Dok.Id 90172
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
Box 2293
103 17 Stockholm
Wallingatan 2 08-561 676 00 08-561 678 20 måndag – fredag 08:00-12:00 13:00-16:30 E-post: regeringsratten@dom.se
2010-04-27 Stockholm
NÄRVARANDE REGERINGSRÅD
Gustaf Sandström, Anna-Karin Lundin, Annika Brickman, Kristina Ståhl och Anita Saldén Enérus
FÖREDRAGANDE och PROTOKOLLFÖRARE Beredningschefen Lia von Sivers
KLAGANDE Försäkringskassan 103 51 Stockholm MOTPART
Elisabeth Bergström, 700616-1447 Långsjövägen 57
125 30 Älvsjö
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Kammarrätten i Stockholms dom den 24 juni 2008 i mål nr 1100-08 SAKEN
Föräldrapenning; fråga om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen ___________________
Målet föredras.
Regeringsrätten fattar följande
Beslut
Förhandsavgörande ska inhämtas från EU-domstolen i enlighet med bilagda begäran om sådant avgörande (protokollsbilaga).
Lia von Sivers
Uppvisat och lämnat för expediering 2010-05-19
Dok.Id 91754
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
Box 2293
103 17 Stockholm
Wallingatan 2 08-561 676 00 08-561 678 20 måndag – fredag 08:00-12:00 13:00-16:30 E-post: regeringsratten@dom.se
Mål nr 5404-08
Protokollsbilaga
Begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 i EUF-fördraget om
tolkningen av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer samt av artiklarna 3 och 72 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen
1. Regeringsrätten önskar genom förhandsavgörande få klarhet i hur vissa
bestämmelser i avtalet med Schweiz om fri rörlighet för personer och i förordning 1408/71 ska tolkas. Tolkningsfrågorna har uppkommit i ett mål om rätt till
föräldrapenning för en förälder som efter barnets födelse flyttat från Schweiz till Sverige.
Tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser
2. Mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, gäller sedan den 1 juni 2002 ett avtal om fri rörlighet för personer. Av artikel 1 i avtalets bilaga II följer att förordning 1408/71 är tillämplig också i förhållande till Schweiz. När begreppet ”medlemsstat(er)” förekommer i förordningen avses även Schweiz.
3. Huvudregeln enligt förordning 1408/71 är att personer för vilka förordningen gäller omfattas av lagstiftningen i arbetslandet. Om lagstiftningen i arbetslandet upphör att gälla kan dock enligt artikel 13.2 f i förordningen under vissa
förutsättningar bosättningslandets lagstiftning bli tillämplig.
4. I artikel 3.1 om likabehandling (i dess i målet tillämpliga lydelse) föreskrivs följande. ”Om något annat inte följer av de särskilda bestämmelserna i denna förordning har personer, som är bosatta inom en medlemsstats territorium och för vilka denna förordning gäller, samma skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare.”
5. Artikel 72 i förordningen, som gäller familjeförmåner, har rubriken
”Sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare”. I artikeln föreskrivs att om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer krav på fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder så ska den behöriga institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäkrings- och anställningsperioder som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar.
6. Enligt artikel 89 i förordningen finns särskilda bestämmelser för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning i bilaga VI. För Sveriges del föreskrevs följande vid den i målet relevanta tidpunkten under avsnitt N.1 i bilaga VI. ”Vid fastställandet av en persons rätt till föräldraförmån enligt artikel 72 i förordningen skall
försäkringsperioder som fullgjorts i en annan medlemsstat anses vara grundade på samma genomsnittsinkomst som de svenska försäkringsperioder som de läggs samman med.” Denna bestämmelse har sedermera upphävts genom förordning 1992/2006.
Tillämpliga nationella bestämmelser
7. Föräldrar som avstår från förvärvsarbete för vård av barn har rätt till ersättning från staten under vissa i lag angivna förutsättningar. Ersättningen benämns föräldrapenning. Alla som är bosatta i Sverige är enligt 3 kap. 1 § 2
socialförsäkringslagen (1999:799) försäkrade för föräldrapenning på grundnivå, 150 kr per dag. Föräldrapenning på sjukpenningnivå är inkomstrelaterad och kan alltså vara högre. För att någon ska vara försäkrad för föräldrapenning på
sjukpenningnivå krävs enligt 3 kap. 4 § 2 socialförsäkringslagen att han eller hon arbetar i Sverige.
