• No results found

Röstvård i förskolan och skolan för barn och lärare: nödvändigt eller inte?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Röstvård i förskolan och skolan för barn och lärare: nödvändigt eller inte?"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

2005:036

E X A M E N S A R B E T E

Röstvård i förskolan och skolan för barn och lärare

Nödvändigt eller inte?

Emma Genberg Sara Matti Lina Sundström

Luleå tekniska universitet Lärarutbildning

Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Utbildningsvetenskap

(2)

FÖRORD

Vi vill tacka samtliga som i vårt examensarbete medverkat har Ni har uppriktigt och villigt delat era svar

Utan er skulle vi inte ha mycket fakta kvar

Vi vill vår handledare Lena Vesterlund för goda råd, också tacka Du har hjälpt oss till framgång, ifrån svacka

Vi vill för ett roligt och bra samarbete givetvis tacka varandra Alla tre var duktiga, det finns ingen vi kan klandra

Vi vill tacka våra familjer sist men inte minst Hur detta arbete än går är ni vår största vinst!

Piteå, maj 2005

Emma Genberg, Sara Matti och Lina Sundström

(3)

ABSTRAKT

Syftet med det här arbetet var att undersöka hur lärare på två förskolor och fyra skolor, upp till år tre samt utbildad talpedagog (bedriver undervisning i röst- och talvård, särskilt i grundskolan) och logoped (sjukvårdens legitimerade röst-, tal-, språk- och sväljningsterapeuter), ser på barns användning av sina röster. Vi har undersökt om det finns behov av röstvård för barnen och om det finns faktorer, främst ljudnivån i barnens arbetsmiljö som påverkar hur barnen använder sina röster. Syftet var också att ta reda på hur lärare ser på sina egna röster och röstanvändning. Vi har använt oss av både kvalitativa och kvantitativa undersökningar. Resultatet vi kom fram till var att det är inte särskilt vanligt att barn i förskolan och skolan har röstproblem, således verkar inte behovet av röstvård för barn vara speciellt stort. Däremot har flertalet lärare problem med sina röster och många önskar röstvård. Ljudnivån är en viktig faktor när det gäller röstanvändning, ju högre ljudnivå desto större ansträngning av rösten.

Nyckelord: Röstvård, rösten, ljudnivå

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD ABSTRAKT

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING... 1

BAKGRUND ... 1

Skolans styrdokument ... 1

Rösten... 1

Talrösten... 1

Sångrösten... 2

Röstvård i praktiken ... 2

Ljudnivå och dess påverkan på rösten ... 4

Röstbesvärens olika skepnader ... 6

Lärare i riskzonen för röstproblem... 6

Definition av begrepp... 8

SYFTE... 8

METOD... 9

Intervju och enkät... 9

Deltagare intervjuer... 9

Deltagare enkäter ... 9

Urval... 10

Material ... 10

Genomförande... 10

RESULTAT ... 11

Intervju med klasslärare, musiklärare, förskollärare och talpedagog ... 11

Intervju med logoped ... 16

Sammanfattning av intervjuer... 17

Enkät om rösten och röstproblem ... 17

Sammanfattning av enkäter... 22

DISKUSSION... 23

Validitet och reliabilitet... 23

Resultatdiskussion... 23

Hur röstproblem yttrar sig... 24

Orsaker till röstproblem ... 24

Åtgärder mot röstproblem ... 25

Pedagogiska tillämpningar... 26

Fortsatt forskning ... 26

REFERENSER………..27 BILAGOR

(5)

INLEDNING

Under hösten 2004 läste vi kursen ”Sång och musik för lägre åldrar” vid Musikhögskolan i Piteå. Vi fick möjligheten att lyssna till Gunnel Fagius, specialist på barnrösten, som höll en intressant föreläsning om barns röster. Denna föreläsning väckte ett intresse hos oss med funderingar kring rösten, som ett instrument som ska hålla hela livet. När vi under vår utbildning varit på verksamhetsförlagd utbildning, har vi märkt att det finns pedagoger och barn som har röstproblem och att ljudnivån i barngrupperna och klasserna stundtals var mycket hög. I dessa fall bidrog detta till att både elever och lärare höjde sina röster ännu mer.

Vi anser att det är viktigt att personal både på förskola och skola tänker på att vårda både sina egna och barnens röster och att skapa en behaglig ljudnivå. Denna fördjupning tror vi att vi kommer att ha mycket glädje och användning av i vår kommande verksamhet som lärare. Inte minst med tanke på att rösten är ett av lärarens viktigaste arbetsredskap, som ska användas dagligen.

BAKGRUND

Skolans styrdokument

Styrdokumenten Lpfö 98 (läroplan för förskolan) och Lpo 94 (läroplan för grundskolan) har inga tydliga riktlinjer när det gäller röstvård och ljudnivå. Även kursplanerna i de olika ämnena belyser inte detta område. Följande citat som är hämtat ur lärarens handbok - Lpfö 98, är det närmaste det går att komma när det gäller en koppling mellan styrdokumenten och ljudnivå/röstvård.

”Förskolan skall erbjuda barnen en i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd dagsrytm och miljö. Såväl omvårdnad och omsorg som vila och andra aktiviteter skall vägas samman på ett balanserat sätt.” (s. 28)

Rösten Talrösten

När ett litet barn ligger lugnt och sover kan syns det hur fint andningen fungerar. Lungorna fylls och töms i en rytmisk växling. Barnet andas omedvetet. Andningen styrs från andningscentrum i hjärnan. Lungorna, lungsäcken och alla de muskler som håller dessa organ på plats fungerar som en sug och strömmar in, inandning sker. Diafragman kontraheras och rör sig uppåt mot lungbotten, bukväggen rör sig in mot kroppen, utandning sker (bilaga 1).

Andningsrörelserna runt bålen och axelpartiet är i vila. Att andas på det här sättet kallas viloandning och det är det mest funktionella sättet att syresätta kroppen. Andningen sker i en lugn 3-takts rytm: inandning-utandning-vila. In- och utandningsfasen är ungefär lika långa vid viloandning. Det finns en liten paus efter utandningen. Vid tal förändras andningens tempo och rytm. Genom att titta på ett litet barn går det att se hur talandningen fungerar. Ett vaket spädbarn som trivs med tillvaron lämnar också ifrån sig glada skrik, skratt och joller. Energin till dessa ljud kommer från utandningsluften som sätter stämbanden i rörelse. Spädbarnets stämband är korta och tunna, de svänger snabbt, vilket medför att tonen blir hög och gäll. Ett litet barn kan skrika eller gråta länge utan att bli hest, barnet använder rösten på ett optimalt sätt. När barnet är belåtet och leker med sin röst går det att se hur andning och ljudbildning är samordnade med rörelsen i armar och ben. Barnet lär sig instinktivt att tala på utandningen och att med hjälp av utandningsmuskulaturen hushålla med luften så att den räcker. Både vid viloandning och talandning är det samma muskulatur som arbetar, men den arbetar mer aktivt

(6)

och fler muskler sätts i arbete ju längre talfrasen är (Rudberg, 1992).

Att barn har ljusa röster och att kvinnor har ljusare röster än män, dock inte så ljusa som barns, beror på stämläpparnas utseende. Korta tunna stämläppar ger ljusare ton än långa, tjocka. Det späda barnets stämläppar är 3-5 mm långa. En kvinnas stämläppar är omkring 16- 17 mm långa. Hos en vuxen man är de omkring 20 mm. Under puberteten sker en kraftig tillväxt hos pojkarna, de får mörkare mansröst. Tillväxten hos flickorna är inte lika stor, men märkbar. Pojkarnas grundton sjunker en hel oktav (åtta hela tonsteg), flickornas bara ett par tre tonsteg. Vid normal röstanvändning och riktig talandning anges följande värden för röstens gundläge: Mansröst ca 100 svängningar/sekund, kvinnoröst ca 200 svängningar/sekund och skolbarn ca 200 – 300 svängningar/sekund. Alla människor kan finna ett bekvämt röstläge, det vill säga då det skickas iväg lagom mängd luft till avspända, med aktiva stämläppar. När stämläpparna arbetar avspänt och andningen styrs från buk- och flankmusklerna låter rösten tät och mjuk. Det ska bli balans mellan den luftmängd som skickas iväg mot stämläpparna och det motstånd som stämläpparna gör (Åström, 1994).

