Om författarens originalitet
- Thomas Thorild och romantikens nya författarideal
Linnea Säll
C-uppsats vårterminen 2017
Institutionen för idé- och lärdomshistoria
Uppsala universitet
Handledare: Jens Eriksson
Abstract
Linnea Säll, Om författarens originalitet- Thomas Thorild och romantikens nya författarideal. Uppsala Universitet: Inst för idé- och lärdomshistoria, C-uppsats, 6 termin, 2017.
Denna c-uppsats undersöker filosofen och författaren Thomas Thorilds (1759–1808) egna författarideal och hur han förhöll sig till härmande. Våra litteraturhistoriska läroböcker attribuerar romantiken för att vara den första epok där idealet om den originella författaren uppkommer. Detta i samband med Europas första upphovsrättsliga lagstiftningar. Thorild introducerades ett nytt originellt författarideal i Sverige, denna uppsats är ett nytt perspektiv på den svensk romantiken förhållande till härmandet utifrån Thorild. Undersökningen utgörs av en historiserande metod med perspektiv på Thorilds egna synsätt och värderingar. Mitt källmaterial bygger på Thorilds egna dikter och verk som En Critik Öfver Critiker (1791) samt Om Efterhärmning (1792). Det teoretiska perspektiv jag utgår ifrån är tidigare forskare såsom Martin Fredrikssons och hans avhandling, där han anayserar konstruktionen av
författaren i laglig bemärkelse. Sedan Martha Woodmansee vars forskning ifrågasätter bilden av att ”de sköna konsterna som något evig och densamma genom historien. Vår moderna syn bottnar i romantiska ideal, men de formas alltid efter sin samtid. Sist ut är I Michel Foucault som diskuterat individualiseringen av författaren och när författarjaget blir synonymt med bokens liv.
Denna undersökning är högst relevant då studier av den svenska romantikens ideal och förhållande till originalitet inte har studerats utifrån Thomas Thorild i samband med hans författarideal. Thorild är han som attribueras som den som introducerade det romantiska författaridealet till Sverige och därför det självklara valet för undersökningen.
Keywords: Thomas Thorild, originalitet, författarideal, autor, romantiken, imitation, efterhärmning, kopiering.
Innehållsförteckning
Syfte och frågeställning ... 1 Frågeställningar ... 2 Metod och material ... 2 Begreppsanvändning ... 4 Disposition ... 5 Teoretiska perspektiv ... 6 Tidigare forskning ... 8 Undersökningen; Autor, efterhärmning och originalitet ... 9 Autors gudomlighet ... 11Det godtagbara härmandet ... 14
Det oförlåtliga härmandet ... 17
Syfte och frågeställning
Thomas Thorild (1759–1808) attribueras som den person som introducerade det romantiska författaridealet till Sverige. Han anammade det nya idealet från Europa och förespråkade det som en motreaktion gentemot sin tids diktarideal. I Sverige vid denna tid var det
franskklassicistiska diktaridealet fortfarande starkt vid slutet av 1700-talet, medan det i Europa inte längre var på modet.1 Inspirerad av tyska föregångare förespråkade Thorild en ny typ av författare, som med nyskapande förmåga och originalitet inte skrev efter ett allmänt accepterat franskklassicistiskt versmått, utan som konstruerade sina egna diktarregler och ideal utifrån sin egen smak och tycke.2 Utifrån detta nya ideal konstruerade Thorild sin egen idealförfattare, ett upphöjt snille och författarroll som han kallade Autor. Med dessa nya ideal blev Thorild föregångare till att leda den svenska litteraturen in i den romantiska eran. Den romantiska litteraturepoken anses vara den första litteraturhistoriska epok där originalitet hamnade i centrum och de första upphovsrätterna lagstadgades därefter.
Syftet med min undersökning är vidga den nuvarande forskningen om Thorild och tillföra ett originalitetsperspektiv på den svenska litteratur- och idéhistorien. Denna undersökning kommer att analysera hur den romantiska författaren och filosofen Thomas Thorild resonerande kring härmande och originalitet, samt studera det författarideal han förespråkade. Jag anser i linje andra forskare såsom Martha Woodmansee och Jens Eriksson att romantiken har fram till idag felaktigt tillskrivit vårt nutida förhållningssätt till originalitet. De anser att det är en felaktig bild av romantikens ideal, att dess litteraturmarknad,
författarideal och förhållande till originalitet tillskrivs densamma moderna förhållningssätt till originalitet och skapande. Jag tillför i denna undersökning ett svenskt perspektiv på
författaridealet och originalitet utifrån en svensk romantisk författare. Eftersom Thorild attribueras för att ha fört det romantiska idealet till Sverige har jag valt att fokusera på honom. För att lämpligast förstå Thorilds ideal kring originalitet har jag inkluderat även hans
författarideal, Autor, där Thorilds föreställningar om filosofen, skalden och snillet smälte samman och blir Thorild idealförfattare. Auton är inkluderad för i största möjligast mån redogöra för att Thorilds Autor och efterhärmning var starkt sammanlänkat, att utesluta den ena vore en förlust för att förstå det andra. Utifrån ett urval bland Thomas skrifter har jag valt
1 Lars Lönnroth & Sven Delblanc, (red.), Den svenska litteraturen. 3, Upplysning och romantik : 1718-1830, Bonnier, Stockholm, 1988. Sida 177.
ut de som behandlar skaldekonsten och Thorilds författarideal. Det är huvudsakligen i hans skrift Om efterhärmning, Et fragment af den höga critiken (1792) där förhållandet till
efterhärmning framträder. Thorilds argumentativa text redogör för hans åsikter och tankar om härmning och kopiering av gamla mästare och snillen. Uppsatsen källor är utgivna under en tidsperiod mellan 1777–1792, där jag valt ut ett antal publikationer som är relevant för denna undersökning. På sås sätt lyder mina frågeställningar enligt följande;
Frågeställningar
- Hur definierar Thomas Thorild sitt författarideal?
- Hur förhåller sig Thorild till efterhärmning i författarskapet?
