1. Inledning
Från och med år 2035 väntas utrikes födda utgöra ungefär 20 procent av samtliga förvärvsarbetande i åldern 16-74 år, vilket kan jämföras med dagens nivå på 14 procent. Det betyder att utrikes föddas betydelse för den framtida sysselsättningen i Sverige blir allt viktigare, framförallt i ljuset av att utrikes födda väntas stå för hela befolkningsökningen i förvärvsarbetandes åldrar fram till år 2035 (SCB, 2013a).
Etableringen till samhället i allmänhet och arbetsmarknaden i synnerhet blir en stor utmaning som öppnar upp stora möjligheter för Sverige och Gävleborgs län som har en åldrande befolkning och ett allt större behov av arbetskraft. Efterfrågan på arbetskraft med eftergymnasial utbildning och gymnasial utbildning kommer att öka kraftigt till år 2035, samtidigt som efterfrågan på förgymnasial utbildning minskar. Prognosen som SCB (2014) tagit fram för arbetsmarknaden pekar också på stora brister med kompetenser inom framförallt hälso- och sjukvården.
Idag står egentligen hela Europa (med undantag för vissa geografiska områden) inför likartade utmaningar: befolkningen blir allt äldre och ålderssammansättningen förändras. Detta medför bland annat stora pensionsavgångar och ett ökande omsorgsbehov (Global utmaning, 2015). Enligt en rapport från kreditvärderingsinstitutet Moody’s kommer Sverige, på grund av att landet tagit emot fler migranter, att få en gynnsammare demografisk utveckling jämfört med andra länder, vilket i framtiden kommer ge möjligheter till en högre tillväxt och utbyggd välfärd (Dagens Industri, 2016). Samma resonemang lyfter även Arena idé (2015) fram i sin rapport 900 miljarder skäl att uppskatta invandring.
I Reforminstitutets (2014) rapport påtalas också att migrationen kan ge en ökad specialisering till arbetsmarknaden samt motverka kompetensbrist såväl som den mer allmänna arbetskraftsbristen som idag existerar på svensk arbetsmarknad.
Exkluderingen från arbetsmarknaden är en av de största utmaningarna som både Sverige och Gävleborgs län står inför. Att det finns arbetskraft och kompetens som matchar företagens och arbetsmarknadens behov är en viktig förutsättning för en regions tillväxt och konkurrenskraft. Med tider då det är många som lämnar arbetsmarknaden samtidigt som många nya träder in har kompetensförsörjning och matchning lyfts fram som viktiga områden att arbeta med i samtliga regioner. En stor utmaning för arbetsmarknadspolitiken är att stötta och rusta de personer som står längst från arbetsmarknaden. Att underlätta för dem att finna, få och behålla ett arbete är en vinst såväl för den enskilde individen som för samhället (Arbetsförmedlingen, 2015). Det handlar inte enbart om utrikes födda som har svårt att ta sig in, även gruppen unga och gruppen funktionshindrade är grupper som generellt har det svårare än genomsnittet att ta sig in på arbetsmarknaden.
I Arbetsförmedlingens (2016a) senaste prognosen över arbetsmarknadsutsikterna för Sverige görs gällande att den svenska ekonomin och arbetsmarknaden växer kraftigt just nu, och förväntas göra det under kommande år. Möjligheten för arbetslösa att hitta ett arbete ökar, samtidigt som, precis som nämnt ovan, vissa specifika grupper på arbetsmarknaden får allt svårare att ta sig in. Paradoxalt nog råder det också brist på arbetskraft, ett underskott som förmodas öka under kommande år. Brist på arbetskraft härstammar främst från att arbetssökande inte innehar de kvalifikationer som arbetsmarknaden behöver i nuläget. Rekryteringsproblemen leder i slutändan till att verksamheter inte kan expandera, något som bromsar jobbtillväxten. Arbetsförmedlingen lyfter slutligen fram att nyckelfaktorn för den framtida arbetsmarknadens kompetensförsörjning blir att ta tillvara på de nyanländas kompetens, samtidigt som en effektiv matchning på arbetsmarknaden som helhet blir den stora utmaningen.
Människor som idag anländer till Gävleborgs län från andra delar av världen gör så av olika anledningar - framförallt handlar det om flyktingar som flyr från krig och humanitära katastrofer, men det finns såklart också en viss arbetskraftsinvandring. När människor kommer till ett land av så skilda orsaker är inte förutsättningar och möjligheter till etablering till samhälle och arbetsmarknad likvärdiga.
Exempelvis är det rimligt att anta att en människa som invandrar som arbetskraft redan har ett jobb vid
ankomst, medan en människa som flyr för sitt liv inte har ett jobb som väntar vid ankomst. För att läsa mer om teoretiska utgångspunkter för utrikes föddas utfall och etablering på arbetsmarknaden se Samhällsmedicins (2015) rapport Med utländsk bakgrund i Gävleborgs län – ur ett arbetsmarknads- och sysselsättningsperspektiv.
Syftet med denna rapport är att lyfta fram vilken kompetens som de utrikes födda i Gävleborgs län innehar. Den kompetens som analyseras är utbildningsnivå och utbildningsinriktning bland utrikes födda, kopplat till både sysselsättning och vistelsetid. Därtill är det också intressant att titta på vilken kompetens som idag inte fullt ut utnyttjas i Gävleborgs län, det vill säga de människor som av någon anledning är exkluderad från arbetsmarknaden och därmed inte räknas som förvärvsarbetare (se kapitel 5). Att belysa den kompetens som utrikes födda tillför Gävleborgs län betyder inte att det inte finns behov av ett integreringsarbete, men det betyder att Gävleborgs län har möjligheter att få tillskott i sysselsättningen och kompetens, via de utrikes födda som söker sig hit, vilket vidare kan utveckla länets tillväxt och konkurrenskraft.
Datamaterial och avgränsning
Statistiken som används i denna rapport kommer övervägande från SCB:s integrationsdatabas STATIV.
Den målgrupp som vi valt att använda är utrikes födda personer, det vill säga alla personer som är födda i annat land än Sverige oavsett hur länge personen har bott i Sverige. Åldersintervallet är samma intervall som SCB använder sig av i deras Registerbaserade arbetsmarknadsstatistik (RAMS), det vill säga 20-64 år. Totalt bygger datamaterialet på 20 968 individer, varav 10 107 är män och 10 861 kvinnor.
Gränsen för vad som räknas som förvärvsarbetande eller ej förvärvsarbetande är att personen ska ha, vid mättillfället (under en vecka i november), arbetet minst en (1) timme, vilket även statistiken i RAMS bygger på.
Utbildningsnivåerna som rapporten redovisar är kategoriserade enligt Svensk utbildningsnomenklatur (SUN): förgymnasial = förgymnasial utbildning kortare än 9 år, samt förgymnasial utbildning 9 år, gymnasial = gymnasial utbildning högst 2-årig, samt gymnasial utbildning 3 år, eftergymnasial = eftergymnasial utbildning kortare än 3 år, eftergymnasial utbildning 3 år eller längre, samt forskarutbildning. Det finns också en kategori för de individer med okänd utbildningsnivå.
