Så länge skutan kan gå

Så länge skutan kan gå

Våren 2020

Adjö, farväl för sista gång 53

Albertina 8

Arholmavalsen 33

Ballad om briggen “Blue Bird” 14

Brittisk ballad 18

Byssan lull 3

Båklandets vackra Maja 40

Båtlåt 43

Den gyllene fregatt 48

Drömmens skepp 35

Eldarevalsen 10

En gång jag seglar i hamn 38 En sjöman älskar havets våg 22

En sjömansvisa 34

En söndagsmorgon bittida 4

Finns det flickor... 7

Flicka från Backafall 41

Gabrielle 49

Han hade seglat för om masten 24

Hälsa dem därhemma 38

I en grönmålad båt 47

Jag hade en gång en båt 36

Jungman Jansson 19

Jungman Jansson och ja´ 50

Klart till drabbning 26

Köpenhamnsresan 52

La Paloma 21

Linnéa 12

Lugnare vatten 20

Min farfar var en jaktlöjtnant 16 Morfar har berättat 17 Nisse tänker sjöman bli 27

Nordsjön 42

Res med mig Stina 39

Salta biten 30

Siste man på skansen 6

Sjöman - Seemann 22

Skepp som mötas 46

Skärgårdsfrun 5

Släckta fyrar 31

Svarta Rudolf 53

Så länge skutan kan gå 54

Titanic 44

Titta in i min lilla kajuta 23

Två solröda segel 32

Vem kan segla förutan vind 27

Vid Färjestaden 37

Vind i seglen 28

Waxholm Ettan 29

Evert Taube 18 år Grace Harwar

Plusgiro: 900603-2 Bankgiro: 900-6032 Swish: 900 60 32

Byssan lull

Am Dm E

//:Byssan lull koka kittelen full

Am E

där kommer tre vandringsmän på vägen://

Am E

den ene, ack, så halt,

Am E

den andre, o, så blind,

Dm Am E Am

den tredje säger alls ingenting.

Am Dm E

//:Byssan lull koka kittelen full

Am E

på himmelen vandra tre stjärnor://

Am E

den ena är så vit,

Am E

den andra är så röd

Dm Am E Am

den tredje det är månen, den gula.

Am Dm E

//:Byssan lull koka kittelen full

Am E

det blåser tre vindar på haven://

Am E

på Stora ocean,

Am E

på lilla Skagerack,

Dm Am E Am

och långt, långt opp i Bottniska viken...

Am Dm E

//:Byssan lull koka kittelen full

Am E

där seglar tre skutor på vågen://

Am E

den första är en bark

Am E

den andra är en brigg

Dm Am E Am

den tredje har så trasiga segel.

Am Dm E

//:Byssan lull koka kittelen full

Am E

sjökistan har trenne figurer://

Am E

den första är vår tro

Am E

den andra är vårt hopp

Dm Am E Am

den tredje är kärleken, den röda.

1.

2.

3.

4.

5.

Kärlekens lov

Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

1 Korintierbrevet kap.13

Evert Taube ¹⁹¹⁹

En söndagsmorgon bittida...

G D7

En söndagsmorgon bittida när klockan den slog ett,

G

vi hissa våra segel, från England ut vi gick.

C

//: Och torsdan uti samma vecka vi fick Skagen fatt

G D7 G

och segla för norvästen igenom Kattegatt. ://

G D7

Och när vi kom till Kullen då var det mörka natt,

G

vi frågte då kaptenen om vi fick gå iland.

C

//: Nej, detta får ni icke, allt uppå denna dag,

G D7 G

det strider emot konungen, det strider mot hans lag.://

G D7

Från Malmö till Saxkjöbing vi i ballast gick,

G

en annan last vi där utav korn och ärtor fick.

C

//: Ett tusen och två hundrade tunnor tog vi in

G D7 G

sen gjorde vi oss klara att segla för god vind. ://

G D7

Men när vi lossat lasten i Stockholms sköna stad,

G

då få vi våra pengar och sen blir kvällen glad.

C

//: Där skall man hava roligt med flickorna en stund

G D7 G

men inte går vi in i något äktenskapsförbund. ://

Fullriggare

Ett fartyg med tre eller fler master med rår på alla masterna. En rå är ett tvärstag på masten och för råsegel, ett fyrkantigt segel med överkanten fäst vid rån.

Grace Harwar var en tremastad fullriggare i stål, byggd 1889 i Pt. Glasgow, Skottland. Den ingick i Gustaf Eriksons åländska flotta 1916–1935 och gick då på vetetraden till Australien.

Fartyget var på 2950 ton och världens sista fullriggare i handelsfart. Fartyget höggs upp i Skottland 1935.

Evert Taube ¹⁹²³

Skärgårdsfrun

G

Håll babord! Håll styrbord!

Am

Håll rätt som det går!

Håll in mellan skären!D7 G

Håll ut!

Att bränningen dånar

Am

att gäddan hon slår,

D7 G

det hör jag i samma minut!

