Politiska resultat, politiskt förtroende och möjligheter till ansvarsutkrävande
En studie om hur missnöje med kommunala politiska resultat påverkar politiskt förtroende under olika möjligheter till att utkräva ansvar
Uppsats för fördjupningskurs 2 i statsvetenskap Statsvetenskapliga institutionen
Göteborgs Universitet Maria Pettersson
Handledare: Staffan Kumlin Vårterminen 2001
Abstract
Titel: Politiska resultat, politiskt förtroende och möjligheter till ansvarsutkrävande. En studie om hur missnöje med kommunala politiska resultat påverkar politiskt förtroende under olika möjligheter till att utkräva ansvar.
Författare: Maria Pettersson Handledare: Staffan Kumlin Inlämnad: Vårterminen 2001 Antal sidor: 47
1. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur missnöje med kommunens välfärdsservice respektive ekonomi påverkar medborgarnas politiska förtroende under olika kommunala ansvarsförhållanden. För att besvara syftet testas en hypotes om att missnöje med den kommunala servicen respektive ekonomin har större tendens till att medföra lägre politiskt förtroende hos medborgarna när möjligheterna till ansvarsutkrävande är dåliga än när ansvarsutkrävandemöjligheterna är goda.
2. Det material som används för att testa hypotesen är Väst-SOM-undersökningen 1999 och en egen kommundatainsamling. Den egna materialinsamlingen resulterade i ett antal mått på möjligheter till ansvarsutkrävande och dessa mått lades till Väst-SOM-undersökningen.
Materialet har analyserats statistiskt genom regressionsanalys.
3. Resultatet av undersökningen är att det finns en viss tendens till att missnöje med kommunens service respektive ekonomi leder till lägre politiskt förtroende när möjligheterna till ansvarsutkrävande är dåliga än när ansvarsförhållandena är bättre. Av totalt sju mått på ansvarsförhållande var det tre mått som pekade i hypotesens riktning.
Innehållsförteckning
1. Inledning: När blir dåliga politiska resultat ett demokratiproblem? 1
1.1 Uppsatsens syfte 2
1.2 Diskussion kring ansvarsförhållande respektive politiskt förtroende 2
1.3 Uppsatsens disposition 3
2. Teori 5
2.1 Politiska resultat och individuella förklaringar till politiskt förtroende 5 2.2 Kontextuella förklaringar till politiskt förtroende 7 2.3 En bättre förklaringsmodell till politiskt förtroende? 9
3. Hypotes 12
4. Avgränsningar, material och tillvägagångssätt 14
4.1 Avgränsningar 14
4.2 Material 15
4.2.1 Egen kommundatainsamling 15
4.2.2 Väst-SOM-undersökningen 1999 17
4.3 Tillvägagångssätt 17
4.3.1 Mått på grad av klarhet i politiska ansvarsförhållanden 18 4.3.2 Beskrivning av beroende och oberoende variabler 28
4.3.3 Validitet och reliabilitet 29
4.3.4 Multivariat regressionsanalys 30
5. Resultat 32
6. Ett växande demokratiproblem? 42
7. Sammanfattning 47
Referenser Bilaga 1 Bilaga 2
Tabell- och figurförteckning
Figur 3.1: Teoretisk modell 11
Tabell 4.1: Frekvensfördelning av Effective Number of Parties (ENP)
för alla partier i fullmäktige (procent och N-tal). 21
Tabell 4.2: Frekvensfördelning över Governing Party Target Size 1
(andel mandat som ordförandepartiet i kommunstyrelsen har i kommunstyrelsen), Governing Party Target Size 2 (andel mandat som ordförandepartiet i
kommunstyrelsen har i fullmäktige) och Governing Party Target Size 3 (andel mandat som den samarbetande koalitionen har i fullmäktige)
(procent och N-tal). 23
Tabell 4.3: Frekvensfördelning över majoritet/minoritetsförhållande, förändring i politiskt samarbete och maktskifte i och med valet 1998
(procent och N-tal). 26
Tabell 4.4: Frekvensfördelning över hur många partier som samarbetar
om den politiska makten. (procent och N-tal). 27
Tabell 4.5: Korrelationsmatris mellan ansvarsförhållandemåtten
(Pearson’s R och N-tal). 28
Tabell 4.6: Frekvenstabell för nöjdhet med den kommunala demokratin
och förtroende för kommunens politiker (procent). 29
Tabell 4.7: Frekvenstabell över bedömning av kommunens service
respektive ekonomi (procent). 29
Tabell 5.1: Effekter av retrospektiva bedömningar av kommunens service respektive ekonomi på hur nöjd man är med den kommunala
demokratin respektive förtroende för kommunens politiker. 32
Tabell 5.2: Effekter av retrospektiva bedömningar av kommunens service respektive ekonomi på nöjdhet med den kommunala demokratin respektive förtroende för kommunens politiker bland västsvenskar
boende i kommuner med olika grad av partifraktionalisering i fullmäktige. 34
Tabell 5.3: Effekter av retrospektiva bedömningar av kommunens service respektive ekonomi på nöjdhet med den kommunala demokratin respektive förtroende för kommunens politiker bland västsvenskar
boende i kommuner med olika stora styrande partikoalitioner. 35
Tabell 5.4: Effekter av retrospektiva bedömningar av kommunens service respektive ekonomi på nöjdhet med den kommunala demokratin respektive förtroende för kommunens politiker uppdelat på huruvida partisamarbetet i fullmäktige ändrats under nuvarande mandatperiod, om majoritets- eller minoritetsstyre råder samt huruvida det politiska
samarbetet ändrats i och med valet 1998. 37
Tabell 5.5: Effekter av retrospektiva bedömningar av kommunens service respektive ekonomi på nöjdhet med den kommunala demokratin respektive förtroende för kommunens politiker uppdelat på hur stor andel av mandaten kommunstyrelsens ordförandes parti respektive den
styrande koalitionen har i fullmäktige (GPTS 2 respektive GPTS 3). 40
1. Inledning: När blir dåliga politiska resultat ett demokratiproblem?
Förändringarna i samhället har gjort det svårare för medborgarna att utkräva ansvar av politikerna. Detta är ett demokratiproblem som vi måste börja diskutera på allvar. (Dahlin, Statstjänstemannen 3/2001: 12)
I den klassiska liberala demokratin finns det flera värden hos det politiska systemet som anses grundläggande för att medborgarna skall kunna utkräva ansvar av de styrande. Några av dessa demokrativärden är regelbundna val, hemlig röst, konkurrens mellan politiska block, förekomsten av potentiella ledare eller partier samt majoritetsprincipen (Held 1996: 99). I dagens svenska representativa demokrati återfinns samtliga av dessa grundläggande värden, dock kanske något förändrade, och möjligheterna för väljarna att utkräva ansvar av politikerna utgör fortfarande ett av de viktigaste demokrativärdena. Enligt demokratiutredningens slutbetänkande är också möjligheten till att utkräva ansvar viktigt för medborgarnas tilltro till det politiska systemet. Men demokratimodellerna och förhoppningarna stämmer inte alltid överens med verkligheten, där ansvarsförhållandena inte är lika tydliga och överskådliga som i teorin. (SOU 2000:1: 28).
Något som däremot inte brukar räknas som ett demokrativärde i sig är förekomsten av bra eller goda politiska resultat. Motsatt räknas därför inte heller dåliga politiska resultat som något demokratiproblem, eftersom det i den perfekta demokratin alltid finns möjligheter till att utkräva ansvar och rösta bort de styrande vid kommande val. Stödet för demokratin handlar således om något mer grundläggande eller djupgående, det vill säga att demokratin som sådan skall fungera. Så länge dålig politik förekommer i en politisk kontext där möjligheterna till att utkräva ansvar är goda finns inget demokratiproblem, eftersom missnöjet med den förda politiken kan kanaliseras genom att rösta på annat parti än det sittande.
Vad händer då när dåliga politiska resultat förekommer tillsammans med dåliga möjligheter till att utkräva ansvar? Om medborgarna inte kan identifiera de ansvariga för de politiska besluten är det inte orimligt att anta att missnöjet kommer att kanaliseras på ett annorlunda sätt. Det missnöje som i en väl fungerande demokrati nästan har en vitaliserande effekt på medborgarna leder under oklara ansvarsförhållanden snarare till att medborgarna får mindre incitament till att delta och en minskad tilltro till det politiska systemet. På längre sikt kan dålig politik i kombination med sämre möjligheter till att utkräva ansvar medföra ett minskat stöd för demokratin, eller som Svallfors (2000) uttrycker det ”Varför rösta om ändå inget
politiskt ansvar går att utkräva?” (Svallfors 2000: 55). Detta är i allra högsta grad ett demokratiproblem.
