Socialt utsatta flickor

Socialt utsatta flickor

September 2005

Erfarenheter ur fältets och forskningens perspektiv

Annelie Aspenbäck, Malin Axelsson, Åsa Bergdahl, Weronika Bergkvist, Jonas Flink, Ylva Fälth,

Sofie Johansson, Anna Lindblom, Annika Nilsson,

Elisabeth Pettersson, Margareta Roos, Torgny Sjögren,

Karin Trulsson (red.)

Socialt utsatta flickor

© FoU i Väst/GR

Första upplagan september 2005 Layout: Infogruppen GR

Erfarenheter ur fältets och

forskningens perspektiv

Innehållsförteckning

Förord...4

Presentation av artiklarna ...6

Kropp, Kroppsideal och Kroppskontroll ...8

Flickor och GHB ... 32

Socialtjänst och skola i möte med socialt utsatta flickor och pojkar ...44

Flickor och sexualitet ...60

”Sexuellt utespring” sa Skå-Gustav på sin tid ...72

”Man lär sig mycket saker typ”...97

Förord

U nder ett års tid har jag som forskare deltagit i forsk- nings- och utvecklingscirkeln ”Socialt utsatta unga flickor” i FoU i Väst/GR:s regi tillsammans med en grupp praktiker, som alla är verksamma i arbete där man möter socialt utsatta ungdomar. Inspiration har hämtats från tidigare erfarenheter av cirkelarbete, främst forskningscirkeln som handlar om stöd åt kvin- nor med missbruk och deras familjer. Cirkeln har re- sulterat i antologin ”Kvinnligt möte en kraft på väg ut ur missbruk” (FoU i Väst Rapport 5:2002). Erfarenhe- ten från denna och andra forskningscirklar kan ses som ett viktigt led i satsningen på kunskapsbaserad social- tjänst. När möten mellan forskare och praktiker utveck- las till en ”skrivarstuga” har praktikers erfarenhetsba- serade kunskap kunnat tas till vara. I antologin om miss- brukarfamiljer beskrivs hur FoU-cirkeln genom regel- bundna möten under ett helt år skapar ett forum för diskussion och reflektion. Det innebär att en skapande- process steg för steg utvecklas. När erfarenheter teore- tiskt fördjupas och sätts på pränt av praktiker med oli- ka yrkesbakgrund träder vardagsverkligheter fram och får liv. Cirkeln öppnar också möjligheter till erfaren- hetsutbyte och samverkan mellan socialarbetare, häl- so- och sjukvårdspersonal och andra som deltar. Ge- nom att sätta erfarenheter från olika yrkesområden under luppen växer nya perspektiv fram. Här bidrar genusperspektivet som utgjort en röd tråd i kunskaps- processen med nya glasögon. Ett exempel på detta är rapporten ”Upptäckten av det kvinnliga perspektivet – Om unga kvinnor och unga män i missbruksbehand- ling”, skriven av två socialarbetare vid ungdomstea- met Mini-Maria i centrala Göteborg (Hallén Hemb &

Olsson 2002).

När FoU i Väst/GR:s idé om en FoU-cirkel kring socialt utsatta flickor glimtade till i höstmörkret 2002 var det ingen tillfällighet utan ett led i en långsiktig utveckling med rötter i 1970-talet. Genusperspektivet befann sig då i sin linda. Kvinnoforskningen och kvin- norörelsen hade fäst uppmärksamheten på kvinnans undanskymda roll i ett könsneutralt samhälle med man-

nen som norm. Så småningom har kvinnan intagit sin plats på samhällsscenen. Det gäller inte bara kvinnor i allmänhet utan också missbrukande och socialt utsatta kvinnor. Här bidrog missbruksforskningen, där Mar- gareta Järvinens kritik av missbrukarvården ger en bild av den då rådande tidsandan: ”Det mänskliga är man- ligt om ej annat anges”. Under decennierna som följde började efter hand kunskap om den missbrukande kvin- nans tankar och speciella villkor växa fram (se Truls- son 2003). Nu in på 2000-talet har turen kommit till de unga flickorna, vars tankar och villkor behöver kom- ma i strålkastarljuset. I det sammanhanget är de soci- alt utsatta flickorna, som befinner sig i riskzon för miss- bruk och andra sociala problem, en viktig grupp att uppmärksamma. Av rapporten ”Var finns tjejerna?”

(Björling et al 2002) framgår den stora bristen på kun- skap om flickors erfarenheter, tankar, livsvillkor och behov av insatser.

Forskning synliggör skillnaderna mellan pojkars

och flickors socialisation, vilket är betydelsefull kun-

skap för utveckling av förebyggande och behandlande

insatser för ungdomar. Jan Ramström (1983) talar om

utvecklingen av pojkars och flickors missbruk. Det hand-

lar om två steg i socialisationen. Första steget är de

tidiga barndomserfarenheterna och det andra tonårsut-

vecklingen. De tidiga barndomserfarenheterna visar på

brister både beträffande missbrukande pojkars och flick-

ors socialisation, bl.a. genom tidiga erfarenheter av

separationer, föräldrars missbruk och utsatta känslo-

mässiga och sociala villkor. Beträffande det andra ste-

get – ”tonårskrisen” – talar Ramström såväl om likhe-

ter som olikheter mellan pojkar och flickor. Det är van-

ligt för båda könen med tidigare erfarenheter av en de-

struktiv dialog i ursprungsfamiljen, som dåligt har för-

berett barnet för tonårskrisen. Dilemmat löser tonår-

ingen genom att bli delaktig i missbrukskulturen. Dro-

gen bidrar både till gemenskap och används som med-

icinering mot djupa känslor av att vara dålig, oönskad

och otillräcklig. Beträffande samhällets syn ser Ram-

ström skillnader mellan den missbrukande flickan och

pojken. Flickan ses som mer avvikande än pojken. Han refererar till Gustav Jonssons ”studie i kvinnoförakt” . Där beskrivs flickors självförakt som härleds till ”sex- uell lösaktighet”, och som utgör huvudorsaken till tvångsåtgärder mot flickor. Däremot nämns den orsa- ken inte för motsvarande beteende hos pojkar. Enligt Ramström är en tidig sexuell debut vanligare för miss- brukande kvinnor än för andra kvinnor. De har oftare erfarenheter av våldtäkt eller incest. Fler kvinnor än män talar om problem i uppväxtfamiljen. Bristfälliga relationer i ursprungsfamiljen har större betydelse för kvinnor än män som riskfaktor för utveckling av miss- bruk (jfr Ravndal 1999). Christina Andersson (1993) beskriver hur flickor använder droger för att fly från problem i relation till föräldrarna, medan pojkars väg in i missbruk i större utsträckning sker genom ungdoms- gänget. Det är vanligt att flickorna introduceras till att använda droger av pojkar, ofta av en missbrukande pojkvän. Andersson hänvisar till norsk forskning som beskriver skillnaden mellan ”geng-jentene” med ett ut- vecklingsbetingat missbruk som upphör och ”problem- jentene” som utvecklar ett allvarligt missbruk, vilket har samband med problem i könsidentiteten.

Skillnaderna mellan pojkar och flickor blev tydli- ga för socialarbetarna från Mini-Maria, som försökte få en fördjupad bild av de missbrukande ungdomar de dagligen mötte vid sin öppenvårdsmottagning. När de lämnade det gemensamma uttrycket ”ungdomar” och började skilja ut sin statistik beträffande pojkar och flickor växte en ny bild fram. Vägen in i missbruk, val av drog och mötet i behandling visade sig ha olika ka- raktär för pojkar och flickor.

Nu har deltagarna i FoU-cirkeln om socialt utsatta flickor träffats under ett år och sökt fördjupad kunskap om problemområden knutna till sitt vardagsarbete. På motsvarande sätt som i tidigare forskningscirklar har nya verkligheter vuxit fram. Genom att ta del av teori och tidigare forskning har deltagarna kunnat ta ett steg tillbaka, lyfta blicken och fått tid att reflektera. De har fått nya perspektiv och fördjupad kunskap om sitt ar-

bete. I antologin förmedlar de den kunskapen i artiklar och bidrar med läsvärd dokumentation om olika verk- samheter i kontakt med socialt utsatta flickor och poj- kar. Eftersom det finns lite studier om ungdomar i risk- zon för missbruk och sociala problem är det är viktig kunskap. Antologin kan därför vara värdefull och till glädje både för de som möter och som arbetar med ungdomar i skolor, socialtjänst, hälso- och sjukvård och andra verksamheter.

Denna typ av kvalitativa studier fyller ett behov av djupare förståelse av en social problematik och behövs som komplement till den evidensbaserade forskning som idag fått en alltmer framskjuten position (jfr Marthin- sen 2004, Månsson 2003). Den kan liksom tidigare stu- dier i forskningscirklar också fungera som pilotprojekt till fortsatt forskning (se t ex Björkhagen-Turesson 2001).

I denna antologi samlas kunskap från samtliga del- tagare i cirkeln ”Socialt utsatta unga flickor” genom sex artiklar. Skilda yrkesverksamheter träder fram så- som kuratorsarbete vid skola och ungdomsmottagning, arbete som socialsekreterare vid socialbyrå och som fältarbetare och slutligen socialt arbete med unga flick- or i mellanvård och på institution. Förhoppningsvis kan denna antologi och andra rapporter skapa ringar på vattnet i olika verksamheter ute i landet.