A7 D

Treudden från Neptun jag tar i min hand

A7 D

och stryker hos näcken fiolen.

A7 D

Hos Pan tar jag flöjten och spelar ibland

A7 D7

och lånar av Skogsmoder kjolen.

G Am

Sjöjungfrur och älvor hos mig gå i dans

D7 G

på strandängens grönskande plan

Am

där urberget reser sin mäktiga skans

D7 G

till skydd emot havets orkan.

E7 Am

//: Men ligger du stilla för ankar och boj

D7 G

och vilar från dagens seglats i din koj,

Am

då viskar var våg, som längs skutsidan går

D7 G

Ellinor, Ellinor, Ellinor... ://

Barkskepp

Ett tremastat fartyg vars aktersta mast (mesanmasten) saknar rår. Alla master saknar märs och har endast salning.

På mesanmasten för ett barkskepp ett gaffelsegel kallat mesan och ovanför detta ett så kallat gaffeltoppsegel som löper på mesanstången (dvs. mastens förlängning) och uthalas på gaffeln.

För övrigt är ett barkskepp tacklat som ett fullriggat skepp eller ett fregattskepp.

Evert Taube

1924

Valdemar Dahlquist Fred Winter

Siste man på skansen

G C

Med Fritiof Andersson

G

lovade ja´

D7 G

flickor som ba´ , turallera!

C

Hjärtat och vågorna

G

numera slår

A7 D7 G

för Ellinor, Gutår!

Em H7

Skulle skeppet mitt förlisa

Em H7 D7

så vet du nog var jag står:

G C

Jag är siste man på skansen

D7 G

men är förste man hos dej.

D7 G C

Jag som riddare drar lansen -

D7 G

”Runda bordet” sviktar ej.

Em H7

Vi kan sluta ”gyllene freden”,

Em H7

jag ”vals ombord” tar med dej.

D7 G C

När du står i bröllopsglansen

D7 G

får du kransen utav mej.

3. Refr.

G C

Förr har jag sjungit

G

att flickan var bra

D7 G

i varje sta´ , turallera!

C G

Flickor jag mött i Marseille och Bordeaux

A7 D7 G

och prejat på, hallå!

Em H7

Flickan som jag har i Sweden

Em H7 D7

helst jag besjunger ändå:

G C

Jag är siste man på skansen

D7 G

men är förste man hos dej.

D7 G C

När jag förde dej i dansen

D7 G

gav du mej ditt konterfej.

Em H7

Det har jag i sjömanskistan

Em H7

såsom ett minne av dej.

D7 G C

När du står i bröllopsglansen

D7 G

får du kransen utav mej.

1.

Refr.

G C

När som vi lossade

G

i Panama

D7 G

flickorna sa´ , turallera!

C

Jag lättar ankar,

G

farväl min Lulu,

A7 D7 G

målet var nu Peru.

Em H7

Sen kom flickan i Havanna,

Em H7 D7

älskling, nu finns bara du.

G C

Jag är siste man på skansen

D7 G

men är förste man hos dej.

D7 G C

Jag med dansken jungman Hansen

D7 G

gick en kväll på kolifej.

Em H7

Men var lugn för din Karl-Alfred

Em H7

jag minns vad jag lova´ dej

D7 G C

När du står i bröllopsglansen

D7 G

får du kransen utav mej.

2.

Refr.

1928

Finns det flickor, ja då finns det kyssar

1930

2.

D Em

När jag nån gång på hösten nittifyra

A7 D

på barken Margareta gick som lättmatros

G

hade där en gammal båtsman tagit hyra,

A7 D

ja, det var den, jag gick i sångarlära hos.

A7 D

Come along, come along,

A E7 A7

vill Ni lära Er en gammal sailorsong?

D G

Finns det vind när på havet man kryssar

D A7 D

seglar skutan i hamnen snart in.

G

Finns det flickor, ja, då finns det kyssar

D A7 D

finns det flaskor, ja, då finns det vin.

H7 Em

Finns det kärlek, ja då finns det en boja

A7 D

och ett band allt emellan fjärran land

A7

och hemmets strand.

D G

Finns ett hjärta, då finns det en koja

D A7 D

och finns det det, så finns det allt för en sjöman.

D Em

Och den som denna visa haver skrivit

A7 D

han är en ung sjöman på havets vilda våg.

G

Trogen havets hulda drottning har han blivit

A7 D

fastän till andra kvinns ibland han vänt sin håg.

A7 D

Come along, come along,

A E7 A7

Här finns tro och hopp och kärlek dagen lång.

1.

D A

Där byggdes ett skepp uti Norden.

E7 A

Albertina, så var det skeppets namn, pumpa läns!

A7

Albertina må så vara

D

Albertina ingen fara

Em A7 D

Albertina, så var det skeppets namn, pumpa läns!

D A

Den skutan är allaredan målad

E7 A

hon är målad i rött och gredelint, pumpa läns!

