BESÖK: STOC KHO LM – VALHALLAVÄG EN 195
ÖSTERSUND – FORS KAR ENS VÄG 5, HUS UB POST:10648 STOCKHOLM
TEL:010-698 1000
FAX:010-6981099
E-POST: REGISTRATOR@NAT UR VARDS VER KET.SE INT ER NET: WWW.NATUR VARDS VER KET.SE
Ek, Hanna
Tel: 010-698 10 96
Hanna.Ek@naturvardsverket.se
BESLUT
2015-01-05 Ärendenr:
NV-08307-14 NV-08398-14 NV-00018-15 NV-00026-15
Jägarnas Riksförbund i Örebro län Svenska Naturskyddsföreningen Svenska Rovdjursföreningen Världsnaturfonden WWF
Samtliga genom ombudet Oscar Alarik Wolf Association Sweden
Föreningen Nordulv
Överklaganden av Länsstyrelsen i Örebro läns beslut om licensjakt efter varg, länsstyrelsens dnr 218-6634-2014
Beslut
Naturvårdsverket avvisar yrkandet om att Naturvårdsverket ska återta delegationen.
Naturvårdsverket ändrar länsstyrelsens beslut endast på så sätt att spårning av varg endast får utföras mellan den 9 januari och 15 februari 2015 och avslår överklagandena i övrigt.
Bakgrund
Länsstyrelsens beslut
Länsstyrelsen i Örebro län beslutade den 28 november 2014 om licensjakt efter högst 12 vargar i reviren Nora och Mårdshyttan. Jakten får bedrivas från och med den 9 januari 2015 till och med den 15 februari 2015 eller till dess
länsstyrelsen avlyser jakten. Spårning får utföras mellan den 7 januari och den
15 februari 2015 i syfte att fastställa djurens ungefärliga vistelseplats. Beslutet är förenat med en rad villkor i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2014:24) för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg och är förenat med ett s.k. verkställighetsförordnande. Beslutet motiverades bl.a.
enligt följande. För att genomföra den av riksdagen beslutade rovdjurspolitiken behöver tätheten av varg minskas där den är som störst. Örebro län har under de senaste 15 åren haft vargrevir i de skogsdominerade områdena i länet, och befinner sig i kärnområdet av en vargstam under spridning. Det är därför rimligt att länet under en fas har något högre koncentration av varg i förhållande till resten av Sverige. Koncentrationen bör dock inte vara högre än nödvändigt för att inte skapa för stora negativa socioekonomiska konsekvenser. Länsstyrelsen har gjort en samlad bedömning av vilka revir som kan vara lämpliga för licensjakt efter varg. De faktorer som beaktats i beslutet är: täthet av vargrevir, antal får- och getbesättningar inom de uppskattade vargreviren, antal
konstaterade angrepp på hund och andra tamdjur samt tätheten av bytesdjur och påverkan på uttag av jaktbart vilt.
Länsstyrelsen anser med utgångspunkt i socioekonomiska faktorer, revirtäthet, och genetisk status att de två vargrevir som är mest lämpliga för licensjakt är Mårdshyttan och Nora. Det utpekade jaktområdet omfattar dessa två revir och ligger inom det område i länet som har högst täthet av vargrevir. I den norra delen av länet, där jaktområdet ligger, har antalet revir under de senaste två åren ökat från 6 till 9 av länets totala antal som är 12 revir. Revirstorleken har
därigenom minskat och tätheten av revir ökat. Uppgifter om revir och antal vargar inom reviren baseras på inventeringsresultat från vintern 2013/2014 publicerade i rapporten "Varg i Skandinavien och Finland".
Länsstyrelsen har i sin regionala rovdjursförvaltningsplan gjort bedömningar om det kan finnas områden inom länet som är särskilt sårbara för förekomst av stora rovdjur, som exempelvis områden med särskilt hög täthet av tamdjur.
Länsstyrelsen i Örebro län har under arbetet med framtagande av förslag till miniminivåer och förvaltningsnivå identifierat områden med särskilt hög täthet av fårbesättningar i länet, baserat på Jordbruksverkets register över får-och getbesättningar år 2013. Risken för vargangrepp är sannolikt högre i dessa områden jämfört med områden med lägre täthet av tamdjursbesättningar.
Det utpekade jaktområdet berörs av ett av länets mest fårtäta områden. Under 2013 och 2014 har 6 angrepp på tamdjur skett inom och i nära anslutning till jaktområdet, och det har även rapporterats ett antal händelser där vargar uppträtt oskyggt och i omedelbar närhet till bebyggelse. En minskad förekomst av varg kan bidra till att konflikten mellan människa och varg minskar och toleransen för varg ökar. Licensjakten på varg kan därigenom medverka till att öka acceptansen för varg. Älgförvaltningsområdet i det utsedda jaktområdet har påpekat
svårigheterna att på ett långsiktigt sätt förvalta älgstammen samt att jakten i området huvudsakligen bedrivs i form av löshundsjakt. Jakthundar är en viktig del av viltförvaltningen och svensk jakttradition, och har även stor betydelse vid eftersök på skadat vilt. Förekomst av varg ökar risken för angrepp på jakthundar, vilket i hög grad påverkar människors acceptans för varg.
Inom det utvalda området finns enligt inventeringsrapport 2013-2014 ingen genetiskt viktig varg. Inventering av utvalda områden kommer att göras innan
jaktstart för att om möjligt säkerställa att ingen genetiskt viktig varg etablerat sig sedan inventeringsrapporten. För att minska tätheten av varg krävs ett uttag i den omfattning som följer av detta beslut. Länsstyrelserna i mellersta
rovdjursförvaltningsområdet bedömer att det är mest ändamålsenligt att jakten inriktas mot att tömma hela revir. Till skillnad från att jaga enskilda individer i ett större antal revir kan en jakt som inriktas mot hela familjegrupper i revir medföra att föryngringar under nästkommande vår troligen uteblir. Vidare ska jakten i möjligaste mån bedrivas så att ungdjur fälls före föräldradjur.
Skandulv fick i uppdrag av Naturvårdsverket att beräkna lämpligt uttag för att erhålla nolltillväxt i den svenska delen av populationen med befintliga
beräkningsmodeller. De tre modeller som användes visade mycket snarlika resultat. Länsstyrelsen har tagit utgångspunkt i dessa beräkningar för att kunna avgöra hur tilltänkt jaktuttag påverkar hela populationen och dess gynnsamma bevarandestatus. Motsvarande beräkningar på länsnivå ger inte tillräckligt tillförlitliga resultat eftersom länen utgör för små geografiska enheter.
Länsstyrelserna har efter samråd med Norge beslutat att utgå från en
populationsstorlek på 370 individer. Länsstyrelserna utgår ifrån att det finns utrymme för ett sammanlagt uttag på 71 vargar nationellt utan att det påverkar vargstammen negativt. Uttaget skulle då enbart utgöras av den årliga tillväxten och därmed resultera i att antalet vargar efter genomförd licensjakt och
skyddsjakt var oförändrat.