Sångrösten

Lindblad (1992) skriver att sång ställer mycket större krav på rösten och röstkontrollen än vad tal gör. Han menar på att detta gäller i flera olika avseenden, ofta är röststyrkan större än i tal och utandningsfraserna blir längre eller mycket längre. Detta kräver mer kraft och uthållighet av sångaren. Vidare menar Lindblad att det alltid krävs större precision i kontrollen av alla talapparatens delar, andningsapparaten, struphuvudet och artikulationsapparaten. Röstträning och korrekt röstteknik är mycket viktiga för sång. Det går i vissa avseenden likna sångare vid idrottsmän. Olika sporter ställer delvis olika krav, men allmänt sett kräver idrott ofta både stor kroppsansträngning och stor precision i muskelkontrollen. Både sångare och idrottsmän måste därför vara väl tränade och använda rätt teknik för att nå goda resultat.

Barn försöker imitera vuxna idolers sätt att sjunga och lockas då att sjunga forcerat. Idag finns så avancerad inspelningsteknik som gör att lyssnaren luras att tro att sång och musik ska låta på ett visst sätt, vilket inte går utan ljudteknik. Eftersom barns röster inte har samma styrka som vuxnas, är det viktigt att inte hetsa styrkan i sången. Det är bättre att barnen får koncentrera sig på artikulation, tonhöjd och samtidighet (Uddén, 2004).

Jillefors och Schein (2000) är logopeder och undersökte i sin magisteruppsats bl.a. hur femåringar använder sina röster vid sång, framför allt vilka tonarter de väljer att sjunga i . I undersökningen ingick 32 femåriga flickor och pojkar från förskolor i Huddinge kommun. I sin uppsats kom Jillefors och Schein bl.a. fram till att barnen valde att starta på en statistiskt signifikant högre ton vid individuell sång än den ton ledaren valde att starta på vid sångsamlingen. Resultaten visar på betydelsen av att vuxna som sjunger med barn anpassar röstläget till barnens röstomfång.

Röstvård i praktiken

Den första förutsättningen för att rösten ska fungera avspänt är en rätt andning.

Bukflankandning är den naturliga andning som ett litet barn har i vila, vilket tidigare beskrivits under rubriken ”rösten”. Vid tal används en annan andning, mer luft tas in och det hushålls med den så att den räcker till en fras eller flera. Den andningen kallas talandning.

Bukmusklernas arbete känns vid normalt tal. Flankmusklernas arbete går också att känna när volymen ökar, talet blir starkare och extra kraft läggs på ett ord eller en stavelse. För många människor samarbetar musklerna problemfritt. Detta är en nödvändighet för bland annat

(7)

idrottare och sångare för att de ska nå goda resultat. Idrottaren behöver syresätta sina muskler och sångaren behöver ha full kontroll över luftflödet och stämläpparna. Vid upprördhet, rädsla eller t.ex. efter en språngmarsch blir andningen hög. Det innebär att lungorna bara fylls i sin övre del. Det är inte bra för talandningen. När lugnet återkormmer, kommer också den djupare andningen tillbaka, om den finns i vanliga fall. För att hitta flankmusklerna kan händerna hållas i midjan och en lätt hostning göras. Detta kallar Åström ett ”höfterfäst”. Då känns hur midjan växer och krymper och även ryggmusklernas arbete mot tummarna.

Andningen har alltså att göra med hur människan förhåller sig till sin kropp. Därför börjar ofta röstterapi med att träning av kroppskännedom och avspänning. Åström (1994) ger flera exempel på röstövningar i sin bok Din röst och ditt tal, övningar som kan vara till hjälp för en god röstanvändning. Här följer ett exempel på en röstövning

”Röstövning 2

Träna flankmusklerna. Känn muskelarbetet i midjan genom att göra ”höfterfäst”. Glöm inte att bukandas. Flankmusklerna ska skjutsa iväg händerna utåt när du övar.

s-s-s-s-s-s-s-s-s-s-s utan röst och z-z-z-z-z-z-z-z-z-z med röst

Öva att artikulera p-t-k, b-d-g med start från flankmusklerna. Det ska låta kort och snärtigt. Börja med svag röst, öka sedan styrkan. Känn att kraften kommer från kroppen. Bromsa inte i svalget!

Rösten ska vara fri.

Korta kraftfulla ord:

Hej, oj, kom, vem, han, hon. du aj, fy, ja, nej, vänta, hallå hör du mej, vad säger du,

skynda dej, jag kommer, ”(Åström, 1994, s 31)

Att träna röstläget, det vill säga röstens tonhöjd, är viktigt. Stämbandens utseende påverkar till stor del om en person har en hög eller djup röst. Det är dock möjligt att träna sin röst för att kunna tala i det tonläge som är mest avspänt och naturligt för en själv. Att gäspa är ett effektivt knep för att få stämbanden avspända i grundläget (ett avspänt normalt tonläge i lugnt tal) och i bottenläget (det djupa röstläge som ligger en eller ett par toner lägre än grundläget).

Det beror på att struphuvudet sjunker vid gäspning. Då slappnar stämbanden av och röstläget sjunker. I övrigt är det också lättare att kontrollera röstkvaliteten genom att gäspa. Då kan kvalitetsstörningar som t. ex. knarr och läckage lätt undvikas genom att lyssna och själv korrigera det som låter fel. En gäspövning kan vara att börja med att gäspa i grundläge med lång vokal som faller ner till bottenläget och säga: Hååå, hooo, huuu, hööö, haaa, heee. Ett bra knep för att hitta grundläget är att ”mumsa” med hjälp av ett nasalljud, då vilar rösten helt naturligt i ett lagom djupt läge. Det kan hjälpa att tänka på något som smakar riktigt gott och

”mumsa” med inlevelse: m-m-m-m-m-m-m-m (af Ugglas, 1996).

Ett vanligt fel vid tal enligt af Ugglas (1996) är att hårda vokalansatser eller glottisstötar används. Stämbanden sluts hårt med en stöt i början av ord som börjar med en vokal. Det anstränger stämbanden i onödan. För att motverka denna ”sprängansats” är det en bra övning att föreställa sig ett stumt H-ljud före ordets första vokal. Då blir tonsatsen mjuk. T.ex.

(h)utan, (h)alla, (h)inte, (h)åka. För att träna upp hela röstomfånget kan så kallade glissandoövningar (glidövningar) i stigande tonhöjd göras. Detta kan göras genom att börja i bottenläget och glida upp ca sju toner. Nååå, nuuu, nooo, nööö, naaa o.s.v. I ett lågt röstläge blir rösten troligen fyllig och avspänd, medan den ofta blir spänd i ett högre röstläge. För att motverka den tendensen kan svalget vidgas extra mycket (som vid gäspning) i slutet av övningen.

(8)

Ljudnivå och dess påverkan på rösten

Ljudstyrkan mäts i decibel A, dBA. Ett vanligt mått (ISO-standard) på skadligt buller brukar vara en gräns vid en ljudnivå på omkring 85 dBA. En kort intensiv exponering av hög ljudstyrka, t.ex. knallen från ett skjutvapen, kan ge lika svår hörselnedsättning som långvarig exponering av måttlig grad. Decibelskalan är logaritmiskt uppbyggd d.v.s ett ljud med 10 decibels styrka är 10 gånger starkare än ett med styrkan 1 decibel, 20 decibel är 100 gånger starkare, 30 decibel 1000 gånger starkare, 100 decibel 10 miljarder gånger starkare o.s.v. En reducering av bullernivån från t.ex. 90 till 80 decibel innebär sålunda en mångdubbel förbättring. En viskning motsvarar en ljudintensitet på ca 30 decibel och en jetmotor motsvarar 140 decibel. Obehagströskeln ligger vid ca 120 dB(A) medan smärttröskeln ligger ytterligare 10-20 decibel högre. Örat har inte möjlighet att återhämta sig vid konstant exponering för hörselskadligt buller, dvs. över 85 dB(A), under lång tid. Om människan utsätts för buller kring 100 dB(A) under två timmar behöver friska öron minst fyra timmar för att återhämta sig. Exponeras en person under åtta timmar behövs det alltså sexton timmar för återhämtning, vilket innebär att fritiden inte räcker till för fullständig återhämtning.(Försäkringskassan, 2005).

Talet ligger huvudsakligen i frekvensområdet 100-600 Hz (svängningar/sekund). Området 300-3000 HZ är viktigast för förmågan att uppfatta och förstå talspråk. Förståelsen av vardagstal påverkas bl.a. av talets ljudstyrka, avstånd, uttal, hörförmåga och uppmärksamhet samt bakgrundsljuden (Socialstyrelsen, 2005). Inomhus spelar efterklangstiden en stor roll;

tider över en sekund försvårar för lyssnaren att urskilja talet och gör det ansträngande att lyssna. Även i en övrigt tyst miljö rekommenderar WHO (Världshälso-organisationen) att efterklangstiden understiger 0,6 sekunder för att inte försämra förmågan att uppfatta och förstå tal för känsliga grupper. För att en normalhörande person ska kunna tolka en talad mening rekommenderar WHO att signalbrusförhållandet är minst 15dBA, d.v.s. att talsignalen är 15 dBA starkare än bakgrundsnivån. Socialstyrelsens rekommendationer för bakgrundsljud i skolor är 30 dBA.

