Att vara kvinna och mamma utifrån en kriminell livsstil

Sociologiska Institutionen

Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.

Inriktning: Sociologisk Samhällsanalys HT 2021

Handledare: Pierre Nikolov

Att vara kvinna och mamma utifrån en kriminell livsstil

En kvalitativ studie om hur kvinnoideal och moderideal påverkar en före detta kriminell kvinnas livsstil

Nadja Karlsson Malmgren

Lovisa Kjeller Gregerson

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur före detta kriminella kvinnor upplever samhällets attityder gentemot deras roll som kvinna och kriminell. Uppsatsen ämnar vidare att undersöka hur det utifrån kvinnors perspektiv kan anses vara skamfullt att begå brottsliga handlingar och på vilket sätt, samt bringa en ökad förståelse för hur det är att vara kvinna och kriminell utifrån samhällets normativa förväntningar. För att besvara studiens syfte har det genomförts sju kvalitativa semistrukturerade intervjuer med kvinnor som tidigare levt en kriminell livsstil för att ta del av deras känslor, upplevelser samt erfarenheter kring ämnet. Uppsatsens teoretiska ramverk består av Beckers stämplingsteori, Goffmans teori om stigma samt genusteorin doing gender.

Teorierna bidrar med förståelse för hur könsroller konstrueras och upprätthålls samt hur kriminella kvinnor stigmatiseras till följd av att de inte lever upp till samhällets

normativa förväntningar. Studiens slutsats är att kvinnorollen, och ännu mindre modersrollen, är förenlig med kriminalitet enligt samhällets normativa förväntningar.

Att som kvinna begå brott och leva en kriminell livsstil har i studien visat sig vara associerat med en viss skam, dels från kvinnorna själva, dels från samhället. Detta empiriskt grundade fynd bidrar till att fylla kunskapsluckan med ökad förståelse för hur det är att vara kvinna och kriminell i dagens samhälle.

Nyckelord

Kriminalitet, kvinna, kvinnoideal, moderideal, skam, stigma, stämpling

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Disposition ... 3

1.3 Avgränsningar ... 3

2. Teori och tidigare forskning ... 3

2.1 Teori ... 4

2.1.1 Stämplingsteorin ... 4

2.1.2 Doing gender ... 5

2.1.3 Stigma ... 6

2.2 Tidigare forskning ... 7

2.2.1 Moderskapsidealet ... 7

2.2.2 Kvinnors involvering i kriminalitet och dess konsekvenser ... 8

3. Metod ... 10

3.1 Datainsamling ... 11

3.2 Urval ... 12

3.3 Material ... 13

3.4 Forskarrollen ... 13

3.5 Etiska aspekter ... 14

3.6 Tematisk analys ... 16

4. Resultat ... 16

4.1 Kriminell livsstil ... 17

4.1.1 Vägen in - en kriminell livsstil ... 17

4.1.2 Vägen ut - vändpunkten ... 18

4.2 Kriminell och kvinna ... 20

4.2.1 Skambelagt att som kvinna begå brott och sitta frihetsberövad 20

4.3 Kriminell och mamma ... 21

4.3.1 Dubbellivet som kriminell och mamma ... 22

4.3.2 Samhällets bemötande av att vara kriminell och mamma ... 23

4.3.3 Att avvika från kvinno och modersidealet ... 24

4.4 Stigma och stämpling ... 27

4.4.1 En kriminell livsstil - lika kostsam för kvinnor respektive män? 27 4.4.2 Komma tillbaka till samhället med “kriminalitetsstämpel” och få tillbaka förtroendet ... 27

5. Diskussion... 29

6. Referenser ... 33

7. Bilagor ... 35

Bilaga 1 ... 35

Bilaga 2 ... 36

1. Inledning

Kvinnor har genom tiderna varit underrepresenterade bland gärningspersoner inom brottsstatistiken. År 2020 var det totalt 5276 individer som satt inne med en pågående

verkställighet, där 94% av dessa var män och endast 6% kvinnor. Detta motsvarar alltså cirka 316 kvinnor och 4959 män (Kriminalvården 2020:33). Bland samtliga individer som

misstänktes för ett brott år 2007 var var femte en kvinna. Således innebär detta att för varje brott som en kvinna misstänks ha begått finns det fyra misstänkta män (BRÅ 2008:373).

Denna statistik leder till att majoriteten av individer som tänker på en typisk kriminell person tänker att det är en man. Konsekvensen av att individer i samhället ser mannen som normen inom kriminalitet blir att kriminella kvinnor hamnar i skymundan och ofta glöms bort, vilket skapar en kunskapslucka kring kvinnor och kriminalitet (Lander, Pettersson & Tiby 2003:9–

10).

Då kvinnor är en avvikelse från normen om den kriminella individen finns det även en risk för att omgivningens attityder kring den kriminella kvinnan skiljer sig markant från de attityder som finns gentemot en kriminell man. Att det finns andra attityder mot den kriminella kvinnan grundar sig från början i att det finns normativa förväntningar i samhället generellt kring hur en kvinna bör bete sig och vara (Estrada & Nilsson 2012:5). Kriminologen Janet Garcia förklarar hur kvinnor inte anses höra ihop med kriminalitet, och ännu mindre hur kvinnor som är mödrar hör ihop med kriminalitet. Hon menar att det finns tydliga normer och föreställningar i samhället kring vad som är femininitet och maskulinitet, där femininiteten starkt är förknippad med moderskap och dess omvårdande egenskaper medan maskuliniteten ofta förenas med något starkt och maktfullt (Garcia 2016:3). En kvinna som är mamma förväntas axla en roll som går ut på att ta hand om sina barn till varje pris genom att spendera majoriteten av sin tid och resurser på sina barn och därav även sätta sina barns behov framför sina egna (Garcia 2016:10).

Kvinnor som inte tar sig an rollen som kvinna och mamma och därav avviker från samhällets normer och förväntningar på hur hon bör bete sig, tenderar att hamna i ett utanförskap och utmärkas som en “dålig mamma”. Kriminalitet är den mest tydliga aspekten som minst är förenligt med innebörden av femininitet och moderskap, då kriminalitet snarare är något som

tyder på dålig karaktär (Garcia 2016:5). Ett fängelsestraff blir då ett kvitto på hur en kvinna med barn valde att sätta sina egna behov och nöjen framför sina barn, vilket är ett

praktexempel på en “dålig mamma”. Garcia menar att denna stämpel som kvinnor som en gång valt den kriminella banan framför en hederlig livsstil får, är svår att tvätta bort. Även kvinnor som valt att lämna den kriminella banan efter att ha avtjänat sina straff, som då försökt lägga om sina liv med nära kontakt med familj, bra arbete och tagandet av ett samhälleligt ansvar, får bemöta konsekvenserna och skammen som kommer av de tidigare livsvalen (Garcia 2016:13). Vad som blir tydligt är att individens könstillhörighet är av betydelse vad gäller brottsdeltagande, men framför allt också beträffande samhällets attityder och normer kring brottslingen. Denna studie kommer att behandla just detta, hur

omgivningens attityder ser ut mot en kriminell kvinna och hur det uppfattas av någon som själv har befunnit sig i den livssituationen. Därav ämnar studien att fånga upp upplevelser från kvinnor som tidigare varit kriminella men lyckats lämna det livet bakom sig, och skapa en förståelse kring hur de normativa förväntningarna som finns i samhället kan uppfattas av någon som själv varit en del av det. Vi vill ta reda på hur det utifrån kvinnors egna känslor och upplevelser kan anses vara skamfullt att som kvinna begå kriminella handlingar och i sådant fall på vilket sätt, samt som en konsekvens av detta bli frihetsberövad. Som tidigare nämnts finns det en kunskapslucka kring kvinnor och kriminalitet, och än mer bristande forskning kring hur kvinnor själva upplever att omgivningen betraktar dem på grund av deras livsval. Med de resultat som framkommer av studien är förhoppningen att fylla vissa av de kunskapsluckor som finns genom att sprida kunskap kring ett ämne som inte pratas om i särskilt stor utsträckning.

1.1 Syfte och frågeställningar

Uppsatsen ämnar undersöka före detta kriminella kvinnors upplevelser av omgivningens attityder kring deras roll som kvinna och kriminell. Syftet är att ta reda på hur det utifrån kvinnornas perspektiv kan anses vara skamfullt att som kvinna begå brottsliga handlingar och i sådant fall på vilket sätt, samt som en konsekvens av detta bli frihetsberövad. Vidare syftar uppsatsen till att bringa en förståelse för hur det är att vara kriminell och kvinna utifrån de normativa förväntningarna samt attityderna som råder i dagens samhälle.