1.1 Uppsatsens syfte
Vilka implikationer kan dåliga politiska resultat i samexistens med oklara ansvarsförhållanden ha för medborgarnas tilltro för det politiska systemet? Som nämndes ovan finns det åtminstone två sätt som medborgarnas missnöje med de politiska besluten eller resultaten kan kanaliseras. När goda möjligheter till ansvarsutkrävande finns röstar väljarna bort de styrande politikerna. När möjligheterna till att utkräva ansvar däremot är dåliga leder medborgarnas missnöje till alienation och en allmän skepsis mot det politiska systemet. I denna studie ligger fokus på Sverige och hur kommunala politiska resultat påverkar medborgarnas attityder mot det politiska systemet under olika möjligheter till ansvarsutkrävande på kommunal nivå.
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur missnöje med kommunala verksamheter påverkar medborgarnas kommunalt politiska förtroende under olika grad av klarhet i kommunala ansvarsförhållanden. Mer preciserat avser jag att undersöka hur missnöje med kommunens välfärdsservice respektive ekonomi påverkar medborgarnas politiska förtroende under olika ansvarsförhållanden.
Som det kommer att visas längre fram i uppsatsen har det i flera studier undersökts hur ansvarsförhållande kan vara lösningen på varför ekonomiska omständigheter får så varierande effekter på politiskt förtroende mellan individer i olika länder. Vad som däremot inte verkar ha undersökts är hur resultatet av politiska beslut och möjligheterna till att utkräva ansvar kan få politiskt förtroende att variera inom ett land. Om dåliga politiska resultat på kommunal nivå visar sig ge lägre politiskt förtroende ju sämre möjligheterna till ansvarsutkrävande är, har kanske ännu ett demokratiproblem aktualiserats.
1.2 Diskussion kring ansvarsförhållande respektive politiskt förtroende
I uppsatsen kommer begreppen grad av klarhet i politiska ansvarsförhållanden respektive möjligheter till ansvarsutkrävande att användas synonymt. Med grad av klarhet i ansvarsförhållande menar jag möjligheterna för medborgarna att identifiera de ansvariga
göra ansvarsförhållandena mer eller mindre tydliga. Enligt Peterson (1987) betyder ansvarighet att vara ansvarig för en handling som man också måste ta konsekvenserna av, oavsett om de är positiva eller negativa. Dessutom är det aktören som orsakat händelsen i fråga som också skall ta ansvar för den (Peterson 1987: 151). Vidare menar författaren att det
”krävs effektiva metoder för att kunna få till stånd en reell kontroll. Uppdragsgivarna, medborgarna, medlemmarna styr inte själva, men skall genom olika institutionella arrangemang tillförsäkras en effektiv kontroll över de fåtal som styr.”1 (Peterson 1987: 154).
Som jag diskuterat i inledningen av denna uppsats är det inte alltid omständigheterna garanterar en effektiv kontroll av de styrande. Inte heller är det vanligt att en person är ansvarig för ett politiskt beslut, utan snarare är det så att flera personer eller partier står bakom besluten. Detta är, som det också kommer att visas, framförallt tydligt på kommunal nivå i Sverige.
I uppsatsen kommer begreppet politiskt förtroende att omfattas av två fenomen. Det ena är förtroende för kommunens politiker, det andra är hur nöjd man är med den kommunala demokratin. Nöjdhet med demokratin är enligt McAllister (1999) ett begrepp som innefattar stöd för det politiska systemet, som i sin tur omfattas av de parlamentariska institutionerna och byråkratin (McAllister 1999: 191). Enligt Holmberg är förtroende för politiska institutioner och nöjdhet med demokratin starkt korrelerat och begreppet nöjdhet med demokratin är snarare en slags utvärdering av politiken än ett mått på stödet för de demokratiska principerna (Holmberg 1999: 113). Då min definition av politiskt förtroende omfattar både förtroende för politiker och nöjdhet med demokratin får jag med två sidor av samma mynt, det vill säga både förtroende riktat mot kommunens politiker och förtroende för kommunens politiska system i allmänhet. För att variera språket kommer begreppet politiskt förtroende att användas synonymt för både förtroende för politiker och nöjdhet med demokratin.
1.3. Uppsatsens disposition
I nästkommande kapitel kommer den teoribildning som ligger till grund för uppsatsen att presenteras. Den forskning som främst kommer att appliceras på min studie utgörs av studier som kombinerat politiska resultat med möjligheter till ansvarsutkrävande för att förklara skillnader i individers politiska attityder och beteende. Teorikapitlet följs av kapitel 3 där
1 Min kursivering
uppsatsens hypotes presenteras. I kapitel 4 kommer de avgränsningar som varit aktuella för studien att diskuteras, tillsammans med en materialpresentation och beskrivning av valt tillvägagångssätt. Materialet för denna uppsats utgörs dels av surveydata och dels av en egen materialinsamling om kommunala ansvarsförhållanden. Materialdelarna har analyserats tillsammans genom statistisk analys. I kapitel 5 presenteras uppsatsens resultat och i kapitel 6 analyseras de viktigaste resultaten i ett större sammanhang. Det sista kapitlet består av en sammanfattning av uppsatsen.
2. Teori
I detta kapitel skall de teorier och den forskning som ligger till grund för min studie presenteras. De två följande avsnitten kommer att handla om hur output, eller politiska resultat, påverkar individuella förklaringar till politiskt förtroende samt kontextuella förklaringar till politiskt förtroende. Det sista avsnittet kommer att behandla forskning som kombinerat individuella- och kontextuella förklaringar till politiskt förtroende och där ansvarsförhållande kommer in som en förklaring till politiskt förtroende. Det är framförallt det sista avsnittet som utgör grunden för den hypotes som jag senare kommer att testa. Även om en majoritet av forskningen som kommer att diskuteras i detta kapitel handlar om skillnader mellan länder är teorierna applicerbara på min undersökning på kommunal nivå eftersom det är rimligt att anta att utvärderingar av politiska resultat och politiskt förtroende också skiljer sig åt mellan kommuner.
2.1 Politiska resultat och individuella förklaringar till politiskt förtroende
Den generella slutsatsen från forskning som undersökt förhållandet mellan politiska resultat, i framförallt ekonomiska frågor, och medborgarnas politiska förtroende är att regeringens ekonomiska agerande inte har så stor effekt på politiskt förtroende som man förväntat sig (Kornberg & Clarke 1992, Clarke, Dutt & Kornberg, McAllister 1999, Holmberg 1999, Huseby 1999). Att forskningen i stor utsträckning fokuserat på förhållandet mellan ekonomi och politiska attityder är att ekonomi har ansetts vara det politiska resultat som är viktigast för hur medborgarna utvärderar sin regering och vilket förtroende de har för landets demokratiska institutioner (McAllister 1999: 189). Även om det visats att ekonomi spelar en central roll för huruvida den sittande regeringen får förnyat förtroende vid val eller inte finns dock stora variationer mellan länder (Lewis-Beck 1988: 110). I jämförelse har dock effekterna av ekonomi på politiskt förtroende inte bara varit svagare utan det har också visat sig att även effekterna av ekonomi på förtroende varierar kraftigt mellan länder (Clarke, Dutt & Kornberg 1993: 1015, McAllister 1999: 200).