Metod och material
Utifrån en historiserande metod kommer jag redogöra för Thorilds definition av
författarskapets originalitet under sent 1700-talet, vilket är den epok där Europas och Sveriges ideal för författarskapet förändrats. Det var tiden då synen på författaren som en hantverkare förändrades till ett yrke med mer individuell och känslobaserat fokus.3 Genom att välja metoden att historisera belyses ännu ett perspektiv inom den befintliga forskning som utgår från Thorilds synsätt, vilket är uppsatsens syfte och huvudsakliga perspektiv. Denna metod lämpar sig bäst för denna undersökning då det är Thorilds perspektiv och upplevda samtid som är det huvudsakliga perspektivet. Detta för att undvika risken att applicering ens egna samtida syn på hans era och tankegångar.
Undersökningens huvudfokus är Thorilds definition av författare och hens originalitet, därför är hans föreställningsvärld utgångspunkten i analysen. Detta val anser jag är bäst lämpat för att undvika alltför stora antagande kring de tolkningsmöjligheterna som finns i äldre källmaterial. Mitt källmaterial är taget från två band av Svenska Vitterhetssamfundets antologier över Thorilds samlade verk, utgivna 1932–1933 och 1936–1944. Dessa antologier är de enda som samlat och gett ut Thorilds dikter, prosaverk, brev och artiklar i samlade
3 Martha, Woodmansee, The author, art, and the market: rereading the history of aesthetics, Columbia University Press, New York, 1994. Sida 36.
volymer. Det valda källmaterialet var bästa lämpat för att besvara mina frågeställningar. Till undersökningen användes ett antal dikter av Thorild som berättade om hans syn på
författarskapet. Texterna är i oförändrat skick och har därmed kvar sin gamla stavning och Thorilds egna kommentarer. Jag tog beslutet att använda dem utifrån dessa premisser, men har även säkerställt att de inte skiljer sig från originalen.
Av dem som användes framträder en mångsidig idealbild i, Passionerna (1781),
Skaldekonsten (odaterad 1777–1780), Harmen (odaterad 1777–1780). I Thorilds Passionerna
introducerar han sitt nya ideal för skapande. I dikten Harmen porträtterar Thorild fiktivt hur han fick sin skaldegåva, vilket hjälper oss utröna hans ideal för Autors samhälleliga syfte och ursprunget till en människas begåvning. I dikten Skaldekonsten porträtteras skalden som en upplysare och vägledare för samhället. Dessa dikter ger oss en god inblick om Thorilds tankar kring skaldens nästan gudomliga verkan och syfte, vilket är viktigt att ställa i perspektiv gentemot hans skrift Om efterhärmning, Et fragment af den höga critiken (1792). I den skriften formulerar Thorild sina tankar och åsikter kring efterhärmning och originalitet. Det är i denna skrift som Thorild uttryckligen diskuterar vad han anser är godtagbart att författaren härmar. Eftersom denna undersökning fokuserar på härmande och originalitet så är den min huvudsakliga källa.
Ytterligare källmaterial fann jag i en artikel skriven av Thorild till Stockholms Posten den 4 mars 1782, den skrevs som en motreaktion gentemot den kritik han fick för dikten
Passionerna. 4 Det är en argumentativ och känslosam text som skrevs som försvar mot
kritiken från samfundet Utile Dulci. Här framträder verkligen Thorilds frustration och vilja att bryta mot tidens ideal. Genom att ställa artikeln gentemot hans dikter och filosofiska
förhållningssätt till skapande kan vi tydligare och noggrannare förstå vilken typ av
idealförfattare som framträder i Thorilds skrifter. Sist men inte minst finns även Thorilds verk
En Critik Öfver Critiker (1792) som skrevs året efter Om Efterhärmning och argumenterar
mot kritikers roll utifrån hans syn på skaldens roll i samhället.
Dessa publikationer av Thorild sträcker sig över en stor del av hans karriär, men det urval som gjorts är de som är mest relevanta för att stärka mina argument, väl medveten om att en människas ståndpunkter och värderingar självklart är föränderliga under ens livstid. Eftersom undersökningen fokuserar på Thorilds ståndpunkter från hans publicerade verk och utgår från en historiserande metod är undersökningen genomförbar.
Till sist är det viktigt att upplysa om beslutet att utesluta ett genusperspektiv. Det har tidigare gjorts forskning kring Thorilds syn på manlig och kvinnlig genialitet av Kristina Nordström i Det sanna snillet (2012). Thorild framhåller i sin skrift Om qvinnokönets
naturliga höghet (1793) att hans snilleideal innefattar även kvinnor och att kvinnor därmed
kunde också kan vara genier. Eftersom denna undersökning fokuserar på ett antal dikter och skrifter av Thorild som inte tar upp denna kvinnliga genialitet, utan fokuserar på författaren i allmänna termer har jag valt att inte tala om kvinnlig och manlig genialitet. Tidigare forskning och Thorilds skrifter har visat oss att Thorild skattade all form av fallenhet och tid som
hängavs åt skapande och konst som allmännyttig. Det är därför viktigt att fastän Thorilds ibland skriver ”han” när han talar om författare och snillen så innefattade hans snillebegrepp kvinnligt och manligt skapande.
Begreppsanvändning
Jag använder både begreppet författare och skald i denna undersökning, där författare inte är ett ord som Thorild tar alltför ofta i bruk för att förklara sin Autor. Vid denna tid tycks begreppet författare inte användas i samma mån som idag, det bör även uppmärksammas att yrket författare i praktiken inte är densamma under Thorilds levnad. Därför finns det ändå en viss skillnad och Thorild benämner författare mer såsom en skald, diktare eller filosof, vilket mer eller mindre går hand i hand med hans förhållningssätt till en författares syfte och roll i samhället. Enligt SAOB definieras författare som den ”Person som gjort sig känd genom
författande l. mer l. mindre yrkesmässigt ägnar sig åt att författa”.5. Författare är
ursprungligen ett ord för någon som yrkesmässigt ”författar”, alltså nedskriver. Därmed kan vi anta att begreppet författare har hantverksyrket i fokus och därför inte används av Thorild för det överensstämmer inte med hans syn på sitt författarideal. I uppsatsen används begreppet författare av mig i en modern mening och innefattar diktare, skalder och skribenter som publicerar sina texter. Thomas Thorild och hans samtida kollegor var offentliga figurer som publicerade sina verk och tog del av de offentliga debatterna i litteratursverige, vilket
motsvarar till stor del den moderna definitionen av författare som oftast är en offentlig figur.