8. Enligt 4 kap. 6 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, utges föräldrapenning för de första 180 dagarna med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse har varit försäkrad för en sjukpenning över viss nivå (den s.k. 240-dagarsregeln). För en förälder som har rätt till föräldrapenning men som inte uppfyller den förutsättningen utges föräldrapenning på grundnivå.
9. För att någon ska vara försäkrad för sjukpenning krävs enligt 3 kap. 4 § 1 socialförsäkringslagen att han eller hon arbetar i Sverige. Utgångspunkten för bestämmande av storleken på sjukpenningen är enligt 3 kap. 2 § första stycket AFL den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete i Sverige. Denna inkomst benämns sjukpenninggrundande inkomst. Den fastställs av Försäkringskassan.
10. Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5 AFL gäller följande. Under tid som en förälder helt eller delvis är ledig från förvärvsarbete för vård av barn som inte har fyllt ett år får den sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. När det gäller rätt till föräldrapenning utsträcks denna skyddstid ytterligare ett år enligt 4 kap. 6 § sjätte stycket AFL och gäller alltså till dess barnet fyllt två år.
Bestämmelserna innebär att föräldrapenningen ska beräknas utifrån den
sjukpenninggrundande inkomst som föräldern hade före föräldraledigheten även om förälderns inkomster därefter blivit lägre.
Omständigheterna i målet
11. Målet gäller rätt till föräldrapenning för den svenska medborgaren Elisabeth Bergström. Hon var bosatt i Schweiz fr.o.m. januari 1994 och arbetade där till
dess att hon födde en dotter den 19 mars 2002. Familjen flyttade till Sverige
den 1 september 2002. Hennes make började omedelbart arbeta i Sverige. Elisabeth Bergström tog däremot ingen ny anställning i Sverige utan var ledig från
förvärvsarbete för att ta hand om dottern. Hon begärde att få föräldrapenning på sjukpenningnivå fr.o.m. den 16 mars 2003, beräknad med utgångspunkt i den inkomst hon hade haft från arbetet i Schweiz.
12. Försäkringskassan ansåg att Elisabeth Bergstöm inte hade rätt till
föräldrapenning på sjukpenningnivå och beslutade att bevilja föräldrapenning på grundnivå, 150 kr per dag. Försäkringskassan anförde att enligt förordning 1408/71 ska även försäkringsperioder som fullgjorts i andra medlemsstater räknas med vid bedömningen av om kraven i 240-dagarsregeln är uppfyllda men det krävs att den sista dagen av 240-dagarsperioden har fullgjorts i Sverige.
13. Elisabeth Bergström överklagade beslutet till Länsrätten i Stockholms län.
Länsrätten avslog överklagandet med i huvudsak följande motivering.
Föräldrapenning på sjukpenningnivå är en arbetsbaserad försäkring. För rätt till sådan föräldrapenning krävs att den försäkrade själv har arbetat i Sverige i nära anslutning till den period för vilken ersättning begärs. Det är således inte tillräckligt att den försäkrades make arbetar i Sverige.
14. Elisabeth Bergström överklagade till Kammarrätten i Stockholm som beslutade att inte bevilja prövningstillstånd. Elisabeth Bergström överklagade detta beslut till Regeringsrätten som upphävde beslutet och meddelade Elisabeth Bergström tillstånd för prövning av hennes överklagande i kammarrätten.
15. Kammarrätten i Stockholm biföll därefter Elisabeth Bergströms överklagande och förklarade att hon skulle anses ha fullgjort kvalifikationstiden i 240-dagarsregeln genom sin försäkringsperiod i Schweiz samt att hon skulle tillgodoräknas en
ersättning över grundnivån baserad på hennes förvärvsarbete i Schweiz.
Kammarrätten hänvisade bl.a. till artikel 72 i förordning 1408/71 och till domarna i målen C-137/04, Rockler och C-185/04, Öberg.
16. Försäkringskassan har överklagat kammarrättens dom och yrkat att Regeringsrätten upphäver denna och fastställer länsrättens dom och Försäkringskassans beslut.
