• No results found

”Har du familj...?” En rapport om utsatthet för hot, personangrepp och våld i socialt arbete

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "”Har du familj...?” En rapport om utsatthet för hot, personangrepp och våld i socialt arbete"

Copied!
26
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Oktober 2021

”Har du familj...?”

En rapport om utsatthet för hot, personangrepp och

våld i socialt arbete

(2)

Innehållsförteckning

Arbetsgivare – stärk tryggheten på jobbet! ... 3

Sammanfattning ... 4

Inledning ... 6

Socialt arbete är ett stort verksamhetsområde ... 6

Dessa yrkesgrupper har deltagit i undersökningen ... 7

Resultat ... 8

Hög utsatthet för hot, våld, personangrepp och förtal ... 8

Utsattheten för hot, våld och personangrepp skapar otrygghet och begränsar ... 14

Få incidenter polisanmäls och få polisanmälningar leder till förundersökning ... 16

Svagt straffrättsligt skydd och skyddande av personuppgifter ... 19

Otillräckligt stöd från arbetsgivaren och för lite förebyggande arbete ... 20

Nästan hälften av socialsekreterarna vill att arbetsgivaren ska stå på beslut de fattar i myndighetsutövning ... 22

Vision vill ... 23

Metod ... 25

(3)

Arbetsgivare – stärk tryggheten på jobbet!

Att vara trygg på jobbet är en förutsättning för såväl verksamhetens kvalitet som ett hållbart arbetsliv. Visions medlemmar inom socialt arbete jobbar bland annat som behandlingspersonal, kuratorer, biståndshandläggare, socialsekreterare och fältassistenter. De ger stöd till människor som befinner sig i svåra livssituationer, och ibland fattar de beslut som går emot individens önskemål. De styrs av såväl lagar som verksamhetens budget och ska inför ett beslut även väga in sin egen professionella expertis och brukarens önskemål. Visions medlemmar inom socialt arbete har ett stort engagemang för sitt jobb och kan göra avgörande skillnad för den ungdom som kommit på glid, den misshandlade kvinnan som flytt sitt hem eller den gamla mannen som behöver daglig omsorg. Så vi behöver vara rädda om de här yrkesgrupperna. Det är väl känt att personalomsättningen är hög inom socialt arbete och sjuktalen är högre än inom många andra verksamhetsområden.

Vision påverkar på nationell och lokal nivå för att våra medlemmar ska få ut så mycket som möjligt av sitt arbetsliv. Vi driver frågor om arbetsmiljö och förutsättningar i yrkesrollen. För att vi ska ha en socialtjänst som står rustad för att möta våra samhällsutmaningar måste dess

medarbetare vara trygga. Den här rapporten bygger på en enkät till våra medlemmar inom socialt arbete där vi bland annat frågat om utsattheten för hot, personangrepp och våld. Vi har också tagit reda på om det straffrättsliga skyddet upplevs som tillräckligt starkt och om

arbetsgivare ger ett bra stöd och tar sitt arbetsmiljöansvar.

Resultatet visar på en oacceptabel situation. Nästan hälften av de svarande har upplevt en hot- eller våldssituation under det senaste året och arbetsgivarnas förebyggande arbete och stöd är otillräckligt. Att alla incidenter som kan utgöra en olaglig handling inte polisanmäls av

arbetsgivaren och att så få polisanmälningar leder till förundersökning är under all kritik.

Vi har förslag på vad som behöver göras för att våra medlemmar ska vara trygga på arbetet och därmed kunna göra ett ännu bättre jobb för de av oss som någon gång i livet behöver stöd från socialtjänsten, elevhälsan eller hälso- och sjukvårdens sociala team. Till ansvariga politiker och arbetsgivare: Ta detta på allvar! Agera nu tillsammans med oss för att stärka tryggheten för dem som arbetar med att göra vårt samhälle till en bättre plats.

Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision

(4)

Sammanfattning

Att vara trygg på jobbet borde vara en självklarhet. Tyvärr ser verkligheten inte ut så för många av Visions medlemmar. Inom socialt arbete möter Visions medlemmar ofta personer som har en svår livssituation och ibland fattas beslut som inte tas emot väl. Hot och våld är olagliga

handlingar och ska såväl förebyggas för att skapa en trygg arbetsmiljö som polisanmälas om så sker. Det ska råda nolltolerans mot hot och våld i arbetslivet. Arbetsgivaren har ansvaret för arbetsmiljön och ska agera både förebyggande och stödjande.

Den här rapporten bygger på en enkätundersökning som besvarats av Visions medlemmar inom socialt arbete. Den syftar till att belysa hur situationen är för dem när det gäller utsatthet för hot, personangrepp och våld. Den ger också en bild av hur de upplever det straffrättsliga skyddet och arbetsgivarens stöd. Rapporten innehåller även förslag på åtgärder för att öka tryggheten på jobbet för de som arbetar med att ge stöd till personer i svåra livssituationer.

Undersökningen visar bland annat:

► Nästan hälften, 45 procent, har någon gång de senaste 12 månaderna blivit utsatta för någon form av hot, våld, personangrepp eller förtal. Hot är den vanligaste incidenten.

► Behandlingspersonal och socialsekreterare är de mest utsatta yrkesgrupperna.

► Tre av tio som utsatts för en hot- eller våldssituation har fått inget eller otillräckligt stöd från arbetsgivaren.

► Tre av tio anser att arbetsgivaren inte gör tillräckligt för att förebygga hot, våld och personangrepp.

