- En analys av tidsaspekterna för omvandlingen av Kungsängen i Uppsala

(1)

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 654

___________________________________________________________________________

Bedömningar och reaktioner

- En analys av tidsaspekterna för omvandlingen av Kungsängen i Uppsala

Johan Spåre

Uppsala, februari 2007 ISSN 0283-622X

(2)

FÖRORD

Mitt stora intresse för stadsbyggande och fysisk planering i allmänhet ledde mig till att återigen skriva om urban utveckling, liksom jag gjorde i min C-uppsats.

Omvandlingsprojekt är dessutom extra spännande eftersom upplevelsen av rum och platser kan förändras så drastiskt vid dessa. Det visar konkret hur föränderlig vår värld är.

Jag vill tacka alla som ställt upp på intervjuer som förutom att svara på mina frågor dessutom hjälpt mig genom att ordna fram viktiga dokument och tipsat mig hur jag skulle kunna komma vidare med uppsatsen. Tack också alla ni på Uppsala stadshus som har slussat mig genom korridorer och kontor i mitt sökande efter dokument eller personer. Slutligen vill jag tacka min handledare Anders Waxell för konstruktiv kritik och trevlig handledning.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING

1.1 Syfte och frågeställningar 1.2 Avgränsningar

1.3 Metod och material 1.4 Aktörer

1.5 Disposition

2. TEORI

2.1 Reaktioner på stadsbyggande i Sverige

2.2 Samhällsekonomiska och företagsekonomiska bedömningar 3. KRONOLOGI FÖR UTVECKLINGEN AV KUNGSÄNGEN 3.1 Kungsängens etableras som industriområde

3.2 Utvecklingen under 1970- och 1980-talet 3.3 Tre fall av betydelse för utvecklingen

3.4 Kommunen tar fram Program för förnyelse av Kungsängen 3.5 Lågkonjunktur drabbar byggandet i Sverige och Uppsala hårt 3.6 Konjunkturen vänder och Industristaden börjar ta form

4. ANALYS: TIDSASPEKTERNA OCH OMVANDLINGEN 4.1 Perspektiv: Reaktioner på stadsbyggande i Sverige

4.2 Perspektiv: Samhällsekonomiska och företagsekonomiska bedömningar 4.3 Sammanfattning och återkoppling till syfte och frågeställningar

5. AVSLUTANDE DISKUSSION

6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

(4)

1

. INLEDNING

Uppsala växer. Som Sveriges fjärde största stad och med en starkt växande tätort upplever Uppsala stad stora förändringar i det urbana rummet. De senaste årens förtätningar har i vissa fall varit tämligen diskreta och inte påverkat stadsdelarnas helhetsupplevelse. Men ytterligare en sorts utveckling har blivit tydligare, en utveckling som medför mer påtagliga förändringar i stadsbilden:

omvandlingsbebyggelsen. Centralt belägna tomter med industrier, verkstäder, lagerlokaler och liknande verksamheter rivs successivt och återuppstår igen som moderna bostadskvarter med innerstadskänsla i arkitektur och gator. Jag har valt att inrikta mig på det största av omvandlingsområdena: stadsdelen Kungsängen och projektet med att skapa vad som i folkmun kommit att kallas Industristaden.

Utgångspunkten för studien är att stadsbyggande utgår ifrån erfarenheter från tidigare planering och utvärderingar av genomförda projekt. Senare planering har sedan påverkats av dessa utvärderingar och är således till stor del reaktioner på det tidigare stadsbyggandet

Stadsbyggnaden sker genom initiativ från offentliga såväl som privata aktörer.

Varje steg i utvecklingen av en stad har sitt ursprung i dessa initiativ. Privata aktörer har oftast andra grundläggande motiv än offentliga myndigheter och skillnaden mellan det fundamentala i dessa aktörers målsättningar är viktigt för att förstå deras inflytande på stadsbyggandet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka tidsaspekterna för omvandlingen av stadsdelen Kungsängen i Uppsala. Detta görs med teoretisk utgångspunkt i studier av stadsbyggande i Sverige samt genom att applicera nationalekonomisk teori om samhällsekonomiska och företagsekonomiska bedömningar på den relevanta utvecklingen. Huvudfrågeställningen kretsar kring hur det kommer sig att det har dröjt ända till år 2000 innan Kungsängen på allvar kommit att bli avsett för omvandling. Hur har tidigare stadsbyggande påverkat tidsaspekterna för utvecklingen som lett fram till omvandlingen? Vilka reaktioner på tidigare stadsbyggande kan ha bidragit till utformningen för planeringen av Uppsala och Kungsängen? Vilka konkreta samhällsekonomiska respektive företagsekonomiska bedömningar kan kopplas till utvecklingen?

1.2 Avgränsningar

Kronologin för uppsatsen kan anses spänna över hela den moderna svenska stadsbyggnadshistorien. Det är dock snart lätt att se att det framför allt är utvecklingen under de senaste tre eller fyra decennierna som varit av störst vikt. Planeringsideal och de reaktioner som följt verkställandet av dessa har varit mest omdiskuterat ifrån mitten av 1970-talet. Relevant för tidsaspekterna för omvandlingen av Kungsängen har visat sig kretsa kring samma period, det vill säga 1960-talet till 1980-talet

(5)

Fig. 1. Kungsängen i Uppsala och dess avstånd från stadens centrum (stora torget).

Källa: Uppsala kommun (1992, 2001). Program för förnyelse av Kungsängen, sid. 4

.

(6)

Kungsängens norra gräns är precis i anslutning till södra delen av stadskärnan, skiljd från denna av Strandbodgatan. I väst sträcker den sig ungefär hundra meter över västra sidan av Fyrisån, där bland annat stadsparken och en rad idrottsanläggningar ligger idag. I öst avgränsas stadsdelen tydligt av järnvägen söderut mot Stockholm.

Området som är mest aktuellt för omvandling ligger dock framför allt väster om Kungsgatan som är stadens viktigaste centrala trafikled i nord-sydlig riktning.

Kungsgatan löper rakt igenom Kungsängen bara ett kvarter från järnvägen i öster.

Avgränsningen söderut är däremot lite komplicerad eftersom området direkt söder om den bebyggda delen av Kungsängen också bär samma namn och dessutom utgörs av ett populärt natur- och fågelskyddsområde. Så trots dess sträckning söder om Kungsängsleden så innefattar studien inte området söder om denna väg, som markerar gränsen för östra Uppsalas sammanhängande bebyggelse söderut. Kungsängens gränser är markerade på kartan på sidan fem. Området är ungefär en kilometer långt, fyrahundra meter brett i norr och sjuhundra meter brett i söder.

1.3 Metod och material

Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa metoder. Dessa har bestått av sju intervjuer samt litteraturstudier. Jag har intervjuat fyra tjänstemän på Uppsala kommun som alla har varit (och varav två fortfarande är) involverade i planeringen och exploateringen av Kungsängen. Jag har dessutom intervjuat två projektledare som varit involverade i omvandlingsprojekten i Kungsängen från byggföretagen Skanska och JM. För att få med perspektivet från de i området etablerade verksamheterna så intervjuade jag dessutom anläggningschefen för Mills i Uppsala. Intervjuerna utgör en mycket viktig komponent för att kunna fånga upp olika stämningar och upplevelser av händelser och förändringar under de undersökta perioderna. Intervjuerna har alla skett i möte med personerna men har skiljt sig från varandra ganska mycket i fråga om vilka frågor som ställts och längden på intervjuerna. Jag ställde de frågor jag trodde att jag kunde få svar på från de olika intervjupersonerna beroende av deras ställning och roll i utvecklingen av Uppsala stad och kommun.