A7

Hon är målad, må så vara

D

hon är målad, ingen fara

Em A7 D

hon är målad i rött och gredelint, pumpa läns!

D A

Albertina hon är nu redan lastad,

E7 A

hon är lastad med öl och brännevin, pumpa läns!

A7

Hon är lastad, må så vara

D

hon är lastad, ingen fara

Em A7 D

hon är lastad med öl och brännevin, pumpa läns!

D A

På böljorna gunga Albertina

E7 A

ja, hon gungar på böljorna de blå, pumpa läns!

A7

ja, hon gungar, må så vara

D

ja, hon gungar, ingen fara

Em A7 D

ja, hon gungar på böljorna de blå, pumpa läns!

D A

Den skutan har allaredan strandat

E7 A

hon har strandat bland bränningar och skär, pumpa läns!

A7

hon har strandat, må så vara

D

hon har strandat, ingen fara

Em A7 D

hon har strandat bland bränningar och skär, pumpa läns!

Albertina

1.

2.

3.

4.

5.

Trad/Evert Taube

1919

D A

Dess gravskrift är allaredan skriven

E7 A

den är skriven på förgyllande latin, pumpa läns!

A7

Den är skriven, må så vara

D

den är skriven, ingen fara

Em A7 D

den är skriven på förgyllande latin, pumpa läns!

D A

På stranden står flickan och gråter

E7 A

ja, hon gråter för lilla vännen sin, pumpa läns!

A7

ja, hon gråter, må så vara

D

ja, hon gråter, ingen fara

Em A7 D

ja, hon gråter för lilla vännen sin, pumpa läns!

D A

Men nu så är Albertina bärgad,

E7 A

hon är bärgad bland bränningar och skär, pumpa läns!

A7

Hon är bärgad, må så vara

D

hon är bärgad, ingen fara

Em A7 D

hon är bärgad bland bränningar och skär, pumpa läns!

6.

8.

7.

Brigg

Ett tvåmastat, råtacklat fartyg, upp till 300 ton dräktighet.

En brigg är tacklad som en fullriggare förutom att den på den aktersta masten för ett stort gaffelsegel, även kallat briggsegel.

G

När jag börja att segla till sjöss i maskin

D7

var jag trimmer på ”Aileen Alannah”, för jag lämna en trålare i Aberdeen

G D7

och fick chansen att mönstra me´samma.

G

Vi var sex man på durken och två i var box

A7 D7

det var kolboxar stora som hus

Am D7 G

och det mesta vi gick var med stenkol och koks

D7 G

ifrån Sunderland till Santa Cruz.

C

Det var dåligt med käket, men Chiefen var bra

G7 C

så vi höll alltid steamen på toppen,

Am

och så fick vi en whisky var fjortonde da´,

D7 G

”Det är nyttigt”, sa gubben, ”för kroppen.”

F G E7 Am

”It´s a very old whisky, my boy”, sa han då

D7 G G7

och så plira han smått och slog i.

C A7

Och så sjöng han en visa som började så:

Dm G7 C

”I was born by the side of the sea”.

C

Det var hårt på den tiden, vi gick sex om sex

G7 C

och ibland gick vi fyra om fyra

och man tröttnar på teblask, konserver och kex,

D7 G

när man seglar för två pund i hyra.

G7 C

Så jag klarade ut i Newcastle on Tyne,

F C D7 G7

fast den staden var tråkig och ful.

C

Men så fick jag en hyra med Stevenson Line,

G7 C

och i Spanien, där fira vi jul.

Eldarevalsen

Chief är ett äldre namn på den person som var chef i maskinrummet på ett stort maskindrivet fartyg.

Idag kallas det att vara Teknisk Chef. Utbildningen heter Sjöingenjörsexamen och kan läsas på Chalmers tekniska högskola eller vid Sjöfartshögskolan i Kalmar.

1936

G

Jag har seglat med britter och yankees och allt,

D7

ja, med tyskar, ja med portugiser.

Det var hemskt när man gick utan hyra och svalt

G D7

och fick smörj av Antwerpens poliser.

G

Men det värsta var nog när vi hade gjort rent

A7 D7

i ångpannorna ner´ i Bordeaux

Am D7 G

för jag somna i kitteln och märkte försent

D7 G

att manluckorna skruvades på.

C

Ja, jag vakna´ när vattnet blev påsläppt, you see,

G7 C

och kamraterna eldade under,

Am

det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,

D7 G

så jag flydde ju högst upp inunder,

F G E7 Am

men där var det ju stopp, där var manluckan på

D7 G G7

och jag tänkte, nu är det nog klokt,

C A7

Charlie Barr, att du kvickt läser upp Fader Vår,

Dm G7 C

för här, eldare, här blir du kokt!

C

Som jag läste min bön fick jag höra ett ljud,

G7 C

det var någon däruppe som knacka´!