► Utsattheten leder till rädsla och otrygghet, även på fritiden.

► Endast var femte incident har polisanmälts.

► Var tredje polisanmälan har lett till förundersökning.

► Incidenter mot anställda i enskilt driven verksamhet polisanmäls i lägst omfattning, endast 15 procent.

► Fyra av tio anser att det straffrättsliga skyddet i yrkesutövningen är svagt.

► Kännedomen om vilket straffrättsligt skydd man har i yrkesutövningen är låg.

► Kännedomen är låg om arbetsgivarens åtgärder för att förebygga hot och våld och om vilket stöd arbetsgivaren ger vid skedda incidenter.

Sammantaget pekar undersökningen på att mycket måste göras för att minska utsattheten för hot, våld och personangrepp inom socialt arbete.

(5)

Vision vill:

► Att ansvariga politiker på nationell och lokal nivå säkerställer att resurserna för socialt arbete möjliggör kvalitet i enlighet med lagar och reglering och en god arbetsmiljö.

► Att arbetsgivare tillsammans med skyddsombud säkerställer det förebyggande arbetet gällande hot, personangrepp och våld och att medarbetare som utsatts snabbt får hjälp och stöd för att förebygga eller lindra såväl fysisk som psykisk skada.

► Att arbetsgivare säkerställer att medarbetare får information om vilket straffrättsligt skydd de har i sin yrkesutövning.

► Att arbetsgivare som regel alltid gör polisanmälan när en anställd utsatts för hot, våld eller personangrepp som kan utgöra en brottslig handling.

► Att ensamarbete vid HVB och stödboende förbjuds och att riskbedömningar alltid görs vid klientmöten.

► Att chefer säkras goda förutsättningar för sitt uppdrag genom kompetensutveckling, ett rimligt antal medarbetare och stöd från HR.

► Att den straffskärpningsgrund som föreslogs i Blåljusutredningen (SOU 2018:2), där man som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet beaktar att någon utsatts med anledning av dennes yrkesutövning, införs.

► Att det utreds hur det straffrättsliga skyddet kan stärkas gällande diffusa hot och trakasserier i yrkesutövning.

► Att större andel av polisanmälningar gällande hot, personangrepp och våld utreds.

Återkoppling till målsägande gällande förundersökningens resultat ska alltid ske.

► Att möjligheten att få skyddade personuppgifter med anledning av sin yrkesutövning ses över och förstärks.

(6)

Inledning

Av Visions mer än 200 000 medlemmar arbetar många inom socialt arbete, till exempel som socialsekreterare, behandlingsassistenter, socialpedagoger, fältassistenter,

biståndshandläggare och kuratorer i hälso- och sjukvård och skola.

Det är yrken som innebär att möta och ge stöd till personer i socialt utsatta situationer, utreda deras behov av insatser och att förebygga social problematik. Det är välutbildade yrkesgrupper som är mycket engagerade i sitt arbete, men som inte alltid har tillräckligt goda förutsättningar att använda sin kompetens eller att utföra sitt uppdrag fullt ut. Det visar bland annat Visions senaste Socialchefsrapport där fyra av tio socialchefer uppger att de utifrån gällande

budgetramar har svårt att ge personer de insatser de har rätt till och behov av. Mer än hälften av socialcheferna svarade också att de har svårt att ge individer insatser av önskad kvalitet.1 En konsekvens av de otillräckliga resurserna kan bli att frustrationen över att inte få det stöd man tycker sig behöva går ut över den kurator, socialsekreterare eller behandlingspersonal som efter bästa förmåga försöker göra sitt jobb. Att utsättas för hot, personangrepp eller till och med våld med anledning av sin yrkesutövning är naturligtvis inte acceptabelt. Det kan leda till ohälsa och arbetsmiljöproblem men det kan också leda till att kompetent personal söker sig till andra yrken.

Men det går att förebygga förekomsten av hot, personangrepp och våld genom flera typer av åtgärder. Vision har i denna undersökning genom en medlemsenkät kartlagt förekomsten av hot, personangrepp, förtal och våld och pekar också på åtgärder som behöver vidtas från arbetsgivare, regering och riksdag för att skapa en trygg arbetsmiljö för medarbetare inom socialt arbete. För vad vore det sociala skyddsnätet utan dess medarbetare?

En inspektion som Arbetsmiljöverket gjorde år 2018 i hälften av landets kommuner synliggjorde en stor utsatthet för hot och våld bland socialsekreterare. Resultatet visade att mer än var tredje person inom yrket uppgav att de blivit utsatta för våld eller hot om våld. Inspektionerna

resulterade i 1 101 krav på åtgärder för att förbättra det förebyggande arbetsmiljöarbetet och 23 förelägganden om vite.2 Ett av de vanligaste kraven Arbetsmiljöverket ställde på arbetsgivarna var att minska risken för hot och trakasserier. Arbetsmiljöverkets senaste arbetsmiljörapport från 2020 visar att bilden snarare har förvärrats. Enligt rapporten har drygt 50 procent av

socialsekreterarna under det senaste året utsatts för våld eller hot om våld.3

En undersökning som Tidningen Vision gjorde år 2020 visar att var tredje anställd på hem för vård eller boende (HVB) inte har fått tydliga instruktioner om hur de ska agera vid hotfulla situationer. Allra sämst är det på boenden som drivs i enskild regi där 36 procent av de anställda inte har informerats.4

Utifrån den bakgrunden ville vi ta reda på hur det ser ut för Visions medlemmar inom socialt arbete gällande utsatthet för hot, personangrepp och våld.

