Kommunens omvärldsanalys
Varje kommun med självaktning måste ha en.
Omvärldsanalys.
Idealt skulle var och en av rikets 290 kommuner analysera omvärlden. Därefter kunde ett medelvärde dras ur de sammanslagna analyserna. Hur nära voro man då inte sann klärvoajans? Tvivelsutan skulle medelvärdet motsvara det verkliga framtida utfallet med samma precision som Elvy Söderström förutsåg Öviks snara förvandling till tjänstemannastad och fordonsflottans övergång till användning av etanol som drivmedel.
Kommunens omvärldsanalys för 2021 återfinns i kallelsen till kommande fullmäktige. Det är läsning som framkallar skratt såväl som vrede. Skratt åt bruket av ett språk som är så uppenbart malplacerat i ett sammanhang där man gör anspråk på att förstå omvärlden och förutspå framtiden. Vrede, därför att man tar frukterna av andras arbete – skatt – för att sedan avlöna tjänstemän och
politiker vilka intet annat är än lögnens följeslagare.
Omvärldsanalysen påstås ”…[sammanfatta] slutsatserna från kommunens arbete med långsiktig strategisk planering”. Redan här uppstår en språklig fråga: vad är strategisk planering om inte långsiktig?
Där sätts så att säga nivån. Det fortsätter med ”visionen” om 65 000 invånare år 2030. Ja, det som alltmer framstår som en psykos framkallad av andrasorteringens berusningsmedel. Man undrar just vilket år före 2030 som den visionen kommer göra tyst och snöplig sorti? Det var inte i år. Nedräkning pågår.
”Örnsköldsvik välkomnar teknisk utveckling och en mångfald av människor och idéer. Ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, enligt Agenda 2030, är vägledande för verksamhet och beslut. Ett aktivt miljö- och klimatarbete genomsyrar kommunkoncernens verksamheter, liksom ständiga förbättringar och varsamhet med skattemedlen.”
En flod av politiskt korrekta floskler, påtvingade kommunens invånare av det politiska styret, som en konsekvens av den lokala socialdemokratins lojalitet till sin partiöverbyggnad i kaffelatteland. Avslutat med en lögn om varsam användning av skattemedel. Säg oss kommunalråd Nylén, du som tycker kommunens ekonomi är god; varför kan man inte underhållsmåla övergångsställen och andra vägmarkeringar på kommunala vägar? Det verkar lika svårt som att fylla potthål och laga spruckna vägbanor.
Vi betygsätter gärna ditt svar på en skala 1 till 5 pannkakor utan sylt och tillbehör.
Nog raljerat. Nedan följer ett antal citat ur omvärldsanalysen. Vi har fetmarkerat de mer intressanta utsagorna. Läs dock gärna hela. Ett gott skratt förlänger livet.
”Det är fortsatt stökigt i den globala politiken. Nationellt och lokalt är blocken rubbade vilket skapar oordning och en känsla av instabilitet. Svagare politiska mandat gör det svårare att prioritera. Det pratas mycket om samhällsutmaningar med ökad psykisk ohälsa och ökad segregation.
Klimatsatsningar sprider hopp om ökade investeringar i norra Sverige.”
”Svagare kommunala ekonomier ger minskade resurser och ökar kraven på prioriteringar. En underhållsskuld i samhällets infrastruktur skapar
ytterligare ekonomiskt tryck. Sammantaget är de ekonomiska resurserna otillräckliga för nuvarande ambitioner. Kommunens budget är en viktig indikator för gjorda prioriteringar. Tillgången till människor och kompetens är avgörande för företagens möjligheter att utvecklas.”
”Fortsatt fokus på individen. Medierapportering och Trump har genom sitt agerande satt agendan för hur vi får bete oss. Vi beter oss lite som vi vill efter egen kompass. Samtidigt gnager en oro för klimathot eller ökad otrygghet.
Klyftorna mellan människor och mellan grupper av människor ökar. Coronaåret har skapat ett nytt normala med mer inslag av distans. Det har även visat på stark innovativ anpassningsförmåga efter förutsättningarna. Tillgången på människor för arbetslivet är en utmaning framåt.”
[Vad är detta…? Trump?]
”Digitalisering är den generella termen för omställningen från analogt till digitalt.
Den sker i alla sektorer. Vi lever idag i ett samhälle där det digitala är norm och digitaliseringshastigheten är fortsatt ökande. Bra digitala förutsättningar är nödvändiga för funktion och attraktivitet. Ett växande område är välfärdsteknik med fokus på nära våd. AI och robotars roll nu och framåt är aktuella frågor.”
”Klimatförändringarna är påtagliga. Konsekvenser av dem kommer snabbt och är svåra att förutse. En effekt på samhället är ett ökad fokus på riktig hållbarhet och teknik för ekologisk hållbarhet. Förändringarna gör det svårare att planera för mer varierande väder och nya årstidsbeteenden.”
”En pressad ekonomi kräver effektivisering eller prioritering. Vi behöver bestämma vad vi ska göra och sluta göra. Nycklar framåt blir att samordna resurser med ökat helhetstänkande och att nyttja digitaliseringens möjlighet att effektivisera där det går. Omställningen behöver ske genom att utveckla både arbetssätt och arbetsformer inom ramen för tillgängliga resurser.”
Herregud, det är så här lekarna på daghemmet Kronan kläs i ord.
Arvoden till förtroendevalda – då och nu
Vi har kommit över dokument som visar vilka nivåer på arvodena till förtroendevalda som gällde 1999. Har man de uppgifterna, så kan man förstås jämföra med dagens nivåer. Hur har arvodenas storlek utvecklats? Och hur har löntagarnas löner utvecklats?
Det snabba svaret är att det som förr krävde 4,7 heltidsförtroendeuppdrag, kräver idag 7,4 heltider och det totala arvodet för dessa har ökat med 132%. Trots ökningen av antalet heltider, delar samma antal personer idag på arvodespengarna.
Ökningen är nominell, d.v.s. ökningen är kronor och ören utan hänsyn till prisökningar i samhället.
Kommunen har idag fem stora nämnder: omsorgsnämnden, humanistiska
nämnden, samhällsbyggnadsnämnden, bildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Vi tittar på arvodena för dessas ordförande, samt ordförande i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Slutligen lägger vi till andre vice ordförande i kommunstyrelsen, vilket är oppositionsrådet. Samtliga dessa förtroendeuppdrag utom kommunfullmäktiges ordförande, är heltidsuppdrag i Övik (vilket är sjukt!).
1999 såg inte den politiska organisationen alls likadan ut. Motsvarigheterna till ovan var då som följer nedan. Uppdragets tidsomfattning anges i procent och arvodets storlek anges per månad.
Kommunfullmäktiges ordförande. 15%. 3525 kr.
Kommunstyrelsens ordförande. 100%. 37 200 kr.
Oppositionsråd. 100%. 33 100 kr.
Ordförande tekniska nämnden. 25%. 5875 kr.
Ordförande barn- och utbildningsnämnden. 80%. 26 480 kr.
Ordförande plan- och miljönämnden. 25%. 5875 kr.
Ordförande kultur- och fritidsnämnden. 25%. 5875 kr.
Ordförande socialnämnden. 100%. 33 100 kr.
Notera att betydligt färre uppdrag var heltidsuppdrag. Flera av uppdragen ovan hade 1999 dessutom en ”arvodesstege”. Exempel: kommunstyrelsens ordförande klev första året in på 29 659 kr/månad. De påföljande 5 åren höjdes sedan arvodet successivt för att slutligen landa på 37 200 kr. Vi har angivit de högsta arvodena för respektive sådant uppdrag som då följde en bestämd årlig höjning.
Hur ser det ut idag? 2019 beslutade fullmäktige att följande arvoden skulle gälla:
Kommunfullmäktiges ordförande. 39%. 9393 kr.
Kommunstyrelsens ordförande. 100%. 73 590 kr.
Oppositionsråd. 100%. 56 865 kr.
Ordförande samhällsbyggnadsnämnden. 100%. 40 140 kr.
Ordförande bildningsnämnden. 100%. 46 830 kr.
Ordförande omsorgsnämnden. 100%. 46 830 kr.
Ordförande kultur- och fritidsnämnden. 100%. 36 795 kr.
Ordförande humanistiska nämnden. 100%. 40 140 kr.
1999 summerades dessa förtroendeuppdrag till 4,7 heltider, till vilka utbetalades
totalt 151 030 kr/månad.