Några gånger har statistiken blivit uppdelad efter vilken födelseregion personen har, men ofta är uppdelningen snarare gjord efter utbildningsnivå och vistelsetid. Födelseregionen är ett relativt trubbigt mått när vi vill studera kompetens hos personer som är utrikes födda, eftersom personer från samma födelseregion kan ha helt olika förutsättningar till exempelvis utbildning osv. Naturligare blir att dela upp statistiken efter utbildningsnivå, utbildningsinriktning och vistelsetid. Utbildningsnivån har betydelse för etableringen på arbetsmarknaden, utbildningsinriktningen säger något om hur det generella arbetsmarknadsläget är eftersom efterfrågan på vissa utbildningsinriktningar skiljer sig från andra. Vistelsetiden kan ses som en samling av alla möjliga olika faktorer som är viktiga vid arbetsmarknadsetablering, exempelvis sociala nätverk, humankapital, språkkunskaper.
Rapporten kommer inte att beröra frågeställningar om matchning på arbetsmarknaden då datakällan inte har dessa ingångar. Men i ett djupare resonemang är det självklart väldigt intressant att ändå diskutera kring för att koppla just till vilka kompetenser som arbetsmarknaden är i behov av samt vad som kan bidra till att öka sysselsättningen bland utrikes födda med olika utbildningsinriktning.
Disposition
Kapitel 2 handlar om sysselsättningsgrad och utbildningsnivå, medan kapitel 3 går något djupare och fokuserar på sysselsättningsgrad och utbildningsinriktning. I kapitel 4 presenteras vilka näringsgrenar utrikes födda män och kvinnor arbetar inom. Exkluderingen från arbetsmarknaden, frivillig eller ofrivillig, behandlas i kapitel 5, följt av en sammanfattande och avslutande diskussion i kapitel 6.
Denna rapport är framtagen av utredare Johan Frisk, Samhällsmedicin, Region Gävleborg.
Sysselsättningsgraden bland inrikes födda och utrikes födda skiljer sig både i Sverige, länet och i länets kommuner. Skillnader förklaras ofta genom beskrivningar och referenser till humankapitalet, det sociala kapitalet, sociala nätverk, ekonomisk teori, diskriminering och arbetsmarknadens uppbyggnad (se tidigare publicerad rapport från Samhällsmedicin: Med utländsk bakgrund i Gävleborgs län – ur ett arbetsmarknads- och sysselsättningsperspektiv, 2015).
I figuren ovan redovisas andelen inrikes födda respektive utrikes födda (20-64 år) som var en del av de sysselsatta i Gävleborgs län år 2014. Totalt var 91,5 procent av de sysselsatta kvinnorna inrikes födda, och därmed 8,5 procent utrikes födda. För män var andelen inrikes födda 91,9 procent av de sysselsatta, och utrikes födda 8,1 procent. Dessa andelar bör sättas i relation till andelen av inrikes födda respektive utrikes födda i hela befolkningen mellan 20-64 år. Där var andelen inrikes födda män 87,2 procent och andelen utrikes födda män 12,8 procent, vilket betyder att det fanns en överrepresentation av inrikes födda i sysselsättningstalet. Samma resonemang kan föras i fråga om kvinnorna mellan 20-64 år i befolkningen: där var andelen inrikes födda 85,7 procent och andelen utrikes födda 14,3 procent.
Sysselsättningsgraden mellan inrikes födda och utrikes födda skiljer sig åt i Gävleborgs län. Dessutom skiljer sig sysselsättningsgraden mellan män och kvinnor, där kvinnor har och historiskt har haft en generellt lägre sysselsättningsgrad jämfört med män. Detta stämmer även då befolkningen delas upp i inrikes födda och utrikes födda. Totalt i Gävleborgs befolkningen år 2014 (20-64 år) fanns 154 932 individer, varav 79 202 män och 75 732 kvinnor. Antalet utrikes födda individer (20-64 år) var 20 968, varav 10 107 är män och 10 861 kvinnor.
Figuren ovan redovisar sysselsättningsgraden bland inrikes födda och utrikes födda (20-64 år) i Gävleborgs län mellan år 1997-2014, uppdelat efter kön. Sysselsättningsgraden i länet var på väg att stiga i slutet av 1990-talet in på 2000-talet, både för inrikes födda och utrikes födda män och kvinnor.
Men i och med den så kallade IT-kraschen i början av 2000-talet började sysselsättningsgraden bland utrikes födda att sjunka, samtidigt som den fortsatte att öka något bland inrikes födda. Därefter har sysselsättningsgraden bland utrikes födda män och kvinnor fortsatt att sjunka under nästan alla år efter IT-kraschen, med en tydlig nedgång just vid finanskrisen år 2008. År 2014 var sysselsättningsgraden bland utrikes födda män 50 procent, att jämföra med 82 procent bland inrikes födda män. Samma år var sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor 45 procent, jämfört med 80 procent bland inrikes födda kvinnor.
En förklaring som lyfts fram för att förklara den, oftast lägre, sysselsättningsgraden bland utrikes födda är vistelsetiden. Vistelsetiden säger något om hur lång tid det tar för individen att ta sig in på arbetsmarknaden, genom att studera hur lång tid det generellt tar innan en etablering på arbetsmarknaden sker.
I figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män och kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, efter vilken vistelsetid individen haft i Sverige. Vistelsetiden är uppdelad efter 0-20 år samt ett sista år som representerar alla individer med en vistelsetid över 20 år.
Sysselsättningsgraden för både män och kvinnor ökar när vistelsetiden ökade, vilket känns rimligt då en längre vistelsetid går att relatera till bättre språkkunskaper, potentiellt utökning av humankapitalet, validering av tidigare erfarenheter, återuppbyggnad av sociala nätverk och kontakter, osv. Fram till någonstans runt 10-12 år ökade sysselsättningsgraden för både män och kvinnor, men började därefter att stagnera och stabilisera sig på en nivå som innebar några procentenheter lägre än genomsnittet (för både inrikes födda och utrikes födda män och kvinnor) i Gävleborgs län år 2014 (orangea linjen), 76,6 procent.
Det finns skillnader vid jämförelse av utbildningsnivå bland inrikes födda och utrikes födda. Generellt hade utrikes födda män och kvinnor i Gävleborgs län år 2014 en jämnare fördelning mellan andel med förgymnasial, gymnasial och eftergymnasial utbildning, jämfört med inrikes födda som framförallt hade en lägre andel individer med en förgymnasial utbildning som högsta avklarade utbildning.
Den vänstra figuren ovan illustrerar utbildningsnivån bland inrikes födda och utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014. Andelen inrikes födda män med förgymnasial utbildning var 15 procent. Andelen med gymnasial utbildning var 62 procent och andelen med eftergymnasial utbildning var 22 procent. För utrikes födda män var andelen med förgymnasial utbildning 28 procent. Andelen med gymnasial utbildning var 36 procent och andelen med eftergymnasial utbildning var 30 procent.
Andelen individer med en okänd utbildning var 1 procent för inrikes födda och 5 procent för utrikes födda.
Den högra figuren ovan illustrerar utbildningsnivån bland inrikes födda och utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014. Andelen inrikes födda kvinnor med förgymnasial utbildning var 10 procent. Andelen med gymnasial utbildning var 53 procent och andelen med eftergymnasial utbildning var 37 procent. För utrikes födda kvinnor var andelen med förgymnasial utbildning 29 procent. Andelen med gymnasial utbildning var 32 procent och andelen med eftergymnasial utbildning var 34 procent.
Andelen individer med en okänd utbildning var 1 procent för inrikes födda och 5 procent för utrikes födda.
