Planeringsunderlag för tandvården

(1)

Planeringsunderlag för tandvården

En sammanställning av uppgifter om befolkningen, tandhälsan och tandvården i Gävleborgs län

Samhällsmedicin Gävleborg

(2)

Tandvårdslagen (1985:125) beskriver att planering av tandvård ska ske med utgångspunkt i befolkningens behov. [1] I Gävleborgs län är Landstinget Gävleborg planeringsansvarigt för all tandvård, undantaget specialisttandvården^*. Detta dokument syftar till att vara ett underlag för sådan planering. Dokumentet tar därför sin utgångspunkt i Socialstyrelsens kvalitetsområden för god vård samt dess nationella riktlinjer för tandvården, för att beskriva tandhälsan och behovet av tandvård hos befolkningen i Gävleborgs län.

I den utsträckning data tillåter syftar detta planeringsunderlag för tandvården att beskriva länets förutsättningar, tandvård samt tandhälsa hos barn, unga och vuxna i Gävleborgs län.

Denna rapport har tagits fram vid Samhällsmedicin Gävleborg, huvudsakligen av utredare Emma Mårtensson och utredare Jofen Kihlström. Annika Kandén har ansvarat för layout.

Samhällsmedicin, Region Gävleborg Gävle den 2 februari 2015

Katarina Wijk

Förvaltningschef

Förord

*Planeringsansvaret för specialisttandvården har, genom vårdavtalet mellan Landstinget Gävleborg och Folktandvården Gävleborg AB, skrivits över till Folktandvården.

(3)

1. Inledning

2. Länets förutsättningar 3. Tandvård i länet 4. Tandhälsa i länet

4.1. Tandvårdsbesök vuxna 4.2. Tandhälsa vuxna

4.3. Tandvårdsbesök och tandhälsa unga vuxna 4.4. Tandvårdsbesök och tandhälsa barn och unga 4.4.1. Tandhälsa treåringar

4.4.2. Tandhälsa sexåringar 4.4.3. Tandhälsa nioåringar 4.4.4. Tandhälsa tolvåringar 4.4.5. Tandhälsa femtonåringar 4.4.6. Tandhälsa nittonåringar 5. Avslutande ord

6. Referenser

Innehållsförteckning

Rapport 2015:2, Samhällsmedicin Gävleborg: Planeringsunderlag för tandvården 2

(4)

1. Inledning

(5)

Mot bakgrund av detta, och som en bakgrund till beskrivningen av tandhälsa i länet, beskrivs därför länets förutsättningar i form av befolkningens fördelning avseende kön, ålder, socioekonomi (utbildning, inkomst och arbete), samt födelseland. Denna beskrivning finns under avsnitt 2: Länets förutsättningar.

Tandvårdslagen beskriver också att tandvården ska bedrivas så att den uppfyller kravet på en god tandvård:

- tandvården ska vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder;

- tandvården ska tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen;

- tandvården ska vara lättillgänglig;

- tandvården ska bygga på respekt för patientens själv- bestämmande och integritet;

- tandvården ska främja goda kontakter mellan patienten och tandvårdspersonalen.[1]

Patienternas upplevelse av tandvårdens bemötande, och den information som ges av tandvårdspersonal beskrivs i avsnitt 3:

Tandvården i länet. Avsnittet beskriver också kort aktörerna i länet, personaltäthet, förebyggande arbete, samt totala nettokostnader.

Enligt Tandvårdslagen (1985:125) är målet med tandvården en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen [1] och enligt Vårdavtalet mellan Landstinget Gävleborg och Folktandvården Gävleborg AB är målet för tandvården i Gävleborgs län är att förbättra tandhälsan samt identifiera och utjämna olikheter i befolkningens munhälsa genom effektiva hälsofrämjande, förebyggande och behandlande insatser av god kvalitet [2].

I Socialstyrelsens nationella utvärdering från 2013 visas att den svenska befolkningens tandhälsa i stort är god: patienterna skattar sin tandhälsa som god och en majoritet av befolkningen besöker tandvården regelbundet [3]. Det finns dock orosmoln.

Nära 80 % av den vuxna befolkningen besöker tandvården inom en tvåårsperiod, men detta innebär också att var femte vuxen inte har denna regelbundna kontakt -vilket på sikt kan vara en risk för tandhälsan. Andra orosmoln är att grupper av befolkningen har stora behandlingsbehov [4]. Socioekonomiska faktorer, nationalitet, kön och ålder kan vara möjliga förklaringar till skillnader i munhälsa och vårdkonsumtion mellan olika vuxengrupper [4].

Tandvårdslagen och nationella utvärderingen som utgångspunkter för planeringsunderlaget

1. Inledning

”En god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen ”

Var femte vuxen har inte regelbunden kontakt med tandvården

(6)

God tandvård

1. Inledning

Vårdavtalet mellan Landstinget Gävleborg och Folktandvården Gävleborg AB innebär att sistahandsansvaret för att möta alla tandvårdsbehov i länet har skrivits över från Landstinget till Folktandvården Gävleborg AB. I avtalet beskrivs vidare att Folktandvården Gävleborg AB skall göra insatser inom de geografiska områden där ohälsan är störst och särskilt rikta insatserna till grupper med förhöjd sjukdomsrisk och till grupper med störst behov samt arbeta med: hälsofrämjande åtgärder, sjukdomsförebyggande åtgärder, sjukdomsbehandling, rehabiliterande åtgärder, samt sekundärpreventiva åtgärder.

Utifrån detta beskriver det fjärde avsnittet av detta planeringsunderlag tandhälsan i länet: besök, diagnoser och behandlingar, bland vuxna, unga vuxna, samt barn. Jämförelser görs med riket och övriga län samt mellan länets tio kommuner.

Särskilt fokus i avsnittet läggs på barnen, som en uppföljning av tidigare rapporter och som en återspegling av tandvårdens särskilda satsning.

Det har också varit vår avsikt att behandla de dimensioner av god tandvård som återfinns i Socialstyrelsens nationella indikatorer:

1. kunskapsbaserad och ändamålsenlig tandvård: tandvården ska baseras på bästa tillgängliga kunskap: d.v.s. både vetenskap och beprövad erfarenhet.

2. säker tandvård: minska risken för lidande, obehag, kroppslig eller psykisk skada, sjukdom eller död orsakad av vården.

3. patientfokuserad tandvård: möjlighet till delaktighet för patienten och med respekt för patientens behov, förväntningar och integritet.

4. effektiv tandvård: resurser används på bästa vis.

5. jämlik tandvård: bemötande, vård och behandling ska erbjudas på lika villkor till alla oavsett bland annat personliga egenskaper, bostadsort, ålder, kön, funktionshinder, utbildning, social ställning, etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell läggning.

6. tandvård ges i rimlig tid.

Säker tandvård och patientfokuserad tandvård berörs i avsnitt tre genom beskrivning av antibiotikaförskrivning, samt bemötande och informationsdelgivning. Även Effektiv tandvård berörs i avsnitt tre avseende personaltäthet och nettokostnader. Jämlik tandvård berörs i avsnitt fyra med beskrivning av tandhälsa i olika befolkningsgrupper: per kön, ålder, utbildning, hemkommun etc.

Med Socialstyrelsens nationella indikatorer som utgångspunkt kan Planeringsunderlaget

lägga grund för rätt riktade insatser.

