans och kompanjonen Willem de Besches ledning inrättades bland annat skeppsvarv, slageri, smedjor, klädesfabrik och mässingsbruk på Kvarnholmen vid strömmens

1 Hazel Conway & Rowan Roenisch, Understanding Architecture. An Introduction to architecture and architectural history, Routledge Devon UK, 2005, s.44

2 Arne Malmberg, Stad i nöd och lust - Norrköping 600 år, Sörlings förlag, Norrköping 1984, s.14 ff

3 Malmberg 1984, s.23

6

södra strand under samlingsnamnet Holmens Bruk. Arbetskraften utökades med hjälp av invandrade valloner från Ardennerna i nuvarande Belgien, vilket ökade populationen

väsentligt under 1630-talet. 1650 hade befolkningen ökat till ca 6000, vilket gjorde staden till den näst största i Sverige.⁴ Efter De Geers död år 1652 drevs bruket av flertalet ägare innan holländska affärsmannen Jakob Momma (adlad Reenstierna) tog över 1666. Verksamheten utökades under ett par decennier men stötte på motgångar gällande export under fransk- nederländska kriget samt skador på fastigheter under vårfloden 1677. Vid Reenstiernas bortgång ett år senare anses 1600-talets industriella framgångar avslutas.⁵

Reenstierna hade under sin drift ådragit sig stora skulder som sonen Abel med stora svårigheter först kunde betala av år 1689, med ytterligare lån hos Riksbanken. Abels höga ambitioner och ökade skuld innebar att Holmens Bruk 1704 tillföll banken, vilket medförde en lång tid av ytterligare motgångar i driften av bruket.

1700-talet

År 1719 befann sig Sverige i ett då 20-årigt krig med Ryssland, som ledde till att Norrköping, helt utan försvar, anfölls av en stor rysk flotta med kosacktrupper som på kort tid såg till att en ansenlig del av staden blev nedbränd.⁶ Men redan året därpå hade återuppbyggnaden inletts, och med regeringen beslut om 10 års skattefrihet för alla invånare kunde staden påbörja sin återhämtning. De nya branscherna som möjliggjorde en industriell renässans i Norrköping stad utgjordes av flera tobaksspinnerier, sockerbruk och snusfabriker.⁷ 1739 kan också

mässingsbruket som uppköptes 1704 av Riksbanken återtas i privat ägo genom försäljning till köpmannen Georg Spalding och Johan Forsberg. Efter deras bortgång år 1756 drivs bruket av Johan Henrik Lefebure som påbörjar tillverkning av fingerborgar, och 1778 tas det över av den unge Elias Pasch. Under Pasch ledning drivs dock bruket i konkurs pga. franska

revolutionens försvåring av mässingsexport, och oroligheterna medförde att förvaltarna inte fick bruket sålt förrän 1802.⁸

4 Malmberg 1984, s.48

5 Björn Helmfrid, Holmens bruk i Norrköping. Svensk Litteratur Stockholm 1955, s.6 ff

6 Malmberg 1984, s.53-54

7 Malmberg 1984, s.85-86

8 Helmfrid 1955, s.11 ff

7 1800-talet

Med 1800-talet växer sig textilindustrin återigen starkare då den goda tillgången på vattenkraft och yrkeskunnighet skapade goda förutsättningar för investerare. År 1809 utrustade företaget Söderberg & Arosenius sin fabrik på Smedjeholmen med spinnmaskiner vilket skapade en mer ekonomiskt lönsam och effektiv produktion än tidigare. Detta ledda till att företaget blev det största och mest konkurrenskraftiga av samtliga 15 textilföretag på orten - tillsammans utgjorde de hälften av landets totala textilproduktion.⁹

Holmens bruk blev uppköpt av bröderna Fredrik och Joakim Wretman 1802 som startade upp papperstillverkning av linnelump – en verksamhet som gav liten lönsamhet på grund av ineffektiv produktion och tvingade även dessa ägare till konkurs. Nästa ägare blev, om än kortvarig, mycket inflytelserik för kommande verksamhet. Överstelöjtnant Carl Gustaf Reuterskiöld startade nämligen upp ett bomullsspinneri, vilket han drev fram till sin död fyra år senare, då det övertogs av juristen Lars Magnus Trozelli. Verksamheten kom då att

inkludera bomullsspinneri samt en betydligt mer framgångsrik papperstillverkning i och med inköp av en modern pappersmaskin år 1837.¹⁰ År 1840 hade Norrköpings samtliga industrier vuxit till ett antal av 153 som tillsammans försatte 2800 personer i arbete.

