1
3
Tid för mat
Hampus Andersson
–ÅTTA FÖRSLAG FÖR BÄTTRE ARBETSVILLKOR OCH MER MATLUST I ÄLDREOMSORGEN
5
Sammanfattning
Enligt officiell statistik är 15,6 procent av alla äldre inom svensk äldreomsorg allvarligt undernärda. Det motsvarar 39 500 personer. Ytterligare 46,4 procent (120 000 personer) befinner sig i riskzonen och problemet är ännu större bland de allra äldsta. Näringsbrist orsakar mycket lidande och stora kostnader. Vanliga följder är nedsatt immunförsvar, depressioner och kraftigt ökad dödlighet. Undernäringen bland Sveriges äldre är allvarlig och måste adresseras med alla till buds stående medel.
Utbredd undernäring beskrivs ofta i näringsvetenskapliga termer - det perspektivet är viktigt, men problemet bottnar också i hög grad i arbetsmiljöfrågor. Minutstyrda scheman, låg bemanning och krav på ständigt ökande produktivitet gör att personalen inom äldreomsorgen saknar det handlingsutrymme som krävs för att skapa en god måltidsmiljö och att, vid behov, ge ätstödjande insatser.
En arbetsmiljö som ständigt ger upphov till en känsla av otillräcklighet har negativa hälsoeffekter för personalen och drabbar i längden också de äldre. En näringsriktig måltid är bortkastad om ingen ser till att den hamnar i magen. För att förebygga undernäringen krävs därför ordentliga förändringar för att skapa tid för mat – ökad bemanning, mindre
minutstyrning och mer tillit till personalens kunskap att bedöma individers specifika behov.
Undernäring får aldrig accepteras och när den misstänks måste det finnas tydliga krav på åtgärder som inte kan prioriteras bort med hänvisning till produktivitetsmål. Forskningen visar också tydligt att regel- och styrningsförändringar bör kompletteras med kvalitetssäkrande krav på utbildning och fortbildning där specifika insatser mot undernäring
inkluderas. Förutsättningarna för de som arbetar inom äldreomsorgen och de som har behov av äldreomsorg hänger ihop. Den insikten måste genomsyra det förebyggande arbetet.
I grunden är ett adekvat näringsintag förutsättningen för all vård och omsorg. All sjukdoms-behandling och all rehabilitering blir meningslös och utsiktslös om inte individens behov av mat kan tillgodoses. Mot bakgrund av detta presenterar Kommunal åtta förslag för att förebygga undernäring.
Förslagen syftar sammantaget till att ge vård- och omsorgspersonal bättre förutsättningar att utöva sitt yrke.
7
Kommunals förslag i korthet:
1. Mer tid och större handlingsutrymme för anställda inom äldreomsorgen
2. Tydliggjord skyldighet att behandla/remittera misstänkta fall av undernäring
3. Samtliga biståndsbeslut rörande mat ska säkerställa att maten intas
4. Legitimering av undersköterskor
5. All personal ska ha vård- och omsorgsutbildning, lägst vårdbiträde om 800 poäng från gymnasiets Vård- och omsorgsprogram
6. Personal inom vård och omsorg ska kontinuerligt
kompetensutvecklas kring hur undernäring förebyggs och behandlas
7. En styrning som är omsorgsrationell
8. Ökade resurser genom tydliga riktlinjer
Innehåll
SAMMANFATTNING 5 KOMMUNALS FÖRSLAG I KORTHET 7 INLEDNING 9
UNDERNÄRING BLAND ÄLDRE 11
MINSKADE RESURSER OCH NYA STYRFORMER 13
BEMANNING 17 UTBILDNING 19 JURDISKA RIKTLINJER OCH ETISKA DILEMMAN 22 KOMMUNAL FÖRESLÅR 25
REFERENSER 28
9
Inledning
Rätt mat på rätt sätt är en grundläggande förutsättning för god omsorg. Trots detta är undernäring bland äldre inom äldreomsorgen mycket vanlig i dagens svenska välfärdssamhälle. Idag finns enligt Socialstyrelsens statistikdatabas cirka 253 000 äldre över 65 år med hemtjänst, särskilt boende, eller
korttidsboende i Sverige. Av dessa beräknas åtminstone 15,6 procent – 39 500 äldre – vara undernärda, samtidigt som ytterligare 46,4 procent (nära 120 000 personer) befinner sig i riskzonen för undernäring. I vissa kommuner antas så många som var fjärde äldre vara undernärd. Detta framgår av statistik från Senior alert, ett nationellt kvalitetsregister för riskbedömning av bland annat undernäring inom äldreomsorgen. Samtidigt tyder nya forskningsrapporter på att problemet är ännu allvarligare för de allra äldsta. En studie på ett representativt urval från Sverige och Finland konstaterade att 25,9 procent av personer över 85 år med äldreomsorg var undernärda och att över hälften – 54,9 procent – omfattades av risk för undernäring1 .