Möjligt jakttuttag av varg i länet är beräknat utifrån storleken på den förväntade tillväxten i vargstammen nationellt. Påverkan av det jaktliga uttaget inom länet beräknas därmed inte påverka populationen som helhet negativt utan som mest leda till en stabilisering av vargstammen. Hänsyn har tagits till det förväntade antalet vargar som fälls under skyddsjakt. Tillväxten i vargstammen de senaste fem åren har varit i genomsnitt 12 procent. Ett möjligt jaktuttag för licensjakt ur den svenska delen av vargstammen samt gränsreviren är 44 individer om
målsättningen är nolltillväxt. Enligt den senaste inventeringsrapporten fanns 20 procent av den svenska delen av vargstammen i Örebro län. Om andelen av den nationella vargstammen per län ställs i relation till möjligt jakttuttag (44
individer) så blir möjligt jaktuttag 9 individer, för en stam i nolltillväxt. Örebro län berörs enligt inventeringsrapport 2013-2014 av 6,83 föryngringar, det vill säga 68 individer (beräknat på den nationellt antagna omräkningsfaktorn på 10) Med utgångspunkt i 68 individer uppgår den årliga tillväxten i nuläget till ca 8 individer (beräknat på en realiserad tillväxt på 12 procent). Uppskattat antal individer inom länet uppgår därmed i nuläget till 76. För att vargstammen ska minska krävs ett jaktuttag som är högre än 8 individer. I förvaltningsmålet i den regionala förvaltningsplanen anges att antalet individer ska minska från 68 till 55-60 (omräknat från antal föryngringar) till år 2019. Minskningen av länets vargstam skall enligt förvaltningsplanen ske långsiktigt för att skapa acceptans och trovärdighet for den regionala rovdjursförvaltningen. Länsstyrelsen gör därför bedömningen att ett lämpligt jaktuttag för länet år 2015 är 12 individer.
Stammen i nuläget beräknas uppgå till 76 individer (68 x 1,12 enligt tillväxt).
Den genomsnittliga flockstorleken hos varg är enligt Skandulv beräknad till 6 individer (3 till 11) och en licensjakt på 12 individer bör därför beröra 2 revir.
Enligt beräkning innebär detta att stammen efter jakten kommer uppgå till 64 individer, det vill säga 6,4 föryngringar enligt ovan nämnda omräkningsfaktor.
Utöver licensjakt kan andra åtgärder för att minska förekomsten av varg i ett område till exempel vara flytt eller sterilisering av varg. Dessa alternativ är olämpliga i förhållande till såväl kostnader, tidsaspekter och personalresurser som risken för onödigt lidande. Därtill kan ifrågasättas om de ens är praktiskt möjliga att genomföra för de antal vargar som nu är ifråga. Länsstyrelsen gör bedömningen att det inte finns någon annan lämplig lösning för att minska vargstammens koncentration där den är som tätas än att bedriva licensjakt efter varg.
Länsstyrelsen har beslutat om villkor att jaktledaren ska anmäla sig till Naturvårdsverkets jaktkortsregister och till länsstyrelsen. Jakten inkluderar stränga villkor om bl.a. krav på skyndsam rapportering av fällda eller påskjutna djur, och kontinuerlig kontroll om tilldelning återstår i det aktuella området.
Besiktningsmännens kontroll av fälld varg, besiktningar och att djurkroppen lämnas till SVA gör att länsstyrelsen anser att licensjakten uppfyller kravet på strikt kontrollerade förhållanden. Då vargars revir ur ett jaktligt perspektiv är mycket stora är det nödvändigt att medge undantag från jaktlagens förbud mot att använda motorfordon i samband med jakt för att möjliggöra att på befintligt vägnät söka efter vargspår.
Samverkan inom rovdjursförvaltningsområdet
Länsstyrelsen framhåller vidare i sitt beslut att länen inom det Mellersta rovdjursförvaltningsområdet i enlighet med propositionen "En hållbar
rovdjurspolitik" (prop. 2012/13:191) har samverkat i frågor gällande förvaltning av rovdjur och tagit fram förslag till miniminivåer, utformning av förvaltningsplaner, och beslut om licensjakt. Beslut om licensjakt för respektive län har sedan grundats på Naturvårdsverket beslut om miniminivåer för varg (NV-00552-14), respektive läns förvaltningsplaner, samt gällande lagtexter.
Överklaganden
Jägarnas Riksförbund i Örebro län
Jägarnas Riksförbund i Örebro län överklagar beslutet och yrkar att det ska ändras så att 24 vargar (fyra revir) får fällas i licensjakten 2015 samt anför bl.a.
följande. Riksdagen har beslutat att intervallet för antalet vargar för att uppnå gynnsam bevarandestatus är 170-270 vargar. När beslut tas om den begränsade skyddsjakt under strikt kontrollerade former som licensjakten är, måste aktuellt antal vargar vara utgångspunkt för beslutet. Därför måste det inventerade antalet vargar som avser före årets föryngring fötts, kompletteras med beräknat antal överlevande födda avkommor. Detta ska sedan beaktas vid beslut om antal vargar att fälla. De stora resurser som lagts på varg från myndigheternas sida gör att god kunskap finns om den svenska vargstammen och därmed är den
genomsnittliga tillväxten säker att nyttja. Naturvårdsverket bör förelägga länsstyrelsen att besluta att antalet vargar att fälla i licensjakten ska vara 24 stycken. Överklagandet bör behandlas så att jaktstart kan ske omgående i januari.
Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden WWF
Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och
Världsnaturfonden WWF (föreningarna) överklagar beslutet och yrkar att det ska upphävas och att inhibition ska meddelas fram till dess att målet slutligt avgjorts samt anför bl.a. följande.
Länsstyrelsens beslut om licensjakt strider mot den svenska jaktförordningen och Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet). Vargen har en viktig ekologisk roll i naturen. Vargens närvaro ger upphov till positiva ekologiska effekter. Vargen är klassificerad som ”starkt hotad” i den nationella rödlistan som upprätthålls av ArtDatabanken. Den svenska vargstammen härstammar från endast fem individer som vandrat in i landet sedan 1980-talet. Det har medfört en hög inavelsgrad. Orsaken till att stammen inte får in nya gener från
grannpopulationer i Finland och Ryssland är att varg inte tillåts etablera sig i norra Sverige på grund av rennäringen. Effekterna av isolering och hög inavelsgrad får snabbare genomslag i en liten stam.