Byggnadskonstruktionen ska ha som mål att reducera ljud och ge rummet en god ljudkvalité för att få en tystare inomhusmiljö i skolor. Detta innefattar också att designa inomhusmiljön så att den har tillräckligt kort efterklangstid. T.ex. ljudabsorberande material som ger lägre ljudnivå ska användas. (Berglund, Lindvall, Schwela, 2000).

2002-2003 gjordes en stor undersökning av ljudnivåer i samtliga 103 förskolor och skolor i Skara och Lidköping. I denna undersökning har en ljudmätare, dosimeter, placerats på axeln på barnet respektive personalen. Mätningarna varade i genomsnitt en timme åt gången. Ett antal heldagsmätningar gjordes också. Medelnivån som uppmättes för barnen var i genomsnitt 80 decibel, med toppar på upp till 114 decibel. Det gick inte att spåra något samband mellan ljudnivå och antal barn (Bertilsson, Hagaeus, Sandqvist, Skagelin, Björkman, Barregård, 2003). I en undersökning som genomfördes på fyra förskolor i Umeå år 2001, fanns däremot ett samband. (Söderberg, Landström, Kjellberg, 2001). Här föreföll ljudnivån vara högre än vad som skulle förväntas bara av en viss ökning av antalet ”ljudkällor” (barn). Resultaten kan förklaras av att barnen i leken försöker överrösta varandra. Det bedömdes att bullerexponeringen i många avdelningar innebar en viss risk för skadlig påverkan på hörseln.

Professor Lars Barregård vid avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg säger i en artikel i Aftonbladet: ”Nivåerna är höga. Det är inte riktigt på nivån för hörselskador men inte långt därifrån. De här nivåerna ger trötthet och röstbesvär. Ungarna är tröttare och hesare när de kommer hem från dagis än annars” (Olsson,

(9)

2004). Barnen riskerar i värsta fall att få bestående problem med rösten menar Barregård (Olsson, 2004).

Ett forskningsprojekt om hesa barn i storstad och på landsbygd har genomförts av Anita McAllister och Elisabeth Sederholm, logopeder på talkliniken vid Danderyds sjukhus utanför Stockholm, Jan Dalkvist, docent på Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet samt projektledaren Johan Sundberg, professor i musikakustik vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Den första undersökningen omfattade 60 barn i tioårsåldern från tre skolor i Stockholmsregionen. Resultatet av undersökningen visade att 24 procent av barnen hade hesa talröster, men bara två av dem var hesa på grund av förkylning. 14 procent, samtliga pojkar var kroniskt hesa. Det innebar att de var hesa också vid en förnyad undersökning flera månader senare. (Soller, 1996). Även i ”Barnens miljöhälsoenkät 2003”(BMHE) där 40 000 barn i åldrarna 8 månader, 4 år och 12 år undersöktes, har återkommande heshet rapporterats vara ganska vanligt. Bland 12-åringarna i Västra Götaland rapporterades heshet utan förkylning de senaste 12 månaderna av ca 3 procent på följande sätt

”alltid” 1 procent, ”ofta” 3 procent och ”sällan” 21 procent. En något större andel pojkar än flickor har varit hesa ”alltid” eller ”ofta” (pojkar 4 procent, flickor 3 procent). Cirka en tredjedel av dessa barns heshet rapporteras vara knuten till aktiviteter, en fjärdedel till fritidsaktiviteter (Socialstyrelsen, 2005).

Barnen får betala ett högt pris för omgivningens höga bullernivåer och sin egen högljuddhet.

Talrösten och sångrösten är en stor del av vår identitet, och många barn far illa för att de använder rösten fel. De får svårt att hålla en naturlig kontakt med kompisar och omgivningen, inte minst lärarna, tycker att de är dumma och ingen förväntar sig något av dem. Om ingen tror att man ska lyckas klara en uppgift så gör man det inte heller. Misslyckandet blir en självuppfyllande profetia, hävdar McAllister. Som alla andra försöker de hesa barnen att forma en självbild utifrån sin omgivning. Men bilden blir inte särskilt positiv när de flesta i närheten nedvärderar barnet som person (Soller, 1996).

Forskningsprojektet om hesa barn i storstad och på landsbygd kompletterades senare med en studie av drygt 200 tioåringar från hela landet. Med stöd av mätningar och svaren från omfattande enkäter med föräldrar och lärare kan Sederholm teckna en bild av det kroniskt hesa barnets personlighet och miljö. Det är en utåtriktad, öppen, pratsam och högljudd pojke.

Han är mindre mogen än barn som inte är hesa, okoncentrerad och känslig för förändringar.

För det mesta är han en storstadspojke som också på sin fritid vistas ovanligt många timmar i stora grupper. Det finns ett starkt samband mellan den tid som barnen tillbringar i stora grupper, t.ex. på fritidshem och kronisk heshet: ”Hur ska man bli sedd i stora grupper om man inte höjer rösten?” undrar Sederholm (Soller, s. 44, 1996).

Soller (1996) skriver att många har trott att heshet hos barn inte ger bestående skador, men att det inte är ovanligt att barn fortsätter att använda sina röster fel och att de som vuxna får svaga röster. Det har också påståtts att målbrottet är en vanlig orsak till heshet. Dessa svenska forskningsrön ger motsatta besked. Bara en av de hesa pojkarna i Stockholmsundersökningen kunde misstänkas vara i målbrottet. McAllister nämner att vår tids styrkefixerade sångarideal är misstänkt medskyldigt till hesheten. Barnens försök att överrösta ljudnivån för att göra sig hörda i miljöer som är bullriga kan ge upphov till valkar på stämbanden, också hos barn som inte är hesa. Valkarna växer bort, men de försvinner snabbare om rösten får vila i tystare omgivning, en lyx som inte många har tillgång till.

(10)

Röstbesvärens olika skepnader

Röstbesvär är något som kan drabba såväl barn som vuxna. Symptomen varierar beroende på orsaken (Landstinget Östergötland, 2005). Det vanligaste problemet med ett röstkrävande arbete är rösttrötthet. Det syns ingen förändring på stämbanden, men rösten blir ansträngd av att tala mycket och länge. Detta kan ta sig uttryck som en känsla av en klump i halsen (af Ugglas, 1996). Ökat harklingsbehov, trötthetskänsla, liksom sveda och värk i halsen är vanliga symptom. Besvären kan avta efter en stunds vila men om tröttheten beror på ogynnsam röstteknik krävs träning annars återkommer ofta besvären i andra röstkrävande sammanhang (Landstinget Östergötland, 2005). Vid en förkylning är det lätt hänt att heshet uppkommer, eftersom infektionen gör att stämbanden blir känsliga för överansträngning. Det är viktigt att vila rösten så mycket som möjligt vid förkylning, även om heshet inte förekommer till en början. I annat fall kan en stämbandsinflammation (akut laryngit) bryta ut.

Vid stämbandsinflammation får rösten inte överansträngas, med risk för kroniskt heshet.

Eftersom stämbanden också svullnar finns risk för kompensationsspänningar och felanvändning av rösten. (af Ugglas, 1996).

Hos barn som har ett livligt temperament, kan rösten påverkas till att bli forcerad och spänd.

Om den miljö barnet vistas i är bullrig, försöker barnet omedvetet överrösta bullret genom att höja röstläget. Då spänns rösten och det kan bildas stämbandsknutor. Knutorna kan jämföras med blåsor på händerna som sedan kan övergå till valkar. Vanligt är att barn, särskilt i 5-11 års ålder, får stämbandsknutor. Den här sortens heshet beror oftast på att barnen varit högljudda. Lättas drabbas de livliga och dominerande barnen. I motsats till de flesta vuxna, känner barn som drabbats av stämbandsknutor inga större obehag, utom när de skriker så mycket att de helt tappar rösten. Knutorna hos barn går ofta över av sig själva när barnen mognar och börjar använda rösten mindre skrikigt (af Ugglas, 1996).

Stämbandsförlamning kan uppstå av skador på talnerven t.ex. efter genomgången strumaoperation. En enkelsidig stämbandsförlamning orsakar heshet. I de flesta fall går förlamning över av sig själv efter en tid. Gör den inte det blir rösten oftast läckande hes. Det går i de flesta fall att träna upp rösten igen med hjälp av en röstteknik som går ut på att få det friska stämbandet att bli så elastiskt att det arbetas över till det sjuka stämbandets sida. På så sätt kan stämbanden sluta tätt ändå och rösten kan låta bra igen (af Ugglas, 1996).