Den andra metoden som används i uppsatsen är en källanalys av olika dokument, framför allt ifrån Uppsala kommun. Vidare gör jag en helhetsanalys av de studerade källorna och jag redovisar resultaten successivt i uppsatsen allteftersom kronologin i uppsatsen fortlöper. Kommunala dokument har varit viktiga för den empiriska bakgrunden. Olika dokument från de stora byggföretagen som gäller deras ambitioner och visioner om stadens utveckling har även de spelat en stor roll för uppsatsen.

Därtill kommer en hel del litteratur som behandlar planeringstraditioner och stadsbyggnadsekonomisk teori.

1.4 Aktörerna

Den viktigaste representanten för de offentliga intressena är Uppsala kommun.

Kommunen har det övergripande ansvaret för en god utveckling för Uppsala och har genom sina kontor och tjänstemän en ständigt pågående uppgift att se efter allmänhetens intressen. Det är dock viktigt att poängtera att en kommun egentligen

(7)

består av ett stort antal aktörer och att Uppsala kommun inte ska ses som en part i en konflikt eller debatt. Men för enkelhetens skull nämner jag kommunen som en aktör genom hela uppsatsen. Svenska staten har sin roll som överordnande aktör för hela landet. Makten över förändringar av skattetryck och subventioner och förändringar av ansvar på kommunal nivå gör staten till en viktig aktör för all lokal utveckling i Sverige. Staten figurerar dock inte som aktiv aktör i uppsatsen utan har sitt inflytande främst genom att på nationell nivå fatta beslut som påverkar underliggande administrativa nivåer. Ingen särskild representant för staten har varit med och påverkat utvecklingen som beskrivs i uppsatsen.

Byggföretagen JM och Skanska är de som har engagerat sig i Kungsängen och framför allt JM är drivande för att omvandla området. Som privata aktörer är de avgörande för om investeringar ska ske i någon större skala. Byggföretagens intressen som privata företag skiljer sig per definition från de offentliga intressena och utgör en maktfaktor för exploateringen av Kungsängen. Markägare och företag med aktiva verksamheter i området har även de inflytande på utvecklingen. De äger och utnyttjar marken och vill att markpriserna ska bli så höga som möjligt innan de säljer. På så sätt påverkar de tidsaspekten för projekten. Mest intressant är Mills med sin stora anläggning intill Fyrisån.

1.5 Disposition

Efter kapitel två som beskriver och förklarar det teoretiska material som har använts i uppsatsen följer kapitel tre som går igenom Kungsängens utveckling kronologiskt. I det kapitlet redogörs för den information som skaffats genom intervjuer och dokument. Avsikten är att kapitel tre ska klargöra hur utvecklingen har skett och vilka omständigheter som har varit viktiga för utvecklingen. Efter det kronologiska kapitlet följer analysen där empirin i kapitel tre studeras och analyseras enligt teorimaterialet i kapitel två. Avslutningsvis sammanfattas uppsatsens resultat och en avslutande diskussion förs kring ämnet.

2. TEORI

Teorin som används i uppsatsen är av två typer. Den första typen behandlar stadsbyggnadshistoria i Sverige, de olika ideal som varit influerande och de relevanta reaktioner som de olika influenserna på stadsbyggandet inneburit. Den syftar till att ge läsaren en grundläggande kunskap om hur svensk planeringstradition har utvecklats och vilka reaktioner som följt i utvecklingens spår. Den andra typen av teori som används handlar om stadsbyggnadsekonomi och diskuterar hur samhällsekonomiska respektive företagsekonomiska bedömningar påverkar de beslut som tas i planeringen och som i slutändan leder till konkret förändring av den fysiska strukturen i en stad.

(8)

2.1 Reaktioner på stadsbyggande i Sverige

Stadsplanering i Sverige existerade redan innan 1930-talet, även om en stor del av forskningen sen funktionalismens genombrott markerar en tydlig gräns vid 1930- talets början. Byggnadsstadgor från slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet innehåller målsättningar för människovänligt stadsbyggande på ett sätt som många fått lära sig uppkom i samband med 1931 års byggnadsstadga.¹

Den funktionalistiska eran i svensk stadsplanering är inte konstant eller enkel att definiera. Olika ideal för stadsbyggnad har fått olika mycket uppmärksamhet under decennierna fram emot 1970-talet, då planeringen och stadsbyggandets effekter började ifrågasättas allt kraftigare.²

Ökande kritik mot stadsbyggandet under miljonprogrammet ledde till en reaktion mot den tidigare statliga centralstyrda rationella planeringen. Den stora skalan av det centralt planerade och industrialiserade byggandet ledde till en kris inom bostadsmarknaden. Krisen innebar att för många bostäder hade byggts i flera svenska städer. Lägenheter stod tomma samtidigt som den krisen inom industrin drabbade flera stora svenska städer.³ Framför allt i flerfamiljshus stod lägenheter tomma och krisen fortsatte under första hälften av 1970-talet. Efter år 1975 minskade bostadsbyggandet kraftigt.⁴ Många kommuner var oroade av miljonprogrammets effekter och ville inte bygga fler bostäder. Arvet efter miljonprogrammet innebar en ökad misstro mot normer och regleringar av stadsplanering överhuvudtaget.⁵ Följaktligen avreglerades planeringen i praktiken mot slutet av 1970-talet och i övergången in i 1980-talet.

En effekt av att planeringen blev mindre reglerad var att näringslivet fick större makt över stadsbyggandet under högkonjunkturen som uppstod under början av 1980- talet. Nybyggnationer och förtätningar i form av kontorskomplex blev typiskt för 1980-talets början. Samtidigt som näringslivet var väldigt kapitalstarkt och kunde genomföra stora projekt i städerna så saknade kommunerna resurser att investera.⁶ Resultatet blev att städernas centrala delar blev allt mer igenbyggda av kontor och affärslokaler, samtidigt som väldigt få bostäder byggdes lika centralt. Kommunerna upplevde naturligtvis en frustration i sin brist att kunna påverka planeringen, men med kapitalet som starkaste kraft på byggmarknaden var det lite de kunde göra förutom att försöka göra planfördjupningar som skulle kunna reglera exploateringen av städernas centra.⁷

1 Rådberg, Johan (1991). Funktionalismens och miljonprogrammets planeringsidéer. Uppsala: Ord &

Form, sid. 168-169

2 Ibid. sid. 192

3 Ibid. sid. 191

4 Tonell, Lennart (1991). 1980-talet – förhandlingsplaneringens och de stora projektens decennium.

Uppsala: Ord & Form, sid. 195

5 Ibid. sid. 192

6 ibid. sid. 198

7 Intervju med Ingvar Blomster 070423, kommunledningskontoret Uppsala kommun

(9)

2.2 Samhällsekonomiska och företagsekonomiska bedömningar

De nationalekonomiska teorierna som berör stadsplaneringen utgår ifrån grundprincipen att olika aktörer genomför kalkyler och gör olika bedömningar inför sina beslut. Vad som anses viktigt för kalkylerna eller bedömningarna är beroende av aktörens målsättningar. Denna princip har en central roll när det gäller att förstå tidsaspekterna för omvandlingen av Kungsängen. Som referens till detta teoretiserande används Roland Anderssons bok Stadsbyggnadsekonomi. Kalkylerna som Andersson beskriver innebär ofta användandet av nationalekonomiska matematiska formler som inte används i uppsatsen. I uppsatsen används inte kalkylbegreppet mer än som övergripande förståelse av hur aktörer i samhället gör bedömningar inför sina beslut för hur de ämnar påverka den fysiska planeringen. De grundläggande principerna för denna teori är dock högst relevanta och användbara vid studier av beslut tagna av exempelvis kommunala aktörer eller privatägda företag.⁸

De bedömningar som görs av offentliga respektive privata aktörer skiljer sig ofta mycket från varandra. Staten som offentlig aktör har ett övergripande ansvar att bedriva verksamheter som gynnar alla invånare i landet. På samma sätt har kommunen ansvar över sin del av samhället och måste göra avväganden som tar hänsyn till olika aspekter. Kommunen måste göra samhällsekonomiska bedömningar till skillnad från privata aktörer som gör företagsekonomiska bedömningar.

