• No results found

E n i n t e r v j u s t u d i e o m n ä m n d e m ä n i t i n g s r ä t t e n

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "E n i n t e r v j u s t u d i e o m n ä m n d e m ä n i t i n g s r ä t t e n"

Copied!
17
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

N ordisk Tidsskrift for Krim inalvidenskab 2008

» M a n m ä r k e r a t t f o l k t y c k e r o l i k a, m e n p å p a p p e r e t s e r d e t U T S O M O M A L L A T Y C K E R S A M M A S A K .«

E

n i n t e r v j u s t u d i e o m n ä m n d e m ä n it i n g s r ä t t e n

A v FIL. KAND. Toivo JOKKALA*

The essay focuses on the way Swedish lay judges describe their role in the ju d ic ia l system a n d in relation to the law, an d what meanings a n d under­

standings these descriptions express. The study is based on fo u rfo cu s group interviews andfive individual interviews with lay judges. The lay judges are appointed by p o litic a l parties a n d usually are members o f the appointing parties, but despite that they dispute the idea that their role as lay judges is related to their p o litic a l standpoints. Several respondents indicate that lay judges ideally standfor what the author labels “the po licy o f the decent citizen”. When describing the deliberation process in the court room, there is a general tendency among respondents to refer to legal decision-making as

“arbitration”, where different bids are presented and consensus is reached on thefinal verdict. Indeed, the respondents seem to equate the idea o f justice itself with that o f consensus. The author concludes that his respondents, in their aspiration f o r consensus in legal conclusions, reconstruct the view o f law and justice as something absolute and complete — although they express that there can be varying ju d ic ia l opinions below the surface.

Inledning

Svenska tingsrätter och hovrätter består v id brottm ål förutom av ju ristu tb ild ad e dom are också av ett antal lekm annadom are, näm ndemän, nom inerade av de po­

litis k a partierna. D e lo k a lp o litis k t tillsa tta näm ndem ännen spelar, tillsam m ans med de ju rid is k t utbildade dom arna, en ro ll såväl v id avgörandet av huruvida ett brott kan anses styrkt som v id utm ätningen av p å fö ljd när ett brott vä l ansetts styrkt.

På senare tid har d isku ssio n en om p o litis k t tills a tta lekm än som dom are blossat upp på nytt i Sverige, i sam band m ed att det n ation alkon servativa, in - van d rin g skritiska partiet sverigedem okraterna kom m it in i flera lokala p o litisk a försam ling ar, och därm ed har fått rätt att nom inera ett stort antal näm ndem än,

‘ Baserad pa Toivo Jokkalas c-uppsats i krim inologi, 2007, K rim in o log isk a institutionen, Stockholms universitet. Handledare: Eva Tiby.

“ T itle in English: »You M ay Observe Different Opinions among La y Judges, but on Paper it Looks as i f They A ll Agree.« An Interview Study with Swedish Lay Judges. O rig in a l in Swedish.

(2)

67 En intervjustudie om nämndemän i tingsrätten

flera tid igare döm da fö r o lik a typer av brott.1 D et har diskuterats om dessa kan förväntas försöka sätta en främ lin gsfien tlig prägel på domsluten, och om det över­

lag finns ett utrym m e fö r nämndemän att låta sina ideologiska ställningstaganden kom m a t ill uttryck i rätten.

Denna artikels syfte är att undersöka hur nämndemän som tjänstgör v id brott­

m ål på ting srättsnivå b e sk riv e r sitt rättsliga uppdrag och v ilk a bakom liggande m eningar som beskrivningarna ger uttryck för.

Studien baseras på bandade intervjuer med nämndemän som tjänstgör i o lik a tingsrätter i Stockholm s län, nominerade av partier från o lik a delar av den politiska skalan.2 Jag har intervjuat näm ndem än såväl i fokusgrupper, bestående av flera intervjupersoner, som in d ivid u ellt - sam m anlagt fyra gruppintervjuer och fem in-, d ividuella intervjuer. Sam tliga namn på intervjupersonerna är fingerade nedan.

Studien har vad som b ru kar k a lla s fö r en k v a lita tiv ansats, i den m eningen att den syftar t ill att så v itt m öjligt gå på djupet i de intervjuade nämndemännens berättelser och diskussioner om sina uppfattningar, upplevelser och ställningsta­

ganden, och t ill att nå förståelse av bakom liggande m eningar.

Bakgrund

1 de svenska tingsrätterna medverkar i regel tre nämndemän och en juristdom are i förhandling och överläggning, sam tliga med in d ivid u e ll rösträtt vid överläggning­

en. I hovrätterna är fördelningen van lig tvis tre juristdom are och två nämndemän, även dessa med in d iv id u e ll rösträtt v id överläggningen. V id lik a röstetal fö r två lin jer v id en överläggning vinner den fö r den tilltalad e lindrigare linjen, i den mån det finns en sådan - annars har den ju rid is k t utbildade dom aren utslagsröst.

Om en näm ndem an i tingsrätten eller hovrätten inte håller med om det dom ­ slut som majoriteten i rätten fattar har denne m öjlighet att reservera sig, anm äla en sk ilja k tig m ening i den skrivna domen, som b lir o ffen tlig fö r allm änheten. Själva överläggningen som leder fram t ill dom en är dock inte öppen fö r allm änheten, och rättens ledam öter har tystnadsplikt.3

D om stolsverket fö r ingen sta tistik över hur v a n lig t det är att näm ndem än reserverar sig mot ett dom slut som de inte instäm m er i. Senast 1994 undersökte em ellertid två m ediestudenter hur situationen såg ut bland brottm ålsdom arna i Stockholm s tingsrätt under 1992. D eras genom gång visade att dom slutet var en­

h ä llig t i 97 procent av de totalt 9 370 brottm ålen.4

De nämndemän som medverkar i tingsrätten utses i regel av kom m unfullm äkti­

ge i de kommuner som täcks av tingsrättens domsaga (”tingsrättsdistriktet” ), medan nämndemännen i hovrätten i regel utses av landstingsfullm äktige i de län som täcks av hovrättens dom saga (” hovrättsdistriktet” ). B eslut i respektive fu llm ä k tig e fö r­

sam ling om v ilk a som ska tjänstgöra som nämndemän fattas på grundval av nom i-

(3)

68

Toivo Jokkala neringar från de politiska partier som finns företrädda i fullm äktigeförsam lingen.

E n lig t ett riksdagsbeslut från 1975 (” Lex Tim rå” ; med anledning av att en kommun med socialdem okratisk m ajoritet utsett endast socialdem okrater till nämndemän) ska nämndemännen fördelas i proportion till respektive partis mandat i fullm äktige.

