Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo
Tommy och Flisen hoppar av bussen vid Lilla torget i Alingsås.
– Skall vi sticka till godisaffären, undrar Flisen ivrigt och känner efter i byxfickan efter 50- lappen.
Dom passerar Handelsbanken när dom ser två män springa ut med svarta rånarluvor och automatvapen i händerna. Den ena rånaren springer rakt på Flisen, som ramlar omkull.
– Bankrån, skriker Tommy och stirrar förskräckt på Flisen.
Flisen har en lapp i handen.
– Sven Östgök, säger Tommy högt.
– Vem kan det vara, undrar Flisen.
– Jag vet inte, säger Flisen
- Hur gick det med armbågen? undrade Tommy.
Kan du röra på den?
– Ja, det är säkert bara ett skrubbsår, men vi måste ju springa efter rånarna svarar Flisen.
Tommy och Flisen springer i samma riktning som rånarna. Dom set sig omkring men hittar inte rånarna
- Vart tog dom vägen?! säger Flisen.
– Jag vet inte, dom kanske sprang upp till stationen? säger Tommy.
– Ok, vi springer upp och kollar, säger Flisen.
Dom ser inte rånarna där upp heller.
– Tåget kanske har gått, säger Tommy.
– Om dom nu tog tåget, sa Flisen. Tänk dig att två bankrånare springer runt i Alingsås...
Dom kanske till och med är mördare.
– Så du säger att vi skall ringa polisen, säger Tommy.
Ja! Men vi säger inget om lappen, säger Flisen.
– Ok, men jag ringer, säger Tommy.
Tommy och Flisen ringer till polisen.
– Polisstationen, det är Karin du pratar med.
– Hej mitt namn är Tommy och det har varit ett bankrån på Handelsbanken.
– Jag vet det och vi har fått larmet. En patrull åkte ut för 30 sekunder sedan.
– Vad bra! Jag och min kompis sprang efter dom, men dom var spårlöst försvunna. Kan du ringa till min mobil när ni fångat dom.
– Ja, men då måste jag få ditt mobilnummer och förresten kommer vi fånga dom om max om 1 vecka.
– Ja, ja. Mitt mobilnummer är 073-668711, Kan jag få ditt mobilnummer?
– Ja, 030-562 73.
- Hej då.
- Vad sa dom? frågar Flisen ivrigt.
– Dom kommer ringa tillbaka när dom fångat dom, om vi inte fångar dom först, säger Tommy - Va bra, säger Flisen.
– Jag är trött efter allt springande. Jag tror jag skall gå hem nu, säger Tommy - Ok, godnatt.
När Tommy gått några meter ropar Flisen efter honom:
– Akta dig för rånarna.
Tommy skakar på huvudet och skrattar lite tyst.
Sven Östgök
När Tommy kommer hem loggar han in på datorn. Han går in på Eniro och skriver in namnet som stod på lappen; Sven Östgök. Han får reda på vart han bor och ringer Flisen.
– Hallå! säger Flisen.
– Hej det är jag, Tommy. Jag har sökt på Internet om Sven och jag fick reda på vart han bor, säger Tommy i ett enda andetag.
Det blev helt tyst i telefonen.
– Hallå, säger Flisen.
– Var helt tyst nu, han bor i din trappuppgång på 3c Östgök, säger Tommy samtidigt som han darrar.
– Va! skriker Flisen. Tänk...tänk om han är en av rånarna.
– Sch! skriker Tommy. Möt mig utanför portarna, men säg inget till dina föräldrar, okej?
– Ok, jag smyger ut, säger Flisen
Samtidigt som Flisen smyger ut, ser han något i ögonvrån som springer ner för trappan och in på 3c Östgök. Han hinner bara se den blåa mössan och dom vita gympaskorna.
Flisen står helt blixtstilla. Han andas tungt, när han är säker på att kusten är klar, springer han till portarna.
Spionerna
Flisen sprang till Tommy så fort som möjligt. Tommy står vid portarna och väntar på Flisen.
Tommy ser Flisen kommer springandes och undrar vad som står på.
– Vad har hänt? undrar Tommy, när Flisen har kommit på vanligt viskavstånd.
- Ja...jag... såg en person springa in på 3c... I en väldans fart, säger Flisen flåsande.
– Va!! skriker Tommy. Vet du vilken våning det var?
– Det var den första våningen, marknivå alltså, svarar Flisen.
– Vad bra, då kan vi spionera in genom fönstret, säger Tommy.
Flisen ser en aning rädd och orolig ut.