Vårdavtalet

(7)

2. Länets förutsättningar

(8)

Enligt befolkningsprognos från SCB kommer befolknings- mängden i Gävleborgs län att ha en viss ökning från år 2015 och framåt. År 2030 beräknas det att 284 242 personer bor i länet.

Befolkningsökningen förväntas vara lägre än rikssnittets befolkningsökning och den är ojämnt fördelad över åldrar:

framförallt är det befolkningen 65 år och äldre som kommer att öka, medan befolkningen i arbetsför ålder (20-64 år) förväntas minska (se figur nedan).

Gävleborgs län hade sista december år 2013 en befolkning om 277 970 personer. Befolkningen har en relativt jämn köns- fördelning med något fler män än kvinnor i de yngre åldrarna och något fler kvinnor än män i de högre åldrarna. Ungefär en femtedel (21 %) av befolkningen är under 20 år, och ytterligare ungefär en femtedel (23 %) är äldre än 64 år. Över hälften av Gävleborgarna (56 %) är följaktligen 20-64 år gamla.

Befolkningssammansättning och befolkningsprognos

2. Länets förutsättningar

Andel av befolkningen i olika åldersgrupper, Gävleborgs län och riket, perioden 1968-2030. Källa: SCB och Samhällsmedicin.

Köns- och åldersfördelning av befolkningen i Gävleborgs län 2013. Källa: SCB och Samhällsmedicin.

(9)

Rikets försörjningskvot var 70 personer år 2012. Ökningstakten förväntas vara något lägre i riket jämfört med länet, och Gävleborgs försörjningskvot ligger redan idag högre än rikets.

I länet kommer den största delen av försörjningsbördan från de äldre, i riket står barn och unga istället för merparten av försörjningskvoten.

När vi sätter andel människor i arbetsför ålder i relation till andel äldre samt andel barn och unga, ges en uppfattning om såväl tillgång på arbetskraft, som skatteunderlag och även vårdbehov.

Försörjningskvoten är ett mått som visar hur många personer i icke arbetsför ålder (<20 år samt >64 år) som 100 personer i arbetsför ålder (20-64 år) måste försörja.

Försörjningskvoten i Gävleborgs län var år 2012 78 personer.

100 personer i arbetsförålder ska alltså försörja ytterligare 78 personer i icke arbetsför ålder. Inom tio år förväntas länets försörjningskvot stiga till 93 personer.

Försörjningskvot

Figurtext.

2. Länets förutsättningar

Försörjningskvot 1960-2012 och prognos 2013-2060, riket. Källa: SCB och Samhällsmedicin.

Försörjningskvot 1968-2012 och prognos 2013-2050, Gävleborgs län. Källa:

SCB och Samhällsmedicin.

(10)

I jämförelse med rikets genomsnitt är det, bland både kvinnor och män, mindre vanligt med eftergymnasial utbildning. Drygt 24 procent av männen och nära 38 procent av kvinnorna i länet har en eftergymnasial utbildning. I riket är motsvarande siffror cirka 36 procent för män, och 45 procent för kvinnor.

På motsvarande vis är det mer vanligt förekommande med gymnasial- och förgymnasial utbildning som högsta genomförda utbildning i Gävleborgs län jämfört med riket. Bland männen i Gävleborgs län har 57 procent en gymnasial utbildning och 17 procent en förgymnasial utbildning, att jämföras med rikets genomsnitt om 48 respektive 15 procent. Skillnaderna är något mindre mellan länets och rikets kvinnor: i Gävleborg har 49 procent av kvinnorna gymnasial utbildning och 13 procent har förgymnasial utbildning, motsvarande siffror för riket är 42 respektive elva procent.

Utbildningsnivå

2. Länets förutsättningar

I jämförelse med rikets genomsnitt är det i länet mindre vanligt med eftergymnasial utbildning, både bland kvinnor och män.

Utbildningsnivå i befolkningen 25-64 år, 2013, riket och länet, fördelat per kön. Källa: SCB och Samhällsmedicin.

(11)

Figuren till höger visar medianvärdet för den sammanräknade förvärvsinkomsten 2012 för alla län och för riket totalt. Den sammanräknade förvärvsinkomsten består av både inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. I inkomst av tjänst ingår förutom löneinkomst även inkomst från pension, sjukpenning och andra skattepliktiga ersättningar från Försäkringskassan. I beräkningen ingår alla folkbokförda kvinnor och män 20 år och äldre. Med medianvärdet menas det mittersta värdet i befolkningen.

Gävleborgs län tillhör de sju län med lägst medianvärde för sammanräknad förvärvsinkomst. Stockholms län har det högsta medianvärdet. Sex av länen har ett medianvärde högre än rikets genomsnitt, övriga 15 ligger lägre.

Disponibel inkomst

2. Länets förutsättningar

Medianvärde för sammanräknad förvärvsinkomst 2012, fördelat per län. Källa:

SCB och Samhällsmedicin.

(12)

Den vänstra figuren nedan visar andel av befolkningen, i Gävleborgs län och i riket 2013, med utländsk- respektive svensk bakgrund. Med utländsk bakgrund menas att vara utrikesfödd, alternativt vara inrikesfödd med en eller två utrikesfödda föräldrar. Med svensk bakgrund menas att vara inrikesfödd med två inrikesfödda föräldrar.

I Gävleborg är drygt 82 procent av såväl kvinnor som män inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar. Det är en något högre nivå än rikets genomsnitt om 72 procent, för både kvinnor och män. Omkring sju procent av länets befolkning, och tolv procent av rikets befolkning, är inrikesfödda med en eller två utrikesfödda föräldrar. Det är mer vanligt med en utrikesfödd förälder, än med två utrikesfödda föräldrar. Omkring tio procent av Gävleborgarna är utrikesfödda, motsvarande siffra för riket är 16 procent.

Den högra figuren nedan visar en åldersfördelning av befolkningen med utländsk bakgrund: yngre än 25 år, respektive 25 år eller äldre, i länet och riket. Figuren visar att det bland utrikesfödda finns en relativt stor skillnad mellan de två åldersgrupperna, liksom mellan länet och riket. I Gävleborg är omkring tre procent av de utrikesfödda under 25 år, medan sju till åtta procent är 25 år eller äldre. Motsvarande siffror för riket är tre respektive 13 procent.

Bland inrikesfödda med en eller två utrikesfödda föräldrar finns däremot inte någon större skillnad mellan de två åldersgrupperna: nivån ligger omkring en till tre procent. Nivån är lite högre i riket, men inte heller här finns några stora skillnader.

Andel av befolkningen med utländsk- respektive svensk bakgrund, 2013, länet och riket, könsfördelat. Källa: SCB och Samhällsmedicin.

Andel av befolkningen med utländsk bakgrund yngre än respektive äldre än 25 år, 2013, länet och riket, könfördelat. Källa: SCB och Samhällsmedicin.

Andel av befolkningen med utländsk-/svensk bakgrund

2. Länets förutsättningar

(13)

2. Länets förutsättningar

Utveckling av andel av befolkningen i arbetslöshet, 2005-2013, riket och länet, fördelat per kön. Källa: SCB och Samhällsmedicin.

Tredje kvartalet 2014 var nivån av arbetslöshet i Gävleborgs län omkring åtta procent bland kvinnorna och nio procent bland männen. Detta är bland de högsta nivåerna i riket. Medelvärdet för riket var vid samma tidpunkt sju procent för både kvinnor och män.