Under andra hälften av 1800-talet hade Norrköping mognat till rollen som Sveriges näst främsta industricentra, endast underlägsen huvudstadens omsättning med ett fåtal procent. Då Sverige vid denna tid var ekonomiskt underutvecklat gjorde det att den tidiga etableringen av dyra textil- och pappersfabriker gav Norrköping ett försprång, till skillnad från övriga städers verksamheter som främst fokuserade på konsumtionsvaror, vars tillverkning var billigare att upprätthålla. Denna typ av produktion räknades till en oansenlig bråkdel av Norrköpings totala omsättning.

Norrköpings bomullsindustri dominerades av tre stora företag som var och en erhöll

arbetskraft kring 300 personer. Däremot var de fabriker specialiserade på beklädnad mycket mindre gällande arbetskraft, men utgjordes istället av ett betydligt större antal aktörer på marknaden. Under 1870-talet upplevde Sveriges industri en högkonjunktur. Järn- och

9 Malmberg 1984, s.154-155

10 Helmfrid 1955, s.15 ff

8

stålverkstäder växte starkt tack vare nya järnvägsnät och dess möjligheter till effektiv export.

Detta uppsving i Sveriges övriga industrier ledde till att Norrköpings tidigare framgångs- koncept med enhetlig fokus på textilbranschen innebar en nackdel. 1800-talets tidigare tillväxttrend dämpades därmed stadigt över sekelskiftet.

1900-talet

Under början av 1900-talet har den tidigare hårt ansatta ylleindustrin i Norrköping stött på ytterligare motgångar i och med ökad konkurrens från växande textilindustriella orter såsom Borås och Malmö. Bomullsfabrikerna inom Norrköping behöll dock fortfarande sin starka position på den nationella marknaden, men med hård konkurrens sinsemellan. Under mellankrigs- och främst efterkrigstiden ökar efterfrågan på konfektionsindustrin av färdigsydda plagg vilket gav textilindustrierna en återigen stark tillväxt. Detta blev dock textilindustrins sista stora framgångsvåg i Norrköping och Sverige i övrigt. 1950-talet innebar en kris i den inhemska textilproduktionen på grund av ett flertal faktorer gällande västvärldens konsumtionsmönster, tekniska innovationer samt globaliseringsmöjligheter. Konsumenterna började nu efterfråga enklare och billigare plagg, vars produktion kunde förläggas i länders vars produktionskostnader kunde hållas ner på en bråkdel av de inhemska.¹¹ Nyutvecklade syntetfibrer vann popularitet på grund av dess slitstarka egenskaper, effektiva produktion samt låga pris. Dessa faktorer samspelade till en modernisering av textilindustrin vilket de gamla producenterna av dyrt naturmaterial och ekonomiskt ineffektiv arbetskraft omöjligt kunde konkurrera med. Steg för steg monterade Norrköpings textilindustri ned genom uppköp, nedläggningar och förflyttning av produktion fram tills 1970-talet då samtlig verksamhet hade avstannat.¹²

Stadsplanering och kulturarv

Industristadens framväxt och identitet

11 Sten Andersson m.fl, Textilen som försvann. En studie av strukturomvandlingen, arbetarrörelsen och det nya Norrköpings framväxt. Norrköpings kommun 1986, s.39 ff

12 Malmberg 1984, s.219-220

9

När en stad får sin identitet skapas den genom stadsplanering, arkitektur och den materiella stadsbilden.¹³ Identiteten är fysiska representationer av staden men även föreställningar om densamma och bör behandlas som en kollektiv kreation, skapad främst av aktörer och andra intressenter med viss makt och kontroll över framställningen av staden. Fysiska

representationer av staden berör byggnadsverk, monument och ytor som tolkas som något mer än bara dess primära funktion. Föreställningar är bilder, tankar och idéer kring staden. Här är Norrköping ett utmärkt exempel då området Industrilandskapet och dess namn är laddat med representationer kring arbetarklass, historia men även skapar föreställningar om staden som en vackert bevarad industristad.

Till skillnad från många andra industristäder som t.ex. Helsingborg, där stadsbildens utvecklingen skedde genom en expansion i stadens periferi¹⁴, förändrades Norrköpings identitet via upprustningen och bevarandet av den industriella stadskärnan. Efter fabrikernas nedläggning stod bruksområdet förfallet, igenbommat och utgjorde en dyster påminnelse för invånare och besökare om stadens forna glansdagar. Genom att återanvända och i stort bevara det ursprungliga området konfronteras dess historia och möts med stolthet istället för att förpassa arkitekturen till en svunnen tid. I denna återanvändning ingår att arkitekturens innehåll och syfte anpassas för att bemöta efterfrågan och intresset i en modern tid, vilket ger stadens invånare en ny relation till stadskärnans allmänna platser, och leder till en naturlig omdefiniering av stadens identitet. Hur man bygger och expanderar påverkar alltså skapandet av stadens identitet, och här blir det möjligt att tala om flera identiteter med ibland

förekommande försvagat centrum och starkare förstäder. I Norrköping fanns visserligen samma typ av expansion med villaförorter och utplacering av industrin under 1900-talets andra hälft, men dessa har inte påverkat föreställningen av Norrköping lika starkt som Industrilandskapet.