Den generella utbildningsnivån bland olika individer skiljer sig mellan födelseregioner. Skillnaderna mellan män och kvinnor följer samma mönster, även om procentsatserna inte är desamma.
Den vänstra figuren ovan redovisar utbildningsnivån för utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, efter födelseregion. Födelseregion med högst andel män med en eftergymnasial utbildningen var EU28 exkl. Norden* med 47 procent, lägst andel hade Norden exkl.
Sverige (21 procent) och Afrika (21 procent). Däremot hade födelseregion Norden exkl. Sverige högst andel män med en gymnasial utbildning, 51 procent, tillsammans med födelseregion Sydamerika, 52 procent. Andelen män med förgymnasial utbildning var högst inom födelseregion Afrika med 37 procent, lägst var andelen inom födelseregion EU28 exkl. Norden (11 procent).
Den högra figuren ovan redovisar utbildningsnivån för utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, efter födelseregion. Födelseregion med högst andel kvinnor med en eftergymnasial utbildningen var EU28 exkl. Norden med 57 procent, lägst andel hade Afrika (15 procent) och Norden exkl. Sverige (34 procent). Däremot hade födelseregion Norden exkl. Sverige högst andel kvinnor med en gymnasial utbildning, 47 procent, tillsammans med födelseregion Sydamerika, 39 procent. Andelen kvinnor med förgymnasial utbildning var högst inom födelseregion Afrika med 50 procent, lägst var andelen inom födelseregion EU28 exkl. Norden (6 procent).
En förklaring till den höga andelen män med gymnasial utbildning inom födelseregion Norden exkl.
Sverige och den relativt låga andelen med eftergymnasial utbildning, kan vara att många av dessa individer kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare för industrin i länet, vilket inte krävde någon högre utbildning än gymnasial.
*Det vill säga, EU:s 28 medlemsländer exklusive de nordiska länderna.
Vistelsetid har, som tidigare nämnts, en relativt stor betydelse när det gäller etablering på arbetsmarknaden. Ett rimligt antagande då en längre vistelsetid medför att en eventuell klyfta i humankapital, socialt kapital osv. mellan inrikes födda och utrikes födda kan antas minska. Vistelsetiden som redovisas ovan är uppdelad i sex olika intervall; 0-2 år, 3-5 år, 6-10 år, 11-15 år, 16-19 år, och 20 år eller mer.
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år) med en förgymnasial utbildning, boende i Gävleborgs län år 2014, efter vistelsetid i Sverige.
Sysselsättningsgraden ökar ju längre vistelsetiden blir. För utrikes födda män med en förgymnasial utbildning och en vistelsetid på 0-2 år (det vill säga relativt nykomna till Sverige) var sysselsättningsgraden 9 procent. Samtidigt som sysselsättningsgraden var 30 procent för vistelsetider på mellan 3-5 år och 38 procent för 6-10 år. Därefter ökar sysselsättningsgraden till 54 procent för vistelsetider mellan 11-15 år och stabiliseras mellan 50-60 procent. För utrikes födda män med förgymnasial utbildning och vistelsetid längre än 20 år var sysselsättningsgraden 59 procent. Dessa siffror kan jämföras mot snittet inom utbildningsnivån, det vill säga alla män (inrikes födda och utrikes födda) med förgymnasial utbildning (20-64 år) i Gävleborgs län år 2014, som var 63 procent. Vilket betyder att utrikes födda män med förgymnasial utbildning konstant ligger efter genomsnittet för utbildningsnivån, även om sysselsättningsgraden närmar sig ju längre vistelsetiden blir.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år) med en förgymnasial utbildning, boende i Gävleborgs län år 2014, efter vistelsetid i Sverige.
Sysselsättningsgraden ökar ju längre vistelsetiden blir. För utrikes födda kvinnor med en förgymnasial utbildning och en vistelsetid på 0-2 år var sysselsättningsgraden 2 procent. Samtidigt som sysselsättningsgraden var 14 procent för vistelsetider på mellan 3-5 år och 26 procent för 6-10 år.
Därefter ökar sysselsättningsgraden till 48 procent för vistelsetider mellan 11-15 år och stabiliseras mellan runt 50 procent. För utrikes födda kvinnor med förgymnasial utbildning och vistelsetid längre än 20 år var sysselsättningsgraden 49 procent. Dessa siffror kan jämföras mot snittet inom utbildningsnivån, det vill säga alla kvinnor med förgymnasial utbildning (20-64 år) i Gävleborgs län år 2014, som var 45 procent. Vilket betyder att utrikes födda kvinnor med förgymnasial utbildning generellt har en högre sysselsättningsgrad från och med vistelsetider på 11 år eller mer.
Utrikes födda kvinnor med förgymnasial utbildning hade lägre sysselsättningsgrad jämfört med utrikes födda män med förgymnasial utbildning inom alla tre kortare vistelsetidskategorier, därefter närmade sig kvinnorna männen, men hade generellt en lägre sysselsättningsgrad.
Vistelsetiden som redovisas ovan är uppdelad i sex olika intervall; 0-2 år, 3-5 år, 6-10 år, 11-15 år, 16-19 år, och 20år eller mer.
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år) med en gymnasial utbildning, boende i Gävleborgs län år 2014, efter vistelsetid i Sverige. Sysselsättningsgraden ökar ju längre vistelsetiden blir. För utrikes födda män med en gymnasial utbildning och en vistelsetid på 0-2 år (det vill säga relativt nykomna till Sverige) var sysselsättningsgraden 9 procent. Samtidigt som sysselsättningsgraden var 39 procent för vistelsetider på mellan 3-5 år och 50 procent för 6-10 år.
Därefter ökar sysselsättningsgraden till 66 procent för vistelsetider mellan 11-15 år och sedan ytterligare 7 procentenheter till vistelsetider på 20 år eller mer. Dessa siffror kan jämföras mot snittet inom utbildningsnivån, det vill säga alla män (inrikes födda och utrikes födda) med gymnasial utbildning (20-64 år) i Gävleborgs län år 2014, som var 82 procent. Vilket betyder att utrikes födda män med gymnasial utbildning konstant ligger efter genomsnittet för utbildningsnivån, även om sysselsättningsgraden närmar sig ju längre vistelsetiden blir. Även för individer med en lång vistelsetid är skillnaden till genomsnittet inom utbildningsnivån relativt stor.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år) med en gymnasial utbildning, boende i Gävleborgs län år 2014, efter vistelsetid i Sverige. Sysselsättningsgraden ökar ju längre vistelsetiden blir. För utrikes födda kvinnor med en gymnasial utbildning och en vistelsetid på 0-2 år var sysselsättningsgraden 5 procent. Samtidigt som sysselsättningsgraden var 24 procent för vistelsetider på mellan 3-5 år och 48 procent för 6-10 år. Därefter ökar sysselsättningsgraden till 66 procent för vistelsetider mellan 11-15 år och stabiliserade sig runt 70 procent för längre vistelsetid. För utrikes födda kvinnor med gymnasial utbildning och vistelsetid längre än 20 år var sysselsättningsgraden 71 procent. Dessa siffror kan jämföras mot snittet inom utbildningsnivån, det vill säga alla kvinnor med gymnasial utbildning (20-64 år) i Gävleborgs län år 2014, som var 78 procent. Vilket betyder att utrikes födda kvinnor med gymnasial utbildning generellt har en lägre sysselsättningsgrad inom alla vistelsetider, även om skillnaden minskar.