Den övre figuren till höger visar utvecklingen av arbetslöshet mellan år 2005-2013 för kvinnor och män 15-74 år. Med undantag av år 2008 har andel av befolkningen i arbetslöshet under hela perioden varit högre i Gävleborgs län än i riket. Detta gäller såväl för kvinnor som för män. Arbetslösheten bland Gävleborgs kvinnor har ökat relativt stadigt från 2007 och framåt. Detta är en något annorlunda trend jämfört med länets män, samt män och kvinnor i riket, som har upplevt så väl upp- som nedgångar av arbetslöshet. Kraftigast förändringar i andel arbetslösa över tid ses hos männen i Gävleborgs län.

Den nedre figuren illustrerar ungdomsarbetslöshet genom att visa andel av befolkningen i arbetslöshet totalt för åldrarna 16-64 år, och särskilt för åldrarna 18-24 år. Arbetslöshet visas också särskilt för utrikes födda personer 16-64 år. Figuren illustrerar tydligt en högre arbetslöshet i Gävleborg jämfört med riket (8-9

% jämfört med 6-7 %); högre arbetslöshet bland de unga Gävleborgarna (13-17 % jämfört med 7-11 %); och en betydligt högre arbetslöshet bland utrikesfödda Gävleborgare (25-30 % jämfört med 13-15 %).

Arbetslöshet

Andel av befolkningen i arbetslöshet september 2014, riket och länet, kön- och åldersfördelat. Källa: Arbetsförmedlingen och Samhällsmedicin.

(14)

3. Tandvården i länet

(15)

Följande avsnitt beskriver översiktligt tandvården i länet. Avsnittet beskriver såväl ’hårda värden’ så som antal aktörer, personaltäthet och kostnader; liksom mer ’mjuka värden’ som bemötande och patientens upplevelse av att få tillräcklig information. Vissa jämförelser med riket och övriga län görs, liksom några jämförelser mellan länets kommuner.

Avsnittet visar bland annat att antalet landstingsanställda tandhygienister är, i förhållande till befolkningens storlek, fler i länet jämfört med riket och de flesta andra län. Antalet landstings- anställda tandsköterskor och tandläkare är istället färre i länet jämfört med riket och de flesta andra län. För alla yrkeskategorier ses en trend av minskat antal anställda inom landstingsdriven tandvård.

Avsnittet visar ett par dimensioner av hälsofrämjande arbete, bland annat sjukdomsförebyggande åtgärder till patienter med förhöjd risk för karies. Gävleborg har över ett antal år haft en högre andel patienter som mötts av detta hälsofrämjande arbete i jämförelse med rikssnittet. Under det senaste åren har detta dock förändrats, och år 2013 låg Gävleborgs län under rikssnittet.

Planeringsunderlaget kan visa på denna trend, men orsak till förändringen under de senaste åren måste letas på annat håll.

En övervägande majoritet av patienterna i länet, liksom i riket, upplever att de vid tandvårdsbesöket har blivit bemötta med respekt. Det finns en viss skillnad mellan riket och länet avseende andel patienter som upplevt att de har fått tillräcklig information om kostnad för behandling, medan det avseende information om behandlingsalternativ tycks vara marginell skillnad mellan länet och riket.

Avsnittsinledning

3. Tandvården i länet

Antalet landstingsanställda tandhygienister är, i förhållande till befolkningsstorlek,

fler i länet än i riket.

En övervägande majoritet av patienterna i länet, liksom i riket, upplever att de har

blivit bemötta med respekt.

(16)

Effektiv tandvård: kostnader landsting

I länet hade Folktandvården Gävleborg under 2014 ett tjugotal allmäntandvårdskliniker på 15 orter i de tio kommunerna.

Därutöver finns specialisttandvård och sjukhustandvård i Gävle, Hudiksvall och Sandviken, vilken också är landstingsdriven.

Tandvårdskliniker i privat regi finns också spritt över länet: ett tjugotal finns inom Gävle kommun, ett tiotal i Sandvikens kommun, och 1-5 stycken i övriga kommuner.

Figuren till höger illustrerar utveckling av kostnad, nettokostnad samt kostnad för landstingens köp av tandvård från privata vårdgivare för Gävleborgs läns landsting och för riket, det vill säga för alla landsting sammantaget. Med kostnad avses här bruttokostnad minus interna intäkter och försäljning till andra landsting. Med nettokostnad avses bruttokostnad minus bruttointäkt.

Nettokostnaden för tandvården i länet, uttryckt som antal kr/individ per år, ligger relativt stabilt över tid med ett snittpris på cirka 520 kronor. Kostnaderna för köp av privat tandvård minskade markant i länet mellan år 2009 och år 2010. Siffrorna från riket visar att detta inte är någon nationell trend utan att förklaringen måste sökas lokalt.

3. Tandvården i länet

Kostnad för tandvård (kr/invånare) exklusive läkemedel för Landstinget Gävleborg samt riket totalt 2008-2013. Källa: Kolada och Samhällsmedicin.

(17)

Personaltäthet landstingsanställda

3. Tandvården i länet

Antal landstingsanställda tandläkare per 100 000 invånare, 2008-2013, Gävleborgs län. Källa: Kolada, SCB och Samhällsmedicin.

Antal landstingsanställda tandhygienister per 100 000 invånare, 2008-2013, Gävleborgs län. Källa: Kolada, SCB och Samhällsmedicin.

Antal landstingsanställda tandsköterskor per 100 000 invånare, 2008-2013, Gävleborgs län. Källa: Kolada, SCB och Samhällsmedicin.

För personaltäthet används två mått: månadsavlönade visar på hur många faktiska personer som arbetat; årsarbetande visar hur många heltidstjänster som detta arbete motsvarar. Notera att måtten avser personal anställd inom landstingsdriven tandvård.

Det finns en trend av minskad personaltäthet inom länet för tandläkare såväl som tandhygienister och tandsköterskor om vi jämför siffrorna från 2013 med dem för 2008. Trots detta är personaltätheten av tandhygienister per 100 000 invånare betydligt högre i länet jämfört med rikets genomsnitt (se figuren nedan). För personaltäthet av tandläkare ligger länet dock strax under rikets nivå. Relationen till andra landsting och regioner tydliggörs på nästkommande sida. När det gäller tandsköterskor, vilket beräknas bli ett bristyrke under kommande år, ser vi att Gävleborg ligger under rikssnittet och har en kontinuerlig nedgång sedan 2008.

(18)

Personaltäthet landstingsanställda

3. Tandvården i länet

Årsarbetande tandhygienister per 100 000 invånare, år 2008 och 2013, fördelat per län. Källa:

SCB, Kolada och Samhällsmedicin.

Årsarbetande tandläkare per 100 000 invånare, år 2008 och 2013, fördelat per län. Källa: SCB, Kolada och Samhällsmedicin.

Årsarbetande tandsköterskor per 100 000 invånare, år 2008 och 2013, fördelat per län.

Källa: SCB, Kolada och Samhällsmedicin.

Figurerna nedan illustrerar personaltäthet av landstingsanställda tandläkare, tandhygienister samt tandsköterskor, i alla landets landsting och regioner år 2008 och 2013^*. Landstinget Gävleborg har, i jämförelse med övriga landsting och regioner, en hög andel tandhygienister anställda i förhållande till befolkningens storlek. Detta trots en minskning mellan 2008-2013. Gällande personaltäthet av tandläkare ligger dock Landstinget Gävleborg bland de fem med lägst andel tandläkare per 100 000 invånare. När det gäller antal tandsköterskor i förhållande till befolkningsstorlek ligger Landstinget Gävleborg sist i landet bland alla landsting och regioner.