Lund, januari 2005

Karin Trulsson

Presentation av artiklarna

Kropp, kroppsideal och kroppskontroll – Jämförelser mellan flickor och pojkar i årskurs 9 i Ale kommun

I artikeln belyser kuratorn vid ungdomsmottagningen, Ylva Fälth, ungdomars syn på sin kropp, deras ideal och kroppskulturen genom en enkätundersökning till pojkar och flickor i årskurs 9. Resultaten sätts in i ett postmodernt teoretiskt perspektiv och föranleder en läs- värd och tankeväckande diskussion. Artikeln kan un- derlätta förståelsen av och vara till hjälp i arbetet med ungdomar för personal vid skolor, ungdomsmottagning- ar, socialtjänst och andra verksamheter som möter ung- domar.

Flickor och GHB – en fältstudie

I socialtjänsten och hälso- och sjukvården i Mölndals kommun har ungdomars missbruk av GHB blivit ett växande problem som måste hanteras av socialtjänst- ens fältverksamhet. Fältsekreterarna Weronika Bergkvist och Åsa Bergdahl hade under några år försökt hjälpa de missbrukande flickorna, som ofta på kort tid intro- ducerats till drogen och blivit beroende. I samband med missbruket har de ofta farit mycket illa. Mer kunskap behövdes om flickornas tankar och erfarenheter. Efter- som detta är ett delikat problem, som flickorna skäms för och de har svårt att dela med sig av erfarenheterna, valde författarna av artikeln att låta två flickor ano- nymt berätta en ”saga” om två flickors erfarenheter av drogen och drogkulturen. Dessa erfarenheter ger inblick i en dold värld som författarna diskuterar och sätter i relation till tidigare forskning.

Socialtjänst och skola i möte med socialt utsatta flickor och pojkar

Skolkuratorn Annika Nilsson och socialsekreterarna Malin Axelsson och Sofie Johansson har studerat soci- altjänstens samverkan med skolan kring socialt utsatta flickor och pojkar genom att följa en grupp omhänder- tagna barn och belysa såväl socialtjänstens som sko-

lans kunskap och erfarenheter kring dessa. Genom re- gisterstudier och en enkätundersökning har de funnit tydliga skillnader både beträffande bemötande och val av insatser när det gäller pojkar och flickor. Utifrån ett genusperspektiv reflekterar de kring denna kunskap och sätter den i relation till tidigare studier. Det är angelä- get att den bild som vuxit fram beaktas både i samband med socialtjänstens och skolans bemötande av socialt utsatta ungdomar.

Flickor och sexualitet

Utifrån sina erfarenheter i arbete med unga flickor på institution väcktes behandlingsassistenten Annelie As- penbäcks intresse för att få mer kunskap om socialt ut- satta unga flickors sexualitet. I sitt arbete hade hon sett många exempel på flickornas sexuella utsatthet. För att studera likheter och skillnader gjorde hon en enkät- undersökning, där hon ställde samma frågor till en grupp LVU-omhändertagna flickor och en grupp jämn- åriga flickor i en gymnasieklass. Resultaten visade på en del likheter men också slående skillnader i upplevel- ser och erfarenheter förknippade med flickornas sexua- litet, som är värda att uppmärksamma.

”Sexuellt utespring” sa Skå-Gustav på sin tid – om flickor i prostitutionen

Fältsekreterarna Elisabeth Pettersson, Jonas Flink och

Torgny Sjögren i Göteborgs prostitutionsgrupp har un-

der de sista åren uppmärksammat att de unga flickorna

försvunnit från ”gatan” och ställt sig frågan: ”Var har

de unga flickorna tagit vägen?” Kan detta ses som en

positiv utveckling, kan det vara ny lagstiftning eller

andra faktorer som har betydelse? För att få kunskap

om detta har de intervjuat socialsekreterare från Göte-

borgs olika stadsdelar. Därigenom har de fått en bättre

bild av vilken grupp flickor som har prostitutionserfa-

renheter och socialsekreterarnas syn på flickornas vill-

kor. De har jämfört dagens bild med vad som fram-

kommit om unga flickor i en uppsats från Socialhög-

skolan som gjordes för ett par decennier sedan. Genom att sätta resultaten i relation till tidigare studier och föra en spännande diskussion, får man genom artikeln fördjupad kunskap om en av samhällets mest utsatta grupper av unga kvinnor.

Man lär sig mycket saker typ - flickors berättelser om behandling

I denna artikel får vi träda in i ”Möjligheternas Rum”, en öppenvårdsverksamhet för unga flickor i riskzon för missbruk och andra problem. Socialarbetarna Anna Lindblom och Margareta Roos levandegör sitt arbete med flickorna och låter oss genom sina intervjuer lyss- na till flickornas berättelser om hur de ser på att delta i behandling för flickor. Som läsare får man inblick i vad som inneburit möjligheter och svårigheter samt flickornas idéer om hur arbetet skulle kunna vidareut- vecklas. Författarnas noggrant genomförda studie har öppnat möjligheter att göra direkta jämförelser med tidigare erfarenheter när det gäller behandling för vux- na missbrukande och socialt utsatta kvinnor. Denna stu- die inspirerar till vidare forskning om behandling av unga flickor.

Referenser

Andersson, C. (l993). The Children of Maria. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala Studies in Education 46.

Björkhagen Turesson, A. (2001). De första fem åren. FoU Skåne. Skriftserie 200l:3.

Björling, B. et al (2002). Var finns tjejerna? – Alkohol och drogpreventiva verksamheter för unga kvinnor. Redovisning av en nationell kartläggning. Stiftelsen Kvinnoforum. Stockholm.

Hallén Hemb, Annika & Olsson, Pia (2002). Upptäckten av det kvinnliga perspektivet – om unga kvinnor och unga män i missbruksbehandling. FoU i Väst rapport 3:2002, Göteborg.

Marthinsen, E. (2004). ”Evidensbasert” – praxis og ideologi”. Nordisk Socialt Arbeid. Nr 4, s 290 –301.

Månsson, S-A. (2003). Att förstå sociala insatsers värde. Nordisk Socialt Arbeid. Nr 2, s 73 –80.

Ramström, J. (l983). Narkomani. Stockholm: Tiden Folksam.

Ravndal, E. (l999). Alkohol og rusavhengighet. Kvinners helse i Norge. NOU l999:13, s 5ll-516.

Ravndal, E. (l999). Narkotikabruk blant kvinner og menn. Kvinners helse i Norge. NOU l999:13, s 5l8-521.

Trulsson, K. (2003). Konturer av ett kvinnligt fält – Om missbrukande kvinnors möten i familjeliv och behandling. Lund:

Lund Dissertations in Social Work, nr l2.

Kropp, Kroppsideal och Kroppskontroll

En jämförande studie mellan flickor och pojkar i årskurs 9 i Ale kommun

Ylva Fälth

Abstract

Jag har utifrån mitt arbete som kurator på Ale ung- domsmottagning funderat över unga flickors syn på kropp, kroppsideal och kroppskontroll. Med en kombi- nation av kvantitativ och kvalitativ analys har jag gjort en jämförande studie mellan flickor och pojkars inställ- ning till detta. Samtliga elever i kommunens nionde klasser har under vårterminen 2003 i samband med stu- diebesök på mottagningen fyllt i enkäter med en rad frågor som belyser ämnet. Jag har sedan sammanställt deras svar, kategoriserat dem under olika teman och ställt dem i ljuset av teorier förankrade på olika nivå- er. Jag har använt mig av könssocialisationsteori och modernitetsteori. Ett grundläggande synsätt jag utgår från i mina resonemang är hämtat ur psykosomatiken som betonar kropp och själ som en sammanflätad en- het.

I vår tid, då kroppen ofta framställs som med olika metoder formbar, har jag ställt mig frågan hur unga människor, som är på väg att växa in i sina vuxenkrop- par, påverkas av rådande ideal och alla kontroll- och förändringsmöjligheter.

I studien framgår att eftertraktade kroppsideal som ungdomarna beskriver utgår från en tydlig maskulini- tet och femininitet. De kvinnliga idealen bygger i stor utsträckning på värdet av att vara smal. Samtidigt vet vi att övervikt bland barn och unga är ett växande pro- blem. Det skapar ett individualiserat kroppskontrolls- behov.

De flesta ungdomarna i min undersökning anser att man bör hålla någon form av kontroll över sin egen kropp. Pojkarna och flickorna i undersökningen relate- rar till olika aspekter av kropp och utformar kropp- skontroll med delvis olika strategier. Pojkarna har mer ett inifrånperspektiv på kropp och betonar träning som främsta kontroll. Flickorna har mer ett utseendeperspek- tiv och betonar i betydligt större omfattning än pojkar- na begränsning av mat och möjligheten att plastikope- rera sig som medel för kontroll. Flickorna söker mer

aktivt förebilder via TV och tidningar än vad pojkarna gör.