Och så öppna nå´n luckan och skrek:

D7 G

”Herre Gud, här är Charlie ju kvar med min hacka!”

G7 C

Det var Donkeyman själv, han var skotte, you know,

F C D7 G7

och se hackan jag hade var hans!

C

Det var den som han sökte, men medge ändå

G7 C

att det samtidigt gav mig en chans!

Titeln Donkeyman härstammar från de stora segelskeppens tid, då de största fartygen använde åsnor till att driva vinschar för att sätta och reva segel, ankarspel och dylikt ombord. Donkeyman var alltså dessa djurs skötare. När ångmaskinerna utvecklades ersattes åsnorna med sådana, som kom att kallas donkeypannor, och titeln donkeyman levde kvar fast nu som titeln för den som skötte dessa pannor.

Linnéa

D A7

Jag har skrivit till min flicka, jag har skrivit till min vän,

D

jag fick svar den nittonde i denna månad

G Em

jag har prydit hennes kammare med blommor och med grönt

A7 D

och på väggen hänger tavlorna så skönt.

D A7

Hennes namn det är det vackraste som jag beskriva kan

D

ty Linnéa är det skönaste på jorden.

G Em

Det som blomsterkonungen inunder höga granar fann

A7 D

något skönare jag ej beskriva kan.

D A7

Jag har seglat och berest så många länder på vår jord

D

mången flicka har jag närmare beskådat,

G Em

men när pengarna tog slut då fick jag ensam gå ombord

A7 D

man får ångra mången gärning som blev gjord.

D A7

Men den flicka som är trogen den hon en gång lovat har har väl makt med både vindar och med väder,D

G Em

när man tager fram porträttet man i kistelärkan har,

A7 D

ja, då märker man att ingen är så rar.

D A7

Och det lockar och det viskar och det hugger och det drar

D

när man ser på bilden av sin svenska flicka,

G Em

den som ständigt är i land och hos sin älskling vara kan,

A7 D

vet ej hur det känns ombord för en sjöman.

D A7

Törna in i våta kläder i en sur och usel skans

D

och så ut igen och alle män till väders!

G Em

När orkanens alla djävlar på Atlanten går till dans,

A7 D

och för jämnan ska en sjöman va´ till hands.

Evert Taube ¹⁹²³

D A7

Men från Baltimore till Vinga gick vår resa som en dans,

D

jag får hoppas att min flicka varit trogen,

G Em

fast på land gå värre hajar än man skåda får på sjön

A7 D

och en sjöman kan bli lurad på sin lön.

D A7

I min stuga uti Bohuslän jag väntar på min vän jag har lovat henne giftermål och trohet,D

G Em

jag har prydit hennes kammare med blommor och med grönt

A7 D

och på väggen hänger tavlorna så skönt.

Galeas

Ett mindre fartyg med två master, där den främsta masten är högst och därför kallas stormast.

Den aktre masten är lägre och kallas mesanmast.

Masterna är i ett stycke eller två delar och saknar märs.

Skonert

Även kallad skonare. Ett tvåmastat mindre fartyg.

Den aktre masten är stormast, i två delar, utan märs och rår. En skonert för gaffelsegel, även kallat storsegel, gaffeltoppsegel och stagsegel.

Slup

Mindre enmastat kustfartyg. En slup har även stång, salning bogspröt och klyvarbom och för storsegel, gaffeltoppsegel, stagfock, klyvare och jagare, ibland även bredfock. Vanligtvis har en slup en dräktighet på 20-90 ton och 1½- 3 meters djupgående.

Kutter

Ett mindre, enmastat fartyg med skarp bottenform samt stort djupgående. Masten, som har stång, står vertikalt och klyvarbommen ligger horisontellt.

En kutter för bomsegel, gaffeltoppsegel, stagfock, och klyvare.

Ballad om briggen ”Blue Bird” av Hull

Am E7

Det var ”Blue Bird ” av Hull, det var ”Blue Bird”, en brigg,

Am E7 Am

som med sviktade stumpar stod på

G C Dm

över Soten i snöstorm med nerisad rigg

G7 C

själva julafton, sjuttiotvå.

Dm Am E7

- Surra svensken till rors! Han kan dreja en spak,

G7 C E7

ropar skepparn. - All right boys, lös av!

Am Dm E7

Och Karl Stranne från Smögen blev surrad till rors

Am E7 Am

på ”Blue Bird”, som var dömd att bli vrak.

Am E7

Han fick Hållö fyrs blänk, fast av snöglopp och stänk

Am E7 Am

han stod halvblind - han fick den i lo,

G C Dm

och i lä, där låg Smögen, hans hem, där hans mor

G7 C

just fått brevet från Middlesbrough.

Dm Am E7

- Nå, vad säger du Karl, går hon klar? - Nej, kapten!

G7 C E7

Vi får blossa, för här är det slut!

Am Dm E7

Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä!

Am E7 Am

- Ut med ankarna! Båtarna ut!