Vad är ett kulturarv?

Riksantikvarieämbetet beskriver kulturarvet som "materiella och immateriella uttryck ... för mänsklig påverkan".¹⁵ Det handlar om spår, lämningar och föremål men också sånger, dikter och kunskaper kring traditioner. Orddelen "arv" vittnar om att det är något man förvaltar och

13 Henrik Widmark, Föreställningar om den urbana världen, diss. Uppsala 2007, s.15

14 Widmark 2007, s.252

15 http://www.raa.se/kulturarvet/

10

efterlämnar till kommande generationer, att det finns en arvlåtare och en arvtagare. Andra halvan av ordet, "kultur", visar på att kulturarvet är något kollektivt, något som bevaras gemensamt. Ibland specificerar man uttrycket för att betona enskilda delar av

samhällsutvecklingen, t.ex. det biologiska kulturarvet - eller som i denna uppsats, det industriella kulturarvet.

Enligt Annika Alzéns avhandling Fabriken som kulturarv, som behandlar frågan kring ett eventuellt bevarande av Industrilandskapet, krävs opinion på tre plan för att något som kunna omfamnas som ett kulturarv.¹⁶ Det krävs ett politiskt erkännande på regional eller nationell nivå, en allmän folklig opinion som förespråkar bevaring eller restaurering samt ett

professionellt erkännande av experter och antikvarier inom det givna området. Först när alla tre uppnåtts kan man tala om ett accepterat kulturarv.

Industrilandskapet som kulturarv

Närheten till Motala ström samt en tidig anslutning till järnvägsnätet bidrog till att Norrköping blev landets främsta industristad under andra halvan av 1800-talet¹⁷. Då t.ex. textilindustrin krävde tillgång till stora mängder vatten och vattenkraft blev det naturligt att flera fabriker anlades i området kring strömmen, ofta under stor konkurrens. Norrköping var en industristad av rang i över trehundra år och området kring strömmen, det så kallade Industrilandskapet, sysselsatte flera tusen människor. Men under 1950-talet påverkade textilkrisen industrins framfart och 1970 lade Förenade Yllefabriker, Yfa, som sista stora företag ner sin produktion i Industrilandskapet. Bomullsindustrin flyttade från området kring strömmen till stadens västra delar och under 1970-talet blev de en gång så aktiva byggnaderna tömda på verksamheter.¹⁸

Det var inte en självklarhet att bevara industribyggnaderna och att införliva omgivningen i något slags kulturarv; en del invånare i staden såg dessa fastigheter som en påminnelse om den fattigdom och det elände som varit industriarbetarnas vardag.¹⁹ Även själva storleken på Industrilandskapet gjorde det problematiskt; hur skulle t.ex. stora och tunga maskiner

16 Annika Alzén, Fabriken som kulturarv, Symposion Stockholm 1996, s.16

17 Alzén 1996, s.32

18 Andersson m.fl. 1986, s.151

19 Alzén 1996, s.14

11

magasineras och vilka av de flera specialistområdenas fastigheter och inventarier var "värda"

att vårdas och sparas?²⁰ Vidare må byggnaderna vara gamla ur ett industriperspektiv men då Industrilandskapet uppfördes sent 1800-tal och tidigt 1900-tal är byggnaderna inte gamla ur ett arkitekturhistoriskt perspektiv. Inte heller var någon enskild byggnad på något sätt unik då de oftast inte ritats av framstående arkitekter eller hade en särskilt säregen stil, vilket kunde leda till att väldigt stora miljöer skulle behöva klassas som kulturarv för bevarande.

Dock revs mycket av industribyggnaderna i landet under den stora rivningsvågen som pågick under 1960- och 70-talet för att rensa ut fabriker och göra plats för bostäder. Det såg länge ut som om även Industrilandskapet skulle möta samma öde, men synen på industrin och det industriella arvet förändrades under slutet av 1970-talet. ²¹ Här kan man betrakta Norrköping som ett pilotprojekt; ett ökat intresse för att bevara och vårda bebyggelsen uppstod och både i den lokala och nationella debatten höjdes röster för att bevara detta område. I mars 1978 genomförde kulturmiljökommittén en utredning på uppdrag av Norrköpings kommun för att ta reda på om det fanns möjligheter att bevara och återanvända de tomma fabrikshusen.²² Utredningen pekade på att byggnaderna borde bevaras men även restaureras eftersom fabriksbyggnaderna var en outnyttjad resurs som skulle kunna bli en viktig del av Norrköpings centrala delar.