17. Elisabeth Bergström har bestridit bifall till överklagandet.
Parternas ståndpunkter
18. Försäkringskassan har anfört bl.a. följande. Försäkringskassan anser numera att kvalifikationstiden i 240-dagarsregeln i sin helhet kan uppfyllas genom arbete i en annan medlemsstat. Elisabeth Bergström är dock ändå inte berättigad till högre föräldrapenning än på grundnivå eftersom hon inte har någon sjukpenninggrundande inkomst. Den sjukpenninggrundande inkomsten bygger på förutsättningen att
socialförsäkringen finansieras genom en arbetsinkomst i Sverige för vilken lagstadgade avgifter erlagts. Att basera den sjukpenninggrundande inkomsten på
inkomst av arbete i ett annat land för vilken socialavgifter inte erlagts i Sverige skulle äventyra finansieringen av socialförsäkringssystemet. Det sagda gäller med undantag för de situationer då inkomster från en annan medlemsstat enligt förordning 1408/71 ska inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten (jfr artiklarna 72a och 71.1 a ii och b ii). Ingen sådan situation är emellertid aktuell i detta mål. Det bör även noteras att fördragets bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare inte är tillämpliga i förhållande till Schweiz. Det går därmed inte att tillämpa domarna i målen C-137/04, Rockler och C-185/04, Öberg på det sätt som kammarrätten har gjort.
19. Elisabeth Bergström har anfört bl.a. följande. Reglerna för beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst gör ingen skillnad mellan om föräldern avbryter eller avslutar sin anställning. En förälder som arbetat i Sverige och i samband med barnets födelse avslutar sin anställning har rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå.
Samma regler måste gälla för den som flyttar hit från ett EU-land eller ett annat land för vilket förordning 1408/71 gäller. Svensk föräldrapenning hänförs till kategorin familjeförmån (C-275/96, Kuusijärvi). Vid flytten till Sverige hade hennes make anställning men inte hon själv eftersom hon var hemma för att ta hand om sitt barn.
Att inte kunna åberopa inkomster som intjänats i ett land för vilket förordning 1408/71 gäller för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst torde stå i strid med såväl förordningen som domarna i målen C-137/04, Rockler och C-185/04, Öberg.
Behovet av förhandsavgörande
20. Föräldrapenning på sjukpenningnivå är enligt svensk rätt en arbetsbaserad försäkring. Ersättningen syftar till att kompensera för inkomstbortfall när den försäkrade avstår från förvärvsarbete för att vårda sitt barn och ersättningens storlek är relaterad till den försäkrades inkomst. Elisabeth Bergström arbetade i Schweiz fram till barnets födelse och när hon senare flyttade till Sverige tog hon inget arbete här. Frågan i målet är om hon har rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå baserad på inkomsten från hennes tidigare arbete i Schweiz.
21. I målet är ostridigt att Elisabeth Bergström enligt artikel 13.2 f i förordning 1408/71 omfattas av svensk lagstiftning trots att hon inte arbetar här. Hon uppfyller dock inte de krav som uppställs i de svenska bestämmelserna för rätt till
föräldrapenning på sjukpenningnivå. Detta gäller för det första kravet att hon under minst 240 dagar i följd före barnets födelse ska ha varit försäkrad för sjukpenning i Sverige. Frågan är om unionsrätten innebär att hon ska anses ha uppfyllt detta villkor genom arbetet i Schweiz. För det andra har hon inget arbete och inga inkomster som enligt de svenska bestämmelserna kan ligga till grund för fastställande av en
sjukpenninggrundande inkomst och därmed för skydd av sjukpenninggrundande inkomst. Frågan är om unionsrätten innebär att även inkomsten från hennes tidigare arbete i Schweiz ska beaktas vid tillämpningen av dessa bestämmelser.
Kvalifikationstiden (fråga 1)
22. Enligt domen i mål C-275/96, Kuusijärvi hänförs svensk föräldrapenning till kategorin familjeförmåner vid tillämpning av unionsrätten. Artikel 72 i förordning
1408/71, som gäller familjeförmåner, handlar om sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som
egenföretagare. Enligt denna artikel ska, om lagstiftningen i en medlemsstat ställer krav på fullgjorda försäkringsperioder etc., i nödvändig utsträckning beaktas perioder som fullgjorts i en annan medlemsstat som om dessa perioder hade fullgjorts enligt det egna landets lagstiftning. Frågan är hur denna bestämmelse ska tolkas. Är artikeln tillämplig endast om det finns en inhemsk försäkringsperiod etc. som den utländska perioden kan läggas samman med eller innebär artikeln att en
kvalifikationstid i sin helhet kan fullgöras genom arbete etc. i ett annat land?
23. Rubriken till artikel 72 talar i den svenska språkversionen om ”sammanläggning”
av försäkringsperioder etc. Liknande uttryck används även i andra språkversioner.