Am E7

Men hon red inte opp. Och hon fick ett par brott,

Am E7 Am

som tog båten de hade gjort klar.

G C Dm

Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min har gått

G7 C

ut emot oss. Jag litar på far!

Dm Am E7

Båt i lä! Båt i lä! Det är far - Det är vi!

G7 C E7

Det är far min från Smögen! Hallå!

Am Dm E7

Båt i lä! sjöng han ut, di är här! Jumpa i

Am E7 Am

alle man - I blir bärgade då!

Evert Taube

1929

Am E7

Det var Stranne den äldre, en viking, en örn,

Am E7 Am

som på julafton sjuttiotvå

G C Dm

tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn

G7 C

till att bjuda de skeppsbrutna på.

Dm Am E7

- Hur var namnet på skutan, han sporde och slog

G7 C E7

nio supar i spetsiga glas.

Am Dm E7

- Briggen ”Blue Bird”! - - Det tionde glaset han tog

Am E7 Am

och han slog det mot golvet i kras!

Am E7

- Sa Ni ”Blue Bird”, kapten, - briggen ”Blue Bird” av Hull?

Am E7 Am

Gud i himlen! Var är då min son!

G C Dm

Var är pojken, kapten? För vår Frälsares skull!

G7 C

det blev dödstyst bland männen i vrån.

Dm Am E7

- - - -

G7 C E7

- - - -

Am Dm E7

- - - -

Am E7 Am

- - - -

Am E7

Gubben Stranne tog sakta sydvästen utav.

Am E7 Am

- Spara modern, kapten, denna kväll!

G C Dm

Nämn ej namnet på briggen, som har gått i kvav

G7 C

nämn ej ”Blue Bird” av Hull, är Ni snäll!

Dm Am E7

Och kaptenen stod upp. Han var grå, han var tärd -

G7 C E7

stormen tjöt, knappt man hörde hans ord -

Am Dm E7

när han sade med skälvande röst till sin värd:

Am E7 Am

- Karl stod surrad och glömdes ombord!

Min farfar var en jaktlöjtnant

G D7 G

Min farfar var en jaktlöjtnant, en sjökapten min far,

D7 G

på sjön gå mina bröder alla fyra

D7 G

och själv jag seglat jorden runt i mina unga dar

D A7 D

och än kan hända att jag tar en hyra.

G C Am

Den tanken blåser in från sjön, den tränger sig uppå,

D7 G

när jag på stranden står och ser hur fartygen de gå

C Am

för ånga och för segel ut på böljorna de blå

D7 G

ja, hemma är nog bra, men det är härligast ändå,

C D7 G

att ung och fri mot fjärran länder styra.

G D7 G

I Andalusien en natt när Sevillanan går

D7 G

jag lyssna vill till flickors kastanjetter

D7 G

och än en gång vill jag go for the run till Baltimore

D A7 D

och än en gång se Pampas gröna slätter.

G C Am

Jag längtar till monsuner och cykloner och orkan,

D7 G

kineser och malajer på landet och i stan,

C Am

spanjorskor i mantiljer, singaleser i turban

D7 G

the golden road to Samarkand med lastad karavan -

C D7 G

och cocosdoft ur Ceylons månskensnätter!

G D7 G

Ja, sådant har jag sett och hört och känt i unga dar

D7 G

i söderns fjärran underbara länder.

D7 G

En del utav sig själv har man nog alltid lämnat kvar,

D A7 D

där man måst slå sig fram med egna händer.

G C Am

Och vad man lämnat efter sig i möda eller rus

D7 G

i Indien, Australien, Buenos Aires, Santa Cruz,

C Am

det sjunger och det spelar genom vind och böljebrus

D7 G

och blinkar ner från stjärnorna i himlens höga hus

C D7 G

och lockar på en, vart man än sig vänder...

Evert Taube

1924

D G H7 Em A7

Solen i havet försvinner, rodnande himmelen brinner

D A7 D G D A7 D

stolt mot den flammande purpurridån ser jag Vinga fyr.

D G H7 Em A7

Blånande skymning dej tänder, hjälpande armar du sänder

D A7 D G D A7 D D7

ut över havet mot sökande skepp som mot hamnen styr.

G D7 G7 C G

Hör, hur vinden klagar, känn hur det doftar av tång,

D7 G A7 D7

se, hur vågen jagar, lyssna till Västkustens sång.

G D7 G7 C H7

Morfar har berättat om skepp som har seglat i kvav

C Gdim G E7 A7 D7 G A7

om bragder av män som har kämpat sitt liv emot storm och hav.

D G H7 Em A7

Sköljda av fräsande sjöar ligger ett pärlband av öar.

D A7 D G D A7 D

Styrsö och Donsö och Känsö och Brännö, jag älskar er.

D G H7 Em A7

Stormiga minnen ni givit, solljusa dar jag fördrivit,

D A7 D G D A7 D D7

badat och fiskat och kajkat i båtar på pojkmanér.