Två moderna begrepp originalitet eller kopiering använder inte Thorild sig av i sina skrifter, ordet imitation förekommer sparsamt, därför avser jag vid användningen av ordet
imitation det äldre uttrycket efterhärmning. Att efterhärma är det gamla uttrycket för
kopiering, att härma någon helt enkelt.6 Det allmänt använda ordet för ett geni var under Thorilds levnad ordet snille vilket han framför allt väljer att använda. Vid senare delen av hans karriär dyker ordet upp oftare i hans skrifter men ändock sparsamt. När undersökningens analyser tar vid används begreppet geni och syftar då på Thorilds snille eller den moderna motsvarigheten. Thorilds snille anser jag uppfyller mycket av dagens definitioner för ett modernt geni. Snillet för Thorild var en särskild naturbegåvning, som fått sin talang eller inspiration från Gud.
Disposition
Uppsatsen disposition har utformats för att ge läsaren en god grund för att kunna följa resonemanget. I stycket teoretiska perspektiv redogörs det för tidigare forskning vars teoretiska perspektiv undersökningen utgått ifrån. De innefattar främst avhandlingar vars forskare har historiserat och belyst ett annorlunda perspektiv på den litteraturhistoriska epok som denna undersökning studerar. I den tidigare forskningen finner läsaren tidigare forskning om Thorild varav den ena fokuserade på Thomas Thorild snilleideal i sin forskning och den andra studerade piratkopiering för Tyskland vid 1700-talets slut. Min historiska bakgrund har inkluderats i själva undersökningsdelen för att ge vikt, perspektiv och förståelse för analysens resonemang. Undersökningen är uppdelad i tre delar. Dessa tre fokuserar på författaridealet och positiv och negativ efterhärmning. Den första delen resonerar kring författaridealet och Thorilds föreställningsvärld som format hans Autor och besvarar även definitionen av Autons syfte. I den andra delen fokuserar undersökningen på Thorilds positiva syn på
efterhärmningen och syn på författaridealet. Den tredje och sista delen analyserar hans negativa relation till efterhärmning och hur han bygger upp resonerar kring det i förhållande till sin författarroll. Därefter kommer avsnittet med undersökningens slutsats.
Teoretiska perspektiv
Uppsatsens teoretiska perspektiv utgår från funderingar kring uppkomsten av de författarideal vi har idag. Därmed analyserar uppsatsen Thorilds definition av den originelle, snillrike och genialiske skaparen och hur den tar sin tidigaste form i Sverige vid denna tid. Eftersom idealen för skapande är konstruerade av samhällsideal, filosofiska tankeströmningar och kulturella föreställningar har undersökningen till sin fördel tagit hjälp av vitt skilda
forskningsområden, men som alla sammanfattningsvis har en koppling till själva analysen. Med hjälp av dessa perspektiv och infallsvinklar utgår min analys utifrån en kulturhistorisk undersökning av en författare som litteraturhistoriskt bidragit med att förändra den svenska författarrollen i den riktningen vi är vana vid att se idag. Det finns ett antal tidigare forskare vars teoretiska utgångspunkter och studier haft liknande utgångspunkter och perspektiv som denna uppsats.
I Martin Fredrikssons avhandling Skapandets rätt (2009) redogör han för
konstruktionen av författarskapet i laglig bemärkelse. Han ställer frågor om hur våra första upphovsrättsliga lagar konstruerades, utifrån sin tids samhällsideal för skapande, vilket han argumenterar för att i sin tur lett till konstruktionen av den originella författaren.7 Fredriksson studerar upphovsrätten som ett kulturellt och historiskt fenomen. Fredriksson konstaterar även att utifrån en historisk bemärkelse har författarskapets framväxt gått hand i hand med
originalitetsidén. Han skriver även att författaren har med tiden fått en allt mer betydande roll i upphovsrätten, vilket det går att tydligt urskilja i 1810s lagstiftning (Sveriges första
upphovsrättsliga lagstiftning). Här kan vi se hur lagstiftningens författare fokuserade avsevärt mer på censur än att skydda den skapande individens namn och verk.8 Därmed i svensk lagstiftning ser vi hur författarrollen inte var i centrum som romantikens ideal lätt kan få oss att tro. Detta är särskilt intressant med tanke på Thorilds författarideal och om att han i Om
efterhärmning ställer författaren och originalitet i centrum för argumentationen. Thorild ansåg
att om ett verk var unikt och originellt och på så sätt gav uttryck för författarens personlighet så var det av högt värde, men i lagstiftningen, som kan ses som ett uttryck för samtida trender och värderingar, är inte författaren central 1810. Därmed visar Fredriksson jag kan mäta utbredningen av ett ideal i en juridisk och kulturell förståelse.9
7 Martin, Fredriksson, Skapandets rätt: ett kulturvetenskapligt perspektiv på den svenska upphovsrättens historia, Daidalos, Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2010,Göteborg, 2009. Sida 15.
I Michel Foucault text Vad är en författare? Ur hans bok Diskursernas kamp (2008), diskuterar Foucault författarnamnet uppkomst och innebörd. För enligt Foucault skedde det en stor omvälvning när författarbegreppet börjar introduceras. Detta i och med den
individualiseringen den medförde inom idéernas, kunskapernas och litteraturens historia likväl inom filosofi och vetenskapshistoria.10 Om vi bortser från genre, filosofihistoria eller vissa begrepp kopplat till litteraturens värld kan vi enligt Foucault utan tvivel påstå att dessa är svaga och sekundära i förhållande till den ”solida, primära och grundläggande enheten som är författaren och verket”11. Vart vill jag komma med det? att Foucault lyfter upp sin insikt om individualiseringen av författare, hur vi tilldelat den en särskild ställning från och med de tillfället vi börjar studera äkthet och upphovsman. Foucault vill i sin text studera författarens relation till verket, men jag har tagit inspiration från just hans resonemang kring
konstruktionen av författarnamnet. Det är fascinerande hur vi konstruerar ett geni vars namn och verk tilldelats en särskild ställning och förhållandesätt till i kulturen. Författaren blir en förnuftsvarelse och denne försöker tillskriva individen särskild skapande förmåga. Detta synsätt återfinns enligt mig i Thorilds ideal, särskilt i dikterna Skaldekonsten och Harmen och därför bör Foucaults perspektiv på utvecklingen av författarnamnet ha sin givna plats i
undersökningen. Det redogör för förändringen av förhållandet till skapandet i sig och dess status i samhället.