Därem ot finns det inga bestämmelser om att nämndemannasammansättningen vid varje enskild rättegång ska stå i proportion t ill partiernas sam m ansättning i fu ll­

mäktige. Sammansättningen där tar ingen hänsyn till v ilk a partier som nominerat de nämndemän som tjänstgör just då. Det står de politiska partierna fritt att nom inera även personer som inte är medlem m ar i det nom inerande partiet.5

C irk a 55 procent av näm ndem ännen är över 60 år, att jäm föra med cirk a 32 procent hos m yndiga svenska medborgare i stort. Endast svenska medborgare kan b li nämndemän.

Entydigt syfte saknas

A lla världens domstolssystem kan sägas ha sin utgångspunkt i lekmannadomstolar.

D et är först i och med att en särskild ju rid is k utbildning in förs som man kan börja tala om en åtskilln ad m ellan lag farn a domare och lekmannadomare.

Inslag av lekm annadom are i dom stolarna fin n s idag på o lik a h å ll i världen, i o lik a form . D et svenska lekm annadom arsystem et kan spåra sina rötter många hundra år tillb a k a i tiden.

Vad är då syftet med det m oderna svenska lekm annadom arsystem et? Det går inte att slå fast ett entydigt uttalat syfte. V id en läsning av lagm aterial, lagförar­

beten, statliga utredningar och in stru k tio n e r från början av 1900-talet fram t ill idag fram skym tar fö rv isso spår av o lik a teoretiska och praktiska m otiv, men det är svårt att urskilja något sam m anhållet idésystem, ens hos enskilda p olitiska eller rättsliga aktörer. De vanligaste m otiven som man trä ffa r på är:

- att lekm annadom arnas deltagande i dom stolarna upprätthåller och stärker folkets fö rtro en d e f ö r rätten

- att det ökar medborgarnas insyn i den döm ande verksamheten

- att näm ndem än på o lik a sätt t illfö r rätten människokännedom och livser­

farenhet

- att näm ndem ännen ökar dom stolarnas f o lk lig a anknytning och an kn yt­

ningen t ill allm änna rättsuppfattningar i samhället

V ad g ä ller det sistnäm nda m otivet talas det i regel om ” fo lk lig anknytning” eller koppling t ill ”allm änna rättsuppfattningar i sam hället” i täm ligen oprecisa ordalag i det offentliga materialet. 1960- och 1970-talen utgör där ett undantag - under dessa år talas det om ett mer direkt fo lk lig t inflytande över rättstilläm pningen, och uttalat

(4)

69 En intervjustudie om nämndemän i tingsrätten

demokratiska grunder fö r nämndemannasystemet förs fram. I en proposition från 1970-talet fasts stor v ik t v id nämndemännens förm åga att representera ”åsikter och synsätt som är allm änt företrädda bland medborgarna”.6 Särskilt betonas detta i valet m ellan ” frihetsberövande påföljd och krim inalvård i frih e t”.7 1 senare utredningar och propositionstexter saknas dock spår av den typen av resonemang.

V id ett antal tillfä lle n under 1900-talet har v illk o re n fö r näm ndem ännens deltagande i de svenska dom stolarna förändrats. Förändringarna kan sam m anfat­

tas i två punkter:

- Näm ndem ännens fo rm e lla rättsliga inflytande har gradvis utökats: Från att bara ha tjänstgjort i häradsrätterna (gamla tiders ” tingsrätter” på landsbyg­

den) finns nämndemän idag i sam tliga tingsrätter och hovrätter, och från att bara ha kunnat rösta ned juristdom aren k o lle k tivt har näm ndemännen idag in d iv id u e ll rösträtt och reservationsrätt.

- Näm ndernas storlek har krym pts - från 12 nämndemän per rättegång 1918 t ill dagens tre (i tingsrätt) respektive två (i hovrätt).8 2006 antog rik sd a ­ gen rik tlin je rn a att de p o litis k a fö rsa m lin g a r som utser näm ndem ännen bör ” välja de personer som inte tid igare tjänstgjort som näm ndem än e lle r som tjänstgjort kortast tid ” .9 Läm p lig hetskrav fö r näm ndem annauppdra- get infördes, tillsam m ans med regler om entledigande och avstängning av nämndemän som ” visat sig oläm pliga fö r uppdraget” .10 Tillsättningsorganen - kom m un- och la n d stin g sfu llm ä ktig e - fö rb lir d ock desam m a, och den p a rtip o litiska nom ineringen ändras inte.

Tjänstgöringsinformationen till nämndemännen

I den nu gällande upplagan av Dom stolsverkets t ill nämndemän riktade inform a­

tionsm aterial Nämndeman. R o ll och uppgifter. Tingsrätt & hovrätt beskrivs nämn­

demännen som ”en garanti fö r att domstolens avgöranden ligger i linje med allm än­

hetens rättsuppfattningar i sam hället”.11 D et preciseras inte vari dessa rättsuppfatt­

ningar består - om det rör sig om uppfattningar som förväntas delas av oss alla eller om de kan skilja sig från person till person ” inom allmänheten” ; inte heller om dessa rättsuppfattningar i huvudsak antas lig ga i lin je med lagstiftarens intentioner eller om det lämnas utrym m e inom lagens råmärken fö r skiftande ”allm änna” synsätt.

U nder rubriken ” D om ared” slås i sk rifte n även fast att näm ndem ännen inte ska låta sig påverkas av sin p o litisk a hem vist: ” Näm ndem ännen läm nar genom dom areden långtgående fö rsä krin g a r om att de i sin döm ande verksam het skall tilläm pa de svenska rättsreglerna och inte låta sig påverkas av var de p o litisk t hör hem m a” .12 D etta kan betecknas som en o p o litisk tolkning av näm ndem ännens uppdrag. (I domaredens gällande lydelse nämns att man ska döma efter lagen och

(5)

70 Toivo Jokkala andra gällande förordningar, men ingenting u ttrycklig t sägs om att man inte i sina bedöm ningar få r låta sig påverkas av var man p o litisk t hör hemma).13

Beträffande överläggningarna i rätten beskrivs i Nämndeman. R o ll och upp­

gifter hur överläggningen börjar med att ordföranden redogör fö r fakta i målet och att det därefter fö lje r en diskussion där ” var och en har både rätt och skyldighet att fram föra sin åsikt”. ”Som regel [m in kursiv] kom m er ledam öterna då överens om domen. S ku lle någon ha en avvikande m ening sk a ll det ske en särskild om ­ röstning”, står det i skriften .14 En beskrivning av hur det vanligen antas gå t ill vid överläggningen tycks här fungera som en tum regel fö r nämndemännens agerande - norm en är att man kom m er överens.

Sam m anfattningsvis är den b ild som förm edlas i Nämndeman. R o ll och upp­

g ifte r in te enbart en redogörelse fö r g ä llan de rätt; sk rifte n ger en to lk n in g av näm ndem ännens uppdrag, som i vissa avseenden anknyter t ill - i andra sk ilje r sig från - de bilder som förm edlas i andra utsagor om nämndemännens uppgifter under 1900-talets senare hälft.