Socialt arbete är ett stort verksamhetsområde

Under 2020 uppgick kommunernas utgifter för individ- och familjeomsorg till 51,5 miljarder kronor. Kommunernas utgifter för vård och omsorg för äldre och för personer med

1 Socialchefsrapporten 2020 – För en likvärdig socialtjänst, Vision 2020

2 Projektrapport ”Socialsekreterares arbetsmiljö, 2018, Arbetsmiljöverket

3 Arbetsmiljöstatistik Rapport 2020:2 Arbetsmiljön 2019, 2020, Arbetsmiljöverket

4 https://vision.se/tidningenvision/arkiv/2019/nr-8/hvb-bryter-mot-lagen/

(7)

funktionsnedsättning uppgick till 213 miljarder kronor.5 Det uppgår sammanlagt till 37 procent av kommunernas utgifter.6

Enligt personalstatistik från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) arbetade i november 2020 43 692 personer inom kommuner som socialsekreterare, behandlingsassistenter,

socialpedagoger och övrigt socialt och kurativt arbete. Vid samma tidpunkt arbetade 5 333 personer med kurativt eller annat socialt arbete i regioner.7

År 2020 fick 27 300 barn och unga någon gång under året vård i form av en heldygnsinsats (placering) enligt socialtjänstlagen och 1 november 2020 hade 34 300 barn och unga minst en behovsprövad öppenvårdsinsats.8 1 november 2020 tillhandahölls 21 500 frivilliga insatser från socialtjänsten till personer med missbruksproblematik9 och under år 2020 fick 374 000 personer ekonomiskt bistånd från socialtjänsten.10 400 000 äldre personer hade minst en

socialtjänstinsats under 2020.11 Den 1 respektive 31 oktober 2020 hade 57 900 personer med funktionsnedsättning minst en pågående insats enligt socialtjänstlagen12 och 75 800 personer minst en kommunalt verkställd insats enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade.13

Dessa yrkesgrupper har deltagit i undersökningen

Undersökningen genomfördes som en enkät under perioden 19 april till 11 maj 2021.

Målgrupper för enkäten var Visions medlemmar som arbetar som socialsekreterare inom myndighetsutövning, biståndshandläggare, behandlingspersonal inom HVB, stödboende och öppenvård, kuratorer inom hälso- och sjukvård och skola samt fältassistenter. För vissa av frågorna fanns möjlighet att lämna kommentarer. Enkäten skickades till 9 943 medlemmar inom socialt arbete, det visade sig att alla dock inte arbetade i de yrken som enkäten avsåg och de svarade då inte vidare på enkätens frågor och ingår inte i enkätens resultat. Enkätens resultat bygger på svar från 1433 medlemmar inom ovan nämnda yrkesgrupper. För ytterligare information om fördelning mellan de olika yrkesgrupperna se metodkapitlet.

Socialt arbete är en kvinnodominerad sektor. 84 procent av respondenterna är kvinnor vilket på det stora hela stämmer överens med andelen kvinnor i dessa yrkesgrupper enligt yrkesregistret hos Statistiska centralbyrån.14 Vi ser i undersökningen en relativt jämn åldersfördelning från 25 år och uppåt till 65 år. Noteras kan dock att nästan en tredjedel når pensionsålder inom tio år.

En övervägande majoritet av respondenterna, 88 procent, har en kommun som arbetsgivare.

Sju procent arbetar inom enskilt driven verksamhet och fem procent inom en region.

5 Kommunernas räkenskapssammandrag 2020, Statistiska centralbyrån 2021

6 Sektorn i siffror, SKR 2021

7 Personalstatistik, maj 2021, Sverige Kommuner och Regioner

8 Statistik om socialtjänstinsatser för barn och unga 2020, Socialstyrelsen 2021

9 Statistik om insatser till vuxna personer med missbruk och beroende 2020, Socialstyrelsen 2021

10 Statistik om ekonomiskt bistånd 2020, Socialstyrelsen 2021

11 Statistik om socialtjänstens insatser till äldre 2020, Socialstyrelsen 2021

12 Statistik om socialtjänstinsatser till personer med funktionsnedsättning 2020, Socialstyrelsen 2021

13 Statistik om insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 2020, Socialstyrelsen 2021

14 SCB, Yrkesregistret

(8)

Resultat

Hög utsatthet för hot, våld, personangrepp och förtal

Resultatet visar på en mycket hög förekomst av hot, våld, personangrepp och förtal. Nästan hälften av respondenterna, 45 procent, uppger att de någon gång de senaste 12 månaderna har blivit utsatta för någon form av hot, våld, personangrepp eller förtal. Det vanligaste angreppet är diffusa eller förtäckta hot (cirka 28 procent) följt av direkta hot (cirka 17 procent) och andra typer av kränkning, hat, hot eller våld (cirka 15 procent). Fyra procent har blivit utsatta för näthat/kränkningar/personangrepp/förtal via till exempel sociala medier, insändare, kommentarer i media och tre procent för våld.

Förekomsten av hot, personangrepp och förtal är ganska jämnt fördelat mellan könen. Männen som svarat är i högre omfattning utsatta för fysiskt våld och direkta hot än kvinnorna som svarat, och kvinnorna är i högre utsträckning utsatta för förtäckta eller diffusa hot än vad männen är.