I Martha Woodmansee The author, art and the market- rereading the history of
aesthetics (1994) tar författaren inledningsvis upp den huvudsakliga förändringen under
upplysningen som för oss in i romantiken och dess ideal. Woodmansees undersökning centrerar kring formandet av den moderna uppfattningen av ”konst”, dess definitioner och regelverk. Konsten är evigt föränderlig, formad och dess gränser dras om gång på gång. Hos konstnären gäller detsamma och är enligt Woodmansee en individ vars talanger i sig är upphöjda och formade utifrån den tidens ideal. Denna syn på konstens ombytliga definitioner och formandet av den moderna uppfattningen om konst, är just de tidiga europeiska
romantiska ideal som i sin tur präglat Thorild och de ideal han introducerade i Sverige. Woodmansees perspektiv har stor vikt för forskningen då hon ifrågasätter den evig antagna bilden av att de ”sköna konsterna” har alltid varit densamma och inte konstrueras av sin samtid. Vilket går i linje med mitt perspektiv och frågeställning att Thorilds definitioner av författarens och originalitet konstrueras och formas.
10 Foucault, Michel, Vad är en författare? I Diskursernas kamp, Brutus Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2008, Sida 78.
Tidigare forskning
Bland den tidigare forskningen som behandlar Thorild och författarskapet är det i
idéhistoriska och litteraturhistoriska områden ganska skralt om honom. De som väl har skrivit om Thorild har fokuserat på vitt skilda aspekter av hans skapande. Till exempel har
litteraturhistoriken Stellan Arvidsson har studerat hans politiska ståndpunkt och konflikt med Kellgren. Professor Otto Fischer, Professor i Retorik och forskare i litteraturvetenskap har analyserat Thorilds förhållande till talekonsten men även omskrivit författaridealet i litteraturhistoriska tidskrifter. Att studera en känd författares förhållningssätt till skapandet och personens uttalade ideal är inte unikt i litteratur och idéhistorisk forskning. Det finns en tradition att studera författarrollen bland kända personligheter genom historien. Men en undersökning som fokuserar främst på författarideal och originalitet hos Thomas Thorild har inte funnits att hitta. I våra bibliotek finns det litteraturhistoriska antologier som gott och väl omskriver Thorilds introducerande av ett nytt författarideal, så Thorilds litteraturhistoriska vikt är inte okänd.
Det senaste tillskottet i Thorildforskningen är Det sanna snillet (2014) av Kristina Nordström där hon utifrån ett genusperspektiv studerar Thorilds syn på manlig och kvinnlig genialitet. Här benar Nordström ut Thorild förhållningssätt och definition till manlig och kvinnlig genialitet genom historisering och begreppsforskning.12 Hon belyser en tidigare outforskad sida av Thorilds filosofi och snillet roll i hans föreställningsvärld om genier. Nordström fokuserar på begreppet snille och studerar betydelsen av det utifrån Thorilds texter om manligt och kvinnligt snille.13 Thorilds huvudfokus är inte att argumentera för vilket kön som besitter den främsta snillrikhet eller lämplighet, utan helt enkelt hur geniets arbete är vägen till en bättre värld. Denna avhandling har varit till god hjälp då den bidrar med en mångsidighet till perspektivet på Thorilds snilleideal och hur den präglat hans författarroll. Denna forskning bidrar även till en djupare förståelse för Thorilds tankar och förhållande till skapandet.
I likhet med Nordströms avhandling utgår denna uppsats utifrån en historiserande metod och analyserar Thorilds publicerade skrifter och dikter. Uppsatsen är ett bidrag till denna
12 Kristina Nordström, Det sanna snillet: genus och geni hos Thomas Thorild, Makadam, Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2014,Göteborg, 2014, Sida 12.
lucka och till en fördjupad förståelse av de ståndpunkter som Thorild författarideal innefattades av och förhöll sig till gentemot originalitet. Det som framträtt i denna
undersökning är också ett nytt perspektiv på Thorilds relation till efterhärmning som i motsats till en vedertagen syn på romantiken, inte stämmer överens med hur vi förhåller oss till
originalitet. Att det i motsats till äldre forskning finns tydliga argument för att härma även kan vara något positivt för skapandet.
I Jens Erikssons avhandling The End of Piracy (2016) undersöker han de första
upphovsrättsliga lagstiftningar i Tyskland runt sekelskiftet 1800.14 Han huvudfokus centreras kring frågeställning om vad som definieras som en piratkopia men även vem som är enligt lagen författare och upphovsman. Under undersökningens gång redogörs det för dessas konstruktion utifrån dess juridiska definitioner och tidens debatter. Genom att studera författarrollen tillför Eriksson ett nytt perspektiv på den vikt som tilldelats bilden av romantikens originella författare. Det är enligt Eriksson missvisande, att forskare har sett denna författarroll som bakgrunden och anledningen till upphovsrättens uppkomst. 15Det vi istället bör fokusera på, är inte vad filosoferna argumenterade för, utan att studera lagarna i sig såg på piratkopieringen. Erikssons forskning argumenterar även för att piratkopiering fortlevde trots de första upphovsrättsliga lagstiftningarnas uppkomst, vilket tyder på att författarrollen hade ett annorlunda förhållande till kopiering än hur vi ser på det idag. Erikssons avhandling var behjälplig tack var dess vidgade perspektiv och argumentation för en annan typ av forskning av vår litteraturhistoria.