Visserligen kan kommunens bedömningar likna de som görs av ett företag, men den fundamentala skillnaden ligger i de olika aktörernas ansvar i samhället. Kommunen måste ta ansvar för sina invånare och hela tiden vara beredd på att stå till svars för sina beslut. Kommunens bedömningar kan göras utifrån olika bestämda mål, till skillnad från ett företag som alltid utgår ifrån vinstskapande målsättningar.⁹

Förekomsten av samhällsekonomiska bedömningar är en förutsättning för att samhället ska ha en viss kontroll över utvecklingen så att inte marknaden styr denna för mycket. Bristerna i marknaden ligger i att de privata aktörerna inte har möjlighet att ta ett samhälleligt ansvar. Deras uppgift är att vara vinstdrivande och kan således inte befatta sig med offentlig verksamhet som inte är vinstdrivande. Om marknaden får för stort utrymme och alltför många beslut i samhället görs utifrån företagsekonomiska bedömningar riskerar vi att ojämlikhet och orättvisa växer.¹⁰

De kalkyler som de olika aktörerna gör kan ge väldigt olika resultat beroende av deras roller i samhället. Byggföretagen gör naturligtvis företagsekonomiska bedömningar med vinstdrivande mål, medan kommunen har i uppgift att agera representanter för hela kommunens välbefinnande och långsiktiga utveckling.

8 Andersson, Roland (1991). Stadsbyggnadsekonomi. Lund: Studentlitteratur, sid. 14-17

9 Ibid. sid. 15 och sid. 68

10 Ibid. sid. 22-24

(10)

3. KRONOLOGIN FÖR UTVECKLINGEN AV KUNGSÄNGEN

Orsakerna till hur Kungsängen har vuxit fram och förändrats över tiden ligger inte bara i stadsdelens egen utveckling. För att förstå utvecklingen måste planeringen för staden och kommunen i stort studeras. Avsikten är dock att endast det som har varit av relevans för Kungsängen ska inkluderas i genomgången av kronologikapitlet.

3.1 Kungsängen etableras som industriområde

Kungsängens lämplighet som industriområde visade sig tidigt under industrialiseringen. Det var ett naturligt område att utveckla av framför allt två skäl:

för det första ägde kronan, kyrkan och universitet större delen av marken väster om Fyrisån. För det andra drogs järnvägen in parallellt med ån i ett tidigt skede och gjorde det lämpligt för verksamheter som behövde tillgång både till järnvägstransport likväl som vattentransport. Området kom därför att växa upp som industri och skulle under 1900-talet utvecklas till ett ännu mer utpräglat industriområde allteftersom staden växte.¹¹ Aktiviteten kring järnvägstransporterna växte kraftigt i början av 1900-talet och ett antal arbetarbostäder byggdes i Kungsängen. Dessa revs senare och bostäder i södra Kungsängen skulle inte komma att byggas förrän i början på 2000- talet.¹² I 1921 års stadsplan bestämdes att Kungsängen skulle bli ett utpräglat industriområde. Under fortsättningen på 1900-talet ända fram till 1980-talet inhyste Kungsängen flera av Uppsalas viktigaste tillverkningsindustrier.¹³

Området exploaterades och förtätades av allt fler industrier och ända fram till 1969 ansågs området vara under uppbyggnad. Överhuvudtaget så är tongångarna optimistiska för stadens utveckling både för kontor, affärer och industrier på östra sidan av Fyrisåns¹⁴

Detaljplaneringen var redan inriktad på industri och i Generalplan 69 klargjordes att området skulle fortsätta vara dominerat av industri. Enligt planen sågs inte någon framtida förändring av Kungsängens verksamhetsinriktning. Så långt in i tiden som år 1990 antogs stadsstrukturen bestå.¹⁵

11 Bergold, Carl Erik (1989). Uppsala. Stadsbyggande 1900-1960. Uppsala: Almqvist & Wiksell Tryckeri AB, sid. 48

12 Ibid. sid. 81-82

13 Ibid. sid. 151-152

14 Uppsala kommun (1969). Generalplan 69. Del 1. Allmän beskrivning, sid. 152

15 Ibid. sid. 12-13 samt sid. 14-15 (Karta 3 och karta 4)

(11)

Fig. 4. Flygfotografi av Kungsängen 1937.

Källa: http://www.uppsala.se/upload/26887/N%20435.jpg

3.2 Utvecklingen under 1970- och 1980-talet

År 1975 utformades Kommunprogram -75 som en förberedelse inför kommande planering för kommunen. Det togs dessutom fram ytterligare ett dokument tio år senare: Kommunprogram -85. Inget av dessa två dokument realiserades mer än att de kom att ligga som underlag för kommunens första översiktsplan år 1990 (ÖP90). I avsnittet Övergripande kommunalpolitiska mål hänvisas upprepade gånger till Kommunprogram -75 och Kommunprogram -85.

I ett program framtaget för planeringen för 1980-talet är strategin för kommunens utveckling tydlig. Flera av kommunens tätorter hade byggts ut under 1970-talet, och inriktningen var att fortsätta bygga ut dem. Industrin var på visserligen på tillbakagång i Sverige, men de värst drabbade branscherna var inte framträdande i Uppsala.¹⁶ Idén med utvecklingsorter lades fram redan i Kommunprogram -75 och stärktes senare i Kommunprogram -85.¹⁷ Ett behov av planlagda kompletteringar och förtätningar uttrycktes, men fokus låg på att utveckla ett större antal utvecklingsorter.

Utbyggnaden inom staden skulle begränsas till befintliga stadsdelar samt de nya stadsdelarna Stenhagen och Sävja. Utbyggnadsstrategin i ÖP90 var att koncentrera utbyggnaden till orterna utmed stambanan och kommunen utryckte att innan en fördjupning för Uppsala stad gjordes så kunde de inte veta hur många nya hushåll staden skulle ”tåla”.¹⁸

16 Uppsala kommun (1982). Uppsala i framtiden. Ett studiematerial inför upprättandet av Kommunprogram för 1980-talet, sid. 37-41

17 Uppsala kommun (1990). Översiktsplan 1990 för Uppsala kommun, sid. 15

18 ibid. sid. 11

(12)

Strategin för utbyggnaden innebar en förväntad befolkningstillväxt i utvecklingsorterna som skulle ha varit tre gånger större än den i staden, vilket skulle visa sig vara en stor felbedömning. Kommunen förväntade en befolkningsökning i staden med 8600 personer mellan åren 1991-2010.¹⁹ Enligt bedömningarna i ÖP90 skulle Uppsala tätort ha en befolkning på omkring 125 000 år 2010. I själva verket hade stadens befolkning nått över 135 000 redan år 2002.²⁰ I avsnittet Strategiska områden för ändrad markanvändning omnämns Kungsängen enbart i samband med att en eventuell tillkomst av en terminal för bättre kommunikationer skulle kunna behövas. Det finns inget som nämner någon form av omvandling till innerstad eller bostäder, detaljplanernas inriktning på att vara arbetsområden behölls.²¹

3.3 Tre fall av betydelse för utvecklingen

Tre olika kvarter eller anläggningar har haft tydlig påverkan på tidsaspekterna för utvecklingen av Kungsängen. Dessa är Mills omfattande spannmålsanläggning, Gamla Upsala Buss bussdepå samt det kvarter som kallas Munin.