Det gemensamma problemet för flera av studierna ovan, och som McAllister tar upp, är att omständigheterna under vilka ekonomi påverkar riktningen och styrkan i medborgarnas åsikter om de demokratiska institutionerna fortfarande är oklara (McAllister 1999: 190, se också Pettersson 2000). I ett mer övergripande sammanhang handlar frågan om när dåliga
politiska resultat blir ett demokratiproblem. Som det diskuterades i inledningen av denna uppsats uppkommer problemet när dåliga politiska resultat kombineras med dåliga möjligheter till ansvarsutkrävande. Det är kombinationen som utgör ett demokratiproblem, eftersom den medför minskad tilltro för det politiska systemet. Den slutsatsen som McAllister kommer fram till är att förtroende för institutioner är starkt sammankopplat med demokratisk erfarenhet, då ekonomiska omständigheter visade sig ha större effekt på förtroende för politiska institutioner i de nya demokratierna bland OECD-länderna än bland de etablerade demokratierna. Även om ekonomiska omständigheter har effekt på politiskt förtroende, visade sig den allra viktigaste omständigheten vara politisk kultur enligt författaren (McAllister 1999: 201). Med politisk kultur menas åsikter, värderingar och normer som delas av invånarna i ett demokratiskt samhälle (Clarke, Dutt & Kornberg 1993: 999). Motsvarande slutsats har tidigare även Clarke, Dutt och Kornberg (1993) kommit fram till. Enligt Clarke et al var de stora skillnaderna mellan länder gällande ekonomins effekt på hur nöjd man var med demokratin ett stöd för att ett lands politiska kultur spelar roll för hur stor effekt ekonomiska omständigheter får (Ibid 1993: 1015 f) Anledningen till att ekonomiska omständigheter inte spelade en lika stor roll för förtroende som för valresultat var enligt McAllister att ekonomiska bedömningar från medborgarnas sida riktar sig specifikt mot regeringen och inte mot det politiska systemet i sig (McAllister 1999: 202).
För att missnöje med landets ekonomi endast skall riktas mot den sittande regeringen och inte mot det politiska systemet i sig krävs det att det finns goda möjligheter till att utkräva ansvar, vilket dock inte alltid är fallet. Verkligheten utgör sällan den perfekta demokratin, där dåliga politiska resultat inte medför något demokratiproblem, utan snarare är det så, och som det också diskuterades om i kapitel 1, att missnöje med politiska resultat tillsammans med dåliga möjligheter till att utkräva ansvar även spiller över till misstro mot det politiska systemet. Till skillnad från McAllister fann Holmberg (1999) att ekonomiska omständigheter tillsammans med politiska faktorer och massmedia utgjorde de tre viktigaste förklaringarna till varför individer har lågt politiskt förtroende. Den politiska förklaringen till hur medborgarna utvärderar och uppfattar regeringens agerade utgjorde dock den allra viktigaste förklaringen (Holmberg 1999: 121 f).
Den generella slutsatsen för studier som behandlat ekonomiska förklaringar till politiskt förtroende är att ekonomi spelar en viss roll för individernas förtroende, men att effekterna är
välfärdsservice, har visat sig ge en ökad förklaring till politiskt förtroende (Kumlin och Oskarson 2000, Kumlin 2000, Huseby 2000). Kumlin och Oskarson (2000) har visat att anledningen till att en positiv nationell ekonomisk utveckling inte leder till att medborgarna får högre politiskt förtroende kan förklaras av att den svenska välfärdsservicen i Sverige inte haft en motsvarande positiv utveckling. Den positiva effekt som förbättrad ekonomi skulle kunna ha på det politiska förtroendet i dagens Sverige förtas av att medborgarna fortfarande är missnöjda med den offentliga service de får (Kumlin och Oskarson 2000: 84 f). Även Möller (1996) har visat att personer som är missnöjda med den välfärdsservice de mött har lågt förtroende för det politiska systemet. Denna tendens visade sig vara särskilt tydlig bland individer som uppfattade att påverkansmöjligheterna var bristfälliga (Möller 1996: 371).
Individers politiska förtroende är således inte ett endimensionellt problem som förklaras av regeringens sätt att sköta ekonomin, utan snarare ett mångfacetterat problem där olika förklaringar samverkar. Både McAllister (1999: 189) och Taylor (2000: 129) har påpekat att analyser där politiskt förtroende ingår inte bara behöver begränsas till ekonomi, utan snarare kan de länderskillnader som förekommer ytterligare reduceras genom inkluderandet av ytterligare policyutvärderingar (Ibid: 129). Förutom att politiskt förtroende kan förklaras av olika faktorer är det också ett multidimensionellt problem som berör olika delar av det politiska systemet. Norris (1999a) menar till exempel att det är möjligt att ha lågt förtroende för politiker samtidigt som man stödjer de politiska institutionella stukturerna (Norris 1999a:
12). Som det dock diskuterats i denna uppsatsen kan dåliga möjligheter till ansvarsutkrävande tillsammans med dåliga politiska resultat även medföra misstro mot det politiska systemet.
2.2 Kontextuella förklaringar till politiskt förtroende
Vid sidan av individuella förklaringar till politiskt förtroende finns det också kontextuella, eller institutionella förklaringar till förtroende. Med kontextuella faktorer avses till exempel partisystem och valsystem. Enligt både Anderson och Guillory (1997) och Norris (1999b) är det dock få studier som undersökt betydelsen av den politiska kontexten. Även om kontextuella förklaringar till politiskt förtroende haft större framgång med att förklara varför politiskt förtroende skiljer sig åt mellan länder än individuella förklaringar, kommer det i nästa avsnitt visas att en kombination av de båda förklaringarna i form av grad av klarhet i ansvarsförhållande på ett mer systematiskt sätt förklarar förtroendeskillnaderna mellan individer i olika länder. Genom att använda både individuella och kontextuella förklaringar
kan kanske de svaga och inkonsistenta effekterna som framförallt dålig ekonomisk politik haft på politiskt förtroende, och som diskuterats under 2.1, få en lösning. En kombination av de båda förklaringarna kastar också ljus på problematiken att dålig politik i sig inte utgör ett demokratiproblem, utan att demokratiproblemet uppkommer när dåliga politiska resultat förekommer tillsammans med en politisk kontext som karaktäriseras av dåliga möjligheter till att utkräva ansvar.
Förutom förklaringar till politiskt förtroende som har med de politiska resultaten eller den politiska kulturen att göra finns alltså även en tredje teorigrupp av förklaringar. Denna ansats tar fasta på att för att förstå medborgarnas åsikter om det politiska systemet måste den politiska kontexten som medborgarna agerar i undersökas. Diffust förtroende för de politiska institutionerna beror på vilka erfarenheter vi har, och med erfarenhet menas huruvida vi som väljare är vinnare eller förlorare. Det konstitutionella systemet är konstruerat så att vissa partier får makten, andra inte och en medborgare som över en längre tidsperiod röstat på det förlorande partiet kan då känna sig utesluten från den beslutsfattande processen och på det viset bli missnöjd med de politiska institutionerna. Skillnader mellan länder gällande förtroende för det politiska systemet kan förklaras med vilken typ av demokrati som finns och fördelningen av väljare mellan vinnare och förlorare inom varje land (Norris 1999b: 219 f).
Av de kontextuella omständigheter som Norris undersökte för att förklara politiskt förtroende fann hon att personer boende i demokratier med en stark tradition av civila friheter hade stort förtroende för det politiska systemet. Vidare visade det sig också att väljarnas utvärdering av regeringens arbete färgades av huruvida man sympatiserar med regeringen eller ej. Väljare som röstat på det vinnande partiet var mer benägna att hålla med om att det politiska systemet tog hand om deras behov, än väljare som röstat på ett förlorande parti (Ibid: 232).
Motsvararande resultat har även tidigare Anderson och Guillory (1997) kommit fram till, det vill säga att de väljare som röstat på det vinnande partiet var mer nöjda med hur demokratin fungerade än väljare som röstat på det eller de förlorande partierna. Dessutom visade sig typ av demokrati spela roll för hur nöjda med demokratin vinnarna respektive förlorarna bland väljarna var. I länder som präglades av konsensusdemokrati var förlorarna mer nöjda med demokratin än vinnarna. (Anderson och Guillory 1997: 78). Även Norris drog slutsatsen att vilka institutionella arrangemang som råder var relaterat till politiskt förtroende där, motsatt förväntningarna, majoritetsvalsystem och mindre polariserade flerpartisystem i större
utsträckning bidrog till högre förtroendegrad för de politiska institutionerna än andra val- och partisystem (Norris 1999b: 233).