För att besvara studiens syfte har följande frågeställningar utformats:

 Hur upplever före detta kriminella kvinnor samhällets attityder kring deras roll som kriminell och kvinna?

 Anses det av omgivningen vara skamfullt att sitta frihetsberövad som kvinna?

1.2 Disposition

Härnäst följer ett avsnitt som behandlar teori och tidigare forskning där det redogörs för relevanta teorier och dess bidrag till uppsatsen, samt där empiriska studier och tidigare forskningsresultat inom ämnet presenteras. Därefter följer ett metodavsnitt som behandlar data, avsedd metod, material samt etiska aspekter. Vidare redovisas uppsatsens huvudsakliga resultat och de analyser som gjorts för att slutligen utmynna i ett diskussionsavsnitt där de viktigaste resultaten och slutsatserna diskuteras i relation till tidigare forskning.

1.3 Avgränsningar

Uppsatsen har avgränsats till en mikrosociologisk studie där fokus ligger på upplevelser och erfarenheter. Antalet deltagare i studien har avgränsats med hänsyn till studiens storlek och det aktuella tidsutrymmet. Med uppsatsförfattarnas förförståelse kring individers upplevelser av samhällets normer och förväntningar, har bedömningen gjorts att intervjupersonernas deltagande i studien bidrar med användbara och kunskapsrika svar kring ämnet utifrån egna erfarenheter. Studiens huvudfokus är att studera före detta kriminella kvinnors upplevelser avseende samhällets attityder kring deras roll som kriminell och kvinna, samt om det av omgivningen anses vara skamfullt att som en konsekvens av detta bli frihetsberövad.

2. Teori och tidigare forskning

Följande avsnitt redogör för relevant forskningslitteratur i form av teoretiska bidrag samt empiriska studier och tidigare forskningsresultat inom ämnet.

2.1 Teori

I följande avsnitt redogörs det för studiens teoretiska ramverk. Studien utgår från två interaktionistiska perspektiv, ett som berör stämpling och ett som berör kön. Den teoretiska referensramen består även utav Goffmans teori om stigma som bidrar med förståelse för hur kriminella kvinnor stigmatiseras till följd av att de inte lever upp till samhällets normativa förväntningar. När man talar om människors roller och beteenden i samhället och hur de anpassas efter de normer och kontexter som råder är interaktionsperspektivet relevant. Teorin om “doing gender” anses vara ett lämpligt bidrag i relation till studiens syfte då den bidrar med förståelse för hur könsroller konstrueras och upprätthålls samt varför kvinnorollen utifrån samhällets syn inte hör ihop med kriminalitet. Stämplingsteorin bidrar i sin tur med förståelse för kvinnors upplevelser av samhällets attityder kring deras roll som före detta kriminell och kvinna. Det teoretiska ramverket valdes ut för att bistå med adekvata bidrag i analysen av det insamlade materialet.

2.1.1 Stämplingsteorin

Howard Becker är en framträdande sociolog inom det stämplingsteoretiska perspektivet.

Stämplingsteorins grundtanke är att den kriminella individen och det brottsliga beteendet definieras utifrån samhällets reaktion på brott. Vad som anses vara brottsligt, och vem som anses vara en brottsling är beroende av samhällets reaktion. Samhällets reaktion på brott kan skifta utifrån kontext och gärningsperson, trots att den brottsliga handlingen är densamma.

Brottslighet ses därmed utifrån stämplingsteoretiker som något socialt konstruerat. En ståndpunkt inom teorin är begreppet “avvikelse”. Becker menar att avvikelse konstrueras i förhållande till icke-avvikelse och existerar endast i förhållande till något annat (Becker 2006:22–23). Begreppet “avvikelse” identifieras tidigt av Edwin Lemert där han särskiljer mellan två olika typer av avvikelse, primär avvikelse och sekundär avvikelse (Lilly, Cullen &

Ball 2019:141). Primär avvikelse uppstår som en följd av sociokulturella och psykologiska faktorer och kännetecknas av att det avvikande beteendet uppfattas som en tillfällig fas.

Denna fas har inte någon inflytelse på individens bild av sig själv eller den självupplevda identiteten. Den sekundära avvikelsen uppstår som en följd av samhällets reaktion på det avvikande beteendet och medför vanligtvis att individen tillskrivs en viss status som denne i fortsättningen lever upp till genom att upprätthålla ett avvikande beteende. Samhällets

reaktion på det avvikande beteendet kan leda till att individen stigmatiseras genom stämpling.

Individer som tillskrivs en viss status tenderar ofta att acceptera samhällets bild av dem och fortsätta med samma avvikande beteende för att leva upp till förväntningarna (Lilly, Cullen &

Ball 2019:142). Vidare menar teorin att samhällets stämplande av en individ som brottsling kan vara brottsalstrande snarare än brottshämmande. I stället för att se till själva handlingen ser man på individen som en “kriminell typ” vilket formar omgivningens syn på brottslingar.

Genom att samhället stämplar individer som brottslingar kommer dessa att bete sig utifrån förväntningarna och upprätthålla bilden av dem, alltså kommer de fortsätta begå brott som den “kriminella typen” de anses vara (Becker 2006:41).

2.1.2 Doing gender

Interaktionperspektivets huvudsyfte ligger i att individer kan anpassa sitt beteende och sociala roller utefter den kontext de befinner sig i. Kön är något som skapas i social interaktion vilket innebär att det är en social konstruktion. Det finns ingen tydlig grund för män och kvinnor utan vi agerar utifrån den vetskap som vi har kring att det finns två kön, och kategoriseringen av könen upprätthålls därför ständigt. I praktiken innebär detta att vi GÖR kön, doing gender på engelska (Wharton 2005:55). Vi upprätthåller omedvetet olika könsroller i samhället, som ett resultat av de normer som finns. Det är vi individer som tolkar och analyserar de beteenden och egenskaper vi ser i termer av kön, och genom detta skapar vi själva skillnader mellan könen på en social nivå, eftersom dessa skillnader inte är motiverade av några biologiska skillnader (West & Zimmerman 1987:137). Genom att “göra kön” så upprätthålls och reproduceras de strukturer i samhället som bygger på det kvinnliga och manliga, som vidare legitimerar den hierarkiska ordningen som finns mellan könen. Det är alltså nästan

oundvikligt att komma ifrån görandet av kön eftersom vi ständigt i samhället skiljer på män och kvinnor och placerar in dem i olika kategorier utan att reflektera kring att det sker (West

& Zimmerman 1987:140).

Joan Acker (1990) var en sociolog som studerade hur föreställningar kring kvinnligt och manligt skapas strukturellt. Hon motsatte sig tidigare studier som gjorts där resultaten visat att strukturen är könsneutral, och hävdade i stället att strukturen i samhället har sitt ursprung i det manliga. Dock menade hon att när samhället bygger på manliga strukturer blir det det mest naturliga och kan då i sin tur ändå uppfattas som könsneutralt i slutändan eftersom det

manliga blir så normaliserat. När den manliga strukturen råder blir kvinnornas förutsättningar ofta bortprioriterade och satta i utkanten av samhället, där det är svårt att se hur de

könsskapande processerna faktiskt ser ut och fungerar (Acker 1990:150). Vidare diskuterade Acker (1990) kring att det finns fyra olika processer i att göra kön. Den primära processen fungerar genom att kvinnor och män kan bli indelade i olika beteendekategorier och hierarkier och på det sättet skiljas åt. Detta yttrar sig ofta genom att det för män tillåts helt andra

beteenden än vad som tillåts för kvinnor. Att män oftare har högre chefspositioner än kvinnor förklarar hon med att kvinnor ofta även behöver ta hand om sin familj och sköta

hushållssysslor vid sidan av jobbet i större utsträckning än vad män behöver, vilket ger männen mer tid till arbete. Detta placerar automatiskt männen högre upp i hierarkin och kvinnorna lägre (Ibid:146). Den andra processen syftar till konstruktionerna av de redan existerande föreställningarna kring vad som är manligt och kvinnligt som tar sig uttryck i språkbruk, klädsel såväl som yrkesval där vissa yrken inom exempelvis byggbranschen anses manliga och yrken inom barnomsorg som kvinnliga. Den tredje processen har sitt fokus på den interaktion som finns mellan de olika könen såväl som inom samma kön. Alltså hur kvinnor interagerar med kvinnor, män med män och kvinnor med män. Processen bidrar till att producera och upprätthålla mönster av utanförskap såväl som av över och underordning.

Den fjärde och sista processen bygger på ovanstående tre processer, och utifrån dem

åskådliggörs processen för att skapa manlig och kvinnlig könsidentitet. Individer påverkas av processen att skapa genus och blir en del av sin egen identitet. De tenderar vidare att bära med sig sin könsidentitet och bidrar därmed till att ständigt stärka och reproducera könsbildningen tillsammans med de normer och värderingar som råder i samhället (Ibid:140).