1 Burman, M., Säätelä, S., Carlsson, M., Olofsson, B., Gustafson, Y. & Hörnsten, C. (2015) ” Body mass index, mini nutritional assessment, and their association with five-year mortality in very old people”, The journal of nutrition, health & aging, 19(4): 461-467
Beräknad andel undernärda bland äldre över 65 år med hemtjänst, särkilt boende eller korttidsboende.
Källa: Senior Alert
Undernärda
I riskzonen för undernäring Välnärda
För många är måltiden en livsgemenskap. Känslan av ensamhet och depression kan därför bli extra tydlig vid matbordet, vilket har stor negativ effekt på ätandet.
Det måste skapas en struktur inom äldreomsorgen där måltidssituationen värderas som den livsviktiga del den är. Undernäring inom äldreomsorgen har hittills mest behandlats som en geriatrisk eller strikt näringscentrerad fråga, men det spelar ingen roll vad maten innehåller om den aldrig hamnar i magen.
Från Kommunals perspektiv är det tydligt att en stor del av problematiken bottnar i arbetsmiljön och förutsättningarna för de som arbetar inom vård och omsorg. Denna ingång stöds också av befintlig forskning. Arbetsvillkoren för undersköterskor och vårdbiträden är och förblir helt avgörande för omsorgens kvalitet, också när det gäller frågan om utbredd undernäring. Ofta är det inte tillgången på näringsrik mat utan snarare bristen på matlust och matro som är det stora problemet.
För att personalen ska kunna stävja undernäring behövs därför i viss mån mer riktad utbildning, men framförallt behövs mer tid och större utrymme att stimulera och motivera äldres ätande. Det rimmar illa med dagens minutstyrda scheman och underbemannade verksamheter. Undersköterskor och
vårdbiträden är idag väl medvetna om att tid för att understödja äldres ätande inte är prioriterat. Det är inte hållbart.
Det måste helt enkelt finnas tid för mat.
11
Undernäring bland äldre
Äldre är särskilt känsliga för undernäring, men samtidigt särskilt drabbade2. Undernäring och oavsiktlig viktminskning bidrar till en successiv försämring av hälsan, exempelvis i form av sämre immunförsvar, nedsatt förmåga att läka sår, förtvinande muskler, och i förlängningen en väsentligt ökad dödlighet.
Ett vanligt och felaktigt antagande är att näringsbrist är en oundviklig följd av åldrande och att motverkande åtgärder är ineffektiva. Forskare hävdar tvärtom att näringsutvärdering och behandling bör vara en rutinmässig del av vården för alla äldre personer, oavsett om de är i öppenvård, akutvårdssjukhus eller långtidsinstitutioner3. Undernäring kan bero på kronisk sjukdom eller specifik medicinering, men till de vanligaste orsakerna hör också depression och social isolering. Oavsett grundorsak så har omsorgen en avgörande roll för huruvida riskfaktorerna uppstår och mynnar ut i oönskad viktminskning.