Lokala medier hade en starkt pådrivande roll i bevarandet av Industrilandskapet. 1979 talade Holmens Bruk om att spränga fram en tunnel mitt i Industrilandskapet för att få större fallhöjd på vattnet till ett nytt vattenkraftverk som planerades - vilket den lokala pressen rapporterade om.²³ Då började den allmänna opinionen höja sina röster för ett bevarande av landskapet och pressen var inte sen att ta debatten ett steg till. I maj 1983 lanserade Folkbladet en

namninsamling för att "Rädda Strömmen!", med en ny logotyp i form av byggnaden

Strykjärnet samt strömmens vågor som återfanns på både artiklar och protestknappar. Varje dag under maj månad intervjuades Norrköpingsbor som ville bevara området kring strömmen och det var alldeles självklart vilken ställning Folkbladet tog mot Holmens förslag om

utbyggnad.

20 ibid.

21 Mats Lundström & Louise Nyström (red.), Industrilandskapet – kulturmiljö och resurs för stadens framtid, 2001 , s.27-28

22 Alzén 1996, s.64

23 Alzén 1996, s.70

12

Nu återfanns ett intresse för bevarande både på nationellt och lokal nivå. I oktober 1984 tillförordnades en sakkunnig, oberoende specialist av vattendomstolen för att undersöka vad en eventuell sprängning och ett nytt vattenkraftverk skulle innebära för det strömmande vattnet, Industrilandskapet och stadskärnan i stort. Denne sakkunnige, Joen Sachs, konstaterade att "det föreslagna kraftverksprojektet i sin nuvarande utformning medför oacceptabla konsekvenser för stadsmiljö i centrala Norrköping".²⁴ Sachs förklarade att en större mängd vatten behövde flöda genom Industrilandskapet än vad som angivits i det första förslaget och ansåg att Holmens Bruk borde avstå en del av vattnet och låta det rinna i

strömfåran. Detta ska ses mot bakgrunden att medelgenomströmningen var 94 kubikmeter/sekund, i samband med vårfloden fanns en genomströmning på 357

kubikmeter/sekund. Denna ville Holmens Bruk minska till 1 kubikmeter/sekund, vilket skulle förändra upplevelsen av Strömmen väsentligt. Under juni 1986 presenterade Holmens Bruk ett nytt förslag till utbyggnad med en genomströmning med 20 kubikmeter/sekund som minimigräns. Det nya förslaget godkändes i kommunfullmäktige 1986 och Holmens nya vattenkraftverk invigdes januari 1991.²⁵

"Holmentornet", fastigheten för pappersbruket Holmens Bruk AB, blev byggnadsminne 1990 och en symbol för Norrköpings industriella arv. 1994 invigdes sedan den nya konserthallen Louis De Geer, även den i en byggnad tillhörande Holmens Bruks gamla maskinhallar och senare införlivade man Värmekyrkan, Holmens Bruks gamla ångpannecentral, som en eventarena i Louis De Geers konsert och kongress.²⁶ 1997 flyttar Linköpings Universitet in i Industrilandskapet genom att Campus Norrköping öppnade i kvarteret Kåkenhus. Man lät överta de gamla industriella byggnaderna på norra sidan av Motala ström . På 1990-talet blev därmed Industrilandskapet ett kulturellt och representativt område i Norrköping och stadens slitna fabriksområde blev en öppen, attraktiv yta för kultur och bildning.

Analys av referensobjekt

Arbetets museum - "Strykjärnet"

Historik

24 VA 49/1980, Bilaga 5. Sakkunnigutlåtande till Växjö Tingsrätt.

25 http://www.holmen.com/sv/Om-Holmen/Affarsomraden/Holmen-Energi/Kraftverk-Norrkoping/

26 http://louisdegeer.se/information/historia

13

Arbetets museum, även känt i folkmun som "Strykjärnet", uppfördes 1916-1917 på Laxholmen i Motala ström.²⁷ Här fanns tidigare enbart träbyggnader och då man ville maximera den användbara ytan på holmen uppförde man en något annorlunda formad, sjukantig byggnad. Strykjärnet är byggt i armerad betong i klassicistisk stil efter arkitekten Folke Bensow, på uppdrag av Holmens Bruk. Fram till 1934 användes byggnaden som väveri och senare bl.a. tvinning och spolning men under 1950- och 60-talets textilkris avvecklades textilarbetet. 1964 lade Holmens Bruk ner bomullsindustrin och 1970 försvann

yllefabrikationen från Industrilandskapet, men byggnaderna fanns kvar. Strykjärnet blev byggnadsminne 1991 och här huserar idag Arbetets museum, ett museum med inriktning på arbetets och arbetarrörelsens historia - en väldigt lämplig lokalisering med tanke på

Norrköpings bakgrund som industristad.