Syftet med beslutet
Länsstyrelsen har angivit att syftet med beslutet är att minska tätheten av varg där den är som störst. Beslutet måste förstås som att det finns två nära
hoplänkade syften. Att minska tätheten är ett syfte i sig, som uppges bidra till det andra, sekundära, syftet att minska konflikten mellan människa och varg och öka toleransen. Det ligger i sakens natur att en minskning av tätheten inte är ett självändamål, utan egentligen en metod för att uppnå de andra syftena.
Länsstyrelsen har inte förmått visa att jakten verkligen minskar tätheten i vargpopulationen. Länsstyrelsen anger inte heller något underlag som visar att en minskad täthet av varg minskar konflikterna och ökar toleransen. Det är vidare svårt att se att en avskjutning i de valda reviren skulle innebära någon större inverkan på konflikt och tolerans då det rör sig om revir som inte utmärker sig i skadestatistisken. Länsstyrelsen har inte nått upp till sin bevisbörda när det gäller hur syftena ska uppnås. Beslutet om jakt efter 12 vargar måste betraktas som ett stort ingrepp i vargstammen. Det kan inte ses som proportionerligt med tanke på de stora osäkerheter som föreligger om licensjakten överhuvudtaget kommer att uppnå de angivna syftena.
Annan lämplig lösning
Naturvårdsverkets handbok till artskyddsförordningen ger vägledning om hur annan lämplig lösning ska tolkas. Det bör ha relevans även för beslut om licensjakt. De andra lösningar för att minska tätheten av varg som har angivits i beslutet är inte tillräckligt redovisade. Det är inte fråga om vilken åtgärd som är billigast och bekvämast för länsstyrelsen utan om vilken åtgärd som är bäst för arten. Det finns andra lösningar som är bättre lämpade att uppfylla syftena, som dessutom innebär mindre ingrepp i vargstammen. Föreningarna är kritiskt inställda till flyttåtgärder rent generellt. Inte desto mindre kan konstateras att det har varit möjligt för Naturvårdsverket att flytta vargar med gott resultat tidigare.
Det existerar även ett antal väl kända åtgärder som länsstyrelsen inte belyst;
förbättrad information, höjd ersättning vid skada och förändringar av
skyddsjaktsrutiner. Även anpassning av jakt på älg och förebyggande åtgärder för att skydda hundar och boskap har bättre förutsättningar att begränsa konflikter med anledning av varg och förbättra toleransen.
Gynnsam bevarandestatus
Länsstyrelsen visar inte att jaktuttaget i beslutet uppfyller reglerna om gynnsam bevarandestatus. Länsstyrelsen hänvisar till samma beräkning som Länsstyrelsen i Värmland redovisat i sitt beslut om licensjakt. länsstyrelsen räknar på detta sätt fram att det finns utrymme att fälla 66 vargar (genom skyddsjakt och licensjakt) i landet. Man kan anta att länsstyrelsen menar att denna nivå är i
överensstämmelse med reglerna om gynnsam bevarandestatus. Det saknas helt underlag om hur jakten påverkar vargpopulationens genetiska förhållanden, inavel och utdöenderisk. Det är allvarligt då myndigheten har den fulla bevisbördan för att ett undantag från art- och habitatdirektivet kan göras.
Det finns ett politiskt beslut om att referensvärdena för varg är uppnådda. Det är dessvärre inte detsamma som att det finns en vetenskapligt och rättsligt
betryggande grund för detta. Enligt föreningarnas bedömning är varken referensvärdet för vargens populationsstorlek eller utbredningsområde uppnådda. Den skandinaviska vargpopulationen har inte uppnått gynnsam bevarandestatus. Stammen är sårbar och svag och en omfattande licensjakt kan medföra betydande risker för vargens fortbestånd. Länsstyrelsen har inte visat att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.
Begränsad mängd
I 23 c § jaktförordningen anges att jakten måste vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek. Uttyckssättet avviker från motsvarande undantagsregel i art- och habitatdirektivet om ”begränsad omfattning” och ”begränsad mängd”.
Föreningarna menar att direktivets regler i denna bemärkelse är betydligt
striktare. 12 vargar kan i sig inte anses vara en begränsad mängd. Det motsvarar 3,5 procent av den svenska vargstammen. Det är betydligt fler vargar än vad Kammarrätten i Stockholm fann alltför många i november 2014. De vargar som beslutet omfattar är även en delmängd av de totalt 44 vargar som de tre
länsstyrelserna avsatt till licensjakt. Den sammanlagda negativa effekten blir alltså betydligt större än om det endast varit fråga om den aktuella länsstyrelsens beslut. Ett uttag av12 vargar (och 44 nationellt) kommer att innebära en kraftigt negativ effekt både kvalitativt och kvantitativt.
Selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden
Vargarna är i praktiken helt omöjliga att skilja från varandra i fält. Man har valt att genomföra jakten som licensjakt där allmänheten kan delta. Länsstyrelsen kunde istället ha beslutat om en planerad jakt med länsstyrelsens professionella yrkesjägare. Det är tydligt att andra bevekelsegrunder än vargstammens bästa givits genomslag i hur jakten utformats. Inga myndigheter kommer att följa licensjakten på nära håll. Den kommer att ske på en mängd platser samtidigt i flera län utan krav på deltagande myndigheter. Ingen vet hur många jägare som kommer att delta eller var de kommer att jaga. Endast jaktledaren behöver anmäla sig. Den information som förmedlas till jaktledarna om hur många djur som återstår av tilldelningen kan vara inaktuell, vilket kan leda till
överskjutning. Beslutet innebär således att jakten inte kommer att ske selektivt och inte heller under strängt kontrollerade förhållanden. – Föreningarna har bifogat ett antal bilagor till sitt överklagande.
Separat skrivelse från Svenska Rovdjursföreningen
Svenska Rovdjursföreningen har själv yrkat att Naturvårdsverket ska återta delegationen och då anfört bl.a. följande. Beslutet innebär att länet går under sin egen förvaltningsnivå samt underskrider den av Naturvårdsverket satta
miniminivån. Miniminivån i Örebro län är 5 länsegna föryngringar. I
länsstyrelsens förvaltningsplan för stora rovdjur 2014-2019 är förvaltningsnivån satt till 5,5-6 länsegna föryngringar. En förvaltningsnivå som är anmärkningsvärt låg, endast 0,5-1 högre än miniminivån. Örebro län har 6,8 länsegna
föryngringar, efter jakt på två revir hamnar man på 4,8 föryngringar vilket är under den fastställda miniminivån. Erfarenheter visar på att de regionala viltförvaltningsdelegationerna inte fungerar som det var tänkt i praktiken då ledamöter agerar från sitt jägarintresse. År 2015 är det första året som licensjakt på varg delegerats till länsstyrelsenivå. Om Naturvårdsverket tillåter att de första licensjakterna som beslutas regionalt tar ner antalet föryngringar i länet under fastställd miniminivå signalerar man till viltförvaltningsdelegationerna att det är fritt fram för egna tolkningar av givna föreskrifter.