Undersökningen; Autor, efterhärmning och originalitet
Det skedde tre huvudsakliga förändringar mot 1700-talets slut med den europeiska synen på konst, estetik och bokmarknaden. Det var under 1700-talets slut som den
västerländska moderna synen på konst och skapande konstruerades, detta till stor del tack vare att litteraturmarknaden genomgick en förändring.16 I och med att definitionerna för vad som är konst förändras, tar de ”ädla konsterna” sin form vid denna tid. Författarskapet går från att
14 Jens Eriksson, The end of piracy: rethinking the history of German print piracy in the early nineteenth century, Department of History of Science and Ideas, Uppsala University, Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2016,Uppsala, 2016, Sida 25.
tidigare ha varit ett uttrycksmedel för exempelvis kristna värderingar menar litteraturvetaren Otto Fischer att de ädla konsterna nu går över till att ha en direkt länk till författaren.17 De nya idealen kräver att författarens unika begåvning och briljans bör skina igenom, dikten är en uttrycksform för diktarens geni.Tidigare under renässansen hade yrket författare varit främst sett som ett hantverksyrke, med regler och idealmått.18 De nya ideal som Thorild
introducerade var knappast tankar och idéer som var helt unika för hans tid, utan han fann sin inspiration från tyska tänkare och författare. Den tyska litteraturhistoriens roll är relevant att nämna då i och med den tyska borgarklassens framväxt under 1700-talet så ökade efterfrågan på böcker ökat markant i Tyskland. Denna stora marknad medförde ett behov av lagar som skyddade författarens rätt till sitt verk, det i sin tur ledde tyskarna till att diskutera originalitet och upphovsrätt tidigt. Bristande försörjningsmöjligheter gjorde att de tyska författarna förändrade synen och definitionen på den skapande individen, för att i sin tur förändra samhällets syn på deras rätt till skydd och försörjningsmöjligheter. Detta skydd kom med tiden att bli de första upphovsrättsliga lagstiftningar. Inspirationen kom från britten Edward Young och hans Conjectures on original composition (1759), som var före sin tid och texten uppmärksammades knappt i Storbritannien.19 Young förespråkade originalitet och ville se författaren till ägare av sitt verk, vilket hans ansåg i sin tur endast borde ge hederstiteln författare. Ägandeskapet skulle på så sätt luta helt på originalitet för att särskilja en skribent från en annan. Young inspirerade tänkare i Tyskland såsom Goethe och Kant, vilka tog sig till hans tankar och idéer, vilka i sin tur spred dessa tankar vidare och inspirerade i sin tur
Thorild.
Synen på författarrollen var vid denna tid uppdelad i två skilda typer, den
till nyutgåvan av En Critik Öfver Critiker (1791). Thorild var mycket inspirerad av dessa tyska tänkare och fick sin inspiration av den tyska kulturrörelsen Sturm und Drang. Idag anses de för att ha inlett den romantiska epoken i tysk litteraturhistoria. Arvidsson påstår även att Thorilds dikt debuterande dikt Passionerna inleder den svenska Sturm und Drang epoken. ”Den kännetecknas av känsloutbrott, utrop, tillrop, tilltal och andfåddhet”22 Med dessa
förgrundkunskaper och djupare förståelse för Thorilds tankar och föreställningsvärld är det nu dags att ta sig an källmaterialet.
Autors gudomlighet
I Thorilds skrift Om efterhärmning kan man utröna tidens trendiga tyska känsloideal, texten är stark och känslosam med fokus på Thorilds åsikter, ämnet imitation och originalitet tycks lika laddat under hans levnad som idag. I den klassiska svenska antologin Den svenska litteraturen (1988) av Lars Lönnroth och Sven Delblanc skriver de att det franskklassicistiska idealet som var starkt under Thorilds levnadstid förde åsikter om originalitet, men inte i den mån
romantiken diskuterade det.23 Det var under den romantiska eran då moraliska diskussioner om skapandets principer uppstod. Lönnroth och Delblanc benämner det franskklassicistiska diktningsidealet som repertoardiktning, där mytologi var avbildande men inte fantiserad.24 Under romantiken utformades istället vad de kallar verkdiktning, det skrivna betraktades nu som en delaktighet i författarskapet. Formspråket skulle vara originellt och ge uttryck för diktarens personlighet. Verkdiktningens centrala föreställningar summeras med orden; ”Uttryckets äkthet, geniets frihet och det organiska konstverket”25.
För att förstå Thomas Thorilds skrift Om efterhärmning och hur han förhöll sig till kopiering krävs det en förståelse för hans författarideal. Under undersöknings gång blev det allt tydligare att författaridealet och Thorilds filosofi var grunden till att greppa hur han förhöll sig till härmande. Först och främst, vad är då en Autor? Autor var Thorilds namn för detta nya upphöjda snilleideal. Autor kan sammanfattningsvis sägas vara ”En man som med sin själs känsla och upplysning förädlat och uplyst Naturen”26. Autor var Thorilds
personifiering av ett snille, ett geni och en författare som kunde kommunicera direkt
22 Stellan Arvidsson, Förord, i Thomas Thorild, En critik öfver critiker, [Ny utg.], Minerva, Stockholm, 1990. Sida 5.
23 Lars Lönnroth & Sven Delblanc (red.), Den svenska litteraturen. 2, Upplysning och romantik : 1718-1830, Bonnier, Stockholm, 1988. Sida 4.
känslomässigt i sina alster. Thorilds Autor är en gestalt där filosofen, skalden och snillet smälter samman och blir ett originellt geni.
Det främsta idealet för diktning under romantiken var att kunna uttrycka sig utifrån sina egna känslor. Den tidigare bilden av författaren som en hantverkare har Thorild tydlig
bitterhet gentemot, och han gör uppror mot de franskklassicistiska diktarregelverken i Om
efterhärmning. I linje med sina egna ideal var franskklassicismen inte den typ av diktarkonst
som Thorild argumenterade för. När Thorilds debutdikt Passionerna publicerades för
allmänheten några år senare efter Thorild tävlat med bidraget 1772, skrev han några rader om sin skrift och försökte förtydliga vissa aspekter av vad för budskap han ville framföra med dikten.27 I denna Kommentar till Passionerna så framträder Thorilds tankar kring diktarens tekniska kunskaper och ramarna för dess verkan.
Jag hatar dessa kalla hantverks-snillen, dessa mechaniska, själlösa hufvuden, som uppställa Naturen såsom et dödt urverk; som se endast Verldens kropp under det all skapad tanke förlorar sig i des krafter och lif.28
I ovanstående citat framträder verkligen Thorilds frustration med de gamla idealen med tekniskt skickliga skribenter. Den absoluta motsatsen till naturen är det själlösa mekaniska, på så sätt använder sig Thorild av symbolism för att understryka det han inte tycker är rätt med de gamla idealen. Thorilds hade tydliga åsikter om att han ansåg att en fullkomlighet är det allra ädlaste hos en skapare, där Naturen och det gudomliga som är hela världen räknas in. Han hade i linje med tyska tänkare varit mycket kritisk till att skaldekonsten var någonting som lärdes ut som ett yrke. Thorild levde i ett ståndssamhälle som avgjorde skapande individer i mån av framsteg utifrån klass, vilket Thorild ansåg istället skulle formas av en gudomlig naturlig ordning.29 ”Snillets sublima kallelse, om denna ljuva, himmelska rösten till det sanna och sköna”30. För Thorild var inbillningsförmåga den människan främsta
fulländning givet av Naturen. Han kunde inte acceptera att diktningen lärdes ut som ett hantverksyrke.