*Figurerna är sorterade på antal anställda per 100 000 invånare år 2013: flest anställda, högst upp i figuren.

** Observera att skalan för figuren ’tandsköterskor’ skiljer sig från skalan för figurer ’tandläkare’ samt ’tandhygienister’.

(19)

Andel som upplever att de blivit bemött med respekt av tandvården, Gävleborgs län och riket, 2009 och 2012. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Patientfokuserad tandvård: tillräcklig information

Från Socialstyrelsens befolkningsenkät har uppgifter hämtats om hur patienter 20 år och äldre upplever bemötandet i och information från tandvården. Patienter i Gävleborgs län tycks vara lika nöjda med bemötandet, det vill säga de upplever att de bemöts med respekt, som patienter i riket. Det skiljer dock närmare tio procent mellan Gävleborgs län och de län där patienterna var som nöjdast: Västerbotten och Uppsala.

Beträffande andelen som upplever att de fått tillräcklig information om kostnaden för tandvården så ligger Gävleborg under rikssnittet med knappt fem procent. Gävleborg ligger däremot över rikssnittet angående patienter som upplever att de fått tillräcklig information om behandlingsalternativ vid mer omfattande behandlingar. Skillnaden mellan Gävleborg och riket är dock marginella och kan hänga samman med skillnad i storlek för populationerna som jämförs.

3. Tandvården i länet

Andel personer som upplever att de fått tillräcklig information om kostnad, Gävleborgs län 2012. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

* Avser information om behandlingsalternativ för mer omfattande behandlingar

Andel personer som upplever att de fått tillräcklig information angående behandlingsalternativ^*, Gävleborgs län 2012. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

(20)

Karies utvecklas i allmänhet långsamt över flera år och utvecklingen av initiala kariesskador kan bromsas in eller stoppas upp genom orsaksinriktade åtgärder [3]. En manifest kariesskada däremot kräver oftast fyllningsterapi för att kariesutvecklingen ska stoppas, men reparation av en tand påverkar inte kariessjukdom i stort och en person med kariesskador har högre risk för att också få nya kariesskador. [3].

Socialstyrelsens nationella utvärdering av tandvården slår därför fast att det är viktigt att förebyggande och sjukdomsbehandlande åtgärder sätts in parallellt med operativa åtgärder [3]. Därför presenteras här andel individer som fått behandling med fyllning eller krona på grund av karies och som inom sex månader före eller efter detta behandlingstillfälle också fått sjukdomsbehandlande eller förebyggande behandling mot karies.

En hög andel som får kariesbehandling kombinerat med sjukdomsbehandlande eller förebyggande behandling inom sex månader indikerar att tandvården arbetar för att förebygga karies

[3]. För så väl länet som riket ses de senaste åren en trend till ökat arbete för att förebygga karies genom att andel patienter* som får behandling mot kariesskada - och som också får sjukdomsbehandlande eller förebyggande behandling mot karies- ökar över tid. Ökningen i länet följer en tidigare nedgång, medan ökningen i riket är en trend som sträcker sig över längre tid.

Hälsofrämjande arbete: kariesbehandling kombinerat med förebyggande behandling

3. Tandvården i länet

Andel patienter^* som fått sjukdomsbehandlande insatser i samband med kariesbehandling, Gävleborgs län 2009-2013, könsfördelat.

Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

*Här ingår inte patienter med förhöjd risk för karies, dessa presenteras separat senare i avsnittet .

Andel patienter^* som fått sjukdomsbehandlande insatser i samband med kariesbehandling, riket 2009-2013, könsfördelat. Källa:

Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

(21)

När vi fördelar andel patienter som sex månader före eller efter en behandling av kariesskada också fått sjukdomsbehandlande eller förebyggande behandling mot karies per åldersgrupp ses en trend av åldersskillnader så väl i länet som i riket. Med ökande ålder blir det mindre vanligt att patienter som behandlats för kariesskada också får sjukdomsbehandlande insatser. Vanligast är det att de unga vuxna 20-29 år får denna kombinerade insats.

Hälsofrämjande arbete: kariesbehandling kombinerat med förebyggande behandling

3. Tandvården i länet

Med ökande ålder blir det mindre vanligt att patienter som behandlats för kariesskada också

får sjukdomsbehandlande insatser.

(22)

En hög andel som får kariesbehandling kombinerat med sjukdomsbehandlande eller förebyggande behandling inom sex månader indikerar att tandvården arbetar för att förebygga karies

[3]. Här finns viss variation över riket och Gävleborgs län ligger under rikssnittet: andelen patienter som får sjukdomsbehandlande insatser i samband med kariesbehandling ligger på 8,2 respektive 8,7 procent i riket medan motsvarande andel för Gävleborg är 6,9 respektive 7,6 procent.

Variation finns också inom länet. Det är mer vanligt att kvinnor och män i Ovanåker och Hofors får denna kombinerade insats, än att män och kvinnor i Nordanstig och Söderhamn får det- samma.

Hälsofrämjande arbete: kariesbehandling kombinerat med förebyggande behandling

3. Tandvården i länet

Andel patienter^* som fått sjukdomsbehandlande insatser i samband med kariesbehandling under 2013, fördelat på län. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Andel patienter^* som fått sjukdomsbehandlande insatser i samband med kariesbehandling under 2013, fördelat på kommun. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Det är mer vanligt i Ovanåker och Hofors att få kombinerad insats mot karies än vad det är i Nordanstig och Söderhamn.

(23)

som sådana sjukdomsförebyggande åtgärder i form av information eller instruktion. Detta är en relativt stor sänkning jämfört med nivåerna om tio till tolv procent året innan.

I riket har andelen som erbjudits sjukdomsförebyggande åtgärder varit lägre än i Gävleborgs län under perioden 2008-2012. Det senaste årets kraftiga sänkning inom länet har dock gjort att riket 2013 hade en högre andel (6 %) jämfört med länet (3 %).

Planeringsunderlaget kan visa på denna trend, men orsak till förändringen under de senaste åren måste letas på annat håll, möjligen i vilka åtgärdskoder som över tid klassificerats som förebyggande insatser samt hur dessa kombineras.

Längre fram i underlaget (sid. 24) illustreras relationen till övriga län, samt relationen mellan kommunerna inom länet.

3. Tandvården i länet

Hälsofrämjande arbete: förebyggande insatser till patienter med förhöjd risk för karies

En annan aspekt av hälsofrämjande arbete är att se till hur stor andel av patienter med förhöjd risk för karies som får sjukdomsförebyggande åtgärd. Med sjukdomsförebyggande åtgärd avses här (på denna sida och kommande) information om orsakssamband för munhälsorelaterade sjukdomar/problem i syfte att förebygga karies, parodontit, periimplantit; alternativt utförlig instruktion gällande egenvård. Dessa sidor visar alltså en aspekt av hälsofrämjande arbete och avser ej att vara heltäckande.

I så väl länet som riket finns en trend att andelen patienter med förhöjd risk för karies som får information om orsakssamband eller instruktion gällande egenvård avtar. 2013 fick tre till fyra procent av patienter med förhöjd risk för karies i Gävleborgs län

Andel patienter med förhöjd risk för karies som fått sjukdomsförebyggande åtgärd, riket 2008-2013, könsfördelat. Källa: Socialstyrelsen och

Samhällsmedicin.