G D7 G7 C G

Nere vid Helena stod jag när lotsarna kom.

D7 G A7 D7

Lika trygg i bena var jag som en utav dom.

G D7 G7 C H7

Morfar har berättat om fantastiska saker för mig

C Gdim G E7 A7 D7 G A7

om Lasse i Gatan som ännu i stormnätter visar sig.

D G H7 Em A7

Elden i spisen har slocknat, utanför nattmörkret tjocknat.

D A7 D G D A7 D

Endast en blinkning, ett vänligt god natt ifrån Vinga fyr.

Morfar har berättat

Lasse i Gatan... vem var han egentligen? Hans riktiga namn var Lars Gathenhielm och han har gått till historien som Sveriges mest kände kapare.

Lars Gathe (som han hette före adlandet 1715) kom från Onsala i Halland.

Under 1710-talets krig använde sig Sverige av kapare som aktivt angrep fiendens handelsfartyg. Lars Gathenhielms fartyg seglade på västkusten, erövrade handelsfartyg och tvingade in dem i hamn. Last och fartyg såldes, och Lasses familj blev rik på all kapning. Till sist blev Lars Gathenhielm kaparredare.Sedan Lasse i Gatan avlidit 1718 togs verksamheten över av hans änka Ingela.

Men var han inte en vanlig pirat? Skillnaden mellan kapare och pirater är att kaparna hade ett officiellt uppdrag av sin regering att kapa och plundra fiendens fartyg. För att inte kaparen skulle anklagas för sjöröveri hade han ett kaparbrev.

”Lasse i Gatan: kaparkriget och den svenska stormaktens fall” av Lars Ericson (Historiska media, 1997) 1943

Brittisk ballad

D Hm

En gång stod jag där i hamnen

G D

när ett skepp låg klart att gå

G D E7 A

till Västindien med en last av järn ombord.

D Hm

Med den flickan tryckt i famnen

G D

som bedragit mig just då

G A7 D

stod en ung sjöman och talte dessa ord:

G Em

”Alice, älskling, när till våren

A7 D

alla ängar stå i blom,

Em A7 D

ja, när rosen knoppas, himmelen blir blå,

H7 Em

minns att då är din John Taylor

A7 D

redan full befaren sailor

G A7 D

och då, älskling, kan vi gifta oss, vi två!

D Hm

Nästa år i blomstertiden

G D

står jag åter i den hamn

G D E7 A

där John Taylor seglat bort ifrån sin vän

D Hm

och jag såg hans fästmö vänta

G D

med ett litet barn i famn

G A7 D

och på redden löpte skeppet in igen.

G Em

Då kom budet: John är borta,

A7 D

kommer aldrig mer igen.

Em A7 D

Där stod Alice med sitt barn. Då steg jag fram:

H7 Em

”Det är svårt att vara kvinna,

A7 D

ge mig barnet! Du skall finna;

G A7 D

fast du svek mig, Alice, älskar jag dig än!”

Evert Taube

Jungman Jansson

A D A

Hej å hå, jungman Jansson, redan friskar morgonvinden

E7

sista natten rullat undan och Constantia ska gå.

A D A

Har du gråtit med din Stina, har du kysst din mor på kinden?

E7 A

har du druckit ur ditt brännvin, så sjung hej å hå!

A D A

Hej å hå, jungman Jansson, är du rädd din lilla snärta

E7

ska bedraga dej, bedraga dej och för en annan slå?

A D A

Och som morgonstjärnor blinka, säj, så bultar väl ditt hjärta

E7 A

vänd din näsa rätt mot stormen och sjung hej å hå!

A D A

Hej å hå, jungman Jansson, kanske ödeslotten faller

E7

ej bland kvinnfolk, men bland hajarna i Söderhaven blå?

A D A

Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller -

E7 A

han är hårdhänt, men hederlig, så sjung hej å hå!

A D A

Kanske sitter du som gammal på en farm i Alabama

E7

medan åren siktas långsamt över tinningarna grå.

A D A

Kanske glömmer du din Stina för en sup i Jokohama -

E7 A

det är slarvigt, men mänskligt, så sjung hej å hå!

Dan Andersson

Jungman (från lågtyskans "Jungmann", ung man) är en titel för en sjöman inom däcksavdelningen som är ny i tjänsten, och mindre erfaren än en matros. Efter viss tid till sjöss sker befordran till befaren jungman. Jungmannen har efter matrosen och kaptenen den viktigaste rollen på ett fartyg och ansvarar bland annat för trossar, landbrygga och god stämning vilket har föranlett sjömantrat

"Jungman är Kungman".

Enligt svenska bestämmelser, har en sjöman inom däcksavdelningen behörighet som jungman efter sina tre första månader i sjötjänst. Efter ytterligare tre månader kan denna bli befaren jungman.

En jungman kan som enda eller en av två utöver befälet ha vakt på kommandobryggan på fartyg med bruttodräktighet under 200, en befaren jungman på fartyg med bruttodräktighet under 500 eller tillsammans med minst lättmatros på större fartyg.