2.3 En bättre förklaringsmodell till politiskt förtroende?
Som jag redogjort för under de två föregående avsnitten är det framförallt svårt att hitta konsistenta individuella förklaringar till politiskt förtroende. För att på ett bättre sätt förklara politiskt förtroende eller andra politiska attityder har flertalet statsvetenskapliga forskare kombinerat individuella förklaringsfaktorer med kontextuella förklaringsfaktorer. Det gemensamma för de studier jag kommer att redogöra för är att grad av klarhet i de politiska ansvarsförhållandena, det vill säga hur lätt det är för medborgaren att utkräva politiskt ansvar, tillsammans med individuella faktorer kan förklara de svaga och inkonsistenta outputeffekterna på politiskt förtroende.
Den första studien som inkluderade grad av klarhet i ansvarsförhållanden var Powell och Whitten 1993. Författarna menade att den politiska kontexten är viktig då den påverkar hur väljarna utvärderar regeringens agerande (Powell och Whitten 1993: 392). Ju lättare det är att identifiera vilket eller vilka partier som är ansvariga för de politiska besluten, desto mer sannolikt är det att medborgarna anser att regeringen är ansvarig för de ekonomiska och politiska omständigheterna. Bland de europeiska länder som undersöktes fann författarna att i de åtta länder där det politiska ansvarsförhållandet kunde karaktäriseras som oklart var de ekonomiska effekterna av BNP-tillväxt, arbetslöshet och inflation svaga på väljarnas röstbeteende. I de elva länder där det politiska ansvarsförhållanden klassificerades som klart var det ekonomiska effekterna på väljarnas röstbeteende starka (Ibid: 409). Motsvarande studier av Anderson (1995, 2000) har kommit fram till samma slutsats. En undersökning av Royed, Leyden och Borrelli (2000) har dock visat att på vilket sätt man mäter grad av klarhet i ansvarsförhållande spelar stor roll för vilka resultat man får. Författarna, som mätte ansvarsförhållande genom att använda hur många partier som ingår i regeringen, hittade snarare de motsatta effekterna jämfört med Powell och Whitten, det vill säga att en koalitionsregering var mer beroende av en god ekonomi än en enpartiregering (Royed, Leyden och Borrelli 2000: 683). Även om bevisen är mer omfattande för att ansvarsförhållande har en medlande roll mellan utvärderingar av politiska resultat och politiskt beteende respektive attityder, är det viktigt att tänka på att sättet som möjligheter till ansvarsutkrävande mäts på kan ha betydelse för resultaten.
Vad som enligt Taylor (2000) förenar studier som undersökt hur grad av klarhet i ansvarförhållande påverkar vilken effekt ekonomiska omständigheter har på valdeltagande är att de enbart fokuserat på att klara ansvarsförhållanden leder till att regeringar blir mer beroende av de ekonomiska omständigheterna för att få väljarnas stöd. Taylor menade att det även är intressant undersöka om väljare i system som präglas av oklara ansvarsförhållanden kanaliserar sitt missnöje gällande nationens ekonomiska förhållanden på annat sätt än genom sin röst. Om goda möjligheter till att utkräva ansvar leder till att väljare som är missnöjda med ekonomin röstar bort den sittande regeringen, borde dåliga möjligheter till att utkräva ansvar medföra att väljarna inte vill delta i den politiska processen samt att tilltron till det politiska systemet minskar (Taylor 2000: 96). Väljare som bor i länder där det institutionella ansvarsförhållandena är oklara har sämre möjligheter till att ge utlopp för sin frustration över de ansvariga politikerna och när det är svårt att se vilka som skall hållas ansvariga kan frustrationen över de dåliga politiska besluten kanaliseras som missnöje mot det politiska systemet (Ibid: 99).
Resonemanget om hur medborgarna kanaliserar sitt missnöje med regeringens politik kan hänföras till Hirschmans (1972) klassiska studie om sorti och protest. Medan Powell och Whitten enbart undersökt hur väljare som är missnöjda med ekonomin under klara ansvarsförhållanden protesterar och röstar bort den sittande regeringen är det snarare sorti som karaktäriserar missnöjda väljare under oklara ansvarsförhållanden. Taylors argument följer denna linje då han menar att oklara ansvarsförhållanden leder till lägre incitament för väljarna att delta i den politiska processen och ett större missnöje med det politiska systemet (Taylor 2000: 99). Politiskt deltagande blir således mer påverkat av dåliga ekonomiska omständigheter vid oklara ansvarsförhållanden. Då klara ansvarsförhållanden leder till att väljarna straffar den sittande regeringen genom att rösta bort den när ekonomin går dåligt medför dålig ekonomi tillsammans med oklara ansvarsförhållanden till att individerna blir alienerade. (Ibid: 101). Resultaten av Taylors studie visade också att medborgare som bodde i länder som karaktäriserades av oklara ansvarsförhållanden och där de ekonomiska förhållandena inte var bra också var mindre nöjda med demokratin (Ibid: 128). Även Huseby (1999) har visat att grad av klarhet i ansvarsförhållande spelar roll för vilken effekt ekonomiska omständigheter har på hur nöjd man är med demokratin. Effekten av ekonomi på hur nöjd man är med demokratin var större bland väljare i länder med koalitionsregeringar än bland väljare i länder med enpartiregeringar (Huseby 1999: 146 f).
Det samtliga studier visat som presenterats i detta avsnitt är att individuella och makroekonomiska utvärderingar av politiska resultat interagerar med kontextuella faktorer och tillsammans utgör denna interaktion en bättre förklaring till politiskt förtroende än vad utvärderingar av politiska resultat och kontextuella faktorer har var för sig. Applicerat på det jag avser att undersöka skall möjligheterna till att utkräva ansvar påverka sambandet mellan bedömningar av ekonomi respektive service och politiskt förtroende. Missnöje med kommunens ekonomi och service skall ha olika stark effekt på politiskt förtroende beroende på vilka möjligheter till ansvarsutkrävande som råder. Pilen på pilen i figuren nedan skall illustrera denna interaktionseffekt.
Figur 3.1: Teoretisk modell
Möjligheter till att utkräva ansvar
Politiskt förtroende Politiska resultat
Figuren ovan utgör också en illustration på svaret till frågan när blir dåliga politiska resultat ett demokratiproblem. Som jag tidigare diskuterat i denna uppsats utgör inte dåliga politiska resultat ett demokratiproblem i sig, utan demokratiproblemet uppkommer när dåliga politiska resultat kombineras med dåliga möjligheter till ansvarsutkrävande. I den perfekta demokratin, där möjligheterna till att utkräva ansvar är goda, drabbar dåliga politiska beslut bara den sittande regeringen. I dagens demokrati där ansvarsförhållandena inte alltid är så tydliga medför dålig politik inte bara ett problem för den sittande regeringen, utan missnöjet kanaliseras även mot det politiska systemet som sådant. Möjligheter till att utkräva ansvar utgör således en faktor som påverkar vilken effekt politiska resultat har på politiskt förtroende.
3. Hypotes
Med utgångspunkt från uppsatsens syfte som presenterades i kapitel 1 och de teorier och den forskning jag presenterat i föregående kapitel skall jag i detta kapitel presentera den hypotes som skall utgöra grunden för min studie. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur missnöje med kommunens service respektive ekonomi påverkar medborgarnas politiska förtroende under olika ansvarsförhållanden. Flertalet av studierna som presenterades under kapitel 2.3 visade att inkluderandet av ansvarsförhållande som en kontextuell omständighet fick sambandet mellan ekonomiska omständigheter och politiskt deltagande eller stöd för det politiska systemet att variera på ett mer systematiskt sätt, än när bara sambandet mellan politiska resultat och politiska attityder undersöktes. I länder med dåliga möjligheter till att utkräva ansvar medförde dålig ekonomi att väljarna blev alienerade från det politiska systemet och mindre nöjda med demokratins funktionssätt än motsvarande missnöjda väljare boende i länder där relativt goda möjligheter till att utkräva ansvar fanns. I länder där ansvarsförhållandena var klara var det framförallt regeringen som fick ta konsekvenserna av de egna dåliga politiska resultaten. På motsvarande sätt borde missnöje med kommunal politik uppvisa olika effekter på politiskt förtroende under olika grad av klarhet i kommunernas politiska ansvarsförhållanden. För att uppfylla studiens syfte har nedanstående hypotes ställts upp.
Missnöje med den kommunala ekonomin respektive den kommunala servicen har en större tendens att leda till minskat politiskt förtroende bland medborgare i kommuner som karaktäriseras av oklara ansvarsförhållanden än bland medborgare som bor i kommuner som karaktäriseras av klara ansvarsförhållanden.