Mills anläggning har utvecklats under decennier och har en dominerande roll som aktör för industrin i Kungsängen. Anläggningens historia sträcker sig tillbaks ända till 1860-talet då de första kvarnanläggningarna byggdes upp. Det ursprungliga läget var vid hamnen strax söder om stadens centrum.²² Det utgör nu Mills nordvästligaste hörn som gränsar till Fyrisån på väster sida och kvarteret Munin direkt på dess norra sida.

Större förändringar har skett och stora nyinvesteringar har gjordes långt in på 1970- talet då flera andra branscher inom industrin i Sverige föll ner i djup kris. Flera av de största och mest industrikaraktäristiska tillbyggnaderna på Mills anläggning gjordes under 1970- och 1980-talet.²³

Bussdepån installerades år 1947 och har genomgått flera förändringar sedan dess.

Den viktigaste tillbyggnationen skedde under 1980-talet och innebar att en ny verkstadshall/servicehall upprättades för att kunna klara av ett bruk av omkring 150 bussar.²⁴ Detta blev ett stort ingrepp i Kungsängens fysiska struktur och band upp en ännu större yta för att få plats för alla bussar och de olika servicefunktionerna för dessa. Bussdepån är förlagd i nordöstra Kungsängen, kontorsbyggnaderna för verksamheten ligger längs korsningen Strandbodgatan - Kungsgatan. Den ligger således på central mark med fasader mot två viktiga gator. En stor del av ytan för anläggningen består av en stor asfalterad parkering där bussarna tankas och kan parkeras när de inte är verksamma.

20 Uppsala kommun (2002). Översiktsplan för Uppsala stad, sid. 13.

22 Bergold, Carl Erik (1989). Uppsala. Stadsbyggande 1900-1960. Uppsala: Almqvist & Wiksell Tryckeri AB, sid. 48

23 Uppsala kommun (2003). Uppsalas industrimiljöer 2003. Yttre Kungsängen. Kvarteret Ångkvarnen.

Kungsängen 17:1 Uppsala kommun (2003). Uppsalas industrimiljöer 2003. Yttre Kungsängen.

Kvarteret Ångkvarnen f.d. Fabriken. Kungsängen 21:2, 21:3, 22:2

24 Uppsala kommun (2005). Kungsängens gård. Förstudie till ny bussdepå

(13)

Fig. 5. Fotografi av Gamla Upsala Buss bussdepå, våren 2006 Källa: eget fotografi

Fig. 6. Fotografi av en del av Mills anläggning under början av 2000-talet Källa: Uppsalas industrimiljöer, Kungsängen. Fastighet: Kungsängen 1:17, sid. 3.

Anders Franzén Byggnadsvård AB.

(14)

Kvarteret Munin Med kvarnanläggningen på ena sidan och en nyinvesterad bussdepå på andra sidan så minskade fokus på att eventuellt omvandla övriga delar till innerstadsbebyggelse i Kungsängen. Situationen innebar att ungefär hälften av den mark som låg närmaste stadskärnan hade nyligen byggts ut. Detta sände ut signaler om att området inte var på väg att införlivas i stadens centrum som innerstadsmiljö med bostadskvarter.²⁵ Under 1980-talet sker ändå den första egentliga omvandlingen av ett kvarter i Kungsängen. Men det sker som en omvandling från industri till kontor, kvarteret förblev ett arbetsområde. Detta skiljer sig från de ambitioner som aktörer på Uppsala kommun snart skulle börja forma. Detaljplanerna för Kungsängen var ända fram till 1980-talet nästan uteslutande inriktade på olika former av industri. Men i slutet av decenniet tillät kommunen att ett kontorskomplex byggdes vid Strandbodgatan, som ligger närmast centrum i Kungsängen. Kvarteret kallas Munin och blev ett modernt kontorskomplex som dessutom vätte mot Fyrisån med stadsparken på andra sidan ån.²⁶ Läget för fastigheten var och är fortfarande mycket attraktivt och dess tillkomst innebar starten på den nya exploateringen av Kungsängen. Det har i efterhand visat sig att kommunen ångrar att de inte insåg hur attraktivt läget skulle komma att bli för bostäder i framtiden.²⁷ Stadens centrum var precis på väg att utökas till Kungsängens gränser. När sedan tomten där Willys står idag köptes av företaget Tecta så tog kommunen initiativ för att få kontroll över utvecklingen genom att besluta om framtagandet av en fördjupad översiktsplan för Kungsängen.

3.4 Uppsala kommun tar fram Program för förnyelse av Kungsängen

Byggföretagen var inte särskilt engagerade i att bygga bostäder under 1980-talets andra hälft. Priserna på tomterna var för höga för att ett byggföretag skulle tjäna på att bygga bostäder utan efterfrågan låg för istället på centralt belägna kontorslokaler.

Kommunen hade redan innan redogjort att de helst såg en utspridning av bostäderna i kommunens utvecklingsorter så inga uppenbara hinder fanns att exploatera Kungsängen som kontorsområde. Men på stadsbyggnadskontoret på Uppsala kommun såg man en fara med utvecklingen. Kontorslandskapet kanske skulle komma att dominera detta centrala område i Uppsala om marknaden fick agera fritt.²⁸ Samtidigt hade det kommit in ett stort antal förfrågningar om att få ändra de gällande industribetecknade detaljplanerna till kontor och affärer.²⁹ Följden blev att byggnadsnämnden begärde att ett fördjupat program för Kungsängens långsiktiga exploatering skulle tas fram.³⁰

Dokumentet togs fram i början av 1990-talet men idéerna som presenterades fanns redan innan dess. Programmet var en vision för ett omvandlat Kungsängen, i stil med det som sker idag. Men som nämnts ovan så innebar ÖP90:s utbyggnadsstrategi

25 Intervjuer med Ingvar Blomster 070423, och Björn Ringström 070516

26 Uppsala kommun (1990). Bygglov Kungsängen 15:1. Munin: 1990-12-20

28 Ibid.

29 Uppsala kommun (1992, 2001). Program för förnyelse av Kungsängen, sid. 3

30 Uppsala kommun (1991). Sammanträdesprotokoll Kungsängen m.m. – centrums expansion söderut

(15)

för bostäder i kommunen en i stort sett motsatt riktning för utvecklingen.³¹ I avsnittet Strategiska områden för ändrad markanvändning så framgår det att Kungsängen var tänkt att fortsätta fungera som ett arbetsområde.³²

Omständigheterna kring exakt när och hur initiativet till programmet togs är oklara. Först sågs en förändring av efterfrågan på centralt boende i kommunen och staden. Ulleråker och andra halvt centrala områden blev ganska framgångsrika men hela tänkandet kring fler bostäder i centrum växte fram under slutet av 1980-talet.