Litteraturvetaren Stellan Arvidsson beskriver Thorilds filosofiska föreställningsvärld i förordet till En Critik Öfver Critiker (1791), Thorild var enligt Arvidsson en panteist. Som
27 Henrik Schück, Illustrerad svensk litteraturhistoria. D. 4, Gustavianska tiden, Geber, Stockholm, 1928. Sida 370.
28 Thomas Thorild, En Critik Öfver Critiker, 51. 29 Nordström, 32.
Panteist ansåg Thorild att tillvaron är gudomlig och fullkomlig i sig och därför spelar Naturen en stor roll i Thorilds föreställningsvärld. Thorild förklarar sin idévärld själv och skriver om Naturen i En Critik Öfver Critiker. ”Jag menar NATUREN, Guds kraft som lefver i allt: utom hvilken känsla, väsende, lif, är för min tanke en evig tomhet. Jag menar äfven det omäteliga Hela.”31. Denna gudomliga fullkomlighet kallar Thorild Naturen, och i Naturen inkluderas alltså även Gud.32 Därmed vill jag påstå att Thorild såg författarskapet som något heligt i sig.
Bland alla de dikter som Thorild skrev och publicerade tidigt under sin karriär lade jag märke till dikten Harmen (odaterad 1777-1780) 33, Stellan Arvidsson diskuterar dess
symboliska betydelse i inledningen av En critik öfver critiker. Harmen är en dikt som anses av Arvidsson handla om Thorild själv, skriven i jag-form och händelseförloppet är följande; En diktare möter Guden Tor som ger diktaren inspiration och ett kall, att se världen fullkomlighet och med den insikten upplysa sin omgivning. Thorild beskriver sig själv som utvald i dikten och att han har kallats till det gudomliga. ”Dödlige kom! sade hans rösts Åska till mig: Jag kände kraft, i den stora känslans lysning. Frögd jag kände, och gick.” Forts senare stycke;
Men du har sett Verlden. Han skakade ljungelden Öfver mitt hufvud,
Och slog en gnista i min själ, Därpå for upp.
Med hafvet och tusende stormars dån. Väl! Jag har sett Verlden34
Väl inför Thor uppmärksammar guden att Thorild har sett världen, vilket kan tolkas som att han anser att Thorild besitter en hög intelligens och klarsynthet. Sista meningen är ett konstaterande, Thorild har getts inspirationens glöd av guden och bekräftar sin egen
särskildhet. Här framträder alltså åter igen en inspirerad diktare som givits sin förmåga av en högre kraft. Tack vare Harmen får läsaren en djupare förståelse av bilden av Autor som en upphöjd och lysande gestalt, med nästan ett syfte att predika? ”En Autor, låter han förstå, är inte någon artig rimmare av konversationspoesi efter den franska smaken utan ”en präst i
31 Thomas Thorild, En critik öfver critiker, [Ny utg.], Minerva, Stockholm, 1990. Sida 51. 32 Arvidsson, 4.
33 Thomas, Thorild, Samlade skrifter. D. 1, Dikter och prosaoden ; Prosaskrifter 1778-1783, Svenska vitterhetssamf., Stockholm, 1932-1933. Sida 186.
Naturens heliga sanning”. En nations utvald SIARE.”35 Autor är alltså för Thorild en predikare, som med sin intelligens och klarsynthet får skaldekonstens gåva av de högre makterna för att sprida sin upplysning till andra. Det är denna gudomlighet hos Autor och hens skaldekonst, som leder oss in på efterhärmningens rätt och fel.
I den inledande delen av Om efterhärmning skriver Thorild följande; ”Ett genie väckes af Naturen: andre väckes af et geni”36. I dikten Harmen väcktes Thorild begåvning och inspiration av Guden Thor och fick därmed fick han sitt kall från det gudomliga och Naturen. Det intressanta med denna syn på skrivandet som gudomligt finner vi om det ställs gentemot de resonemang Thorild för i Om Efterhärmning. Där argumenterar Thorild för att den som har en naturbegåvning är vägledande och upplyser, medan andra inspireras av geniet och tar efter. I Thorilds Om efterhärmning diskuterar han de som han anser felaktigt upphöjts till snillen, enligt honom är dessa inte originella författare utan de redogör endast för gamla tänkare filosofiska åsikter.37 Det saknas en originalitet hos dessa, därför är dem som banar väg för nya insikter i världen de verkliga genierna. De har sett Verlden! Inte kopierat en annans synsätt. Thorild uppmuntrade kulturyttring i samhället och ansåg att det skulle förbättra vår värld och på så sätt stod dessa felaktigt utnämnda snillen för allt han möjligtvis tyckte var snett med sin tids litterära ideal.
Det godtagbara härmandet
I denna första undersökningsdel har Thorilds Autor fått en förklaring och författaridealet utrönts som heligt och känslosamt i motsats till det mekaniska och själlösa. Den medfödda begåvningen med skrivandets kraft och inspiration är givet av Gud och Naturen och kan därför inte läras ut eller dömas efter ett idealmått. Genom att tillskriva författarskapet en helig status gör Thorild det också klart för läsaren att det finns synder som kan begås gentemot det. Dessa synder gentemot skapandets gåva från Gud ger sig till uttryck i just härmning, men först ska vi studera den positiva aspekten av härmandet för Thorild, det finns ett vinnande koncept med härmning om det utförs på ett korrekt sätt.
Begäret till Godt, hvars högsta Original och Förebild Gud är, får vara oändeligt: men sträfvandet dertil måste vara eget och redligt: Icke en gyckande och falsk konst, icke en tiggande högfärds prål, icke fina stölder af andras dygd eller lånta strålar af deras Ära.38
35 Fischer, 74.
36 Thorild, Samlade skrifter. D. 3, Sida 221. Min kursivering. 37 Thorild, Samlade skrifter. D. 3, Sida 232.
Här uttryckligen skriver Thorild att det finns en positiv sida av efterhärmning, även om inte alla är snillen, bör alla kunna inspireras av dem. På så sätt är inte
efterhärmning ett stort problem enligt Thorild, det är istället bra att människor
eftersträvar det som är bättre i deras liv. Det viktigaste här är att dem som inte väckas av Naturen (en medfödd begåvning) utan av ett geni, eftersträvar det sanna goda och höga som geniet banar väg för. I citatet utvecklar Thorild resonemanget ytterligare, det finns ett ansvar hos alla dem som skapar. Vare sig du är ett snille eller en som väckas av ett geni, eftersträvar du det Goda och originella som är Gud, är härmandet något positivt.