Socialt arbete är en kvinnodominerad sektor vilket även avspeglar sig i respondenterna av denna enkät. Av de som besvarade frågan om utsatthet var 1189 kvinnor, 215 män och 13 personer ville inte ange kön eller definierar sig varken som kvinna eller man.

Figur 1. Har du med anledning av din yrkesutövning under de senaste tolv månaderna blivit utsatt för något eller några av dessa incidenter? (flera svar möjliga).

Bas: Samtliga (n=1417)

52%

6%

5%

17%

20%

27%

55%

2%

4%

14%

16%

29%

55%

3%

4%

15%

17%

28%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Inget av detta Fysiskt våld Näthat/kränkningar/personangrepp/förtal via till exempel sociala medier, insändare, kommentarer

i media

Annan typ av kränkning, hat, hot eller våld Muntliga eller skriftliga direkta hot Muntliga eller skriftliga förtäckta eller diffusa hot

Totalt Kvinna Man

(9)

Kränkningar och negativ särbehandling förekommer internt i verksamheterna

Det finns kommentarer till frågorna som visar att kränkningar och negativ särbehandling är ett problem som även förekommer internt i organisationen. Att känna sig felaktigt behandlad eller tystad av sin närmaste chef är ett exempel på det.

Otillräckliga resurser och risken att utsättas för hot, våld och personangrepp

I enkäten ställdes frågan “Anser du att den verksamhet du arbetar i har tillräckliga ekonomiska resurser för att tillgodose de rättigheter individer har enligt gällande lagar och regler”. Bland de som svarat att de inte anser att verksamheten de arbetar i har tillräckliga ekonomiska resurser är det 50 procent som har varit utsatta för en eller flera incidenter de senaste tolv månaderna, att jämföra med 43 procent bland de som anser att verksamheten har tillräckliga ekonomiska resurser. Resultaten skulle kunna tyda på ett visst samband mellan verksamhetens ekonomiska resurser och medarbetarnas utsatthet för hot, våld och personangrepp.

Figur 2. Andel som blivit utsatta för hot och våld. Jämförelse mellan de som upplever att verksamheten har/respektive saknar tillräckliga ekonomiska resurser.

Bas: Personer som har gjort bedömningen om tillräckliga ekonomiska resurser (n=1281)

50%

43%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

De vars verksamhet saknar tillräckliga resurser De vars verksamhet har tillräckliga resurser

(10)

Regionala skillnader i utsatthet

Det framkommer vissa regionala skillnader i utsatthet. Bland Visions regioner har Stockholm den högsta andelen som svarat att de blivit utsatta för någon eller några former av hot, våld och personangrepp. Region Sydost har den lägsta andelen.

Figur 3. Andel som blivit utsatta uppdelat på Visions regioner.

Bas: Samtliga (n=1417)

Länens huvudsakliga fördelning mellan Visions regioner

Region Stockholm: Stockholms län

Region Väst: Västra Götalands län, Hallands län

Region Västerås: Värmlands län, Örebro län, Västmanlands län, Uppsala län, Södermanlands län

Region Norr: Västerbottens län, Norrbottens län

Region Mitt: Dalarnas län, Västernorrlands län, Gävleborgs län, Jämtlands län Region Syd: Skåne län, Blekinge län

Region Sydost: Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län, Gotlands län, Östergötlands län

49% 47% 47% 46%

43% 43%

37%

45%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Stockholm Väst Västerås Norr Mitt Syd Sydost Totalt

(11)

Utsatthet i alla yrkesgrupper men högst hos behandlingspersonal och socialsekreterare Samtliga yrkesgrupper som undersökningen omfattar har i varierande grad blivit utsatta för hot, personangrepp och våld med anledning av sin yrkesutövning. I vissa yrkesgrupper är siffran mycket hög. Så många som sex av tio av behandlingspersonal inom hem för vård eller boende (HVB) och stödboende svarar att de har blivit utsatta det senaste året och ungefär lika hög andel socialsekreterare. Mer än fyra av tio av fältassistenerna och mer än var tredje

biståndshandläggare och skolkurator svarar att de blivit utsatta det senaste året. Var fjärde som arbetar med behandling i öppenvård och 14 procent av kuratorerna inom hälso- och sjukvården svarar att de blivit utsatta det senaste året.

Figur 4. Andel som blivit utsatta uppdelat på yrkesgrupp.

Bas: Samtliga (n=1417)

Svaren visar att de olika yrkesgrupperna under det senaste året i olika grad har utsatts för olika typer av hot, personangrepp och våld. Behandlingspersonal inom HVB och stödboende är den yrkesgrupp som är mest utsatta för fysiskt våld (13 procent). Tre av tio av dem har blivit utsatta för direkta hot och lika många för förtäckta/diffusa hot. Socialsekreterare är den yrkesgrupp där flest, fyra av tio, svarar att de blivit utsatta för diffusa hot. Var fjärde socialsekreterare har blivit utsatt för direkta hot. Även hos biståndshandläggare är utsattheten för hot hög. Var fjärde biståndshandläggare har blivit utsatt för förtäckta/diffusa hot och var tionde för direkta hot. Hos skolkuratorer har två av tio utsatts för förtäckta/diffusa hot och 13 procent för direkta hot. Fem procent av skolkuratorerna har blivit utsatta för fysiskt våld. Behandlingspersonal i öppenvård blir främst utsatta för hot, 13 procent har blivit utsatta för förtäckta/diffusa hot och åtta procent för direkta hot. Hos fältassistenter är förtäckta/diffusa hot vanligast (två av tio har utsatts för det) följt av näthat och förtal via olika medier som en av tio har utsatts för.