Detta är delvis orsaken till att stadsbyggnadskontoret fick i uppgift att ta fram en långsiktig plan för industriområdet i yttre Kungsängen. Det fanns redan önskemål om att förtäta ytterligare och att bygga fler kontor och butiker i andra delar av Uppsalas centrum. Byggföretagen förtätade så mycket de fick innan Program för förnyelse av Kungsängen började få någon påverkan på utvecklingen.³³

Programmet antogs för första gången år 1992. Visionen för Kungsängens omvandling var omfattande och långsiktigt. I programmet antogs det ta mer än trettio år att förverkliga den fullständiga omvandlingen. Det var avsett att programmet skulle fungera som riktlinjer för områdets generella omvandling. I programmet står tydligt att planerna ska vara flexibla och att strukturen ska klara förändringar i krav på planering och innehåll. Samtidigt betonas att kommunen i minsta möjliga utsträckning ska tvinga fram en förändring. Huvudstrukturen för programmet innebär en förhoppning om att skapa innerstadsbebyggelse med betoning på bostäder där detta är lämpligast. Kungsgatan utgör huvudgata genom Kungsängen från norr till söder.

Längs denna gata är det tänkt att ett affärsstråk ska uppstå eftersom trafiken längs gatan gör den mindre lämplig för bostadsbebyggelse.³⁴

Ur ett stadsbyggnadsekonomiskt perspektiv så visar en konsekvensbeskrivning att det långsiktigt är gynnsamt att utnyttja Kungsängens centrala läge till innerstad.

Skillnaden mellan ambitionerna för Kungsängens framtida funktion var således stora mellan ÖP90 och Program för förnyelse av Kungsängen.

”Stora besparingar torde kunna göras genom att bygga i Kungsängen jämfört med att bygga motsvarande mängd i mera perifert belägna områden”.³⁵

3.5 Lågkonjunktur drabbar byggandet i Sverige och Uppsala hårt

Under år 1991 blev tecknen allt tydligare på att Sverige var på väg in i en lågkonjunktur och byggandet i Sverige avtog. Lågkonjunkturens dominoeffekt blev tydlig i frågan om bostadsbyggandet i Sverige. När ekonomin blev ansträngd så var staten tvungen att komma fram till metoder för att spara in på statens utgifter. En av lösningarna blev att dra in stödet till bostadsbyggandet som kostade staten stora summor varje år. Byggbranschen drabbades av statens ambitioner att sanera statsfinanserna genom att höja fastighetsskatten och samtidigt sänka räntebidragen.

32 Ibid. sid. 15

33 Intervju med Björn Ringström 070516, tidigare stadsarkitekt på Uppsala kommun,

34 Uppsala kommun (1992, 2001). Program för förnyelse av Kungsängen, sid. 17-18

35 Ibid. sid. 39

(16)

Fig. 7. Vision av ett omvandlat Kungsängen. Sett från söder. Rondellen i nedre högra hörnet ligger i korsningen Kungsgatan och Stallängsgatan.

Källa: Uppsala kommun (1992, 2001). Program för förnyelse av Kungsängen.

Fig. 8. Flygfoto av Kungsängen från mitten av 1980-talet. Ungefär samma perspektiv som ovan. De stora byggnaderna längst upp till vänster i bild är Mills anläggning.

Källa: Uppsala kommun (1992, 2001). Program för förnyelse av Kungsängen, sid. 5.

(17)

Detta åskådliggörs tydligt av grafen i figur 9. Den röda linjen representerar statens bidrag till byggbranschen, ett bidrag som ökade successivt under 1980-talet men som sedan kom att sänkas när lågkonjunkturen varat i några år. Fastighetsskatten höjdes i två etapper. Först under slutet av 1980-talet och senare höjdes den kraftigt under 1990-talets andra hälft. Byggandet hade minskat väldigt mycket under de första åren av lågkonjunktur och till detta kom sedan att staten ändrade sin roll på bygg- och bostadsmarknaden dramatiskt. Från att ha varit en bidragsgivare, ett stöd för bostadsutvecklingen så blev nu staten profitör på marknaden genom höjningarna av fastighetsskatten och sänkningarna av räntebidragen.

Grafen i figur 10 visar hur byggandet i Sverige framskred under perioden från år 1937 till millennieskiftet. Den största toppen representerar miljonprogrammets genomförande under åren före och efter år 1970. Sedan följer en minskning fram till det explosionsartade byggandet under 1980-talets högkonjunktur. Men på bara två år, mellan år 1990 och år 1992 så sker en kraftig nedgång av antalet påbörjade lägenheter i landet. Övriga orsaker till statens agerande eller faktorer som påverkar byggbranschen och utvecklingen i helhet tas inte med i dessa grafer, men kopplingarna är tydliga. Inga andra orsaker har nämnts i någon av de gjorda intervjuerna eller i någon studerad text. Det tog mer eller mindre stopp för byggandet i Sverige till följd av lågkonjunkturen, av den höjda räntan och till följd av de statliga beslut som fattades för att motverka denna.

Statens agerande under den perioden påverkade agerandet från de privata och kommunala aktörerna på den lokala nivån i Uppsala. Aktörerna upplevde lågkonjunkturen lite olika. Uppsala kommun upplevde ett begränsat handlingsutrymme. Under 1990-talet fick som nämnt dessutom kommunerna ökat ansvar över sin egen ekonomi och de statliga stöden drogs in successivt. Ett antal aktörer inom kommunen försökte organisera sig för att påverka situationen med bristen på bostäder.³⁶ Det fick en del uppmärksamhet i medierna³⁷ men några konkreta resultat av initiativen har inte presenterats.³⁸ Byggföretagen satte i stort sett helt stopp för sina projekt i Uppsala och koncentrerade sig på att minimera utgifter och köpa upp billig mark eftersom markpriserna sjunker under en lågkonjunktur. JM var de enda som genomförde projekt under större delen av 1990-talet.³⁹ Mills drabbades inte lika hårt av krisen som byggbranschen. Kvarnanläggningen var i full gång under hela 1990-talet.⁴⁰

36 Uppsala kommun (1994). Uppföljning av byggdagen: Vad ska vi göra åt bostadsbyggandet?

37 Andersson, Mariann (1995). ”Bostadsministern Jörgen Andersson: Akuta bekymmer måste bort före nyinvesteringar”, Uppsala Nya Tidning 950824

39 Intervju med Hans Nohldén 070426, bitr. projektledare Region Öst JM

40 Intervju med Arne Mattsson, 070525, anläggningschef Mills Lantmännen i Uppsala

(18)

Fig. 9. Tabell över förändringar av fastighetsskatten (svart linje) och räntebidragen (röd linje) åren 1980-2002. Källa: Boverket (2005). Bygga bra bostäder, sid. 17

Fig. 10. Tabell över antalet påbörjade lägenheter i Sverige under perioden 1937- 2002. Källa: Boverket (2005). Bygga bra bostäder, sid. 15

3.6 Konjunkturen vänder och Industristaden börjar ta form

Som alla lågkonjunkturer vände även denna och ekonomin i Sverige började växa sig starkare igen med nya investeringar på marknaden och optimistisk framtidstro.

Räntorna sjönk ordentligt vilket innebar att byggföretagen upplevde att de kunde börja investera igen. Det är dock anmärkningsvärt att varken fastighetsskatten eller räntebidragen förändrades särskilt mycket när konjunkturen vände. Detta till trots så fick byggbranschen luft under vingarna igen. Effekterna av denna situation kräver särskild fokus och kan säkerligen bli föremål för intressanta framtida studier.