Idag har antalet heltider ökat till 7,4 och det totala arvodet är uppe i 350 583 kr/månad.
Det genomsnittliga arvodet per heltid har ökat från 32 134 kr/månad till 47 376 kr/månad. En ökning med 47%.
Hur har lönerna i samhället ökat nominellt under samma tid? 83,7% enligt Ekonomifakta.
Men, men…det får politikerna att framstå som ansvarsfulla! Nä, inte riktigt så.
Glöm heltider och titta istället på hur många personer som delar på bytet. Då går vi från att 8 personer delar på 150 134 kr till att 8 personer delar på 350 583 kr/månad. En ökning med 132%.
Bedrägeriet ligger i att ge arvodeshöjning genom att blåsa upp deltidsuppdrag till heltidsuppdrag. Kommunens befolkningsmängd har under denna tid inte ökat.
Tillsammanskontraktet
I fullmäktige finns en demokratiberedning. En av uppgifterna hos denna beredning är att ”utveckla den lokala demokratin”.
Vid senaste fullmäktige höll beredningens ordförande, tillika arbetarekommunens ordförande och förmodligen Elvy Söderströms påläggskalv, Carolina Sondell, ett anförande om beredningens arbete. Sondell är även humanistiska nämndens ordförande under innevarande mandatperiod och sålunda heltidspolitiker.
Hängde ni med där? Demokrati by power point. Ord i mängder. Innehåll, inte så mycket. Och på något sätt har det med folkstyre att göra.
Vi förstår dock inte hur.
På ovan anförande tog oppositionsrådet Anna-Britta Åkerlind replik och sa på sitt försiktiga sätt att det nog var bra om inte själva systemet tog över handen (fritt tolkat av oss). Hon har förstås rätt i sak, men sättet hon säger det på – utan fighting spirit – är förkastligt.
Tänk om någon fullmäktigeledamot hade kunnat gå upp i talarstolen och rakt ut
sagt det självklara: …men vad är detta för skit?
Så bor de förtroendevalda
Vi har undersökt var det övre skiktet av kommunens förtroendevalda bor.
Resultatet är intressant.
Som övre skikt har vi valt att betrakta partiernas gruppledare i fullmäktige, samt presidium (ordförande, vice- och 2-vice ordförande) i respektive fullmäktige, kommunstyrelsen samt de fem största nämnderna.
Totalt omfattar denna grupp 24 politiker. De fördelas över partierna så här:
Av dessa 24 är 8 st heltidsarvoderade. Detta är ett unikt högt antal för en kommun av Öviks storlek. Vi kan mycket väl vara den kommun i hela landet, som har högst antal heltidsarvoderade politiker per capita. Ett riktigt snuskigt rekord.
Notera också att trots att S endast har 26 av 61 mandat i fullmäktige (43%), så kniper de 13 av 24 förtroendeuppdrag i gruppen högst arvoderade (54%).
Så var bor dessa 24 politiker? För att svara på den frågan måste vi definiera tre olika geografiska begrepp.
Med ”stan” menar vi följande: centrala Örnsköldsvik, med de nära intilliggande samhällena. Vi inkluderar alltså Själevad, Sund, Domsjö, Gullänget, Arnäsvall, m.fl. i ”stan”. Ungefär det som är rödbrunt i kartan nedan. Det blir en vidlyftig definition och retar säkert någon.
Med ”tätort på landsbygd” avser vi samhällen på landsbygd som överstiger by i storlek. Exempel kan vara Köpmanholmen, Bjästa, Sidensjö, Bredbyn, Mellansel, Gideå, Långviksmon, Björna, Husum, m.fl.
Resten kallar vi för ”landsbygd”, vilket alltså blir byar eller enskilt boende på landet.
Med ovan definitioner fördelas de 24 politikerna enligt nedan.
Tittar vi istället på postadresser, så ser det ut så här:
(Junsele och Åsele sträcker sig tydligen som postadresser in i Öviks kommun en bit)
Arnäsvall, Domsjö och Örnsköldsvik är tre postadresser som omfattar mer än hälften av politikerna i gruppen.
S maskerar politiska beslut om dagmammor och SFI – tjänstemännen får ta smällen
Vad har kommunala dagmammor med svenska för invandrare att göra? I Övik en hel del.
Den kommunala dagmammeverksamheten ska avvecklas och SFI i kommunal regi läggs över på offentligt upphandlad privat utförare. Några politiska beslut om att göra så, finns inte. Med det ska förstås att man varken i fullmäktige eller bildningsnämnden har haft dessa frågor som specifika beslutpunkter och där fattat beslut om nedläggning.
Besluten har istället fattats av tjänstemän i förvaltningen. Bildningsnämndens ordförande Kristoffer Park skriver i ett email om dagmammorna:
”…Det finns inget beslut om att avskaffa dagbarnvårdare men det finns i Kommunfullmäktiges budget direktiv att vi satsar på förskola i första hand. Sen har det i samverkan med fackförbund samverkas.”
(Notera språkbehandlingen)
Samma sak gäller att lägga ut SFI på entreprenad. Beslutet om att göra så har fattats i vuxenskolans ledningsgrupp, enligt rektorn för vuxenutbildningen.
Beslutet påstås generera besparingar om 5-7 Mkr. Bolaget som upphandlats heter Astar och figurerar i mindre smickrande sammanhang i TV4-programmet Kalla Fakta.
Frågan blir då: kan tjänstemän på eget bevåg lägga ned delar av kommunal verksamhet och outsourca andra delar?
Svar: nej. Varken rent praktiskt eller i teorin.
Vi börjar med det praktiska. Gata- och parkavdelningen kan förstås inte bara helt plötsligt säga: ”nu lägger vi ned den kommunala åkeriverksamheten och upphandlar tjänsterna på bygden”. Trots att detta med stor sannolikhet skulle spara pengar. Samhällsbyggnadsnämndens sosseordförande Mikael Malmén skulle illa kvickt komma springandes och hötta med den ideologiska näven.
Alltså slår vi enkelt fast detta: för att tjänstemän ska kunna genomföra större förändringar i verksamheten, måste de ha politikernas nåd. Dagmammorna och SFI visar att den nåden inte behöver springa ur de beslutande församlingarna, utan de kan lika gärna vara av korridorskaraktär. Vilket i praktiken betyder att Kristoffer Park säger att nu ska det bli på det här sättet och det är överenskommet med övriga partier. Att det inte är överenskommet på ett demokratiskt och rättssäkert sätt – beslutat i fullmäktige eller nämnden och där protokollfört – skiter såväl Park som resten av politikerna i.
Notera det kursiva. Det här inlägget handlar inte på något sätt och vis om Kristoffer Park, utan om ett etablerat politiskt arbetssätt i kommunen. Ett arbetssätt som är helt åt helvete, på ren svenska.
Betraktar vi istället frågeställningen teoretiskt, så blir saken annorlunda. Frågan
blir då: kan politikerna delegera sådan beslutsrätt till tjänstemän, att beslut om nedläggning och outsourcing blir möjliga att fatta för tjänstemännen? Vi hävdar att svaret är nej.
Kommunallagen säger att fullmäktige kan delegera beslutsrätt till nämnderna såväl som till tjänstemän. Den begränsar också vilken beslutsrätt som kan delegeras. För tjänstemän är formuleringen kristallklar:
”38 § Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet…”
Frågan om huruvida dagmammor ska ingå i den kommunalt tillhandahållna barnomsorgen eller inte, är uppenbart en fråga om inriktning och omfattning. Och att tjänstemän inte hur som helst kan outsourca en skolverksamhet, är uppenbart.
Lika lite som bildningsförvaltningen kan besluta att ”nu upphandlar vi offentligt en aktör som ska driva Nolaskolan i privat regi”, lika lite kan de göra samma sak med SFI.
Ändå gör de precis så och de gör det för att de inte har något val. Politikerna har sagt åt dem att göra så. Men inte öppet och ärligt inför väljarna, utan i korridoren.
Alltihop kokar ned till att politikerna ser till att de besvärliga besluten tillsynes fattas av tjänstemän. Det är så man vill att allmänheten och väljarna ska uppfatta saken.
Gästinlägg: Förljugenhet!
Förljugenhet. Synonymer till ordet för att nämna några: allt igenom falskt, lögnaktighet, full av lögner, falsk idyllisk. Ja, synonymerna till förljugenhet är många.