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förebyggande av och behandling av undernäring ska alla verksamheter inom vård och omsorg ha rutiner för att bedöma risk för undernäring, ge behandling och/eller remittera till annan vårdgivare vid behov4. Samma författning slår också fast att alla vårdgivare ska inrätta rutiner för när och hur en patients näringsbehov ska utredas och behandlas5. Både Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har också kommit med mer detaljerade rekommendationer på ätstödjande åtgärder som minskar risken för undernäring inom äldreomsorgen.
Bland dessa åtgärder nämns att hjälpa den äldre sitta bra under måltiden, att
2WHO (2017) Nutrition for older persons, http://www.who.int/nutrition/topics/ageing/en/index1.html 3Evans, C. (2005) “Malnutrition in the elderly: a multifactorial failure to thrive”, The Permanente Journal, 9(3): 38-41
4SOSFS (2014) Förebyggande av och behandling vid undernäring, Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 2014:10
55 § och 6 § i SOSFS 2014:10
den äldre får äta i en inspirerande miljö, att vid behov använda äthjälpmedel, att skapa lugn och ro under måltiden, samt att den äldre får en individuellt anpassad måltidsordning6.
En röd tråd bland rekommendationerna är att många åtgärder är direkt beroende av att personalen har tid och verktyg att hantera situationen. Det är därför ingen slump att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) i en liknande utredning av undernäring bland äldre slog fast att en central åtgärd mot problemet helt enkelt är att ”ge personalen förutsättningar att utföra sina arbetsuppgifter” 7. Både SKL och Socialstyrelsen förordar också regelbunden utbildning av den vårdande personalen om risker och åtgärder, samt löpande dokumentation och uppföljning av de äldres ätande. Många är alltså överens om åtgärder som skulle stävja undernäringen bland våra äldre – problemet är att de föreslagna åtgärderna ofta går stick i stäv med den styrningsfilosofi som präglar äldreomsorgen.
13
Minskade resurser och nya styrformer
Bristen på förutsättningar att utföra arbetsuppgifterna inom äldreomsorgen måste ses i ljuset av de välfärdspolitiska förändringar som drivits igenom under snart 30 år. Urholkad finansiering samt nya organisations- och styrformer har minskat omsorgsarbetares möjligheter att utföra ett gott arbete och uppfylla målen om en jämlik, kvalitativ omsorg8. Den anammade styrningsfilosofin brukar benämnas New Public Management (NPM) och är inspirerad av tillverkningsindustrins organisering. Enligt NPM-logiken ska politiken formulera mål medan finansieringen i allt väsentligt hålls isär från verksamheten, vilket gör att det i teorin inte ska spela någon roll vem som utför tjänsterna. Att styrning i sig antas vara ett allmänt hantverk gör att det blir allt vanligare att det tillsätts chefer som inte är professionella inom yrket.
NPM har historiska rötter i Frederick Taylors ”Scientific Management” och bygger på tydligt mätbara prestationsmått som sedan ligger till grund för schemaläggningen.
Konsekvensen av NPM har för de anställda blivit minutstyrda schema och hög tidspress – samtidigt som de påstått positiva effekterna lyst med sin från- varo. I antologin Konkurrensens konsekvenser från 2011 gjorde SNS genom en rad forskare en grundlig analys av systemskiftets effekter på kvaliteten.