Resultat av intervjuundersökningen Nämndemännens fö rh å lla n d e t ill politiken

Intervjupersonerna i denna un dersökn in g värjer sig regelm ässigt m ot uppfatt­

ningen att de i något avseende sku lle utöva p o litik som näm ndem än i rätten. D e intervjupersoner som tydligast hävdar att p o litisk tillh ö rig h e t inte är av relevans fram häver att det är andra skilln ad er m ellan näm ndemännen som spelar ro ll - så­

som skilln a d e r m ellan män och k v in n o r och m ellan gam la och unga.

- A n se r du att det är v ik tig t att nämndemännen kom mer från o lik a samhällsgrupper?

K arin: Absolut!

- V arför?

Karin: Därför att o lika samhällsgrupper har o lik a erfarenheter. O ch alla o lika erfarenheter behövs.

- H a r personer från o lik a p olitiska partier o lik a erfarenheter?

K arin: Nej, jag tycker inte det.

I två av g ru p p in te rvju e rna g lid e r diskussionen in på att de sk ild a p o litisk a er­

farenheterna spelar ro ll, fast inte på ett sådant sätt att p o litisk a åsik tsskilln a d e r avspeglas i rättstilläm pningen.

Susanne: Det är nog mest då... där kom mer ju p olitiken in igen, v i kom mer ju från o lik a partier och har ju o lik a ... synpunkter på hur ett sam hälle ska styras, och då b lir det ju en blandning.

- G ö r det någon skillnad?

Susanne: Jag., har inte upplevt det.

Eva: Någon p a rtip olitik det märks ju inte...

(6)

71

En intervjustudie om nämndemän i tingsrätten

Susanne: N ä, det m ärks inte! D et m ärks inget sådant p a rtip o litisk t, men jag tänker vad man har fö r erfarenheter, om man ju bor i ett visst om råde ... en jo b b a r som sjutton fö r Verdandi,15 hon har den biten, och så har vi en annan bit. Lite o lik a områden... M a n har ju o lik a tankar när man tillh ö r o lik a partier. Sedan att v i inte håller på med p a rtip o litik här.

M en det är klart, är man sosse eller vänsterpartist eller om man är moderat eller... skulle man tycka lik a vore man ju bara ett parti.

Eva: Jo, men det återspeglas ju inte i domar och...

Susanne: ...i straffet.

Lena: Inte i straffet!

Susanne: Utan det b lir en bra in sy n ... det tycker ja g att man kan ha, från livet utanför.

A tt intervjupersonerna uttrycker sig på detta sätt kan förstås höra samman med en upplevelse från deras sida av att verksamheten i rätten är av en radikalt annorlunda karaktär än den p o litisk a verksam het som de har erfarenhet av. Hade resultatet b liv it ett annat om man ännu tydligare s k ilt på begreppen p o litisk a åskådningar och pa rtipolitik som diskussionstem an i intervjugrupperna? Det kan inte uteslutas.

S am tidigt fram går det av intervjupersonernas utsagor att de ofta ger begreppet p o litik en betydelse som m otsatsord t ill opartiskhet. De intervjupersoner som å ena sidan tillm ä ter skild a p o litisk a erfarenheter en p ositiv betydelse men å andra sidan understryker att p olitiska åsiktsskillnader inte återspeglas i rätten tycks göra det u tifrå n en förståelse av den ideala rättsskipningen som något opartiskt och objektivt. Detsam m a fö re fa lle r g ä lla fö r dem som i en diskussion i en av fokus­

grupperna värjer sig mot att b li tills k riv n a epitetet politiker.

Därutöver visar intervjuerna på en starkt sam förståndsinriktad syn hos inter­

vjupersonerna på den ro ll som de partier som tillsätter nämndemännen har. De som uttalar sig fördelaktigt om den partipolitiska tillsättningen gör det med hänvisning t ill dess förm åga att sålla fram dugliga, sam hällsengagerade nämndemän.

Anette: Nämndemän är ju redan sorterade, på något sätt. Det verkar ju mot så... om man bara skulle gå ut och... utse en pundare ur telefonkatalogen... så klart att då skulle man ju faen an­

nan blandning. Det är ju så klart att de som kommer den här vägen förutsätts i alla fall ha varit med ett varv. Fast, då tycker jag, det behöver inte nödvändigtvis vara politiska partier, men jag kan inte hitta på något annat. Jag tänkte Amnesty, men så kom jag på efteråt, det skulle ju inte funka för då b lir det ju partsintresse på något sätt. Det har ju inte v i i politiken.

- K a n det inte b li det i p olitiken?

Anette: H ypotetiskt kan det b li det. M e n m ig veterligt fin n s det ingen som d riv er något annat än allm änna rättsfrågor.

V issa intervjupersoner betonar dessutom behovet av samverkan m ellan o lik a par­

tie r när det g ä ller att få fram dugliga nämndemän.

K arin: M en... då kan man ju t ill exempel i k om m unfullm äktige kanske tänka sig en v a l­

beredning sammansatt av de o lik a p olitiska partierna som har ett lite större ansvar och en större... vissa befogenheter att kunna... k o lla upp... nämndemän.

(7)

72 Toivo Jokkala P a rtitills ä ttn in g e n b lir m ed detta synsätt en g a ra n ti fö r att lekm annadom arna också är goda domare, en lig t allm änna kriterier. De i intervjuerna återkommande påpekandena om att rätten - på ett negativt sätt - skulle komma att b li mer p olitisk om det tillko m fler nämndemän m edytterlighetsåsikter fram står också som ett ut­

slag av detta sam förståndsinriktade synsätt. I fyra fa ll kopplas p o litiskt agerande i rätten till vad intervjupersonerna uppfattar som politiska ytterlighetsuppfattningar;

i två fa ll är det sverigedem okraterna som omnämns.

Lena: En gång under de här åren har jag haft en diskussion, inte i rätten utan i nämndeman- narummet, där p o lit ik fa k tisk t spelade in. D et var två y tterlig h etsk illa r som ... som satt med o c h ... och de hävdade båda två att deras p o litisk a åsikter skulle kom m a t ill uttryck i... De tillhörde... det skulle visst avspeglas. M en det var enda gången!

P o litise rin g är något som fö rkn ip p as m ed ”extrem a” p o litisk a krafter, inte med de allm änt accepterade p o litis k a åskådningar som de p a rtie r som vanlig en har m öjlighet att utse nämndemän företräder.

Förhållandet t ill lagen - det fingera de samförståndet

Två av de intervjuade näm ndem ännen ger uttryck fö r uppfattningen att näm nde­

männen har rätt att döma ” utanför” lagen när de tjänstgör i rätten.

- H a r ni några tankar om v ilk e n sam h ällsu pp g ift näm ndem annasystem et har, fin n s det något särskilt samhällsproblem som lekmannadomare kan hjälpa till att lösa, någon särskild uppgift i samhället?