Wolf Association Sweden
Wolf Association Sweden (WAS) överklagar beslutet, yrkar att det ska stoppas omedelbart och att jakten ska förklarars olaglig samt anför bl.a. följande.
Gynnsam bevarandestatus är inte uppnådd. Innan den är uppnådd kan inte licensjakt i någon form eller i något län anses vara förenligt med svensk och europeisk lagstiftning. Det finns inte ens 270 individer idag. Både EU-
kommissionen och svenska domstolar har kritiserat licensjakten skarpt. Det finns inget giltigt skäl för att verkställa jakten. Svenska myndigheter och domstolar obstruerar ständigt mot både svensk och europeisk lag.
Föreningen Nordulv
Föreningen Nordulv överklagar beslutet och yrkar att det ska upphävas och att inhibition ska meddelas samt anför bl.a. följande. Det finns andra lämpliga lösningar i de utpekade jaktområdena. T.ex. att inte bedriva löshundsjakt i kända vargrevir eller att förstärka korrekt information till allmänheten om hur det är att leva med varg. Vidare saknas underlag för licensjakt. Ett samarbete med Norge måste förstärkas. Enligt den senaste inventeringen fram till den 28 februari 2014 bestod den skandinaviska vargstammen av 400 vargar. De 58 registrerade döda
fram till den 30 april 2014 var inte avräknade. Sedan har ytterligare 49 vargar dött. Således återstår 293 vargar, plus sommarens föryngringar och minus tjuvjakt, i båda länderna. Tas då i beaktande en utlyst licensjakt i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet på högst 44 vargar återstår ca 248 vargar. Det är en för liten marginal för att åberopa att gynnsam bevarandestatus är uppnådd och bibehållen. En minskning av vargstammen större än 0,35 årligen är inte att rekommendera. Här uppnås 0,38. – Till sitt överklagande har Föreningen Nordulv bifogat ett flertal bilagor.
Ej slutliga beslut (inhibition)
Naturvårdsverket avslog den 12 december 2014 respektive den 22 december 2014 (se NV-08398-14) yrkanden om inhibition av länsstyrelsens beslut.
Övriga beslut om licensjakt efter varg
Beslut om licensjakt efter varg har även fattats av Länsstyrelsen i Värmlands län (se länsstyrelsens dnr 218-8140-2014) respektive Länsstyrelsen i Dalarnas län (se länsstyrelsens dnr 218-13034-2014 resp. 218-13035-2014). Totalt har beslutats om ett uttag på 44 individer i de tre länen.
Skäl
Tillämpliga bestämmelser m.m.
I 23 c § jaktförordningen anges följande. Förutsättningen för att licensjakt efter björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och
sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden.
Av 23 d § jaktförordningen följer bl.a. att ett beslut om licensjakt får utformas och förenas med villkor som är ändamålsenliga med hänsyn till de olägenheter som förekomsten av täta rovdjurspopulationer orsakar.
Bestämmelserna i jaktförordningen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i art- och habitatdirektivet.
Enligt artikel 12.1 a i art- och habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4a, med förbud mot att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oavsett hur detta görs. Vargen finns uppräknad i bilaga 4a såsom en djurart av gemenskapsintresse som kräver strikt skydd.
Av artikel 16.1.e samma direktiv följer att förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga
utbredningsområde får en medlemsstat göra undantag från bestämmelserna i artikel 12 för att under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de
arter som finns förtecknade i bilaga 4 i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna.
Vägledande avgöranden m.m.
Av EU-domstolens praxis (se mål C-342/05 Europeiska kommissionen mot Republiken Finland, REG 2007 I-04713 punkt 25, 31) framgår att den
myndighet som fattat beslutet har bevisbördan för att nödvändiga förutsättningar föreligger för varje undantag. Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att varje åtgärd som påverkar skyddade arter endast tillåts genom beslut som är noggrant och tillräckligt motiverade och som hänvisar till de skäl, villkor och krav som anges i artikel 16.1.
Kammarrätten i Stockholm meddelade den 14 november 2014 dom i mål nr 3273-13 om den selektiva och riktade jakten efter varg 2013. I domen uttalas bl.a. följande. Kammarrättens slutsats är att begreppet insamling i artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet har en förhållandevis vid innebörd och omfattar även jakt i syfte att döda djur, t.ex. varg. Detta får anses gälla även med beaktande av att artikel 16.1 innehåller undantagsbestämmelser som ska tolkas restriktivt. Det får ligga i sakens natur att insamling av djur i vissa fall inte kan ske på annat sätt än genom att djuret dödas. Det är nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om undantag. Det måste ligga inom en överprövande domstols kompetens att göra en prövning av om det syfte som beslutsmyndigheten har angett är acceptabelt i sig. Vidare ska undantaget vara ändamålsenligt och
proportionerligt.
Förvaltningsrätten i Stockholm meddelade den 23 december beslut i mål
nr 30966-13 och 598-14 om licensjakt efter varg 2014. Förvaltningsrätten för ett liknande resonemang som kammarrätten gällande betydelsen av att ha ett syfte i beslut om licensjakt och uttalar sig sedan om det syfte som låg till grund för beslutet om licensjakt 2014. Förvaltningsrätten bedömde att minskad förekomst av varg inte kan utgöra ett självständigt syfte utan att det snarare utgör ett medel för att uppnå andra syften, som i det aktuella fallet var att minska de
socioekonomiska konsekvenserna. Det senare bedömdes som ett möjligt syfte, men förvaltningsrätten ansåg att det inte visats att det syftet skulle kunna uppnås.
Large Carnivore Initiative of Europe
Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE) har på EU-kommissionens
uppdrag tagit fram riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå1. Riktlinjerna antogs av EU-kommissionen sommaren 2008 och de kan enligt EU- kommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av
rovdjursförvaltningen inom EU. I riktlinjerna anges bl.a. följande om jakt med stöd av artikel 16.
"From a conservation point of view there is no principle reason why large carnivore populations cannot tolerate some levels of lethal control or be
managed under the same type of harvest system as wild ungulates or game birds, provided that the harvest is well managed. Proper management in this case
1 Linell J., Salvatori V. & Boitani L. (2008), Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores in Europe. A Large Carnivore Initiative for Europe report prepared for the European Commission (contract 070501/2005/424162/MAR/B2).
requires effective monitoring of the population size, the setting of appropriate quotas and hunting seasons, and careful enforcement of these regulations. In other words, if properly organized, well managed harvest can potentially be sustainable. — In summary, Article 16 provides a scope for permitting the use of lethal control, and even the maintenance of traditional hunting activities for annex IV species as long as the three conditions can be met. "(s. 28)
Avseende möjligheten till jakt med stöd av artikel 16.1 e) anges följande.