I studien framkommer en relativt positiv bild av ungdomars syn på den egna kroppen och tillfredställel- sen med sin egen könsidentitet. De allra flesta uppskat- tar sin egen kropp och är nöjda med sin könstillhörig- het. Gruppen som är missnöjd både med kropp och kön utgörs främst av flickor. Hälften av flickorna tycker att det är negativt att ha fått sin menstruation. Pojkar och flickor har ur ett könssocialisationsperspektiv olika för- utsättningar och skiftande uppgifter under puberteten.

Enligt denna teori innebär flickans utvecklingsmässiga förändringar större svårigheter än pojkens.

Ungdomarna är också övervägande positiva till att bli vuxna. Men flickorna och pojkarna betonar olika aspekter av vuxenblivandet för sin motivation. Pojkar- na ser främst fram mot ökat ansvar medan flickorna lägger tonvikten vid mognandet. Pojkarna ser i något högra grad än flickorna fram emot att bli vuxna.

Som helhet tycker jag att bilden som framkommit ur undersökningen är positiv. Många ungdomar kan idag samskapa med yttre faktorer som t ex medias bil- der och yttre krav på kontroll av olika slag. Många flickor uppskattar utvecklandet av kroppen och ser möjligheten att forma sin egen kropp som någonting tillfredsställande. Pojkarna är överlag mycket nöjda och utvecklandet av kroppsidentitet tycks för dem vara nå- got självklart. En mycket stor andel pojkar tränar ofta.

Även många flickor tränar regelbundet.

Men flickorna har i högre grad än pojkarna en ytt- re betraktelse över den egna kroppen och att skapa en positiv kroppsidentitet är mer problematiskt för dem.

Det visar sig att det finns en relativt stor grupp flickor som är missnöjda med sin egen kropp och med att vara

”tjej”. Många flickor kan tänka sig att genomgå en plastikoperation och många har bantat.

Ungdomsmottagningen har här en oerhört viktig

funktion i att finna former för att stödja de flickor som

finner det kroppsliga och själsliga vuxenblivandet pro-

blematiskt.

Inledning

Bakgrund

Denna studie berör ett område som visat sig betydelse- fullt utifrån erfarenheter i arbetet som kurator. Utgångs- punkten är en relativt liten ungdomsmottagning i Ale kommun. Vi tar emot ungdomar mellan 13 och 25 år.

Vår målgrupp består av ca 4 500 unga människor och vi tar emot ca 1 600 besök per år. Vi som arbetar på mottagningen är barnmorskor, gynekolog, ungdomslä- kare, sjukskötare och kurator. Till cirka 90 procent ut- görs våra besökare av flickor. Den stora andelen flick- or förklaras av det faktum att de ofta söker sig till mottagningen för att få recept på p-piller. Själv jobbar jag som kurator och möter i mitt dagliga jobb främst unga flickor som av olika skäl på eget initiativ söker en samtalskontakt. Det är inte ovanligt att de flickor jag möter har ett komplicerat förhållande till sin kropp.

Därför har jag kommit att fundera och reflektera över tonårsflickors kroppsidentitet och deras syn på sina kroppar. Jag har känt en oro för vad vår tids sexualise- ring i medias framställningar av kvinnokroppar gör med unga flickor. Hur förhåller de sig till det sexiga mode som nu är tongivande, eller till det smala ideal som råder i ett samhälle där överviktsproblemen samtidigt ökar? På mottagningen har vi som arbetar tillsammans ofta diskuterat detta.

Utifrån dessa funderingar och diskussioner ställer jag mig frågan; Har tonårsflickor främst ett ”utanför- perspektiv” där kroppen blir objektifierad eller har de till största delen ett ”inifrånperspektiv” där funktion, helhet och sammanhang är rådande.

I reklamens värld ser vi hur objektifieringen allt- mer övergått i ett splittrande av delobjekt; en tränad mage, ett smalt ben eller ett vackert öga. Hur påverkar detta ungas betraktelse av sina egna kroppar? Förstär- ker det en distanserad syn på den egna kroppens olika delar eller kan de unga idag sortera och reflektera och på så vis filtrera medias starka påtryckningar?

Hur vanligt är det att unga flickor gör sina kroppar till sin fiende? Inte lyssnar på dess olika behov utan på olika vis behandlar kroppen som ett icke integrerat objekt, vilket med hjälp av viljekontroll och olika gra- der av tvång, kan formas och skapas utifrån den mo- dell man önskar.

Ur dessa funderingar och frågor kommer förstås en undran över hur vi som arbetar med unga flickors, och i viss mån även med unga pojkars, kroppar och själar kan förhålla oss till det vi uppfattar som ett sexualise- rat kroppsideal och mode, och dess eventuella inver- kan på de unga. Jag har funderat över hur lätt det är

att inta en moraliserande attityd i förhållande till nya inriktningar och värderingar och tolka dem som de- struktiva i arbetet med unga människor. Kanske är min oro för de ungas utsatthet på detta område befogad el- ler så är den uppförstorad. I vilket fall som helst känns det angeläget att bli konstruktiv och hitta positiva vä- gar att bemöta ungdomarna som är mitt inne i sin köns- och kroppsutveckling. För att kunna stödja en positiv kroppsuppfattning och en stark kroppsidentitet hos de unga behövs en förståelse för sambanden mellan rå- dande ideal, samhällsutveckling, dess påverkansmek- anismer och socialiseringen av de båda könen. Det känns också angeläget att fokusera på i vilken omfatt- ning och på vilket vis flickor respektive pojkar tycks påverkas av de hårdlanserade budskapen om ett sexua- liserat och stramt kontrollerat kroppsideal.

Att många flickor idag lider under en stark press att hålla sin kropp under kontroll med hjälp av diet och träning är för oss på ungdomsmottagningen uppen- bart, likaså att många kastas mellan ytterligheter av kontroll och impulsgenomslag. Likaså möter vi allt of- tare unga flickor med ett sjukdomstillstånd som heter vestibulit. Slemhinnan i deras underliv är torr då de har sex och det gör att de känner en smärta som efter upprepade samlag ökar. Slemhinnan kan på så vis ska- das och behöver vila från sexualitet. Ett sätt att förstå detta är att allt fler unga flickor har sex trots att krop- pen inte signalerar lust. Både ätstörning och vestibulit kan uppfattas som symtom som uppstått av att man inte lyssnat till kroppens egna signaler av hunger, mätt- nad eller av icke-lust.

Vi träffar relativt få pojkar på vår mottagning. Det är därför spännande att sätta sig in i hur de förhåller sig till sin kropp och till de för dem rådande idealen.

Är påverkanskraften densamma oavsett kön eller skil- jer den sig? Vilka ideal och förebilder har unga pojkar idag?

Men jag har framförallt valt att ha fokus på unga flickors förhållande till sin kropp och dess funktioner, deras syn på sin kropps utseende, kroppskontroll och ideal och ställt dessa mot en jämförande studie avseen- de pojkar.

Syfte

Syftet för mig har varit att ta reda vilka likheter och

skillnader som finns mellan flickors och pojkars syn på

kropp och ideal, på deras egen kroppsuppfattning och

deras syn på yttre påverkan då det gäller detta områ-

de. Jag har även velat utforska unga mäns och unga

kvinnors olika syn på och uttryck för kroppskontroll

och sätta mig in i omfattningen av en sådan kontroll.

Jag har velat titta på eventuella skillnader och likheter i flickors och pojkars inställning till den egna kroppen.

Jag har således velat utforska omfattning, likheter och skillnader mellan könen för att sedan ställa det i ljuset av teoretiska diskussioner. Att sammanställa och doku- mentera, teorianknyta och reflektera gör att kunskap och nya tankar lyfts fram och tydliggörs både i förhål- lande till mig själv och i diskussionen med andra. Slut- ligen är det min förhoppning att jag ur denna nya kun- skap kan finna kreativa och positiva vägar att arbeta vidare med unga flickors kroppsmedvetande, kropps- uppfattningar och kroppsidentitet.

Följande frågeställningar syftar jag att belysa:

- Vilka likheter och skillnader finns i 14-15–åriga flickors och pojkars syn på sina egen kroppar, kropps- ideal och på kroppskontroll?

- Hur kan jag inom ramen för mitt arbete på ung- domsmottagningen hitta metoder att stödja främst unga flickors (men även pojkars i den mån vi träffar dem) kropps- och könsidentitet och därmed motverka en even- tuell objektifiering?

Metod

För att få fram en bred bild av hur unga flickor respek- tive pojkar tänker om dessa frågor har jag använt mig av enkäter. Samtliga kommunens niondeklassare, från fyra olika högstadieskolor, har i samband med ett stu- diebesök på mottagningen fått fylla i en enkät med frå- gor rörande den egna kroppen, önskningar om hurdan de anser en kropp skall se ut, kroppssmyckning, kropps- funktioner, kroppskontroll och könsidentitet. 172 poj- kar i årskurs 9 respektive 150 flickor har anonymt fyllt i enkäten och utgör således det material jag utgått från.

Jag har varit noga med att be dem vara seriösa trots att många frågor lätt skulle kunna skojas till med lustiga svar då frågornas karaktär varit ganska intim. Man kan inte bortse ifrån att en enkät om dessa ämnen kan ge en del svar av skämtkaraktär eller svar som ungdo- marna tror jag förväntar mig. Men min uppfattning är att de allra flesta som deltagit har förhållit sig seriöst till uppgiften.