Bertil: Ja, det kan man väl säga att... det är väl just att lekmän ska inte vara några som kan för mycket, men vi ska ju döma efter sunt förnuft och liksom i möjligaste mån försöka döma efter lagen, men många gånger, i vissa mål har det varit så att... vi gått ifrån lagboken och då har domaren hållit med om att ”det är helt riktigt att ni ska döma som ni gör, men som domare måste jag följa lagboken och vara skiljaktig” , det b lir nämndemannadom, alltså.

Ovanstående intervjuperson beskriver det dels som att juristdom arna regelmässigt står fö r lagens linje, dels att det kan vara nämndemännens uppgift att gå emot juristdom a­

rens och lagens linje. Den andre intervjupersonen som hävdar att nämndemännen inte behöver följa lagen i sina bedömningar beskriver det som orim ligt att nämndemännen skulle ha tilldelats individuell rösträtt om deras uppgift vore att följa lagen; detta menar han vore att öppna för en chansning. Han ifrågasätter också rim ligheten i att man som nämndeman ska förväntas förlita sig på juristdom arens ” upplysningar” om lagen.

1 intervjuerna i övrig t varierar resonemangen, från påpekanden om att lagen är något beständigt och att lag tillä m p n in g e n är något täm lig en form bundet t ill tal om hur man som näm ndeman kan låta en viss typ av uppfattning kom m a t ill uttryck i dom slutet men fortfarande befinna sig ” inom ” lagen. O ftast uttrycks att lagtilläm pningen ger utrym m e fö r ett stort inslag av egna värderingar. Dessa citat är typiska fö r dessa beskrivningar:

(8)

E n intervjustudie om nämndemän i tingsrätten 73

Susanne: U nder överläggningarna när man pratar så har ju v i. .. vi fram för ju våra åsikter, så få r man se då hur de stämmer ihop med övrigas.

Eva: H u r det går att få in det i lagen.

Susanne: Ja i lagen! H u r det går att peta in där.

Karin: (...) det finns alltså brott... som kan tyckas ha en klar, bestämd straffpåföljd, men där omständigheterna är sådana att nämndemän som sitter och förstår miljön som personen har be­

funnit sig i och kanske tycker att ”det här är trots allt en bra människa” kan sänka straffet. M en samtidigt så kan det vara ett brott som är ett modernt brott idag, där en yngre nämndeman säger:

”det här straffet ska vara högre” . Så det där beror lite grann både på ålder och art av brott.

Den process som dessa intervjupersoner beskriver har karaktären av en förhandling m ellan rättens ledamöter. M a n uttrycker att am bitionen oftast är att nå enighet.

K arin: O ch sedan kan han då diskutera, om den ena... om domaren säger ” tre m ånader”

och då kanske den yngre nämndemannen säger ” sex månader” , då enas man om någonting m itt emellan.

E n intervjuperson ger dock u ttryck fö r synsättet att la g tillä m p n in g e n är något stadigvarande utan särskilt stora m öjligheter att föra in egna värderingar.

Lena: (...) vi kan ju inte påverka lagen. Så att även om man har åsikter om det här o c h ...

kanske rentav rätt näraliggande erfarenheter så kan v i inte ändra i lagstiftningen. O ch det är faktiskt ett problem ibland. N ä r lagen är... så kan man inte göra. Så det är bara att vänta.

De m eningsskiljaktigheter som eventuellt fin n s kvar efter det att överläggningen avslutats fö re fa lle r i intervjupersonernas b e sk riv n in g a r i regel inte vara något som synliggörs.

Ida: M en, alltså, m in erfarenhet är verkligen att det är ju a lltid någon som tycker lite an­

norlunda (...) M e n sedan går man... man låtsas, eller man säger så, ”okej” (...) A lltså , jag har ju sagt flera gånger ” men det här tycker inte ja g ” och så har v i diskuterat det, och typ två gånger har domen ändrats. Ha! O c h ... men annars liksom... man märker att fo lk tycker olika, men på papperet ser det ut som om alla tycker samma sak.

A tt någon näm ndem an skriver sig skiljaktig, reserverar sig mot ett dom slut, be­

skrivs av intervjupersonerna överlag som någonting ovanligt. Flera intervjuper­

soner säger att de anser det vara oläm pligt att notera sk ilja k tig m ening annat än i ytterlighetsfall. En av intervjupersonerna positionerar sig genom att hävda att det är konstigare om juristdom aren och a lla tre näm ndem än kom m er överens i a lla delar v id en överläggning än att de inte gör det, och han berättar att han brukar skriva sig sk ilja k tig ” i a lla fa ll var tredje gång” .

I likhet med diskussionen om nämndemannaskapet och den politiska tillh ö rig ­ heten fram skym tar i diskussionen om förhållandet t ill lagen bilden av en samför- ståndspräglad process. Fastän den diskussion som leder fram t ill rättens beslut i intervjupersonernas beskrivningar får karaktären av en förh an dling fram ställs den

(9)

74 To i vo Jokkala inte som en åsiktskonfrontation där den ena linjen i slutändan förväntas överrösta den andra. O m röstning ar beskrivs som en undantagsföreteelse. De intervjuade näm ndem ännens b ild av överläggningen är att m an kom m er in i den m ed sina sk ild a synsätt och uppfattningar. D ärefter söker man ”peta in ” sin uppfattning ” i lagen”, enas om en m edelväg eller avvakta juristdom arens avgörande bud, snarare än att driva sin linje t ill slutet, b li nedröstad och fin n a sig i ett nederlag och even­

tuellt skriva sig skiljaktig. Denna b ild är återkom m ande och t ill synes oberoende av de i övrig t skild a versionerna av näm ndem ännens förhållande t ill lagen. M an skulle kunna beteckna resultatet av den processen som det fingerade samförstån­

det - de sk ild a uppfattningar som eventuellt fin n s bland näm ndem ännen slipas bort på vägen eller uppgår i det gemensamma dom slutet.

Nämndemannen versus allmänheten

G år näm ndem ännens uppdrag i något avseende ut på att i rätten fö re trä d a något e lle r någon, och vad består denna representation i sådana fa ll i? Rätten är, i de flesta intervjupersonernas beskrivningar, inte på förhand given i så avseende att det sku lle vara lik g iltig t v ilk a som tjänstgör som nämndemän v id rättegångarna.

B landningen av erfarenheter och synpunkter hos lekm annadom arna fram ställs som positiv. Ett genomgående drag är dock att intervjupersonerna föredrar att tala om ” blan dn in g”, ” sp rid n in g ”, ” m ix”, ”co c k ta il” och ”m ångfald av erfarenheter”

fram för att fram ställa det som att de skulle vara utsedda fö r att representera någon åskådning, något särskilt sam hällsintresse eller liknande.

Susanne: ... Det är ju bra att man har o lik a erfarenheter. Från arbetare t i l l d irek tö r och från ta x ich a u ffö r t ill sjöman och vad det nu är, vad man har fö r livserfarenhet, om man har varit läkare eller om man städat eller... den blandningen är jättebra.