Efter många år som aktiv medlem i en liten lokal SAP-förening (Socialdemokratiska Arbetarpartiet) lyftes jag en dag in i en nämnd.
Mitt första möte med dåvarande nämndordföranden Lena Näslund, inleddes med följande ord: ”Det skall du ha j-vligt klart för dig, här röstar du som jag bestämt i arbetsutskottet. I en enda fråga tillåts du röstar efter eget samvete, alkoholfrågor.”
Från att ha varit en aktiv medlem, alltid med sikte på att arbeta med lokala frågor, var jag helt plötsligt omvandlad till en enkel ja-sägande nickedocka för partiet. Detta blev mitt första och sista kontakt med nämnden.
Insikten om den förljugenhet som rådde då och verkar vara rådande idag, fick mig att lämna partiet med omedelbar verkan.
Två gånger har nu kommunalrådet Per Nyhlén och partiordföranden Carolina
Sondell offentligt i tidningen ÖA förnekat att alkohol skulle ha förekommit vid Kristoffer Parks beramade (beryktade) framträdande på nätet vid kommunfullmäktige mötet i Örnsköldsvik, måndagen den 29 mars 2020. Trots att alla såg hur en man som uppträdde onyktert, mitt på blanka dagen.
Hemarbete på grund av pandemin kan för många vara ett mindre helvete. Leda och tristess botas med alkohol under helgen. Måndagens bakrus återställs med starköl. Ett antal var det bara tänkt från början, men snart tar begäret över. Och snart uppstår berusning. Känns det igen?
När kommer tredje förnekelsen innan tuppen galt två gånger, frågar vi oss nu?
Att förneka alkoholberoende och alkoholism är den största björntjänst någon kan göra för en i beroendeställning till alkohol. AA:s (Anonyma alkoholister) första råd är enkelt och kan sammanfattas med tre ord att börja sin förändring med: Jag är alkoholist! Då först, med det erkännandet inför sig själv och sin omgivning, kan förändringsarbetet till det bättre starta.
I ärendet Park, råder nu det gamla förhållningssättet inom partiet; förljugenhet.
Tag hjälp av lögnen om inget annat står till buds. Erkänn aldrig brister eller tillkortakommanden.
Då uppstår frågan varför? Sitter Nyhlén och Sondell i samma båt? Varför skyddar man en medlem med uppenbara problem i sitt förhållande till alkohol, vilket framgått med all tydlighet i både ord och bild i media? Det finns vård att få. Det finns hjälp att begära. Men ingen blir hjälpt av att problem eller sjukdomsinsikt förnekas.
Jag vet att ni två läser och följer Granskning Örnsköldsvik i stort sett varje dag för att hålla koll på förekommande kritik. Till er två vill jag bara säga; skäms på er, Nyhlen och Sondell! Hjälp nu till i stället för att stjälpa en man som har hamnat i svårigheter.
/f.d. anställd med god insikt
[Fotnot: Lena Näslund är idag en av fullmäktiges revisorer. /GÖ]
Den verkliga skandalen?
Ibland kan det vara svårt att se skogen för alla träd. I kommunpolitikens värld motsvaras det av att de mest intressanta frågorna döljs i ett hav av banala frågor.
Bland bygglovsärenden, fyllnadsval och allsköns rutinfrågor, finns ämnen och frågor av betydelse. Inte lätta att fånga upp alla gånger.
På liknande sätt är det i det skandalösa sammanhanget. Vissa ingredienser i skandalsoppan har en helt annan betydelse, än det som tillsynes är huvudingrediensen.
Ungefär som med Kristoffer Parks digitala fullmäktigeframträdande för dryga veckan sedan. Park må vara huvudpersonen, med sitt under mötet tilltagande sluddrande och druckna beteende. Men han är inte den stora skandalen. Den uppstod efter fullmäktige.
Rakt på sak och utan ironi: Om Kristoffer Park var berusad under fullmäktige, så består den stora skandalen av Carolina Sondells (arbetarekommunens ordförande, humanistiska nämndens ordförande) och Per Nyléns (kommunalråd) skriftliga meddelande till Allehanda. Det meddelande där man påstår att Park blev akut sjuk under fullmäktigemötet.
Ty, hellre än att hantera situationen ärligt, har man i så fall valt lögnens nesliga väg. Skulle det förhålla sig så, är det en praktskandal.
Ordet ”om” är fundamentalt här. Alla med normalbegåvning som ser klippet med Park, måste rimligen tänka att karln är berusad. Detta eftersom alldeles oavsett orsak, så uppträder han på ett berusat sätt. Sondell och Nylén förstår förstås att vanligt folk tänker så. Om då Park drabbats av en sjukdom som ger symptom intill förväxling lika vanlig bondfylla, så borde Sondell och Nylén rimligen hantera dessa speciella symptom. En variant vore att helt enkelt dementera Parks berusning genom något i stil med: ”Vi förstår de rykten om berusning som uppstått efter Kristoffers anförande i fullmäktige, men någon berusning har inte förelegat, utan sjukdomen har gett dessa symptom”.
Nu befinner vi oss istället i den situationen att bildningsnämndens ordförande har uppträtt på ett sätt som de flesta uppfattar som berusning och kommunens två främsta S-företrädare har meddelat sjukdom som förklaring. Man blundar alltså för hur merparten vanligt folk uppfattar saken och väljer att inte hantera den aspekten. Det är ett mycket suspekt agerande.
Per Nylén och Carolina Sondell har därmed gjort det till en mycket angelägen fråga att sanningen om Parks uppträdande kommer fram – och det är framförallt deras egna vandel som står på spel.
Faktiskt mer än Parks vandel – han kan alltid skylla på drickat, om det nu förelåg sådant. Det kan inte firma Nylén & Sondell.
Och ja, vi noterar att man måste gå ut hand i hand med sådana där uttalanden.
Ingen har modet att leda ensam.
April, april
"Alla ska med" - fulla de drulla å det mä besked.
Från skåpet tulla när ärende bered.
I bild syns de lulla så S gjort till sed.
På podie en mulla lämna en S - bulla.
Med anledning av gårdagens inlägg, vill vi i folkbildningens namn upplysa om följande:
”Ironi (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen “omkasta”, “förställa”) är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Denna skillnad består ofta i att man säger motsatsen till vad man menar, och visar med tonfall och andra medel att man inte menar vad man säger. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Även när den används för att locka till skratt kan avsikten vara att demonstrera ett förakt och undvika öppen konflikt. Det kan handla om att antyda sidor av en företeelse, en
person, en tanke etc som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet.”
(Wikipedia)
Dementi
Igår lade vi upp ett klipp som visade ett anförande av bildningsnämndens ordförande, tillika sossarnas gruppledare, Kristoffer Park. I klippet talade Park osammanhängande, sluddrade och begick språkliga misstag. Talet var långsamt och Park lät sannerligen inte som Park brukar göra.
Anförandet vi visade skiljde sig en del från Parks första anförande i fullmäktige den dagen. Man kunde visserligen ana att något var annorlunda redan där. Parks retorik var aningen märklig, men orden kom lätt och inte alls så trögt och långsamt som när ytterligare tid förflutit.
Det här har fått läsare att spekulera i huruvida Kristoffer Park befann sig i ett berusat eller påverkat tillstånd under fullmäktigesammanträdet.
Vi vill å det bestämdaste dementera att så skulle vara fallet.
Allehanda rapporterar nämligen att Kristoffer Park hastigt insjuknat under fullmäktigesammanträdet och behövt uppsöka akutsjukvården. Uppgiften kommer från ett skriftligt uttalande från arbetarekommunens ordförande Carolina Sondell och kommunalrådet Per Nylén. Det är mycket olyckligt alltihop. Sjukdomen måste vara av allvarlig karaktär, enär dess snabba förlopp – endast några få timmar – uppenbart kraftigt påverkat Parks kognitiva förmåga, inklusive de stora delar av hjärnbarken som är inblandade i talets funktion.
Som om det inte räckte med denna påverkan, har dessutom Parks omdöme satts ur spel av sjukdomen. Hans argumentation var osammanhängande och tydligt förstod han inte detta själv. Ty vore han medveten om sitt sjukliga tillstånd där och då, hade han förstås låtit en ersättare ta den egna platsen, som brukligt är vid sjukdom. Detta måste vara allvarligt. Hjärnblödning, stroke eller hjärnhinneinflammation.