Som första steg har jag således använt mig av en kvantitativ metod genom att jag har velat se hur stor andel av flickorna respektive pojkarna som svarat si eller så. En kvantitativ analys innebär att man under- söker hur, på förhand definierade företeelser, egenska- per och innebörder fördelar sig mellan olika grupper, händelser eller situationer (Starrin och Svensson 1994).

Jag ser emellertid min metod som i första hand en kva-

litativ studie eftersom jag själv kategoriserat de öppna svaren och hermeneutiskt tolkat dessa. En definition av kvalitativ analys som Starrin och Svensson (1994) re- dogör för är att den handlar om företeelse, egenskaps- och innebördssökande analys och har som mål att iden- tifiera variation, struktur eller process.

Jag har således valt att låta dessa metoder befrukta varandra. De enkäter niondeklasseleverna svarat på har jag manuellt sammanställt och sedan redogjort för i sammanställningen. Så långt kvantitativ metod. Ur de svar jag fått har jag valt att plocka ut vissa aspekter i jämförande syfte medan jag lämnat andra därhän. Det är dessa aspekter jag reflekterat kring, teorianknutit och dragit slutsatser ifrån. Jag har velat sätta in dessa lik- heter respektive skillnader mellan könen i ett samman- hang och se dem ur ett samhälls- och könsperspektiv.

På så sätt har jag sökt efter företeelser och innebörd.

För att ge en bakgrundsförståelse har jag först fört sam- man tankegångar och resonemang utifrån tidigare forsk- ning, undersökningar och litteratur inom dessa områ- den under tematiserade rubriker.

Teori och tidigare forskning

Tonårstiden ser jag som en psykologiskt krävande tid då man som individ har många ”uppgifter att lösa”.

Temat närhet kontra separation och individualitet är högaktuell. Man skall börja ta stegen ifrån sin familj och bli tydligare, en ”egen” person. Man skall helt en- kelt segla ut med ”sin egen båt” och söka mål och me- ning utifrån sig själv. Man skall förhålla sig till kärle- ken och kanske släppa in någon annan i sin ”farkost”.

Under denna tid är identiteten, och däri könsidentiteten och kroppsidentiteten oftast sökande. Det gör att man aktivt kan ägna sig åt att leta efter identitetsobjekt ut- anför familjen. Man kan pröva olika moderiktningar och stilar. Man är således i hög grad receptiv för rå- dande ideal och samhälleliga påtryckningar om hur man bör vara eller se ut. Det har varit viktigt för mig att i mina funderingar och reflektioner utgå från ett ung- domsperspektiv på så vis att jag ser ungdomarnas svar och synpunkter som en del av det naturliga psykiska spänningsfält många av dem befinner sig i. Trondman (2002) uttryckte det kärnfullt på en ungdomsmottag- ningskonferens: ”Vad en ung människa säger om nå- gonting säger lika mycket om den livsfas de är inne i”.

Könssocialisationsteori

Eftersom jag studerat likheter och skillnader mellan

pojkars och flickors förhållande till och syn på kropp

och ideal faller det sig naturligt att utgå från könssoci-

alisationsteori. Könssocialisationsteorin beskriver oli- ka aspekter av vad det är som förstärker och betonar könsskillnaderna psykologiskt och inlärningsmässigt.

Nielsen och Rudberg (1991) refererar till objektrela- tionsteorin och till inlärningsteorin som två grunder för teorin om könssocialisation.

Enligt objektrelationsteorin menar man att ett litet barn i grunden är socialt orienterat och att det är i strä- van efter att genom andra få sina behov tillgodosedda som barnet får sin anknytning. De internaliserade bil- derna av närstående objekt, primärt mamma och pap- pa, utgör de objektrelationer som barnet bygger sin egen identitets struktur på. Psykiska teman och roller skapas således enligt objektrelationsteorin under de första ut- vecklingsåren. Men trots att de utgör en slags grund skall de knappast ses som något statiskt utan något som också förändras i takt med barnets utveckling. I olika stadier har barnet olika behov av närhet och av av- skildhet. Det är för identiteten en viktig utveckling att kunna nå utanför intimiteten och skapa integritet. Det är också en uppgift för den primära föräldern att kun- na respektera barnets sköra integritet. Mahler (1990) beskriver det så att barnet står inför två uppgifter, se- paration och individuation. Identitetsutvecklingsmäs- sigt handlar det om att bygga upp förmågan till intimi- tet och till autonomi.

För pojken menar Nielsen och Rudberg (1991) är autonomi lättare att uppnå medan för flickan handlar det om intimitet. Anledningen till det hävdar Nielsen och Rudberg (1991) är att det för flickor blir svårare att hävda särskiljande från modern eftersom de är av samma kön medan det däremot för pojkarna i sin egen- skap av att vara olik, blir lättare att få sin integritet respekterad. De refererar till Frithiof som hävdar att flickors bearbetning av sin tidiga identifikation med modern ofta kännetecknas av en livslång ambivalens, vilket hon menar hänger ihop med det frustrerade i att vara beroende av och älska en person samtidigt som det finns en önskan om att bli mer och mer självständig och olik. Hon menar även att flickan i identifikation med modern grundlägger förmågan till empati med andra. Det, menar de, kan således förklara varför när- het och omvårdad kan tyckas mer kvinnligt medan struktur, gränser och prestation förknippas med man- lighet.

Att flickorna måste särskilja sig från en person av samma kön anser Nielsen och Rudberg (1991) skapar problem med gränser i förhållande till modern. De an- ser att det också skapar en osäkrare kroppsbild hos flick- orna än hos pojkarna. De hänvisar till en undersökning av Rosenbaum. Han intervjuade 1979 ett antal tonårs-

flickor och fann att de ägnade ett stort intresse åt att nedvärdera sitt eget utseende och då främst sin vikt.

Särskilt upptagna var flickorna även med bröstutveck- lingen. Han drar slutsatsen att det tycks ta längre tid för flickor att sortera delarna och helheten i sin autono- mi, kanske därför att flickorna saknar synlig kontakt med sitt eget kön. Rosenbaums undersökning visar att pojkarna bryr sig mer om längd, styrka och muskler, de var också bekymrade över storleken på penis.

Könsmognaden, anser Rosenbaum, förstärker den grundläggande könsidentiteten hos flickan som hon ti- digare fått genom identifikationen med modern. Han hävdar att de flickor som tidigt etablerar en regelbun- den cykel känner att de har mer kontroll över sin kropp.

Nu används denna stärkta kvinnoidentitet, menar han, mer i relation till hennes sexuella identitet som kvinna i relation till män. Utseendet blir viktigare än kroppens funktion. Flickornas oerhörda intresse för det egna ut- seendet skiljde sig markant i denna undersökning mot pojkarnas mer självklara förhållande till den egna krop- pen. Nilsen och Rudberg antar att pojkens tar kroppen mer för självklar, eftersom han långt tidigare har kun- nat ha en mer integrerad kroppsbild.

Könssocialisationsteori bygger även på den kogni- tiva teorin. Utifrån det perspektivet fokuseras på hur vi lär in våra könsroller. Från samspelet med andra, från vad vi tillsammans med dem får förstärkt eller icke- förstärkt, lär vi hur vi skall bete oss utifrån våra roller.

(Nielsen och Rudberg 1991)

Teorin om hur vi grundlägger vår könstillhörighet utifrån samspel och i samverkan med vår primära ob- jektrelation utgör en intressant utgångspunkt för min studie. Den utgör en användbar referensram för förstå- else av mitt material, eftersom det handlar om hur poj- kar och flickor i 15-årsåldern relaterar till sin egen köns- tillhörighet och till sin kropp i förhållande till ideal, funktionsaspekter och lusten eller motviljan mot att bli vuxen. Synen på den egna kroppen och kroppsidentite- ten uttrycker också tonåringens förhållande till auto- nomi och längtan efter intimitet.

Modernitetsteori

För att förstå skillnaderna mellan unga flickor och unga pojkar i dagens samhälle känns det också angeläget att reflektera över trender och riktningar som för närva- rande råder i samhället och som i stor utsträckning påverkar tonåringar.

Margaretha Bäck Wiklund (2003) anser att en av

det senmoderna familjelivets inneboende motsättning-

ar handlar om individualisering kontra omsorg. Enskilda

familjemedlemmar förväntas oavsett familj och tradi- tion välja både bostadsort och yrke. Välfärdsstatens ambition bygger på att öka den enskildes individuali- tet samtidigt som dess grundtanke bygger på kollektivt ansvarstagande för denna välfärd. (Bäck-Wiklund och Johansson m fl, 2003).

Mats Trondman (2002) hävdar att ungdomstiden har sträckts ut och blivit allt längre. Den startar tidiga- re och håller på längre. Om man definierar vuxenhet som att man är självförsörjande, bor i eget boende och deltar i samhällslivet genom att arbeta, inträffar det generellt i allt högre åldrar. (Trondman 2002). Ande- len ungdomar på arbetsmarknaden har minskat kraf- tigt under 90-talet (Ungdomsstyrelsen 1997). Övergång- en mellan ungdom och vuxenhet handlar således allt mindre om ålder, snarare om när man genom att ta ansvar och göra sig delaktig, blir insläppt i samhället.