Taylor (2000) visade med sin studie att missnöje med politiska resultat kan kanaliseras på minst två sätt under oklara ansvarsförhållanden; väljarnas politiska deltagande minskar och en form av alienation uppstår och väljarnas stöd för det politiska systemet minskar. Eftersom kommunalpolitiskt deltagande är svårt att isolera, framförallt på grund av att vi inte har skilda valdagar i Sverige, har jag valt att fokusera på huruvida missnöje med den förda politiken medför att väljarna blir mindre nöjda med det politiska systemet under oklara ansvarsförhållanden än under tydliga ansvarsförhållanden.
Taylors studie visade också att dåliga ekonomiska förhållanden gav upphov till olika starka effekter på hur nöjda medborgarna var med landets demokrati, beroende på vilken grad av klarhet i ansvarsförhållande som rådde. Medborgare som var missnöjda med de politiska resultaten och som bodde i länder som karaktäriserades av oklara ansvarsförhållanden var mindre nöjda med demokratin. På motsvarande sätt borde därför personer som är missnöjda med ekonomi och service och som bor i kommuner som karaktäriseras av oklara ansvarsförhållanden vara mindre nöjda med demokratin än personer som är missnöjda med de politiska resultaten och bor i kommuner med klara ansvarsförhållanden.
På vilket sätt kan hypotesen jag ställt upp, och som senare kommer att testas, påvisa ett demokratiproblem eller inte? Om det visar sig att bedömningar av kommunens service respektive ekonomi har större effekt på politiskt förtroende bland medborgare boende i kommuner där ansvarsförhållandena är oklara utgör detta ett bevis för att även kommunala ansvarsförhållanden spelar roll för hur missnöje med politiska resultat kanaliseras. Dessutom, om väljarnas missnöje med de politiska resultaten tillsammans med svårigheter till ansvarsutkrävande medför lägre politiskt förtroende menar jag att vi på lång sikt har ett allvarligt demokratiproblem, eftersom stödet för demokratin kan komma att minska. Det är en mycket mer allvarlig situation om de demokratiska värdena inte fungerar än om vi bara har dåliga politiker.
4. Avgränsningar, material och tillvägagångssätt
4.1 Avgränsningar
Varför har jag då valt att undersöka kommuner? Den första motiveringen är att det redan finns flera studier som undersökt hur politiska resultat påverkar politiska attityder under olika grad av klarhet i de politiska ansvarsförhållandena mellan länder. Att upprepa motsvarande studie igen hade varit mindre fruktbart. Den andra motiveringen är att det är intressant att se hur ansvarsförhållande kan variera inom ett land. De svenska kommunerna är lika i avseenden som politiskt system, men skiljer sig ändå gällande till exempel vilka partier som blir representerade, vilket får konsekvens för de politiska resultaten. Att kunna visa att möjligheterna till att utkräva ansvar är olika i olika kommuner och att detta också får olika konsekvenser för hur missnöje med politiska resultat påverkar politiskt förtroende, ökar också förståelsen för hur missnöje kan kanaliseras.
Två avgränsningar har varit aktuella för studien, nämligen omfång gällande antalet kommuner och gällande tid. Jag har för det första kommit att begränsa undersökningen till att bara omfatta kommuner i Västra Götalands län inklusive Kungsbacka kommun. Även om en jämförelse där Sveriges samtliga 289 kommuner ingick hade varit mycket intressant, hade det inte varit möjligt inom tidsramen för denna uppsats. Detta då studien består av en omfattande materialdel som jag själv insamlat.
Den andra avgränsningen gäller tid. Jag har valt att enbart jämföra kommuner med olika ansvarsförhållanden under en tidpunkt och inte göra en jämförelse över en längre tidsperiod.
Skälet till detta är delvis att information om kommunernas politiska förhållanden blir svårare att få tag på ju längre tillbaka i tiden man går Detta gäller särskilt den mer informella frågan om vilket eller vilka partier som har eller samarbetar om den politiska makten, men också för att det är betydligt svårare att mäta ansvarsförhållande på lång sikt än på kort sikt. Dessutom hade även en tidskomparativ studie varit svår att hinna med under uppsatsen tidsram, då betydligt mer information från de västsvenska kommunerna hade behövts samlats in.
4.2 Material
Det material som ligger till grund för denna studie utgörs dels av en egen kommundatainsamling och dels av Väst-SOM-undersökningen 1999. Anledningen till detta är att informationen om de politiska förhållandena i Västra Götalands kommuner inklusive Kungsbacka kommun inte återfinns i Väst-SOM-undersökningen. Fördelen med att använda ett färdiginsamlat material tillsammans med ett eget material är att jag dels kan dra nytta av all den information som redan finns insamlad, men också att jag samtidigt kan styra hur jag vill mäta ansvarsförhållande eftersom jag själv samlat in den informationen. Nackdelen med att använda SOM-undersökningen är dock att de frågor som ställs i undersökningen inte alltid motsvarar exakt det man vill undersöka. Detta kompenseras dock av materialets lättillgänglighet, även om en egen bearbetning av materialet alltid är nödvändig.
4.2.1. Egen kommundatainsamling
I Västra Götalandsregionen inklusive Kungsbacka kommun ingår totalt femtio kommuner2. För att få fram information om kommunernas ansvarsförhållanden har flera olika metoder använts. I ett första steg sökte jag information på samtliga femtio kommuners hemsidor om kommunstyrelsens sammansättning innevarande och föregående mandatperiod, partitillhörighet för kommunstyrelsens- respektive kommunfullmäktiges ordförande respektive vice ordförande samt vilket eller vilka partier som har eller samarbetade om den politiska makten innevarande och föregående mandatperiod. Information om kommunfullmäktiges sammansättning i Västra Götalands kommuner inklusive Kungsbacka kommun hittade jag sammanställd på SCB:s hemsida (www.scb.se/
publkat/offek/ask/asktab.asp, tabell 25, 2001-01-31). Av de femtio kommunerna var det endast tolv som inte presenterade tillräckligt med information om kommunstyrelsens sammansättning. Information om kommunstyrelsens sammansättning mandatperioden 1994- 1998 var ovanlig och fanns endast på Orust kommuns hemsida (www.orust.se, 2001-02-06).
Även information om vilka partier som samarbetade respektive utgjorde opposition var ovanlig. Kartläggningen av den för min studie relevanta informationen på kommunernas hemsidor ägde rum 2001-02-05- 2001-02-06. Hur mycket information som hittades på respektive kommuns hemsida utgjorde sedan grunden för vilka frågor jag behövde få
2 För information om vilka kommuner som ingår i studien, se bilaga 1
ytterligare svar på3. Kommuner som presenterat omfattande politisk information på sina hemsidor kom alltså att få ett mindre omfattande frågebatteri än kommuner som presenterade lite eller ingen politisk information. Under kartläggningen noterade jag också e-postadresser och telefonnummer till i första hand kommunsekreterare, kanslichefer eller kommunalråd och i andra hand kommunens allmänna e-postadress och telefonnummer till kommunens växel.
I det andra informationsinsamlingsskedet gjorde jag ett utskick till samtliga kommuner med följebrev och de frågor jag behövde ha svar på. Detta utskick skedde huvudsakligen 2001-02- 07, men då vissa e-postadresser visade sig felaktiga samt att fel uppstod vid skickandet fick jag sända om mitt brev till flera kommuner en gång till. I flera fall var det också problem med kommunernas servrar vilket medförde att mitt e-brev helt enkelt inte kom fram och därför försenades vissa utskick något. Efter en vecka hade hälften, det vill säga 25, av kommunerna svarat. De flesta hade svarat via e-post, men några kommuner ringde till mig eller skickade informationen med vanlig post.