Lärare i riskzonen för röstproblem

Röstproblem är en vanlig åkomma. Särskilt ofta drabbas personer som använder rösten mycket i sitt yrke, till exempel lärare. De måste ofta tala i bullrig miljö och ibland flera timmar i sträck. Om läraren har stressade arbetsuppgifter, ökar också risken för röstproblem.

Lärare i de lägre åldrarna utsätts därtill ofta för infektioner och då är risken att råka ut för röststörningar ännu större (Lindblad, 1992). Enligt Södersten (2002) är lärare är dessutom den yrkesgrupp som drabbas mest av s.k. funktionella röstrubbningar såsom fonasteni (rösttrötthet) och stämbandsknottror och som i störst utsträckning söker hjälp på logoped- och foniatriska mottagningar.

I projektet ”Kvinnorösten i arbetslivet – studier på arbetsplatser inom barnomsorgen och experimentella studier” där professor Britta Hammarberg är projektledare, är förskolepersonalens röstproblem i fokus. Bland annat har inspelningar gjorts under hela arbetsdagar för tjugo förskollärare, varav tio röstfriska och tio med funktionella röstrubbningar. Resultatet från studien har visat att förskollärare har ett mycket röstkrävande arbete då de talar med hög grundtonsfrekvens, hög intensitet och talar mycket under sitt

(11)

arbete. Stora skillnader kunde märkas mellan försökspersonernas röstanvändning vid normal samtalston (läsning av en text i ett tyst rum) och under arbetet, vilket tyder på att det är kraven från arbetet som påverkar förskollärarnas röstanvändning i hög grad. Idag är det mycket svårt att få en röstrubbning klassad som arbetsskada, men liknande data som dessa ovan torde kunna ligga till grund för att bedömningar av detta ska kunna göras i framtiden (Södersten, 2002).

Vid lärarutbildningarna har mängden undervisning i röst och talteknik minskat och många nyutbildade lärare har under sin utbildning inte fått tillräcklig undervisning om rösten som arbetsredskap (Södersten, 2002). När Lärarförbundets tidning Lärarnas tidning kontaktade sju lärarutbildningar visade det sig att någon form av utbildning bara var obligatoriskt på fyra av dem (Lannvik-Duregård, 2004:a). Rudberg (1992) skriver i sin bok Barns tal- och språksvårigheter på sidan 46: ”Det är viktigt att rösten håller, lärares röst utsätts för stort slitage under många år. Man önskar att det ingick mer undervisning och träning i röstteknik i lärarutbildningen.”. Detta menar även Simberg (2004) som har undersökt lärare och lärarstudenter i Finland. Röstträning borde erbjudas och vara obligatorisk för lärarstudenter.

Södersten, som har forskat om förskollärares röster tycker också att röstvård borde vara obligatoriskt för alla lärarutbildningar, eftersom rösten är ett av de viktigaste arbetsredskapen som lärare. Det är slående, menar hon, att de allra flesta lärare har oerhört lite kunskap om rösten. Hon säger till Lärarnas tidning: ”Idag är logopeder, skådespelare, präster och klassiskt skolade sångare de enda yrkesgrupper som garanterat får röstträning i grundutbildningen”

(Lannvik-Duregård, 2004:a). Södersten ger även tips om hur lärare ska använda sina röster i Lärarförbundets broschyr Rösten – ditt viktigaste redskap en skrift om förebyggande röstvård (bilaga 2).

En enkät som gjordes bland 30 slumpmässigt utvalda musiklärare från Sverige visar att 80 % av dessa har haft röstvård i sin utbildning. Av musiklärarna upplever femtio procent att de ibland blir trötta i rösten av att undervisa i grupp. 13 % tycker att det är ofta, och 33 % sällan (Andersson & Eriksson, 1999).

Resultatet av en undersökning gjord i Turku i Finland visar att röstproblem bland lärare har ökat under en tolvårs-period, från 1988 till 2001, och att ökningen av dåligt uppförande från elever och de större grupperna med fler antal elever kan vara faktorer som ökar risken för lärare att få röstproblem (Simberg, 2004). Idrottsläraren Eivor Nyberg, har fått hjälp av logoped med sina röstproblem och hon känner sig numera inte lika ofta trött i rösten. Hon har en känsla av att barnen var tystare förr, för att göra sig hörda måste de nu gapa och skrika mer. Vilket leder till att hon då måste tala ännu starkare och ofta nästan låta lite arg för att de ska lyssna tycker hon ( Lannvik-Duregård, 2004:b).

I Umeå gjordes en undersökning av personalen på fyra förskolor. En del av undersökningen innebar att personalen (sammanlagt 62 stycken) fick svara på en enkät om deras upplevelser med avseende på bullerstörning och trötthet över en hel arbetsdag samt fritid. En av frågorna var om de under den senaste månaden haft känning av uttröttning av rösten. Förskollärarna svarade enligt följande: ”Nästan dagligen” 6 procent, ”1 -3ggr/veckan” 15 procent, ”1-3 gånger sammanlagt” (senaste månaden) 50 procent, ”inte någon gång” 27 procent.

(Söderberg, Landström, Kjellberg, 2001).

(12)

Definition av begrepp

Talpedagog: Person som bedriver undervisning i röst- och talvård, särskilt i grundskolan.

Logoped: Logopeder är sjukvårdens legitimerade röst-, tal-, språk- och sväljningsterapeuter.

SYFTE

Syftet med denna studie är att undersöka om lärare i två förskolor och fyra skolor upp till år tre, utbildad talpedagog och logoped, anser att röstvård för elever och personal är nödvändigt samt om de anser att det finns faktorer, främst ljudnivån i arbetsmiljön som kan orsaka röstproblem.

(13)

METOD

Intervju och enkät

Enligt Kvale (1997) är den kvalitativa intervjun en unik, känslig och kraftfull metod för att fånga erfarenheter och innebörder ur intervjupersonernas vardagsvärld. Med egna ord och ur ett eget perspektiv kan de förmedla sin situation till andra. Vi valde att göra intervjuer med två klasslärare (bilaga 3), två förskollärare (bilaga 3), två musiklärare (bilaga 4), en talpedagog (bilaga 5) och en logoped (bilaga 6). Trost (1994) kallar det för att man har en hög grad av standardisering när man ställer likalydande frågor i exakt samma ordning till intervjupersonerna. Vi som intervjuade lämnade dock ett stort utrymme för intervjupersonernas individuella svar. Det finns även nackdelar med att använda intervjuer som metod och en av dem är att relationen mellan intervjuare och intervjuperson kan påverka resultatet. Vår ansiktsmimik och omedvetna gester kan avslöja vår reaktion om vi upprörs eller förvånas av resultatet (Patel & Davidson, 1994). Majoriteten av intervjuerna registrerades med bandspelare. Övriga intervjuer genomfördes skriftligen där intervjupersonerna fick svara via e-post. Fördelen med skriftliga intervjuer var att intervjupersonerna i lugn och ro fick fundera på sina svar och inte påverkas av vår reaktion på svaren. Nackdelen är att vi inte fick se intervjupersonens kroppsspråk samt att vi inte hade möjlighet att följa upp vissa frågor.

Vi har valt att redovisa intervjuerna genom att sammanställa de olika svaren vi fått och visa på likheter och olikheter i svaren, samstämmighetsmetod och olikhetsmetod (Svenning, 2000). Logopedens intervju har vi valt att redovisa för sig och i heltext. Detta eftersom vi tycker att intervjun i sin helhet tillförde vårt arbete värdefull information.

Trost skriver i Enkätboken (1994) att enkät är ett instrument som kan mäta människors åsikter, beteende och känslor. För att få ett större underlag till vår studie valde vi att göra en enkätundersökning. Vi genomförde enkäten (bilaga 7) bland sammanlagt 23 lärare, förskollärare och fritidspedagoger på fyra skolor. Först var tanken att använda oss av två skolor, men det visade sig att underlaget blev för litet vilket gjorde att vi valde två skolor till.

Eftersom vårt syfte med vår studie var att ta reda på hur lärare ser på sin egen röst och röstanvändning var det lämpligt att använda sig av en kvantitativ studie för att få fler svar.

Nackdelen med att använda sig av enkäter är att man har liten möjlighet att kontrollera tillförlitligheten i förväg. Det enda vi kunde göra var att på alla sätt försäkra oss om att de som skulle besvara enkäten uppfattade frågorna som vi hade tänkt oss. (Patel & Davidson, 1994) Vi har valt att redovisa enkäten i tabellform för att överskådligt kunna utläsa de olika lärarkategoriernas svar.