Bokens redaktör Laura Hartmann kommenterade sammanfattande att
”[u]tifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster som man hoppades på.” 9 Liknande resultat (eller avsaknad av resultat) har belysts i
8Kommunal (2016) Styrning för välfärdsproffs
9Hartmann, L. (2011) ”Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten”, DN debatt 2011-09-07
senare utvärderingar.10 Allt tyder också på att en del av problematiken vad gäller undernäring inom äldreomsorgen kan härledas direkt till styrningen, där effekti- vitet i allt större utsträckning förstås som produktivitet. SOU 2017:21, Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer, lyfter hur den motsägel- sefulla tolkningen av effektivitetsbegreppet skapar en ohållbar arbetsmiljö för omsorgspersonalen och hur det i förlängningen leder till dåliga matvanor och undernäring hos de äldre:
”En matlåda hängd på dörrhandtaget kan ge hög produktivitet – man hinner förse många äldre med sin lunch – men vara usel om man ser till effektiviteten, om den som får insatsen på detta sätt inte äter, eller äter dåligt... Tid och effektivitet måste kunna samsas när den goda vården och omsorgen formas.”11 Vad NPM-logiken missar är att vissa delar av äldreomsorgen helt enkelt är svåra att kvantifiera. Det finns tid som kan synas ineffektiv ur ren
produktionssynpunkt – att stanna upp, sitta med under måltiden, lyssna på den äldre, eller att för hemtjänstpersonal laga mat på plats tillsammans med den äldre – tid som i själva verket är central för omsorgens kvalitet och de äldres välbefinnande. När fokus ligger på mätbara resultat och ”pinnar” istället för på den faktiska omsorgen blir dessa moment lätt något man sparar på, i den påstådda effektivitetens namn. Att pressa in omsorgsinsatser i styrningsmallar framtagna för helt andra processer blir inte bra och det går ut över det förebyggande arbetet mot undernäring.
15
måltidernas förläggning över dygnet behöver därför ofta anpassas efter individens individuella behov i relation till när läkemedlen intas, vilket förhindras av minutstyrda scheman utan möjlighet till omsorgsrationell flexibilitet. Personalen måste känna att omgivningen har tillit till deras profession och att de får handlingsutrymme att ge god vård och omsorg. En omsorgsrationell styrning är inte bara avgörande för omsorgens kvalitet utan påverkar också i hög grad personalens välbefinnande och hälsa.
En matlåda hängd på dörrhandtaget kan ge hög produktivitet – man hinner förse många äldre med sin lunch – men vara usel om man ser till effektiviteten, om den som får insatsen på detta sätt inte äter, eller äter dåligt... Tid och effektivitet måste kunna samsas när den goda vården och omsorgen formas.”
”
40%
30%
Undersköterskor inom äldreomsorgen svarar på frågan:
I vilken utsträckning upplever du att bemanningen är otillräcklig?
2012 2025 2035
Efterfrågan 360 500
Utbud 199 600 284 400
210 200
Prognos över utbud och efterfrågan på vård- och omsorgsutbildade
Källa: SCB, 2015
17
Bemanning
Tid för mat förutsätter en hållbar bemanning. Äldreomsorgens organisation och bemanning har avgörande betydelse för omsorgens kvalitet. Internationella studier har föga överraskande visat ett starkt samband mellan låg bemanning och bristande kvalitet för äldre i särskilt boende12. I en systematisk genomgång av 87 studier konstaterades att hög personaltäthet har positiv påverkan på vårdprocessen i allmänhet och motverkandet av undernäring i synnerhet13. Oavsett styrningsmodell så kommer vi inte runt det faktum att vård- och omsorgspersonalen behöver fler kollegor. Givet åldersutvecklingen hos
befolkningen i stort förutspår SCB att vi till 2035 behöver 160 000 fler vård- och omsorgsutbildade bara för att upprätthålla nuvarande nivå14 – en nivå som i sig inte är tillräcklig.
I Kommunals stora medlemssundersökning för 2017 svarade exempelvis 33 procent av undersköterskorna i äldreomsorgen att bemanningen var otillräcklig varje vecka och ytterligare 38 procent att den var otillräcklig i stort sett varje dag.
Konsekvenserna är betydande och här krävs det insatser.
En arbetsmiljö som ständigt ger upphov till en känsla av otillräcklighet får negativa hälsoeffekter för personalen och i förlängningen negativa följder för omsorgens kvalitet. Samhället har strukturellt utnyttjat det starka engagemang som vård- och omsorgspersonal har visat.
