www.sak.se
Låt oss tala om ungdomar
Självmordsbomber, nytalibaner, korruption, krigsherrar, opium och internationella styrkor – medierapporteringen från Afghanistan är ensidig och fokuserar nästan uteslutande på problemen. Utan tvekan är det så. Det kanske inte är så konstigt egentligen. Utmaningarna i Afghanistan är både många och stora och att hävda att rapporter om framsteg eller bedrifter hamnat i permanent medieskugga är knappast en överdrift.
Men ändå sker det framsteg. Aldrig förr har så många afghanska barn haft en skola att gå till.
Aldrig förr har sjuk- och hälsovården nått så långt ut i provinserna. Barnadödligheten har sedan 2001 minskat med 25 procent enligt en studie gjord av Johns Hopkins-universitetet i USA. En fantastisk upphämtning men sorgligt nog rankas Afghanistan ändå som tredje land från slutet på listan över länders spädbarnsdödlighet. Även om jag anstränger mig för att blicka framåt kan jag inte låta bli att fundera kring hur situationen såg ut innan dessa enorma framsteg gjordes. Betänk; en 25-procentig minskning och fortfarande är situationen
alarmerande.
2008 års första Afghanistan-nytt handlar om barn. Eller kanske inte barn i bemärkelsen ettagluttare, haklappar och bävernylon. Nej, snarare om gamla barn – ungdomar. Det vimlar av ungdomar i Afghanistan. 35 procent av landets befolkning är mellan 15 och 25 år. Mer än hälften är under 18 år. Unga Zainab Mohamadi studerar juridik och jobbar extra som
journalist. Det är upplyftande att höra henne fundera kring framtiden. ”Jag tror att landet har möjlighet att utvecklas till något bra nu, det finns en chans”.
Nancy Hatch Dupree skriver som vanligt insiktsfullt i sin krönika och menar att
försörjningsfrågan är det allra största ungdomsproblemet. Förtroendet för det ledarskap som lovade så mycket och levererar så litet har blivit allvaligt urholkat av bristen på
arbetstillfällen, skriver hon.
Träffa också daria, en ung afghanska boendes i Sverige som tvingats genomlida svåra umbäranden efter att ha blivit bortlovad till en krigsherre. Efter förlovningen flydde hon och hamnade i Sverige. Idag hotas hon av avvisning, tillbaka till en högst osäker framtid, till sin fästman – krigsherren.
Afghanistan befolkas av drygt 15 miljoner barn och ungdomar. Tjejer och killar som växt upp i krig och/eller spenderat långa perioder utanför Afghanistan som flyktingar. Det är deras självklara rätt till utbildning, hälso- och sjukvård, deras rätt till ett drägligt liv som gör att SAK överhuvudtaget existerar. Dessa ungdomar har förstås samma behov som ungdomar i andra delar av världen och det är roligt att se hur lika ungdomar kan vara om bara
förutsättningarna om ens bara en smula påminner om varandra. Shabaana, 15, ger dig lite längre fram i tidningen en inblick i sitt liv. Förutom en del traditionella sysslor i hemmet så handlar det i övrigt inte om konstigare saker än plugget, kolla på tv och träffa kompisar.
Svenska Afghanistankommittén. Trekantsvägen 1, 6 tr 117 43 Stockholm. Telefon 08-545 818 40. Epost [email protected] www.sak.se
www.sak.se
Markus Håkansson, informatör, SAK
This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit
creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.5/se/
Svenska Afghanistankommittén. Trekantsvägen 1, 6 tr 117 43 Stockholm. Telefon 08-545 818 40. Epost [email protected] www.sak.se