Deltagare intervjuer Två klasslärare Två förskollärare Två musiklärare En talpedagog En logoped

Deltagare enkäter Tio klasslärare Fyra förskollärare

(14)

Nio fritidspedagoger Urval

Majoriteten av intervjuerna och enkäterna valde vi att genomföra där vi tidigare varit på verksamhetsförlagd utbildning. Urvalet av de intervjuade baserades på att de hade lång yrkeserfarenhet. Logopeden kom vi i kontakt med genom Sunderby sjukhus.

Material

Intervjumallar (bilaga 3-6).

Enkätmall (bilaga 7).

Bandspelare.

E-post.

Genomförande

v. 8 utformning av intervjufrågor v. 10-12 genomförande av intervjuer v. 14 utskrift av intervjuer i fulltext

v. 15-16 sammanställning av intervjuer. Vi användes oss av meningskoncentrering vilket innebär att de meningar som intervjupersonerna uttryckt, formulerades mer koncist. Därefter gjorde vi en meningskategorisering där vi fann likheter och skillnader i intervjupersonernas svar (Kvale, 1997).

v. 16 utformning av enkätmall v. 17 genomförande av enkäter

v. 17-18 sammanställning av enkäter i tabellform

(15)

RESULTAT

Intervju med klasslärare, musiklärare, förskollärare och talpedagog Utbildningsbakgrund och yrkeserfarenhet

Lärare

A Tog lärarexamen 1972 för lågstadiet (årskurs 1-3). Har även jobbat i årskurs fyra och som speciallärare i fyra år.

B Tog lärarexamen 1971 för lågstadiet (årskurs 1-3). Har arbetat sedan dess med undantag av tre barnledigheter under några år.

Musiklärare

A Har gått på Stockholms musikpedagogiska institut, klassmetodik, kompanjon- lärare och klassmetodik för musiklärare. Har arbetat i över 25 år. De klasser Musiklärare A har arbetat i är från förskoleklasser upp till år sex.

B Utbildad Grundskollärare/Gymnasielärare i musik. Arbetar inom den kommunala musik- och dansskolan, där hon undervisar i gitarr. Arbetar även som kompanjonlärare i årskurs 2. Musiklärare B har arbetat i 11 år.

Förskollärare

A Förskollärare A har tagit förskollärarexamen och arbetat som förskollärare i fyra år.

B Förskollärare B har tagit förskollärarexamen och arbetat som förskollärare i sju år.

Talpedagog

Vår intervjuade talpedagog är musiklärare i botten. Hon har läst en talpedagogutbildning för att få kompetens för att arbeta som talpedagog. Som talpedagog har hon arbetat i 15 år. Vår intervjuades huvudsakliga arbetsuppgift är att varje höst göra ett test på både de nya och gamla eleverna för att se om det finns några tal- och språkproblem som behöver rättas till. Under året arbetar hon med dessa.

Upplevelse av barns röstbesvär Lärare

A Har mött elever som har varit hesa, men inte tänkt på det som något besvär.

B Upplever inte att något barn hon mött genom åren har haft röstbesvär, annat än heshet vid förkylning och att en del barn har lite grövre röster.

(16)

Musiklärare

A Musiklärare A, har mött barn i sina barngrupper som har lite hes röst, barn som har väldigt tyst röst och de som bara skriker när de pratar. Hesheten tror hon kan bero på att barnen skrikit mycket och varit i stora barngrupper.

B Musiklärare B säger att: ”Nog kan jag höra att barn är hesa, men det är inte så att jag har gjort någonting åt det, de kan vara hesa i sig, att de har en sådan talröst. Då får de ofta hjälp av en talpedagog om det är så att de har problem med sin röst.”

Ibland kan Musiklärare B märka att hennes elever har svårt att hitta melodin när hon sjunger med dem. Detta eftersom hon själv är alt, d.v.s. sjunger i lägre tonarter. För att det ska bli bekvämt och enklare för eleverna behöver hon sjunga ljusare, i högre tonarter. Då blir det lättare för eleverna eftersom de har ljusa röster.

Förskollärare

A Har mött några barn med röstbesvär, dock inte många barn. Orsaken till barnens röstbesvär, tror Förskollärare A beror på att barnen pratar i falsett, halvskriker hela tiden, att barnen inte hittat sitt röstläge och att de själva inte hör hur de pratar.

B Har inte mött några barn med röstbesvär.

Talpedagog

Nästan varje år eller termin, hade vår intervjuade ett par elever hon jobbade med röstmässigt. Oftast var det heshet. ”Vi sa så här på utbildningen att egentligen ska man inte börja jobba med rösten innan man vet om stämbanden är friska, att det inte är något sjukligt fel på det, så man inte jobbar mot naturen. Det är väl inte så vanligt att barn har något sjukligt, men då skickar vi dem till skolsköterskan eller skolläkaren och säger att vi vill att han får en remiss till öron/näsa/halsspecialisten så får de kolla mer på stämbanden så man vet.”

Orsaken till barns röstbesvär tror talpedagogen kan vara att de skriker mycket i samband med sport och när de är förkylda.

Röstvård i skolan/förskolan Lärare

A Lärare A arbetar inte med röstvård i skolan och anser inte heller att det finns behov av röstvård eftersom hon inte har mött så många med röstbesvär.

B Utöver logopeden, arbetas det ingenting med röstvård i skolan. Lärare B tycker heller inte att det behövs, eftersom hon inte har sett några problem.

Musiklärare

A Musiklärare A jobbar med elevernas röster under lektionerna. Med de yngre

(17)

barnen brukar hon tillsammans med eleverna sjunga i olika register. De brukar också öva sig i att sjunga väldigt ljust, sjunga väldigt försiktigt, sjunga som myggor eller katter. Med andra ord, jobba med olika ljud. Eleverna får även pröva på lite stödövningar. Musiklärare A pratar också med eleverna om att man inte kan sitta hopsjunken när man sjunger. Med de äldre barnen, då elever t.ex.

börjar komma i målbrottet, pratar Musiklärare A om rösten och hur den fungerar, om hur det ser ut i halsen och på stämbanden, att de inte går att reparera.

Musiklärare A tror att det är viktigt att få barnen medvetna om vad som händer när de skriker. Det är inte så lätt men genom att ge dem exempel från deras vardag, kan man få dem att förstå. T.ex. om några pojkar har varit på hockey eller någon cup i fotboll och skrikit och hejat och är hesa när de kommer tillbaka till skolan, kan man prata med dem om det, varför det blev som det blev och vad man kan tänka på.

B Musiklärare B jobbar med ljud och tonstyrka under sina lektioner men använder inga uppvärmningsövningar.

Förskollärare

A Det arbetas inte med röstvård på den avdelning Förskollärare A arbetar. Hon tycker att det finns en del barn som skulle behöva det, men ser inte något stort behov av det.

B Där Förskollärare B arbetar, jobbar man inte med röstvård. Hon ser inte heller något behov av det.

Talpedagog

”Det är ju känsligt att uttala sig om någons röst. Problemet med att ha röstvård i klassen är ju att då måste alla omfattas av det. Det är svårt att kolla hur de gör det och om de gör det rätt, om några tycker att det är konstigt. Men andningen och magmusklerna kan man väl träna lite grann. Avslappning skulle man kunna göra i en klass och jobba med andning på det om man känner att barnen skulle behöva lugna ner sig.” Vår intervjuade tillägger att: ”Vad man kan göra är naturligtvis hålla en låg ljudnivå så barnen inte behöver skrika.”

Pedagogernas upplevelse av sina egen röster Lärare

A Lärare A fick röstvård under sin lärarutbildning, vilket hon själv tycker ska ingå i lärarutbildningen. Hon upplever själv att hon lärde sig mycket i och med det.

Trots det tappade lärare A rösten flera gånger i början av sin yrkeskarriär eftersom hon använde rösten fel. Hon fick då åka till Boden och träna sin röst.

Hon fick lära sig att tala med hjälp av stödet och det tycker hon att hon har haft nytta av. När hon nu blir trött i rösten tänker hon på att hon ska använda sitt stöd.

B Någon utbildning i röstvård har lärare B inte fått. Vid upprepade tillfällen har hon själv tappat rösten och hon har många gånger känt att den varit ansträngd.

(18)

En gång när hon hade en stämbandsinfektion fick hon behandling under en veckas tid. Sedan dess har hon haft röstproblem ungefär en gång per termin.

Musiklärare

A Musiklärare A tycker att röstvård är något som borde finnas för både elever och personal. ”Ja, egentligen skulle det behövas både bland elever och personal faktiskt, helst bland personal, för jag och många upplever att vi blir väldigt trötta i rösten.” Musiklärare A säger även att: ”Egentligen skulle det ingå i lärarjobbet att man fick röstvård kontinuerligt, för alla lärare alltså.” Musiklärare A upplever att hon själv blir väldigt hes vissa lektioner, då det varit hög ljudnivå och hon sjungit och pratat mycket.