Utrikes födda kvinnor med gymnasial utbildning hade lägre sysselsättningsgrad jämfört med utrikes födda män med gymnasial utbildning inom alla tre kortare vistelsetidskategorier, därefter hade kvinnorna liknande sysselsättningsgrad som männen, men det generella snittet var lägre bland kvinnor jämfört med män.
Vistelsetiden som redovisas ovan är uppdelad i sex olika intervall; 0-2 år, 3-5 år, 6-10 år, 11-15 år, 16-19 år, och 20 år eller mer.
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år) med en eftergymnasial utbildning, boende i Gävleborgs län år 2014, efter vistelsetid i Sverige.
Sysselsättningsgraden ökar ju längre vistelsetiden blir. För utrikes födda män med en eftergymnasial utbildning och en vistelsetid på 0-2 år (det vill säga relativt nykomna till Sverige) var sysselsättningsgraden 18 procent. Samtidigt som sysselsättningsgraden var 48 procent för vistelsetider på mellan 3-5 år och 58 procent för 6-10 år. Därefter ökar sysselsättningsgraden till 72 procent för vistelsetider mellan 11-15 år och sedan ytterligare 7 procentenheter till vistelsetider på 20 år eller mer.
Dessa siffror kan jämföras mot snittet inom utbildningsnivån, det vill säga alla män (inrikes födda och utrikes födda) med eftergymnasial utbildning (20-64 år) i Gävleborgs län år 2014, som var 82 procent.
Vilket betyder att utrikes födda män med eftergymnasial utbildning konstant ligger efter genomsnittet för utbildningsnivån, även om sysselsättningsgraden närmar sig ju längre vistelsetiden blir. För utrikes födda män med vistelsetid på 20 år eller mer är skillnaden relativt liten, 3 procentenheter.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år) med en eftergymnasial utbildning, boende i Gävleborgs län år 2014, efter vistelsetid i Sverige.
Sysselsättningsgraden ökar ju längre vistelsetiden blir. För utrikes födda kvinnor med en eftergymnasial utbildning och en vistelsetid på 0-2 år var sysselsättningsgraden 13 procent. Samtidigt som sysselsättningsgraden var 32 procent för vistelsetider på mellan 3-5 år och 52 procent för 6-10 år.
Därefter ökar sysselsättningsgraden till 72 procent för vistelsetider mellan 11-15 år. För utrikes födda kvinnor med eftergymnasial utbildning och vistelsetid längre än 20 år var sysselsättningsgraden 84 procent. Dessa siffror kan jämföras mot snittet inom utbildningsnivån, det vill säga alla kvinnor med eftergymnasial utbildning (20-64 år) i Gävleborgs län år 2014, som var 84 procent. Vilket betyder att utrikes födda kvinnor med eftergymnasial utbildning generellt har en lägre sysselsättningsgrad inom alla vistelsetider, förutom när det gäller vistelsetid på 20 år eller mer då nivån låg på samma som genomsnittet.
Utrikes födda kvinnor med eftergymnasial utbildning hade lägre sysselsättningsgrad jämfört med utrikes födda män med eftergymnasial utbildning inom alla tre kortare vistelsetidskategorier, därefter hade kvinnorna samma eller högre sysselsättningsgrad, samtidigt som det generella snittet också var högre bland kvinnor jämfört med män.
Svensk utbildningsnomenklatur (SUN) är en standard för klassificering av enskilda utbildningar, samtidigt som den utgör ett system för aggregering av utbildningar till större grupper. SUN används i såväl centrala register för officiell statistik, exempelvis i SCB:s register över befolkningens utbildning, som vid specialundersökningar. Standarden används även av företag och organisationer för registrering av personalens utbildning personaladministrativa informationssystem.
Utbildningsinriktning är precis som utbildningsnivå något som påverkar sysselsättningsgraden för både inrikes födda och utrikes födda. Arbetsmarknaden styrs mycket utifrån vilken efterfrågan det finns på arbetskraft, hur mycket som efterfrågas och vad som efterfrågan, samt vilket utbud som finns att tillgå inom ett län, en kommun osv. Det betyder att olika utbildningsinriktningar kan leda till sysselsättning snabbare än andra, och dessutom högre sysselsättningsgrad.
I figuren ovan illustreras andelen utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, efter utbildningsinriktning (SUN 2000). Av alla utrikes födda män med någon form av utbildning hade 37 procent en allmän utbildning. Allmän utbildning omfattar utbildningar som ger kunskaper i svenska och matematik samtidigt som de ger kunskaper inom andra ämnesområden såsom främmande språk, historia, religion, samhällskunskap och naturvetenskap. Samtliga utbildningar på grundskolenivå räknas hit. Breda, teoretiskt/studieförberedande gymnasieutbildningar inkluderas också.
Den näst vanligaste utbildningsinriktningen bland utrikes födda män var teknik och tillverkning med 23 procent, följt av okänd med 9 procent och samhällsvetenskap, juridik, m.m. med 8 procent.
Fördelningen av utrikes födda män jämfört med inrikes födda män skiljde sig åt inom varje inriktning.
Exempelvis hade 37 procent av alla utrikes födda män en inriktningen inom allmän utbildning (se figur ovan), vilket motsvarade cirka 20 procent av det totala antalet män inom inriktningen (det vill säga totalt tillsammans med inrikes födda män). Inom teknik och tillverkning var andelen utrikes födda lägre med runt 7 procent av alla män, samtidigt som runt 23 procent av de utrikes födda männen hade en sådan utbildningsinriktning. Inom inriktningen okänd var strax under 40 procent utrikes födda, vilket kan ses som en överrepresentation med tanke på att andelen utrikes födda män inte har lika stor andel i befolkningen som helhet (se kapitel 2).
I figuren ovan illustreras andelen utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, efter utbildningsinriktning (SUN 2000). Av alla utrikes födda kvinnor med någon form av utbildning hade 38 procent en allmän utbildning. Allmän utbildning omfattar utbildningar som ger kunskaper i svenska och matematik samtidigt som de ger kunskaper inom andra ämnesområden såsom främmande språk, historia, religion, samhällskunskap och naturvetenskap. Samtliga utbildningar på grundskolenivå räknas hit. Breda, teoretiskt/studieförberedande gymnasieutbildningar inkluderas också.
Den näst vanligaste utbildningsinriktningen bland utrikes födda kvinnor var hälso- och sjukvård med 16 procent, följt av samhällsvetenskap, juridik, m.m. med 13 procent och okänd med 9 procent.
Fördelningen av utrikes födda kvinnor jämfört med inrikes födda kvinnor inom respektive utbildningsinriktning skiljde sig åt. Exempelvis hade 38 procent av alla utrikes födda kvinnor en inriktning inom allmän utbildning, vilket då var cirka 26 procent av det totala antalet kvinnor inom inriktningen (det vill säga totalt tillsammans med inrikes födda kvinnor). Inom hälso- och sjukvård var andelen utrikes födda kvinnor lägre med runt 9 procent av alla kvinnor. Inom inriktningen samhällsvetenskap, juridik, m.m., var strax under 11 procent utrikes födda. Utrikes födda kvinnor med en okänd inriktning är överrepresenterade jämfört med representation i befolkningen som helhet (se kapitel 2).