12Abt (2001) Appropriateness of minimum nurse staffing ratios in nursing homes. Report to Congress:
Phase II final (Vol. I-III). Baltimore, U.S. Centers for Medicare and Medicaid Services, prepared by Abt Associates Inc.
13 Bostick, J. E., Rantz, M.J., Flesner, M.K., & Riggs, C. J. (2006) “Systematic review of studies of staf- fing and quality in nursing homes.” Journal of the American Medical Directors Association, 7: 366-376 14SCB (2015) Tema: Arbetsmarknad Vård och omsorgsutbildade - idag och i framtiden
Trots nedskärningar och personalbrist har de fortsatt göra ett fantastiskt arbete, men det håller bara tills den dagen kroppen säger ifrån. Och många kroppar säger ifrån – omsorgssektorn har idag högst sjukfrånvaro av alla branscher. Den sjukfrånvaro som har ökat allra mest är fall av psykiatriska diagnoser, där höga krav och begränsade möjligheter att påverka arbetssituationen pekas ut som centrala orsaker15.
19
Utbildning
För att tackla problemet med undernäring är bemanning och styrning centrala delar, men det kommer också krävas riktade utbildningsinsatser. Historiskt har krav på formell utbildning inom äldreomsorgen problematiserats och ansetts stå i vägen för erfarenhetsbaserad kunskap som kvinnor förväntas ha naturligt16. Den debatten verkar lyckligtvis vara avslutad. Vi vet nu att formell utbildning kan ha avgörande betydelse för kvaliteten inom vård och omsorg, vilket bekräftats av flertalet svenska studier17. Personalens utbildning är också tydligt relevant i relation till problemet med utbredd undernäring. I en systematisk översikt av fortbildningens konsekvenser konstaterar Socialstyrelsen att specifik utbildning för undersköterskor har positiv effekt när det gäller att begränsa förekomsten av undernäring18.
Idag är undersköterska inte en reglerad yrkestitel, vilket också gör det svårt att på ett allmänt plan säkra utbildningsnivån. Som ett led i att säkra patientsäkerheten har Kommunal länge drivit frågan om en yrkeslegitimation för undersköterskor och att utbildningen måste vara nationell samordnad.
Flera utredningsinstanser efterfrågar samma sak. I Gymnasieutredningen SOU 2015:01 föreslås att Vård- och omsorgsprogrammet ska leda till en yrkesexamen med titulatur undersköterska, och utredningen Nationell kvalitetsplan för äldreomsorg SOU 2017:21 föreslog nyligen att staten inför en nationellt
16 Dominelli, L. (1966) “Deprofessionalizing social work: anti-oppressive practice, competencies and postmodernism.” British Journal of Social Work, 26: 153-175; Eliasson, R. (1992) ”Omsorg som lönearbete:
om taylorisering och professionalisering.” i Eliasson, R. (red.) Egenheter och allmänheter, en antologi om omsorg och omsorgens villkor. Lund: Arkiv förlag
17Andersson, K. (2007) Omsorg under förhandling. Om tid, behov och kön i en föränderlig hemtjänstverksam- het. (Akademisk avhandling) Umeå universitet. Institutionen för socialt arbete; Astvik, W. (2003) Relationer som arbete. Förutsättningar för omsorgsfulla möten i hemtjänsten. (Akademisk avhandling), Arbetslivsinstitu- tet, Stockholm; Johansson, S. (2001) Den sociala omsorgens akademisering. Stockholm: Liber förlag
18Socialstyrelsen (2014) Fortbildning för undersköterskor och vårdbiträden i äldreomsorgen – en systematisk översikt om vetenskapligt stöd och effekter för äldre och personal. Stockholm: Socialstyrelsen
samordnad legitimation för undersköterskor senast 2025. Kraven har nu också hörsammats av regeringen och Kommunal välkomnar att en statlig utredning fått i uppdrag att senast 2019 redovisa författningsförslag innehållande kompetenskrav och en ändamålsenlig reglering av yrket undersköterska19.