Andel patienter med förhöjd risk för karies som fått sjukdomsförebyggande åtgärd, Gävleborgs län 2008-2013, könsfördelat. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

(24)

Hälsofrämjande arbete: förebyggande insatser till patienter med förhöjd risk för karies

I länet är det framförallt de unga kvinnorna med förhöjd risk för karies som har erbjudits sjukdomsförebyggande åtgärder i form av information om orsak eller självvårdsinstruktion. Nivåerna är också något högre för de äldsta männen och män 30-39 år.

Jämfört med länet, där det är svårt att finna en trend om sjukdomsförebyggande åtgärder över olika åldersgrupper, finns det i riket en tydlig sådan trend: från 40-49 års ålder ökar den andelen av patienter med förhöjd risk för karies som erbjudits sjukdomsförebyggande åtgärder med ökande ålder. Bland 20-29- åringar i riket är det en större andel män som får sjukdomsförebyggande åtgärd – en tydlig skillnad mot länets övervikt till kvinnor.

3. Tandvården i länet

Andel av patienter med förhöjd risk för karies som erbjudits sjukdoms- förebyggande åtgärd, riket 2008-2013, köns- och åldersfördelat. Källa:

Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Andel av patienter med förhöjd risk för karies som erbjudits sjukdoms- förebyggande åtgärd, Gävleborgs län 2008-2013, köns- och åldersfördelat.

(25)

Gävleborgs län erbjuder i minst utsträckning (3 %), jämfört med övriga län och med riket som helhet, sina patienter sjukdomsförebyggande åtgärder i form av information om orsakssamband eller utförlig egenvårdsinstruktion. I Stockholms och Jönköpings län erbjuds mer än tio procent av patienterna med förhöjd risk för karies sjukdomsförebyggande åtgärd. Åtta av länen har lägre andelar än rikets genomsnitt om sex procent.

Hälsofrämjande arbete, fördelat per kommuner respektive län

3. Tandvården i länet

Fördelat per kommun. Andel av patienter med förhöjd risk för karies som erbjudits sjukdomsförebyggande åtgärd, Gävleborgs län 2013, könfördelat. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Fördelat per län. Andel av patienter med förhöjd risk för karies som erbjudits sjukdomsförebyggande åtgärd, riket 2013, könfördelat.

Figurerna på denna sida illustrerar sjukdomsförebyggande åtgärder i Gävleborgs län relaterat till övriga län, samt bland kommunerna i länet^*. Det ska igen betonas att informationen som visas här visar en aspekt av hälsofrämjande arbete i tandvården: information om orsakssamband eller utförlig egenvårdsinstruktion till patienter med förhöjd risk för karies - och avspeglar inte all form av hälsofrämjande arbete.

Inom länet finns viss variation mellan andel patienter med förhöjdrisk för karies som fått sjukdomsförebyggande åtgärd.

Patienter i Ovanåker, särskilt kvinnor, sticker ut tillsammans med patienter i Bollnäs och Sandviken samt kvinnor i Ockelbo: här erbjuds mellan fem till elva procent av patienterna sjukdomsförbyggande åtgärd. I Hudiksvall, Hofors, Ljusdal, Nordanstig och Söderhams kommuner får färre än två procent av patienterna information om orsakssamband eller utförlig egenvårdsinstruktion.

*Figurerna är sorterade på den totala andelen (män + kvinnor) som erbjudits sjukdomsförebyggande

(26)

Antal förskrivna förpackningar antibiotika per 100 000 invånare, Gävleborgs län och riket, 2008-2013. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Antal förskrivna förpackningar antibiotika per 100 000 invånare, Gävleborgs län 2008-2013, fördelat per kommun. Källa: Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Säker tandvård: förskrivning av antibiotika

Från data ur läkemedelsregistret, avseende antibiotika förskrivet av tandläkare, är det tydligt att nivån av antibiotikaförskrivning under hela perioden 2008-2013 minskar, och att länet under hela perioden ligger lägre än riket (se figur till höger).

Det finns dock en relativt stor variation i antibiotika förskrivet av tandläkare mellan länets kommuner (se figur nedan). Noterbart är att Hofors kommun ligger över snittet i länet samt att trenden av minskad förskrivning gäller alla kommuner utom Ljusdal där trenden gått åt motsatt håll under de senaste fem åren. Hofors kommun har även en noterbart ökad förskrivning för 2013.

3. Tandvården i länet

(27)

4. Tandhälsa i länet

(28)

Avsnittsinledning

Det finns idag inga rikstäckande kontinuerliga nationella kliniska och epidemiologiska studier av tandhälsan. Socialstyrelsens nationella utvärdering genomfördes 2014 och hade fokus på riket som helhet. Utvärderingen visar att tandhälsan i stort har förbättrats under de senaste årtiondena och att folksjukdomarna karies och parodontit har minskat.

Utvärderingen visar också på orosmoln: bland annat att det finns grupper av befolkningen som har stora behandlingsbehov.

Socioekonomiska faktorer, nationalitet, kön och ålder kan vara möjliga förklaringar till skillnader i munhälsa och vårdkonsumtion mellan olika vuxengrupper [2].

I linje med detta beskrivs i vårdavtalet mellan Landstinget Gävleborg och Folktandvården Gävleborg AB att insatser skall göras inom de geografiska områden där ohälsan är störst och särskilt rikta insatserna till grupper med förhöjd sjukdomsrisk och till grupper med störst behov.

Följande avsnitt beskriver tandhälsan i länet, bland vuxna, unga vuxna, samt barn, och jämförelser görs med riket och övriga län samt mellan länets tio kommuner.

4. Tandhälsan i länet

(29)

4.1. Tandvårdsbesök, vuxna

(30)

Tandvårdsbesök

Figuren överst till höger visar hur besöksstatistiken tycks vara mer åldersbunden än könsbunden då gruppen mellan 50 och uppåt i snitt besöker tandvården oftare än någon annan åldersgrupp, så väl i länet som i riket. Belastningen på tandvården tycks således stå i relation till ålderssammansättningen i kommun eller län så att orter med en genomsnittligt äldre population också upplever ett ökat behov av insatser.

Den nedre figuren visar relationen mellan privata utförare och folktandvården. Av alla registrerade besök för vuxna i länet väljer 60 procent att vända sig till Folktandvården och i snitt gör de 2,17 besök per person och år. För de privata utförarna gäller att 40 procent väljer att besöka en privat utförare, dessutom gör de i snitt 2,40 besök per person. Sett över en femårsperiod tycks antalet besök ligga relativt stabilt över kommunerna samt inom folktandvården totalt i länet. Den nedre figuren ger också en bild av utnyttjat tandvårdsstöd, mer om detta på nästkommande sida.

Utifrån det material som finns kring besök - Försäkringskassans data för samtliga aktörer, samt Folktandvårdens egen statistik regionalt - är det tydligt att matchningen mellan källorna inte är fullt överensstämmande. Det finns en skillnad mellan statistikproducenterna, denna skillnad är dock så pass liten att den rimligtvis inte har någon inverkan på resultaten som presenteras nedan.

4.1. Tandvårdsbesök vuxna

Antal unika besökare och totalt antal besök totalt, Gävleborgs län 2013, fördelat på landstingsdriven- och privat aktör, samt på utnyttjat tandvårdsstöd.

Källa: Försäkringskassan och Samhällsmedicin.

Genomsnittligt antal tandvårdsbesök per person, Gävleborgs län 2013, fördelat per kön och åldersgrupp. Källa: Försäkringskassan och Samhällsmedicin.