Även de som fram håller att de själva har vissa specifika värderingar som de anser det värde fu llt att driva i rätten talar i intervjuerna i allm änna ordalag om att ”a ll­

mänhetens synpunkter” ska kom m a t ill uttryck, ibland i kontrast t ill det som de utbildade ju ristern a står för:

Britta: (...) det är v a n lig t fo lk s u ppfattning och den erfarenhet som man själv har som återspeglas. O ch det är mera v erklighetsförankring än vad kanske de här har... D et är ju så med alla oss som har ett särskilt yrke, man är liksom jättebra på sitt yrke, men kanske inte rör sig och har så mycket reflektioner och erfarenheter utanför här. (...)

V issa intervjupersoner beskriver det som att rättens lin je i id e a lfa lle t fram träder i m ötet av synpunkter. D essa understryker v ik te n av en bredd av ” a llm än n a”

synpunkter fö r att få t ill stånd en diskussion och prövning av argum ent in fö r att man möts k rin g ett beslut.

(10)

En intervjustudie om nämndemän i tingsrätten 75 A n d ra intervju person er b e sk riv e r det som att rätten i id e a lfa lle t står fö r ”den hygglige m edborgarens” linje.

Filip: M e n det är ju ett problem fö r rättssäkerheten om man låter fo lk som ligger väldigt långt från... vanliga... alltså, snittm änniskan, sitta och döma, då kan det ju b li rätt kon­

stiga domar.

E n lig t sistnämnda synsätt borde det i princip gå att nå konsensus kring vem som är en läm plig nämndeman utifrån någon typ av allm änt omfattade kom petenskriterier.

B ild e r av rättssamhället. H u r talar nämndemännen om brott och straff?

I gru p pin te rvju e rna är det ty d lig t att vissa tem an som m edlem m arna i en viss grupp fö r in sam talet på i stor utsträckning kom m er att ge rik tlin je rn a fö r v ilk e n riktn in g den fortsatta diskussionen i gruppen tar. Intervjupersonerna i en av fokus­

grupperna återkom m er vid ett flertal tillfä lle n t ill synpunkterna att brottsligheten ständigt förvärras och att sam hället har tappat greppet.

Susanne: O ch samhället har förändrats, så otroligt. Så mycket; det här med k n ivar det är ju nästan ett måste, som man går och bär på sig nu fö r tiden.

Eva: O ch ändå är det ju ett förbud.

Susanne: Ja, det är ju knivförbud.

Eva: O ch det är ingen respekt fö r...

Susanne: Rektorerna, jag vet inte hur många knivar de plockar, för de får ju in anmälningar, och så bryter de upp skåp och där lig ge r det knivar, det b lir ju d irekt polisanm älan. O ch så kan föräldrarna ringa och skälla ut dem och tycka att de är svin som anmält deras barn alltså, istället fö r att säga ” å vad skönt att ni kom på detta!”

D e företeelser som fö rs på tal i de intervjugrupper som diskuterar m ycket k rin g rättssamhällets v illk o r är i huvudsak brottsoffrens situation, invandrare och krim ina­

litet, ungdom skrim inalitet samt narkotika och krim inalitet. Ett återkommande tema i två av fokusgrupperna är invandringens påverkan på brottsligheten. I en ytterligare fokusgrupp är det ett tema som diskuteras när bandspelaren är avstängd.

Susanne: M en där kan man ju inte gå och blunda fö r... det börjar ju mer och mer ... polisen och alla b lir mer och mer frispråkiga om man säger, även pressen. För att... blundar man för det här och man får inte säga så här och man får inte vara... då gör man ju ingenting åt detta, då får ju det bara rasa iväg. Ja.

Lena: M a n hjälper ingen.

Susanne: M a n hjälper ingen med det.

Utm ärkande fö r diskussionen om invandring och brottslighet är att intervjuperso­

nerna i stora stycken beskriver fenom enet i term er av kulturkrockar. D e svenska norm erna och värderingarna ham nar i k o n flik t med utländska norm er, och det skapar problem fö r de institutioner som är satta att upprätthålla svenska normer.

(11)

76 Toivo Jokkala Susanne: (...) D et vet du också att det är fö r det är en stor procent utav ungdom sbrottslig­

heten som utförs av sådana som inte har svenskt ursprung.

Lena: O ch med andra metoder, så att säga, än vad v i är vana vid här, så har de med sig från sina hem länder att så här går det till.

Brottsoffrens situation, invandrare och krim inalitet, ungdom skrim inalitet samt nar­

kotika och krim in alite t - det är ämnen som det ofta fokuseras på i m assmedia och förm odligen också i en vardaglig ” lekm annadiskussion” om brottslighet. V id de hos intervjupersonerna återkommande påpekandena om att nämndemännen på ett annat sätt än juristdom aren kom m er i kontakt med sam hället Iverkligheten förefalle r det bland annat vara en kännedom om dessa företeelser som åsyftas. M a n kan notera många ämnen som inte, eller i väldigt liten utsträckning, förs på tal spontant i inter­

vjuerna. Äm nen som sam hällsklass kopplat t ill krim inalitet, tillgreppsbrottslighetens utveckling i förhållande t ill mängden konsum tionsvaror att tillg rip a , lagöverträdar­

nas situation eller straffens effekter ges inte en fram trädande ro ll i intervjudiskus­

sionerna. D etta kan höra samman med att detta inte är diskussionsäm nen som de intervjuade nämndemännen kom m er i vardaglig kontakt med.

Hade situationen varit annorlunda om det bland intervjupersonerna förekom ­ m it nämndemän med k rim in e ll bakgrund, nämndemän som m issbrukat narkotika e lle r näm ndem än med bakgrund i de bostadsom råden med hög invandrartäthet som fö rs på tal i en av fokusgrupperna? D en frågan går n atu rlig tv is inte att be­

svara utifrån undersökningen.

M in a intervjupersoner fäster i sam talen v ik t v id sin döm ande uppgift. I två av fokusgrupperna om näm ns nämndemännens uppdrag som ”ett hedersuppdrag”

respektive ”ett av de finaste uppdragen jag fått” - ” (...) sitta och döm a över sina m edm änniskor, det var nästan en revolution i tankevärlden” .

Lena: Jag måste säga att jag tycker nog att m ina bekanta har gett det hela en viss status, de frågar ofta ” är du fortfarande nämndeman?” .

Susanne: På något sätt känner man det som ett hedersuppdrag. O ch de närmaste bekanta ... man känner sig lite småstolt.

Samtidigt ges i en av fokusgrupperna, i samband med diskussionen om den förvärrade brottsligheten och om hur samhället tappat greppet, uttryck för en känsla av maktlöshet när de söker nå resultat utifrån sin rättsskipande ro ll i tingsrätten. Det visar på en dub­

belhet i förhållande till nämndemannauppdraget hos intervjupersonerna i gruppen.

Eva: M e n det är klart, man b lir nästan m er frustrerad av att man känner sig handlingsför­

lamad många gånger.

Susanne: M aktlös.