2.1.3 Stigma

Ervin Goffman analyserade sociala interaktioner och menar att samhället spelar en avgörande roll i kategoriseringen av individer samt vilka egenskaper som anses vara normala inom respektive kategori av människor. Goffman menar att fenomenet stigma grundar sig i människors brist på socialt erkännande till följd av att de inte lever upp till de normativa förväntningarna samt attityderna som råder i samhället (Goffman 2020:8). Huvudsakligen talar man om tre typer av stigma. Individer kan stigmatiseras till följd av kroppsliga

missbildningar, fläckar på den personliga karaktären eller på grund av ras, nation och religion (Goffman 2020:9). Fläckar på den personliga karaktären såsom ohederlighet kan härröra från ett förflutet av bland annat fängelsevistelser och missbruk (Goffman 2020:26). Gemensamt för dessa olika typer av stigman är att individer som avviker från de normativa

förväntningarna på ett negativt sätt inte kommer att bli accepterade av de “normala” i det

sociala samspelet (Goffman 2020:8). Med de “normala” syftar Goffman till de individer som inte avviker från kategorins särskilda förväntningar i negativ bemärkning (Goffman 2020:15).

Stigmatisering kan därför för en individ orsaka känslor av ovärdighet, underlägsenhet samt låg självkänsla. Som kriminell och kvinna avviker man från flertalet av samhällets normativa förväntningar, dels förväntningarna om att vara laglydig, dels förväntningarna kring hur en kvinna skall vara. Som ett resultat av detta kan det tänkas vara svårt för en före detta kriminell kvinna att leva upp till samhällets förväntningar och leva sitt liv på “rätt sätt”.

2.2 Tidigare forskning

Uppsatsen har tagit del av tidigare forskning i form av empiriska studier och vetenskapliga rapporter för att tillgodogöra sig den forskning som gjorts inom ämnet och anses vara relevant för studiens syfte och frågeställningar. Forskningen som behandlats belyser

moderskapsidealet samt kvinnors involvering i kriminalitet och de konsekvenser som följer i förhållande till samhällets attityder. Följande avsnitt redogör därmed för en bredare och djupare förståelse kring samhällets normer och förväntningar på kriminella kvinnor och vilken påverkan dessa har. Den tidigare forskningens resultat kommer att redovisas tematiskt för att underlätta den empiriska orienteringen av litteraturen.

2.2.1 Moderskapsidealet

Tidigare forskning inom området visar på att vi lever i ett samhälle genomsyrat av olika förväntningar på mammor respektive pappor utifrån ett idealt moderskap samt faderskap. I en kritisk diskursanalys på artiklar dedikerade åt familjerelaterade frågor i en kanadensisk kontext genomförd av Wall och Arnold (2007:508) visar det sig att mamman ses som den primära föräldern trots strävan efter ett mer jämställt föräldraskap. Vidare har Evertsson, Boye och Erman (2018) med hjälp av kvalitativa intervjuer med par samt analyser av kvantitativa data genomfört en studie där fördelningen av föräldraledighet samt barnomsorg mellan föräldrar i Sverige undersökts (Evertsson, Boye & Erman 2018:38). Studiens resultat går i linje med Wall och Arnolds (2007) forskning då det även i denna studie framkommer att ett jämställt föräldraskap är viktigt för föräldrarna men att moderskapsidealet står i vägen för att uppnå detta (Evertsson, Boye & Erman 2018:33). Resultaten från båda studierna tyder på att en mer traditionell syn på föräldraskapet där kvinnan förväntas vara omsorgsfull,

närvarande samt barnorienterad fortfarande genomsyrar samhället (Wall & Arnold 2007:508;

Evertsson, Boye & Erman 2018:33). Vidare menar Evertsson, Boye & Erman (2018) att kvinnan enligt samhällets normer förväntas prioritera moderskapet över allt annat i livet och basera livsvalen utifrån barnets bästa. Ett bra moderskap är således starkt förknippat med att kvinnan lägger ner tid, energi och är känslomässigt investerad i barnet (Ibid:36). Vad som blir tydligt i studien är att känslan av att inte leva upp till förväntningarna som kommer med normerna kring det ideala moderskapet är starkt förknippat med oro, ångest och skuldkänslor.

Flertalet mammor redogör i studien för hur de ifrågasatt sin föräldraförmåga och tvivlat på att de är “rätt sorts mamma” för sina barn (Wall & Arnold 2007:516).

2.2.2 Kvinnors involvering i kriminalitet och dess konsekvenser

Kriminologen Gilly Sharpe (2015) belyser i sin studie hur kvinnor och framför allt mödrar länge fortsätter att stigmatiseras som “odugliga” mammor trots att de lämnat den kriminella livsstilen bakom sig. Studien utgår från narrativa intervjudata från en kvalitativ longitudinell studie av 19 unga mammor med ett kriminellt förflutet (Sharpe 2015:410). Sharpe menar att social kontroll som utövas professionellt, av vänner och samhället i stort såväl som negativa uppfattningar om före detta lagbrytande kvinnor som dessutom är unga mammor skapar en rädsla inför att bli bedömd som en otillräcklig mamma. Det stigma som är relaterat till

kvinnans kriminella förflutna, och till det unga moderskapet tenderar att bestå en lång tid även efter att kvinnan lämnat den kriminella livsstilen bakom sig (Ibid:410). Vidare framgår det att det är vanligt förekommande att kvinnorna känner en viss rädsla över att andra människor ska få vetskap om deras kriminella förflutna och tidigare fängelsevistelser. En kvinnas status som före detta kriminell och mamma gjorde det svårt för kvinnorna att bli sedda för vilka de är (Sharpe 2015:417). Vad som blir tydligt är att det finns en allmän vedertagen uppfattning om att det är mer okej att män begår brott, och att det för en kvinna med kriminellt förflutet är betydligt svårare att åter bli accepterad i samhället. En av de medverkande i studien förklarar att hon känt att lärarna på barnets skola sett henne som en dålig mamma på grund av hennes bakgrund i missbruk och fängelsevistelser, vilket hon menar inte hade varit fallet för en man (Ibid:417). Följande går i linje med det resonemang som lyfts i en studie gjord av Baldwin där 20 mammor med avtjänat fängelsestraff deltagit i individuella djupintervjuer (Baldwin

2018:50). Baldwin menar att det är vanligt förekommande att kvinnor känner ett

misslyckande i sitt moderskap i relation till den kriminella livsstilen, dels i den bemärkelse att

de misslyckats med sin roll som kvinna, dels med sin roll som mamma (Baldwin 2018:55).

Att kvinnorollen och mammarollen är tätt förknippade med varandra blir tydligt då kvinnornas upplevelse av att ha misslyckats som kvinna och som mamma refereras till de känslor av skam och skuld som kommer av att ha försatt barnen i en sådan situation (Ibid:55).

Vad som blir tydligt är att det för kvinnorna är av stor betydelse att bli sedda och behandlade för vilka de är, samt att moderskap har en betydande roll för kvinnans självidentifiering och de normer och förväntningarna som associeras med kvinnorollen och mammarollen (Ibid:55).

I Felipe Estrada och Anders Nilssons (2012) studie har en kohort av kvinnor och män som på olika sätt varit delaktiga i brottslighet i Sverige studerats, där forskningsresultaten tyder på att delaktighet i kriminalitet tycks vara mer kostsamt för kvinnor i form av långsiktiga negativa konsekvenser som social exkludering och försämrade livsvillkor (Estrada & Nilsson

2012:198). Följande förklaras av att kvinnor är mer stigmatiserade än män i form av att de avviker från normen på ett negativt sätt dels genom att bryta mot lagen, dels genom att inte leva upp till de normativa förväntningarna samhället har på en kvinna. Två tredjedelar av kvinnorna som begått brottsliga handlingar möter ett socialt utanförskap i form av att befinna sig utanför arbetsmarknaden, till skillnad från männen där strax under 40% återfanns uppleva samma typ av socialt utanförskap. Följande resultat styrker Estrada och Nilssons tanke om att kriminaliteten resulterar i fler negativa konsekvenser för kvinnor (Ibid:207).