Att härmandet är något positivt för Thorild kan undersökningen urskilja vid läsningen av En Critik Öfver Critiker. Där argumenterar Thorild för det negativa med att döma texter och skapandet efter speciella riktlinjer, en otvivelaktig skymf mot franskklassicismen. Istället vill han att folk ska följa endast en regel. Att veta vad man skall döma, ”Det som är änteligen, i Snillets verld, med rätt och skäl dömas skall, bör dömas enligt Naturens sanna Ordning, och Att döma alt efter sin grad och sin art.”39 Därför kan ett mått av snille och perfektion inte dömas när personer strävar efter ett ideal som aldrig mätas, enligt Thorild. Därför kan han inte framföra
argument för att härmning är helt och hållet fel. Han skriver även att ”Ingen ting göres för sina fels skull utan för sit värdes skuld.”40. En människa som försöker efterlikna eller bli det högsta original och godhet som finns, Naturen och Gud, begår ingen synd. Så länge strävandet i sig är originellt och inte härmande så är det
acceptabelt. I följande citat argumenterar Thorild för detta synsätt i Om
efterhärmning.
Dock kastar ingenting större ljus på denna för Mänskligas Snillets vigtiga lära, som alltid legat i mörker, än vårt sätt at Imitera sjelfva Gudomligheten, vilken är alle dödliges ok odöddliges högsta Exempel.41.
Här menar Thorild att folk ska eftersträva det som anses vara ”god konst” men att det är viktigt att akta sig för att kopiera andra. Jag antar att Thorild menar att det är bra att inspireras av andra. Snillets talang och syfte kan bara ges av Naturen och Gud,
därför bör inget dömas efter ett idealmått eftersom den som strävar söker det goda i världen, men det finns dock en aspekt av detta positiva härmande som Thorild argumenterar emot. Vilket gör Om efterhärmning till en något förvirrande skrift. Thorild ger läsaren ett råd, att vare sig vi är den som väckas av Naturen eller ett geni, bör vi åtminstone försöka oss på att eftersträva det goda och sanna.
Då Gud och Naturen ingenting ädlare har gifvit någon, än des egen varelse; huru tom och ynkelig måste icke denna vara, när man kan känna en lust och en ära utif at försaka den? När man kan högre värdera blotta skenet af en annan, än realiteten af sig sjelf?.... Så lågt i låghet gå aldrig djuren ner. 42
Det finns dock ett eget oförlåtligt försakande av det egna jaget och en stor risk för inre tomhet enligt Thorild, när en människa eftersträvar det högre värderade skenet från en annan, det är ens fullkomliga jag som är viktigast. Sammanfattningsvis skulle orden kunna sägas betyda, att var och en bör känna till sina begräsningar och utgå från dem. I nedanstående citat utvecklar Thorild sin tankar, men förvirrar läsaren något. Är det rätt att försöka efterlikna geniet men av dess egna kraft själva försöka göra något storslaget? Att en individ bör känna sina
begränsningar men ändå sträva efter att göra det bästa för världen skriver, därmed bör snillets begåvning inspirera, men folk ska aldrig eftersträva det som går emot deras sanna jag.
Men all väckas, inte til härmande Apors gyckelspel, än mindre till en följande Fänads lydnad, utan till den rena Dygd, at, genom den kraft geniet ger, sjelve göra något godt och stort.43
I dikten Skaldekonsten (odaterad 1777–1780) kan vi urskilja Autons samhälleliga syfte. Thorilds porträtterar en diktare som har någonting storslaget och ”heligt” i sin förmåga att beröra och menar att Skalden är närmare det gudomliga. Denna
gudomliga kraft är mycket mer än människans lagar och regler. Autors
naturbegåvning och originalitet är starkt sammankopplat med tankar om ett visst upplysande syfte i samhället, vilket dikten Skaldekonsten porträtterar. I
Skaldekonsten kan vi följa Thorilds syn på författarens märkvärdiga syfte och vad
han anser är dess rättmätiga position i samhället.”Hvad var det Ljus kring Verlden svallar. Förrn Skalden hänryckt sade; Se!”. Några verser senare fortsätter dikten med
orden, ”Sjung de odödliga behagen, Det ljus, som före dig ej fans.”44. Ljuset Thorild menar är säkerligen upplysningens ljus som spridits av tänkare, filosofer och diktare. Dessa ord är ett sådant praktexempel på hur Thorild ser skalden som en känslosam befriare och upplysare. I en artikel som publicerades den 4 mars 1782 i Stockholms Posten försvarar Thorild sig mot sällskapet Utile Dulci och skriver följande;
Men hvart Snille är födt Lagstiftare; Sjelfskapare i sit ämne. Det tar icke, utan ger lagar. Det känner inga andra reglor än naturens, än den högsta kraftens och den högsta skönheten.45
Det regelverket som en diktare förhåller sig till ska komma från snillet själv, då det är
Naturens gudomliga gåva. Den fullkomlighet som naturen är, kan inte de som ”väckas” förstå och därför härmar de ett geni. Härmandet är därmed någonting positivt om skalden
eftersträvar och inspireras av ett snilles helig begåvning, men begåvningens status innebär också att det finns en negativ aspekt av härmandet. I Om efterhärmning utgörs skriften till störst del av argument mot härmning än det motsatta. Thorild anser att vi bör inspireras och att imitation bara är eftersträvansvärt när människor eftersträvar de idealet som är av Gud och Naturen given. Thorilds författarideal och dess positiva relation till härmning har sin motsats i Thorilds agg mot negativ form av imitation, vilket jag kommer redogöra för i nästa stycke. Att tillskriva auton en gudomlighet gör det mycket lätta för Thorild att finns oförlåtliga motargument för härmandet. Thorild hyser ett starkt agg mot imitation som han ser som starkt problematisk och de går emot allt vad Thorilds anser att hans författarideal bör eftersträva.