(19)

Efter stiltjet på byggmarknaden och när ekonomin började bli stark igen så var förväntningarna på Kungsängen mycket stora redan från början. Aktörerna hade nu haft ett decennium på sig att inse att tanken med utvecklingsorterna endast täckte en del av efterfrågan. Uppsala hade upplevt en ökning av befolkningen av de centrala delarna av staden, en motsatt utveckling mot vad som förväntades i ÖP90. De flesta var överens om att det var god tid att börja omvandla Kungsängen och införliva stadsdelen med resten av stadens levande centrum. Företagen och verksamheterna i området levde vidare och det skedde inte någon flykt på något sätt. Däremot hade bedömningarna av förväntade vinster på att bygga bostäder i Kungsängen förändras. I en situation där nya industriområden planerades i stadens periferi så fanns inte längre samma behov av att behålla denna centralt belägna mark till industriella syften.⁴¹ Tecken på denna förändring sågs redan innan lågkonjunkturen, mest konkret i form av omvandlingen och skapandet av kontorskomplexet i kvarteret Munin. Den aktör som varit och fortfarande är det största hindret för en total omvandling är Mills som inte har några planer på att flytta sin verksamhet. Deras verksamhet är unik för området.

Anläggningen är en av norra Europas största i sitt slag och den är sammansatt av olika funktioner som hänger ihop i ett komplicerat system. Det skulle vara omständligt att bygga om lokalerna till bostäder eller kontor och att riva anläggningen skulle innebära att verksamheten skulle behöva återuppstå i en liknande form på annan plats.⁴² Kostnaderna skulle bli stora oavsett hur anläggningen skulle tas ur bruk och omvandlas till bostadsområde.

Under de tolv åren mellan ÖP90 och ÖP2002 hade kommunen kommit fram till att Kungsängen skulle omvandlas. Enligt den nya översiktsplanen från 2002 för Uppsala stad så skulle en omvandling av Kungsängen ske enligt ett fördjupat program.⁴³ Det åsyftade programmet var detsamma som det som togs fram år 1992.

Beslut togs år 2001 för att Program för förnyelse av Kungsängen skulle förverkligas.⁴⁴

Utvecklingen efter år 2000 innebar att ekonomin gav aktörerna nya resurser och möjligheter att engagera sig igen. Programmet fanns där sedan länge och fördelarna med att omvandla centrala delar av staden upplevdes positivt till och med av Mills.⁴⁵ När konjunkturen hade vänt uppåt så hade insikten om efterfrågan på centralt boende nått byggföretagen och de och Uppsala kommun började förhandla med företaget Nordviror om överlåtandet av en större tomt mitt i Kungsängen. Till slut hamnade tomten i ägo hos JM och Skanska som delade på marken. Efter den affären var det bara bygglovsprocessen som skulle ha sin gång innan omvandlingen kunde börja. JM och Skanska tog dessutom fram ett gemensamt dokument för hur de hade planerat att bygga om de första kvarteren.⁴⁶ År 2004 tog JM fram ytterligare ett dokument där

41 Uppsala kommun (2002). Översiktsplan för Uppsala stad, sid. 51

44 Uppsala kommun (1992, 2001). Program för förnyelse av Kungsängen

46 JM AB Region Uppsala, Skanska Sverige AB Mellansverige (2000). Program för Kungsängen

(20)

möjligheterna för områdets vidare exploatering diskuteras.⁴⁷ Det första dokumentet om omvandlingen av kvarteret Spolen togs fram och projektet kunde sättas igång.⁴⁸ JM skrev dessutom ett eget Program för Kungsängen där visionerna om att omvandla området i etapper beskrivs.⁴⁹

Fig. 12. En typisk fasad innan omvandlingen. Sågargatan.

Källa: Uppsalas industrimiljöer, Kungsängen. Fastighet: Kungsängen 26:1, sid. 3.

Anders Franzén Byggnadsvård AB.

Fig. 13. Vision av ett omvandlat kvarter, i det här fallet kvarteret Ångkvarnen Källa: http://www.jm.se/default.aspx?id=6296

47 JM AB (2004). Industristadens förutsättningar

48 JM AB, SKANSKA AB (2000). Startskottet för Uppsalas nya stadsdel

49 JM AB Region Uppsala, Skanska Sverige AB Mellansverige (2000). Program för Kungsängen.

(21)

4. ANALYS: TIDSASPEKTERNA FÖR OMVANDLINGEN

De två olika perspektiven som analysen görs utifrån är tydligt beroende av varandra.

Stadsbyggnadsideal präglar perioder i planeringen och påverkar synen på vad som är god stadsplanering. På så sätt påverkas även de samhällsekonomiska bedömningarna i olika perioder av rådande tradition eller reaktioner på effekter av tidigare stadsbyggande. Mer konstanta är de företagsekonomiska bedömningarna som alltid utgår ifrån samma princip av vinstskapande verksamheter. Det är omfattningen av de privata aktörernas inflytande som avgör vilken påverkan de har på stadsbyggandet.

Således är den första delen av analysen mer översiktlig, den behandlar reaktioner på tidigare stadsbyggande ur ett bredare perspektiv. Analysen av bedömningarna tar upp mer konkreta fall och beslut som påverkat utvecklingen.

4.1 Perspektiv: Reaktioner på stadsbyggande i Sverige

Krisen som följde efter år 1975 som en effekt av miljonprogrammet förefaller inte ha varit av stor betydelse för planeringen och idealen för stadsbyggandet i Uppsala.

Utvärderingarna av 1970-talet uttrycker att Uppsala klarade krisen för svensk industri tämligen bra, vilket i förlängningen inte heller innebar någon kris med tomma lägenheter byggda under miljonprogrammet.⁵⁰ Däremot innebar kritiken mot den rationella planeringen en allmän ovilja till reglerad stadsplanering, vilket kan ha varit bidragande till varför planerna under 1980-talet och 1990-talet var så översiktliga. Att inte ta fram några tydliga planer för en så stor stad som Uppsala under så lång tid kan nog sällan anses som särskilt bra planering. Varken kommunprogram 75, kommunprogram 85 eller ÖP90 gick in i detalj hur stadens centrala delar skulle exploateras eller bevaras.

Uppsala kommun hade alltså tagit fram en ny översiktsplan för hela kommunen som till stor del utgick ifrån förslag och visioner skrivna mellan fem och femton år tidigare. Dessutom täcker ÖP90 bara planeringen för kommunen utanför staden och nämner inte överhuvudtaget Kungsängen när de beskriver planeringen för utvecklingen av Uppsalas arbetsområden.⁵¹ Utbyggnadsstrategin i ÖP90 var att koncentrera utbyggnaden till orterna utmed stambanan och kommunen utryckte att innan en fördjupning för Uppsala stad gjordes så kunde de inte veta hur många nya hushåll staden skulle ”tåla”.⁵²

Reaktionen kring år 1990 förefaller ha varit en brytpunkt i tänkandet, men det tog bevisligen över tio är att enas om en fördjupad plan för staden. Möjligtvis kan stiltjet på byggmarknaden under större delen av 1990-talet anses vara en förmildrande omständighet, men planering bör ske även då inte byggande sker. Kungsängen nämndes sällan i planeringen innan Program för förnyelse av Kungsängen togs fram.

Avsaknaden på planering av en stadsdel kan ha lika stor betydelse som en särskild inriktning av planeringen för samma stadsdel.

50 Uppsala kommun (1982). Uppsala i framtiden. Ett studiematerial inför upprättandet av Kommunprogram för 1980-talet, sid. 37

52 ibid., sid. 11

(22)

De felaktiga prognoser för efterfrågan på bostäder utanför staden som gjordes upprepade gånger bör rimligen ha haft betydelse för utvecklingen av Kungsängen också. Möjligen bidrog det till att inga tydligare planer uppdaterades för stadens centrum, särskilt ifråga om bostäder. Ända fram till framtagandet av ÖP2002 hade fokus legat på att fortsätta bygga i utvecklingsorterna i övriga kommunen och framför allt de som låg längs stambanan. Även om det fanns en förväntan på en ganska stor befolkningsökning i staden så antogs redan andra områden och stadsdelar kunna räcka till för att möta det ökade behovet av bostäder. När det senare visade sig att efterfrågan på att bo centralt var hög så påverkade det inriktningen för planeringen.