45%

14%

26%

34%

36%

44%

60%

64%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70%

Totalt Kurator i hälso- och sjukvården Behandlingspersonal i öppenvård Kurator i skolan Biståndshandläggare/ biståndsbedömare Fältassistent Socialsekreterare inom myndighetsövning Behandlingspersonal i HVB/ stödboende

(12)

Några av kommentarerna till frågan: Har du med anledning av din yrkesutövning under de senaste tolv månaderna blivit utsatt för något eller några av dessa incidenter (hot,

personangrepp, förtal, våld, annat)?

Utsattheten högre hos anställda i enskild sektor, där de flesta arbetar som behandlingspersonal

När resultaten bryts på vilken sektor man är anställd i framkommer det att de svarande som är anställda i enskild sektor, det vill säga i verksamhet som drivs av ett företag, en stiftelse eller en ideell förening, i betydligt större omfattning är utsatta för hot, personangrepp och våld än de svarande som är anställda i kommunal verksamhet. Det är dock viktigt att påpeka att olika yrkesgrupper i olika omfattning arbetar i de olika sektorerna. De vanligaste yrkesgrupperna i undersökningen som arbetar i enskild sektor är i fallande ordning behandlingspersonal i HVB och stödboende, skolkuratorer samt behandlingspersonal i öppenvård. De vanligaste

yrkesgrupperna i undersökningen som arbetar i kommuner är i fallande ordning socialsekreterare, biståndshandläggare, behandlingspersonal i öppenvård,

behandlingspersonal i HVB och stödboende samt skolkuratorer. Då respondenter som är anställda i regional verksamhet och som blivit utsatta för hot, personangrepp och våld är få till antalet, redovisas inte dessa siffror i nedan figur.

”Hot att någon ska döda mig i

mitt hem.”

”Hotat att ringa min yngsta son på nätterna,

tagit reda på hans namn.”

”Vårdnadshavare som nyttjar sociala medier till att peka ut skolpersonal,

bland annat mig.”

”Ensam med klient som

tog fram fem förskärare.”

(13)

Figur 5. Andel som blivit utsatta uppdelat på sektor.

Bas: Samtliga (n=1417)

Även närstående utsätts med anledning av den svarandes yrkesutövning

Nästan var fjärde respondent, 23 procent, uppger att någon till dem närstående blivit utsatt för hot, våld, personangrepp eller förtal med anledning av respondentens yrkesutövning. Även för närstående är diffusa eller förtäckta hot vanligast (åtta procent av respondenterna uppger att någon till dem närstående har blivit utsatt för detta med anledning av den svarandes

yrkesutövning) följt av direkta hot, annan typ av kränkning, näthat/kränkningar/personangrepp/

förtal via till exempel sociala medier, insändare, kommentarer i media och fysiskt våld.

58%

45% 45%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Enskilt driven verksamhet Kommun Totalt

(14)

Utsattheten för hot, våld och personangrepp skapar otrygghet och begränsar

Att bli utsatt själv eller att någon närstående drabbas påverkar och begränsar en starkt. Det är inte bara på arbetsplatser det finns en risk att bli utsatt. Tillgänglighet genom mejl, telefon och arenor i form av sociala medier och andra medier innebär att hot och förtal kan komma i princip när som helst, var som helst och spridas mycket fort. 70 procent av de som blivit utsatta uppger att detta har skett på arbetsplatsen, vilket gör det till det ställe flest blir utsatta på. Telefon och mejl är vanliga kanaler, och sociala medier är en plattform för hot och förtal där tillgängligheten är stor och där förtal kan få stor spridning. Rapportens titel ”Har du familj…?” är ett citat från en kommentar från en av respondenterna, en kvinna som arbetar som socialsekreterare i region Väst, och illustrerar hur även diffusa hot kan skapa rädsla och krypa in i privatlivet.

Figur 6. Var eller i vilket forum blev du eller din närstående utsatt? (flera svar möjliga).

Bas: De som svarat att de själva eller någon av deras anhöriga blivit utsatta (n=626)

Närmare en av fyra av de som blivit utsatta har begränsat sin användning av sociala medier. 14 procent har inte sitt namn i sina profiler på sociala medier, nio procent känner otrygghet på fritiden utanför sitt hem, åtta procent är rädd för att gå ensam till eller från jobbet och sju procent känner sig otrygga i sitt hem. Sju procent uppger att deras anhöriga känner otrygghet på grund av utsattheten. Flera kommentarer vittnar även om otrygghet på arbetsplatsen och att deras personuppgifter gjorts osökbara på söktjänster som Eniro, Hitta med flera.

7%

1%

1%

3%

5%

8%

41%

70%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%

Vet inte/vill inte svara Via andra medier I förskolan/skolan Vid/i hemmet Annat Via sociala medier Via telefon eller mail På arbetsplatsen

(15)

Figur 7. Vilka konsekvenser utsattheten fått för den svarande eller dennes anhöriga (flera svar möjliga).

Bas: De som svarat att antingen de själva eller deras anhöriga blivit utsatta (n=622)

Några av kommentarerna till frågan Vilka konsekvenser har utsattheten fått för dig eller dina anhöriga?