"... justification (e) could be used to justify a carefully regulated harvest of some animals. Justification (c) and (e) could cover cases where a de facto hunter harvest is needed to obtain local acceptance for large carnivores among the rural population. This situation is clearly present in many Nordic and Eastern European countries, and has been well documented in social science research.
In fact, Latvia has justified its continued hunter harvest of lynx under justification (e) (Ozolins 2001), and the example has been held up as a successful demonstration of a well justified use of derogation point (e) by the Article 12 working group. "(s. 30)
Nationell förvaltningsplan för varg
I den nationella förvaltningsplanen för varg anges bl.a. följande om licensjakt.
Populationsreglerande jakt i syfte att reglera stammens täthet, storlek och tillväxt, det vill säga licensjakt, är en komponent i den svenska förvaltningen av de stora rovdjuren (se Nationell förvaltningsplan för varg förvaltningsperioden 2014-2019, Naturvårdsverket 2014 avsnitt 4.4, s. 78). Vargstammen i Sverige har en kontinuerligt hög tillväxttakt. Dessa förutsättningar kan ge ett utrymme för licensjakt som förvaltningsåtgärd i rovdjursförvaltningsområden som uppnått sina miniminivåer. Ett syfte med licensjakt kan vara att nå det rovdjurspolitiska målet med minskad koncentration av varg i särskilt vargtäta områden. När länet bedömer att det är motiverat att minska koncentrationen av varg i ett område för att ta socioekonomisk hänsyn, kan licensjakt som förvaltningsmetod användas om förutsättningarna för jakten i övrigt är uppfyllda. Licensjakt ska inte ses som en akut eller tillfällig lösning. Den ska inte heller på något sätt ses som den enda åtgärd som ska användas och utvecklas inom förvaltningen (se Nationell
förvaltningsplan, avsnitt 3.3.6, s 41).
Naturvårdsverkets bedömning Utgångspunkt
Inledningsvis konstaterar Naturvårdsverket att det genom ovan nämnda avgörande från Kammarrätten i Stockholm har bekräftats att det är möjligt att besluta om en viss licensjakt efter varg med stöd av 23 c § jaktförordningen utifrån artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet. Det krävs dock att samtliga kriterier för jakten är uppfyllda.
Svenska Rovdjursföreningen yrkar att Naturvårdsverket ska återta delegationen.
Delegationen av rätten att fatta beslut om licensjakt efter varg är en fråga som Naturvårdsverket förfogar över enligt jaktförordningen. Det är inget som man kan ansöka om eller som kan prövas inom ramen för en överprövning av ett länsstyrelsebeslut om licensjakt. Yrkandet ska därför avvisas.
Syftet med jakten
Som framgått ovan är det nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om licensjakt då det är ett undantag från det strikta skyddet av vargen. Det är enligt kammarrättens dom (se ovan) viktigt att det vid en överprövning görs en
prövning av om det syfte som beslutsmyndigheten har angett är acceptabelt i sig.
Av Naturvårdsverkets nationella förvaltningsplan för varg framgår att ett syfte med licensjakt kan vara att nå det rovdjurspolitiska målet med minskad
koncentration av varg i särskilt vargtäta områden. Länsstyrelsen anger att syftet med jakten är att minska tätheten av varg i de områden där den är som tätast och därigenom genomföra den av riksdagen beslutade rovdjurspolitiken. Såväl av förarbetena som av den nationella förvaltningsplanen för varg framgår att risken för olägenheter och socioekonomiska konsekvenser ökar i områden där
förekomsten av varg är tät.2 En minskad förekomst av varg i dessa områden kan bidra till att konflikten mellan människa och varg minskar och att toleransen för varg därmed ökar. Licensjakt ska enligt Naturvårdsverket ses som ett verktyg för att reglera vargpopulationen som är en del av förvaltningen av stammen, vilket kommer till uttryck i den nationella och de regionala förvaltningsplanerna.
Förvaltningens primära mål är att bibehålla vargens gynnsamma
bevarandestatus. Stöd för detta synsätt, att jakt på detta sätt kan vara en del av förvaltningen av ett strikt skyddat djur när det finns en väl genomarbetad förvaltningsplan, finns i EU-kommissionens vägledning.3 Att minska tätheten eller koncentrationen av varg i ett område kan mot bakgrund av ovanstående enligt Naturvårdsverket vara ett självständigt syfte för licensjakt.
Naturvårdsverket bedömer mot bakgrund av ovanstående att syftet med beslutet är acceptabelt och i linje med den nationella förvaltningsplanen för varg.
Utöver frågan om syftet är acceptabelt krävs även att det undantag från art- och habitatdirektivet som ett beslut om licensjakt innebär är ändamålsenligt i förhållande till syftet. Till skillnad från att jaga enskilda individer i ett större antal revir kan en jakt som inriktas mot en hel familjegrupp i ett revir enligt länsstyrelsen medföra att föryngringar under nästkommande vår troligen uteblir.
Naturvårdsverket delar länsstyrelsens bedömning att det mest ändamålsenliga är att jakten inriktas mot att tömma hela revir. Föreningarna anför att det finns en risk för att licensjakten kan leda till splittrade familjegrupper och därmed ökade skador, vilket kan ge minskad tolerans, med hänvisning till en amerikansk studie. Naturvårdsverket bedömer att denna risk är liten mot bakgrund av att jaktens utformning är att tömma hela revir. Den aktuella jakttiden kan vidare enligt Naturvårdsverket bidra till att de områden som omfattas av jakt inte återbesätts den säsongen. Naturvårdsverket bedömer därmed att undantaget är ändamålsenligt eftersom den beslutade licensjakten leder till att tätheten
2 Jfr prop. 2012/13:191 s. 38 och Nationell förvaltningsplan för varg förvaltningsperioden 2014- 2019, Naturvårdsverket 2014, s. 36. Jfr även SOU 2013:60 s 73-74 samt bilaga 4, Åtgärder för samexistens mellan människa och varg samt Samhällsekonomisk analys kopplad till förekomsten av björn, järv, lodjur och varg. Hänvisningar till SOU:n finns i Örebros regionala
förvaltningsplan.
3 Vägledning om strikt skydd för djurarter av intresse för gemenskapen i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer, februari 2007, s. 56.
minskar, även om det kan krävas återkommande licensjakt för att denna effekt ska kvarstå långsiktigt.
Annan lämplig lösning
Länsstyrelsens målsättning med licensjakten är att minska tätheten av varg där den är som störst. Andra åtgärder för att minska förekomsten av varg i ett område skulle, såsom länsstyrelsen anger, kunna vara flytt eller sterilisering av varg.