Eva: M aktlös, ja.

Susanne: Sedan det här med att ... det få r man ju utifrån ... av bekanta ... ” vad fan gör ni i tingsrätten, kan ni inte, det är väl bara att ge dem vad de tål, som de gör i Norge, ge dem ordentliga straff.”

(12)

En intervjustudie om nämndemän i tingsrätten 77 Avslutande diskussion

N ä r det g ä lle r de svenska lekm annadom arna saknas, som jag visat i den h isto ­ riska genom gången ovan, ett entydigt syfte m ed deras m edverkan i rätten. O m m an utgår från de personer som ja g in tervju at står det också k la rt att näm nde­

m ännen beskriver sitt m andat på skiftan d e sätt. S am tidigt antyder in te rvju stu ­ dien vissa gem ensam m a tendenser i hur näm ndem ännen resonerar och agerar.

E n överläggning kom m er - om det är intervjupersonerna i denna undersökning som är utgångspunkt fö r bedöm ningen - sällan att få karaktären av en regelrätt åsiktskonfrontation, där de som hyser m inoritetsuppfattningen b lir nedröstade och eventuellt m arkerar en mot dom slutet avvikande m ening. Därem ot kom m er den a llt som oftast att kunna likn a s v id ett förhandlingsspel, där det läggs o lik a bud, där man ger och tar, och där man stannar v id en lin je som man når sam förstånd kring. Själva föreställningen om rättvisa fö re fa lle r i flera av intervjuerna att ges en sam förståndsbetonad prägel - såväl i intervjupersonernas fru ktan fö r att ” yt- terlighetsåsikter” ska kom m a t ill uttryck v id tillsättn in g en av nämndemän som i deras strävan efter enighet k rin g domslutet.

O m denna antydda strävan efter sam förstånd - fin g e ra t e lle r re e llt — ger en rättvisand e b ild , har den i sådana fa ll en stab iliseran de verkan på dom sluten?

Ö kar den rättssäkerheten och likheten in fö r lagen? E tt uttöm m ande resonem ang k rin g de frågorna lig g e r bortom denna undersökning. D et tycks m ig dock som att sam förståndsstrategin har en form av stabiliserande verkan. D et fö re fa lle r säl­

lan b li fu ll storm bland dom arna k rin g dom slutet v id - eller efter - den rättsliga överläggningen. Sam tidigt synes det av intervjupersonerna antydda förhandlings­

spelet vid överläggningarna innehålla fröet t ill ett rättsligt godtycke, särskilt som nämndemännens uppfattning om ” hur långt de kan gå” tycks variera från person t ill person. U tåt sett syns det ju inte att ett kom prom issande m ellan o lik a stånd­

punkter kan ha legat bakom det rättsliga utfalle t, sp e cie llt inte om det heter att rätten varit enig. D om ar som exem pelvis de om talade dom sluten i rättegångarna efter oroligheterna v id EU-toppm ötet i G öteborg 2001 antyder också att bedöm ­ ningarna k rin g var gränserna fö r vad som är att anse som brottsligt, och vad som är ett rättm ätigt stra ff fö r ett visst brott, kan flu ktu era över tid, och det även i de lägre rättsinstanserna. I sådana lägen fö refa lle r sam förståndsstrategin, i kom bina­

tion med de slutna överläggningarna, snarast leda t ill att faktiska förän d rin g ar i värderingar och bedöm ningar osynliggörs. O ch då leder den knappast h eller t ill en ökad rättssäkerhet.

V ad sku lle hända om fle r nämndemän lät sina avvikande värderingar och be­

döm ningar kom m a t ill ett tydligare uttryck - om de oftare begärde om röstningar v id överläggningarna, oftare reserverade sig och oftare på andra sätt o ffe n tlig ­ gjorde sin a vvikan de m ening, is tä lle t fö r att söka ” peta in ” den v id överlägg-

(13)

78 Toivo Jokkala ningen? Kanske sku lle värderingar och bedöm ningar som inte kan förklaras bara u tifrå n gällande la g stiftn in g - såväl hos juristdom aren som hos näm ndem ännen - synliggöras om fle r näm ndem än form ulerade en reservation i form av en ” kon­

kurrerande dom ” i de lägen där de gjorde en annan bedöm ning än rättens flertal.

Vad en sådan u tveckling skulle få fö r vidare konsekvenser på rätten och på straf­

futm ätningen är en öppen fråga. K anske sk u lle juristdom arna tvingas m otivera sina uppfattningar u tfö rlig a re ju rid is k t. K anske sk u lle fle r person lig a och/eller ideologiska värderingar vägas in i valet av påföljd. Kanske skulle bedöm ningarna av v ilk a m ål som sku lle vara p rin c ip ie llt v ik tig a att pröva i en högre rättsinstans kom m a att se annorlunda ut. Kanske skulle näm ndem annainstitutionen — eller de ju rid is k t utbildade dom arna - utsättas fö r ökad k ritik i sam hället?

Jag bedömer detta som centralt. Så länge nämndemän agerar på ett sätt som får det att fö re fa lla som att det råder enighet k rin g de rättsliga bedöm ningarna fram ­ står det också utåt som att det finns en given, otvetydig, rätt. Föreställningarna om den givna rätten tycks konstrueras och återkonstrueras av såväl Dom stolsverkets skribenter (i norm ativa fo rm u lerin g ar som ” som regel kom m er ledam öterna då överens om domen” ) som av intervjupersonerna i deras strävan efter sam förstånd k rin g de rättsliga bedöm ningarna. V ad än o lik a näm ndem än har fö r m otiv fö r sitt agerande bedöm er ja g att fu n ktio n en (den upprätthållande effekten) b lir att skapa legitim itet åt dom stolarnas och rättens oväld. Om näm ndemän inform era­

des om att de kunde agera annorlunda och började utnyttja den potentiella m akt som fin n s i den in d iv id u e lla rösträtten och reservationsrätten m isstänker jag att nämndemannasystemet snart skulle komma att ses över. Det skulle troligen anses att näm ndemännen då skapade, snarare än bilade, sam hällskonflikter.

H ar näm ndemännens verksam het någon p o litisk aspekt i dagens läge? Inter­

vjupersonerna svarar oftast nekande på den frågan, t ill synes med utgångspunkt i in ställn in g e n att p o litik står i m otsatsställning t ill opartiskhet, och därm ed t ill rättvisa. S am tidigt är den b ild som i intervjuerna m ålas upp av överläggningen som något av ett fö rh a n d lin g ssp e l inte b ild e n av en strik t, form bunden la g til­

läm pning - det synes finnas m öjlighet fö r den näm ndem an som så v ill att söka föra in egna värderingar. En tendens hos intervjupersonerna i undersökningen är dock att främ st förknipp a p o litisk a bedöm ningar med ” ytterligh etskrafter” - de

”etablerade” värderingarna definieras i regel inte som p o litisk a .16

O m nu de rättsliga bedöm ningar som dagens näm ndem än gör inte är parti- skiljande i någon större utsträckning in fin n e r sig ändå frågan: Vem s värderingar är det som de ger uttryck för?