Rubrikens formulering skulle kunna tyda på att artikeln är tillämplig endast när det finns en inhemsk period som den utländska perioden kan läggas samman med. Även bestämmelsen i avsnitt N.1 i bilaga VI, där det hänvisas till de svenska
försäkringsperioder som de utländska ”läggs samman med”, kan sägas ge stöd för en sådan tolkning.
24. Artikel 72 anger dock i den svenska språkversionen endast att en stat ska
”beakta” försäkringsperioder i andra medlemsstater. Liknande uttryck förekommer även i andra språkversioner. Ordalydelsen i artikeln innebär således att utländska perioder ska medräknas men ger inget direkt stöd för att detta förutsätter att det även finns en period av inhemsk försäkring etc. För en annan förmånskategori, nämligen arbetslöshetsförmåner enligt artikel 67.3, anges uttryckligen att det måste finnas en inhemsk försäkrings- eller anställningsperiod för att en utländsk period ska kunna beaktas. Det skulle kunna hävdas att om ett sådant krav skulle gälla även för familjeförmåner så borde en motsvarande bestämmelse ha funnits i artikel 72.
25. Tolkningen att kvalifikationstiden i sin helhet kan fullgöras genom arbete i ett annat land stämmer också bäst överens med önskemålet att åstadkomma fri rörlighet för personer (jfr målen C-137/04, Rockler och C-185/04, Öberg). Det är dock osäkert vilken relevans detta har när förordningen tillämpas i förhållande till Schweiz
eftersom fördragets bestämmelser om fri rörlighet inte gäller i förhållande till det landet (jfr även mål C-351/08, Grimme samt det som sägs nedan om likabehandling i anslutning till bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst).
26. Regeringsrätten finner sammanfattningsvis att artikel 72 i det angivna hänseendet är oklar och att det är nödvändigt att EU-domstolen klargör vilken som är den riktiga tolkningen av bestämmelsen.
Ersättningsnivån (fråga 2)
27. Inkomstrelaterade förmåner, såsom sjukpenning och föräldrapenning på sjukpenningnivå, utgår i förhållande till den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Enligt huvudregeln bestäms den sjukpenninggrundande inkomsten utifrån den förväntade framtida inkomsten. För att få en sjukpenninggrundande inkomst fastställd enligt denna bestämmelse krävs att den försäkrade har ett arbete i Sverige.
Vidare finns bestämmelser om att den sjukpenninggrundande inkomsten i vissa situationer är skyddad och inte får sänkas. Dessa bestämmelser innebär att den försäkrade får behålla sin sjukpenninggrundande inkomst trots att han eller hon inte arbetar, eller arbetar i mindre utsträckning eller med lägre inkomster än tidigare.
Sådant skydd gäller bl.a. när den försäkrade avstår från förvärvsarbete för vård av barn upp till en viss ålder. Skyddet gäller oavsett om den försäkrade är ledig från sin anställning eller har avslutat den.
28. Bestämmelserna om skydd för den sjukpenninggrundande inkomsten förutsätter således att den försäkrade före föräldraledigheten hade en sjukpenninggrundande inkomst enligt vanliga regler, dvs. att han eller hon hade ett arbete i Sverige som gav rätt till sjukpenninggrundande inkomst. Denna sjukpenninggrundande inkomst får sedan inte sänkas under den tid som skyddet gäller. Frågan är om unionsrätten innebär att den som före föräldraledigheten arbetade i Schweiz, och som därmed inte hade någon sjukpenninggrundande inkomst i Sverige, ändå har rätt till
föräldrapenning på sjukpenningnivå baserad på sin inkomst i Schweiz.
29. För vissa förmånskategorier finns i förordning 1408/71 särskilda bestämmelser om beräkning av kontantförmåner, se t.ex. artikel 23 om sjuk- och
moderskapsförmåner. Denna artikel innebär att om sådana förmåner är
inkomstrelaterade ska de beräknas endast utifrån inkomster som uppburits under perioder som fullgjorts enligt det egna landets lagstiftning. Som nämnts har den svenska föräldrapenningen dock klassificerats som en familjeförmån och inte som en moderskapsförmån. I kapitlet om familjeförmåner saknas motsvarighet till artikel 23, vilket kan bero på att familjeförmåner i regel inte är inkomstrelaterade.
30. Artikel 72 i förordningen handlar om att jämställa vissa inhemska och utländska tidsperioder. Denna bestämmelse reglerar däremot inte i vilken mån inhemska och utländska inkomster ska jämställas. För arbetslösa gäller i vissa fall enligt artikel 72a jämförd med artiklarna 71.1 a ii och 71.1 b ii att familjeförmåner ska utgå i Sverige som om den arbetslöse hade omfattats av svensk lagstiftning under sin senaste anställning. I målet är ostridigt att Elisabeth Bergström inte omfattas av dessa bestämmelser.