Det dröjde dock fram till år 2002 innan den ökade efterfrågan blev del av planeringen för staden.⁵³

Reaktionen på kontoriseringen av centrum kan ha påverkat tidsaspekten för omvandlingen, men hur mycket är väldigt svårt att säga. Det är visserligen sant att stadsbyggnadskontoret avsåg att begränsa den okontrollerade exploateringen av stadsdelen, detta främst i form av framtagandet av Program för förnyelse av Kungsängen.⁵⁴ Men trots denna reaktion så kom programmet inte att få praktisk betydelse förrän lågkonjunkturen under 1990-talet började mattas av. Programmet godkändes redan 1992 men reviderades igen år 2000 eftersom det gått så pass lång tid sedan det först togs fram. Här anas också hur kommunen hade lärt sig att inte lita för mycket på tidigare framtagna plandokument eller långsiktiga prognoser för stadens utveckling. Reaktionen på kontoriseringen var bidragande orsak till att fördjupa planeringen för Kungsängen men inte den enda. Det gick i linje med ÖP90 att ta fram fördjupande dokument för staden eftersom detta inte hade hunnits med eller fått plats.

4.2 Perspektiv: Samhällsekonomiska och företagsekonomiska bedömningar

Ursprunget som viktigt industriområde har som nämnts varit en av orsakerna till att området fortsatt vara industriområde. Mills anläggning är av störst betydelse i det här fallet både givet dess läge, dess historik, dess omfattning och komplexiteten i anläggningarna på området. De företagsekonomiska bedömningarna som gjorts har lett till expansion och investeringar och uppgraderingar av anläggningen i flera etapper. Hittills har verksamheten visat sig lönsam och trots att anläggningen nu successivt börjar omges av bostadskvarter så finns inga officiella planer på att sälja marken.⁵⁵ De samhällsekonomiska bedömningarna som kommunen gjort av områdets framtida användande drar slutsatsen att verksamheten borde upphöra och att området bör införlivas i övriga Kungsängen som tillgänglig och eftertraktad innerstadsmiljö.

Men än så länge är bedömningen inte att det är realistiskt att köpa marken av Mills.⁵⁶ Ett konkret exempel på kommunens inställning till Kungsängens framtid under tidigare decennier är Gamla Upsala Buss bussdepå. Att den lokaliserades till sin plats

54 Uppsala kommun (1991). Sammanträdesprotokoll Kungsängen m.m. – centrums expansion söderut

56 Intervju med Roger Eriksson 070424, planarkitekt Uppsala kommun

(23)

år 1947 var knappast kontroversiellt eftersom staden till ytan var mycket mindre på den tiden. Detta placerade bussdepån perifert i staden som den såg ut då. Det är investeringarna och den ytterligare expansionen av bussdepån så sent som år 1986 som är intressant för tidsaspekten för omvandlingen. Endast fyra år innan beslutet togs att ta fram Program för förnyelse av Kungsängen så lades alltså stora pengar på en modernisering och effektivisering av en anläggning som snart skulle komma att upplevas väldigt malplacerad. Sedan några år arbetar stadsbyggnadskontoret med att ta fram en alternativ lokalisering av bussdepån och med tanke på de olika alternativens lägen för omlokaliseringen så känns dagens läge ännu mer förlegat.

Samhällsekonomiska bedömningar pekade på att det skulle vara positivt och långsiktigt effektivt att låta bussdepån expandera på sin redan centrala plats i staden år 1986. Med facit i hand kan det ha verkat som en dålig bedömning. Men faktum är att bussdepån ligger kvar än idag, över tjugo år sedan som de senaste stora investeringarna gjordes. Så kanske har den fyllt sitt syfte och inte endast legat och blockerat innerstadens expansion.

Beslutet att tillåta förändringen av detaljplanen som ledde till skapandet av kontorskomplexet i kvarteret Munin. Den företagsekonomiska bedömningen att bygga kontorskomplexet var typiska för slutet av 1980-talet. Den samhällsekonomiska bedömningen för projektet var att det var bäst att låta utvecklingen få ske enligt marknadens villkor. Ganska snart ändrades dock den inställningen. Reaktionen på omvandlingen var av större betydelse för Kungsängens framtid. Den samhällsekonomiska bedömningen var att det vore bäst att försöka inskränka kontoriseringen av stadsdelen och försöka skapa en ny långsiktig inriktning för omvandlingen av Kungsängen. Inriktning bedömdes vara av större intresse för det allmänt bästa för stadens befolkning genom att undvika att eftertraktad central mark exploaterades av näringslivet.⁵⁷

Statens beslut att ändra sin roll på byggmarknaden bidrog till en allt svårare situation för byggbranschens övriga aktörer under 1990-talet och det kan ha fördröjt omvandlingen. En av egenskaperna hos samhällsekonomiska bedömningar som Roland Andersson betonar är den att olika nivåer innan samhället kan hamna i intressekonflikt med varandra.⁵⁸ Detta kan appliceras på fallet med Kungsängen när det gäller statlig och kommunal nivå, inte nödvändigtvis i ett konkret enskilt fall utan i allmänhet på en generell nivå. I det här fallet handlade det om ekonomin och de roller som tilldelats de olika myndighetsnivåerna. Staten förändrade sin roll på byggmarknaden kraftigt och lämnade kommunerna och byggföretagen att hantera situationen efter bästa förmåga utan statligt stöd.

De privata aktörernas engagemang innebar själva förverkligandet av planeringen.

De företagsekonomiska bedömningarna på senare år har placerat Kungsängen i fokus för byggföretagens investeringar. Men den här gången är det inte enbart kontor som anses lukrativt att bygga, utan framför allt bostäder. Nordvirors tomt såldes till JM och Skanska som sedan startade omvandlingen. Samtidigt ser Uppsala kommun än så

58 Andersson, Roland (1991). Stadsbyggnadsekonomi. Lund: Studentlitteratur, sid. 15

(24)

länge att omvandlingen sker som de helst vill se den.⁵⁹ Det förefaller således att de samhällsekonomiska och de företagsekonomiska bedömningarna för tillfället just i det här fallet sammanfaller ganska bra.

4.3 Sammanfattning och återkoppling till syfte och frågeställningar

Vilka resultat har då studien gjort angående tidsaspekterna för omvandlingen av Kungsängen? Slutsatsen kan dras att Kungsängen inte kom att införlivas i planeringen ordentligt förrän i slutet av 1980-talet. En tvär vändning i kommunens planering av stadskärnan innebar framtagandet av Program för förnyelse av Kungsängen och inriktningen mot en omvandling av Kungsängen. Omvandlingen skulle kunna ha skett tidigare om det funnits större tilltro till efterfrågan av att bo i stadskärnan under 1970- talet och tidigare under 1980-talet.

Betydelsen av reaktionerna på tidigare stadsbyggande var bidragande till att kommunen valde att sprida ut boendet. Dessutom innebar effekten av mindre reglerad planering att omvandlingen faktiskt kunde börja på 1980-talet. Kommunens reaktion på den utvecklingen blev då åter av betydelse eftersom omvandlingen hindrades av de nya regleringarna för exploateringen av Kungsängen.

De olika samhällsekonomiska och företagsekonomiska bedömningar som gjorts genom åren har visat sig vara mest konkret i fallen med bussdepån, kvarteret Munin och Mills anläggning. Tilltron till utspridningen av kommunens bostäder och senare den ekonomiska krisen på byggmarknaden förefaller ändå ha varit de starkast påverkande faktorerna för tidsaspekten för omvandlingen.