– Okej, stammar Flisen. Men vet du vilket fönster det är?
– Ja, det har jag kollat upp, skryter Tommy.
– Det är det 3:e fönstret från höger.
– Va! Där bodde min morfar tills han flyttade utomlands, säger Flisen.
– Okej, men kom så går vi, säger Tommy.
Tommy och Flisen smyger fram till fönstret. Dom kollar upp, dom ser någon som står och lagar mat. Dom ser två stycken personer som stormar in ur den stängda köksdörren. Dom har svarta rånarluvor och svarta gympadojor. Dom ser också det dom har i händerna, det är exakt samma grejer som rånarna hade.
– Checken! Annars!!
– Ge hit checken med pengarna, annars skjuter vi, säger en röst.
Tommy och Flisen tror knappt sina ögon.
– Vi kunde inte få några pengar på banken, men ha, det här blir en enkel match.
– Det är rånarna från banken, viskar Flisen.
Vi måste ringa polisen och när dom ser dom ringer Flisens mobil. Ring, Ring.
Flisen svarar och hör en röst skrika:
– Vart är du?
– Inte nu, säger Flisen.
– Varför hör…
Hon hinner inte avsluta meningen innan Flisen slänger på luren och stänger av mobilen.
Polisen närmar sig men...
– Pang
Dom hann skjuta Sven. Båda rånarna kollar ut genom fönstret och ser det blåblinkande ljuset.
Dom hoppar ut genom fönstret och springer mot skogen.
Tommy och Flisen sitter ihop krypta under fönstret.
Dom tittar upp och ser polisbilar och poliser som springer in mot skogen.
Tommy och Flisen springer mot portarna.
– Vi måste prata med någon vuxen, men inte våra föräldrar, säger Tommy.
– Okej, säger Flisen listigt.
Tommy fattar precis vem han menar.
Rånarna är på fri fot
Den vuxne dom kommer att prata med är Rupert.
Tommy och Flisen har känt Rupert länge. Dom vet inte varför men Rupert är en person man kan lita på och en sån som inte avslöjar hemligheter eller ljuger.
Tommy och Flisen springer hem till Rupert. När dom kommer fram till Ruperts hus står dörren på glänt och dom går in. Rupert sitter i sin bruna skinnfåtölj och kollar på TV. När han ser dom komma in reser han sig och ger dom båda en stor kram.
– Dörren stod öppen så vi gick bara in, hoppas det inte var något besvär, säger Tommy.
– Inte alls, säger Rupert.
Flisen står helt stilla, han kom och tänka på det Rupert hade i handen, det var något bekant.
– Är det något som inte stämmer? undrade Rupert samtidigt som han såg att Flisen stirrande på hans hand konstigt.
Flisen svarade inte. Det Rupert hade i handen stoppade han snabbt i bakfickan och då vaknade Flisen till.
– Va, va, nä, stammade Flisen.
– Jag och Flisen har varit med om en väldigt hemsk sak idag, började Tommy.
– Okej, låt oss sätta oss ner, sa Rupert.
– Jo idag har det varit ett bankrån och rånarna har skjutit en man vid namn Sven Östgök. Det verkade som dom två männen ville ha pengar men till vad vet vi inte, säger Tommy.
– Jag skulle inte blanda mig i om jag var er två, säger Rupert.
Tommy och Flisen blir oroliga.
– Jag tror det är bäst om ni går nu, jag börjar bli lite trött, sa Rupert.
– Okej, hej då, sa dom båda två.
Spionerna 2
- Jag tyckte att Rupert lät väldigt orolig på rösten, sa Tommy.
– Ja, precis som om han inte brydde sig, påpekade Flisen.
– Jag tycker vi ska stanna och spionera för det är något som inte stämmer, säger Tommy.
– Okej, säger Flisen.
Tommy och Flisen smyger till vardagsrumsfönstret där TV:n stod. Dom ser två män inne i rummet. Den ena är Rupert och den andra vet dom inte.
Rupert sträcker fram ett papper till personen som står bredvid honom.
– Ha, ha! skrattar personen högt. Kolla hur mycket pengar det är!! Tur att vi hittade.
– Det är en check! viskar Flisen.
– Varje check som har över 2 miljoner kr på har ett silvrigt sträck på kanten plus att dom flesta är orangea, svarar Tommy.
– Va! skriker Flisen.
– Sch! säger Tommy.
Rupert och den andra personen kollar ut men sen fortsätter dom att prata.
– Vi måste ringa polisen, säger Flisen.