I en studie utförd av Bachman, Kerisson, Paternoster, Smith och O’Conell (2016) intervjuades 118 kvinnor i USA som alla hade barn och tidigare varit inblandade i kriminalitet och

narkotikamissbruk, och som på dessa grunder har avtjänat fängelsestraff. Studiens syfte var att undersöka i vilken utsträckning som moderskapet kan ha en roll i distansen från

kriminalitet och narkotikamissbruk (Bachman et.al 2016:217). Slutsatsen som författarna drog var att moderskapet inte hade varit en aktuell vändpunkt för kvinnorna i allmänhet för att ändra sitt liv och sluta med kriminalitet och missbruk. Utan i stället hade resultaten visat att de kvinnor som faktiskt hade lämnat den kriminella livsstilen och missbruket bakom sig, ansåg att modersrollen var till en stor hjälp för dem att hålla sig borta från livsstilen. Detta då de hade genomgått en kognitiv identitetsförändring, där deras nya identitet skulle präglas av laglydighet och drogfrihet (Bachman et.al 2016:224). Rollen som mamma kunde då stärka denna identitet ytterligare genom att kvinnorna då kunde bearbeta och reparera den relation som de hade till sina barn, som från den tidigare livsstilen varit skadad. Att vinna tillbaka

förtroendet från sina barn och anhöriga såväl som från myndigheter var en stor del för kvinnorna i att kunna fortsätta bygga på den nya identiteten (Bachman et.al 2016:225).

I den tidigare forskningen råder således samstämmig övertygelse om att kvinno- och

modersrollen i samhället inte är förenad med brottslighet. I en rapport framtagen av BRÅ där kvinnors brottslighet i Sverige studeras blir det tydligt att samhället ser brottslig aktivitet som något som män sysslar med, snarare än något som kvinnor sysslar med. Detta kan härröras till den typiska bilden av hur kvinnan bör och förväntas vara utifrån den empatiska och

omhändertagande kvinnorollen, samt bilden av mannen som mer aggressiv, hämndlysten och i ett större behov av makt (BRÅ 2008:373).

3. Metod

I följande avsnitt redogörs det för de metodologiska valen som gjorts under arbetets gång samt de tillvägagångssätt som tillämpats under forskningsprocessen för att på bästa möjliga sätt besvara studiens syfte och frågeställningar. Metoden som valts till studien är av kvalitativ ansats då studien syftar till att bringa förståelse för deltagarnas upplevelser och känslor. Valet av lämplig forskningsstrategi styrs utifrån studiens aktuella forskningsändamål. Då metoderna utmärks av olika egenskaper bör man anta den forskningsstrategi som bäst anses vara lämpad för att uppfylla studiens syfte (Bryman 2018:67). Vanligtvis skiljer man huvudsakligen

mellan två forskningsstrategier, den kvalitativa forskningsstrategin samt den kvantitativa vilka definieras utifrån de olika metoderna och angreppssätten. Kvalitativ metod syftar till att studera den sociala världen och olika samhällsvetenskapliga fenomen i en strävan efter ökad förståelse för mänskliga beteenden (Marvasti 2004:8). Detta då människor har olika

verkligheter genom att olika fenomen tolkas på olika sätt, vilket leder till att kvalitativ forskning behöver bedömas med olika kriterier för att nå en god forskningskvalitet. Dessa begrepp är tillförlitlighet samt äkthet, som delas upp i följande underkategorier; trovärdighet, pålitlighet, överförbarhet samt möjlighet att styrka och konfirmera (Bryman 2018:76). Den kvalitativa forskningsstrategin ansågs vara den mest lämpade metoden för det aktuella forskningsändamålet då studiens syfte var att erhålla en ökad förståelse för hur före detta kriminella kvinnor upplever samhällets attityder kring deras roll som kvinna och ex-kriminell.

Genom att ta del av kvinnornas detaljerade utsagor om erfarenheter, känslor och tankar har vi fått en djupare förståelse för det sociala fenomen som avsetts att studeras.

3.1 Datainsamling

Vid genomförandet av en kvalitativ studie finns det ett flertal metoder att välja på, beroende på hur studiens syfte och ändamål ser ut. Då denna studie ämnat fånga deltagarnas upplevelser och tankesätt kring olika aspekter var intervjuer den mest relevanta metoden att använda.

Vidare när intervjuer har valts ut som metod, finns det dock olika typer av intervjuer att välja bland; öppna, semistrukturerade eller strukturerade (Aspers 2011:143). Vad som särskiljer dessa olika typer av intervjuer är hur frågorna utformas, om frågorna ställs i en bestämd ordning under intervjuns gång samt i vilken omfattning deltagarna har möjlighet att tala fritt.

Då vi i denna studie ville ha en intervjuguide med frågor och teman som skulle beröras under intervjuns gång för att fånga upp viktiga aspekter av ämnet, men även ansåg att en viss flexibilitet var viktigt så var den semistrukturerade intervjun bäst lämpad för ändamålet.

Deltagarna kan då välja att formulera sina svar i den mån de vill och även beröra andra aspekter som inte forskarna själva planerat att ta med under intervjuns gång (Ibid:143). En intervjuguide utformades med hjälp av generella teman och mer specifika frågor som intervjun skulle omfatta, detta för att inte riskera att värdefulla och relevanta frågor glömdes bort men även för att i viss mån begränsa deltagarnas svar till det som ansågs vara mest relevant för studiens syfte (Ibid:143). Att intervjuprocessen var flexibel samt att det

semistrukturerade intervjuformatet tillät intervjufrågorna att anpassas utifrån deltagarnas svar ansågs vara en stor fördel. På så sätt erhåller forskarna en så bred bild som möjligt av

kvinnornas liv med hänsyn till tankar, känslor och erfarenheter (Ibid:143). Nackdelen med det semistrukturerade intervjuformatet är att det inte är möjligt att generalisera då intervjuerna med stor sannolikhet skiljer sig åt till följd av att frågorna anpassas utifrån deltagarnas svar (Bryman 2018:563). Delkriteriet pålitlighet berör i vilken utsträckning forskningsprocessen redogjorts för samt i vilken mån studien är möjlig att återskapa med liknande resultat (Bryman 2018:469). Genom att noggrant redogöra för samtliga delar i forskningsprocessen, samt bifoga informationsbrev och intervjuguide har vi i denna studie försökt uppfylla pålitlighetskriteriet. Intervjuguiden utformades som en grund inför intervjuerna för att fånga upp relevant information om intervjupersonerna, alltså före detta kriminella kvinnors

upplevelser, känslor och tankar kring studiens ämne. Intervjuguiden består av ett antal ämnen med tillhörande frågor. De första frågorna berör individens bakgrund där deltagaren får

möjlighet att berätta lite om sig själv. Vidare följer frågor som berör den kriminella livshistorien där deltagaren ges möjlighet att berätta hur hon hamnade i den kriminella livsstilen samt hur hon tog sig ur den. Resterande frågor berör individens upplevelser av myndigheter, samhället och omgivningen utifrån en kriminell livsstil, utifrån kön, utifrån ett eventuellt moderskap samt utifrån samhället generellt.

3.2 Urval

Populationen studien ämnar uttala sig om är före detta kriminella kvinnor. Urvalet avgränsades till sju före detta kriminella kvinnor bosatta i Sverige som alla var i övre

medelåldern. Då studien syftar till att undersöka hur före detta kriminella kvinnor stämplas av samhället har urvalet inte specificerats ytterligare. Vad som kan konstateras är att det

föreligger en stor spridning vad gäller typ av brott och fängelsetid bland deltagarna, dock är denna typ av information inte relevant för studiens syfte och har därför inte lagts vidare fokus på. Den metod som ansågs vara mest lämpad för studiens syfte var snöbollsurvalet.

Snöbollsurvalet är en teknik där forskaren kontaktar en potentiell deltagare som anses vara relevant för studiens forskningsfråga, som i sin tur leder vidare forskarna till ytterligare deltagare som går i linje med de efterfrågade egenskaperna och anses sitta på relevant kunskap och erfarenheter (Bryman 2018:504). Deltagarna som medverkat i studien kontaktades därmed genom ett snöbollsurval. Eftersom studiens intention är att intervjua tidigare kriminella kvinnor så valde vi att kontakta organisationen KRIS, som är en

förkortning av “Kriminellas Revansch I Samhället”. Detta är en ideell förening där individer som tidigare levt ett kriminellt eller destruktivt liv med droger, tillsammans hjälper varandra tillbaka in i samhället igen (Kris 2021). En verksamhetsledare på en KRIS-förening

kontaktades och informerades om studiens syfte. Denna individ som också blev en av deltagarna, rekommenderade ytterligare sex individer som stämde överens med de efterfrågade egenskaperna, före detta kriminell och kvinna, och som var villiga att delta i studien. En nackdel med snöbollsurvalet är att urvalet sannolikt inte kommer att vara representativt för hela populationen (Bryman 2018:245). Detta ses dock inte som en

begränsning här då studien syftar till att nå en djupare förståelse för hur det är att vara kvinna med ett kriminellt förflutet. Delkriteriet överförbarhet handlar om i vilken utsträckning

resultatet kan appliceras på andra kontexter (Bryman 2018:468). För att besvara studiens syfte och frågeställningar har urvalsgruppen bestått av kvinnor med ett kriminellt förflutet. Med anledning av att urvalet är tydligt avgränsat samt att vi med sju individuella intervjuer erhållit

omfattande beskrivningar av upplevelser och erfarenheter anses uppsatsens resultat i viss utsträckning kunna appliceras på andra kontexter. Motiveringen till urvalsgruppen är att kvinnor med kriminellt förflutet avviker från den samhälleliga normen dels som kriminell dels som kvinna samt att deras verklighetsskildring bidrar med förståelse för samhällets attityder till kvinnor med kriminellt förflutet och en historia av att sitta frihetsberövad. I resultatet och diskussionen har deltagarna avidentifierats med hänsyn till konfidentialitetskravet genom att betecknas med pseudonymer. Detta underlättar även redogörelsen för vem som sagt vad under de sju intervjuerna.