Det tredje steget i informationsinsamlingen bestod av att påminna de kommuner som efter en vecka inte hört av sig. Detta gjordes genom att ringa runt till de återstående 25 kommunerna 2001-02-14. I flera fall visade det sig att man inte visste vart min e-post tagit vägen, detta gällde främst i de fallen där jag inte hittat någon personlig e-postadress, utan skickat brevet till kommunens allmänna e-postadress. I fallen där mitt brev inte kunde återfinnas fick jag antingen direktiv att skicka det till en person som ansågs kunna besvara frågorna eller att helt enkelt skicka brevet till samma e-postadress återigen. Då datumet för min påminnelsekampanj inföll under sportlovsveckan i Västsverige var det också flera personer, som jag behövde få tag på, som befann sig på semester. De sista kommunerna kom därför att bli påminda under vecka 8. Inflödet av svar ökade markant efter påminnelsen och till och med 2001-03-02 var det endast fyra kommuner som inte hade hört av sig alls. Dessa kommuner var Bengtsfors, Färgelanda, Tibro och Vänersborg. Ett sista påminnelseförsök gjordes vecka 10, men gav inget resultat. Av totalt 50 möjliga kommuner har alltså 46 stycken svarat, vilket utgör en svarsfrekvens på 92 procent.
3 För information om vilka frågor som kommunerna fått svara på och brevens utformning se bilaga 2. I efterhand kom det att visa sig att frågebatteriet i brevet kunde varit mindre omfattande, då jag inte använt mig av all den information jag bett om. Vid utskicket av brevet var det dock ännu inte helt klart vilka mått jag skulle använda
4.2.2 Väst-SOM-undersökningen 1999
Den andra materialdelen i min studie utgörs av data från Väst-SOM-undersökningen 1999.
Väst-SOM-undersökningen är en av de årliga opinionsundersökningar som genomförs av SOM-institutet4, som är ett samarbete mellan Institutionen för journalistik och masskommunikation, Statsvetenskapliga institutionen och Förvaltningshögskolan vid Göteborgs Universitet. Rikstäckande enkätundersökningar har genomförts av SOM-institutet sedan 1986 medan den västsvenska motsvarigheten utförts sedan 1992. Enkätfrågorna i Väst- SOM-undersökningen 1999 handlade om massmedier, politik och samhälle, trafik och miljö, medier och fritid, medieanvändning och personens bakgrund. Mellan åren 1992 till 1997 utgjordes populationen i undersökningen av personer boende i Göteborgs kommun samt Göteborgs kommuns tolv kranskommuner. 1998 kom undersökningen att utvidgas och innefattade därmed boende i hela Västra Götaland samt Kungsbacka kommun. I 1999 års undersökning blev 5900 personer mellan 15-80 år, genom ett obundet slumpmässigt urval (OSU), utvalda att delta i undersökningen (Nilsson och Olsson 2000: 259 f).
Nettosvarsfrekvensen, det vill säga när de som räknas som naturligt bortfall bortdefinierats från urvalet, var 68 procent. Totalt besvarade 3760 personer Väst-SOM-enkäten 1999 (Ibid:
264).
4.3 Tillvägagångssätt
Valet av att använda Väst-SOM-undersökningen 1999 för med sig att den analysmetod som jag använt är statistisk analys. Fördelen med att använda SOM-undersökningen eller någon annan liknande undersökning är att resultaten är generaliserbara, givet att de uppvisar signifikans. Jag kan med andra ord uttala mig alla västsvenskar. Förutom Väst-SOM- undersökningen 1999 har jag även genomfört en egen materialinsamling om ansvarsförhållandena i de västsvenska kommunerna. Hur denna information lagts till Väst- SOM-mängden framkommer i avsnitt 4.3.1 tillsammans med en utförlig beskrivning om vilka mått på ansvarsförhållande jag valt, vad de mäter och hur de skall tolkas.
För att uppfylla uppsatsens syfte, hur bedömningar av service och ekonomi påverkar politiskt förtroende under olika grad av klarhet i politiska ansvarsförhållanden, skulle även andra tillvägagångssätt kunna ha använts. Till exempel skulle jag ha kunnat göra ett urval av kommuner med klara respektive oklara ansvarsförhållanden för att sedan bland de utvalda
4 SOM står för samhälle, opinion, massmedia.
kommunerna utföra respondentintervjuer med medborgare om deras syn på kommunens välfärdsservice och ekonomi och deras uppfattningar om politiker och demokrati. Dock hade jag då inte på samma sätt kunnat dra paralleller till de länderkomparativa undersökningar som gjorts. En annan orsak till materialvalet och därmed också tillvägagångssättet är att jag vill kunna dra mer generaliserbara slutsatser om de resultat jag får fram. Ett annat alternativ hade varit att göra en egen enkätundersökning. Fördelen med en egen enkät hade varit att jag på ett bättre sätt kan styra vilka frågor som skall ingå, men samtidigt hade det inte varit möjligt med tanke på tidsbegränsningen att dela ut enkäten till mer en ett par hundratals personer, vilket hade gjort att generaliserbarheten minskat.
4.3.1. Mått på grad av klarhet i politiska ansvarsförhållanden
På grundval av den information jag samlat in från de västsvenska kommunerna har jag beräknat ett antal mått som på olika sätt mäter grad av klarhet i ansvarsförhållande. För att bestämma vilka mått jag skulle använda utgick jag till en början från de mått som Powell och Whitten (1993), Anderson (2000) och Taylor (2000) använt i sina studier där ansvarsförhållande ingått. En väsentlig skillnad mellan de studierna och min studie är att måtten är anpassade för jämförelser mellan länder, och inte för jämförelse mellan kommuner.
Detta medför bland annat att jag varit tvungen att anpassa måtten så att de kan appliceras på kommundata, men det innebär även att jag inte kan förvänta mig samma variation i måtten.
En viktig orsak till detta är att valsystemet är detsamma i hela Sverige. Ett proportionellt valsystem medför att många partier får representation i parlamentet. Vidare är det i huvudsak samma partier som konkurrerar om väljarnas röster på riksnivå som på kommunalnivå, vilket medför att det i stort sett oftast bara är mandatfördelningen mellan partierna som skiljer sig åt och inte så mycket vilka partier som blir representerade i fullmäktige. Dock skall det tilläggas att det i nästan hälften av de västsvenska kommunerna förekommer kommunala partier samt att alla riksdagspartierna inte alltid finns representerade i fullmäktige. Enligt Anderson och Guillory (1997) finns det problem med att bara jämföra inom ett land, ”single-country studies do not easliy allow for the construction of theories seeking to explain variations in citizens attitudes using factores measured at the level of the political systems.” (Anderson och Guillory 1997: 69). Jag anser dock att det går att hitta variation i möjlighet till att utkräva ett ansvar inom ett land eftersom politik och opinionsbildning förekommer på andra nivåer än den nationella. Den förda politiken skiljer sig åt mellan kommuner, och således borde även utvärderingarna av den kommunala politiken att skilja sig åt mellan medborgare i olika
kommuner. Därför borde dessa utvärderingar också vara något som påverkar till exempel kommunalpolitiska attityder.
Eftersom de olika ansvarsvariablerna som presenteras nedan inte ingår i Väst-SOM-mängden har jag själv lagt till dem. Detta har gjorts genom att utgå från variabeln KOMMUN där svarspersonerna i Väst-SOM-undersökningen fått en kod som visar i vilken kommun de bor.
Alla svarspersoner boende i till exempel Ale kommun har då fått samma värde på en variabel som mäter ansvarsförhållande. För varje nytt mått har nya värden lagts in för varje kommun i Västra Götaland inklusive Kungsbacka, och på så sätt har samtliga ansvarsvariabler sedan skapats och lagts till Väst-SOM-mängden 1999. De mått som jag har valt att använda mig av redovisas nedan. För samtliga mått presenteras, förutom vad de avser att mäta, en tabell över hur respondenterna i Väst-SOM-undersökningen 1999 fördelar sig på de olika värdena.
Effective Number of Parties (ENP)
Effective number of parties, eller antal effektiva partier, är ett mått som mäter hur fraktionaliserat ett parlament är. Måttet tar hänsyn både till hur många och hur stora partierna är som finns representerade (Laakso och Taagepera 1979: 24). Dessutom är måttet en indikator på hur tydliga regeringsalternativ det finns. Ju mer fraktionaliserat parlamentet är, det vill säga ju högre värde på ENP, desto svårare är det för väljarna att identifiera vilket eller vilka regeringsalternativ som finns (Anderson 2000: 155). På kommunalnivå översätts ENP- måttet till antalet effektiva partier i kommunfullmäktige. På motsvarande sätt indikerar därför ett högre ENP-värde ett mer fraktionaliserat fullmäktige där det är svårt för de kommunala väljarna identifiera vilken aktör som är ansvarig för de politiska besluten. Vid högre ENP- värden, det vill säga en indikator på oklart ansvarsförhållande, borde effekten av att vara missnöjd med kommunens ekonomi eller välfärdsservice på politiskt förtroende vara större än vid lägre ENP-värden.