M in undersökning ger bara antydningar på den punkten. Intervjupersonerna ger på o lik a sätt uttryck fö r en distans m ellan dem själva och stora delar av det sam hälle som de kom m er i kontakt med i sin dömande verksamhet. Den partipoli-

(14)

79 E n intervjustudie om nämndemän i tingsrätten

tiska tillsättningen beskrivs ibland i intervjuerna som en m öjlig garanti fö r att inte vem som helst b lir nämndeman. Flera intervjupersoner beskriver hur nämndeman­

nen i id ealfalle t står fö r vad jag valt att beteckna som den hygglige medborgarens linje. Sam tidigt får jag intrycket att de problem ställningar som intervjupersonerna fokuserar på i diskussionerna om rättssam hället och om brott och stra ff ganska väl m otsvarar de ämnen som det bru kar fokuseras på i m assm edia och förm odligen också i diskussioner om brottslighet bland m änniskor i gemen. Om intervjuperso­

nerna i undersökningen å ena sidan inte är ” v ilk a som helst” ger de å andra sidan inte in tryck av att inta någon särställning när det g ä ller synen på dessa ämnen.

N ågot som bru kar fram hållas som en v ik tig egenskap hos dom stolarna i en rättsstat är att de fungerar som en gräns fö r m aktutövning, och att de m otverkar g o d ty ck lig be h an d ling av m edborgarna. D en sortens resonem ang - v isa v i den rättsliga m akten - kan också anas i tankarna om att dom stolsväsendet genom lek- mannadom arna ska ges en ” fo lk lig anknytning” . Frågan är dock i vilken utsträck­

ning sådana tankegångar genom syrar dagens nämndemäns syn på sin verksamhet.

Spår av frustration kan anas i den diskussion som förs i en av fokusgrupperna om känslan av m aktlöshet/handlingsförlam ning när de söker nå resultat i sin dom ar­

ro ll, och känner trycket utifrån att ge lagöverträdarna ”vad de tål” - sam tidigt som intervjupersoner i gruppen ger uttryck fö r känslor av heder och entusiasm över att få sitta med och döma. D et sammantagna intrycket b lir där en känsla av tillfre d s ­ ställelse över att få inneha uppdraget att vara med och döma, sam tidigt som den punkt där makten över sam hällsutvecklingen tar slut i näm ndem annarollen ger upphov t ill frustration.

I ett läge där den p a rtip o litisk a tillsättn in g en av näm ndem än inte prim ärt är kopplad t ill att få fram en spännvidd av värderingar, men där den p a rtip o litisk a kopplingen fram ställs som en garanti fö r att ”rätt” personer b lir nämndemän - som sker på flera ställen i intervjuerna - väcks frågan: är det närheten t ill ” m akten”

som borgar fö r redbarhet? O ch vad händer i ett sam hälle där a llt färre engagerar sig partipolitiskt? Riskerar ”det politiska” där att b li mer av ren och skär m aktutöv­

ning, och näm ndem ännens p o litisk a bakgrund a llt m er kom prom etterande? D et få r fram tida studier utvisa.

1 den gällande upplagan av Nämndeman. R o ll och uppgifter om näm ns näm n­

dem ännen fortfaran de som ”en garanti fö r att dom stolens avgöranden lig g e r i lin je med allm änhetens rättsuppfattningar i sam hället”, och näm ndem ännen be­

skrivs ha en ro ll i att bib eh ålla ” m edborgarnas förtroende fö r dom stolarna” . E n m öjlig fram tida intervjustudie sku lle kunna undersöka hur m edlem m ar i den del av allm änheten som inte själva är nämndemän ser på nämndemännen — upplever man en särskild närhet t ill dessa, eller betraktas de som anonym a företrädare fö r dom stolarna?

(15)

80 To i vo Jokkala En annan frå g e stä lln in g som ja g gärna s k u lle se att någon återvände t ill är följande: H u r ska näm ndem ännens u p p g ift och agerande uppfattas i ljuset av den av k rim in o lo g e r b e sk riv n a återgången frå n b e h a n d lin g s id e o lo g i t ill stra ffv ä rd e sp rin cip e r i sam hällets hantering av lag överträd elser?17 D et verkar rim lig t att tänka sig att det s a m h ä lle lig t accepterade utrym m et fö r lekm an- nam ässiga bedöm ningar är större i ett system där bedöm ningar k rin g återan- pa ssningsförm åga och d y lik t spelar stor ro ll v id den rä ttslig a överläggningen, jä m fö rt m ed ett system där fo k u s lig g e r på att fa ststä lla en konstaterad la g ­ överträdelses straffvärde. (D et var också, som ja g visat ovan, under denna tid som d e m o k ra tisk a g r u n d e r fö r näm ndem annasystem et u ttry c k lig e n fö rd e s fram .) S a m tid ig t hade lekm annadom arna inte in d iv id u e ll rösträtt under den tid som b ru kar anges som b e h a n d lin g sid e o lo g in s storhetstid, och de saknades helt i hovrätterna. H u r ska det fö rklaras att näm ndem ännens form ella betydelse ökat sa m tid ig t som utrym m et fö r lekm annam ässiga be d öm n in g ar på ett sätt tycks ha in skrän kts?

M in undersökning pekar ju sam tidigt mot att de in d iv id u e lla m ening sskilj- aktigheterna hos dem som är satta att döm a finns även i dagens system, även om det sällan syns i den skrivna domen.

Litteratur

A xberger, H ans-G unnar (1996). ”D et allm änna rättsmedvetandet. ” Stockholm : Brottsförebyggande rådet/Fritzes.

Berggren, Elisabeth; Bruun, Lotten (1994). S kiljaktig a m eningar vid Stockholm s tingsrätt 1992. Stockholm : Stockholm s universitet, J M K .

B olding, Per O lo f (1987), ” Behövs lekm än i dom stolarna?”, i Retfærd, nr 1, 1987, s. 61-62.

C hristie, N ils (1977), ” K o n flik t som eiendom ”, i Tidsskrift f o r rettsvitenskap, 1977, s. 113-132.

Dagens Eko, Sveriges R ad io P1 (2007-02-07).

Diesen, C h ristia n (1996). Lekm än som domare. Stockholm : Juristförlaget.

D om stolsverket 2002 Nämndeman R o ll och uppgifter. Tingsrätt & hovrätt. Jön­

köping: Dom stolsverket.

Ds Ju 1981:20 Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden. Stockholm : Ju stitie­

departementet.

Ds Ju 1987:18 M a nd atp eriod och åldersgräns f ö r nämndemän. Stockholm : Justi- tiedepartem entet/Allm änna förlaget.

E ck h o ff, Torsten; Jacobsen, K nut D ahl (1973), ”A nsvar och rationalitet i p o litisk t och ju rid is k t besluts-fattande” , i E d lin g , Stig; E lw in , G öran (red.). Rättsso- ciologi. Stockholm : W ahlström & W idstrand.