11%

31%

23%

7%

7%

8%

9%

14%

23%

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35%

Vill inte svara Vet inte Annat, vänligen ange:

Mina anhöriga känner otrygghet Jag känner mig otrygg i mitt hem Jag är rädd för att gå ensam till och från arbetet Jag känner otrygghet på fritiden utanför mitt hem Jag har inte mitt namn i mina profiler på sociala medier Jag har begränsat min användning av sociala medier

”Dålig arbetsmiljö, som kvinna känns

det otryggt.”

”Om man inte söker på sig själv och är aktiv i sociala medier kanske man

inte känner till hoten/

personangreppen.”

”Är det värt att arbeta i detta

yrke?”

(16)

Få incidenter polisanmäls och få polisanmälningar leder till förundersökning

Av de som blivit utsatta svarar endast 21 procent att händelsen polisanmälts. 69 procent svarar att händelsen inte polisanmälts, sex procent vet inte och fyra procent vill inte svara.

Figur 8. Polisanmäldes incidenten?

Bas: De som svarat att de varit utsatt för en incident de senaste 12 månaderna (n=651)

Av svaren ser vi att de polisanmälningar som görs sällan leder till förundersökning. I de fall det gjorts en polisanmälan svarar 35 procent att anmälan lett till förundersökning. Att siffran inte är högre kan bero på att händelserna inte bedöms utgöra en olaglig handling och då kan det straffrättsliga skyddet för dessa yrkesgrupper gällande exempelvis diffusa och förtäckta hot behöva granskas. 34 procent svarar att polisanmälan inte ledde till förundersökning och hela 31 procent vet inte om anmälan ledde till förundersökning.

21%

69%

6% 4%

Ja Nej Vet inte Vill inte svara

(17)

Figur 9. Ledde polisanmälan till förundersökning?

Bas: De som svarade att incidenten polisanmäldes (n=137)

Av de som uppger att händelsen polisanmälts uppger nästan hälften (46 procent) att anmälan inte ledde till dom. Endast var tionde (11 procent) uppger att anmälan ledde till fällande dom och hela 42 procent svarar att de inte vet. Ingen uppger att anmälan ledde till en friande dom.

Kommentar till frågan Ledde polisanmälan till förundersökning?

Lägst andel incidenter polisanmäls för anställda i enskilt driven verksamhet

Det är skillnader i andel incidenter som polisanmäls mellan de olika sektorerna respondenterna arbetar inom. För de kommunanställda polisanmäldes 21 procent av incidenterna och för de anställda i enskild sektor polisanmäldes 15 procent av incidenterna.

Resultaten för sifforna gällande enskilt driven verksamhet ska tolkas med viss försiktighet då antal svarande är lågt. Då respondenter som är anställda i regional verksamhet och som blivit utsatta för hot, personangrepp och våld är få till antalet, redovisas inte dessa siffror i

nedanstående diagram.

35%

34%

31%

Ja Nej Vet inte

”En gång polisanmäldes, men lades ner trots att

hotet fanns inspelat.”

(18)

Figur 10. Andel % som svarat ja på frågan om incidenten polisanmäldes, uppdelat på sektor.

Bas: De som svarat att de varit utsatta (n=651)

Det är inte alltid arbetsgivare som gör polisanmälan

Av de som svarar att incidenten polisanmälts uppger 22 procent att de gjort polisanmälan själva och 70 procent att arbetsgivaren gjorde polisanmälan. Sex procent svarar att polisanmälan gjorts av någon annan (utöver arbetsgivaren).

Figur 11. Gjordes polisanmälan av dig eller din arbetsgivare?

Bas: De som uppgett att de varit utsatta och att händelsen polisanmälts (n=135) 21%

15%

21%

0%

5%

10%

15%

20%

25%

Totalt Enskilt driven verksamhet Kommun

70%

22%

6%

1%

Av min arbetsgivare Av mig

Av någon annan Vet inte

(19)

Svagt straffrättsligt skydd och skyddande av personuppgifter

Med straffrättsligt skydd i yrkesutövning avses vilka gärningar som utgör olaglig handling när de riktas mot en person i dennes yrkesutövning. Nästan fyra av tio av de svarande anser att det straffrättsliga skyddet i yrkesutövningen är ganska eller mycket svagt, att jämföra med att mindre än tre av tio anser att det är ganska eller mycket starkt. Mer än var tredje svarar att de inte vet hur starkt det straffrättsliga skyddet är i yrkesutövningen. En fjärdedel svarar att de skulle vilja ha skyddade personuppgifter med anledning av sin yrkesutövning.

Figur 12. Hur starkt upplever du att det rättsliga skyddet är för dig i din yrkesutövning?

Bas: Samtliga (n=1432)

3%

25% 24%

13%

34%

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

Mycket starkt Ganska starkt Ganska svagt Mycket svagt Vet inte

(20)

Otillräckligt stöd från arbetsgivaren och för lite förebyggande arbete

Tre av tio som utsatts upplever att de fått inget eller otillräckligt stöd av sin arbetsgivare 29 procent av respondenterna som utsatts för hot, våld eller personangrepp upplever att de fått inget eller otillräckligt stöd av sin arbetsgivare efter det inträffade. 40 procent upplever att de fått ett ganska eller mycket bra stöd.

Figur 13. Upplevde du att din arbetsgivare gav dig ett bra stöd efter det inträffade?