Beskrivning och analys

Byggnadens västra fasad utgörs av ett hörn i spetsig vinkel som skär genom strömmen mot dess flöde. Byggnaden består av fem våningar med valmat mansardtak och putsad gul fasad.

Accentfärg på fönsterkarmar, dekor och sektionsindelande halvpelare är genomgående mörkgrå. Gällande de södra, västra, och nordvästra fasaderna har samtliga fem våningar spröjsade fönster, där våning 2, 3 och 4 är identiska och indelade i fyra symmetriska sektioner av centrerade mitt- och tvärposter. Den första våningens fönster är de högsta med centrerad mittpost och tvärposten placerad 3/7 avstånd från fönstrets överkant. På den västra samt nordvästra gaveln har dessa dekorativa fönsterbleck och kröns av uppåtvinklade frontoner, likt gaveln av ett sadeltak. Den överste våningens fönsterrad liknar den nedersta, med dess fönsterbleck och fördelning av spröjs, men är av något lägre höjd. De norra, södra, och östra sidornas fasader ekar efter varandra med skillnaden att den östra saknar band av kvadratiska spröjsade källarfönster.

Vandrande norrifrån möts man av byggnadens nordöstra hörngavel som är sammanlänkad med den österomliggande byggnaden strykbräden genom en passage på tredje våningen.

Valvet under detta är asymmetriskt och följer Strykbrädans puts och stil, samt utgör entré till båda byggnaders förgård.

27 Alzén 1996, s.64

14 Värmekyrkan - Turistbyrån

Historik

Den nyaste delen av den så kallade Värmekyrkan byggdes 1958 i armerad betong efter arkitekten Bertil Berg.²⁸ Den nya byggnaden är en del av Holmens Bruks gamla ångpannecentral, som uppfördes 1927 och 1930, och är ett senare tillägg till

Industrilandskapet. Namnet kommer från dess form som anspelar på klassiska svenska kyrkobyggnader. Värmekyrkan är idag mest känd för sina evenemang med klubbkvällar och stora utställningar, men också för sina fyra skorstenar som agerar adventsljusstake under julsäsongen. Värmekyrkan är en del av Louis de Geers konsert och kongress. Under 2015 byggdes Värmekyrkan om med bl.a. ett nytt interiört våningsplan för att kunna husera rymdutställningen NASA - A Human Adventure.²⁹ Om ombyggnationerna kommer att bli permanenta återstår att se.

Beskrivning och analys

Värmekyrkan ligger vid den nordvästra sidan av Holmentorget, tvärsemot konserthuset Flygeln. Fasaden är putsad i ljus blekgult med olivgrön kulör på fönstrens karmar, bågar och poster samt kornisch och övrig accentuering och dekor. Taket är av typen sadeltak svart plåt med sluttande trappgavel och fyra stycken höga skorstenar i ljust grå regelbundet utplacerade på taket vänstra sida löpande med långsidan. På översta delen av byggnadens södra långsida löper ett regelbundet band av nio oculusfönser, som alla kröner en egen vertikal fönsterlängd som sträcker sig från lägsta till högsta våning. De första fyra fönsterlängderna från väst är uppdelade i tre sektioner där de två lägsta är rektangulärt formade och i samma höjd, medan den översta sektionen är kvadratiskt och därmed lägre i höjd. De följande fem

fönsterordningarna är smalare och något lägre samt avslutas på höjden i valvform. Den norra långsidan utgörs av tio smala och långa fönster med rundade valv likt de fem sista på den södra sidan, men här saknas både oculusfönster samt de bredare fönstren med rätvinkliga karmar. Samtliga fönster är av spröjsad typ. Entrén finns längst åt vänster på den västra gaveln av huset nedsänkt mellan mark- och källarplan.

28 http://louisdegeer.se/information/historia

29 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6140502

15 Campus Norrköping - kvarteret Kåkenhus

Historik

Fastigheten Kåkenhus och dess namn går tillbaka till 1600-talet, kanske ännu längre. Namnet kommer från fästningen Kokenhausen i nuvarande Lettland. Vid forsen, i kvarterets västra del, fanns en kvarn redan på 1500-talet och 1547 ägde Alvastra Kloster en mjölkvarn i kvarteret.³⁰ Under 1700-talet fanns här en smedja, men mot slutet av 1700-talet återkommer kvarnen som verksamhet. Denna verksamhet avtog först 1894 då man istället nyttjade byggnaderna för spinneri och magasinering.