Ja, sannerligen måste det förhålla sig på ovan vis. Alternativet vore alltför hemskt.
Det skulle nämligen betyda att partiet ljuger och att Allehanda villigt kablar ut lögnen. En lång tidslinje fylld av ärlig politik och journalistik med sanningen som ledstjärna, voro då bruten.
[Wikipedia: Ockhams rakkniv, uppkallad efter den medeltida engelske franciskanmunken och filosofen William Ockham (omkring 1287–1347), är en princip inom vetenskaplig metod som innebär att man inte ska anta fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer man gör.]
Episkt framträdande av Kristoffer Park i fullmäktige – måste ses
Igår var det återigen fullmäktigesammanträde. Ledamöterna deltog på plats, såväl som på distans. I det senare fallet från både konferensrum och det egna hemmet.
Kommunalrådet Per Nylén verkade deltaga hemifrån och ståtade med ett foto på Olof Palme i bakgrunden. Lite nonchalant hängde en ros jämte porträttet.
Nylén vinner förstås den löpande tävlingen ”bästa sosse” genom sitt tilltag. Mer normalt fungerande människor funderar nog över huruvida det är rimligt att använda fullmäktige till framhävande av politiska idoler i bildform.
Nyléns Palmekupp kom dock helt att hamna i skuggan av ett anförande av Kristoffer Park. Efter ca 2 h 14 min sammanträde, slår Park till med detta:
P a r k v e r k a d e u t e b l i i d e b a t t e n r e s t e n a v d e t ö v e r 7 h l å n g a fullmäktigesammanträdet.
Revisionsrapport: ”självklarheter”
saknas i beslutsunderlag hos
kommunen
Imorgon måndag är det kommunfullmäktige. Årsredovisningen kommer att godkännas och läggas till handlingarna. Styrelse- och nämndsledamöter kommer att beviljas ansvarsfrihet.
En ärendepunkt kommer också att vara fullmäktiges revisorers granskning av kommunstyrelsens uppsiktsplikt. Det är ett uttryck som har sitt ursprung i kommunallagen:
Kommunstyrelsen skall alltså ha uppsikt över dels nämndernas verksamhet, dels de kommunala bolagen.
Fullmäktige har i sin granskning, som vanligt, anlitat en extern revisionsfirma i form av Ernst&Young, som numera verkar kalla sig kort och gott EY. Bolaget omsätter 4,7 miljarder kr i sin svenska gren och är en del av en internationell koncern med verksamhet i 150 länder.
Lite ironiskt har EY skatteplanering som ett av sina verksamhetsområden:
Kommunallagens krav på revision av den kommunala verksamheten leder alltså till att sosseriet upphandlar en extern utförare, som har skatteplanering som en av sina verksamhetsgrenar.
Och naturligtvis svär EY vid de moderna lärorna:
I sin granskning av hur kommunstyrelsen i Övik skött sin uppsiktsplikt, har EY upprättat en rapport. Sådana rapporter brukar alltid landa i att allt är tillfylles.
Det är liksom utgångsbudet. Kommer sedan ändå en anmärkning, så ska den ses som mer anmärkningsvärd än vad den rent språkligt framstår som.
Och EY kommer med anmärkningar. Ja, till och med lämnar man förslag på åtgärder.
Den anmärkning vi finner mest uppseendeväckande, lämnas på slutet i den sammanfattande bedömningen:
”Avslutningsvis noterar vi beslutsunderlaget till kommunstyrelsens och fullmäktige avseende ekonomiska besparingsåtgärder saknade analys av föreslagna åtgärders påverkan på måluppfyllelsen och kvaliteten i verksamheten. Enligt vår bedömning borde måluppfyllelse och kvalitet utgöra självklara utgångspunkter i ett beslutsunderlag av denna art.”
Läs gärna citatet flera gånger. Vi påstår att som revisionsformulering är det att jämföra med en pungspark, som följs upp med ett resolut knä över näsroten.
Att lägga fram beslutsunderlag om besparingar, utan att överhuvudtaget beakta hur besparingarna kommer att påverka verksamheten, kan endast förklaras på
två sätt: antingen förstår man inte vad konsekvenserna kan bli och kan därför inte resonera kring eller analysera dem, eller så vet man, men vill hålla saken dold.
Det sista kan förklaras av att omsorg om den egna politiska glorian sätts före kommuninvånarnas väl och ve.
Det återstår att se om det blir någon debatt om detta imorgon.
Kommunbolagens
årsredovisningar – inte värda att dras i fullmäktige
För ett år sedan, eller två, hörde en läsare av sig och delade med sig av sina
erfarenheter av den kommunala politiken. I ett skede av livet var vederbörande aktiv i ett av de större partierna och innehade förtroendeuppdrag i kommunen.
Vittnesmålet avgavs anonymt, även om vi har våra misstankar om vem som kan ha dolt sig bakom pseudonymen som användes. Budskapet var tydligt: den anonyme lärde sig av sin tid i politiken att kommunen styrs i nämnderna, inte i fullmäktige.
Här kanske det kan vara på sin plats med en mycket kort förklaring av hur en kommun fungerar. Fullmäktige är det högsta beslutande organet och det är vi väljare som väljer fullmäktigeledamöterna. Alla andra förtroendeuppdrag tillsätts genom val av fullmäktige. Sålunda är det fullmäktige som väljer ledamöter till facknämnder, kommunstyrelse och övriga kommunala förtroendeuppdrag.
Vi väljare gör endast en sak: fördelar mandaten i fullmäktige – allt övrigt görs av fullmäktige.
Facknämnderna är talrika i Öviks kommun: samhällsbyggnadsnämnd, bildningsnämnd, omsorgsnämnd, humanistisk nämnd och kultur- och fritidsnämnd. Kommuner väljer själva vilka nämnder de vill ha, med några undantag. Kommunallagen säger att en kommunstyrelse måste finnas och en överförmyndare likaså. Vallagen kräver en valnämnd. De uppräknade facknämnderna är däremot helt valfria. Om vi inte kommer ihåg fel, så har t.ex.
Sollefteå organiserat dessa verksamhetsområden som utskott i kommunstyrelsen istället.
I Övik gäller däremot nämnder med heltidsarvoderade ordförande och rejält tilltaget antal ledamöter. Och enligt vår anonyme läsare är det alltså där kommunen egentligen styrs.
Vad är det då för speciellt med det? Jo, det finns en mycket viktig skillnad mellan fullmäktige och nämnderna. Fullmäktiges sammanträden är offentliga och öppna för allmänheten. Det är inte nämndernas sammanträden. All debatt som förs i nämnderna sker bak låsta dörrar, utan insyn från allmänheten.
Ett konkret exempel är vindkraft. Enligt miljöbalken måste kommunen tillstyrka en vindkraftpark i tillståndsprocessen, för att Länsstyrelsen (Miljöprövningsdelegationen) ska kunna ge tillstånd till anläggande. Om inte annat beslutats, ska ett sådant ställningstagande hos kommunen tas i fullmäktige.
I Övik har dock fullmäktige beslutat att delegera detta beslutsfattande till samhällsbyggnadsnämnden.
Det betyder att en offentlig politisk debatt i fullmäktige angående ett vindkraftsprojekts tillblivelse eller inte, kommer inte någonsin bli av. Den eventuella debatt som hålls, sker slutet i nämnden.
Så, med denna förmodligen onödigt långa inledning, vill vi ge ett viktigt exempel på ett annat område som är groteskt ”underdebatterat” i förhållande till dess betydelse och ekonomiska omsättning: de kommunala bolagens verksamheter.
I måndags hade kommunstyrelsen sammanträde och ett av ärendena var att bereda frågan om kommunkoncernens årsredovisning. ”Kommunkoncern” är ett sammanfattande ord för kommunen inklusive de kommunala bolagen. Kommunen är koncernmoder i den koncern bolagen utgör.
Efter detta kommunstyrelsesammanträde går kommunens årsredovisning upp i fullmäktige, för debatt och godkännande. Inte olikt hur det fungerar i en bostadsrättsförening på årsstämman. Vid samma fullmäktigesammanträde fattas beslut om ansvarsfrihet för kommunstyrelsens och nämndernas ledamöter.
Vi tyckte att det vore intressant att ta del av kommunbolagens årsredovisningar, när nu kommunkoncernens årsredovisning ligger på bordet. Därför frågade vi de kommunala bolagen för styvt två veckor sedan om det gick att få ut deras respektive årsredovisningar.