Bas: De som svarat att antingen de själva eller deras anhöriga blivit utsatta (n=643)

6%

24%

8%

21%

24%

16%

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30%

Vill inte svara Vet inte Nej, inget stöd alls Nej, otillräckligt stöd Ja, ganska bra stöd Ja, mycket bra stöd

(21)

Tre av tio anser att arbetsgivare inte gör tillräckligt för att förebygga hot, våld och förtal Närmare tre av tio av de svarande, 28 procent, anser att arbetsgivaren inte gör tillräckligt för att förebygga hot, hat, våld, personangrepp och förtal. 39 procent svarar att de tycker att

arbetsgivaren gör tillräckligt. En tredjedel, 32 procent, uppger att de inte vet om arbetsgivaren gör tillräckligt.

Figur 14. Tycker du att din arbetsgivare gör tillräckligt för att förebygga hot, hat, våld, personangrepp och förtal?

Bas: Samtliga (n=1429)

Några av kommentarerna till frågan Tycker du att din arbetsgivare gör tillräckligt för att förebygga hot, hat, våld, personangrepp och förtal?

39%

28%

32%

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

45%

Ja Nej Vet ej

”Arbetsgivaren tog inte det

på allvar.” ”Vi får höra att på grund av det klientel vi jobbar

med får vi räkna med

hot och våld.”

(22)

Nästan hälften av socialsekreterarna vill att arbetsgivaren ska stå på beslut de fattar i myndighetsutövning

Fyra av tio vill att arbetsgivaren ska stå som beslutsfattare på beslut de fattar i myndighetsutövning

39 procent av gruppen socialsekreterare/biståndshandläggare vill att arbetsgivaren ska stå som beslutsfattare på beslut de fattar i samband med myndighetsutövning. Andelen är betydligt högre bland socialsekreterarna jämfört med biståndshandläggarna.

Figur 15. Vill du att arbetsgivaren ska stå på beslut du fattar i samband med myndighetsutövning?

Bas: Biståndshandläggare och Socialsekreterare (n=794)

39% 41%

20%

1%

45%

35%

20%

0%

28%

50%

21%

1%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Ja Nej Vet inte Vill inte svara

Totalt Socialsekreterare Biståndshandläggare

(23)

Vision vill

Undersökningen visar att utsattheten för hot, våld och olika typer av personangrepp är mycket hög för Visions medlemmar inom socialt arbete. Särskilt utsatta är behandlingspersonal på HVB och stödboende samt socialsekreterare, men även fältassistenter, biståndshandläggare, kuratorer och behandlingspersonal i öppenvård utsätts för detta. Alla dessa yrkesgrupper behöver ha ett starkt straffrättsligt skydd mot att bli utsatt med anledning av sin yrkesutövning.

Diffusa och förtäckta hot är den vanligaste formen av incident samtidigt som många av

respondenterna tycker att det straffrättsliga skyddet inte är tillräckligt starkt. Det tyder på att det straffrättsliga skyddet mot dessa typer av hot behöver ses över. Att mer än var fjärde

respondent som en konsekvens av utsattheten har begränsat sin användning av sociala medier, var tionde känner otrygghet på fritiden utanför sitt hem och sju procent känner sig otrygga i sitt hem är en oacceptabel situation. Det måste råda nolltolerans mot hot, personangrepp och våld mot personer i deras yrkesutövning.

Genomgående är det en låg andel av incidenterna som polisanmäls vilket kan tyda på en rädsla eller en acceptans. Av de incidenter som polisanmäls är det inte alltid arbetsgivaren som gör polisanmälan, vilket Vision anser att arbetsgivare som regel ska göra. Att inte större andel av polisanmälningarna leder till förundersökning kan bero på att det straffrättsliga skyddet inte är tillräckligt starkt eller att polisen inte har resurser för att prioritera dessa ärenden.

Det verkar finnas ett visst samband mellan otillräckliga ekonomiska resurser och risken för att utsättas, vilket pekar på att goda förutsättningar i arbetet och en trygg och säker arbetsmiljö hänger samman. Det behöver därför finnas tillräckliga resurser i verksamheterna för att tillgodose individers lagstiftade rättigheter, för att medarbetarna ska kunna använda sin professionella kompetens och för att möjliggöra ett närvarande och stödjande ledarskap.

Att närmare tre av tio respondenter som utsatts svarar att arbetsgivaren gett dem inget eller otillräckligt stöd efter det inträffade är allvarlig kritik som arbetsgivarna behöver ta på största allvar och åtgärda. Utifrån att nästan tre av tio respondenter inte tycker att arbetsgivaren gör tillräckligt för att förebygga hot, våld och personangrepp anser Vision att arbetsgivaren behöver ta ett betydligt större ansvar i att säkerställa en god arbetsmiljö där det råder nolltolerans mot dessa incidenter. Kännedomen hos medarbetare om sitt straffrättsliga skydd måste öka och rutiner för att förebygga incidenter och vilket stöd som ges om en incident inträffat ska vara väl kända.

Det är viktigt hur chefer agerar. Gott ledarskap och tydliga strukturer kring arbetsgrupper fungerar förebyggande mot negativa företeelser som tystnadskulturer. Ett stödjande ledarskap leder till sundare arbetsplatser. Motsatsen, ett destruktivt ledarskap, där chefer exempelvis agerar överkontrollerande har allvarligt negativa effekter på arbetsmiljön. För att skapa ett klimat på arbetsplatsen som gynnar öppenhet och dialog behöver chefer därför ha goda förutsättningar för detta genom att ha mandat för sitt uppdrag, tillgång till kompetensutveckling i chefsrollen, en transparent organisation, ett rimligt antal medarbetare per chef och stöd från HR.