5. AVSLUTANDE DISKUSSION

Nyckeln till framgångsrik stadsplanering ligger antagligen framför allt i att ständigt se till att kommunen har ett kontinuerligt informationsunderlag för vilka förändringar som kan komma. Det handlar om att ha en realistisk syn på budget och konjunktur men också att se till som offentlig myndighet att inte släppa för mycket makt till den privata sektorn. Däremot är inte sagt att byggföretagen gör en negativ insats för Uppsala. Deras projekt har på senare år enligt mig varit både balanserade och smakfulla, och detta utan särskilt mycket ingripande och styrning från kommunen.

Men jag återkommer hela tiden till det faktum att varken byggföretag eller privata markägare har något realistiskt ansvar som sträcker sig bortom de egna intressena.

Uppsala har sedan länge en rad etablerade byggnormer som innebär att byggföretagen vet ungefär vad som kommer att ges bygglov eller inte. På så sätt har Uppsala kommun varit tydlig och framgångsrik och Program för förnyelse av Kungsängen har givetvis varit till hjälp både för offentliga och privata aktörer. Genom det dokumentet så lades trots allt en riktning upp för den kommande planeringen, även om det kom en lågkonjunktur mellan dess framtagande och starten av dess förverkligande. Uppsala

59 Intervju med Göran Carlén 070528, kommunledningskontoret, Uppsala kommun (telefonintervju)

(25)

kommun förefaller knappast ha några större svårigheter att utvecklas i dagsläget, men möjligtvis ser vi en maktförskjutning som innebär att de privata aktörernas inflytande har blivit större.

I takt med att de första projekten färdigställs i Kungsängen så blir situationen alltmer komplicerad för ytterligare exploatering. Områdets utkanter har begränsningar i form av lukter ifrån reningsverket och eventuellt vägbuller från Kungsgatan.

Dessutom ligger Mills kvar och ger sken av att vilja stanna ett antal år framöver.

Samtidigt innebär de färdiga projekten ett nytt underlag för områdets framtida utveckling. Området håller på att bli etablerat och det öppnar upp för nya riktningar för byggandet och exploateringen. Till exempel kan de nya bostäderna innebära underlag för lokal serviceverksamhet, något som knappast går att etablera i ett tidigt skede av en omvandling.⁶⁰ Tidsaspekten kommer ständigt att förändras för området.

Idag har vi en situation där byggföretagen och kommunen vill få bort Mills för att frigöra mer central mark. Men Mills går bra och vill ligga kvar. Kvarnanläggningens läge vid hamnen är inte längre nödvändig, men att flytta anläggningen är kostsamt.

Vem ska betala för det? Det återstår för aktörerna att göra nya bedömningar inför framtida beslut.

6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING Litteratur

Andersson, Mariann (1995). ”Bostadsministern Jörgen Andersson: Akuta bekymmer måste bort före nyinvesteringar”, Uppsala Nya Tidning 950824

Andersson, Roland (1991). Stadsbyggnadsekonomi. Lund: Studentlitteratur

Bergold, Carl Erik (1989). Uppsala. Stadsbyggande 1900-1960. Uppsala: Almqvist &

Wiksell Tryckeri

Bonde, Gunnar (1992). Stadstillväxt i teori och praktik. I Öhman (red.). Urbana samhällen och processer. Stockholm: Graphic Systems

Boverket (2005). Bygga bra bostäder – En dokumentation av en bostadskonferens om långsiktighet, kostnad och kvalitet. Huskvarna: NRS Tryckeri AB

Boverket (2004). Kännetecken på bra översiktsplanering. Boverket internt

Elander, Ingemar (1991). Socialdemokratin och samhällsplaneringen. I Hall, Thomas.

Perspektiv på urban planering. Frågeställningar och frontlinjer inom planeringshistorisk forskning. Uppsala: Ord & Form

Granath, Kaj (2006). Respektfull förnyelse. Om kunskap och öppenhet i stadsplaneringsprocessen. Göteborg: Chalmers Reproservice

JM AB (2004). Industristadens förutsättningar.

JM AB, Skanska AB (2000). Startskottet för Uppsalas nya stadsdel

JM AB Region Uppsala, Skanska Sverige AB Mellansverige (2000). Program för Kungsängen.

60 Intervju med Markus Andersson 070502, projektledare Kungsängen, Skanska

(26)

Nilsén, Anna (2004). Uppsala – då, nu och i framtiden. Uppsala: Almqvist & Wiksell Tryckeri AB

Rådberg, Johan (1991). Funktionalismens och miljonprogrammets planeringsidéer. I Hall (red.) Perspektiv på planering: Frågeställningar och frontlinjer inom planeringshistorisk forskning. Uppsala: Ord & Form

Tonell, Lennart (1999). 1980-talet – förhandlingsplaneringens och de stora projektens decennium. I Hall (red.) Perspektiv på planering: Frågeställningar och frontlinjer inom planeringshistorisk forskning. Uppsala: Ord & Form

Westlund, Karin (2006). Kungsängen. Ett omvandlingsområde i Uppsala. Uppsala:

Kulturgeografiska institutionen. Uppsala universitet.

Dokument från Uppsala kommun

Uppsala kommun (1990). Bygglov Kungsängen 15:1. Munin: 1990-12-20 Uppsala kommun (2002). Detaljplan för del av kv. Spolen, Kungsängen 23:1

Uppsala kommun (2004). Evakuering av bussanläggningen i Kungsängen – alternativa lägen och ekonomiska konsekvenser

Uppsala kommun (1969). Generalplan 69. Del 1. Allmän beskrivning Uppsala kommun (1969). Generalplan 69. Del 2. Stadskärnan

Uppsala kommun (2003). Uppsalas industrimiljöer 2003

Uppsala kommun (2005). Kungsängens gård. Förstudie till ny bussdepå Uppsala kommun (2006). Kvarteret Kölen. Förstudie till ny bussdepå Uppsala kommun (1992, 2001). Program för förnyelse av Kungsängen

Uppsala kommun (1991). Sammanträdesprotokoll Kungsängen m.m. – centrums expansion söderut

Uppsala kommun (1994). Uppföljning av byggdagen: Vad ska vi göra åt bostadsbyggandet?

Uppsala kommun (2000). Uppsala 2020. Vision och strategi för staden.

Uppsala kommun (1982). Uppsala i framtiden. Ett studiematerial inför upprättandet av Kommunprogram för 1980-talet

Uppsala kommun (2003). Uppsalas industrimiljöer 2003. Yttre Kungsängen.

Kvarteret Ångkvarnen. Kungsängen 17:1

Uppsala kommun (2003). Uppsalas industrimiljöer 2003. Yttre Kungsängen.

Kvarteret Ångkvarnen f.d. Fabriken. Kungsängen 21:2, 21:3, 22:2 Uppsala kommun (1990). Översiktsplan 1990 för Uppsala kommun Uppsala kommun (2002). Översiktsplan för Uppsala stad

(27)

Intervjuer

Arne Mattsson, 070525, anläggningschef Mills Lantmännen i Uppsala Björn Ringström 070516, tidigare stadsarkitekt Uppsala kommun Hans Nohldén 070426, bitr. projektledare Region Öst JM

Göran Carlén 070528, kommunledningskontoret, Uppsala kommun (telefonintervju) Ingvar Blomster 070423 och 070525, kommunledningskontoret Uppsala kommun Roger Eriksson 070424, planarkitekt Uppsala kommun

Markus Andersson 070502, projektledare Kungsängen, Skanska