Etableringen på arbetsmarknaden diskuteras ofta utifrån ett medelvärde, som är intressant eftersom det säger något om eventuella svårigheter för specifika grupper att ta sig in på arbetsmarknaden. Men för att få en förståelse för vilka grupper som ligger i riskzonen av exkludering från arbetsmarknaden måste mer än medelvärdet studeras. Exempelvis kan vi dela in individerna efter utbildningsnivå, eller som här efter utbildningsinriktning, för att se om det finns skillnader i etableringstiden till arbetsmarknaden.
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom hälso- och sjukvård eller social omsorg, efter vistelsetid. Sysselsättningsgraden tar i detta fall inte hänsyn till om individen arbetar inom den sektor som individen har utbildning för, endast om individen med denna utbildningsinriktning är sysselsatt eller inte. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda män med utbildningsinriktning inom hälso- och sjukvård eller social omsorg låg sysselsättningsgraden på 31 procent för vistelsetid på 0-2 år och 69 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden nästan på genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla män), 83 procent. Därefter stabiliserades sysselsättningsgraden runt genomsnittet med en topp i vistelsetid 16-19 år på 91 procent, men den toppen kan också vara en slump då antalet individer var relativt få.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom hälso- och sjukvård eller social omsorg, efter vistelsetid. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda kvinnor med utbildningsinriktning inom hälso- och sjukvård eller social omsorg låg sysselsättningsgraden på 31 procent för vistelsetid på 0-2 år och 47 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden på 70 procent.
Vid vistelsetid i 11-15 år låg sysselsättningsgraden nära genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla kvinnor), 80 procent. Därefter stabiliserades sysselsättningsgraden runt genomsnittet.
Tydligt är att det, både för män och kvinnor med denna utbildningsinriktning, sker en snabbare etablering på arbetsmarknaden jämfört med genomsnittet bland alla utrikes födda män och kvinnor.
Kvinnorna ligger just efter männen framförallt vid kortare vistelsetider, men närmar sig med tiden.
För just den här utbildningsinriktningen var antalet individer så pass många att vi kan kontrollera hur många som också jobbade inom sektorn hälso- och sjukvård samt social omsorg. För utrikes födda män
med inriktning mot hälso- och sjukvård samt social omsorg arbetade totalt 58 procent inom sektorn hälso- och sjukvård samt social omsorg. För utrikes födda kvinnor var siffran något lägre, av de som hade utbildningsinriktning inom hälso- och sjukvård samt social omsorg arbetade totalt 54 procent inom den relevanta sektorn. Detta visar att även om utbildningsinriktningen pekar på en högre sysselsättning betyder inte det att sysselsättningen sker inom relevant sektor. Däremot är det inte mindre sant att just denna utbildningsinriktning sticker ut i mängden då det rent statistiskt fanns en högre sysselsättningsgrad bland både utrikes födda män och kvinnor rent generellt även med hänsyn till vistelsetiden.
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom teknik och tillverkning, efter vistelsetid.
Sysselsättningsgraden tar i detta fall inte hänsyn till om individen arbetar inom den sektor som individen har utbildning för, endast om individen med denna utbildningsinriktning är sysselsatt eller inte. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda män med utbildningsinriktning inom teknik och tillverkning låg sysselsättningsgraden på 20 procent för vistelsetid på 0-2 år och 39 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden strax över genomsnittet för alla utrikes födda män med samma vistelsetid, 51 procent. Därefter ökar sysselsättningsgraden och låg runt 63-74 procent för de längre vistelsetiderna. Genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla män inom inriktningen) var 85 procent.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom teknik och tillverkning, efter vistelsetid.
Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad.
För utrikes födda kvinnor med utbildningsinriktning inom teknik och tillverkning låg sysselsättningsgraden på 12 procent för vistelsetid på 0-2 år och 15 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden på 30 procent. Vid vistelsetid i 11-15 år låg sysselsättningsgraden på 60 procent, vilket var strax under genomsnittet för samtliga utrikes födda kvinnor med samma vistelsetid. Vid de två längsta vistelsetiderna låg sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor i nivå med genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla kvinnor), 75 procent.
Inom denna utbildningsinriktning är det inte lika tydligt (jämfört med hälso- och sjukvård eller social omsorg) att det, både för män och kvinnor, skulle ske en snabbare etablering till arbetsmarknaden jämfört med genomsnittet bland alla utrikes födda män och kvinnor. Männen följde genomsnittet relativt väl över alla vistelsetider, medan kvinnorna låg under genomsnittet i de kortare vistelsetiderna men tog igen i de längre vistelsetiderna.
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom tjänster (inom tjänster ingår bland annat hotell- och restaurangarbete), efter vistelsetid. Sysselsättningsgraden tar i detta fall inte hänsyn till om individen arbetar inom den sektor som individen har utbildning för, endast om individen med denna utbildningsinriktning är sysselsatt eller inte. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda män med utbildningsinriktning inom tjänster låg sysselsättningsgraden på 26 procent för vistelsetid på 0-2 år och 52 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden strax under genomsnittet för alla utrikes födda män med samma vistelsetid, 45 procent. Därefter ökar sysselsättningsgraden och låg mellan 63-75 procent för de längre vistelsetiderna. Genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla män inom inriktningen) var 82 procent, vilket var 7 procentenheter högre jämfört med sysselsättningsgraden inom den längsta vistelsetiden på 20 år eller mer.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom tjänster, efter vistelsetid. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda kvinnor med utbildningsinriktning inom tjänster låg sysselsättningsgraden på 6 procent för vistelsetid på 0-2 år och 33 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden på 50 procent. Vid vistelsetid i 11-15 år låg sysselsättningsgraden på 63 procent, vilket var i nivå med genomsnittet för samtliga utrikes födda kvinnor med samma vistelsetid. Vid de två längsta vistelsetiderna låg sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor under genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla kvinnor), 79 procent.
Det är även här svårt att säga något om individer med just denna utbildningsinriktning etablerar sig i en snabbare takt jämfört med genomsnittet. Till viss del går det att föra en diskussion om det är så att arbeten som passar dessa utbildningsinriktningar är ett steg in på arbetsmarknaden då vistelsetiden är kort; eftersom sysselsättningsgraden, både för män och kvinnor med vistelsetid på mellan 0-5 år, var hög jämfört med genomsnittet för respektive vistelsetiden. Kvinnor hade generellt en något lägre sysselsättningsgrad jämfört med män.
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom samhällsvetenskap, juridik, m.m., efter vistelsetid. Sysselsättningsgraden tar i detta fall inte hänsyn till om individen arbetar inom den sektor som individen har utbildning för, endast om individen med denna utbildningsinriktning är sysselsatt eller inte. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda män med utbildningsinriktning inom samhällsvetenskap, juridik, m.m. låg sysselsättningsgraden på 11 procent för vistelsetid på 0-2 år och 42 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden över genomsnittet för alla utrikes födda män med samma vistelsetid, 59 procent. Därefter ökar sysselsättningsgraden och låg mellan 68-76 procent för de längre vistelsetiderna. Genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla män inom inriktningen) var 80 procent, vilket nästan tangeras av vistelsetider 20 år eller mer.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom samhällsvetenskap, juridik, m.m., efter vistelsetid. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda kvinnor med utbildningsinriktning inom samhällsvetenskap, juridik, m.m. låg sysselsättningsgraden på 5 procent för vistelsetid på 0-2 år och 25 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden på 50 procent.
Vid vistelsetid i 11-15 år låg sysselsättningsgraden på 68 procent, vilket var strax över genomsnittet för samtliga utrikes födda kvinnor med samma vistelsetid. Vid de två längsta vistelsetiderna låg sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor under genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla kvinnor), 80 procent.