(31)

Andel personer som utnyttjar tandvårdsstöd

I Sverige finns idag tre former av ekonomiska tandvårdsstöd. Det allmänna tandvårdsbidraget (ATB) är ett bidrag om 150 kronor per år till vuxna 30–74 år och 300 kronor per år till vuxna 20–29 år samt 75 år och äldre som finns till för att uppmuntra vuxna till att regelbundet besöka tandvården [6]. Det särskilda tandvårdsbidraget (STB) betalas till patienter som har behov av regelbunden förebyggande tandvård: det vill säga till patienter som till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning behöver extra förebyggande tandvård. STB är ett bidrag om 600 kronor per halvår. Högkostnadsskyddet är avsett för personer med stora tandvårdsbehov. Högkostnadsskyddet börjar gälla när en patient under ett års tid har fått åtgärder utförda till en summa som överstiger 3 000 kronor. För kostnader mellan 3000-15000 kronor ger högkostnadsskyddet ersättning om 50 procent; för kostnader över 15 000 kronor lämnar högskostnadsskyddet ersättning om 85 procent [6].

Totalt sett använde drygt 95 000 personer i länet det allmänna tandvårdbidraget (ATB) under 2103. Knappt 40 000 använde högkostnadsskyddet, och 750 använde det särskilda tandvårdsbidraget (STB) (se figur föregående sida). Fördelningen mellan landstingsdriven och privatdriven tandvård var jämn avseende andel patienter som använde högkostnadsskyddet, viss övervikt till landstingsdriven tandvård finns avseende användande av det allmänna tandvårdsbidraget.

Det finns relativt tydliga mönster avseende ålder och utnyttjande av tandvårdsstöd (se figur nedan). Andelen unika personer som använt det allmänna tandvårdsstödet är högst i åldersgruppen 30- 49 (30 %) för att sedan avta med stigande ålder. Andel personer som använder det särskilda tandvårdsstödet är högst i åldrarna 50-64 (32 %) och 65-74 (31 %) och lägre både bland de yngsta och äldsta åldrarna. Även utnyttjandet av högskostnadsskyddet är mest vanligt förekommande i åldern 50-64 (33 %) för att sedan avta med stigande ålder. I den yngsta åldersgruppen 20-29 år är andelen som använder det särskilda tandvårdsstödet (3 %) och högkostnads-skyddet (4 %) låg. Observera att diagrammet anger andel unika personer som använt en speciell form av tandvårdsstöd, vilket gör det möjligt att en person kan finnas representerad i flera av staplarna.

4.1. Tandvårdsbesök vuxna

Andel unika personer som under 2013 erhållit olika former av subventioner inom privat sektor såväl som inom folktandvården, Gävleborgs län. Källa:

Försäkringskassan och Samhällsmedicin.

(32)

Besöksstatistik Folktandvården Gävleborg

Omkring 60 procent av den vuxna befolkningen som besöker tandvården gör sitt besök hos Folktandvården. Besök i Folktandvården har en viss variation över länet. Lägst andel av den vuxna befolkningen i Sandviken besöker Folktandvården.

Andelen är högst i Hofors. På samma sätt finns en motsvarande variation i hur många besök som i snitt görs och här är det i Bollnäs som individer gör minst antal besök medan personer i Ockelbo är de som gör flest besök i snitt (se figurer nedan).

Digrammet till höger ger en översikt av hur många besök som görs inom respektive kommun per år 2008-2013. Antalet besök inom respektive kommun beror av så väl kommunens befolkningsstorlek och individernas genomsnittliga tendens att söka tandvård. Så väl besöksantal som besöksandelar i respektive kommun påverkas också av tillgång till tandvårdskliniker i privat regi. Det finns exempelvis ett tjugotal privatkliniker i Gävle kommun och ett tiotal i Sandvikens kommun.

4.1. Tandvårdsbesök vuxna

Antal tandvårdsbesök hos Folktandvården Gävleborg 2008-2013, fördelat per kommun. Källa: Folktandvården och Samhällsmedicin.

Antal besök per individ hos Folktandvården Gävleborg 2013, fördelat per kommun. Källa: Folktandvården och Samhällsmedicin.

Andel av vuxen befolkning som besökt Folktandvården under 2013.

fördelat per kommun. Källa: Folktandvården och Samhällsmedicin.

(33)

Avstått tandvård, trots behov

Besöksstatistiken presenterad på föregående sidor kan av sin natur inte säga något om de personer som inte besöker tandvården. För att kunna beskriva denna grupp behöver vi istället använda annan typ av datakälla: i detta fall den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor.

Den andel av befolkningen som avstått söka tandvård de tre senaste månaderna^* trots behov är ungefär lika stor i Gävleborgs län (15 %) som i riket, och ungefär lika stor bland män som bland kvinnor (se figur nere till vänster).

Den nationella folkhälsoenkäten ger också en indikation om orsak till att avstå från tandvårdsbesök trots behov: de 15 procent som

4.1. Tandvårdsbesök vuxna

Andel som avstått från att söka tandvård trots behov 2014, länet och riket, könsfördelat. Källa:

Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

Orsak till att avstå från tandvårdsbesök trots behov (flera skäl per person kan anges), 2014, länet och riket, könsfördelat. Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

Av de 15 procent i länet som avstår tandvård trots behov, anger 60 procent av männen och

67 procent av kvinnorna ekonomiska skäl.

* I enkätundersökningen Hälsa på lika villkor är formuleringen av den aktuella frågan som följer: ” Har du under de senaste tre månaderna ansett dig vara i behov av tandläkarvård men ändå avstått från att söka vård?”.

avstått att söka tandvård trots behov har i enkätundersökningen kunnat ange en eller flera orsaker till detta (se figur nere till höger) Ekonomiska skäl är, i såväl länet som i riket, den vanligast förekommande orsaken till att avstå tandvårdsbesök trots behov.

Av de 15 procent i Gävleborgs län som avstår tandvård trots behov så gör 60 procent av männen och 67 procent av kvinnorna detta p.g.a. ekonomiska skäl. Rikets siffror är i samma storleksordning även om andelen kvinnor som avstår av ekonomiska skäl är något högre i länet än i riket. Bland männen är andel som avstår p.g.a. tandläkarskräck högre i länet än i riket. Så väl män som kvinnor i Gävleborg är däremot mindre benägna att avstå från tandvård p.g.a. att de inte har tid, i jämförelse med riket.

(34)

Avstått tandvård, trots behov, fördelat per utbildningsnivå

Stapeldiagrammen nedan illustrerar andelen som trots behov avstår tandvård, fördelat per utbildningslängd respektive socioekonomisk position.

Det är mindre vanligt att avstå från tandvård bland personer med längre utbildning (7-12 %) jämfört med personer med mellanlång (13-15 %) respektive kort utbildning (21 %). Bland männen är dessa skillnader statistiskt säkerställda^*, bland kvinnor är det statistiskt säkerställt enbart för de med kort utbildning.

Det är också mindre vanligt att personer med längre utbildning anger ekonomiska skäl då de avstår från tandvård. Av personer med mellanlång och kort utbildning anger 61-71 procent ekonomiska skäl, vilket är statistiskt säkerställt högre än personer med längre utbildning (38-53 %). Andelen är högst hos kvinnor med mellanlång utbildning.