ENP beräknas enligt följande formel: N= 1/∑pi 2, där pi står för det i:te partiets andel platser i fullmäktige. Genom att ta det inverterade värdet av summan av partiernas kvadrerade andel platser fås ENP. För att klargöra hur måttet beräknas exemplifierar jag nedan med Ale kommun.
Mandatfördelning i kommunfullmäktige, Ale kommun
Moderaterna 5
Centerpartiet 3
Folkpartiet 2
Kristdemokraterna 4
Miljöpartiet 2
Socialdemokraterna 19 Vänsterpartiet 7 Aledemokraterna 7
Summa 49
ENP= 1/[(5/49)2+(3/49) 2+(2/49) 2+(4/49) 2+(2/49) 2+(19/49) 2+(7/49) 2+(7/49) 2] ENP= 1/0.215326947
ENP= 4.644100503
Vid samtliga beräkningar har jag avrundar svaret till en decimal. ENP för Ale blir således 4.6.
I tabellen nedan visas hur måttet varierar bland svarspersonerna i Väst-SOM-undersökningen 19995. ENP-måttet varierar mellan 3.2 och 5.9 partier och där medelvärdet för antalet
”effektiva” partier i fullmäktige är 4.7. Anledningen till att så många får värdet 4.3 är svarspersoner boende i Göteborg ingår i denna grupp.
Tabell 4.1: Frekvensfördelning av Effective Number of Parties (ENP) för alla partier i fullmäktige (procent och N-tal).
Effective Number of Parties Frekvens Procent 3.2 44 1 3.5 24 0.5 3.6 23 0.5 3.7 33 1 3.9 124 3 4.1 12 0.5 4.2 19 0.5 4.3 1194 32 4.4 67 2 4.5 263 7.0 4.6 315 9 4.7 79 2 4.8 400 11 4.9 291 8 5.0 101 3 5.1 14 0.5 5.2 192 5 5.3 129 3 5.4 202 5 5.5 118 3 5.6 20 0.5 5.7 20 0.5 5.8 23 0.5 5.9 41 1 Totalt 3748 100 Medelvärde 4.7
Median 4.6 Standardavvikelse 0.5 Källa: Väst-SOM-undersökningen 1999 och egen kommundatainsamling
Governing Party Target Size (GPTS)
Governing Party Target Size har i tidigare forskning använts för att mäta premiärministerns partis relativa styrka i regeringen och parlamentet. För att kunna applicera måtten på kommunal nivå har jag valt att betrakta kommunstyrelsens ordförande som motsvarigheten till premiärministern och parlament och regering motsvaras av kommunfullmäktige respektive kommunstyrelsen. Ju större andel kommunstyrelsens ordförandes parti har av platserna i styrelsen respektive i fullmäktige, desto enklare är det för medborgarna att identifiera vem eller vilka som är ansvariga för de politiska besluten. Tvärtom innebär en mindre andel av platserna att det styrande partiet har mindre att säga till om, vilket medför att flera partier är med och beslutar, vilket leder till att det är svårare för väljarna att identifiera de ansvariga.
Enligt Anderson (2000: 154) är det rimligt att anta att de partierna som har mest att säga till om i de politiska besluten är de som skall hållas ansvariga för de politiska resultaten.
Applicerat på denna studie innebär det att effekten av att vara missnöjd med kommunens politiska resultat, det vill säga ekonomin och servicen, skall ha större effekt på politiskt förtroende hos medborgare boende i kommuner där Governing Party Target Size är lågt,
eftersom ett lågt GPTS-värde indikerar att partiet eller partierna har mindre att säga till om de det politiska beslutsfattandet. Eftersom mer eller mindre fasta koalitioner är vanligt på kommunal nivå har jag även beräknat GPTS för hur stor andel av platserna som den samarbetande koalitionen har i fullmäktige.
GPTS 1, det vill säga hur stor andel platser kommunstyrelsens ordförandes parti har i kommunstyrelsen, för Ale kommun blir följande:
Kommunstyrelsens sammansättning i Ale kommun Vänsterpartiet 1
Socialdemokraterna 5
Miljöpartiet 1
Centerpartiet 1 Kristdemokraterna 1
Moderaterna 1
Aledemokraterna 1
Summa 11
Kommunstyrelsens ordförande är en socialdemokrat. GPTS 1 blir därför 5/11= 0.46.
Governing Party Target Size 2, eller hur stor andel av platserna kommunstyrelsens ordförandes parti har i fullmäktige blir för Ale kommun 19/49=0.39. För mandatfördelning i fullmäktige i Ale kommun, se under förklaringen till ENP ovan.
I Ale kommun samarbetar socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet om den politiska makten. Governing Party Target Size 3, det vill säga koalitionens andel av platserna i fullmäktige blir då (2+19+7)/49=0.57.
Informationen i tabell 4.2 nedan visar att måttet andelen mandat som ordförandepartiet i kommunstyrelsen har i kommunstyrelsen varierar mellan 13 och 55 procent. Att måttet inte går långt över 50 procent förklaras av att det i de flesta kommuner inte finns ett parti som ensamt får majoritet. Det är inte heller alltid säkert att det är det största partiet i en koalition som innehar ordförandeposten. I de borgerliga koalitionerna kan det hända att centerpartiet innehar ordförandeposten, även om moderaterna är största borgerliga parti. Inte heller variationen i andelen mandat kommunstyrelsens ordförandeparti har i kommunfullmäktige är stor. Måttet varierar mellan 12 och 51 procent. Andelen mandat som koalitionen, eller i
enstaka kommuner det enda partiet, uppnår i fullmäktige är däremot större. Variationen är mellan 45 och 83 procent.
Tabell 4.2: Frekvensfördelning över Governing Party Target Size 1 (andel mandat som ordförandepartiet i kommunstyrelsen har i kommunstyrelsen), Governing Party Target Size 2 (andel mandat som ordförandepartiet i kommunstyrelsen har i fullmäktige) och Governing Party Target Size 3 (andel mandat som den samarbetande koalitionen har i fullmäktige) (procent och N-tal).
GPTS 1 Frekvens Procent GPTS 2 Frekvens Procent GPTS 3 Frekvens Procent 0.13 109 3 0.12 146 4 0.45 23 0.5 0.15 116 3 0.14 21 0.5 0.46 23 0.5 0.18 94 2 0.20 209 6 0.48 146 4 0.22 33 1 0.21 134 4 0.49 206 6 0.23 486 13 0.22 366 10 0.51 412 12 0.27 604 16 0.23 18 0.5 0.52 283 8 0.31 1285 35 0.24 111 3 0.53 148 4 0.33 389 11 0.25 114 3 0.54 1372 39 0.36 169 5 0.26 100 3 0.56 202 6 0.39 171 5 0.29 73 2 0.57 176 5 0.46 52 1 0.30 20 0.5 0.58 20 0.5 0.53 124 3 0.31 221 6 0.59 8 0.5 0.55 67 2 0.32 40 1 0.61 149 4 0.33 125 3 0.62 48 1 0.34 245 7 0.67 97 3 0.35 1141 31 0.68 18 0.5 0.36 115 3 0.69 159 4 0.37 93 2 0.71 22 0.5 0.38 48 1 0.83 28 1 0.39 168 5
0.45 23 0.5 0.46 124 3.4 0.51 44 1.2
Totalt 3699 100 Totalt 3699 100 Totalt 3540 100 Medelvärde 0.3 Medelvärde 0.3 Medelvärde 0.6
Median 0.31 Median 0.34 Median 0.54 Standardavvikelse 0.08 Standardavvikelse 0.08 Standardavvikelse 0.06
Källa: Väst-SOM-undersökningen 1999 och egen kommundatainsamling
Majoritet/minoritet
Med majoritet eller minoritet menas huruvida det enskilda partiet eller den samarbetande koalitionen som har den politiska makten i kommunen har majoritets- eller minoritetsställnig i fullmäktige. Partier som ensamt får majoritet har mycket enklare att förverkliga sitt politiska program oavsett vad övriga partier tycker. Därför kan ett ensamt styrande parti lättare hållas ansvarigt för de politiska besluten (Taylor 2000: 105). Bland kommunerna i Västra Götaland är det dock mycket ovanligt att ett parti ensamt har majoritet i fullmäktige. I själva verket förekommer det endast i Lysekils kommun. Därför innebär majoritet oftast att ett antal partier samarbetar för att uppnå majoritet. Möjligheterna till att utkräva ansvar blir naturligtvis svårare ju fler partier som samarbetar, men en koalition som tillsammans får majoritet i fullmäktige bör kunna föra en mer konsistent politik än en koalition som inte uppnår majoritet
i fullmäktige. Enligt Taylor (2000: 106) är politiska resultat under minoritetsstyre en produkt av kompromisser och begränsad makt, vilket medför att det politiska ansvarsförhållandet blir mer oklart.