Bäck-Wiklund hävdar att många unga idag är oroliga för att de inte skall finna en sådan samhällelig delak- tighet. (Bäck-Wiklund/ Johansson m fl 2003).

Inom modernitetsteorin har man studerat samhäl- lets utveckling i ett brett perspektiv och kopplat detta till människornas förändrade livsvillkor. Sernhede (1995) menar att en brytningspunkt kan ses på 60-talet, då senmoderniteten utvecklas. En avgörande faktor är expansionen av informationssamhället. Media får en alltmer central roll i människors vardag (Sernhede 1995). Vi lever i en tid av snabba och omvälvande för- ändringar. Senmoderniteten är en post-traditionell ord- ning som en av vår tids främsta samhällsteoretiker Anthony Giddens (1999) anser kännetecknas av utveck- landet av institutionell reflexivitet. Självet, menar han, blir ett ”reflexivt projekt”. Med det menar han att våra kroppsregimer och vår organisation av oss själva och våra relationer har blivit öppna för en ständig reflex- ion i en omgivning som ger oss en mängd olika val- möjligheter. Kroppsregimerna integreras med livsstil och livsplanering. Detta, menar han, ger oss möjligheter men skapar också risker. (Giddens 1999).

Giddens (1999) utgår från definitionen att självet är kroppsligt. Vi utforskar världen med vår kropp.

Kroppslig kontroll, hävdar han, utgör således en nöd- vändig social kompetens. Den rutiniserade kroppskont- rollen är, fortsätter han, avgörande för bevarandet av individens skyddshinna i vardagliga interaktionssitua- tioner. Men ibland blir skillnaden, dissociationen, mer genomgripande. Då kan en person uppleva sig som att hon bara spelar en roll. Winnicot använder begreppet

”falskt själv”, där kroppen framträder som ett objekt eller instrument som självet manipulerar. (Giddens 1999).

Diskussionen om kroppen inom modern social teo- ri är, menar Giddens, framförallt förknippad med Fau- cault. Faucault hävdar att, under modernitetens vill- kor, har kroppen kommit att bli ett maktens centrum.

En makt som framför allt är disciplinär och som ska- par ”fogliga kroppar”.(Giddens 1999, sid. 73). Bartky (1990) hävdar att de disciplinära praktiker som utövas på kroppen tillhör de processer genom vilka feminini- tetens idealkropp konstrueras (ur Skeggs 1997, sid. 175).

Liksom Facault menar hon att man därigenom åstad- kommer en viljemässigt underlydande kropp.

Psykosomatiskt synsätt

På vår mottagning arbetar vi med kropp och psyke och ser det som intimt sammanflätade delar av en person.

Meurling (2003) hävdar att det finns undersökning- ar som tyder på att puberteten innebär större hot mot flickors självkänsla jämfört med pojkars och att båda könen är mindre nöjda med sig själva i början av ton- åren än under tidigare skolår. Hon menar att det kan förklaras av skillnaderna i kroppsförändringar under puberteten. Andelen kroppsfett minskas ofta hos puber- tetspojken, hans muskelmassa ökar istället, medan pu- bertetsflickan ökar sin andel kroppsfett för att det är en förutsättning för menstruationsdebuten. En sådan om- vandling kan vara skrämmande och svår att anpassa sig till för den unga flickan.

Den amerikanske kroppspsykoterapeuten Alexan- der Lowen (1977, 1978) har i en rad böcker behandlat relationen mellan kropp och psyke. Ekenstam (1993) beskriver hur Lowen i sina diskussioner om männis- kans själsliga liv alltid utgår från psykets förankring i känslomässiga processer och somatiska strukturer. För Lowen är karaktärsegenskaper alltid fysikt förankra- de. Han fäster därför stor uppmärksamhet vid de för- hållningssätt som människor intar till sig själva som kroppsliga varelser. (Ekenstam, -93). Terapeutiskt be- tonar Lowen vikten av att människor finner kroppliga uttryck för sina känslor och inte med fysiska eller psy- kiska föresvar ”stänger av” dem. En bristande känslo- kontakt, menar han, gör människor sjuka och/eller får dem att må psykiskt dåligt. Lowens kunskaper utgör en grund i mitt psykosmatiska synsätt. Det innebär att jag ser farhågor i ett objektifierande och en sträng kontroll av den egna kroppen, då jag liksom Lowen antar att det leder till psykisk ohälsa och/eller fysiska problem.

Likaså ser jag med oro på en lättsinnig lusttillfredsstäl- lelse utan fysisk och psykisk förankring.

Lowen (1977) hävdar att de rationaliseringssträvan-

den som präglar det moderna samhället även gäller

kroppen. Han anser att uppsplittrandet mellan kropp och psyke utgör ett försvar för den identitetsförvirring som råder i den västerländska kulturen.

Han utgår ifrån att människan i vårt samhälle upp- visar många tecken på alienation, främlingsskap till medmänniskor, arbete, sig själv och sin kropp. Den alie- nerade människan menar han, romantiserar sin kärlek, hans sexualliv blir känslolöst och tvångsfixerat, arbets- insatserna mekaniska och målsättningarna egoistiska.

För, hävdar han, i ett alienerat samhälle förlorar dessa aktiviteter sin personliga betydelse. Denna förlust, an- ser han, ersätts av en föreställningsbild. En överbeto- ning på föreställningens roll, fortsätter han, gör oss blin- da för det faktum att kroppen och dess känslor har ett liv.

Kvinnoidealet

Englund (2003) menar att de normer och ideal som är rådande för varje samhälle knappast är slumpmässiga.

Det hänger ihop, menar han, med en rad faktorer som delvis kan vara svåra att skönja i sin komplexitet. Sär- skilt hävdar han, gäller detta de kvinnliga skönhetsi- dealen. Han har med fokus på dessa blickat tillbaka i tiden. Han anser sig då kunna se ett växlande mellan olika typer av kvinnokroppsideal, men samtidigt skön- jer han en långsammare rörelse från det runda till det smala. Han anser att man, lite förenklat, skulle kunna hävda att i samhällen där undernäring är regel betrak- tas övervikt som något vackert.

Englund beskriver två typer av skönhetsideal som har pendlat genom tiden. Dessa lägger tonvikten vid olika aspekter av kvinnokroppen. Det ena fokuserar på figuren och bejakar naturliga former och vikt. Tongi- vande i detta ideal är brösten. Det andra skönhetsidea- let betonar det platta, nätta och långa, t ex en kropp med långa och smala armar och ben. Under en stor del av 1800 talet råder den figurbejakande rokokon där kjolarna markerade höfterna och blusarna hade djupa urringningar. Denna avlöstes av den slanka empiren, höfterna ”försvinner” och klänningarna midja flyttas upp. Därefter kommer romantiken med kurviga krino- liner och getingmidjor som framhäver höfter och for- mer, därefter svänger modet igen och återgår till det tunna och platta idealet.

Englund tolkar det kurviga idealet som att kvinnan då till större del ses som ett sexobjekt än det platta finlemmade skönhetsidealet som snarare förknippas med en aktiv kvinna. Vad är det då som styr och regisserar dessa svängningar frågar han sig? Han utgår från att det på något vis torde hänga samman med kvinnornas

allmänna ställning i samhället, men sambanden menar han, är komplexa och svåra att utröna. Inte minst där- för att det inte bara är idealen som skiftar utan även innebörden av dess uttryck. (Englund 2003). De skif- tande kvinnoidealen är förstås nära sammanflätade med de historiska samhällenas syn på kropp, närhet och sex- ualitet.

Det idag rådande kvinnliga skönhetsidealet kan i Englunds beskrivning ses som idealet för en aktiv kvin- na. Men samtidigt fokuseras på fylliga bröst och sexigt mode. Kanske kan man se det som vår tids dubbla bud- skap till kvinnan. Hon bör vara både sexobjekt och aktiv samhällsmedborgare.

Från yttre till inre kontroll

Ekenstam (1993) menar att regleringen av kroppen vid 1700-talets början inte var särskilt omfattade. Han hän- visar till hur en medicinsk auktoritet som Carl von Lin- né kunde tala om könsorganen som ”förnöjelse lem- mar”. Inställningen till den fysiska kärleken bland sam- hällets ledande klass pendlade dock, enligt Ekenstam, mellan bejakelse och förnekelse. Under 1800-talet sker en utveckling mot att kroppen på olika vis bör kon- trollers och tuktas. Ekenstam refererar till Faucault som menar att i de västerländska samhällena började man vid den moderna tidens inbrott att behandla människor som om de vore maskiner som kunde formas. Redan i 1700-talsmedicinen fanns en mekanisk grundsyn, men detta synsätt hävdar Ekenstam, erkände såväl känslor- nas makt och behovet av kroppskontakt. Han har stu- derat etikettslitteratur från 1800-talet till 1900-talets första hälft, och sett hur man i dessa förmedlade vikten av att minimera emotioner och fysisk närhet mellan människor. Denna karaktärsdaning och disciplinering, menar han, tog sig uttryck i praktiska förhållningssätt som inriktade sig på människan som kroppslig varelse.