Det gick icke. Visserligen var dessa upprättade, men först skulle revisorerna lämna revisionsberättelse och därefter skulle bolagsstämma hållas i mitten av april. Men sen skulle det minsann gå bra att få ta del av materialet.
Vi tyckte det där var lite märkligt. För hur kan koncernmodern upprätta årsredovisning om inte dotterbolagens årsredovisningar är klara? Ja, kan, det kan man förstås. Men alla inblandade bolag och kommunen själv, har kalenderår som räkenskapsår, så varför inte ta hela smacket vid samma tillfälle?
Så vi frågade ekonomidirektören och han svarade att den information han fått från ägarbolaget Rodret (ett bolagsled mellan kommunen och de kommunala bolagen) var att årsredovisningarna var klara.
Jaha. Då gick frågan till kommunalrådet Per Nylén:
”Hej
Varför åtföljs inte kommunens årsredovisning av de kommunala bolagens årsredovisningar? Samtliga har kalenderåret som räkenskapsår. Som det är nu dras kommunens årsredovisning i kommunstyrelsen och på fullmöktige, utan att bolagens årsredovisningar finns med. ”
På detta följde svar från Per Nylén:
”Hej!
Hela kommunkoncernen finns alltid med, inklusive våra bolag, när kommunstyrelsen och kommunfullmäktige fattar beslut.
…varpå vi replikerade:
”Jaha, var är de kommunala bolagens årsredovisningar då? Om de ”finns med”, så borde de väl finnas i beslustunderlaget?”
Nu inträffar något märkligt. Plötsligt får vi återigen mail från några av de kommunala bolagen. De vill, som de uttrycker det, förtydliga sitt tidigare svar.
Någon typ av dekret om hur frågor om de kommunala bolagens årsredovisningar ska hanteras, har alltså skickats ut av Per Nylén. Order från bunkerns trygga hägn i Kronan.
Nylén drar sig för att svara på vårt sista email och vi får tjata oss till det. Den korta korrespondens som sedan följer, kokar ihop till följande:
De kommunala bolagens årsredovisningar görs inte tillgängliga före det att kommunens årsredovisning avhandlas i fullmäktige. Inget senare fullmäktige avhandlar de kommunala bolagens årsredovisningar som ärendepunkter.
Det betyder detta: de kommunala bolagens årsredovisningar föredras aldrig i fullmäktige och blir därför heller aldrig debatterade där.
Intuitivt lät det mycket märkligt. Dras bolagens ekonomi verkligen endast i kommunstyrelsen?
Google gav omedelbart ett exempel i form av Strängnäs kommun, där kommunen i sina styrdokument anger att de kommunala bolagens årsredovisningar skall föredras i fullmäktige. Ja, till och med skall bolagsrepresentanter närvara och
frågestund hållas.
Om vi försöker knyta ihop detta, så kan vi konstatera att vår anonyme läsare hade ack så rätt. Bakom stängda dörrar dras de viktigaste frågorna och debatterna sker utan pöbelns närvaro. Vi har länge haft en bestämd känsla av att fullmäktige är mest ett spel för galleriet. 70-80% av tiden upptas med rena struntfrågor.
Samtidigt är de kommunala bolagens verksamheter frånvarande i fullmäktige.
Utan insyn i nämnd, med svårartad tystnadskultur. Just så. Och som av en märklig slump dök de kommunala bolagens ekonomiska resultat upp i Allehanda igår.
Utan att något om samma resultat går att läsa på varken kommunens hemsida eller de kommunala bolagens dito.
Nytt p-hus jämte kommunhuset för 131 Mkr – kallas
”mobilitetshus”
Av kallelsen till samhällsbyggnadsnämndens möte imorgon den 18 mars, framgår att kommunen vill bygga ett nytt p-hus i stan.
Bygget föreslås av samhällsbyggnadsförvaltningen. Förmodligen har det valsat runt politiskt tidigare. Vi kommer helt enkelt inte ihåg.
Annars verkar det gå utmärkt att förvaltningarna driver egna byggprojekt, vilket Tomas Izias Englund skrev om igår i Allehanda. Då angående kultur- och fritidsförvaltningens ambitioner att anlägga ännu en idrottsanläggning. Som om det inte räckte med Skyttis, MTB-spår och Arena. Framtida underhåll var det, ja.
P-huset kallas inte för p-hus i samhällsbyggnadsförvaltningens förslag. Nu heter det ”mobilitetshus”.
Ja, du läste alldeles rätt. Vi vet inte riktigt hur det bör tolkas, egentligen.
Spontant tänker vi att när socialdemokratin ska expandera bilinfrastruktur och då på ett sådant sätt att expansionen kopplar till ökad bilism, så står det i stark kontrast till, ja rent av konflikt med, de högre troslärorna i partiet. Att sjunga bilens lov i fikarummet hos SSU, där nere i Stockholm, gör man inte
karriär på.
Sålunda blir p-hus istället ett ”mobilitetshus” och samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:
”Vi går mot en framtid med krav på ett klimatneutralt samhälle vilket skapar ökade mobilitetsbehov genom utvecklingen av emissionsfria fordon samt nya digitala lösningar för t ex samåkning, bilpooler samt olika typer av anropsstyrd trafik. Även ökad användning av cykel och el-cykel skapar nya behov av säkra parkeringar med möjlighet till laddning.”
Att motivera byggande av p-hus för bilar med cykelparkeringsargument och laddbehov för elcyklar, är – pardon our french – helt jävla idiotiskt. Låsta cykelparkeringshus (en bra sak!) produceras till våldsamt lägre kostnad än p-hus och elcykelns batteri laddas på kontoret.
Ovan visas en karta över området. P-huset ska uppföras på fastigheten Örnsköldsvik 8:9, direkt granne med daghemmet Kronan. Och visst är det politiker och tjänstemän som framförallt ska parkera där. Tjänstemännen skriver:
”Området kring ” Gamla Busstationstomten”, Strandkajen och Varvskajen är i dag relativt outvecklat men det finns en ambition från Örnsköldsviks kommuns sida att utveckla, förtäta och knyta samman detta område med befintligt centrum.
….[]….Utifrån klara och planerade projekt är det framtida behovet av
parkeringsplatser i området stort. Sett till antalet parkeringsplatser har kommunen det största behovet.”
Kalaset budgeteras till fantastiska 131 Mkr. Spenderarbyxorna är sannerligen på.
Antalet p-platser blir 360, till en nätt produktionskostnad om 364 000 kr/st.
Kulturhus, idrottsanläggningar, extra simhall, p-hus, … Allt i centralorten, men bekostat även av oss som inte bor i centralorten. Det är skillnad på lort och pannkaka.
I investeringskalkylen för ”mobilitetshuset” anger man årliga intäkter från p- avgifter till 4,4 Mkr. Det motsvarar att varje plats ska dra in 12 200 kr om året i avgifter. Annorlunda uttryckt: 1000 kr/månad eller 33 kr/dygn.
Vid full beläggning all tid, kommer det att ta 30 år innan de ackumulerade p- avgiftsintäkterna summeras till produktionskostnaden för p-huset. Då har inte driftskostnaden tagits med och den ackmuleras under 30 år till 15 Mkr, om man räknar på siffrorna i i kommunens investeringskalkyl. Det här, läsare, är en överföring av ekonomiska medel från skattekollektivet till brukarna av p- huset.
När detta bygge är klart och politiker och tjänstemän i daghemmet Kronan tar det i bruk, så kommer vi återkomma till hur mycket en plats kostar för användaren och huruvida det motsvarar dels de verkliga kostnaderna, dels den investeringskalkyl som gjorts.
Per Nylén: ”Vi vill inte ha några
andra idéer”
När man inte tror att kommunens politiker kan distansera sig mer från folket, så klämmer kommunalrådet Per Nylén till med:
”– Det har alltid funnits andra förslag och de har utretts och gallrats bort. Vi förtroendevalda är eniga här. Vi vill inte ha några andra idéer, utan har fullt fokus på den som är färdigutredd.”
Detta uttalande avser alternativ till att dra E4 i tunnel genom Åsberget och det levereras i lag med oppositionsrådet Anna-Britta Åkerlind. Som lök på laxen sätter Allehanda följande rubrik:
”Politikerna sätter ned foten mot Ö-viksborna i tunnelfrågan: “Vi vill inte ha några andra idéer””
Om någon någonsin har tvivlat på vad majoritetsstyre, opposition och lokaltidning har för syn på folket, så kan ni sluta nu. I ett kondensat visar man att man står placerad i folkuppfostringslägret. Tillsammans.