Flisen ringer polisen.
– Hallå, polisstationen.
– Kom till Hästabacken 6. Vi har hittat rånarna som rånade banken igår, säger Flisen.
– Ok, jag skickar ut en patrull.
– Bra, men ha inte på ljudet på bilen för då kommer dom springa iväg, säger Flisen.
– Ok, hej då.
– Kommer dom? undrade Tommy ivrigt.
– Ja och dom stänger av blåljuset, svarar Flisen.
– Okej, säger Tommy.
Tommy och Flisen väntar på att poliserna ska komma.
Poliserna kom dit på ungefär 10 minuter.
Tommy och Flisen såg dom komma krypande fram till ytterdörren. Tommy och Flisen ville se vad som hände men vågade inte gå fram, så dom satt kvar under fönstret och frös.
Dom hörde hur dörren smälldes upp och skrikande röster. Dom hörde fler polisbilar och ambulanser som kom. Tommy och Flisen ville inte vara mitt i kaoset. Dom ville hem. Dom önskade att dom aldrig hade blandat sig i rånet.
Det kom fram en kvinnlig polis som presenterade sig.
– Hej, mitt namn är Karin, vilka är ni två?
– Mitt namn är Tommy och det är min kompis Flisen, sa Tommy trött.
– Är det du som är Tommy?! Jag fick ditt mobilnummer, sa Karin.
– Är det du?! Men det betyder att vi hittade dom. Tommy sken upp.
– Ja det gör det, men nu ringer vi era föräldrar, sa Karin.
Karin ställde sig lite längre bort och ringde Tommy och Flisens föräldrar.
Deras föräldrar kom på stört med filtar och varm choklad.
– Mamma, pappa! sa dom båda två i en mun.
Dom sprang fram till dom och fick något att dricka.
Dom ser poliserna komma ut med två män, Rupert och den andra.
Dom kom fram till Tommy och Flisen.
– Vet ni vilka dom här två är? frågade en polis Tommy och Flisen.
– Ja Rupert Petterson, men den andra vet vi inte, svarade Tommy.
– För det första är inte det här Rupert Petterson, det här är Marcus Lindo. Han är rånare, han har rånat flera banker i utlandet. Den andra är Daniel Maraco. Dom här två har varit efterlysta i 3 år men ingen har lyckats fånga dom tills ni kom och gjorde det. Bra jobbat! sa en av poliserna.
Tommy och Flisen kände sig väldigt nöjda.
– Tack! Men kan vi bara få ställa en fråga till Ru... Marcus? undrade Tommy.
– Ja visst, sa polisen.
– Varför gjorde ni det? Ville ni bara ha pengarna, undrade Tommy.
– Ja bara därför, svarade Marcus snabbt.
Poliserna och rånarna gick bort mot en av polisbilarna.
Tommy och Flisen kollade efter bilen när den körde ner för backen och ut på den stora vägen.
– Ursäkta, mitt namn är Malin, sa en polis.
– Jag hörde att ni hade sett hur Sven Östgök dog. Kan ni berätta om det för mig?
– Ja. Marcus eller Daniel sköt ihjäl Sven och sen tog dom checken och sprang, sa Flisen.
– Checken med pengarna som Sven hade, vet ni hur mycket pengar det var på den? undrade Malin.
– Ja, över 2 miljoner kronor, sa Tommy snabbt.
– Tack och hej då, sa Malin.
Malin gick till dom andra poliserna och började prata med dom.
– Kom så åker vi hem, sa Flisens mamma.
– Jag tror nog att vi också ska göra det, sa Tommys mamma.
Föräldrarna satte sig i bilarna. Tommy och Flisen stod kvar och kollade på alla som sprang runt i kaoset.
– Hallå! sa Tommys mamma.
Tommy och Flisen gick bort till deras bilar och satte sig där bak.
När dom hade åkt några meter skrek Flisen: STOPP!
Bilen tvärstannade och Flisen sprang upp till huset.
Han letade runt huset och där hittade han den, checken.
Han sprang tillbaka till bilen helt knäpptysk och satte sig där bak.
– Vad gjorde du? undrade Flisens mamma.
– Ingenting, svarade Flisen.
– Ja, ja, sa hans mamma.
Bilen började köra ner för backen igen.
Så fort Flisen kom hem ringde han Tommy.
– Hallå, det är Tommy.
– Det är Flisen. Jag gick tillbaka och letade efter checken och jag hittade den.
– Vad bra! Men då måste vi lämna den till banken sa Tommy.