1922

C

Det flög en fågel rakt genom berget

A7 Dm

genom mil av frusen sten vingarna slog i graniten

G7 C

ett förunderligt fenomen.

Så kom den ut över öppet vatten

A7 Dm

och nådde fram till ett skepp till slut som hade sargats i många stormar

G7 C G7

innan ovädren ebbade ut.

Gdim Dm C

Lugnare vatten, makligare sjö

G7 C Gdim

och vid horisonten Lycksalighetens ö

Dm C

vågorna häver sig i tysta, tunga kullar

G7 C Dm G7 C

havet är en moder som förbarmar sig och rullar.

C

Stormarna har bedarrat

A7 Dm

och mitt huvud känns rent och klart seglen smattrar i vinden

G7 C

och skeppet skjuter fart.

På seglats under Södra korset

A7 Dm

mot en efterlängtad kust luften är frisk efter regnen

G7 C G7

och skeppet darrar av lust.

Gdim Dm C

Lugnare vatten, makligare sjö

G7 C Gdim

och vid horisonten Lycksalighetens ö

Dm C

vågorna häver sig i tysta, tunga kullar

G7 C Dm G7 C

havet är en moder som förbarmar sig och rullar.

Lugnare vatten

Södra korset är en stjärnbild på den södra stjärnhimlen.

Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

1978

La Paloma

G D7

Den dag, då mitt hem jag bytte mot friska sjön,

G

jag sade: O, bed min moder, för mig en bön!”

D7

Och där under tamarinden jag Nina såg,

G

min älskling med tår på kinden och sorg i håg!

D7

”Dör jag på sjön, du ljuva, kanske en kväll

G

flyger en snövit duva hem till ditt tjäll!

D7

Då till ditt fönster ila! Min själ det är,

G

som för en stund vill vila i famn så kär.”

D7

//: Raska sjömän, hallå! Ut på havet det blå

G

där vinden susar och vågsvallet brusar, sorgerna dit ej nå! ://

G D7

”Men skulle mig bölja bära så saktelig,

G

tillbaka till er, I kära, som älsken mig,

D7

då ständigt jag skall förbliva hos mor och dig.

G

De andra på väg må driva förutan mig.

D7

Nina, vad höjd av lycka, då till min brud

G

dig skall min moder smycka vid klockors ljud!

D7

Då skall i dans du svinga med lätt behag

G

och tamburinen ljuda till ljusa dag!”

G D7

Men vad? Ha vi vänt vårt roder? Det hemåt bär

G

På stranden ser jag min moder, hon ensam är.

D7

”Varför? Var är Nina, svara!?” Hon står dock stum

G

och tröstlös hon pekar bara mot öde rum!

D7

Ve! Under nygrävd tuva hon slumrar nu!

G

Nina, den vita duva, det var då du!

D7

”Jungman, din vakt är inne! Vak upp, var snar!”

G

Prisa då Gud mitt sinne! En dröm det var!

1860-talet

Gustaf Arthur Ossian Limborg

En sjöman älskar havets våg

D A7 D

En sjöman älskar havets våg

G D

Ja, vågornas brus

A7 D

När stormen skakar mast och tåg

G D

hör stormarnas sus!

G D A7 D

//: Farväl, farväl, förtjusande mö!

A7 D

Vi komma väl snart igen! ://

D A7 D

Min trogna flickas varma kyss

G D

Hör vågornas brus

A7 D

för sista gången fick jag nyss

G D

hör stormarnas sus!

G D A7 D

//: Farväl, farväl, förtjusande mö!

A7 D

Vi komma väl snart igen! ://

D A7 D

Hon viskar ömt och varmt mitt namn

G D

Vid vågornas brus

A7 D

”Kom snart tillbaka i min famn

G D

från stormarnas sus!

G D A7 D

//: Farväl, farväl, förtjusande mö!

A7 D

Vi komma väl snart igen! ://

1. 2.

3.

Ben Hur

W. Schwarfenberger

Sjöman

A D

Sjöman, sluta drömma,

A E7

tänk ej mer på mej.

A D

Sjöman, vind och strömmar

A E7 A

ropar efter dej!

A7 D

Havet är ändå ditt hem,

A

alla stjärnor dina vänner,

E7

över Rio och Shanghai,

A

över Bali och Hawaii,

A7 D

den du älskar är ett skepp,

A

all din längtan fjärran länder

E7

och du alla världens hav

A

din trohet gav.

A D

Sjöman, sluta drömma.

A E7

Fjärran står din håg.

A D

Sjöman, du ska glömma,

A E7 A

lycklig på din våg.

Seemann, lass das Träumen Denk' nicht an Zuhaus Seemann, Wind und Wellen Rufen dich hinaus

Deine Heimat ist das Meer Deine Freunde sind die Sterne Über Rio und Shanghai Über Bali und Hawaii Deine Liebe ist dein Schiff Deine Sehnsucht ist die Ferne Und nur ihnen bist du treu Ein Leben lang

Seemann, lass das Träumen Denke nicht an mich Seemann, denn die Fremde 1.