B Musiklärare B har några poäng i Brukssång och under en fortbildning fick hon några extra lektioner i sång. En gång har hon själv varit med om att ”tappa”

rösten. ”Jag tappade rösten och det var jätteläskigt och det tog länge innan jag kunde bära en ton. Pratrösten kom tillbaka men jag kände att muskulaturen inte var med. Det var läskigt, jag sjöng och helt plötsligt kunde rösten sticka iväg någonstans utan att jag ville det och då upptäckte jag hur otroligt mycket jag sjöng, inte bara på klasstimmarna utan även på gitarrlektionerna. Även på gitarrlektionerna där vi spelade efter noter, jag sjöng hela tiden. Det var bland de tuffaste veckorna i mitt liv. Då blev jag lite rädd och tänkte: tänk om rösten går sönder! Tänk om jag inte kan fortsätta. Jag fick mig en tankeställare, när jag är förkyld och när jag har ont i halsen försöker jag undvika att sjunga.”

Förskollärare

A Förskollärare A har inte fått någon utbildning i röstvård, men om hon skulle erbjudas det skulle hon tacka ja, som hon säger: ”Det är alltid bra att kunna tala rätt”. Det hon skulle vilja ha är då en utbildning som är konkret och ger en grund för hur man talar rätt. Hittills har Förskollärare A inte upplevt problem med sin egen röst.

B Under sin utbildning fick Förskollärare B lite kunskaper i röstvård, men i och med att hon sjunger, har hon lärt sig mer. Själv har hon inte upplevt problem med sin röst på grund av sitt yrkesval.

Ljudnivå i klassrummet/barngruppen och dess inverkan på röstanvändningen Lärare

A Lärare A har 16 elever och upplever inte ljudnivån som speciellt hög i klassrummet. Vid matsituationen blir det dock alltid mera ljud, då det är många som äter tillsammans, men det är bara en kort stund, så det är inget problem tycker hon. Stunder då ljudnivån blir lägre är när de delar klassen. Om det är en hög ljudnivå måste rösten höjas för att höras, hos både barn och vuxna, vilket gör att rösten slits mer, tror Lärare A. När ljudnivån behöver sänkas använder hon sin röst genom att prata lite tystare.

B Ljudnivån i den nuvarande klassen upplevs som väldigt låg. Vid tillfällen som när eleverna kommer in eller ska gå ut på rast och vid pararbete blir dock

(19)

ljudnivån högre. Ljudnivån sänks när eleverna har enskilt arbete i t.ex.

matematik eller svenska. För att hålla en låg ljudnivå i klassrummet tycker lärare B att: ”Först och främst tycker jag att man ska försöka ge positiv förstärkning när ljudnivån är bra, förstärka det positiva.” Det menar hon är effektivt. Det är också bra att diskutera med barnen om hur betydelsefullt det är för vissa barn att ha tyst runt omkring sig för att kunna koncentrera sig. Att få träna på saker som man gör som normalt har hög ljudnivå ger också gott resultat menar hon. Som t.ex. att gå från ett ställe till ett annat och göra om det gång på gång för att få den önskade ljudnivån.

Musiklärare

A Ljudnivån upplevs av Musiklärare A som mycket hög. Vissa lektioner hålls i en gymnastiksal, vilket ökar ljudnivån ännu mer. Andra lektioner hålls i en lokal kombinerad med en annan slöjdsal och där finns ett fläktljud som är oerhört högt, vilket automatiskt gör att alla pratar högre. Fastän Musiklärare A försöker jobba med att sänka ljudnivån, t.ex. genom att själv prata tystare, upplever hon det inte som lätt. Desto fler barn i en barngrupp påverkar också ljudnivån, den allmänna ljudnivån blir högre. Eleverna höjer då rösten för att göra sig hörda och när alla gör det, får de en högre och framförallt gällare röst. När man lägger upp rösten i ett ljusare läge blir det jobbigare att prata och man blir trött i rösten och hes. Det är också sällan tyst i skolans lokaler, vilket innebär att det kan vara svårt att hitta tysta rum där man kan vila både öron och röst.

B Ljudnivån brukar inte vara hög under Musiklärares B lektioner. En orsak kan vara att hon undervisar mest på ett instrument som inte är så ljudstarkt (klassisk gitarr), men även klassmusiklektionerna blir sällan högljudda.

Förskollärare

A Ljudnivån i barngruppen, upplever förskollärare A som ganska hög. De gånger ljudnivån blir lägre under dagen är när barnen är ute, under samlingar och när barnantalet minskar på eftermiddagarna. Förskollärare A arbetar med att försöka sänka ljudnivån genom att själv inte prata högt när hon vill att barnen ska lyssna på henne. Hon brukar använda sig av ett speciellt knep nämligen att säga ”sätt händerna på huvudet, händerna på magen osv.” Då har hon snart barnens uppmärksamhet.

B Ljudnivån upplevs ofta som hög i barngruppen. Den blir lägre i slutet av dagen, då antalet barn minskar i barngruppen. Förskollärare B, tror att ljudnivån påverkar hur barnen använder sina röster, genom att de ”hela tiden måste prata högre för att höras”. Hon försöker sänka ljudnivån i gruppen genom att påtala att de inte behöver prata högt med henne, hon hör ändå.

(20)

Intervju med logoped

Detta är en skriftlig intervju som redovisas i sin helhet.

Vilken utbildning har du?

Logopedexamen 1978 och doktorsexamen 1994.

Hur länge har du arbetat som logoped?

Sedan 1978.

Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter?

1) Kliniskt arbete med patienter med röststörningar (mest vuxna nuförtiden).

2) Undervisning på logopedutbildningen på grund- och forskarutbildningen.

3) Egen forskning om röster i buller och varför kvinnor mer ofta får röstproblem än män.

Vilka är de vanligaste röstrelaterade problemen bland barn du träffar?

Heshet beroende på stämbandsknottror eller av rent funktionell orsak.

Vad tror du är den vanligaste orsaken till barns röstbesvär i allmänhet?

Många faktorer spelar in, röstansträngning, många talar mycket i hög bullernivå på förskola, fritids och skola, personlighet, psykologiska orsaker m.m.

Använder barn sina röster på ett ”felaktigt sätt” idag?

Tycker inte man kan säga det. Barn reagerar snarare på sin omgivning. Stress och buller kan leda till att de överanstränger stämbanden. Tycker det är olämpligt att kalla det ”fel”.

Kan man relatera vissa röstproblem till ljudnivå ute på förskolor och dagis idag?

Ja, många studier visar att nivåerna är alldeles för höga för talkommunikation. Det leder till att både vuxna och barn höjer sina röster, oftast pressas rösterna. Det finns många rapporter om höga ljudnivåer på förskola och de flesta är inriktade mot att se hur detta påverkar hörseln och tinnitus. Men vid betydligt lägre nivåer maskerar buller tal.

Tycker du att det finns behov av röstvård i förskolan/skolan idag?

Ja, det tycker jag – en medvetenhet om rösten och buller behövs. Jag tycker dock att det viktigaste är att börja med tal- och röstvård i förebyggande syfte för lärarna (både förskollärare och andra lärare). De bör också få kunskap om barnröstens utveckling både beträffande sång och tal.

På vilket sätt skulle du önska att man arbetade med rösten i förskolan/skolan?

Det är ett utomordentligt bra tillfälle att använda sig av samlingar med sång, rytmik och tal.

Det finns massor av bra övningar. Det är bra om läraren är medveten om vilka tonarter som passar barns röster.

Upplever du någon skillnad i barns röster mellan när du började arbeta och idag?

Nej, inte direkt, snarare när det gäller sångsätt. Idag eftersträvar barn mer att låta som vuxna i t.ex. schlager sammanhang genom program som Lilla Melodifestivalen, Småstjärnorna etc.

Viktigt är att barnen måste få låta som barn.

Har du några tips på hur man som lärare kan träna elevernas röster?

Det beror helt på lärarens kännedom om sin egen röst. Lärare bör först träna sin egen röst och

(21)

12 (52%) 11 (48%)

S:a

6 3

Fritidspedagog

1 3

Förskollärare

5 5

Lärare

nej ja

Tabell 1. Har du någon gång haft röstproblem?

Kommentar: Lite mindre än hälften, 11 av 23 hade någon gång haft röstproblem medan 12 av 23 uppgav att de aldrig haft några röstproblem.

De som inte hade haft röstproblem ombads lämna fråga 2-7 medan resten svarade på följande frågor.

det är olika hur mycket undervisning som ges på olika lärarhögskolor. Jag tror att det viktigaste är att försöka påverka miljön och indirekt påverka rösterna (t.ex. sänka bakgrundsbuller). Jag tror att lärare skulle kunna vinna mycket genom att samarbeta med musiklärare på skolan. När det gäller hesa barn bör de utredas inom medicinsk klinik av logoped och läkare.