3.3 Material

Datainsamlingsmetoden som har tillämpats i studien är individuella intervjuer som varade cirka 45 minuter, där vissa intervjuer genomfördes på plats i KRIS olika lokaler, och vissa via Zoom. Det huvudsakliga materialet som använts vid insamlandet av data är

inspelningsutrustning för att spela in samtliga intervjuer. Syftet med ljudupptagningarna var att fånga upp allt som sägs under intervjuns gång för att inte missa viktiga detaljer, vilket lätt annars kan hända om man som forskare väljer att anteckna det som sägs snarare än att spela in intervjun. Detta utifrån delkriteriet trovärdighet som berör aspekten huruvida resultatet kan ses som sanningsenligt och betraktas vara återgivet på ett korrekt sätt (Bryman 2018:468). Att intervjuerna spelas in möjliggör även för forskaren att hela tiden vara aktiv, närvarande och inlyssnande under intervjuns gång. Vidare underlättar ljudupptagningen även för forskaren i den bemärkelse att det är möjligt att lyssna igenom intervjuerna i efterhand för att skapa sig en bredare bild och djupare förståelse för fenomenet. Efter att intervjuerna genomfördes så transkriberades det insamlade materialet, vilket är en ytterligare åtgärd för att inte riskera att betydande information förbises.

3.4 Forskarrollen

Med forskarrollen kommer specifika krav att förhålla sig till, däribland beviskravet.

Beviskravet syftar till att säkerställa att det samlas in tillräckligt med empiriskt material för att studiens syfte och forskningsfrågan ska kunna besvaras (Aspers 2011:83). Beviskravet

uppfylls genom att sju olika intervjuer genomförts som bidragit till att forskarna erhållit en bred och varierad förståelse för fenomenet och kan med hjälp av det teoretiska ramverket samt den tidigare forskningslitteraturen besvara studiens forskningsfråga. Med hänsyn till

delkriteriet konfirmering är det viktigt att ta hänsyn till forskarens roll och förförståelse när man genomför kvalitativ forskning då det är av vikt att forskaren förhåller sig objektivt (Bryman 2018:470). Detta eftersom forskaren själv involverar sig mycket under processens gång genom att själv samla in datamaterialet genom intervjuer och då personligen möta deltagarna i studien. Förförståelse är oundvikligt och något som alla forskare har, och det är inget som nödvändigtvis behöver innebära något negativt. Huvudsaken är att som forskare vara medveten om att förförståelsen finns och utifrån den vetskapen anstränga sig för att vara så transparent som möjligt. Trots att alla forskare besitter någon typ av förförståelse kring ämnet som studien ska bygga på, så skiljer sig denna forskare emellan eftersom alla har olika erfarenheter, tankar och idéer. Dessa appliceras i viss mån omedvetet i

datahanteringsprocessen, inte minst vid tolkningen av de resultat som framkommit (Aspers 2011:62). I denna studie har de två uppsatsförfattarna en relativt lik förförståelse kring det valda ämnet. Denna är tämligen begränsad vad gäller förståelse för hur det är att vara

kriminell och kvinna utifrån samhällets normativa förväntningar, däremot mer omfattande vad gäller generella normer kring kvinnligt och manligt samt traditionella könsroller.

Förförståelsen har dock ökat under studiens gång då vi fått ta del av tidigare forskning kring ämnet, relevanta teorier, samt framför allt fått ta del av kvinnornas perspektiv och deras erfarenheter och tankar kring ämnet. På grund av vikten i att erhålla en kritisk ställning under studiens gång, har vi även valt att använda oss av ett induktivt förhållningssätt vilket innebär att välja ut relevanta teorier efter att intervjuer genomförts och det insamlade materialet bearbetats (Bryman 2018:49). Anledningen till att vi valt detta sätt är för att minimera risken att välja ut teorier baserat på den förförståelse vi har i stället för de faktiskt mest lämpliga teorierna utifrån resultatet. Vi lägger en stor vikt vid att få fram autentiska resultat från studien i alla olika aspekter och avsnitt, vilket är betydligt lättare om vi som uppsatsförfattare ständigt förhåller oss kritiskt under forskningsprocessen.

3.5 Etiska aspekter

Vid genomförandet av en studie finns det en del krav och villkor som en forskare måste förhålla sig till, vilket kallas forskningsetik. Forskningsetiken består av olika principer som alla är grundläggande för att vägleda forskaren och vidare av det kunna skapa kunskap som bygger på etik, praktik och intellektualitet. Utöver att kraven fungerar som en hjälp för forskaren är de även ett stöd för relationen mellan forskaren och deltagaren eftersom kraven hjälper till att tydliggöra hur planeringsprocessen bör se ut, såväl som den praktiska fasen,

men framför allt ifall det under studiens gång uppstår någon typ av problem eller konflikt mellan forskaren och deltagaren (Bryman 2018:170). Kraven är uppdelade i fyra olika

kategorier, där det första heter informationskravet, det andra konfidentialitetskravet, det tredje samtyckeskravet och slutligen det fjärde nyttjandekravet. Informationskravet har sitt syfte i att sprida information till deltagarna kring studien. Här bör man tydliggöra syftet med

forskningen såväl som metoden och tillvägagångssättet som används för att skapa en djupare förståelse hos deltagarna (Vetenskapsrådet 2002:7). Det är även av stor vikt att säkerställa så att deltagarna till fullo förstår sin egen roll i forskningen och vad de kan tänkas bidra med, och att det är ett frivilligt deltagande vilket innebär att deltagarna själva har rätt att bestämma över sitt medverkande och därav kan välja att avbryta det när som helst, och har rätt att ändra sig under hela studiens gång (Ibid:8). Nästa krav, konfidentialitetskravet, har sitt fokus på deltagarnas anonymitet i form av de överenskommelser som presenteras mellan deltagarna och forskarna (Ibid:12). I denna studie är anonymiteten av stor vikt då de ämnen som berörs under intervjuerna och i studien kan upplevas som känsligt för deltagarna. Vidare behandlar samtyckeskravet det frivilliga deltagandet som nämndes ovan ytterligare, här är det viktigt att i informationsbrevet tydliggöra det frivilliga deltagandet och att deltagarna själva helt

bestämmer över sin medverkan, samt ytterligare informera kring deltagarnas rättigheter (Ibid:9). Det fjärde och sista kravet är nyttjandekravet, som behandlar den aspekt att den information och det material som insamlas och skapas i forskningsprocessen, endast används för forskningsändamålet och att uppfylla studiesyftet, och inte för andra miljöer som ligger utanför det (Ibid:14).

Inför intervjuernas genomförande skapades ett informationsbrev (bilaga 1) som skrevs på grundläggande svenska i syfte att minimera risken för missförstånd, och därav formulerades det så lättläst som möjligt. Brevet innehåller fakta om deltagarnas rättigheter kring det

frivilliga deltagandet och möjligheterna kring att deras medverkan när som helst kan avbrytas under studiens gång. I brevet informerades det även kring forskningens syfte och ändamål.

Även konfidentialitetskravet och nyttjandekravet informerades kring i brevet, där det

förtydligades att endast vi två uppsatsförfattare har tillgång till det datamaterial som insamlas, samt att anonymiteten är av stor vikt där inga personuppgifter offentliggörs i studien. Brevet avslutades med grundläggande information kring datahantering och publicering, där det tydliggjordes att datamaterialet kommer att raderas vid studiens slut, och uppsatsen publiceras på en DiVA-plattform och förvaras i Stockholms universitets e-arkiv. Vidare utformades även en intervjuguide (bilaga 2) för oss uppsatsförfattare att luta oss tillbaka på under intervjuerna,

men som också skickades till deltagarna innan intervjuerna för att de skulle få en chans att förbereda sig.