I sakfrågan om tunneln, kanske man kan fundera på detta:
Vi får ständigt höra om klimatpolitik och behovet av omställning. Gods ska transporteras på järnväg istället för på väg längs med Norrlandskusten och folket ska i första hand åka kollektivt. I andra hand färdas i egen fossilfri bil. Att då inför framtiden lägga över 200 Mkr på en tunnel för att bli av med dagens avgaser,
verkar inte särskilt rimligt.
Det andra argumentet är att om E4 flyttas från stan, så kan den s.k. utvecklingen där fortsätta. Men befolkningsmängden minskar och handeln flyttar ut från stan.
Nyetableringar görs utanför stadskärnan. Det finns dessutom rejält med oexploaterad yta redan innan. Därtill har mycket märkliga lokaliseringsbeslut fattats tidigare. Varför ligger Mekonomen i stadskärnan?
Istället för att ägna sig åt helt vardagliga skötselfrågor i kommunens åtaganden och skyldigheter, så ska dessa folkföraktande skitstövlar ständigt blåsa upp enskilda projekt till något de inte är. Sålunda följer firma Nylén & Åkerlind upp haveriet med en insändare. Den har rubriken:
”Nu kör vi Åsberget-spåret i botten”
Fantastiskt freudianskt språkbruk.
Vad är det egentligen som riskerar att köras i botten?
Medborgarförslagen löper amok
I en majoritet av Sveriges kommuner finns möjligheten för kommuninvånarna att lämna medborgarförslag. Det är då ett sätt att väcka en fråga i fullmäktige.
Varje fullmäktige i Övik brukar ett antal medborgarförslag finnas på dagordningen. Normalt beslutar fullmäktige att remittera förslagen till den facknämnd de naturligt sorterar under. Nämnden yttrar sig sedan, varpå ärendet går tillbaka till fullmäktige för beslut.
En förkrossande majoritet av medborgarförlagen väljer fullmäktige att inte bifalla.
Och det är nog helt i sin ordning, då många av förslagen brukar vara såväl naiva som ogenomtänkta.
Nu verkar någon aktivistisk grupp föresatt sig med att överskölja fullmäktige med medborgarförslag. Längre ned kan beskådas två bilder tagna från kallelser till s a m m a n t r ä d e n f ö r h u m a n i s t i s k a n ä m n d e n , r e s p e k t i v e samhällsbyggnadsnämnden. De visar medborgarförslag i två olika frågor, som i båda fallen lämnats av sex olika personer. Samma förslag av sex olika personer.
Ovan ett förslag om att kommunen ska ordna fler härbärgen. Förslagets motivering till detta är att bl.a. människor som sökt asyl men fått avslag, i högre utsträckning dröjer sig kvar i Övik.
Nedan ett förslag som framför idén att varje hushåll i kommunen skall få ett gratis busskort.
Vill man undergräva systemet med medborgarförslag, så är detta ett utmärkt sätt.
Ett rent oskick som driver gäck med beslutsprocessen.
Per Nylén, Kristoffer Park, m.fl.
får höjda löner
Nättidningen Dagens Juridik rapporterar att riksdagsledamöterna får höjt arvode med 1500 kr och nu landar på en månatlig lön om 69 900 kr.
Som vi tidigare skrivit om (länk), så har fullmäktige i Övik beslutat att flera förtroendeuppdrag i Öviks kommunpolitiska organisation skall ha arvoden som bestäms som ett procenttal av riksdagsledamotsarvodet.
Kommunstyrelsens ordförande har därför ett arvode som är 110% av riksdagsarvodet.
Det betyder att allas våra Per Nylén och Kristoffer Park nu kommer att få lönehöjning.
Per Nyléns lön ökar från 75 240 kr till 76 890 kr.
Kristoffer Parks lön ökar från 47 880 kr till 48 930 kr.
Samtliga nämndsordförande får höjt arvode, så även vice och andre vice ordförande, inklusive i kommunstyrelsen.
Regler för ersättningar till förtroendevalda i Öviks kommun kan läsas här.
Kommunalrådet Per Nylén ljög –
så mycket kostade skolstrukturutredningen
Häromdagen fick kommunalrådet Per Nylén gråta ut i Allehandajournalisten Hasse Tavérs famn. Det var enligt Nylén ”låg nivå” att hävda att skolstruktursutredningen var ett beställningsjobb [för att kunna användas som redskap i nedläggningsarbetet]:
Länk till artikeln
Hasse Tavér silkesbehandlar Per Nylén:
”Vad kostade kommunen att få förslaget av Sweco?
– Det kostade 290 000 kronor. Det är svårt att svara på om rapporten är värd pengarna, men det är gediget gjort – och vi har fått det vi önskat; vi ville ju ha en bild av helheten.
Det finns de som höll på att ramla av stolen när de läste Swecos förslag.
Hur gick det för dig?
– Jo, jag ska vara ärlig att säga att jag också föll av stolen. Eller… nästan, i alla fall. Rapporten innehåller många långtgående förslag.”
Låt oss falla till en ännu lägre nivå: Per Nylén ljuger.
Och Allehandas journalistik håller inte måttet. Man är en maktens lydiga tjänare och megafon. Lita aldrig, någonsin, överhuvudtaget på något som står att läsa i den tidningen.
Så här kommer sanningen osminkad och utan bedövning.
SWECO upphandlades offentligt för att genomföra skolstrukturutredningen.
Upphandlingen utfördes av kommunens upphandlingsenhet. Den enheten är en ren serviceenhet till andra delar av kommunförvaltningen och utför de upphandlingsuppdrag de ålägges. Ingen skugga skall falla på dem.
Tre anbud inkom i upphandlingen. SWECO Society AB, Ensolution AB och Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB.
SWECO Society AB vann upphandlingen på ett konsulttimpris om 1000 kr/h exklusive moms. Avtal tecknades i månadsskiftet mars/april 2020.
Hur många timmar fakturerade SWECO Society totalt?
460 timmar. Det blir 460 000 kr exklusive moms. Huruvida kommunen betalar moms på konsulttjänster och om de i så fall får ersättning för denna moms, vet vi inte. (Om någon läsare kan bringa klarhet i det, skriv då gärna en kommentar eller skicka ett meddelande).
Faktureringen skedde i tre omgångar med följande belopp: 170 000 kr, 220 000 kr och 70 000 kr. Första fakturan är daterad 25 juni och slutfakturan 21 december.
Bildningsnämnden omsätter runt 1,5 miljard kr årligen. Motsvarande förvaltning är bildningsförvaltningen. Kristina Rastbäck är bildningsförvaltningens chef.
Under henne finns två grundskolechefer (varav den ena – Mikael Breilin – är aktiv socialdemokrat och styrelseordförande i Övikshem), en verksamhetschef för Örnsköldsviks gymnasium (den formella benämningen på Nola och Park) och ett
helt koppel rektorer, ekonomichefer, elevhälsochef, m.m.
Exakt vad för expertis och kännedom om Örnsköldsviks kommun är det man finner hos SWECO Society, som inte finns i detta gäng?
”Strategi för den offentliga konsten i Örnsköldsviks kommun”
– nej, nej, nej…
Kommunen står i färd med att antaga en ”Strategi för den offentliga konsten i Örnsköldsviks kommun”. Det visar sig att denna strategi inte är något annat än en politisering av konst. Nedan följer några citat ur strategidokumentet.
”Syfte och mål
Genom regeringsformens bestämmelse i 1 kap. 2 § är var och ens kulturella välfärd en grundlagsfäst rättighet och ett av tre grundläggande mål för offentlig verksamhet. De nationella kulturpolitiska målen återspeglar regeringsformen och fastställer att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och barn och ungas rätt till kultur ska särskilt uppmärksammas.”
Herrejösses. Sovjetunionen ringde och sålde in sin syn på offentlig konst.
”Nationella kulturpolitiska mål” och staten vet vad vår ”kulturella välfärd” är.
Lägg en femårsplan på det.
Vi tycker att barn, unga och vuxna borde ha rätt att slippa ful arkitektur, miljonprogram och annat elände som socialistiskt tänkande och gränslös modernism har skapat eller materialiserat i offentligheten.