– Ja det gör vi, fast imorgon, god natt, sa Flisen.
– Okej, godnatt, sa Tommy.
Belöningen
På morgonen gick Flisen till banken och väntade på Tommy. Tommy kom efter 10 minuter.
Flisen och Tommy gick in till banken, dom gick till kassörskan som satt i hålet och sa:
– Hej, vi skulle vilja lämna in en check som tillhörde Sven Östgök som nu är död.
– Okej. Hur mycket pengar är det på checken? undrade kassörskan.
– Över 2 miljoner kronor, sa Tommy snabbt.
– Va! Hur har ni fått tag på den?! undrade kassörskan.
– Det är en lång historia, men vi vill lämna in den, sa Flisen.
– Okej! Men bara för att ni var så duktiga och lämnade in den kommer ni få en belöning på 20.000 kr, sa kassörskan.
– Va! sa dom båda i en mun.
– Ja, var så goda.
Tommy och Flisen gick ut från banken med ett stort leende på läpparna och checken i handen.
– Vi springer hem till dig Flisen, sa Tommy.
Tommy och Flisen sprang hem till Flisen. Dom slängde upp dörren.
– Mamma, Pappa! skrek Flisen.
Hans föräldrar kom springandes ner för trappan.
– Vad har hänt? undrade hans mamma.
– Vi lämnade in checken och fick 20.000kr som belöning för at vi lämnade in de, sa Flisen.
– Vad bra att ni gjorde det, det var det rätta att göra, sa Flisens pappa.
– Vet ni vad ni ska göra med checken? frågade Flisens mamma.
– Ja, jag tror jag vet, sa Tommy. Vi kan köpa spiongrejer och andra sakaer vi kan ha användning för.
– Ja, en väldigt bra ide, sa Flisen.
Tommy och Flisen tog av sig sina jackor och skor.
– Vi går upp på mitt rum, sa Flisen.
– Okej, sa hans mamma.
Pling, pling.
Flisens mamma gick och öppnade dörren.
– Tommy, Flisen, kom ner, det är någon som vill träffa er, ropade hans mamma upp.
Dom kom springande ner för trappan.
I dörröppningen stog Karin, polisen.
– Hej Karin, sa Tommy.
– Hej killar, jag har goda nyheter, sa Karin.
– Vadå för nåt? Undrade Flisen
– Efter att man har mördat en person får man livstids fängelse. Daniel eller Marcus har gjort det så dom kommer att få livstids fängelse, sa Karin.
– Vad bra, sa Tommy.
– Kan vi få gå till polisstationen och prata med Marcus? Undrade Flisen.
– Åh, dom är på borg 103, men fråga dina föräldrar först, sa Karin.
– Får vi det mamma? Undrade Flisen.
– Visst, hej då, sa hon till svar.
– Hej då, svarade dom.
Varför !?
Tommy och Flisen gick ner till polisstationen. Dom letade upp borgen 103 och telefonen bredvid. Dom ringde till tjuvarna och Marcus svarade.
– Vad vill ni två då!? Ska ni kolla att jag inte äter upp maten eller! sa Marcus tyket.
– Nej! Vi vill fråga varför ni gjorde det? sa Flisen i hans snällaste ton.
– Jag har en farlig sjukdom. När jag var på sjukhuset för ett år sedan sa dom: Om du inte opererar dig kommer du att dö den 3/12-08, sa Marcus.
– Men det är ju idag! skrek Flisen.
– Jag vet, men vad finns det att leva för sa Marcus. Han tappade telefonen och ramlade ner från stolen han satt på.
– Polis, polis!! skrek Tommy.
Det kom poliser från alla möjliga håll. Dom ringde en ambulans men inget gick att göra.
Flisen satt helt stilla och smågrät det gjorde även Tommy:
Veckan därpå
- Marcus Lindo var en mördare, tjuv men även en vän till Tommy och Flisen, sa prästen.
– Hm, Marcus bar på en sjukdom han rånade banken och sköt en man för att få pengar. Han försökte få hjälp men hade inga pengar sa Flisen med gråten i halsen.
– Vi får hoppas att han får ett bättre liv där han är nu, sa Tommy.
– Hans..Hans sista ord var: Det finns inget att leva för, sa Flisen. Nu grät han.
Tommy och Flisen gick till sina platser igen och prästen fortsatte.
När alla hade gått ut gick dom fram till kistan, båda grät. Dom satta sig på knä och tog varandra i händerna och sa:
– Hej då Rupert!
SLUT