Den östligaste delen av Campus Norrköping huserar i en byggnad med en hushöjd om 7 våningar utöver källarplanet, som nyttjades som monteringslokaler. Byggnaden uppfördes 1959-60 av arkitekt Ivar Tengbom, som även var inblandad i uppförandet av den äldre delen av Holmens gamla ångpannecentral, med en bärande stomme i armerad betong.

Strax väster om ligger själva entrén och den centrala byggnaden i Campus Norrköping; en gammal klädesfabrik som även den använts för montering i industrin. Detta är en

fyravåningsbyggnad med vindsvåning med en bärande stomme av gjutjärn och primärbalkar av stål.

Bakom entrén tornar ett sexvåningstrapptorn upp mellan huskropparna. Tidigare användes trapphuset som konstväveri och kontor. Byggnaden uppfördes 1915 under ledning av arkitekt Werner Northun. Bjälklag samt trappor är i armerad betong.

Insprängd mellan entrén och sjuvåningshuset är en gammal klädesfabrik som en gång huserade en kraftstation. 1902 brann två stora byggnader ner i det som idag utgör hjärtat av Campus Norrköping men fem år senare uppfördes en trevåningsbyggnad efter ett samarbete mellan Arvid Helander och Werner Northun. Byggnaden har en bärande stomme, tak och bjälklag av armerad betong och mot Strömmen en hög granitklädd sockel.

Det pågår just nu en expansion av Kåkenhus på Campus Norrköping men då intresset för denna uppsats ligger kring den industriella bebyggelsen berörs inte tilläggen från 2008 samt vidareutbyggnaden från 2013 och 2015.

30 Norrköpings Kommun, Industrilandskapet vid Strömmen (västra delen), AB Trycksaker Norrköping 1981, s.41

16 Beskrivning och analys

Vid ankomst till Skvallertorget från Bredgatan i västlig riktning tornar Norrköping Campus ståtliga tegelfasad upp sig. Det är den vertikalt betonade tillbyggnaden på fyra våningar som spontant åtdrar sig besökarens blick med sin höjd över omgivningen och är ett vackert exempel på en modern industribyggnad. Teglet är genomgående i löpförband. På markplan finns entrén med två dubbeldörrar. Andra våningen domineras av en hel fönstervägg uppdelat i fyra sektioner markerat med två smala parallella lister. På den tredje våningen finns endast två fönster, båda belägna på vänster sida av fasadens mitt. Fönstrens höjd och bredd är

detsamma som sektionerna på tidigare våning, men uppdelningen utgörs här av den befintliga tegelväggen istället för sektion i glas mellan två vertikala lister. De separerande sektionerna ekar dock varandra i bredd samt följer samma vertikala utplacering. På den fjärde våningen återfinns två fönster i samma rytm och sektioner som på tidigare våning, men istället mer än hälften så höga samt uppdelade av samma svarta plåt som utgör fönsterkarmarna på samtliga våningar.

Till vänster om den nya gaveln ligger det ursprungliga Kåkenhuset med långsidan parallellt till strömmen. Gaveln vi möter från Skvallertorget är i två våningar av rött tegel i korsförband med sadeltak. Tillhörande den andra våningen på gavelfältet finns enbart ett fönster centrerat beläget, och på markplanets vånings finns tre stycken med det mittersta placerat direkt under den andra våningens. Samtliga fönster är spröjsade och i välvd form med stickbåge i tegel omkring överkanten. Från motsatt sida strömmen kan byggnadskomplexet egentliga volym uppfattas tydligare. Här är de olika sektionerna tydligt uppdelade och representanter för olika tidsperioder, men samspelar i en harmoniserande enhet.

Österut längs strömmen finns en nybyggd sektion i horisontell rektangulär form med

modernistiska heltäckande fönsterväggar på två våningar inramat av en vit fasad. På taket av denna del finns en terrass som leder till nästa sektion. Detta är den först nämnda nybyggda gaveln som här syns ifrån sin långsida, och domineras av tre parallella fönsterlängor löpande utöver hela huslängden. Den översta våningens fönster är uppdelade i sektioner innehållande två kvadratiska fönster med vertikal mittpost separerade av en smalare svart plåtsektion.

Andra våningens fönster har samma avstånd och är av samma bredd som de övre men sträcker sig här från golv till tak. Denna fönsterordning återkommer på våningsplanet under. Ovanför denna sektion återkommer den modernistiska vita kulören uppdelat på tre våningar staplade i

17

en trappordning, där den nedersta har en längre långsida än de två översta. Fönsterordningen är här densamma som på föregående sektion.