Inom denna utbildningsinriktning är det inte lika tydligt (jämfört med hälso- och sjukvård eller social omsorg) att det, både för män och kvinnor, skulle ske en snabbare etablering på arbetsmarknaden jämfört med genomsnittet bland alla utrikes födda män och kvinnor. Båda könen låg något över genomsnittet för utrikes födda, men ingen kom upp i den genomsnittliga nivån för utbildningsinriktningen.
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom pedagogik och lärarutbildning, efter vistelsetid.
Sysselsättningsgraden tar i detta fall inte hänsyn till om individen arbetar inom den sektor som individen har utbildning för, endast om individen med denna utbildningsinriktning är sysselsatt eller inte. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda män med utbildningsinriktning inom pedagogik och lärarutbildning låg sysselsättningsgraden på 10 procent för vistelsetid på 0-2 år och 38 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. För vistelsetid mellan 6-10 år låg sysselsättningsgraden på 62 procent. Därefter ökade sysselsättningsgraden ytterligare ungefär 20 procentenheter och låg mellan 84-85 procent för de längre vistelsetiderna. Genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla män inom inriktningen) var 87 procent. För vistelsetid mellan 11-20 år och uppåt var sysselsättningsgraden relativt hög. Det visar såklart hur det ser ut för individerna med denna utbildningsinriktning och den vistelsetiden, men eftersom antalet individer är relativt få kan den höga sysselsättningsgraden jämfört med genomsnittet också möjligtvis vara en slump i den bemärkelsen att ett fåtal observationer påverkar genomsnittet i den riktningen.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom pedagogik och lärarutbildning, efter vistelsetid. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda kvinnor med utbildningsinriktning inom pedagogik och lärarutbildning låg sysselsättningsgraden på 9 procent för vistelsetid på 0-2 år och 31 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden på 59 procent.
Vid vistelsetid i 11-15 år låg sysselsättningsgraden på 77 procent, vilket var under genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla kvinnor) med ungefär 10 procentenheter. Vid den längsta vistelsetiden låg sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor på 88 procent.
Tydligt är att det, både för män och kvinnor med denna utbildningsinriktning, skedde en snabbare etablering på arbetsmarknaden jämfört med genomsnittet bland alla utrikes födda män och kvinnor.
Kvinnorna ligger just efter männen framförallt vid kortare vistelsetider, men närmar sig och går om med tiden. Det som också kan sägas om kvinnorna är att etableringen gick snabbare (vid 0-2 år) än sitt eget genomsnitt för respektive vistelsetid, jämfört med männen (vid 3-5 år).
I den vänstra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda män (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom allmän utbildning, efter vistelsetid.
Sysselsättningsgraden tar i detta fall inte hänsyn till om individen arbetar inom den sektor som individen har utbildning för, endast om individen med denna utbildningsinriktning är sysselsatt eller inte. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda män med utbildningsinriktning inom allmän utbildning låg sysselsättningsgraden på 8 procent för vistelsetid på 0-2 år och 31 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden under genomsnittet för alla utrikes födda män med samma vistelsetid, 40 procent. Därefter ökar sysselsättningsgraden något och låg runt 51-62 procent för de längre vistelsetiderna. Genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla män inom inriktningen) var 66 procent.
I den högra figuren ovan redovisas sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor (20-64 år), boende i Gävleborgs län år 2014, med utbildningsinriktning inom allmän utbildning, efter vistelsetid. Samma mönster som tidigare åskådliggörs även här; ju längre vistelsetid ju högre sysselsättningsgrad. För utrikes födda kvinnor med utbildningsinriktning inom allmän utbildning låg sysselsättningsgraden på 2 procent för vistelsetid på 0-2 år och 16 procent för vistelsetider mellan 3-5 år. När vistelsetiden ökar till 6-10 år låg sysselsättningsgraden på 28 procent. Vid vistelsetid i 11-15 år låg sysselsättningsgraden på 49 procent. Vid de två längsta vistelsetiderna låg sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor strax under nivå med genomsnittet för utbildningsinriktningen (det vill säga totalt för alla kvinnor), 52- 54 procent.
Inom denna utbildningsinriktning finns det indikationer på att etableringen både tar längre tid och inte sker i lika stor utsträckning som genomsnittet, varken för män eller kvinnor. Detta beror såklart på en rad olika saker, exempelvis det generella arbetsmarknadsläget, vad som efterfrågas inom just Gävleborgs län osv. En utmaning för individer med både lägre utbildningsnivå och allmänna utbildningsinriktningar är den stora konkurrenssituation som uppstår då ett ofta begränsat antal arbetstillfällen kontra antalet sökande är verkligheten.
Standarden för svensk näringsgrensindelning (SNI) är främst en statistisk standard som används för att klassificera enheter som företag och arbetsställen efter deras ekonomiska aktiviteter. SNI ingår i ett internationellt system av ekonomiska klassifikationer och utgår från EU:s näringsgrensstandard NACE.
SNI 2007 ersatte det tidigare systemet, SNI 2002.
I figuren ovan presenteras andelen sysselsatta utrikes födda män (20-64 år) per näringsgren i Gävleborgs län år 2014. Den orangea linjen indikerar att de utrikes födda männen stod för totalt 8,1 procent av förvärvsarbetarna i Gävleborgs län (det vill säga inrikes födda män stod för resterande 91,9 procent). De gröna staplarna redovisar andelen utrikes födda män kontra inrikes födda män inom respektive näringsgren. Inom hotell och restaurang var andelen utrikes födda män strax under 50 procent, det vill säga i princip lika många utrikes födda män som inrikes födda män jobbade inom näringsgrenen år 2014. Utrikes födda män kan därför anses överrepresenterade inom näringsgrenen då utrikes födda män som förvärvsarbetar står för 8,1 procent.
Inom hälso- och sjukvård var andelen utrikes födda män lägre än inrikes födda män, 20 procent, men representationen av utrikes födda män var högre inom näringsgrenen jämfört med arbetsmarknaden som helhet. Detsamma gäller för näringsgrenen vård och omsorg (16 procent), annan service verksamhet (12 procent), uthyrning och fastighetsservice (11 procent) samt utbildning (10 procent).
Inom näringsgrenen byggverksamhet och även försörjning av el och värme var andelen utrikes födda män kontra inrikes födda män som lägst, runt 3 procent, och här går det att hävda en underrepresentation jämfört med arbetsmarknaden som helhet där, som sagt, andelen utrikes födda män var 8,1 procent. Samma resonemang gäller för övriga näringsgrenar i figuren ovan, exempelvis handel (7 procent), jordbruk (3 procent), och byggverksamhet (3 procent).
I figuren ovan presenteras andelen sysselsatta utrikes födda kvinnor (20-64 år) per näringsgren i Gävleborgs län år 2014. Den orangea linjen indikerar att de utrikes födda kvinnorna stod för totalt 8,5 procent av förvärvsarbetarna i Gävleborgs län (det vill säga inrikes födda kvinnor stod för resterande 91,5 procent). De gröna staplarna redovisar andelen utrikes födda kvinnor kontra inrikes födda kvinnor inom respektive näringsgren. Inom hotell och restaurang var andelen utrikes födda kvinnor runt 20 procent, vilket betyder att den största andelen kvinnor inom näringsgrenen var inrikes födda med runt 80 procent år 2014. Utrikes födda kvinnor kan ändå anses överrepresenterade inom näringsgrenen då utrikes födda kvinnor som förvärvsarbetar stod för 8,5 procent av hela arbetsmarknaden.