”Uppdrag och prioriteringar
Kultur- och fritidsavdelningen har definierat tre centrala målområden för arbetet med den offentliga konsten:
Tillgänglighet
Mångfald och representativitet Delaktighet och demokrati”
Vad betyder ”tillgänglighet” i sammanhanget? Månne att alla ska med? Inga färger i tavlorna. Det exkluderar de färgblinda. Och konsten måste kunna förstås och uppskattas av alla. Därtill ska konstnärerna inventeras efter hudfärg och ögonform. Vad återstår då? Ett bröl, dån eller stilla kvidande.
”För att bostadsområden, nya stadsdelar, vård- och omsorgsboenden, förskolor och skolor ska kunna berikas med offentlig konst behöver Örnsköldsviks kommun anta enprocentsregeln. Regeln som instiftades av Sveriges riksdag 1937 tillämpas i ett ökande antal kommuner och regioner över hela landet. Den innebär i
korthet att 1% av investeringskostnaden vid ny- och större ombyggnation avsätts till konstnärlig gestaltning. Även infrastruktur som exempelvis trafikplatser, nyanläggning av parkområden eller en strandpromenad omfattas. I kommunens kontakt med övriga offentliga aktörer är det möjligt att skriva in enprocentsregeln som en förutsättning i avtal och markanvisningar.
Konstnärsnämden är den statliga myndighet som följer upp och analyserar tillämpning av enprocentsregeln i Sveriges kommuner och regioner.”
Bygger vi simhall för 99 Mkr, ska den alltså smyckas med offentlig konst för 1 Mkr.
”Större konstnärliga gestaltningsuppdrag ska utlysas och upphandlas
för ökad spridning samt breddat urval sökande med skiftande bakgrund, konstnärligt uttryck och inriktning.”
Konstnären lika viktig som verket och byråkrater ska upphandla detta, som vore det en fråga om badlakan eller arbetsmaskiner.
”Den offentliga konsten har möjlighet att engagera och beröra människor.
Offentliga konstinköp och -uppdrag ska representera en mångfald åsikter, inriktningar och uttryck.”
Ett ordbajseri som enkelt översättes med: den offentliga konsten skall passa makten och dess härlighet.
Amen.
(I strategin står inget om att den offentliga konsten skall spegla vårt folk, vår historia eller ens vår samtid. Den säger intet om vad vi skall efterlämna till framtida generationer. Ordet ”vacker” finns inte med. ”Intelligent” och ”begåvad”
saknas också.)
Simhallsbygget: därför stödjer KD
att 100 Mkr förs över från välfärd
till simhall
Vi följer webbsändningarna av fullmäktiges sammanträden och har så gjort länge nu. Det ger med tiden en viss kännedom om vilka ledamöter som deltar i debatterna. Därför vågar vi påstå att av fullmäktiges 61 ledamöter, så står drygt ett dussin för minst 90% av all talartid. Av övriga ledamöter är det några få som högst sporadiskt tar till orda. Rester tiger still, all tid. Alltid. Det är skinkgnidarna.
Den som såg vår film med klipp från fullmäktiges debatt om simhallsbygget, kanske noterade den kristdemokratiska fullmäktigeledamoten Maria Gullikssons försvarstal av bygget. Hon talar i slutet av filmen.
Maria Gulliksson har inte utmärkt sig som en flitig talare i fullmäktige, men i simhallsfrågan höll hon en lång utläggning till försvar av vad som väsentligen måste beskrivas som ett sosseprojekt. Anförandet var sådant att man liksom anade att hon inte företrädde sina väljare, när hon talade.
Det har en enkel förklaring, då man på under minuten kan konstatera via google att Maria Gulliksson har en personlig relation till simsporten.
2016 var hon vice ordförande i Örnsköldsviks Allmänna Simsällskap (ÖASS).
Länk.
2015-2016 var hon styrelseledamot i Mellannorrlands Simförbund. Länk.
I kommunallagen står att läsa följande passage:
”En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående.”
Gullikssons intresse i simsporten kopplar förmodligen till två hushållsmedlemmars utövning av densamma. En utövning som verkar ha upphört.
Man kan därför kanske inte rent tekniskt anklaga Gulliksson för jäv. Däremot är det uppenbart olämpligt att enskilda fullmäktigeledamöter gör sig till ombud för särintressen och maskerar det som ett ömmande för civilsamhället. Gulliksson säger:
”Det är tävlingarna som de här simföreningarna drar in de stora pengarna på, som gör att det inte blir så fruktansvärt dyrt för de som är med och simmar.”
Någon annan än den aktive skall alltså betala.
Den som verkligen ömmar för civilsamhället, företräder den politiska uppfattningen att civilsamhället skall stå oberoende gentemot kommunen.
Simhallsdebatt
Nedan klipp är en sammanställning av debatten vid årets sista fullmäktigesammanträde, om byggandet av en ny simhall,.
C är inte med i sammanställningen. Antingen för att de inte deltog i debatten eller för att de inte sa något värt att ta med (vi kommer inte ens ihåg vilket som är sant, så spännande är det stora ”oppositionspartiet”).
SD saknas också i klippet. De uttryckte däremot en rätt tydlig åsikt: man bör vänta med simhallsinvesteringen, då tiderna är osäkra. Dock tog det ofantligt lång tid för SD-ledamoten att presentera den uppfattningen och därav togs den inte med.
Sosseriets falskhet upphör aldrig att förvåna
Ledarskribenten Susanne Sjöstedt ondgör sig i MittMedia över antalet förtroendeuppdrag i Region Västernorrland, samt arvodena till de förtroendevalda. Det är visserligen bra, men ändå så falskt.
I hennes text framkommer att RVN har 217 förtroendevalda och att dessa emottar drygt 40 Mkr i arvoden per år.
RVN omsätter runt 9 miljarder kr och länet har 245 000 invånare. Hur ser det ut i Öviks kommunpolitik?
Övik har 56 000 invånare. I ett äldre inlägg (läs det!) har vi redogjort för att de förtroendevalda i Övik totalt kvitterade ut 18 Mkr i arvoden. Det inkluderar inte
ersättning till politiska styrelseledamöter i de kommunala bolagen. Kommunen omsätter, exklusive de kommunala bolagen, 4,1 miljarder kr.
Per omsatt krona är utgiften för arvoden till förtroendeuppdrag fullt jämförbar Öviks kommun och RVN emellan. RVN ligger obetydligt högre. Samma sak gäller i förhållande till invånarnas inbetalade skatter: den totala utgiften för arvoden till förtroendevalda i förhållande till den av invånarna totalt inbetalda skatten, är fullt jämförbar kommun och region emellan.
Det finns över 300 förtroendeuppdrag i kommunen och databasen över förtroendevalda innehåller långt över 200 namn.
När ska du granska kommunerna, Susanne Sjöstedt?
Ett citat från hennes text:
”Nej, det största problemet med många politiker i regionen handlar nog om att förtroendevalda utan självklara och välmotiverade arbetsuppgifter och ansvarsområden är oerhört kostnadsdrivande för organisationen.
Har man inget att göra ser man till att hitta på saker att göra helt enkelt.”
Freudianskt…
Slipsarna och knytblusarna
Kommunens ekonomi är i kris. Värre kommer det att bli. Vart tar resurserna egentligen vägen? Allt fler börjar ställa sig den berättigade frågan.
Man kan dela in de kommunanställda i två grupper. De som producerar och skapar mervärde för kommuninnevånarna och de som inget producerar.
De som producerar och skapar mervärde för medborgarna är arbetarna inom skola, vård, omsorg och infrastruktur.
De som inget producerar kallar vi för slipsarna och knytblusarna. De lever på transfereringar från det offentliga men producerar inget av värde för samhället och medborgarna. Försvinner deras tjänster märks det inte ute i verksamheterna.
Slipsarna och knytblusarna har vackra hittepå titlar såsom kommunikatör, utvecklare, kvalitetsledare, värdegrundsdiplomerad konsult, chef, direktör, PR- manager, jämställdhetsutvecklare, coach, förmedlare, strateg, influenser, med mera.
Uppfinningsrikedomen för nonsenstitlar upphör aldrig att förvåna. Enligt Dagens Samhälle finns det nu över 18000 kommunala titlar.
Det här är vänsterns nya klassbas. Deras ställning i produktionen är överflödig. De är helt beroende av att kommunen subventionerar deras existens genom tvångsbeskattning. De är extremt lojala med sin egen klass och systemet.