Väster om dessa sektioner kommer den av mest majestätisk volym och karaktäristiska stildrag. Fasaden består återigen av rött tegel i kryssförband med ljust beigea putsade dekorelement i form av kornischer, valvutfyllnad, fönsterbleck och övrig accentuering.

Byggnadsdelens första plan är upphöjt en våning över dess grannsektion åt öster, och är uppdelat totalt fyra våningar. De tre första våningarna är indelade i vertikala grunda

fönsternischer med tre fönsterrutor inkluderade för var våning. Samtliga fönster är spröjsade och vertikalt utdragna med svagt välvda avslut i överkant och kring dem en teglad

segmentbåge.

I nordvästlig anslutning till denna sektion tornar ett trapptorn på sex våningar över samtlig byggnadsvolym. Tornet är kvadratiskt i rött tegel av korsförband med krenelerad avslutning och pryds längst upp på var gavel av två små oculusfönster. Den översta sektionen av tornet förankras i en kornisch med förenklad dorisk kymation. Övriga våningars fönster är av enklare variant med varierande välvda avslut samt konstaterande svarta mitt- och tvärposter.

Sett från campuskomplexets norra sida framträder trapptornets sammankoppling med den östra sektionens byggnadskropp som bäst. Sammanlänkningen utgörs av en lägre sektion där det översta planet utgörs av en helinglasad passage, och därunder en del av den ursprungliga verkstadsbyggnaden vilket framhäver de skilda epokerna. Utsträckt framför detta är

vestibulen på ett plan som utgör den norra entrén för Norrköping campus. Sektionen är utförd fullständigt i glas med ljusgrå karmar.

Den östligaste sektion är av majestätisk volym uppdelat på fem våningar. Stilen ekar vad som tidigare observerats i trapptornet gällande fasad, kornisch och enkla fönsterrader av icke spröjsade fönster med svarta tvär- och mittposter. Taket är av låg sadeltyp.

Slutsats

Vattenkraften är och har alltid varit en viktig del i Norrköpings ekonomiska historia, varför Motala ström blivit ett naturligt nav både i den gamla industriella stadsbilden och i den nya

18

informationsteknologiska stadsbilden. Kring Strömmen samlades industrier som krävde vattenkraft och då placeringen av Industrilandskapet var i stadskärnan skapade detta föreställningen om Norrköping som en industristad.

Inte bara stadens identitet har förändrats genom åren, synen på vad som bör bevaras har också förändrats. Innan kulturarvet blev ett vedertaget koncept talades det om bevarandet av

enskilda kulturminnen, medan man idag talar om det kollektiva bevarandet. Istället för att fokusera på att bevara enskilda föremål eller byggnader blev det naturligt att man utvidgade diskussionen till att bevara en hel stadsmiljö.

Det är intressant att konstatera att det uppstod en givande dialog i diskursen kring

Industrilandskapets vara eller inte vara, en dialog mellan de konserverande antikvarierna och de moderna arkitekterna som tillsammans skapat en ny harmonisk stadskärna och att man därmed lyckats lyfta fram helt nya kvaliteter i området kring Strömmen. Förnyelseivern och tankar kring att återanvända byggnaderna i Industrilandskapet bidrog till dess räddning och att utöka både det materiella och estetiska värdet på området.

Vidare bidrog förnyelsen av området till en omvärdering av Industrilandskapet som ett kulturarv och hur stadens invånare uppfattade området. Att rusta upp en stadsdel som till största del bestått av slitna arbetarfastigheter, och alla negativa föreställningar om fattigdom och elände detta förde med sig, gjorde att invånarna i staden började uppleva stadsdelen på ett nytt sätt - både estetiskt och känslomässigt. Upplevelsen av Industrilandskapet har förändrats drastiskt sedan upprustningen. Då den arbetande befolkningen tidigare kunde gå omvägar för att undvika arbetets misär, är gångvägarna via Holmentorget idag högt uppskattade

promenadstråk, särskilt om kvällarna då de putsade fasaderna och de strömmande vattenmassorna är vackert belysta i skiftande färger.

Det finns ett kulturvärde i ett industrilandskap som sträcker sig utöver det materiella värdet, det är även av stor vikt att man knyter samman dåtid med nutid utan att utplåna historien.

Arbetets museum fyller därför en enormt viktig funktion som en påminnelse över bakgrunden till Industrilandskapet, utöver att Strykjärnet är en vacker och ovanlig industribyggnad. Ett så pass stort område som det industriella landskapet kring Motala ström bär på en lång historia som gör bäst i att visas upp istället för att förpassas till historiens mörka vrår.