Sammanfattning av intervjuer

• Barn med röstbesvär i förskola och skola, inte är vanligt enligt våra intervjuade pedagoger.

• Det arbetas inte med röstvård i förskolan och skolan av de vanliga lärarna, dock av musiklärarna under deras egna lektioner.

• Det är olika om och hur mycket utbildning de olika pedagogerna har fått i röstvård.

Majoriteten har dock upplevt problem med sina egna röster. Flertalet av de intervjuade tycker att röstvård borde finnas i lärarutbildningen.

• Ljudnivån i de olika verksamheterna upplevs som olika hög.

• Flera av lärarna upplever att ljudnivån blir lägre när barnantalet minskar.

• Enligt logopeden är en av faktorerna till barns röstbesvär att barnen talar i hög bullernivå. De reagerar på sin omgivning och det går således inte att säga att de talar på ett felaktigt sätt.

• Logopeden anser att det finns behov av röstvård i förskolan och skolan idag men att det främst behövs förebyggande röstvård för lärarna.

Enkät om rösten och röstproblem Tillfrågade:

Lärare: 10 Förskollärare: 4 Fritidspedagoger: 9

(22)

4 (36%) 2 1 1 1 gång /termin

2 (18%) 0 1 1 2-4 ggr /termin

5 (46%) 0 (0%)

S:a

1 0

Fritidspedagog

1 0

Förskollärare

3 0

Lärare

1 gång/år el. mer sällan 1 gång/mån.

eller oftare

Tabell 2. Hur ofta har/hade du röstproblem?

Kommentar: Vanligast var att de tillfrågade hade röstproblem en gång per år eller mer sällan, men det fanns de som hade röstproblem 2-4 gånger per termin.

4 (22%) 1 1 2 ont i halsen

5 (28%) 1 1 3 tappade

rösten

1 (6%) 0 1 0 trött i rösten

1 (6%) 7 (38%)

S:a

0 Fritidspedagog 2

0 2

Förskollärare

1 3

Lärare

annat heshet

Tabell 3. Vilken typ av röstproblem har/hade du?

Kommentar: Här hade de möjlighet att välja flera alternativ och ”heshet”

blev det vanligaste, medan ”tappade rösten” var näst vanligast.

7 (64%) 4 (36%)

S:a

2 Fritidspedagog 1

3 0

Förskollärare

2 3

Lärare

nej ja

Tabell 4. Sökte du hjälp?

Kommentar: En stor majoritet, 7 av 11 sökte inte hjälp för sina röstproblem.

Ingen av förskollärarna sökte hjälp för sina röstproblem.

(23)

Tabell 7. Vilka var orsakerna till ditt röstproblem?

1 (8%) 0 0 1

felanvändning av rösten

3 (25%) 0 1 2 vet ej

5 (42%) 2 1 2 allergi/

sjukdom

1 (8%) 2 (17%)

S:a

1 Fritidspedagog 0

0 Förskollärare 1

0 Lärare 1

annat över-

ansträngning

0 (0%) 4 (100%)

S:a

0 Fritidspedagog 1

0 0

Förskollärare

0 3

Lärare

nej ja

Tabell 5. a) Fick du hjälp?

Kommentar: Av de som sökte fick alla hjälp.

Tabell 5. b) Av vem fick du hjälp?

2 (50%) 0 0 2 logoped

0 (0%) 2 (50%)

S:a

0 Fritidspedagog 1

0 0

Förskollärare

0 1

Lärare

annat läkare

Kommentar: Hälften fick hjälp av en läkare, hälften av en logoped.

Tabell 6. Vilken sorts hjälp fick du?

2 (25%) 0 0 2 sjuk- gymnastik

3 (37,5%) 1 0 2 röstvila

1 (12,5%) 0 0 1 sjuk- skrivning

1 (12,5%) 1 (12,5%)

S:a

0 Fritidspedagog 0

1 Förskollärare 0

0 Lärare 1

annat medicinsk

Kommentar: Här var det möjligt att välja flera alternativ, om man fått olika sorters hjälp.

Förskolläraren som angett ”annat” skrev ”det gick om av sig själv”.

(24)

Tabell 8. Fick du någon utbildning i röstvård under din egen utbildning?

8 (35%) 15 (65%)

S:a

5 4

Fritidspedagog

2 2

Förskollärare

1 9

Lärare

nej ja

Kommentar: Nästan alla av lärarna, hälften av förskollärarna och nästan hälften av fritidspedagogerna hade fått utbildning i röstvård under sin egen utbildning.

23 (100%) 0 (0%)

S:a

9 Fritidspedagog 0

4 0

Förskollärare

10 0

Lärare

nej ja

Tabell 9. Har du fått någon fortbildning i röstvård?

Kommentar: Ingen av de tillfrågade hade fått någon fortbildning i röstvård.

Tabell 10. Skulle du önska att du fick fortbildning i röstvård?

10 (44%) 13 (56%)

S:a

5 Fritidspedagog 4

1 3

Förskollärare

4 6

Lärare

nej ja

Kommentar: Över hälften av de tillfrågade önskade att de fick fortbildning i röstvård.

10 av 23 uppgav att de inte önskade någon fortbildning i röstvård.

(25)

3 (37, 5%) 0 1 2 ganska vanligt

5 (62, 5%) 4 1 0 ovanligt

0 (0%) 0 0 0 vanligt

0 (0%) 0 (0%)

S:a

0 Fritidspedagog 0

0 0

Förskollärare

0 0

Lärare

mycket ovanligt mycket

vanligt

Tabell 12. Om ja, hur vanligt förekommande anser du att det är?

Kommentar: 5 av 8 ansåg att det var ovanligt att elever hade röstproblem medan 3 av 8 ansåg att det var ganska vanligt.

Tabell 11. Har du haft elever med röstproblem?

7 (30%) 1 1 5 nej

8 (35%) 8 (35%)

S:a

3 Fritidspedagog 5

2 1

Förskollärare

3 2

Lärare

vet ej ja

Kommentar: Flest lärare uppgav att de aldrig haft några elever med röstproblem medan flest fritidspedagoger uppgav att de har haft elever med röstproblem.

8 av 23 visste inte om de haft elever med röstproblem.

Övriga åsikter om din eller barns röster Lärare:

”Jag har aldrig haft problem med rösten.”

”Jag tycker att barn numera pratar väldigt högt. De försöker överrösta varandra vilket gör att nivån bara blir högre och högre. Många barn pratar rätt ut utan att tänka på att det kan störa någon annan som finns i närheten. Det handlar ju mycket om respekt. Men det kan inte vara bra för deras röster.”

”Många barn använder en hög ”ute-röst” även inomhus vilket gör att ljudnivån stiger i klassrummen och läraren får ”hyscha” hela tiden.”

Förskollärare

”I och med de allt större barngrupperna på framför allt fritids blir ljudnivån högre och högre.

Barnen måste nästan halvskrika ibland för att göra sig hörda, vilket medför en onödig ansträngning av rösten.”

(26)

”Barnen har ofta höga röster, pratar högt när de är i grupp.”

Fritidspedagog

”Kraven på att rösten ska hålla blir allt större i och med större barngrupper.”

Sammanfattning av enkäter

• Bland personalen på de skolor undersökningen genomfördes hade nästan hälften någon gång haft röstproblem.

• Heshet var det vanligast förekommande röstproblemet.

• De flesta av de tillfrågade hade fått utbildning i röstvård under sin egen utbildning

• Ingen av de tillfrågade hade fått fortbildning i röstvård medan 13 av 23 önskar det.

• 8 av 23 uppgav att de haft elever med röstproblem.

(27)

DISKUSSION

Validitet och reliabilitet

I den kvantitativa delen av undersökningen har vi använt oss av enkäter. Trost (1994) säger att om det används enkla och vardagliga ord i en enkät ökar reliabiliteten eftersom alla uppfattar frågorna på samma sätt. Vi har försökt utforma enkätfrågorna efter detta. Av dem som svarat på enkäterna, var det få vi personligen kände och svaren vi fick visar heller inte på att de svarande försökt tillfredsställa oss genom att svara på ett visst sätt. Vi anser att det inte finns någon anledning till att de som svarat på enkätfrågorna inte skulle ha svarat sanningsenligt.

Med understöd av detta finner vi att vår enkät uppvisar hög reliabilitet. En svaghet med vår enkät är att den endast genomfördes på fyra skolor och bland 23 personal, med andra ord har enkäten relativt litet begränsat antal svarande. Trots att intervjuerna visade liknande resultat, kan vi inte med säkerhet säga att det resultatet vi fick fram gäller för alla lärare, förskollärare och fritidspedagoger. Vi tycker dock att vi har fått svar på vad vi avsåg att mäta med enkätundersökningen och anser därför att den har hög validitet i enlighet med Trost (1994).