4.1. Tandvårdsbesök vuxna

Fördelat per utbildningsnivå. Andel som avstått från att söka tandvård, samt andel av dessa som angett orsak ekonomiska skäl, Gävleborgs län 2014. Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

Fördelat per socioekonomisk position. Andel som avstått från att söka tandvård, samt andel av dessa som angett orsak ekonomiska skäl, Gävleborgs län 2014. Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

Mönstret för att avstå tandvård är liknande även när fördelningen görs per socioekonomisk position. Det är mindre vanligt att avstå från tandvård bland personer med mellan eller högre tjänstemannabefattning (8-11 %) jämfört med personer med lägre tjänstemannabefattning (12-14 %), respektive arbetare (18-19 %, statistiskt säkerställt).

Det finns däremot inget tydligt mönster mellan socioekonomisk position och ekonomiska skäl till att avstå tandvård: det är flest kvinnor i lägre tjänstemannapositioner som anger ekonomiska skäl till att avstå tandvård. Bland männen finns inga större skillnader mellan socioekonomisk position: 58-63 procent av männen anger ekonomiska skäl oavsett socioekonomisk position.

Variationen är större hos kvinnorna 58 procent bland kvinnor med mellan eller högre tjänstemannabefattning och 78 procent bland kvinnor i lägre tjänstemannapositioner.

*

* *

* Statistiskt säkerställd skillnad jämfört med den högsta kategorin (lång utbildning respektive mellan/hög tjänsteman) markeras med * i figurerna.

* *

*

* *

*

(35)

Avstått tandvård, trots behov, fördelat per utbildningsnivå

Mönstret för att avstå från tandvård ser något annorlunda ut när det är fördelat per födelseland: där personer födda i Norden har en lägre andel (6-9 %) än jämförelsekategorin födda i Sverige (14

%). Det är rimligt att orsakssambanden mellan att avstå tandvård ter sig annorlunda avseende födelseland och andra socioekonomiska faktorer. Samtidigt ska det också noteras att den lägre andelen bland personer födda i Norden inte är statistiskt säkerställd. Statistiskt säkerställd skillnad finns däremot för personer födda utanför Norden. Bland dessa är andelen som avstått tandvård (23-24 %) nära tio procent högre än för personer födda i Sverige (14 %).

Samma mönster som för att avstå tandvård avspeglar sig i andel som anger ekonomiska skäl till att avstå tandvård: det är mindre vanligt att personer födda i Norden, och mer vanligt att personer födda utanför Norden, anger ekonomiska skäl, i jämförelse med personer födda i Sverige. Här är såväl skillnaden till Nordenfödda som utanför Nordenfödda statistiskt säkerställd.

Möjligtvis kan ekonomiska förutsättningar bland personer födda i Norden också förklara deras lägre nivåer av att avstå tandvård.

4.1. Tandvårdsbesök vuxna

Fördelat per födelseland. Andel som avstått från att söka tandvård, samt andel av dessa som angett orsak ekonomiska skäl, Gävleborgs län 2014. Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

* * *

*

(36)

4.2. Tandhälsa, vuxna

(37)

Cirka tio procent av befolkningen i både länet och riket skattar, i den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, sin tandhälsa som ganska eller mycket dålig. I Gävleborgs län är det elva procent av männen och åtta procent av kvinnorna som skattar sin tandhälsa som dålig. I riket är motsvarande andelar tio respektive nio procent.

Det finns med andra ord inga större skillnader mellan könen, och inte heller mellan länet och riket.

Andelen som skattar sin tandhälsa som dålig varierar däremot något mellan olika åldersgrupper. Andelen är högst hos män och kvinnor i 30-44 års åldern (12-13 %). Männen ligger kvar på ungefär samma nivå fram till pensionsåldern, medan kvinnornas andel minskar redan i 45-64 års åldern, ner till cirka åtta procent.

Självskattad tandhälsa

4.2. Tandhälsa vuxna

Andel som anser sig ha dålig tandhälsa, Gävleborg 2014, köns- och åldersfördelat. Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

Cirka tio procent av befolkningen i både länet och riket skattar sin tandhälsa som dålig.

Andelen i länet som skattar sin tandhälsa som dålig är högst i 30-44 års åldern.

*

(38)

Fördelar vi andel av befolkningen som skattat sin tandhälsa som dålig per sysselsättning (figur överst till höger) framträder vissa könsskillnader. Hos män finns en tydlig skillnad i självskattad tandhälsa mellan de män som är sysselsatta och de män som är arbetslösa. Cirka 24 procent av de av de arbetslösa männen skattar sin tandhälsa som dålig, medan motsvarande siffra hos sysselsatta män är tio procent. Däremot finns ingen skillnad mellan sysselsatta och arbetslösa kvinnor, nivån är nio procent för båda grupper. Det är alltså mer än dubbelt så vanligt att arbetslösa män skattar sin tandhälsa som dålig jämfört med sysselsatta män och jämfört med kvinnor oavsett om de är sysselsatta eller arbetslösa.

Det är mindre vanligt att personer med lång (6 %) eller mellanlång utbildning (7-8 %) skattar sin tandhälsa som dålig, jämfört med personer med kort utbildning. Både hos män (15 %) och kvinnor (12 %) med kort utbildning är det en statistiskt säkerställd skillnad i andelen som skattar sin tandhälsa som dålig, jämfört med män respektive kvinnor med lång utbildning.

Trenden är den samma också när fördelning görs per socioekonomisk position: en statistiskt säkerställd högre andel arbetare skattar sin tandhälsa som dålig jämfört med mellan- /högre tjänstemän (figur visas ej).

Figuren nederst till höger visar dålig självskattad tandhälsa fördelat per födelseland. Tendensen är att det bland både män ock kvinnor är lägre andelar som skattar sin tandhälsa som dålig bland de födda i Sverige, men skillnaderna är statistiskt säkerställda enbart för kvinnor födda utanför Norden (’övriga länder’).

Självskattad tandhälsa, fördelat på sysselsättning, utbildning och födelseland

4.2. Tandhälsa vuxna

Fördelat per sysselsättning: andel som anser sig ha dålig tandhälsa, Gävleborg 2014. Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

Fördelat per utbildningsnivå: andel som anser sig ha dålig tandhälsa, Gävleborg 2014. Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

Fördelat per födelseland: andel som anser sig ha dålig tandhälsa, Gävleborg 2014. Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

*

(39)

4.2. Tandhälsa vuxna

En jämförelse av självskattad tandhälsa över riket illustreras av figuren överst till höger.

Gävleborgs län ligger bland de sex län med lägst andel som skattar sin tandhälsa som bra eller mycket bra. Länet ligger dock enbart en procentenhet lägre än rikets genomsnitt och variationen mellan majoriteten av länen än små 76-72 procent. Värmland, Västerbotten och Kronobergs län ligger högst med 79-78 procent och Norrbotten ligger lägst med 70 procent av befolkningen som anser sig ha bra eller mycket bra självskattad hälsa.

Omvänt ligger Gävleborgs län också bland de fem län med högst andel som skattar sin tandhälsa som dålig eller mycket dålig. Här är variationen dock än mindre: mer än hälften av länen har andelar om åtta till elva procent.

En jämförelse av länets kommuner visas i den nedre figuren. Högst andel av befolkningen skattar sin tandhälsa som bra eller mycket bra i Bollnäs, Gävle och Söderhamns kommuner: 75-74 procent. I Ockelbo kommun är motsvarande andel 63 procent. Avseende andel som skattar sin tandhälsa som dålig eller mycket dålig är spridningen inom Gälveborgs län är större än spridningen mellan rikets län. I Bollnäs kommun är det cirka sex procent som anser att deras tandhälsa är dålig, medan det i Sandviken och Hofors kommuner är 12-14 procent som är av sådan uppfattning.