19

Norrköpings förändring i stadens identitet passar väl ihop med konceptet "den fjärde storstadsregionen", som man delar med Linköping. Då de båda städerna idag delar ett profilerande fokus på bildning med respektive campus under expansion samt en stor andel studenter, kan Norrköpings modernisering från industristad till kulturcentrum anses ha god genomslagskraft. Men trots att Norrköping har närmat sig Linköping i dess akademiska anspråk särskiljer sig den förstnämnda genom att hålla arbetarklassens och industrialiserings minne nära till hands genom kultur och arkitektur, vilket skapar en bredare och mer

mångfacetterad identitet.

Författarna anser att den eklektiska statsidentiteten är en modern och gynnsam profilering då det skapar en välkomnande miljö för besökare och invånare av olika bakgrund samt

ambitioner. Detta påverkar stadens framtid då närheten till god utbildning och

arbetsmöjligheter inom stort antal branscher gynnar befolkningen och stadens ståndkraftighet vid motgångar. Det expansiva kulturlivet, men rötter i den lokala historien, och känsla för samtidens puls bidrar till en attraktiv stadsbild som kan konkurrera med övriga storstäder på nationell nivå.

Genom analysen av de arkitektoniska objekten drar författarna slutsatsen att ambitionen att förena historien med de nya verksamheterna och modernare design skapar en harmonisk och estetiskt tilltalande helhetsbild. Som exempel av en lyckad förening av epoker och anpassning av befintlig arkitektur för nya syften anser vi att Campus Norrköping tillhörande det gamla kvarteret Kåkenhus är det främsta i dess grannskap. Dess roll som fanbärare för den nya tiden av bildningsfokus samt nostalgisk påminnelse av den äldre brukskulturen kan heller inte undermineras i sin betydelse för den samlade stadsbilden.

Byggnaderna i området kring Motala ström är snävt placerade för maximal exploatering av markytan, längs med alla strandkanter uppfördes fabriksbyggnader för att nyttja

vattenmassornas framfart. Då det gäller detaljer i de arkitektoniska objekten konstaterar författarna att formen fyller sin funktion enligt tidens anda. Under 1850- och 1860-talen började fabriksbyggnaderna i Industrilandskapet att få en mer enhetlig form med ljusa, slätputsade fasader i vitt eller gult som livades upp av höga fönsterrader - något som även Bensow följde upp vid tillblivelsen av Strykjärnet. Salarna är övergående höga och ljusa i hela

20

landskapet och flera arkitektoniska element så som trapphus, dammtorn och ventiler förpassades till byggnadens exteriör.

Enligt Norrköping 2030 – Vision för visioner för arkitektur och stadsbyggnad vill man återigen knyta an till vattnets viktiga roll i stadens historia samt utveckla kontakten i framtiden.³¹ Inkluderad i denna plan är även vikten av att skapa en attraktiv grönmiljö i stadskärnor istället för en enhetlig fokus på arkitektonisk nybyggnation. Den tredje punkten betonar att Norrköping ska fortsatta bevaringen av den historiska arbetarkaraktären och inte förlora dess själ i modernisering och anpassning. Detta bekräftar slutsatsen gällande vikten av historiebevarandet och kontakt med ursprunget för skapandet av en attraktiv och framgångsrik stadsidentitet.

31 http://www.norrkoping.se/bo-miljo/stadsutveckling/projekt/norrkoping-2030-visioner/

21

Referenser

Tryckta källor

 Alzén, Annika, Fabriken som kulturarv, Symposion Stockholm 1996

 Andersson, Sten m.fl. Textilen som försvann. En studie av strukturomvandlingen, arbetarrörelsen och det nya Norrköpings framväxt. Norrköpings kommun 1986.

 Conway, Hazel & Roenisch, Rowan, Understanding Architecture. An Introduction to architecture and architectural history, Routledge Devon UK, 2005.

 Helmfrid, Björn, Holmens bruk i Norrköping. Svensk Litteratur Stockholm 1955

 Lundström, Mats & Nyström, Louise (red.), Industrilandskapet – kulturmiljö och resurs för stadens framtid, 2001.

 Malmberg, Arne, Stad i nöd och lust - Norrköping 600 år, Sörlings förlag, Norrköping 1984.

 Norrköpings Kommun, Industrilandskapet vid Strömmen (västra delen), AB Trycksaker Norrköping 1981

 Widmark, Henrik, Föreställningar om den urbana världen, diss. Uppsala 2007.

 VA 49/1980, Bilaga 5. Sakkunnigutlåtande till Växjö Tingsrätt.

Otryckta källor

 http://www.raa.se/kulturarvet/

 http://louisdegeer.se/information/historia

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6140502

 http://www.holmen.com/sv/Om-Holmen/Affarsomraden/Holmen-Energi/Kraftverk- Norrkoping/

 http://www.norrkoping.se/bo-miljo/stadsutveckling/projekt/norrkoping-2030-visioner/