3.6 Tematisk analys

Studien utgick från en kvalitativ forskningsstrategi där tyngdpunkten i analysen läggs vid deltagarnas ord snarare än att generera kvantifierbara resultat. Analyserandet av intervjuer resulterar i en djupare förståelse för människans inre samt en bredare förståelse för hur kvalitativa data genereras av interaktioner mellan människor. Den analysmetod som utifrån studiens forskningsändamål ansågs vara lämpligast är tematisk analys. Data som samlats in utgörs av transkriberingar från de intervjuer som genomförts med före detta kriminella kvinnor. Den tematiska analysen grundar sig i att centrala och återkommande teman och subteman urskiljs i det datamaterial som samlats in (Bryman 2018:703). De teman som utformats utifrån datamaterial belyser återkommande tankar, känslor, erfarenheter eller ord som deltagarna uttryckt i sina intervjuer, såsom upplevelser av skam samt erfarenheter av att stämplas som kriminell. Genom att transkribera och koda materialet tar forskaren del av sitt material rad för rad och får samtidigt möjlighet att kritiskt reflektera över processen. Detta öppnar upp för tolkningar av materialet som inte grundar sig i förutfattade meningar (Aspers 2011:172). Utifrån studiens syfte och frågeställningar skapades fyra övergripande teman som sammanfattar deltagarnas motiv med tillhörande subteman. Samtliga teman täcker hela det empiriska materialet och består av mer övergripande utsagor, beskrivande data samt likheter och skillnader i deltagarnas beskrivningar.

4. Resultat

I följande avsnitt presenteras samt analyseras resultatet från det insamlade intervjumaterialet.

Empirin presenteras och sammanställs utifrån fyra teman vilka är kriminell livsstil, kriminell och kvinna, kriminell och mamma samt stigma och stämpling. De olika teman som utformats grundar sig i mönster vi funnit i materialet. Resultatet analyseras utifrån valda teorier samt tidigare forskning inom området och med hänsyn till konfidentialitetskravet har

respondenterna erhållit fiktiva namn i redovisningen av resultatet.

4.1 Kriminell livsstil

I detta tema berörs aspekterna kring deltagarnas väg in i den kriminella livsstilen och vilka faktorer som påverkade de livsval som gjordes. Samtliga respondenter har i dagsläget tagit sig ur den kriminella livsstilen vilket medför att aspekter kring vägen ut även berörs i detta tema, vad som utgjorde vändpunkten för deltagarna.

4.1.1 Vägen in - en kriminell livsstil

Gemensamt för samtliga kvinnor som intervjuats är att den kriminella livsstilen präglats av missbruksproblematik. För vissa av kvinnorna var drogerna en väg in i kriminaliteten där de menar att en kriminell livsstil följer hand i hand med en drogkarriär. Emelie introducerades för droger redan i 12-års ålder och tyckte att hon hade hittat “hem” när hon fann amfetaminet.

“Jag introduceras för droger när jag var 12 år, då rökte jag hasch första gången. När jag var 14 tog jag amfetamin första gången och som 15 åring var jag en fullblodad sprutnarkoman”.

Andra vägar in i kriminaliteten grundade sig i utanförskap, destruktiva uppväxter och sexuella övergrepp. Barbro flyttade en del som liten och blev som ett resultat av detta väldigt utanför bland sina jämnåriga. Hon fann tillhörighet i ett äldre kompisgäng som sysslade med stölder och blev bekräftad och uppskattad när hon snattade vilket resulterade i ett fortsatt kriminellt beteende som blev grövre när även drogerna kom in i bilden. Även Bettans uppväxt var väldigt destruktiv och kantades av många problem i hemmet. Som 15-åring lämnades Bettan ensam när föräldrarna bestämde sig för att flytta utomlands av skattemässiga skäl, vilket blev starten på hennes kriminella karriär. Bettan hade ingen runt omkring sig och började umgås med äldre kriminella killar och motorcykelgäng vilket ledde henne in på en livsstil bestående av framför allt inbrott, stölder och droger. Stina är även hon en av kvinnorna vars väg in i kriminaliteten började redan som ett litet barn. Stina växte upp i ett hem där föräldrarna inte riktigt såg henne vilket resulterade i en känsla av utanförskap. Sex år gammal utsattes Stina för sexuella övergrepp av en nära familjemedlem och i samband med det hände det någonting inom Stina som hon ser som startskottet på sin kriminella karriär. Hon började snatta tidigt och var som person väldigt utåtagerande och bråkig, hon beskriver det som att hon inte var rädd för någonting. Stina ser det som att kriminaliteten hela tiden funnits där bakom på något sätt och att det sedan blev värre med tiden. Gemensamt för samtliga kvinnor är att alla hela tiden sökt efter spänning i livet och talar om sig själva som “kick-sökare”. Både Madde och

Pia menar att många av de kriminella handlingarna grundar sig i att de sökte spänningen och

“de där kickarna som man får av att begå brottsliga handlingar”.

4.1.2 Vägen ut - vändpunkten

Som nämndes ovan har alla intervjupersoner lyckats ta sig ur den kriminella livsstilen och det finns olika orsaker och händelser till varför varje enskild individ valde att göra det. För vissa fanns en tydlig händelse som inträffade som blev som en vändpunkt, som gjorde att det blev uppenbart att det var dags att lämna den kriminella livsstilen, medan det för andra bara blev nog. För Pia kom det en dag då hon inte kände att livsstilen fungerade längre, då hon blivit äldre och kände hur drogerna och det obalanserade livet påverkade hennes hälsa och kropp drastiskt, och därav tog beslutet att lämna det. Barbro är också en av kvinnorna som levt en livsstil präglad av kriminalitet en stor del av sitt liv, som hon bestämde sig för att lämna en gång för alla på sin sons födelsedag några år tillbaka:

“Vändpunkten.. Det var min äldre son som fyllde år och han var inte hemma. Så jag och min yngre son skulle överraska honom med middag, men så blev vi avbrutna av polisen som gjorde en husrannsakan mot mig. Då sätter sig min yngsta son ner i soffan och säger “åh mamma inte nu igen”. Och den tog kan jag säga. Då tog jag beslutet att nu får det vara bra. Jag kan ju, jag är ju van, men det är inte mina barn. De fick ta konsekvenserna av mitt handlande.”

En gemensam faktor bland kvinnorna är att de alla har barn, och för några blev just barnen vändpunkten, viljan att vara en bra förälder och finnas där för sina barn. För Emelie blev vändpunkten när hennes son spårlöst försvann, och det då inte fanns något annat som var viktigare än drivkraften i att hitta sin son. Detta blev även slutet på hennes drogmissbruk, eftersom hennes son börjat ta efter hennes levnadsvanor med den destruktiva livsstilen:

“Att ens son tar droger är det värsta en förälder kan vara med om, jag klarar inte av att min son tar droger. Vad ska jag säga när jag tar droger själv? Du ska inte knarka Linus, men mamma gör det. Det funkar ju liksom inte.”

För Bettan, såväl som för samtliga intervjudeltagare, så präglades den kriminella livsstilen av mycket stress och ångest. Innan vändpunkten då Bettan bestämde sig för att ta sig ur var varje torsdagseftermiddag särskilt jobbig. Då började nervositeten kicka in extra mycket eftersom Efterlyst gick på TV:

“Det var katastrof. Det värsta var ju på torsdagen. När efterlyst gick på tv och de skulle visa snuttar från övervakningskameror “är det någon som känner igen den här personen ring....” Jag var livrädd och tänkte varje torsdag att om ingen har ringt mig före 22 då är det nog lugnt den här gången. Men mellan 19 och 22 satt jag med andan i halsen, jag var helt förstörd och det där var en press liksom. Det var fruktansvärt jobbigt och jag kände ju till slut liksom det här håller ju verkligen inte. Och då vet jag att jag tänkte också när jag satt där att det kanske är bäst att sluta nu. “

Den tydliga vändpunkten för Bettan var dock på en julafton, då hon blev påkommen när hon snattade i julhandlingen. När hon fick sitta inlåst på ett butikslager och vänta på Polisen medan hennes familj väntade på henne hemma för att fira jul, utan att ha möjlighet att få kontakta dem, så blev det ett “wake-up call”. Hon började då reflektera kring vad hon egentligen höll på med, och hur mycket hennes handlingar påverkade hennes nära och kära.

Även Hanna började reflektera över sitt konsekvenstänk vid en viss tid i livet, då hon fick sig en tankeställare kring hur hennes agerande påverkade andra. För Stina hjälpte det att vara en allt eller inget person kring allt i livet, där hon en dag bestämde sig för att sluta med drogerna och kriminaliteten och byta bana:

“Jag har alltid varit en människa som tänker saker svart eller vitt så antingen knarkar jag eller också inte, antingen så är jag jävligt kriminell eller inte alls. Och det är klart det inte alltid är bra att vara svart eller vit, men här har det hjälpt mig jättemycket. För att jag kan inte vara ärlig mot mig själv och min omgivning och sen springa runt och snatta lite till höger och vänster och samtidigt bete mig.”