En undersköterskelegitimation är tveklöst mycket goda nyheter, men också vårdbiträden behöver kompetenssäkras. För att säkra kompetensförsörjning och kvalitet har Kommunal kommit överens med SKL om en yrkesutvecklingstrappa där hela branschen – med vårdbiträden, undersköterskor och
specialistundersköterskor – får tydligt utbildningsinnehåll för respektive yrke och yrkesroll20. Förslaget innebär en vårdbiträdesutbildning motsvarande 800 gymnasiepoäng som ger grundläggande kunskap för att framförallt kunna arbeta inom äldreomsorgen med individer som enligt bedömning inte kräver medicinska insatser.
Legitimationen för undersköterskor behövs för att:
1. Höja statusen på yrket.
2. Förbättra villkoren för personalen genom att yrkesrollen och ansvarsområdet blir tydligare.
3. Förbättra patientsäkerheten och öka kvaliteten inom äldreomsorg och hälso- och sjukvård.
21
säkras på ett mycket bättre sätt. I linje med forskningsinsikter måste arbetsgivaren dessutom ges en absolut skyldighet att tillhandahålla
kontinuerlig kompetensutveckling för all vård och omsorgspersonal som i stor utsträckning kan uppmärksamma och hantera undernäringsproblematik i sin yrkesroll. Sammantaget kommer en yrkesutvecklingstrappa med nationellt enhetliga utbildningskrav i kombination med kontinuerlig fortbildning förbättra kvaliteten på omsorgen, minska risken för undernäring till följd av kompetensbrist och öka statusen på vård- och omsorgsyrkena genom att tydligt synliggöra yrkesutvecklingsmöjligheter för de anställda.
Juridiska riktlinjer och etiska dilemman
Reglerna för äldreomsorgens måltidsrutiner omfattas av en rad lagar och regler. Några av de mest centrala är:
Socialtjänstlagen (2001:453)
Hälso- och Sjukvårdslagen (1982:763) Patientsäkerhetslagen (2010:659)
Lag om offentlig upphandling LOU (2016:1145)
Enligt svensk rättsuppfattning har varje vuxen person själv rätt att bestämma över sig och sin kropp. Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 2§
slår fast att vård ska ges med respekt för allas lika värde och för den enskilda människans värdighet, medan 2a § pkt 3 befäster att vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Givet dessa principer har personer också i teorin rätt att bestämma om de vill ta emot vård eller inte. Vid behandling av äldre kan detta skapa till synes motsägelsefulla ansvarsförhållanden för den vårdande personalen, inte minst om den äldre lider av demens eller demensliknande tillstånd.
Samtidigt framgår det tydligt av Socialstyrelsens Föreskrifter och
23
huvudproblemet. Det krävs tid och utbildning för att på ett etiskt bra sätt säkerställa att äldre inte lider av undernäring. Om en äldre person vägrar äta trots åtgärder ska det alltid finnas kanaler att rapportera ärendet vidare. Undernäring ska alltid utredas och behandlas – detta måste förankras hos all vård- och omsorgsverksamhet.
25
Kommunal föreslår
1. Mer tid och större handlingsutrymme för anställda inom äldreomsorgen
De anställdas villkor är avgörande för kvaliteten inom äldreomsorgen.
Undernäringen hos våra äldre är till stor del en arbetsmiljöfråga. För att personalen ska kunna skapa en god måltidsmiljö med anpassat stöd krävs mer tid och större handlingsutrymme. För det krävs både ökad bemanning och mindre detaljstyrning.
2. Tydliggjord skyldighet att behandla/remittera misstänkta fall av undernäring
För att motverka undernäring behövs en tydlig behandlingsskyldighet som inte kan villkoras eller avsägas med hänvisning till effektivitetskrav.