(16)

En intervjustudie om nämndemän i tingsrätten 81 E kelöf, Per O lo f m .fl. (1990). Rättegång. Första häftet. Sjunde upplagan. Stock­

holm: Norstedts Ju rid ik .

H äm äläinen, M erva; K la m i, H annu Tapani (1992). Law yers a n d laymen on the bench. A study o f com parative le g a l society. H elsingfors: Suom alainen tie- deakatemia.

M athiesen, Thom as (1989). Samfunnets titteskap. Om domstoler, børs og p a r la ­ ment. Oslo: Institutt fo r k rim in o lo g i og strafferett.

Prop. 1931:80 Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående huvudgrunderna f ö r en rättegångsreform. Stockholm : Sveriges riksdag.

Prop. 1969:44 Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med fö r s la g till än drin g i rättegångsbalken m.m. Stockholm : Sveriges riksdag.

Prop. 1975/76:64 Regeringens pro position med fö rs la g till ändring i rättegångs­

balken m.m. Stockholm : Sveriges riksdag.

Prop. 2005/06:180 Regeringens pro position. E tt stärkt näm ndem annainstitut.

Stockholm : Sveriges riksdag.

Rundqvist, C hrister (1994). Nämndemännen - p o litik er som dömer. Exam ensarbe­

te i processrätt. Stockholm : Stockholm s universitet, Ju rid iska institutionen SO U 1926:32 Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets

ombildning. Stockholm : Justitiedepartem entet.

S O U 1956:28 Rådhusrätts sammansättning i brottmål. Betänkande av Stadsdom- stolsutredningen. Stockholm : Justitiedepartem entet.

S O U 1961:6 Underrätterna. Betänkande av Stadsdom stolsutredningen. Stock­

holm: Justitiedepartem entet.

S O U 1974:96 E n öppnare domarbana.. Betänkande av 1972 års dom arutredning.

Stockholm : Justitiedepartem entet/Allm änna förlaget.

SO U 1982:26 Översyn av rättegångsbalken. Processen i tingsrätt. M o tiv m.m. Rätt- tegångsutredningen. Stockholm: Justitiedepartem entet/Allm änna förlaget.

SO U 1994:99 Dom aren i Sverige inför framtiden. Betänkande av 1993 års domar­

utredning. D e l A -B . Stockholm : Justitiedepartem entet/Fritzes.

S O U 2002:61 Fram tidens nämndemän. Betänkande av Näm ndem annakom mittén.

Stockholm : Justitiedepartem entet/Fritzes.

Tham , H e n rik (1995). ” Från b e h an d ling t ill straffvärde. K r im in a lp o litik i en förändrad välfärdsstat”, i V icto r, D ag (red.), Varning f ö r straff. Stockholm : Norstedts ju rid ik .

Verdandis hem sida, http://www.verdandi.se (2008-01-28).

V icto r, Dag (red.) (1995), Varning f ö r straff. Stockholm : Norstedts ju rid ik .

(17)

To i vo Jokkala 82

Noter:

1 D iskussionen fördes i svenska m edier i början av 2007, jfr. bl.a. Dagens Eko 2007-02-07 2 Samtliga intervjupersoner är dock nominerade av ” etablerade” p olitiska partier, dvs. det finns

ingen sverigedemokrat eller medlem i någon liknande p o litisk organisation med bland intervju­

personerna.

3 Tystnadsplikten framgår av form uleringen ” Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som t ill rätta gå, elle r andra de rådslag rätten inom stängda dörrar h å ller” i domareden, Rättegångsbalken 4 kap. 11 § (1975:1288). Detaljbestämmelsema för tystnadsplikten fram går av sekretesslagen (1980:100) 12 kap. 5 §.

4 Se Berggren & Bruun (1994). Tidigare undersökningar visar på liknande nivåer.

5 Det saknas statistik över hur vanligt det är att icke-partim edlem m ar nomineras, men i brödtex­

ten i Prop. 2005/06:180, s. 23 f diskuteras det faktum att det h ittills fö re fa ller ha skett i ringa utsträckning.

6 Prop. 1975/76:64, s. 50 7 Ibid., s. 46.

8 För en utförlig historisk tablå över nämndemannasystemets förändring fram t ill 1994, se Diesen (1996), s. 120 f.

9 Prop. 2005/06:180, s. 58 10 Ibid., s. I

11 Dom stolsverket 2002, Nämndeman Roll och uppgifter. Tingsrätt & hovrätt, s. 4 12 Ibid., s. 5

13 Jfr. domareden i Rättegångsbalken 4 kap. 11 §. La g (1975:1288).

14 Ibid., s. 19

15 Verdandi är en medlemsorganisation som verkar ” mot sociala och alkoholpolitiska m issförhål­

landen” och som b edriver s ocial verksam het o ch opinionsbildningsverksam het. http://www.

verdandi.se, 2008-01-28.

16 Detta anknyter t ill diskussionen om sverigedem okratiska nämndemäns intåg i svenska dom ­ stolar. V a d konsekvenserna av detta b lir är ännu inte känt, men oron är fö r m ig förståelig, i synnerhet som den nuvarande, slum pm ässiga sammansättningen av varje e n skild nämnd inte ger någon garanti fö r att det inte b lir ty d lig slagsida åt något p a rtip o litisk t håll. D iskussionen som förts har d o ck ofta visat h ur man im p lic it utgått från att näm ndem än och juristdom are i dagens läge inte utnyttjar sin domsm akt i subjektiv riktn in g , en utgångspunkt som jag finner anmärkningsvärd.

17 F ö r en diskussion om denna utveckling, se T ham (1995).

Adress:

Tidningen Djurens R ätt Box 2005

SE-125 02 Ä lv sjö Sverige

References

Related documents

Oavsett att erforderlig hänsyn iakttagits för att säkerställa att detaljer är riktiga och inte missvisande ansvarar inte Enspiri Consulting eller dess.. samarbetspartners

Vi bevakar och stödjer utvecklingen av gruv- och stålindustrin, och arbetar med att sprida kunskap till medlemmarna kring den framtida och moderna näringens behov, möjligheter

En god dressing, baserad på bra råvaror såsom pressad rapsolja, inlagd gurka, tomat, senap och en mild touch av chili. Smaken är mild och krämig

Med hjärtats minutvolym menas den blodmängd som var och en av de två kamrarna pumpar under en minut. Slagvolymen och hjärtfrekvensen ger det som kallas för hjärtminutvolym.

5. Straffrättsideologier behandlas rätt mycket. N u b lir fram ställningen om den historiska utvecklingen isolerad sam tidigt som man måste erkänna att fram

[r]

Förhållandet mellan en rektangel och en cirkel, i hvilken diametern är lm, är lika stort med produkten af basens och höjdens metertal samt förhållandet mellan 4 och n... Tiden

[r]