Självskattad tandhälsa

Spridningen mellan länets kommuner är större än spridningen mellan länen i riket.

Andel som skattat sin tandhälsa som bra, varken bra eller dålig, eller dålig, Gävleborgs län 2014, 16-84 år, fördelat per kommun. Källa:

Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

Andel som skattat sin tandhälsa som bra eller mycket bra, respektive dålig eller mycket dålig samt övriga/ej svar, riket 2011-2014, 16-84 år, fördelat per län.

Källa: Folkhälsomyndigheten (HLV 2014) och Samhällsmedicin.

(40)

Som tidigare beskrivet (under avsnittet Tandvården i länet) kan initiala kariesskador bromsas in med orsaksinriktade åtgärder.

Manifesta kariesskador kräver dock oftast en fyllningsterapi för att kariesutvecklingen ska stoppas [3]. På denna och följande sidor illustreras förekomsten av behandling av kariesskada genom att beskriva antal patienter som har behandlats med restaurativa åtgärder på grund av karies (fyllning eller krona) som andel av den totala befolkningen [3].

För så väl länet som riket finns en tendens till att en minskad andel av befolkningen genomgår kariesbehandling idag jämfört med för fem år sedan. Skillnaderna över tid är dock små, omkring två procent. Faktiskt antal patenter med genomförda kariesbehandlingar har också minskat över tid och var år 2013 omkring 16 200 för så väl män som kvinnor.

Kariesbehandling, restaurativ åtgärd

4.2. Tandhälsa vuxna

Andel vuxna (20-80+) som på grund av karies behandlats med fyllning eller krona under 2013, Gävleborgs län. Källa : Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Andel vuxna (20-80+) som på grund av karies behandlats med fyllning eller krona under 2013, riket. Källa : Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

(41)

Karies utvecklas i allmänhet långsamt över flera år och en person med kariesskada har högre risk för att också få fler kariesskador.

[3]. Detta avspeglar sig i åldersfördelningen av andel av befolkningen som fått behandling med fyllning eller krona på grund av karies i länet respektive riket (se figurer till höger).

Gävleborg följer till stor del rikets trend där kvinnor står för en högre andel upp till 39 år för att sedan minska medan männens andel fortsätter att öka. Andelen män i Gävleborg som får kariesbehandling ligger dock lägre än rikssnittet. På följande sida sätts nivåerna i länet och riket också i förhållande till övriga län.

Där visas att Gävleborg totalt sett (män och kvinnor tillsammans) ligger över rikssnittet och placerar sig bland de sju län med högst andel patienter som får restaurativ åtgärd som bhandling av kariesskada.

Kariesbehandling, restaurativ åtgärd

4.2. Tandhälsa vuxna

Andel vuxna (20-80+) som på grund av karies behandlats med fyllning eller krona under 2013, fördelat per ålder, Gävleborgs län. Källa : Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

Andel vuxna (20-80+) som på grund av karies behandlats med fyllning eller krona under 2013, fördelat per ålder, riket. Källa : Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

(42)

Figuren till höger visar andel av den vuxna befolkningen som fått behandling med fyllning eller krona på grund av karies, fördelat per län. Totalt sett (män och kvinnor tillsammans) ligger Gävleborgs län strax över rikssnittet och placerar sig bland de sju län med högst andel patienter som får behandling av kariesskada.

Spridningen mellan länen är dock inte särskilt stor från 13 procent i Stockholms län till 16,5 procent i Region Gotland och ett rikssnitt omkring 14 procent.

Spridningen inom länet är något större. Från 11,5 procent i Hofors kommun till 17,2 procent i Ljusdals kommun och 18,7 procent i Ovanåkers kommun. De flesta kommuner ligger dock i nivå med länets snitt om 14,8 procent.

Kariesbehandling, restaurativ åtgärd

4.2. Tandhälsa vuxna

Andel vuxna (20-80+) som på grund av karies behandlats med fyllning eller krona under 2013, fördelat per län. Källa : Socialstyrelsen och Samhällsmedicin.

19,0%

17,0%

17,1%

15,7%

16,3%

15,7%

15,0%

14,6%

13,6%

11,9%

18,4%

17,5%

14,9%

16,1%

15,4%

15,2%

14,8%

14,7%

14,2%

13,7%

11,0%

0,0% 5,0% 10,0% 15,0% 20,0% 25,0%

Ovanåker Ljusdal Bollnäs Söderhamn Nordanstig Ockelbo Sandviken Gävleborgs län Hudiksvall Gävle Hofors

Antal fyllningar/kronor 2013, fördelat per kommun

Kvinnor Män

Andel vuxna (20-80+) som på grund av karies behandlats med fyllning eller krona under 2013, fördelat per kommun. Källa : Socialstyrelsen och

Samhällsmedicin.

(43)

Medelvärde för sjukdomsmått i Folktandvården Gävleborg 2013, åldersfördelat. Källa: Folktandvården Gävleborg och Samhällsmedicin.

Omkring 60 procent av den vuxna befolkningen som gör tandvårdsbesök besöker Folktandvården. För denna del av befolkningen kan vi visa sjukdomsmått för karies. Det bör dock noteras att detta inte ger en bild över hela befolkningen i länet.

Sjukdomsmått för karies beräknas som medelvärde av antal kariesangrepp. I figurerna till höger visas medelvärdet av två olika sjukdomsmått för besökare i Folktandvården Gävleborg år:

DFT står för karierade och fyllda tänder; och DFS-a står för karierade och fyllda approximala tandytor.

Sjukdomsmåttet för DFT följer en tydlig, och naturlig, trend med högre medelvärde av antal karierade och fyllda tänder med ökande ålder upp till 70 år. Efter 70 år finns en tendens till att sjukdomsmåttet DFT sjunker igen. Förklaringar kan vara att DFT avser behandling av permanenta tänder och att tandproteser blir mer vanligt i högre åldrar. Det ska också noteras antalet patienter i de två äldsta åldersgrupperna är betydligt färre än i de övriga åldergrupperna. Sjukdomsmåttet för DFS-a följer i stort samma mönster, men med en större ökning från 50-59 år till 60-69 år.

Utvecklingen över tid har varit relativt stabil för de två sjukdomsmåtten. För DFT ses att åldersgruppen 60-69 år under hela perioden har haft högst sjukdomsmått och det ses ingen förändring i nivån för sjukdomsmåttet. De två äldsta åldersgrupperna visar tendens till högre sjukdomsmått över tid, medan de yngre åldersgrupperna visar en tendens till minskade sjukdomsmått, även om förändringarna är små: t.ex. från 11,2 år 2008 till 9,4 år 2013 för 40-49-åringa. Även DFS-a har varit relativt stabilt över tid. Ett skifte avseende åldersgrupp med högst sjukdomsmått skedde 2010 då 70-79-åringar gick om 60- 69-åringar. Åldersgruppen 80+ har också haft en mindre ökning, från 18 till 19,3, och åldersgruppen 50-59 år har haft en mindre

Sjukdomsmått karies, Folktandvården

4.2.Tandhälsa vuxna

Utveckling av medelvärde för DFT i Folktandvården Gävleborg 2008-2013, åldersfördelat. Källa: Folktandvården Gävleborg och Samhällsmedicin.

Utveckling av medelvärde för DFS-a i Folktandvården Gävleborg 2008- 2013, åldersfördelat. Källa: Folktandvården Gävleborg och Samhällsmedicin.

42