Vetskapen om denna skyldighet måste etableras hos arbetsgivare, personal, brukare och anhöriga. Vård och omsorg ska alltid utgå från rätten till självbestämmande, men särskilt i fall av demenssjukdom måste personalens professionella bedömning uppvärderas. Personal ska aldrig, mot bättre vetande, tvingas avstå från insatser vid misstänkta fall av undernäring. Skyldigheten att behandla och/eller remittera måste därför göras absolut.
3. Samtliga biståndsbeslut rörande mat ska säkerställa att maten intas
I samtliga biståndsbeslut rörande mat ska det säkerställas att maten inte bara levereras utan också intas. Det innefattar utrymme för personalen att alltid stödja måltidssituationen eller – vid behov – remittera fallet vidare, i linje med förslag (1) ovan.
4. Legitimering av undersköterskor
För att trygga patientsäkerheten och säkra kompetent behandling kopplad till fall av undernäring krävs en yrkeslegitimation för undersköterskor där utbildningen samordnas på nationell nivå. Detta ligger i linje med slutsatserna i flertalet utredningar. Utbildningen bör vara fullgjort godkänt Vård- och omsorgsprogram med yrkesexamen från gymnasiet, alternativt motsvarande inom den kommunala vuxenutbildningen (exklusive de gymnasiegemensamma kurserna).
5. All personal ska ha vård- och omsorgsutbildning, lägst
vårdbiträde om 800 poäng från Vård- och omsorgsprogrammet I linje med Kommunals överenskommelse med SKL behövs en nationell yrkesutvecklingstrappa som säkrar kompetensförsörjning och kvalitet inom vård och omsorg. Utbildningsinnehållet för vårdbiträde ska innehålla kurser motsvarande 800p från Vård- och omsorgsprogrammet och är anpassat efter Arbetsförmedlingens möjligheter att erbjuda arbetsmarknadsutbildningar inom vård och omsorg. Förvärvad kunskap ska valideras mot fastställda kurser i Vård- och omsorgsprogrammet enligt en nationell modell. Sammantaget innebär utbildningskraven ett kompetenslyft som tar hänsyn till situationen på arbetsmarknaden och ger vårdbiträden tydliga vägar att vidareutbilda sig till undersköterskor.
6. Personal inom vård och omsorg ska kontinuerligt kompetens- utvecklas kring hur undernäring förebyggs och behandlas
27
7. En styrning som är omsorgsrationell
NPM-filosofin har inneburit ökat tidstryck och uteblivna resultat. Att pressa in omsorgsinsatser i styrningsmallar framtagna för tillverkningsindustrin blir inte bra, varken för personal eller för de äldre. Äldreomsorgen behöver en omsorgsrationell styrning där minutstyrda scheman byts mot tillit till personalens kunskap att exempelvis bedöma behov av tidskrävande, men avgörande, stödinsatser mot undernäring.
8. Ökade resurser genom tydliga riktlinjer
Ökad bemanning och utrymme att göra insatser mot undernäring kommer generellt sett att kräva ökade resurser. Kommunal anser att kommuner och landsting behöver tillföras mer resurser då delar av verksamheterna i dag är underfinansierade, samtidigt som behoven ser olika ut på olika ställen.
Det bästa sättet att garantera finansieringen är därför tydliga riktlinjer som innebär att arbetsgivare inom äldreomsorgen redovisar hur de säkrar bemanning och handlingsutrymme för att motverka undernäring.
Referenser
Abt (2001) Appropriateness of minimum nurse staffing ratios in nursing homes. Report to Congress: Phase II final (Vol. I-III). Baltimore, U.S. Cen- ters for Medicare and Medicaid Services, prepared by Abt Associates Inc.