Vad som blir tydligt i temat kriminell livsstil är att samtliga kvinnor är överens om att den kriminella livsstilen de lämnat bakom sig har kommit att påverka dem under en längre tid i form av psykisk ohälsa, skam och skuld. Den kriminella livsstilen har för en kvinna resulterat i posttraumatiskt stressyndrom medan den för en annan kvinna gör sig påmind i form av att hon av omgivningen beskylls ligga bakom sin sons försvinnande. I Estrada och Nilssons studie (2012) framkommer det att två tredjedelar av de brottsdömda kvinnorna möter ett socialt utanförskap i form av att befinna sig utanför arbetsmarknaden vilket går i linje med rapportens insamlade empiri då majoriteten av de intervjuade kvinnorna enbart arbetar ideellt för olika typer av organisationer (Estrada & Nilsson 2012:19). Kvinnornas upplevelser ligger i linje med Estrada och Nilssons (2012) tidigare forskning där det i en studie konstaterats att kriminaliteten högst troligt resulterar i ytterligare negativa konsekvenser för kvinnor än vad det gör för män, samt att kvinnors livsvillkor försämras i större utsträckning. Detta menar Estrada och Nilsson (2012) grundar sig i att kvinnor är mer stigmatiserade än män som en

följd av att de avviker från normen dels som lagbrytare dels från den normativa bilden av hur en kvinna förväntas vara (Estrada & Nilsson 2012:19). Goffman menar att individer som inte lever upp till samhällets normativa förväntningar och avviker på ett negativt sätt stigmatiseras (Goffman 2020:8). Individer kan bland annat stigmatiseras till följd av fläckar på den

personliga karaktären vilket utifrån den insamlade empirin antyds vara fallet för de

intervjuade kvinnorna. Fläckar på den personliga karaktären avser bland annat ohederlighet och svekfullhet vilket kan ha sitt ursprung i en kriminell livsstil samt missbruk (Goffman 2020:26). Att individer som avviker från de normativa förväntningarna på ett negativt sätt inte kommer att accepteras i det sociala samspelet blir tydligt när kvinnorna delar med sig om upplevelser av att bli misstrodda, att inte få hjälp av sociala instanser och framför allt upplevelser av att familj och vänner vänt dem ryggen.

4.2 Kriminell och kvinna

I följande tema berörs intervjupersonernas upplevelser av hur det är att vara kvinna i en kriminell värld, samt upplevelsen av myndigheternas syn på kvinnor som begått brott.

4.2.1 Skambelagt att som kvinna begå brott och sitta frihetsberövad

Samtliga sju kvinnor är överens om att kriminella kvinnor blir dömda hårdare i samhällets ögon och att det är mer acceptabelt av en man att vara kriminell än en kvinna. Barbro tror att detta dels har att göra med att det är fler män som är kriminella, dels att det har att göra med gamla könsnormer som ännu finns kvar i samhället.

“Det är min upplevelse iallafall att myndigheterna pissade mer på mig än vad de gjorde på killarna. Killarna fick bättre stöttning på anstalt, de fick bättre stöttning hos frivården. Men det är min upplevelse.”

Samtliga kvinnor upplever att det är jobbigt att som kvinna berätta vad man gjort för andra människor men främst för sociala instanser, myndigheter, kommun och polis. Dels har det att göra med bemötandet de får, dels har det att göra med skammen. Både Bettan och Barbro upplever att kvinnor inte får lika mycket stöd och hjälp som män. Vad som blivit tydligt är att alla kvinnor upplevt att de blivit ifrågasatta av omgivningen i större utsträckning samt att de fått ta emot mer från socialtjänst, tingsrätt och familjerätt till skillnad från vad männen fått göra. Att det är mer skamligt att som kvinna begå brott och som en konsekvens av det sitta

frihetsberövad är något som Hanna upplevt. Hon menar att det är mer skamligt att som kvinna komma in på en häktesförhandling med häkteskläder.

“Som man går man in med lite mer status medan man som kvinna upplever en otrolig skam när man befinner sig i de situationerna, samtidigt som man flertalet gånger får höra “hur fan kan du liksom, hur fan kan du göra så här?” av folk i sin omgivning. Och det är mycket det här att det kommer ganska snabbt ikapp en att jag är mamma, jag har tagit ifrån mig själv kvinnligheten”.

Att samtliga kvinnor upplever en skam kring att begå brott och som en konsekvens av detta sitta frihetsberövad råder inget tvivel om. Vad som dock skiljer sig åt är när skammen blir påtaglig. Hanna upplevde en skam när hon som kvinna klev in på en häktesförhandling i gröna kläder, medan resterande kvinnor refererar till att skammen blir påtaglig först efter att de lämnat den kriminella livsstilen. Kvinnorna beskriver det som att det inte existerar någon skam i att begå brott och sitta frihetsberövad när man är inne i den kriminella livsstilen, utan att det kommer först efteråt.

“Om du frågar mig idag så självklart, absolut finns det en skam. Om du frågar mig när jag satt frihetsberövad så var det ju liksom bara att det hörde till det, det var bara att ta sitt straff.”

Under tiden Madde satt frihetsberövad upplevde hon ingen skam över huvud taget, utan för henne var det snarare tvärtom. Första gången hon satt i fängelse tyckte hon att hon var

“störtcool” och att det var jättehäftigt att sitta i fängelse. Madde tyckte att det var någonting hon kunde “ha på sitt CV”, som en sorts kvalifikation i den kriminella världen, att hon suttit i fängelse och lärt känna vissa typer av människor. Skammen kom först efter att Madde lämnat den kriminella livsstilen och hon menar att när man väl är mitt uppe i det så handlar väldigt mycket om förnekelse för att överleva i en kriminell värld.

4.3 Kriminell och mamma

Detta tema har sitt fokus på kvinnornas upplevelser och erfarenheter kring att vara mamma och leva en kriminell livsstil präglad av missbruk. Det kommer även beröras hur samhället bemöter en kvinna som avviker från “moderskapsidealet”, som är ett begrepp som också kommer redogöras för i avsnittet.

4.3.1 Dubbellivet som kriminell och mamma

Alla kvinnor som deltog i studien har barn, och har därmed fått balansera den kriminella livsstilen med mammalivet. Barbro har alltid varit ensamstående till sina barn utan att deras pappor varit med i bilden, och för henne har det alltid, trots omständigheterna, varit viktigt att finnas där för sina barn. Barbro berättar att hon var närvarande i sina barns skolgång och missade aldrig ett utvecklingssamtal eller föräldramöte. Det var betydelsefullt att

omgivningen såg henne som en bra mamma. Men bakom stängda dörrar var verkligheten annorlunda då polisen ibland stormade lägenheten och gjorde husrannsakan med hennes barn hemma. Hon beskriver vardagen som att hon kom hem och lagade middag, nattade barnen och åkte sedan i väg för att sälja droger:

“Jag förklarade för mina barn att nu åker mamma och säljer knark men det är för att vi ska få lite guldkant på tillvaron och mera pengar och det.”

Även Madde såg det som en central del att vara en bra mamma och att folk runtomkring skulle tro att familjen levde ett vanligt “Svenssonliv”. För henne var det en ständig kamp att lindra barnens oro kring hennes livsstil, då de ringde och undrade var hon var om kvällarna.

Likaså oron som skapades hos barnen i att Maddes vänner som också hade en

missbruksproblematik ofta vistades i hemmet tillsammans med dem och deras mamma var vardag, för just då menar hon att hon inte tänkte klart och inte såg problematiken i det. Hon beskriver det som ett dubbelliv, där hennes styrka var att manipulera människor runtomkring, inklusive myndigheter som Socialtjänsten, och upprätthålla en fasad kring att allting stod rätt till. Att ta sig an rollen som mamma är något som Pia hade svårt att göra då hon var så djupt inne i missbruket och den livsstilen som hör till det under sina barns uppväxt. Det var dock inne på anstalt då hon träffade en annan kvinna som också hade barn som hennes tankesätt förändrades, och där hennes mammaroll väcktes till liv igen:

“Under mitt sista fängelsestraff, så hade jag förmånen att träffa en annan mamma som satt ett 5 årigt fängelsestraff. Hon skypeade med sin flicka och där såg man ju verkligen den här tigern i henne, den här tigermamman, så hon hjälpte mig på vägen på något vis, förstår du hur jag menar? Liksom att väcka min mammaroll.”