Refräng:

2.

1875

1960

D E7

Solokvist kan jag helt visst ej gå genom livet

A7 D A7

för det är givet att en svensk sjöman

D E7

gärna unnar rosenmunnar den kyss som vi vet

A7 D

att dom vill ha iblann.

G D7 G

Så vi stack ut mot söderhavets sol, vinkande adjö till skären

Am

när fisken slog och tuppen stod och gol

D7 G D7

bland alla röda lingonbären,

G D7 G

och morgondimman lyfte sin ridå över kända landamären

Am

där stugan låg och himmelen var blå,

D7 G

som drömmarna kring hemmets vrå.

C

Så titta in i min lilla kajuta

G

igenom hjärtats och kärlekens dörr,

D7

så ska vi krama varandra och njuta

G

som ingen annan har gjort förr!

C

Ja, titta in i min lilla kajuta

G

och ge min längtan en gnista av hopp,

D7

för ifrån mej går man hem med valuta,

G D7 G

det kan du ta och skriva opp!

D E7

Tretti mil från Lysekil kom kokerskan Blenda

A7 D A7

och bad mej vända mitt i en orkan,

D E7

för det krängde och hon hängde rakt över ände

A7 D

liksom en nackad svan.

G D7 G

När kvällen kom låg havet som ett golv hela vägen till Ostende

Am

där Blenda kröp i land strax före tolv

D7 G D7

till några som hon inte kände,

G D7 G

och flickor bjöd på rum och allting fritt, vart jag mina byxor vände

Am

men här är en som aktar sig för kitt

D7 G

och alltid ber dom hem till mitt.

Titta in i min lilla kajuta

1930 1.

Refräng:

2.

D

Han hade seglat för om masten

A7

som en man uti många år.

Han hade seglat med förskjutning i lastenD

Em E7 A7

från Frisco till Singapore.

D

Han hade seglat med fransmän och britter

G F#

och med dem som betalt honom bäst.

Em D

Han hade slungats mot Sydjyllands klitter

Em A7 D

en gång i en storm från sydväst.

D

Hans rum var den mörkgrå skansen,

A7

och hans bädd var den hårda koj.

D

Hans hem var den mörkblå Atlanten

Em E7 A7

i storm som i dyning loj.

D

Hans dröm var en annan skuta

G F#

en annan kock och en annan kapten.

Em D

Två flickögon bakom en ruta

Em A7 D

som han sett vid kvällslampans sken.

D

Men så en dag det sig hände

A7

det var i en kinahamn.

D

Där kom det en skuta han kände

Em E7 A7

som bar hembygdens namn.

Han blev lite röd om kinden,D

G F#

när skeppet med ens föll av

Em D

och flaggan slog ut för vinden,

Em A7 D

den flagg som han en gång höll av.

Han hade seglat för om masten

Mel. Felix Mc Glennon 1887

D

Han såg den, fast den var svart av röken

A7

och blekt av tropikernas sol.

D

Han hörde den fladdra likt göken,

Em E7 A7

som i hembygdsskogarna gol,

D

och gul som ett skälvande klänge

G F#

han sett i en flickas hand.

Em D

För första gången på länge

Em A7 D

han mindes sitt fädernesland.

D

Han mindes en röd liten stuga

A7

någonstans i ett hölje skyggt.

D

Där höga trädstammar buga

Em E7 A7

sig inför så skön en bygd.

D

Han hörde flickornas skratt ifrån logen

G F#

och en välbekant dragspelslåt.

Em D

Han mindes en gång uti skogen

Em A7 D

och slutligen brast han i gråt.

C

Var svenska flottan än ä´

F

den flotta svenskan ä´ me´

C G7 C G7

det är en sanning från rullande våg...

C

Så svenska tös, vad du gör

F

så lystra till när du hör

C D7 G7

den där signalen du kommer ihåg:

Klart till drabbning

Ja, när som vitbyxans svaj

F

slår mot en främmande kaj

C G7 C G7

i takt med flaggspelets lustiga dans

C

Då går en munter signal

F

från amiral till korpral

C D7 G7

allt till en vän uti viken nånstans:

C Dm

Klart till drabbning, klart till drabbning

G7 C G7

signalerar jag till dej.

C Dm

Klart att vända, klart att sända

G7 C

dej en hälsning ifrån mej.

Am E Am E

Annars finns nog flickor i syd och nord

Am E Am

att vänta på

C G7 C G7

ja, så länge som det väl än ombord

C D7 G

för vinden blåkragar slå -

G7 C Dm

Men min jänta, vill du vänta

G7 C G7

signalerar jag till dej:

C Dm

Klart till drabbning, klart till kärlek

G7 C

klart emellan dej och mej.

1. 2.

Åke Söderblom