Anna-Karin Larsson, som är doktorand i historia, menar att kvinnor under 1900-talet blev allt friare att röra sig. Både därför att de åtsittande korsetternas tid var förbi och för att patriarkala värderingar sakta bör- jade lösas upp. Det nya kvinnoidealet var tillsynes min- dre begränsande men i själva verket var det förbytt mot en stark inre kontroll. Denna för kvinnor internalisera- de kontroll, anser hon, framförallt syftar till att uppnå den perfekta kroppen. Den yttre fasaden mot omvärl- den, kroppen, blev efterhand allt viktigare. Kvinnlig skönhet har blivit det yttersta målet. (Ur Meurling m fl 2003).

Även Sigrún Júlíusdóttir (2002) anser att samhälle-

lig yttre kontroll har individualiserats. Hon menar att

den enskilda individens kontroll bl. a av den egna krop- pen, sexualiteten, matintaget och moralen har ökat i takt med att familjens roll har minskats. Även sam- hällsmässiga faktorer så som nedrustningen av den ge- mensamma välfärden och uppsplittrandet av eniga sam- hällsmässiga normer och moraluppfattningar bidrar, menar hon, i stark utsträckning till att unga människor idag står ensamma i att finna själkontroll i förhållande till de allt starkare marknadskrafternas hårdlanserade utbud.

Qvortrup hänvisar till Elias (1989) vars kungstan- ke bygger på att det yttre samhälleliga tvånget har lett till inre självtukt. Den sociala kontrollstrukturen för- ändras i takt med att sociala nätverk bryts upp. Meur- ling anser att vi är inne i en långtgående civiliserings- process där spontana drifter dämpas och en internalise- ring av känslolivets drifter gynnas. Vi tvingas helt en- kelt ”hålla igen”. Hon förklarar att denna discipline- ring gör att de drifter och känslor vi tvingas försaka kanaliseras till en annan plats. De instängda känslorna kanaliseras till ett fysiskt förhållande vilket gör att vi istället kontrollerar känslorna till detta fysiska förhål- lande. Vi börjar kontrollera kroppen och dess behov och konsumtion. (Ur Meurling m fl 2003).

Enligt Jessica Nordenmark (2002), dietiskt vid Kungälvs Primärvård, blir nu allt fler barn övervikti- ga. Mat är idag för få människor i västvärlden en brist- vara. På ett par generationers tid har matbrist för fler- talet övergått till överflöd av utbud och möjligheter till konsumtion för ett flertal. Självklart ser köpkraft och konsumtionsmönster olika ut för olika inkomstgrupper men överflödet når oss alla. Möjligheten till stillasit- tande underhållning har också utökats med hjälp av datorer, tv-spel och d y l. Enligt Nordenmark (2002) är idag var fjärde svensk tioåring överviktig och BMI för barn ökar hela tiden. Under tonårstiden ökar kropp- smedvetenheten och köns- och kroppsidentitet börjar ta form. Att kontrollera sin kropp blir ett sätt att motstå och sålla i myckenheten.

Tiotusentals ungdomar drabbas varje år av ätstör- ningar. Många fler än så hamnar i ätstörningarnas för- stadier, där en sträng kontroll och viktfokusering i hög grad upptar tankarna. (Glant 2000). Betydligt fler flickor än pojkar blir sjuka i ätstörningar.

Giddens menar att anorexi, liksom bulimi, kan för- stås som en konsekvens av uppfattningen att det är in- dividens behov och ansvar att skapa och upprätthålla en viss självidentitet. Båda formerna som han menar utgör extrema varianter av kroppsregimernas kontroll, har idag blivit ett allmänt drag i vardagslivet. (Gid- dens 1999 sid. 129).

Anorexi bör förstås, menar Giddens vidare, mot bakgrund av den mängd av valmöjligheter som senmo- derniteten erbjuder, samtidigt som kvinnor ännu till delar inte har tillträde till, eller möjligheter att delta i alla aktiviteter som erbjuds. Kvinnorna måste också för att tillvarata möjligheter som finns, överge sina tra- ditionella kvinnoidentiteter på ett mer övergripande sätt än män. Senmodernitetens öppenhet, anser Giddens, upplever kvinnor därför på ett mer fullständigt men samtidigt motsägelsefullt sätt. Giddens refererar till Orbach som menar att anorexi är en form av protest, en protest som karaktäriseras av ett konsekvent enga- gemang i kroppsutvecklingens reflexivitet.

Tillgången till mat i överflöd gör att var och en idag tvingas förhålla sig till sitt födointag. För bara ett par generationer sedan präglades tillgången på föda i stor utsträckning av brist. Njutning kontra själkontroll är ett tema i vår tid som i stor utsträckning rör tonår- ingarna som i sin utvecklingsfas befinner sig i strävan efter autonomi i förhållande till sin familj och i läng- tan efter intimitet i förhållande till kärlekspartners.

Av naturen given, eller något vi själva skapar

Mike Featherstone (1994) har studerat vår syn på krop- pen i vad han kallar det västerländska konsumtionskultu- ren. Han menar att själva utformandet av den egna kroppen alltmer har kommit att utgöra en central del av jagupplevelsen och identitetsuppfattningen. En kon- sumismisk inställning till allt från saker, till kunskap och stilar har ersatt tidigare organisationsmodeller. In- dividen övertygas om att hon genom att ”arbeta med sin kropp” kan uppnå ett visst eftersträvansvärt utseen- de, således en viss eftertraktad identitet. Kroppen ses som ”görbar”, något vi kan förändra och forma allt efter tycke och smak, ett ting som vi som individer för- fogar över. (Gerholm 1998).

Framväxten av medias allt mer centrala ställning i

samhället utgör en viktig roll i denna konsumismiska

inställning till kroppen. Anna Broman Norrby som är

journalist har granskat mediers budskap till unga flick-

or. Hon menar också att kroppen i medias framställ-

ningar alltmer blivit en vara och budskapet är att den

är förändringsbar. Hon beskriver hur kroppen framställs

som ett objekt som man kan förminska, förstora, för-

sköna och förbättra. Vi förväntas helt enkelt att själva

välja vår kropp genom att forma eller omforma den så

som vi önskar att den skall se ut. Fragmentiserande

bilder av olika kroppsdelar har blivit allt vanligare i

reklamen och bidrar till att unga människor beskådar

sina kroppars olika delar i relation till bildernas bud- skap om hur dessa olika delar ”bör se ut”. Hon menar också att medias bilder av kroppar och mode alltmer sexualiserar unga och även barn. (Broman Norrby, fö- redrag 02).

Kroppen har massmedialiserats och fokuseringen på den unga friska kroppen tycks öka, många forskare är eniga om att i dess kölvatten har vi fått ett nytt kropps- reflekterande förhållningssätt. Medierna har också bi- dragit till att göra den estetiska kirurgin acceptabel. I acceptansen ligger budskapet om ett fritt individuellt val, ett ”du-kan-bli-vad-du-vill-perspektiv”. (Gerholm 1998).

Sociologen Anthony Giddens (1995) menar att sät- tet att använda kroppen som ett medel att uttrycka ett jag, en identitet, är specifik för senmoderniteten, den tid då tidigare givna ideal och grundvalar för identi- tetsbildning rämnat. Att sysselsätta sig med utseendet och hälsan har blivit ett sätt för många att skapa en självbild, en identitet. Kroppen har allt mer blivit nå- got som kan styra andras intryck av oss själva

Gerholm (1998) anser att dagens västerländska kroppsideal bygger på en smal, stark, vältränad och ungdomlig kropp där manligheten och kvinnligheten är tydlig. Häri avspeglas vår kulturs grundläggande värderingar om självförverkligande, självkontroll, tuff- het, tävling och ungdomlighet.

En amerikansk undersökning av barn i åldrarna 8 till 11 år visade att de som var mer påverkade av me- dia också visade mer missnöje med sin egen kropp. De som hade internaliserat medias värderingar visade mer missnöje med sin egen kropp. Således kan man dra slut- satsen att medias inflytande har betydelse för att skapa otillfredsställelse med utseendet redan på mellanstadi- et. (Meurling m fl 2003 sid.142-143)

Sexualisering

Sexualiteten och inställningen därtill har förändrats mycket under de senaste decennierna. Giddens berättar att bara någon generation tillbaka stod en flicka som haft sex innan äktenskapet mycket lågt i kurs. En flick- as sociala anseende byggde då på hennes förmåga att tygla och motstå pojkarnas sexuella inviter. Pojkarnas anseende byggde däremot på deras sexuella erövring- ar. Idag, menar han, anser sig unga flickor ha rätt att vara sexuellt aktiva. 1989 genomförde Lillian Rubin en undersökning av amerikanska ungdomars sexuella historia. Den visade att förändringarna i sexuellt bete- ende och sexuella attityder är betydligt större för flick- or än för pojkar. De flesta som idag gifter sig har innan

giftermålet erövrat en stor sexuell erfarenhet. (Giddens 2001).