Emelie menar att åtagandet av mammarollen sker instinktivt, när man får barn så finns det egentligen inget annat som kan vara viktigare. Samtidigt beskriver hon hur droger kan

förändra en persons tankesätt vilket hon själv har upplevt. Men trots att drogerna kan få en mamma att förändra sina prioriteringar så finns alltid mammainstinkten där, där det värsta tänkbara är att förlora sina barn:

“Jag hade åtta år som jag var drogfri och då sa jag till min mamma att skulle jag använda någon substans igen, då ska du ta barnen ifrån mig. För barn ska inte behöva växa upp i missbruk. Och så tog jag ett återfall då efter åtta år. Och då kom hon till lägenheten och skulle hämta min yngsta son för jag hade honom med mig. Och då säger jag liksom “ska du ta mitt barn?” helt hysteriskt. Ja, hon gjorde ju exakt vad jag sagt åt henne att göra men jag förstod inte det då. Så fort jag fått in en substans i min kropp så tänker jag skevt. Jag behöver inte ens tillföra en substans utan jag behöver bara vara aktiv i kriminalitet, så blir det skevt. Så för mig är det viktigt att välja sida nu, jag kan liksom inte bara göra hastiga beslut för då är jag där igen och jag vill vara en bra mamma.”

4.3.2 Samhällets bemötande av att vara kriminell och mamma Då samtliga deltagare i studien är kvinnor som har barn, upplever alla i viss mån att det finns en problematik i hur de har bemötts av sin omgivning och samhället i stort som en mamma med missbruksproblematik som begår brott. Alla sju enas om att det är en stor skillnad på hur man behandlas som mamma som kriminell, jämfört med en kriminell pappa. Bettan har många exempel på detta i sitt liv där hon varit i vårdnadstvister med pappan, och berättar hur myndigheter alltid varit på pappans sida:

“Det märker man när man har haft kontakt med polisen och så liksom, det är verkligen såhär “du är kvinna och mamma liksom, vad håller du på med?” Där kan jag uppleva att är man en man, då får man allting jämfört med om man är kvinna liksom. Soc var helt på min mans sida, tog hans parti, de svarade inte mig i telefon, han fick träffa dem och ha dem sovandes hos honom, Jag fick träffa dem var tredje vecka i några timmar. Alltså, det var såna uppdelningar så det var helt sjukt. Jag fick komma in med läkarintyg hela tiden. Att jag var fri från psykoser och att jag var nykter och drogfri. Han behövde inte visa någonting. Alltså, det var helt otroligt. Och det var ju en sån himla ångest för mig, liksom att behöva se och vara med om det. Alltså, det var helt galet. Som att det inte var nog med hela situationen och att försöka vända sitt liv, så blir man helt nedtryckt av

socialtjänsten och myndigheter för att man vad heter det… är kvinna och mamma liksom?”

Enligt Stina beror detta i stor utsträckning på att det är traditionella genusnormer som lever kvar, där kvinnor förväntas sitta hemma med sitt barn medan pappan kan vara ute och leva sitt liv hur han vill, utan att bli bemött på ett sämre sätt ute i samhället. Även Pia upplever att det är det gammalmodiga sättet att tänka kring att mamman bör ta på sig allt ansvar både med hemmet och barnen som gör att samhället ser ned på mammor som inte lever upp till detta.

Enligt Pia har det aldrig funnits några faderskapsnormer kring hur en pappa bör vara med sitt barn, utan ansvaret ligger helt och hållet på mamman.

4.3.3 Att avvika från kvinno och moderidealet

Som tidigare nämnts i ovan avsnitt så finns det olika könsroller kring att vara kvinna och även att vara mamma, som skiljer sig nämnvärt för hur normerna ser ut för män och pappor. Det finns tydliga förväntningar på hur kvinnor förväntas bete sig och agera, vilket Hanna har upplevt konsekvenserna av. Hon menar att detta även leder till att det finns mycket fördomar mot kvinnor som avviker från normen. Dessa fördomar menar hon blir värre om man också är mamma, då människor runt omkring ständigt ifrågasätter hur man efter att ha burit ett barn i nio månader kan välja drogerna framför sina barn. Även Madde delar känslan av att bli ifrågasatt som kvinna när man avviker från den omvårdande mamman, men tar även upp aspekter kring den beroendeställning som kvinnor har till männen. Hon berättar att denna beroendeställning även är tydlig i den kriminella världen:

“Det har alltid varit grabbarna som ska hålla påsen med drogerna och tjejerna ska få foga sig efter, tjejerna ska få betala med sin kropp för att få pengar och knark och sådär, och det är tjackhoror till höger och vänster, det har man ju hört 100 miljoner gånger liksom. Så mycket våld som tjejer får stå ut med, både det ena och det andra och du som är tjej ska inte göra nåt nej, nej, nej.”

Emelie upplever också att kvinnor har en beroendeställning till mannen och därmed är mer utsatta. Hon menar även att kvinnor har mer att kämpa för, och ständigt måste bevisa mer för att bli accepterade i samhället. Framför allt när man har barn. Enligt Stina är kvinnorollen och mansrollen som helt olika världar. Hon menar att om pappan inte tar hand om barnet utan i stället sitter i fängelse och är kriminell och missbrukare, så är det mer vanligt och framför allt accepterat. Det är inte så konstigt att han inte träffar sina barn. Det blir i stället nästan synd om honom menar hon, då det inte är hans fel att han inte får träffa sina barn. Om det i stället handlar om en kvinna beskriver Stina det som att det blir en väldigt mycket större grej, där ansvaret ligger på kvinnan och att det direkt skapar en “dålig mamma stämpel”. Även Bettan anser att det finns stora skillnader i hur kvinnor blir bemötta i samhället utifrån kvinnoidealet, och hur män blir bemötta utifrån mansidealet:

“En pappa som aldrig är hemma och bara är på klubben och gör en massa tokigheter benämns inte ens, men gör jag detsamma då är jag fruktansvärd förälder. Det märks tydligt, oh ja. Jättesorgligt och psykiskt

påfrestande måste jag säga, men det är ingen som tar hänsyn till liksom, det är så, man måste vara väldigt stark för att orka kämpa ändå, den saken är glasklar.”

Utifrån kvinnoidealet finns det alltså tydliga riktlinjer kring hur kvinnor bör vara, och Barbro menar att det för henne har varit tydligt när hon varit i kontakt med myndigheter, framför allt Socialtjänsten. Hon upplever i samtal med dem att om hon höjt rösten en aning och blivit upprörd har responsen av myndighetspersonen direkt varit att kommentera att hon låtit lite väl hotfull, och därav avbrutit samtalet och Barbro har fått vänta ytterligare tre veckor tills nästa samtal som ett utövande av makt av myndigheten. Hon säger att “minsta lilla grej att man inte är som man ska vara som kvinna och säger ifrån eller ifrågasätter något, så är de snabba med pekpinnarna, absolut”. Vidare talar Barbro om att det är mer legitimt för en man att höja rösten, och att det därför inte hade blivit samma konsekvenser för honom.

Pia tar även upp aspekter kring medias porträttering av kvinnor som är kriminella. Hon menar att när en kvinna begår ett mord så blir det stora skriverier där det ofta talas om hennes kvinno och inte minst mammaroll, men när det är män som mördar blir det dels inte lika

uppmärksammat, men framför allt så talas det inte om dennes roll som pappa.

Något som samtliga kvinnor under temat kvinna och kriminell samt temat mamma och kriminell har gemensamt är att de alla anpassar sitt beteende och sin roll beroende på i vilken kontext de befinner sig i. Det är tydligt att kvinnorna vill vara bra mammor och leva upp till de förväntningar och normer som samhället har på dem i rollen som kvinnor och mammor, vilket kan beskrivas som att kvinnorna gör kön som Wharton (2005:55) förklarar. Samtidigt existerar en kamp i könsrollen och i att göra kön enligt deltagarnas berättelser, eftersom livsstilen som kriminell så starkt skiljer sig från de normer och ideal som finns kring kvinnlighet och moderskap. Denna aspekt tyder mer på att de inte gör kön eftersom de i det sammanhanget inte anpassar sig till samhällets normer kring kvinnoideal och moderideal (West & Zimmerman 1987:140).

Enligt kvinnornas berättelser utifrån deras erfarenheter och upplevelser är det tydligt att samhället är anpassat utifrån männen och att den struktur som finns har sitt ursprung i det manliga, vilket även förklaras av Acker (1990:150), att kvinnligt och manligt skapas i processer som vidare leder till samhälleliga strukturer. Samtliga deltagare i studien delade känslor kring att den kriminella världen är väldigt uppdelad i manligt och kvinnligt, där kvinnorna är underordnade männen. Detta togs en del exempel upp på, där några kvinnor