(24)

Vision vill:

► Att ansvariga politiker på nationell och lokal nivå säkerställer att resurserna för socialt arbete möjliggör kvalitet i enlighet med lagar och reglering och en god arbetsmiljö.

► Att arbetsgivare tillsammans med skyddsombud säkerställer det förebyggande arbetet gällande hot, personangrepp och våld och att medarbetare som utsatts snabbt får hjälp och stöd för att förebygga eller lindra såväl fysisk som psykisk skada.

► Att arbetsgivare säkerställer att medarbetare får information om vilket straffrättsligt skydd de har i sin yrkesutövning.

► Att arbetsgivare som regel alltid gör polisanmälan när en anställd utsatts för hot, våld eller personangrepp som kan utgöra en brottslig handling.

► Att ensamarbete vid HVB och stödboende förbjuds och att riskbedömningar alltid görs vid klientmöten.

► Att chefer säkras goda förutsättningar för sitt uppdrag genom kompetensutveckling, ett rimligt antal medarbetare och stöd från HR.

► Att den straffskärpningsgrund som föreslogs i Blåljusutredningen (SOU 2018:2), där man som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet beaktar att någon utsatts med anledning av dennes yrkesutövning, införs.

► Att det utreds hur det straffrättsliga skyddet kan stärkas gällande diffusa hot och trakasserier i yrkesutövning.

► Att större andel av polisanmälningar gällande hot, personangrepp och våld utreds.

Återkoppling till målsägande gällande förundersökningens resultat ska alltid ske.

► Att möjligheten att få skyddade personuppgifter med anledning av sin yrkesutövning ses över och förstärks.

(25)

Metod

Undersökningen genomfördes via en webbaserad enkät under perioden 19 april till 11 maj 2021. Enkäten skickades till Visions medlemmar som utifrån deras titlar antogs arbeta som socialsekreterare inom myndighetsutövning, biståndshandläggare, kurator inom hälso- och sjukvård eller skola, behandlingspersonal inom öppenvård, HVB och stödboende samt fältassistenter. Totalt skickades enkäten till 9943 medlemmar. I enkätens inledning fick respondenterna svara på frågan om deras nuvarande yrke tillhör någon av ovanstående yrkesgrupper. Det visade sig att alla inte arbetade i de yrken som enkäten avsåg och de svarade då inte vidare på enkätens frågor och ingår inte i enkätens resultat. Enkätens resultat och den här rapporten bygger på svar från 1433 medlemmar inom ovan nämnda yrkesgrupper.

Respondenterna är fördelade enligt följande mellan de olika yrkesgrupperna: socialsekreterare inom myndighetsutövning 503 personer, biståndshandläggare 297 personer,

behandlingspersonal inom öppenvård 268 personer, behandlingspersonal inom HVB och stödboende 169 personer, kurator inom skola 97 personer, kurator inom hälso- och sjukvård 64 personer och fältassistenter 35 personer.

När det gäller framför allt fältassistenter bör svaren tolkas med viss försiktighet då det endast är 35 fältassistenter som deltagit i undersökningen. Även svar uppdelat på kön bör tolkas med försiktighet då det är relativt få män som arbetar inom socialt arbete och som har svarat på enkäten. Då antalet respondenter var ganska få i vissa län har vi valt att i stället redovisa vissa resultat uppdelade på Visions geografiska områden som omfattar flera län, se bilagorna till denna rapport. I de bilagorna har inga brytningar gjorts utifrån yrkesgrupp då antalen respondenter bedömts vara för låga.

(26)

Kontakt vid frågor Sara Gustavsson Roxell om rapporten Strateg

Sara.gustavssonroxell@vision.se 072-216 96 24

Presskontakter Maria Martinsson Pressekreterare

Maria.martinsson@vision.se 070-655 50 48

Visions medlemmar leder, utvecklar och administrerar välfärden och jobbar i kommuner, regioner, privata företag eller kyrkan. Många är också studenter med siktet inställt på arbete inom välfärden. Våra medlemmar finns inom tusentals olika yrken och bildar tillsammans ett värdefullt nätverk. Vi är en feministisk organisation, partipolitiskt obundna och ingår i TCO.

References

Related documents

Presentationen i detta kapitel är indelat i fem kategorier: hur ofta hot och våld förekommer i skolor, hur lärarens kön påverkar om de blir utsatta för hot och våld,

Skulle det vara så att situationen blir ohållbar av olika anledningar får ambulanspersonalen lämna ambulansen med patienten eller låta den hotfulla patienten komma loss från

Samtliga politiska ledare har hört, läst eller känner till att politiker blir utsatta för hot, våld eller trakasserier med koppling till sitt politiska uppdrag.. Somliga av

simuleringsövningar gällande hot och våld, medverkat i utbildningar och hade bestämda rutiner, menade två respondenter att de inte hade medverkat i någon utbildning eller kände till

Liksom killarna i grupp A från Hallonbyn finns liknande mönster hos grupp C från Grönborg med att hämta kompisar och bröder till hjälp för att lösa

“Då vill man väl finnas till hands och finnas där om personen vill prata eller sätta sig en stund och bara att man bara tar över lite i själva arbetet att den får sätta sig ner

Detta då några respondenter menar att ekonomin i organisationen kan begränsa deras förebyggande arbete medan andra respondenter understryker att ledningarna

Fysisk och psykiskt våld är ofta förekommande inom ambulanssjukvården där oftast patienten och patientens närstående är de som utför olika typer av hot och våld... 16 våld