Forsberg (2000) har undersökt ungdomars attityder till sexualitet. Hon har kommit fram till att den norm som tidigare gällde, att sex hörde hemma inom äkten- skapet, har idag ersatts med föreställningen att sex hör hemma inom en kärleksrelation. Det är nu alltså kär- lek och förälskelse som legitimerar sexuell samvaro.

De unga kvinnorna i hennes studie uttrycker denna norm i något högre omfattning än männen och är också mer benägna att leva efter den. Männen frikopplar i något högre grad sex från kärlek. Andra studier, menar Fors- berg, tyder dock på att en förändring skett där yngre människor i mindre grad anser att samlag endast hör hemma i fasta kärleksrelationer. (Forsberg 2000).

Pornografikonsumtionen har ökat markant under senare år. Dels har det blivit allt lättare att framställa med en ökad teknologisk kunskap, dels har spridning- en med hjälp av Internet och digital-tv-kanaler tagit fart. I sin undersökning visar Forsberg att de största konsumenterna av pornografi utgörs av män i ålders- gruppen 18-24 år. Denna åldersgrupp hade även den högsta andelen kvinnliga konsumenter även om de ut- gjorde en betydligt mindre grupp än de unga männen. I andra aktuella studier av ungdomars erfarenhet av por- nografi framkommer att en majoritet av dagens ungdo- mar konsumerat pornografi. (Forsberg 2000).

Till skillnad från vuxna är ungdomar inne i ett livs- skede då de utvecklas och prövar olika identiteter, sti- lar och vanor. Det innebär att de är mer mottagliga för olika impulser. Trots att de inte själva uppfattar att de påverkas av pornografi menar Forsberg att ett flertal studier visar på ett samband mellan konsumtion av pornografi och erfarenheter av t ex analsex. (Forsberg 2000).

I en innehållsanalys av porrfilm fån 1993 konstate- rades att våldsbeteenden är mycket vanligt förekom- mande. Männen är till största delen de som utövar vål- det, och som står för en stor del av interaktionen. Kvin- norna utgör till 80 procent våldsoffren. En stark kon- servativ könsrollbild speglas i filmernas innehåll. Sex- ualiteten framställs som något som bör frigöras från fördomar och tabun man samtidigt förekommer fördo- mar mot kvinnorna som gör det. Inte sällan kallas i filmerna kvinnorna för slyna eller hora. (Forsberg 2000).

I en undersökning från Uppsala universitet 1999 framkom att genomsnittsåldern för när man första gång- en kommit i kontakt med pornografi nu var tio år (Fors- berg, sid.106 2000).

Anja Hirdman, mediaforskare i Stockholm, har gjort

en jämförande studie mellan herrtidningar från 70-ta-

let och damtidningar idag. Det hon kom fram till var att dagens damtidningar alltmer kommit att framställa en kvinnlighet som förknippas med förmågan att väcka begär. Samma erotiska koder som förr var avsedda för en manlig läsekrets finns nu i tidningar som vänder sig till unga kvinnor. Dessa koder menar Hirdman hand- lar inte bara om lättkläddheten utan framförallt om gester, poser och blickar. Den erotiserade bilden av fe- mininitet bygger på dominansen av den ”maskulina blicken”. Denna ”blick”, menar hon, blir tongivande även för kvinnors sätt att se på sig själva. (Hirdman 1997).

Ekenstam (2003) anser att avståndet mellan sexua- liteten och andra kroppsfunktioner ökar i vårt samhäl- le. Vår tids sexualfixering uttrycker, anser han, inte nödvändigtvis frigjordhet.

Pojkars och flickors syn på

kropp, kroppsideal och kropps- kontroll. Resultatredovisning och kommentarer.

Min utgångspunkt; Ale

Ungdomsmottagning och Ale kommun

I Ale kommun bor närapå 30 000 invånare i olika kom- mundelar, såsom Surte, Bohus, Nödinge, Nol, Alafors, Älvängen, Skepplanda och Alvhem. Kommunen grän- sar till Göteborg i söder. Flera av dessa kommundelar är gamla bruksorter där man bl. a. drivit glasbruk, spin- neri och repslageri. Kommunen föddes 1974 och bilda- des som ett resultat av riksdagsbeslutet om att storkom- muner skulle inrättas. Ale kommun har en väl utbyggd service och flera av kommundelarna har egna köpcen- tra och egen vårdcentral. Det finns fyra högstadiesko- lor och ett gymnasium i kommunen. Klassmässigt är befolkningen relativt blandad. Medelinkomsten och medianinkomsten i kommunen ligger snarlikt nära snit- tet för hela riket. (Statistiska Centralbyrån 2003). Kul- tur- och idrottsrörelsen är väletablerad i kommunen.

Ale Ungdomsmottagning lyder under primärvården.

Den har funnits i ca tretton år och startades under en epok då flera ungdomsmottagningar i landet växte fram.

Behovet av att begränsa spridningen av könssjukdo- mar och att förebygga ungdomsaborter var bidragande faktorer till att ungdomsmottagningarna kom till. Verk- samheterna har efterhand breddats med psykosocial kompetens då mottagningarna ger möjlighet till ett brett förebyggande ungdomsarbete. Uppdragen för mottag- ningarna är både att bedriva mottagningsarbete och ett förebyggande arbete i samarbete med andra förvalt-

ningar, såsom t ex skola och fritidsförvaltning. Mot- tagningsarbetet bedrivs på uppdrag av ungdomarna själ- va och är därför ingen remissinstans. Åldersgränsen kan variera något mellan olika ungdomsmottagningar. I Ale kommun arbetar vi med åldersgruppen 13-25 år.

Formen för min redovisning

172 pojkar och 150 flickor i årskurs 9 har svarat på enkäten. Jag har valt teman under vars rubriker jag sammanställt frågor som fokuserar och belyser dessa.

De rubriker jag valt har jag kallat; Önskekroppen, Media, Kroppskontroll, Kroppsliga dekorationer, För- hållandet till den egna kroppen och könet och Att bli vuxen. Under varje rubrik redovisar jag först pojkar- nas och flickornas svar på de olika frågorna, för att sedan avsluta med en teoretisk diskussion i slutet på varje avsnitt.

Önskekroppen

Hurdan kropp skulle du önska att du hade?

På frågan hurdan kropp skulle du önska att du hade visar det sig att en lika stor andel pojkar som flickor uppger att de är nöjda med sin kropp, 31 procent för båda könen. Många flickor betonar viktens betydelse för känslan av att vara nöjd (36 procent). Av dessa har alla utom två skrivit att de vill ”vara smalare”, ”vara smal” eller ”vara en small”(med hänvisning till stor- lek small). En mindre andel av pojkarna kommenterar viktens betydelse (10 procent). Av pojkarna uppger näs- tan hälften att det är viktigt att vara tränad, muskulös och stark medan det är en mindre andel flickor som uppger det som något viktigt (10 procent). Fler flickor än pojkar kommenterar längdens betydelse och betyd- ligt fler flickor fokuserar på enskilda kroppsdelar, (25 procent av flickorna och 8 procent av pojkarna.). Av de flickor som uppger enskilda kroppsdelar skriver näs- tan hälften hur de vill att brösten skall se ut. T ex ”sto- ra”, ”större”, ”fylliga”, ”fasta” eller ”finare”. Däref- ter är magen den mest omnämnda enskilda kroppsde- len. De flickor som kommenterar magen skriver att de önskar att den var ”platt”, ”smalare”, ”fastare” eller

”finare”. Pojkarna som fokuserar på enskilda kropps- delar skriver att de vill vara ”bredaxlad”, ha ”större snopp”, ”större bröstmuskler” eller ”tvättbrädsmage”.

En större andel flickor än pojkar uppger att ”vara vack-

er” eller ”perfekt” som eftertraktade egenskaper. Någ-

ra övriga kommentarer från flickor är att de önskar

vara ”kurviga”, ”fastare”, ”brun”, ”vara mindre hå-

rig” och med ”slät hy”. Några pojkar har skrivit ”nor-

mal”, ”sexig”, ”tålig”, ”spänstig” och med ”snygg fri-

syr”.

Vilket ord tycker du mest eller minst om att höra om dig själv?

I enkäten uppmanades flickorna och pojkarna att skat- ta vilka av ett antal ord de tycker mest eller minst om att höra om sig själva. De ord som jag hade med var vacker, sexig, intelligent, smal och snäll. Flickornas sammanlagda rangordning utifrån vad de flesta helst velat höra om sig själva är:

1. Vacker 2. Snäll 3. Intelligent 4. Sexig 5. Smal

Pojkarnas motsvarande rangordning är:

1. Snäll 2. Sexig 3. Vacker 4. Intelligent 5. Smal

Att beskrivas som ”sexig” tycks således vara mer upp- skattat av pojkarna medan att vara vacker är mer upp- skattat av flickorna. Att höra att man är intelligent skat- tats något högre av flickorna än av pojkarna. En liten grupp (7 procent flickor och 6 procent pojkar) vill helst höra ordet ”smal” före de övriga orden om sig själv.

Vem skulle du helst vilja likna?