Andersson, K. (2007) Omsorg under förhandling. Om tid, behov och kön i en föränderlig hemtjänstverksamhet. (Akademisk avhandling) Umeå universitet. Institutionen för socialt arbete
Astvik, W. (2003) Relationer som arbete. Förutsättningar för omsorgsfulla möten i hemtjänsten. (Akademisk avhandling), Arbetslivsinstitutet,
Stockholm
Bartlett, W. & Le Grand, J. (1993) Quasi Markets and Social Policy, London:
Macmillan Press
Bostick, J. E., Rantz, M.J., Flesner, M.K., & Riggs, C. J. (2006) “Systematic review of studies of staffing and quality in nursing homes.” Journal of the American Medical Directors Association, 7: 366-376
Burman, M., Säätelä, S., Carlsson, M., Olofsson, B., Gustafson, Y. &
Hörnsten, C. (2015) ” Body mass index, mini nutritional assessment, and their association with five-year mortality in very old people”, The journal of
29
Eliasson, R. (1992) ”Omsorg som lönearbete: om taylorisering och professionalisering.” i Eliasson, R. (red.) Egenheter och allmänheter, en antologi om omsorg och omsorgens villkor. Lund: Arkiv förlag
Evans, C. (2005) “Malnutrition in the elderly: a multifactorial failure to thrive”, The Permanente Journal, 9(3): 38-41
Försäkringskassan (2016) Sjukfrånvaro per bransch och sektor, Statistikbilaga till pressmedelande
Hartmann, L. (2011) ”Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten”, DN debatt 2011-09-07
Hjort, M.(2017) ”Trappa ska lyfta vårdbiträden”, Kommunalarbetaren, 2017- 04-05, https://www.ka.se/satsning-pa-vardbitraden
IVO (2013) Äldre efterfrågar kontinuitet: Nationell tillsyn av vård och omsorg – slutrapport 2013, Inspektionen för vård och omsorg, IVO2013-2 Johansson, S. (2001) Den sociala omsorgens akademisering. Stockholm:
Liber förlag
Kommunal (2016) Styrning för välfärdsproffs Kommunal (20117) Medlemsundersökning 2017
Rainey, H. (2014) Understanding and Managing Public Organizations, 5th edition, John Wiley & Sons, Inc.
Regeringen (2017) Kommittédirektiv 2017:103 – Reglering av yrket undersköterska
SCB (2015) Tema: Arbetsmarknad Vård och omsorgsutbildade - idag och i framtiden
SKL (2011) Undernäring – åtgärder för att förebygga, Sveriges Kommuner och Landsting: nationell satsning för ökad patientsäkerhet
SNS (2011) Konkurrensens konsekvenser, Hartmann, L. (red.)
Socialstyrelsen (2014) Fortbildning för undersköterskor och vårdbiträden i äldreomsorgen – en systematisk översikt om vetenskapligt stöd och effekter för äldre och personal. Stockholm: Socialstyrelsen
Socialstyrelsen (2017) Minska risken för undernäring, hämtad 2017-09-27 från https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker/vardskadeomraden/
undernaring
SOSFS (2014) Förebyggande av och behandling vid undernäring, Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 2014:10
SOU (2015) Gymnasieutredningen, Statens offentliga utredningar, 2015:01 SOU (2017) Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer, Statens offentliga utredningar, 2017:21
WHO (2017) Nutrition for older persons, http://www.who.int/nutrition/
31
AT - ÅTTA FÖRSLAG FÖR BÄTTRE ARBETSVILLKOR OCH MER MATLUST I ÄLDREOMSORGEN• PRODUKTION KOMMUNAL 2017.
15,6 procent av alla äldre inom svensk äldreomsorg beräknas lida av allvarlig undernäring och över 60 procent antas ha ett bristfälligt näringsintag.
Rapporten ”Tid för mat” beskriver hur problemet med utbredd undernäring i hög grad kan kopplas till personalens brist på tid och handlingsutrymme.
Minutstyrda scheman, produktivitetskrav och otydliga riktlinjer omöjliggör ofta för personal i äldreomsorgen att ge det individanpassade stöd som krävs för att motverka undernäring.
Rapporten presenterar åtta förslag för att förebygga undernäring som sammantaget syftar till att ge vård- och omsorgspersonal bättre förutsättningar att utöva sitt yrke.