Inom uthyrning och fastighetsservice var andelen utrikes födda kvinnor lägre än inrikes födda kvinnor, 13 procent, men representationen av utrikes födda kvinnor var högre inom näringsgrenen jämfört med arbetsmarknaden som helhet. Detsamma gäller för näringsgrenen vård och omsorg (10 procent), samt annan service verksamhet (10 procent).
Inom näringsgrenen vattenförsörjning, försörjning av el och värme, samt finans- och försäkring var andelen utrikes födda kvinnor kontra inrikes födda kvinnor som lägst, runt 1 till 4 procent, och här går det att hävda en underrepresentation jämfört med arbetsmarknaden som helhet där, som sagt, andelen utrikes födda kvinnor var 8,5 procent. Samma resonemang gäller för övriga näringsgrenar i figuren ovan, exempelvis handel (5 procent), jordbruk (5 procent), och byggverksamhet (6 procent).
Registerbaserad aktivitetsstatistik (RAKS) ger möjlighet att studera vilken anknytning individer, som inte är en del av arbetsmarknadsstatistiken i exempelvis registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS), har till arbetsmarknaden. Det är i variabeln om hur individen försörjer sig som det går att fånga de som inte förvärvsarbetar (SCB, 2013b).
Definitionen ovan är SCB:s definition och indelning enligt RAKS. Individer som inte förvärvsarbetar räknas som ej förvärvsarbetande, vilket innefattar följande aktiviteter enligt RAKS:
Arbetslöshet A-kassa.
Aktivitetsstöd Aktivitetsstöd och utbildningsbidrag (arbetsmarknads- politisk åtgärd)
Studier CSN (lån och bidrag).
Sjuk- eller rehabiliteringsersättning Sjukpenning, rehabiliteringspenning, arbetsskade- sjukpenning.
Ålderspension Summan av åldersrelaterade pensioner.
Vård av barn/anhörig Föräldrapenning, VAB, närståendepenning.
Sjuk-/aktivitetsersättning Sjuk- och aktivitetsersättning.
Ekonomiskt bistånd Försörjningsstöd, introduktionsstöd, äldreförsörjningsstöd (individualiserat).
Löneinkomst Inkomst från lön men ej under mätvecka i november,
eller för låg för att räknas som förvärvsarbete.
Övriga
Ej förvärvsarbetande är exkluderade från arbetsmarknaden (enligt definitionen vi använder här), men det är viktigt att påpeka att all frånvaro från arbetsmarknaden inte ofrivillig, det vill säga det är rimligt att tänka sig att de som studerar också har valt att studera och därmed frivilligt står utanför arbetsmarknaden. Andelen ej förvärvsarbetande ska inte heller blandas ihop med arbetslösa eller den procentuella arbetslösheten, eftersom dessa inte är varandras motsats.
Statistiken från år 2014 påvisar fem tydliga skillnader mellan inrikes födda och utrikes födda. Inrikes födda som var exkluderade från arbetsmarknaden hade i större utsträckning försörjning från studier, ålderspension, sjukpenning, eller en låg löneinkomst, samtidigt som utrikes födda i större utsträckning hade försörjning från ekonomiskt bistånd.
Exkludering från arbetsmarknaden behöver inte, som redovisats på föregående sida, vara ofrivilligt.
Figurerna ovan presenterar statistik som avser utrikes födda män och kvinnor som inte räknas som förvärvsarbetande, av vilken anledning de inte är förvärvsarbetande redovisas inte i figurerna.
I den högra figuren ovan presenteras arbetsmarknadsexkluderingen bland utrikes födda män (20-64 år) efter utbildningsnivå i Gävleborgs län år 2014. Den visar vilken andelen män inom respektive utbildningsnivå som år 2014 var exkluderad från arbetsmarknaden. De orangea linjerna vid varje stapel visar andelen utrikes födda män inom respektive utbildningsnivå. Detta betyder att utrikes födda män med förgymnasial utbildning (36 procent) var, i förhållande till andelen utrikes födda män inom utbildningsnivån, överrepresenterad i exkluderingen till arbetsmarknaden. Samtidigt var andelen utrikes födda män med gymnasial utbildning (31 procent) lägre jämfört med den totala andelen män inom utbildningsnivån. Något som också gäller för utrikes födda män med eftergymnasial utbildning, men där var exkluderingen lägre, 26 procent.
I den vänstra figuren ovan presenteras arbetsmarknadsexkluderingen bland utrikes födda kvinnor (20- 64 år) efter utbildningsnivå i Gävleborgs län år 2014. Den visar vilken andelen kvinnor inom respektive utbildningsnivå som år 2014 var exkluderad från arbetsmarknaden. De orangea linjerna vid varje stapel visar fördelningen av alla utrikes födda kvinnor inom respektive utbildningsnivå. Vilket betyder att utrikes födda kvinnor med förgymnasial utbildning (40 procent) var, i förhållande till andelen utrikes födda kvinnor inom utbildningsnivån, överrepresenterad i exkluderingen till arbetsmarknaden.
Samtidigt var andelen utrikes födda kvinnor med gymnasial utbildning (26 procent) lägre jämfört med den totala andelen kvinnor inom utbildningsnivån. Något som också gäller för utrikes födda kvinnor med eftergymnasial utbildning, men där var exkluderingen lägre, 27 procent.
Det finns inget som är oväntat med figurerna ovan, utan de följer resonemanget om vilka grupper som generellt har det svårare på arbetsmarknaden väldigt väl. Det som är intressant är också att det visar på hur heterogen gruppen utrikes födda är, det vill säga även om du är utrikes född har det stor betydelse vilken utbildningsnivå du har.
Figurerna ovan avser hur många individer som är exkluderade från arbetsmarknaden inom respektive utbildningsinriktning, det vill säga motsatsen blir att individen är sysselsatt. Viktigt att återigen poängtera är att exkluderingen i detta fall inte måste vara ofrivillig, det vill säga individen hittar inget arbete. Det kan lika gärna handla om att individen är tillfälligt föräldraledig, vilket bör kunna anses som frivilligt. Därmed är exkluderingsgraden inte detsamma som arbetslöshetsstatistiken.
Den högra figuren ovan visar andelen utrikes födda män (20-64 år) som var exkluderade från arbetsmarknaden år 2014 i Gävleborgs län. Lägst exkludering fanns inom utbildningsinriktningen hälso- och sjukvård samt social omsorg där 26 procent var exkludera av olika orsaker. Högst arbetsmarknadsexkludering fanns inom utbildningsinriktning allmän utbildning där 63 procent av de utrikes födda männen inte arbetade.
Den vänstra figuren ovan visar andelen utrikes födda kvinnor (20-64 år) som var exkluderade från arbetsmarknaden år 2014 i Gävleborgs län. Lägst exkludering fanns inom utbildningsinriktningen hälso- och sjukvård samt social omsorg där 26 procent var exkludera av olika orsaker. Högst arbetsmarknadsexkludering fanns inom utbildningsinriktning allmän utbildning där 71 procent av de utrikes födda kvinnorna inte arbetade.
Skillnaden mellan könen är relativt små, kanske mest påtaglig är att kvinnor har en högre exkludering inom utbildningsinriktningen allmän utbildning. Därefter finns mindre skillnader inom de olika utbildningsinriktningarna, och rangordningen skiljer sig också åt.