På frågan om vem de helst vill likna har en något hö- gre procent flickor än pojkar uppgett att de helst vill likna sig själva (35 procent för flickor och 30 procent för pojkar). Cirka en fjärdedel av båda könen har upp- gett någon speciell person de gärna vill likna. För flick- orna är Jennifer Lopez den som flest namngett, därefter Christina Aguilera, ”min mor”, prinsessan Madeleine och Jennifer Love Hewitt. Pojkarna har i något högre utsträckning valt idrottsstjärnor som t ex David Beck- ham, men även pojkarna har skrivit filmstjärnor som Brad Pitt och Alex Treblek. Några pojkar har skrivit

”min far”.

Vilka egenskaper förknippar du med tjocka och smala människor?

I enkäten ställer jag frågan vilka egenskaper de för- knippar med tjocka människor respektive vilka de för- knippar med smala. Både pojkar och flickor ger fler positiva omdömen om smala. Framför allt ger pojkar- na i högre grad än flickorna tjocka sämre och smala bättre omdömen (15 procent av pojkarna och 26 pro- cent av flickorna ger positiva omdömen om tjocka och 37 procent av pojkarna är positiva till smala medan

denna siffra för flickor är 31 procent).

De omdömen jag kategoriserat som positiva för

”tjocka” är främst ”snälla och omtänksamma” (runt 60 procent för båda könen av dem som angett positiva omdömen finns under denna rubrik) och ”Glada, mysi- ga, starka och stabila” (under sistnämnda rubrik finns 15 procent av de pojkar som varit positiva men inga flickor). Under rubriken ”övrigt” skriver några flickor att tjocka människor är ”mer jordnära”, ”roliga”, att de ”sjunger bra” och ”har bra självförtroende”. Poj- karna som finns under kategorin ”övrigt” skriver att de ”har humor”, ”lever längre än smala”, att de är

”smarta” och ”hellre tjock än smal”.

De negativa omdömen om tjocka människor som ungdomarna uppger är framförallt att de är lata (13 procent av de negativa flickorna respektive 12 procent av pojkarna). En relativt stor andel av pojkarna menar att tjocka är klumpiga och osmidiga medan en betyd- ligt mindre grupp flickor har sådana associationer. En större andel flickor än pojkar uppger dock att de är oattraktiva och fula.

En relativ stor andel (runt 30 procent för båda kö- nen) av dem som skrivit goda egenskaper om smala menar att smala är snygga. Runt 20 procent av både pojkar och flickor associerar smala med goda tränings- vanor och sportighet. Men 26 procent av de positiva pojkarna och enbart 5 procent av dessa flickor uppger att smala är smidiga och snabba. Även här finns en rubrik som jag kallat ”övrig” och som rymmer en rela- tivt hög procent framförallt flickor. En del av dem skri- ver att smala är ”snälla”, ”smarta”, ”lever livet” och är ”populära” medan pojkarna skriver att de ”har bra kondition”, är ”uthålliga”, ”säkrare”, ”snälla” och

”har det lättare”.

De som uppgivit negativa egenskaper om smala människor har skrivit att de är ”självgoda”, ”utseen- defixerade” (flest flickor skriver det) samt ”sportidio- ter” (enbart pojkar uppger det). Ett antal pojkar skri- ver att smala är ”anorektiska” och några flickor me- nar att smala ”har dåligt självförtroende”. En stor del av svaren från båda könen finns under kategorin ”öv- rigt” eftersom det varit omöjligt att sammanföra dem under någon enhetlig rubrik. Några flickor skriver att

”smala ser dumma ut”, är ”bimbos”, att de ”anpassar sig hysteriskt” eller ”mår dåligt” och ”är aldrig nöjda med sig själva”. Pojkar under övrigt har bl a skrivit att

”smala är små och svaga”, att de är ”lättpåverkade”,

”kaxiga”, ”fattiga” och ”ser trötta ut”.

Skulle du kunna tänka dig att göra en plastikoperation?

Ungdomarna fick svara på frågan kan du tänka dig att

göra en plastikoperation? Därefter fick de skriva ned vad de i så fall skulle låta operera. Strax över 30 pro- cent av flickorna menar att de kan tänka sig att göra en sådan operation. Betydligt färre pojkar, 8 procent, uppger att de kan tänka sig att genomgå en plastikope- ration. Vad flickorna främst kan tänka sig att operera är brösten. Därefter kommer i storleksordning näsan, rumpan, fettsugning, magen, rynkor, låren, fötter och

”överallt”. De pojkar som kan tänka sig göra en ope- ration skriver till största andelen att de inte vet vilken kroppsdel de då skull låta operera, därefter kommer näsan och snoppen.

Vilka av följande två egenskaper är viktigast för dig, att vara duktig i skolan eller att ha en vacker kropp?

Om vikten av skolprestationer ställs mot värdet av att ha en vacker kropp menar de flesta av de tonåringar som svarat att det är viktigare att vara duktig i skolan än att ha en vacker kropp. En något högre andel pojkar poängterar skolprestationer medan en något högre an- del flickor skriver att det är viktigare att ha en vacker kropp. Här har 30 procent av både flickor och pojkar skrivit till ett eget alternativ som de kallat ”både och”.

Diskussion

Pojkarna beskriver i högre grad än flickorna eftertrak- tade kroppsliga egenskaper som är kopplade till krop- pens förmåga så som styrka, spänst och uthållighet, medan flickorna är mer koncentrerade vid utseendeas- pekter och vid enskilda kroppsdelar. Pojkarna hänvisar också i större omfattning än flickorna till sportstjärnor i frågan om vem de vill likna. Sundberg (2003) menar att idrott, sport och fysisk aktivitet har visat sig vara en viktig kulturell arena där dominerande idéer om maskulinitet och en begränsad, underordnad feminini- tet konstruerats och förstärkts. Både pojkarna och flick- orna är i hög grad nöjda med den kropp de har.

Ungdomarnas associationer om smala respektive tjocka uttrycker i mycket grova drag att smala är snyg- ga och tjocka är lata. Dessa tankar är starkt kopplade till de skönhetsideal som är rådande och till tanken om att överviktiga människor brister i fysisk aktivitet och disciplin. Det är intressant att pojkarna i högre utsträck- ning än flickorna uppger negativa omdömen om tjocka och positiva om smala. I enhet med det tydliga fokus som pojkarna har på kroppens förmågor har de i be- tydligt större omfattning än flickorna skrivit att smala är smidiga och snabba och att tjocka är klumpiga och osmidiga. Både pojkar och flickor har däremot skrivit att smala har bra sportvanor och goda träningsrutiner,

d v s de har kommenterat själva strukturen för utövan- det. Sundberg (2003) hänvisar till Susan Chahn (1998) som talar om att man, utifrån ett genusperspektiv, kan se att idrott, i det västerländska samhället, varit en manlig domän, där manlighet befästs. Aggression, täv- lingsanda och fysisk förmåga står för sann maskulini- tet.

Pojkarnas och flickornas syn för tankarna till Bjer- rum-Nielsen och Rudberg (1991) som menar att flick- ors liv under puberteten i mycket större grad handlar om pojkar än pojkarnas om flickor. Flickan är snab- bare till en heterosexualitet som för henne innebär att framstå som ”kvinna” än pojken är att framstå som

”man”. Pojken har, anser de, tidigare än flickan defi- nierat sig som entydig könsvarelse och därmed integre- rat sin könstillhörighet. Flickan däremot får kämpa mer med att erhålla sin sexuella identitet. Hon skall under puberteten erövra något delvis helt nytt. Flickans star- ka satsning på sig själv som könsvarelse kan därför, hävdar de, ses som en mer medveten bearbetning av identiteten. Denna bearbetning är viktig som ett led i att separera sig och frigöra sig från modern som ju är av samma kön. Den starka längtan efter kärleksobjekt som unga flickor med olika medel hänger sig åt kan ses som en regression tillbaka till beroendet. Flickorna använder sin kropp som lockelse för pojkar i denna sin strävan.

Att pojkarna inte ägnar lika stor uppmärksamhet åt utseendeaspekter som flickorna, gör att de kan fort- sätta integrera kroppen under puberteten, t ex genom att i större omfattning utveckla och se till kroppens för- mågor. Flickorna har således fler skäl än pojkarna att objektifiera sin kropp. Det kroppsliga framträdandet blir för dem ett medel både för separation och anknyt- ning. Detta kan delvis förklara varför en betydligt stör- re andel flickor än pojkar kan tänka sig att göra en plastikoperation. I takt med att media uppvisar allt stör- re tolerans för den typen av ingrepp blir det en väg att

”skapa” en kropp som är eftertraktad och därmed för- hoppningsvis åtrådd. Dessutom har en opererad kropp kroppsdelar avskilda från biologin och dess samhörig- het med modern. Att vara smal är ett av de ideal som nu är mycket framträdande för kvinnor, liksom att ha runda former och fylliga bröst. Detta ideal kan tyckas motsägelsefullt då det av naturen oftast inte är fören- ligt, men med plastikkirurgins framväxt skapas också plastikideal.

Enligt Englund (2003) har kroppsliga kvinnoideal

en stark koppling till rådande kvinnosyn. Idealen har

rört sig mellan att se kvinnan som aktiv samhällsmed-

borgare och som ett sexualobjekt. Samtidigt går det en