Flytt av varg
Vargar kan förflytta sig över mycket långa sträckor under kort tid. Erfarenheter visar att det finns en stor sannolikhet för att flyttade vargar återkommer till området där de infångades. En flytt medför som länsstyrelsen anger dessutom en hög grad av stress för det fångade och flyttade djuret som måste sövas. Enbart sövningen är en både riskabel och ingripande åtgärd för vargen. Flytt av varg är också en
personalintensiv åtgärd som är förenad med mycket höga kostnader. Kostnaden för flytt av en varg vid ett tillfälle uppgår till cirka 500 000 kr. Naturvårdsverket delar länsstyrelsens bedömning att en flytt av det antal vargar som omfattas av detta beslut skulle innebära orimliga kostnader. En sådan flytt skulle även vara förenad med stora praktiska svårigheter bl.a. genom att det då krävs ett stort antal
utsättningsplatser för det aktuella antalet vargar.
Sterilisering av varg
Även sterilisering av varghonor kräver först att den aktuella vargen sövs.
Sterilisering kräver vidare god kännedom om vargen i fråga. Efter ingreppet krävs en viss läkprocess som är svår att övervaka. Det är således en
personalintensiv åtgärd som även den är förenad med höga kostnader.
Sterilisering är såsom länsstyrelsen påpekar inte lämplig att utföra på ett vilt djur då den utsätter djuret för onödigt lidande och utgör ett mycket stort ingrepp i djurets naturliga beteende.
Andra åtgärder
I överklagandena lyfts en rad alternativ till licensjakt fram. Ekonomisk ersättning vid skada orsakad av varg omnämns inte i länsstyrelsens beslut men framhålls av föreningarna som ett alternativ till licensjakt. Vidare lyfts förbättrad information och ändrad löshundsjakt fram som alternativ. Andra lämpliga lösningar måste dock sättas i relation till det aktuella syftet med jakten. De i överklagandena föreslagna alternativa åtgärderna kan enligt Naturvårdsverkets bedömning inte vara lämpliga alternativ till en licensjakt som syftar till att minska vargstammens täthet.
Naturvårdsverket vill i detta sammanhang vidare framhålla att det i den nationella förvaltningsplanen framgår att licensjakt tillsammans med andra åtgärder såsom bidrag och ersättningar för skador samt samråd och information kan bidra till att minska konflikter mellan människa och varg.4Insatserna är alltså kompletterande snarare än alternativa.
Slutsatser
4 Nationell förvaltningsplan för varg förvaltningsperioden 2014-2019, Naturvårdsverket 2014, s.
36.
Förvaltningsstrategier med flytt eller sterilisering är enligt Naturvårdsverkets mening inte realistiska alternativ till licensjakt. Alternativen är olämpliga i förhållande till såväl kostnader, tidsaspekt och personalresurser som risken för onödigt lidande. Såväl flytt som sterilisering kräver vidare att vargarna i fråga först fångas. Det utgör, såsom länsstyrelsen påpekar, jakt i jaktlagens mening, vilket innebär att undantagen i artikel 16.1 art- och habitatdirektivet måste tillämpas även för att genomföra dessa åtgärder. Naturvårdsverket instämmer således i
länsstyrelsens bedömning att det inte finns någon annan lämplig lösning än licensjakt för att minska tätheten av varg där den är som störst. Vad som anförs i överklagandena om andra alternativ förändrar inte denna bedömning.
Gynnsam bevarandestatus
Föreningarna och WAS anför att vargen inte har uppnått gynnsam
bevarandestatus. Naturvårdsverket rapporterade dock redan i december 2013 till EU att vargens bevarandestatus var gynnsam och att referensvärdet för arten satts till 270 individer5. Av detta beslut framgår att hänsyn tagits till vargens genetiska status och behovet av fortsatt invandring. Referensvärdet beskriver det lägsta antal som motsvarar en gynnsam bevarandestatus. Det inrapporterade referensvärdet 270 vargar utgör en utgångspunkt i den fortsatta förvaltningen.
Som ytterligare ett led i regionaliseringen av rovdjursförvaltningen fastställdes sedan i oktober 2014 miniminivåer för varg6. Miniminivåerna fastställdes dels för de tre rovdjursförvaltningsområdena, dels för varje län. De måste
sammantaget motsvara minst det nationella referensvärdet för arten i syfte att säkerställa att det nationella målet inte underskrids. För det Mellersta
rovdjursförvaltningsområdet (där Örebro län ingår) fastställdes 27
vargföryngringar, vilket motsvarar 270 individer. För Örebro län fastställdes miniminivån till 5 föryngringar, vilket motsvarar 50 individer. I samma beslut angavs en inriktning för miniminivån på 3 föryngringar under
förvaltningsperioden 2014–2019.
Svenska Rovdjursföreningen anför i sin skrivelse att Örebro län går under sin egen förvaltningsnivå samt underskrider den av Naturvårdsverket satta
miniminivån genom beslutet om licensjakt. Naturvårdsverket vill här framhålla följande. Det sätt som Svenska Rovdjursföreningen räknar när det gäller föryngringar jämfört med miniminivåer och revir inte är korrekt i detta sammanhang. Rovdjursföreningen jämställer föryngringar med revir och har använt en omräkningsfaktor på 10. Denna omräkningsfaktor är främst avsedd för inventeringar när populationsstorleken uppskattas då även bl.a. kringströvande vargar räknas in. Länsstyrelsen har i sitt beslut räknat med i genomsnitt 6 vargar i ett revir. Det antal vargar som högst får fällas med stöd av beslutet är fastställt till 12 djur. Det är detta antal som utgör utgångspunkt för bedömningen av kriteriet avseende gynnsam bevarandestatus.
Av utredningen i ärendet framgår att Örebro län vid den senaste
inventeringenberördes av cirka 68 vargindivider och att länets förvaltningsmål är att antalet vargar i länet ska minska till 55-60 till år 2019. Länsstyrelsen har,
5 Naturvårdsverkets ställningstagande om kompletterande rapportering angående rovdjur, den 16 december 2013, NV-09661-12.
6] Naturvårdsverkets fastställande av miniminivåer för varg och björn gällande rovdjursförvaltningsområden och län, den 30 oktober 2014, NV-00552-14.
utifrån den realiserade tillväxten, i beslutet uppskattat antalet individer i länet till cirka 76 i nuläget. Ett uttag på högst 12 individer genom den nu aktuella
licensjakten i länet hotar inte länets miniminivå. Detta gäller oavsett om utgångspunkten för bedömningen är den nu uppskattade populationsstorleken eller det antal som uppmättes vid den senaste inventeringen. Miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet äventyras inte heller av länets uttag.
Det är inte tillräckligt att endast bedöma länets uttag och miniminivå. Det
aktuella beslutet om licensjakt måste även sättas i relation till vilket utrymme det finns på nationell nivå för licensjakt efter varg i förhållande till referensvärdet för arten. Det beslutade uttaget i Örebro län tillsammans med övriga läns beslut om licensjakt omfattar totalt 44 individer. Utifrån vargpopulationens senast uppmätta storlek och tillväxt bedömer Naturvårdsverket att referensvärdet för arten inte riskerar att understigas genom ett sådant totalt uttag. Bedömningen blir densamma även om uttaget sätts i relation till den populationsstorlek som
uppmättes vid den senaste inventeringen. Marginalen till referensvärdet får i detta fall anses vara tillräckligt god.