Majoritet/minoritetsmåttet liknar GPTS 3, men istället för hur stor andel koalitionen har i fullmäktige är majoritet/minoritet en dikotom. Kommuner där koalitionen uppnår majoritet i fullmäktige är kodade 0, kommuner där koalitionen, eller det ensamma partiet får minoritet är kodade 1. 88 procent av svarspersonerna bor i kommuner där koalitionen uppnår majoritet i fullmäktige, medan endast 12 procent av svarspersonerna bor i kommuner med minoritetsstyre (se tabell 4.3 nedan). Enligt hypotesen som presenterades i föregående kapitel förväntar jag mig därför att medborgare som är missnöjda med kommunens ekonomi och service, och som bor i kommuner där ett politiskt minoritetsstyre råder, skall ha lägre politiskt förtroende än missnöjda medborgare boende i kommuner med majoritetsstyre.
Om det politiska samarbetet ändrats under innevarande mandatperiod (Stabilitet 1) Med förändring av det politiska samarbetet under innevarande mandatperiod avser jag om den partikonstellation som samarbetar har förändrats eller inte. För att en ändring skall ha skett måste minst ett parti gått ur eller tillkommit i det politiska samarbetet i kommunen. Här har jag inte valt att ta hänsyn till de på riksnivå etablerade koalitionerna såsom den rödgröna respektive den borgerliga. Detta då koalitionerna på kommunal nivå inte alltid följer samma mönster, utan det är mycket möjligt att ett par borgerliga partier samarbetar med socialdemokraterna till exempel. I de kommuner där en förändring av det politiska samarbetet skett under nuvarande mandatperiod är det rimligtvis svårare för medborgarna att hålla isär de politiska aktörerna och se vem eller vilka som bär det politiska ansvaret. Dessutom kan den nya koalitionen inte belastas med ansvar med en gång, eftersom det nya samarbetet behöver tid på sig att få igenom nya politiska beslut som de medverkande också kan hållas ansvariga för. Politisk instabilitet medför oklarare ansvarsförhållande och därför borde effekten av att vara missnöjd med kommunens ekonomi respektive service på politiskt förtroende vara större bland medborgare boende i kommuner där det politiska samarbetet förändrats.
Tabell 4.3 nedan visar att det partipolitiska samarbetet i de flesta kommuner inte förändrats under innevarande mandatperiod. Dock är det viktigt att påpeka att mandatperioden inte är slut ännu, vilket kan medföra att förändringar kan komma att ske efter att denna studien är
innevarande mandatperiod hade det inte påverkat min tolkning, utan jag hade helt enkelt räknat det som förändring. Ingen förändring i det politiska samarbetet är kodat 0, och förändring i det politiska samarbetet är kodat 1.
I Ale kommun har det politiska samarbetet om den politiska makten inte förändrats under innevarande mandatperiod vilket medför att kommunen blir kodad 0.
Om det politiska samarbetet ändrades i och med valet 1998 (stabilitet 2)
Med det andra måttet på samarbetsstabilitet jämför jag det politiska samarbetet som fanns under den föregående mandatperioden 1994-1998 med det politiska samarbetet under innevarande mandatperiod. Om samma partikoalition valt att samarbeta om den politiska makten i kommunen efter valet 1998 som innan valet 1998 har ingen förändring skett. För att en förändring skall ha skett enligt min definition skall minst ett parti skilja koalitionen innan och efter valet 1998. Detta medför att en tidigare borgerlig koalition mellan centerpartiet, folkpartiet och moderaterna som även väljer att samarbeta om den politiska makten i kommunen efter valet 1998, men då i en koalition där även kristdemokraterna ingår, räknas som förändring. Argumentet för denna tolkning är densamma som för vad som räknas som förändring under innevarande mandatperiod, det vill säga att samarbetskoalitionerna på kommunal nivå kan ha många olika partikombinationer, till skillnad vad som är etablerat på riksnivå.
Även detta andra mått på politisk förändring skall belysa stabilitetsdimensionen i de kommunala ansvarsförhållandena. Om samma parti eller partikonstellation under mer än en mandatperiod styrt i kommunen är det rimligt att anta att medborgarna borde ha lättare för att identifiera vem eller vilka som skall hållas politiskt ansvariga, än om samarbetet har förändrats. Dessutom är det också rimligt att anta att det finns en tidseftersläpning mellan när ett parti eller en koalition kommer till makten och till dess att medborgarna ser resultatet av den förda politiken. Även när det gäller detta andra stabilitetsmått förväntar jag mig att missnöjda medborgare boende i kommuner där det politiska samarbetet ändrades i och med valet 1998 har lägre politiskt förtroende än missnöjda medborgare boende i kommuner där ingen förändring skett.
I nästan hälften av de västsvenska kommunerna medförde valet 1998 att det politiska samarbetet förändrades (se tabell 4.3 nedan). Som tidigare är ingen förändring kodat 0 och
förändring kodat 1. I Ale kommun styrde socialdemokraterna själva under föregående mandatperiod. Under innevarande mandatperiod samarbetar socialdemokraterna alltså med miljöpartiet och vänsterpartiet vilket medför att en förändring av det politiska samarbetet har skett i och med valet 1998.
Tabell 4.3: Frekvensfördelning över majoritet/minoritetsförhållande, förändring i politiskt samarbete och maktskifte i och med valet 1998 (procent och N-tal).
Bildar de samarbetande partierna majoritet eller minoritet i fullmäktige? Frekvens Procent
Majoritet 3123 88
Minoritet 417 12
Totalt 3540 100
Har det politiska samarbetet ändrats under innevarande mandatperiod?
Nej 3250 91
Ja 316 9
Totalt 3566 100
Har den politiska makten skiftat i och med valet 1998?
Nej 1771 53
Ja 1553 47
Totalt 3324 100
Källa: Väst-SOM-undersökningen 1999 och egen kommundatainsamling.
Kommentar: Ändring av politiskt samarbete är kodat 0=nej, 1=ja, majoritet/minoritet är kodat 0=majoritet, 1=minoritet. Ändring av politiskt samarbete i och med valet 1998 är kodat 0=nej, 1=ja.
Antal partier som samarbetar om den politiska makten
Hur många partier som samarbetar om den politiska makten i kommunen är ytterligare ett mått på hur lätt eller svårt det är att se vem eller vilka som skall hållas ansvariga för de politiska besluten. Resonemanget är att ju fler partier som samarbetar, desto svårare är det för medborgarna att skilja de styrande från oppositionen och därmed blir det också svårare att utkräva ansvar (Taylor 2000: 106). Trots att måttet är ganska okomplicerat visade det sig inte alltid vara så lätt att tolka hur många partier som samarbetar. I ett par kommuner förekommer inga regelrätta koalitioner, utan antingen försöker samtliga partier att komma överens, som i Sotenäs kommun, eller så varierar samarbetet från fråga till fråga, som i Melleruds kommun. I det första fallet visade det sig dock förekomma ett borgerligt samarbete när alla partier inte kom överens, medan det i Mellerud överhuvudtaget inte fanns något etablerat samarbete. Jag har därför valt att inte ta med Mellerud i detta mått, och i andra mått ovan som baseras på att det finns etablerade koalitioner. Vidare förekommer också så kallad valteknisk samverkan i en del kommuner som innebär att ett antal partier bildar koalitioner för att få representation i nämnder och styrelser. I en del kommuner innebär valteknisk samverkan att partierna även samarbetar i fullmäktige. I andra kommuner behöver valteknisk samverkan vara någon garanti