När besparingar ska genomdrivas i den kommunala verksamheten sker det aldrig på slipsarna och knytblusarna. De anser sig själva vara så mycket finare och viktigare än alla andra och helt oumbärliga för samhället och kommunens verksamhet.
I stället är det slipsarna och knytblusarna som beslutar och administrerar nedskärningar inom skola, äldrevård, omsorg och infrastruktur. Helt utan känsla och empati. De är goda, de är rätta, de är politiskt korrekta.
Grotesk överrepresentation av heltidsarvoderade politiker i Öviks kommun
I våras gav SCB ut en intressant rapport med statistik om förtroendevalda i kommuner och regioner. Den kan läsas här. Statistiken avser år 2019.
Förtroendevalda är alla de som antingen valts in i fullmäktige av väljarna eller valts av fullmäktige till uppdrag i nämnder och styrelser eller andra förtroendesammanhang. I gruppen återfinns allt från kommunalråd likt Per Nylén, med runt 75 000 kr i månadslön, till nämndsledamöter med, i jämförelse, blygsam ersättning.
Rapporten är lång, över 80 sidor, och presenterar en rad tabeller med fakta. Var är förtroendevalda anställda? Rapporten ger besked:
Endast 18% av befolkningen i åldersintervallet 18-64 år, är anställda i kommuner.
I den samlade gruppen förtroendevalda i landets kommuner är dock 44%
anställda i kommuner. Bland manliga förtroendevalda är överrepresentationen ännu mer uppseendeväckande – 38% bland de med förtroendeuppdrag, 8% i befolkningen. Det vore mycket intressant att få reda på denna siffra för Öviks kommun, förstås. Men det låter sig inte göras utan enormt tidskrävande research.
Den statistiska uppgift som verkligen ger skäl till eftertanke, är dock tillgänglig och det är denna: I Sveriges samlade kommuner finns 551 heltidsarvoderade kommunpolitiker.
Jaha…? Jo, det blir utslaget på befolkningen drygt en heltidsarvoderad
förtroendevald i kommunsektorn per dryga 18 500 invånare. För Öviks vidkommande motsvarar det att vi skulle ha 3 heltidsarvoderade politiker.
Vi har istället 8 stycken sådana.
Det är en heltidsarvoderad politiker per 7000 invånare. Så trots att Övik tillhör en av rikets 15% största kommuner med våra 56 000 invånare, så har vi samma antal yrkespolitiker per capita, som en liten kommun om 7000 invånare med ett heltidsavlönat kommunalråd.
Endast 34 kommuner i hela landet har 4 heltidsarvoderade politiker eller fler. 176 kommuner hade endast en sådan politiker.
Hedervärt är att 16 kommuner hade inga yrkespolitiker alls.
Man kan utifrån tabellen ovan och uppgiften att det finns 551 heltidsarvoderade kommunpolitiker, räkna ut att i de 34 kommuner som har 4 eller fler sådana politiker, så är snittet 7 heltidsarvoderade politiker i kommunen. Men då ska man ha klart för sig att de största kommunerna drar upp snittet. I Stockholms Stad finns det 15 heltidsarvoderade förtroendeuppdrag.
Stockholms Stad med 900 000 invånare, har alltså 15 heltidspolitiker.
Övik har 8 på 56 000 invånare.
Malmö Stad har 9 kommunalråd som mellan sig har ett beredningsansvar som motsvarar Öviks tre kommunalråd och nämndernas fem ordföranden. Kommunens befolkningsmängd är 346 000. Göteborg har på samma sätt 13 kommunalråd, på
en befolkning om 580 000.
Skulle Stockholm ha samma antal heltidspolitiker per capita som Övik, så voro de 128 till antalet.
Det totala antalet förtroendevalda i kommunerna är 35 900. Som jämförelse fanns det i jan 2020 drygt 20 400 poliser i riket. Antalet poliser i yttre tjänst var under 2019 runt 9000.
Det gick alltså 4 förtroendevalda på varje polis i yttre tjänst.
I Övik pågår just nu en ”demokratiutredning” där förslag på framtida politisk organisation i kommunen skall tas fram. Det ingår i det arbetet att bestycka organisationen med heltidsarvoderade förtroendeuppdrag.
Utredningen leds av arbetarkommunens ordförande, tillika fullmäktigeledamot och heltidsarvoderad ordförande för humanistiska nämnden, Carolina Sondell.
You do the math.
Bioekonomi
Den 13 mars 2017 publicerade Allehanda en insändare av SEKAB:s strategichef Ylwa Alwarsdotter. Rubriken var:
Sekab ser grön framtid: “Skogen kan göra Sverige oberoende oljan – vem hostar upp en miljard och bygger en fabrik?”
Dagen efter påbörjades en två dagar lång s.k. bioekonomiriksdag i bl.a.
Processums och Örnsköldsviks kommuns regi. Göran Persson deltog som talare, liksom dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.
Det var så ”Flaggskepp bioraffinaderi” lanserades för massorna och därmed började blåsandet av en massa politisk varmluft: Elvy Söderström hade ett projekt att driva inför valet 2018, där det på Söderströmskt manér kunde spekuleras vilt om hur bra allt kunde bli, om bara… Ett ”om bara…” som aldrig infinner sig. Så förliste också flaggskeppet tämligen omgående efter valet 2018.
Före Flaggskepp bioraffinaderi var det etanolen som skulle frälsa bygden. Idag är det besöksnäringen och en tunnel genom Åsberget.
De här företeelserna, från etanoltillverkning till tunnel, har gemensamt att ja, de existerar och är inte ointressanta, men de är groteskt politiskt uppblåsta. Man kan alltså säga: jovisst, det går att tillverka etanol med viss förtjänst, eller sälja sängplatser och glasspinnar till turister, liksom det finns samhällsnytta med en
tunnel. Men politikerna, framförallt sossarna, överdriver konsekvent betydelsen och de gör så för att de behöver frågeställningar att fånga väljarnas intresse med.
SEKAB och Ylwa Alwarsdotter deltog i bioekonomipjäsen med liv och lust. Inget fel på skådespelarprestationen där inte. Nu har SEKAB:s satsning på bioflybränsle lagts ned, vilket Ny Teknik rapporterade för några veckor sedan. Vi har alltså gått från en situation där Elvy Söderström, SEKAB, m.fl. aktörer inom politik och näringsliv, sjöng bioekonomins lov, till att såväl imaginära som verkliga projekt avdödas. Och tittar vi bara aningens söderut så lägger SCA ned en mastodontfabrik med möjligt 7-800 förlorade arbetstillfällen som följd.
Hur ser bioekonomin ut i kommunen? Det finns två stora processindustrier i form av Metsä och Domsjö fabriker. Båda är utländskt ägda. Mindre processindustrier finns också, t.ex. SEKAB. Sågverk i dynastin Marcussons regi. Skogstjänstföretag som slutavverkar och gallrar med lokala maskiner och förare. Röjning och plantering(?) genom utländsk arbetskraft. Den produktiva marken ägs av SCA, Holmen, Härnösands stift och privatpersoner.
Skogsbruket genererar råvara i form av timmer till sågverken och massaved till processindustrin. Oavsett förädlingssteg för råvaran, så är produktionen av råvara som den är. Det kommer inte mirakulöst börja växa avverkningsbar skog på impedimenten och de moderna skogsbruksmetodernas produktionshöjande potential lär snart nog vara uttömda (vilket är en finare formulering av ”all skog med naturvärden har blivit ersatt av industriplanteringar”).
Det betyder att det finns bara så mycket råvara att spela med lokalt. Transport av timmer och massaved är idag ett reellt problem, när förädlingen blivit så centraliserad. Några mirakulösa teknikrevolutioner som gör det våldsamt mycket billigare att transportera råvaran, går knappast att se i spåkulan. Trots att Emil Källström engagerat sig i frågor om timmersläpstorlekar och allt.
Man kan alltså med rimligt gott samvete förmoda att tillgången på råvara kommer att vara ungefär densamma under överskådlig framtid. Kanske kan metoder för att bättre ta tillvara grot, ris och stubbar utvecklas.
Betraktar man istället sågverk och processindustrin som förädlingssteg av den skogliga råvaran, så kan man slå fast en fundamental sak: automatisering och effektivisering har konsekvent sänkt arbetskraftsbehovet på samma mängd insatt råvara. Jämför man med den enorma effektivisering som skogsmaskinerna