Vid sidan av det rent numerära antalet vargar är den genetiska faktorn viktig att beakta vid bedömningen av om den gynnsamma bevarandestatusen äventyras av beslutet om licensjakt. Den genetiska statusen vägdes, som framgår ovan, in när referensvärdet sattes till 270 individer. Av beslutet om licensjakt följer vidare att revir med säkerställd etablering av genetiskt viktig varg inte omfattas av
beslutet. Vidare har inavelsgraden i vargparen varit en faktor vid urvalet av vilka revir som omfattas av beslutet. I beslutet framgår även att länsstyrelsen kommer att avlysa jakten i ett revir om en genetiskt viktig varg påträffas.
Naturvårdsverket bedömer mot denna bakgrund att beslutet inte försämrar den genetiska statusen för vargen.
Naturvårdsverket bedömer sammanfattningsvis att länsstyrelsen haft fog för bedömningen att kriteriet om att inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus är uppfyllt.
Licensjaktens omfattning i förhållande till stammarnas storlek och sammansättning
Detta kriterium ska tolkas utifrån kravet på begränsad omfattning i artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet. Villkoret är inte fast, varken i antal eller i procent, utan handlar om en jämförelse med populationsnivån för en viss art med beaktande av artens särskilda förutsättningar. Bedömningen är direkt kopplad till artens bevarandestatus7.
Förvaltningsrätten i Stockholm har i dom den 2 maj 2013 (mål nr 2428-13) uttalat att ett uttag om 5,9-7 procent av den totala vargpopulationen var ett för högt uttag. Denna uppfattning kan delvis sägas vinna stöd genom kammarrättens överprövning i mål nr 3273-13, även om kammarrättens bedömning sker i förhållande till just det aktuella syftet med jakten som var att minska
inavelsgraden i vargstammen. Samtidigt har kommissionen med anledning av en
7 Se kommissionens vägledning om strikt skydd för djurarter av intresse för gemenskapen i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer punkt 110.
förfrågan från den lettiska regeringen uttalat att ett uttag om 50 individer ur en lopopulation på 600-650 individer utgör en tillräckligt begränsad mängd. Ett sådant uttag motsvarar cirka 7,7–8,3 procent av populationen.
Länsstyrelsen har genom att tillämpa en modell i rapporten Beskattning av den svenska vargpopulationen 20158 kommit fram till att ett möjligt nationellt
jaktuttag för licensjakt med sikte på nolltillväxt är 44 individer. Denna beräkning bygger på en populationsstorlek på 370 individer där hela de gränsöverskridande reviren, efter samråd med Norge, räknas in. Naturvårdsverket har inga
invändningar mot detta ingångsvärde för populationsstorleken då det är den populationsstorlek som uppmättes vid den senaste inventeringen9. Sedan har länsstyrelsen utifrån tillväxten och andelen av den nationella vargstammen i länet bedömt att två revir (motsvarande högst 12 individer) är ett lämpligt uttag i licensjakten i länet. Länsstyrelsen har bedömt det mot bakgrund av den senaste inventeringsrapporten 2013-2014, där Örebro län berörs av 6,8 föryngringar, det vill säga 68 individer. Med utgångspunkt från en beräknad realiserad tillväxt på 12 procent uppskattas stammen uppgå till 76 individer. Frågan är om detta uttag kan sägas utgöra en begränsad omfattning och vara lämpligt i förhållande till vargstammens storlek och sammansättning.
Det aktuella uttaget i länet utgörs av högst 12 individer. Som framgår ovan hotar inte ett uttag av den storleksordningen länets miniminivå, vilken motsvarar 50 individer. Det är enligt Naturvårdsverket inte tillräckligt att endast bedöma det regionala uttaget. Det regionala uttaget måste även ses mot bakgrund av det nationella uttaget. Som framgått i bakgrunden ovan har länsstyrelserna i det Mellersta rovdjursförvaltningsområdet samverkat och enats om ett lämpligt nationellt uttag på 44 individer och flera länsstyrelser har fattat beslut om licensjakt efter varg. Det nationella uttaget motsvarar cirka 12 procent av den populationsstorlek som uppmättes vid den senaste inventeringen, och som av länsstyrelsen använts som ingångsvärde vid beräkningen.
Uttaget på såväl regional som nationell nivå kan möjligen tyckas vara högt utifrån kravet på att det ska vara lämpligt och i begränsad omfattning.
Naturvårdsverkets uppfattning är att uttaget måste bedömas i förhållande till beståndets status och vilket syfte den aktuella licensjakten har. Vidare bör enligt Naturvårdsverket även beståndets förväntade tillväxttakt utan legal jakt beaktas.
För vargen i Skandinavien är denna tillväxttakt förhållandevis hög och uppgår till cirka 15-18 procent per år. Detta kan jämföras med t.ex. lo där tillväxttakten uppgår till från 5 procent per år i fjällvärlden och norra Norrland till 21 procent i södra Sverige. Det totala jaktuttaget (d.v.s. skyds- och licensjakt) behöver anpassas utifrån tillväxttakten så att den nationella förvaltningens mål och syften infrias. För att uppnå ett visst angivet syfte för en viss art kan det således ibland vara nödvändigt med ett något högre uttag. I detta fall är syftet med licensjakten att minska tätheten av varg där den är som störst. Enligt Naturvårdsverkets bedömning kommer licensjakten sannolikt leda till att tätheten i populationen minskar regionalt, varför syftet kan uppfyllas. För att åtgärden ska bli
8 Se Beskattning av den svenska vargpopulationen 2015-En rapport till Naturvårdsverket från SKANDULV, Håkan Sand, Olof Liberg, Guillaume Chapron, 1 december 2014
9 Se ”Varg i Skaninavien och Finland-Slutrapport från inventering av varg vintern 2013-2014”, Högskolan i edmark Uppdragsrapport nr.12-2014, s. 17.
verkningsfull med hänsyn till den tillväxttakt vargpopulationen har är det enligt Naturvårdsverket i detta fall motiverat med ett uttag i länet av den
storleksordning som beslutats.
Naturvårdsverket bedömer i likhet med länsstyrelsen att uttaget i detta fall är lämpligt i förhållande till vargstammens nuvarande storlek och sammansättning och kan sägas vara i begränsad omfattning.
Riksförbundet yrkar att antalet vargar som får fällas vid licensjakten ska utökas till att omfatta totalt 24 individer. Naturvårdsverket finner inte anledning att frångå länsstyrelsens bedömning om 24 vargar som ett lämpligt uttag i licensjakten. Vad riksförbundet anför ändrar inte denna bedömning.