I den kvalitativa delen har vi använt oss av intervjuer. Kvale (1997) skriver att olika intervjuare med samma frågor kan få olika svar. Eftersom vi delat upp intervjuarbetet mellan oss är det möjligt att reliabiliteten blivit lägre på grund av detta. Det som kan höja reliabiliteten är enligt Kvale att inte ställa ledande frågor och låta den intervjuade styra samtalet genom sina tankar och funderingar. Vi har haft detta i åtanke under våra intervjuer och lagt fram frågorna på ett neutralt sätt för att inte styra den intervjuade åt något håll. Detta anser vi har höjt reliabiliteten i våra intervjuer. Vi har upplevt att de intervjuade har tagit intervjuerna på allvar och varit seriösa och sanningsenliga i sina svar, vilket höjer validiteten.

Det finns inget som tyder på att de skulle ha missuppfattat någon av frågorna. Några av intervjuerna gjordes via e-post främst av praktiska skäl. Vi är medvetna om de presumtiva nackdelarna med en sådan metod. En tydlig sådan är att svaren riskerar att bli tillrättalagda och ej verklighetsspeglande. Det är också svårt att ”läsa mellan raderna” eftersom det inte finns ett kroppsspråk och tonfall att tolka. Telefonintervju var det näst bästa alternativet, men vi var rädda att gå miste om information med denna metod eftersom bl.a. är lätt höra fel.

Därför valde vi e-post. Deltagaren kan svara på frågorna hemma vid datorn i lugn och ro. En annan fördel är att geografiska avstånd blir betydelselösa tack vare e-post. Våra deltagare hade naturligtvis kunnat vara fler, vilket hade höjt reliabiliteten (Patel & Davidson, 1994).

Såhär i efterhand, tror vi att det skulle ha kunnat förhöja arbetet om vi även använt oss av metoden ”observationer” när vi undersökte sambandet mellan röst – ljudnivå. Observation som metod, passar för att samla information inom områden som rör beteenden och skeenden i naturliga situationer (Kvale, 1997). Enligt Patel & Davidson (1994) är en blandning av kvantitativa och kvalitativa undersökningsmetoder ett sätt att öka tillförlitligheten.

Resultatdiskussion

Syftet med vårt arbete var främst att undersöka om det finns behov av röstvård i skola/förskola för både barn och lärare samt ljudnivåns betydelse för röstanvändning. Som vi tidigare nämnt, använde vi oss av samstämmighets- och olikhetsmetoden när vi sammanställde våra undersökningar. Det vi har kunnat se är att de olika yrkesgrupperna huvudsakligen har svarat väldigt lika och olikheterna mellan svaren är få.

Tidigare forskning har visat att barn med hesa talröster inte är ovanligt (Soller, 1996) (Socialstyrelsen, 2005). Vår undersökning med intervjuer och enkäter visade tvärtom att de olika lärarna väldigt sällan träffat på barn med röstbesvär. Detta var gemensamt för alla

(28)

yrkesgrupper. Under intervjuerna kom det även fram att det inte arbetades med röstvård i skolan, utom lite på musiklektionerna. Logopeden vi intervjuade anser att klasslärare och musiklärare borde samarbeta mer och använda t.ex. sång och rytmik för att arbeta med barns röster. En anledning till att vår undersökning visar att det inte arbetas med röstvård i skolan kan vara att den är betydligt mindre än de undersökningar som finns i vår bakgrund. Nämnas bör också att vår undersökning inte utfördes i storstad, där det typiskt hesa barnet finns enligt forskning (Soller, 1996). En annan anledning kan vara att många lärare idag redan har en hög arbetsbelastning och att röstvård inte prioriteras. Eftersom läroplanen för förskolan och skolan inte tar upp riktlinjer för röstvård och ljudnivå, ger det också signalen att detta är något som inte ingår i lärarens uppdrag, med andra ord; att vård av rösten och behaglig ljudnivå inte är viktigt i förskolan/skolan. Vi anser att det absolut bör finnas något i dagens läroplaner som talar om betydelsen av detta.

Hur röstproblem yttrar sig

Röstbesvär som t.ex. heshet verkar vara vanligare hos pojkar än hos flickor (Soller, 1996) (Socialstyrelsen, 2005). Bilden av det typiskt kroniska hesa barnets personlighet och miljö är enligt Sederholm en högljudd pojke i storstadsmiljö som också på sin fritid vistas ovanligt många timmar i stora grupper. Enligt en undersökning Socialstyrelsen (2005) gjorde, rapporterades det att en tredjedel av barnens heshet var knuten till aktiviteter och en fjärdedel till fritidsaktiviteter. I intervjun sa talpedagogen att hon har upplevt att pojkars heshet kan uppkomma i samband med sport. Vi har upplevt att det under sportaktiviteter är vanligt att både deltagare och publik skriker och hejar. Naturligtvis påfrestar detta på rösten. Om barn skriker i samband med förkylning ger detta en extra belastning på stämbanden. Idag är det dessutom vanligt att många barn sysslar med lagidrott. Vi tycker att det vore på sin plats att också lagledare blir medvetna om sambandet mellan idrott och eventuella röstbesvär och överför den medvetenheten till barnen.

Orsaker till röstproblem

Uddén (2004) skriver om barns försök att imitera vuxna idolers sätt att sjunga vilket lockar barnen att sjunga forcerat. Detta påpekar också vår intervjuade logoped, att barn eftersträvar att låta mer som vuxna, i t.ex. schlagersammanhang genom program som bl.a. Lilla melodifestivalen. Även McAllister (Soller, 1996) menar att vår tids styrkefixerade sångarideal är misstänkt medskyldigt till hesheten. Vi tycker att det är viktigt att barn får vara barn och inte uppmuntras att låta som vuxna. Deras röster är fortfarande under utveckling vilket bör tas hänsyn till. Här tycker vi att media har ett ansvar i och med de tv-program som produceras där barn medverkar. Jillefors och Schein (2000) påpekar vikten av att förskollärarna på förskolan sjunger i tonarter som passar barnens röstomfång, vilket vår intervjuade logoped också anser.

Vi har vid ett flertal tillfällen märkt att många av de sånger som sjungs med barnen i förskola och skola, sjungs i alldeles för låga tonarter för att passa barnens röster. Detta tror vi i förlängningen kan leda till röstproblem.

Enligt intervjuerna upplevdes ljudnivån som olika hög i de olika barn- och elevgrupperna. Det är dock svårt att veta vad de intervjuade menar med låg respektive hög ljudnivå eftersom de intervjuade har olika referensramar. Under våra verksamhetsförlagda utbildningar har vi ofta reagerat på att ljudnivån varit hög under våra första praktikdagar, men efter att ha varit i samma ljudnivå flera dagar, har vi vant oss vid ljudnivån. Vi tror att det bland lärare kan vara så, att de vänjer sig vid en viss ljudnivå som i själva verket är för hög för att vara acceptabel.

Logopeden anser att det viktigaste är att försöka påverka miljön genom att t.ex. minska bakgrundsbullret. Under våra intervjuer tyckte vi oss kunna se att lärarna inte verkade ha

References

Related documents

Angela kommer att jobba med fortsatt utveckling av våra pedagogiska planeringar med fokus på formativ bedömning eftersom det var ett arbete vi påbörjade förra läsåret. Dels

Detta genom att ytterligare synliggöra lärandet för eleverna och för min del är uppdraget främst riktat mot att utveckla tydliga planeringar och strukturer för bedömning

förväntningar på eleverna, hitta rätt utmaningar för gruppen och den enskilde eleven samt få eleverna att känna sig delaktiga i undervisningen genom att synliggöra

Under hösten 2014 kommer Anna att delta i kursen Entreprenörskap på Malmö Högskola och redan denna termin leder hon en kurs i Entrepreneriellt lärande för en grupp elever i

I mitt första uppdrag som förstelärare ska jag tillsammans med min kollega Petra Filipsson utveckla en gemensam struktur för enhetens arbete med pedagogisk planering, IUP och

I höst har hon uppdraget att leda och koordinera detta arbete som involverar andra lärare på skolan, föräldrar samt andra boende i Veingeområdet. Vi kommer på skolan satsa lite

Magnus ska utöver deltagande åk4-6 vara tillgänglig för övriga matematiklärare åk1-3 som också deltar i matematiklyftet, vad gäller konsultation och delaktighet

Detta kopplar vi till krav-, kontroll- och stödteorin, där de beskriver att socialt stöd innebär att ha goda relationer på arbetsplatsen (Thorell 2003, s. Dessa