En möjlig orsak till varför arbetsmarknadsexkluderingen skiljer sig åt mellan utbildningsinriktningar är att den generella arbetsmarknaden också har en stor betydelse. Efterfrågan på arbetskraft styrs över vilka sektorer på arbetsmarknaden där det finns brist, och i andra änden överskott, på arbetskraft. Med den förklaringen i bakgrunden är det inte förvånande att båda könen hade lägst arbetsmarknadsexkludering inom utbildningsinriktningarna hälso- och sjukvård samt social omsorg, och inom pedagogik och lärarutbildning, då det generellt är (eller börjar bli) brist på kompetens inom dessa områden.
6. Diskussion
Denna rapport lyfter fram den kompetens som fanns inom gruppen av utrikes födda i Gävleborgs län år 2014. Det är en utmaning, men också en möjlighet, att ta tillvara den kompetens som kommer in i landet. I Gävleborgs län finns ett behov av arbetskraft som den arbetssökande befolkningen har svårt att möta idag. Matchningsgraden är relativt låg och det finns behov av generella satsningar på kompetenshöjande insatser för alla individer. Genom att underlätta för validering av utbildning och att generellt sänka tröskeln in på arbetsmarknaden skulle matchningsgraden på sikt kunna öka. Det är svårt att skriva en sammanfattning som klart definierar en tydlig trend i rapporten, men det som framförallt blir påtagligt är vikten av att faktiskt bryta ner statistiken till mer än ett genomsnitt. Analysen blir både djupare och ger en bättre förståelse till skillnader i främst sysselsättningsnivåer mellan inrikes födda och utrikes födda individer. Genomsnittet är främst intressant eftersom det ger en indikation på hur verkligheten ter sig att vara, men som rapporten visar finns stora skillnader i sysselsättningsnivåer då hänsyn tas till skillnader i vistelsetid i Sverige, utbildningsnivå, samt utbildningsinriktning.
Vistelsetiden har precis som beskrivits i tidigare rapporter från Samhällsmedicin, se bland annat Med utländsk bakgrund i Gävleborgs län – ur ett arbetsmarknads och sysselsättningsperspektiv (2015), en stor betydelse då vistelsetiden blir en samling av en rad viktiga faktorer med stor påverkan på arbetsmarknadsintegreringen. Arbetsmarknadsintegreringen påverkas av det sociala nätverket, språkkunskaper, humankapital etc. Individens sociala kapital och human kapital växer med tiden, vilket betyder att ett rimligt antagande är att en högre vistelsetid ofta innebär högre sysselsättning, vilket även är tydligt i denna rapport. När det gäller utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden står det också klart att olika grupper har mycket olika förutsättningar att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden, exempelvis beroende på kön och födelseregion.
Utbildningsnivån har en stor betydelse, precis som utbildningsinriktning. Dessa två faktorer är också en del i att bryta ner ett medelvärde för att få en förståelse i vad som påverkar sysselsättningen.
Utbildningsnivån påverkar utgången på arbetsmarknaden både för inrikes födda och utrikes födda.
Arbetsförmedlingen (2016a) har påpekat att individer med lägre utbildningar får allt svårare att hävda sig på en arbetsmarknad som generellt kräver högre kompetens än tidigare. I Arbetsförmedlingens sammanställning Var finns jobben? Bedömning för 2016 och en långsiktig utblick (2016b) konstateras att jobbtillväxten sker inom branscher som kräver längre utbildning samt branscher med yrken där kravet är lägst en gymnasial utbildning. Starkast tillväxt kommer emellertid ske för yrkesområden där merparten av yrkena förutsätter en eftergymnasial utbildning. Samtidigt menar Arbetsförmedlingen att antalet yrken med mycket låga eller inga formella krav på utbildning är begränsat, men med ett undantag inom hotell- och restaurangbranschen.
Det finns också en dynamik mellan arbetsmarknadens behov och arbetssökandes egenskaper och kompetens. Beroende på den generella arbetsmarknadssituationen och strukturer här i Gävleborgs län kommer individer med vissa kompetenser att ha svårare att hävda sig jämfört med individer med andra kompetenser – något som är oberoende av exempelvis födelseregion. Efterfrågan på exempelvis personal inom hälso- och sjukvård och social arbete är stor idag och förväntas dessutom att öka, enligt Arbetsförmedlingen (2016b). Utrikes födda individer med utbildningsinriktningen i Gävleborgs län visade generellt högre sysselsättningstal jämfört med andra branscher.
Återigen, det är en utmaning, men också möjlighet, för Gävleborgs län är att ta tillvara på den kompetens som de utrikes födda tillför när de kommer hit. Som många andra intressenter inom området har noterat så noterar även vi att immigration är en faktor som kan hjälpa oss att hantera och minska de negativa effekterna av befolkningens ålderssammansättning. Många människor som kommer hit är i arbetsför ålder och är en stor tillgång för arbetsmarknaden och vår gemensamma välfärd, och en rapport som denna syftar till att bidra med en större medvetenhet om vilken kompetens som utrikes födda faktiskt besitter.
Referenser
Arena Idé, (2015). “900 miljarder skäl att uppskatta invandring – En analys av invandringens effekter på de offentliga finanserna i Sverige 1950-2014” av Scocco, S., Andersson, L., F. Arena Idé,
Stockholm, Sverige.
Arbetsförmedlingen, (2016a). ”Arbetsmarknadsutsikterna våren 2016 – prognos för arbetsmarknaden 2016-2017”. Arbetsförmedlingen, Sverige.
Arbetsförmedlingen, (2016b). ”Var finns jobben? Bedömning för 2016 och en långsiktig utblick”.
Arbetsförmedlingen, Sverige.
Arbetsförmedlingen, (2015). “Arbetsmarknadsutsikterna våren 2015 Gävleborgs län – Prognos för arbetsmarknaden 2015-2016”. Arbetsförmedlingen, Sverige.
Dagens Industri, (2016). ”Moodys hyllar svensk integration” 2016-05-26.
http://www.di.se/artiklar/2016/5/26/moodys-hyllar-svensk-integration/, hämtad 2016-07-04.
Global utmaning, (2015). ”#Alla behövs – en debattskrift om invandringens positiva effekter” av Crawford, A., Norek, M. Global utmaning, Stockholm, Sverige.
Reforminstitutet, (2014). ”Invandringens konsekvenser för ekonomisk tillväxt”. Reforminstitutet, Sverige, Stockholm.
Samhällsmedicin, (2015). ”Med utländsk bakgrund i Gävleborgs län – ur ett sysselsättnings- och arbetsmarknadsperspektiv”, Samhällsmedicin, Region Gävleborg, Gävle.
Hämtas: http://www.regiongavleborg.se/globalassets/landstinget_a-
o/samhallsmedicin/publicerat/rapporter/2015/med_utlandsk_bakgrund_i_gavleborgs_lan.pdf SCB, (2014). ”Trender och prognoser 2014 – befolkning, utbildning, och arbetsmarknaden, med sikte på
2035”. SCB, Sverige.
SCB, (2013a). ”Fler utrikes födda väntas arbeta 2035”. Välfärd 4/2013. SCB, Sverige.
SCB, (2013b). ”RAKS – ger en nyanserad bild av anknytning till arbetsmarknaden”. Källa: SCB – statistiska centralbyråns kundtidning, 3/2013. SCB, Sverige.