31. I förordningen finns vidare bestämmelser om rätt till likabehandling i artikel 3.1 (jfr även artikel 8 i avtalet med Schweiz). Artikel 3.1 gäller endast om något annat inte följer av de särskilda bestämmelserna i förordningen. Enligt sin ordalydelse tar artikeln endast sikte på att utländska medborgare för vilka förordningen gäller ska ha samma skyldigheter och rättigheter som landets egna medborgare. Det är oklart om rätten till likabehandling gäller även migrerande arbetstagare som är medborgare i det egna landet (jfr mål C-507/06, Klöppel, punkterna 17 och 18) och om artikel 3.1 innebär att inkomster som intjänats i en annan medlemsstat ska jämställas med inhemska inkomster vid beräkning av inkomstrelaterade familjeförmåner. Om så är fallet uppkommer frågan om detta gäller även i förhållande till Schweiz, ett land för vilket fördraget inte gäller.
32. Bestämmelser om rätt till likabehandling och icke-diskriminering finns även i avtalet med Schweiz, se artiklarna 2 och 7 i avtalet samt artikel 9 i avtalets bilaga I.
EG-domstolen har i mål C-351/08, Grimme slagit fast att den tolkning som gjorts av gemenskapsrätten i fråga om den inre marknaden inte automatiskt kan överföras till tolkningen av avtalet och att artikel 9 i bilaga I endast avser fall av diskriminering på grund av nationalitet (se särskilt punkterna 27, 29, 47 och 48 i domen). EG-
domstolens dom synes inte ge stöd för att avtalet innebär att svenska och schweiziska inkomster ska jämställas vid bedömning av rätt till föräldrapenning på
sjukpenningnivå.
Frågorna
Regeringsrätten önskar, mot den nu angivna bakgrunden, svar på följande frågor.
1. Innebär unionsrätten, särskilt avtalet med Schweiz om fri rörlighet för personer och artikel 72 i förordning 1408/71, att en kvalifikationstid för att erhålla
familjeförmån i form av inkomstrelaterad ersättning för vård av barn i sin helhet kan fullgöras genom arbete och försäkring i Schweiz?
2. Innebär unionsrätten, särskilt avtalet med Schweiz om fri rörlighet för personer samt artiklarna 3.1 och 72 i förordning 1408/71, att inkomster som intjänats i Schweiz ska jämställas med inhemska inkomster vid bedömning av rätt till familjeförmån i form av inkomstrelaterad ersättning för vård av barn?
Bilaga
De i punkterna 7-10 nämnda lagbestämmelserna i tillämplig lydelse.
Socialförsäkringslag (1999:799) 3 kap. Socialförsäkringsskyddet
1 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på lägsta nivå och grundnivå,
3. sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, samt
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
– – –
4 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över lägstanivå och tillfällig föräldrapenning,
3. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt 4. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
Lag (1962:381) om allmän försäkring 3 kap. Om sjukpenning
2 § Sjukpenningrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1-3 inkomstskattelagen (1999:1229) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 1-5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet.
Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i
7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller en person som är närstående till någon av dem. Med
fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående person avses detsamma som i inkomstskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den
sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid.
En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.
– – –
5 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn beviljas den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden,
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade,
e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap. 16 eller 17 § upphör, samt
f) när livränta beviljas den försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller redan utgående livränta ändras. .
Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den
ersättningsperiod som inträffar i anslutning till att försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.
Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller d är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
4 kap. Om föräldrapenningförmåner
6 § Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kr om dagen (lägstanivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före
barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen har varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån och skulle ha varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges dock alltid lägst med ett belopp för hel föräldrapenning om 150 kr (grundnivå). För en förälder som endast är
försäkrad enligt 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) gäller detta under förutsättning att föräldern uppfyller villkoren i första meningen.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för
- 210 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för
- 90 dagar med belopp enligt lägstanivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för
- 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för
- 90 dagar med belopp enligt lägstanivån. För varje barn utöver det andra utges föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån.
När föräldrapenning enligt andra-fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 5 § fjärde- sjunde styckena samt 10 a och 10 b §§.
Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena skall, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt innan barnet uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, skall föräldrapenningen även
fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. Detsamma gäller vid adoption av barn som sker inom två år och sex månader efter det att det föregående barnet fötts eller adopterats.