Riksförbundets yrkande härom ska således avslås.
Selektiv jakt
Föreningarna anför att beslutet inte är selektivt. Av beslutet framgår att licensjakten har begränsats till några områden i länet och till specifika
jaktområden (revir), baserat på den kunskap som finns om de aktuella reviren.
Detta är en selektiv begränsning i sig. Beslutet baseras bl.a. på resultatet från inventeringen 2013/2014. Revir med känd etablering av genetiskt viktiga vargar omfattas inte av licensjakten. Det framgår av beslutet att länsstyrelsen avser att påbörja säsongens inventering av varg så snart som möjligt och att den då kommer att inriktas mot de revir som omfattas av beslutet om licensjakt. Vidare kommer länsstyrelsen att omedelbart avlysa jakten om det framkommer att en genetiskt viktig varg uppehåller sig i något av jaktområdena. Att jaktområdena utgörs av just etablerade revir minskar enligt Naturvårdsverkets bedömning risken för att en genetiskt viktig varg skulle fällas vid jakten då det inte är troligt att enstaka strövargar uppehåller sig i reviren. Huvuddelen av de
revirmarkerande paren är intakta efter ett år. Naturvårdsverket gör därför i likhet med länsstyrelsen bedömningen att risken för att en genetiskt viktig varg skulle fällas vid licensjakten är låg och därför acceptabel.
Naturvårdsverket bedömer mot bakgrund av ovanstående att beslutet om licensjakt uppfyller kravet på selektivitet.
Strängt kontrollerade förhållanden
Beslutet om licensjakt innehåller såväl tidsmässiga som geografiska
avgränsningar. Vidare har beslutet förenats med en rad villkor i enlighet med NFS 2014:24 gällande jaktledarens ansvar, återrapportering av fällda eller påskjutna djur och kontroll av återstående tilldelning. Länsstyrelsen och ansvariga jaktledare har ett gemensamt ansvar att noga följa licensjakten. Till skillnad från vad föreningarna anför finns det således en myndighet som följer licensjakten på nära håll. Detta underlättas i detta fall av att licensjakten är begränsad till vissa revir och därmed kommer att bedrivas inom begränsade områden. De jägare som deltar i jakten har också att följa villkoren för jakten samt övriga bestämmelser på jaktområdet. Föreningarna anför att licensjakten kunde ha genomförts av länsstyrelsens professionella yrkesjägare. Av 24 d § jaktförordningen följer att det endast vid beslut om skyddsjakt är möjligt att medge att jakten bedrivs på annans jaktområde. Det hade således inte funnits någon rättslig grund för länsstyrelsen att i beslut om licensjakt förordna att
länsstyrelsens personal skulle genomföra jakten. Naturvårdsverket bedömer att beslutet om licensjakt uppfyller kravet på strängt kontrollerade förhållanden. Det förhållande att endast jaktledaren behöver anmäla sig före jakten förändrar inte denna bedömning.
Jakttid
Enligt 3 § NFS 2014:24 får länsstyrelsen beslut om licensjakt efter varg endast gälla under perioden från och med den 2 januari till och med den 15 februari.
Länsstyrelsen har dock tillsammans med ett flertal andra länsstyrelser i det aktuella rovdjursförvaltningsområdet i november 2014 ansökt om dispens för senarelagd jaktstart till den 9 januari 2015.
Naturvårdsverket beslutade den 27 november 2014 att medge undantag från den jaktstart som föreskrivits och beslutade att Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i
Gävleborgs län och Länsstyrelsen i Västmanlands län beslut om licensjakt efter varg får gälla perioden från och med den 9 januari till och med den 15 februari 2015. Naturvårdsverket bedömde att det inte fanns något biologiskt eller praktiskt skäl som talar emot ett undantag. Undantaget omfattade de
länsstyrelser som planerade att eventuellt fatta beslut om licensjakt efter varg och syftet med samordnad jakt var därmed fortfarande uppfyllt.
Av 2 § jaktlagen (1987:259) följer att även spåra och förfölja vilt är att anses som jakt. Länsstyrelsen har i sitt beslut angett att spårning får utföras mellan 7 januari och 15 februari i syfte att fastställa djurens ungefärliga vistelseplats.
Enligt vad som framgår ovan så får spårning av varg inte ske före den 9 januari.
Naturvårdsverket ändrar därför länsstyrelsens beslut på så sätt att spårning av varg i syfte att kunna genomföra licensjakten på varg endast får utföras mellan den 9 januari och 15 februari 2015.
Slutsatser
Naturvårdsverket noterar att länsstyrelsens beslut har föregåtts av samråd gällande såväl de övergripande riktlinjerna för rovdjursförvaltningen som
utformning av beslut och det praktiska genomförandet av jakten. Länsstyrelserna i rovdjursförvaltningsområdet har sedan enats om ett gemensamt uttag för jakten. Det är enligt Naturvårdsverkets mening positivt att en sådan samverkan skett på rovdjursförvaltningsområdesnivå.
Som framgår ovan bedömer Naturvårdsverket att länsstyrelsen, förutom vad gäller tiden för spårning, haft fog för sitt beslut om licensjakt. Länsstyrelsen har visat att nödvändiga förutsättningar föreligger för undantaget från det strikta skyddet av vargen. Det finns inte någon annan lämplig lösning än licensjakt för att minska tätheten av varg där den är som störst och jakten försvårar inte upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten får vidare anses vara såväl lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning som ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Vidare bedömer Naturvårdsverket att det angivna syftet är godtagbart och att det beviljade undantaget är proportionerligt i förhållande till detta syfte med licensjakten. För att uppnå det huvudsakliga
syftet med jakten, att minska tätheten av varg där den är som störst, är det i detta fall motiverat med ett jaktuttag av den aktuella storleksordningen.
Naturvårdsverket ändrar därför länsstyrelsens beslut endast på så sätt att
spårning av varg får utföras mellan den 9 januari och 15 februari 2015 och avslår överklagandena i övrigt.
WAS och Föreningen Nordulv har i sina överklaganden den 2 januari 2015 yrkat att beslutet om licensjakt ska stoppas omedelbart (inhibition). Med hänsyn till att prövningen av ärendena i sak sker redan nu får frågan om inhibition anses ha förfallit.
_______
Beslut i dessa ärenden har fattats av ställföreträdande generaldirektören Martin Eriksson. Vid den slutliga handläggningen i övrigt har deltagit sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, juristen Hanna Ek, handläggaren Martin Johansson och biträdande avdelningschefen Anna Helena Lindahl, den sistnämnda föredragande.
För Naturvårdsverket
Martin Eriksson
Anna Helena Lindahl
Kopia till:
Länsstyrelsen i Örebro län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Dalarnas län Förvaltningsrätten i Karlstad