Det oförlåtliga härmandet
I det tidigare avsnittet redogjorde undersökningen för att det finns en stark samhörighet mellan den godtagbara formen av imitation och det samhälleliga syftet med Thorilds författarideal. I detta avsnitt är det den negativa härmningens tur att analyseras. För Thorild var det mest negativa med imitation att dess största konsekvens är att vara ett hot mot världen. Thorilds största frustration kallar han lappskalder (Thorilds notering; ”Egenteligen trastäcke”
46). Dessa var människor som oärligt stal andra geniers tankar och gjorde sig ett namn med de
idéer som inte vore deras egna. Han kallar dem också tanksnattare i texten. För Thorild var
44 Thomas Thorild, Samlade skrifter. D. 1. H. 1, Sida 178. Min kursivering. 45 Thomas Thorild, Samlade skrifter. D. 1. H. 1, D. 3, 469
det här särskilt problematiskt för att; ”Af denna lättsinniga och fega Härmning kommer, at snart ingenting i verlden ha et ärligt och eget lynne”47. Utifrån sin panteistiska världssyn och utifrån synen på att begåvning var något gudomligt givet, så ser han denna typ av härmning som en stor synd. I nedanstående citat drar Thorild en tydlig skillnad i skillnaden mellan att utföra något nytt eller göra något storslagen av det som redan är. För honom så kan inte en person som imiterar vara ett snille, han kallar dem istället konstnärer. De utför sin konstart på ett vedertaget sätt, men inte något nytt sätt.
Kommer ock det stora Phenomén, at Mänskliga Lärdomens mäst berömde och lysande män hafva gjort ingenting i saken, Men alt i sättet, och att de derföre äro, icke stora Genier, utan store konstnärer.48
Ett snilles teorier är därmed deras ära och rikedom och att härma dessa är för Thorild att parodiera det stora slaget mellan Naturens sanning och mekanisk franskklassicistisk
diktning.49 På så sätt är felaktigt härmande för Thorild den absoluta motsatsen till hans Autor och därför ett direkt hot mot hans idealvärld. Härmarna är för honom lärda prålare som lyser med lånta fjädrar, och hos honom finns vissa utmärkande drag.50 ”Ni finner hos honom ståt, men icke skicklighet”51. Dessa högfärdiga prålare måste vara metaforer för kända
kulturpersonligheter under Thorilds levnad, som han ansåg sig gjorts sig kända på andras tankar än sina egna. Lappskalderna och tanksnattarna är troligen förespråkarna för det
franskklassicistiska idealet, som Thorild menar vill ”Öfverföra på sit språk andre länders och tiders skönheter”52, vilket Thorild anser är att låna från andra kulturer för att förbättra sin egen. Vilket han jämför med att stjäla frukt från grannen, ”Vilket går förträffeligen an, så länge ni, som fägnas, har mera fin gom, än fin känsla af heder”53. Vad för åsikter eller tankar som istället skulle idealiseras uttrycker inte Thorild i Om efterhärmning, men det kan antas att han syftar på tidens nya romantiska tänkare. I Om efterhärmning använder Thorild ofta ord som rov och stöld, för att understryka det kriminella i att stjäla från andra. I dag otvivelaktigt ses kopiering av andras upphovsrättskyddade verk som kriminellt och publiceringen av ett verk som är kopierat stoppas. I en värld där bara härmandet finns, finns ingen ärlighet för
47 Thorild, Samlade skrifter. D. 3, Sida 228. 48 Thorild, Samlade skrifter. D. 3, Sida 228 49 Thorild, Samlade skrifter. D. 3, Sida 237.
50 http://www.saob.se/artikel/?seek=prålare&pz=1#U_P2055_176005 (2017-05-23) 51 Thorild, Samlade skrifter. D. 3, Sida 237.
Thorild.54 För Thorild är den hövlighet såsom citerande, inte något som dessa tanksnattare har i åtanke. Dessa lappskalder och tanksnattare kan ses som kännetecknandet av motsatsen till Autors heliga och sanna väsen. Thorild vill släppa på de hårda reglerna för franskklassicismen och låta saker enkelt honom utvecklas framåt. Tanksnattarna och lappskalderna motverkade detta med sina konservativa ideal och Thorild ansåg att det var problematiskt att endast upplyfta gamla tänkare och inte nya. Thorild frustrerades också över hur ett samhälle kan ha möjlighet att utvecklas och förbättras när vi bara idealiserar dåtiden. Thorilds retorik om denna negativa form av härmandet är särskilt intressant med tanke på de debatter som fördes i Europa om upphovsrättsskydd för författares verk och frustrationen gentemot den utbredda piratkopiering.
Man bör icke vredgas på en autor, då han har rätt: utan på den Sanning, hvars gudomliga lag, då han har rätt, han skrifver. Denne lag är; at en blind Härmning för alt til Flärd, och deremed, fast ofta på et lysande sätt, förstörer all ren skönhet, alt rent värde, det är, alt godt och manligt, i hela Förståndets verld. Deremot, då en man, i sin själs sanning, med sin egen bästa kraft, söker äran i det Goda: så har fäderneslandet icke allena en tilgjord dålighet, en apande fulhet mindre, utan vinner och en dygd, en skönhet mer.55
Denna undersökningsdel har vidgat perspektivet på härmandets negativa aspekt och även funnit en motsats till Thorilds Autor. Det vart tydligt att härmandet för Thorild är starkt förknippat med en förbättring av världen, eller en försämring. I Om Efterhärmning konstaterar egentligen Thorild sin ståndpunkt gentemot härmandet med en enda mening. ”Imitera
Homerus är icke at skrifva det, som Homerus skrifvit; utan at skrifva så. Som Homerus har skrifivt.”56. I citatet konstaterar Thorild nästan fullständigt sin ståndpunkt inför efterhärmning. Den finns i både positiv och negativ bemärkelse, och efterhärmningen är både omtyck och avskydd av honom.
Slutsats
I denna undersökning har redogjort för Thomas Thorild relation till efterhärmning i positiv och negativ bemärkelse, samt analyserat hans författarideal. Undersökningen har tillfört ett nytt perspektiv på forskningen om Thorild och redogjort för de författarideal han
introducerade i Sverige. I linje med mina teoretiska perspektiv och tidigare forskning har undersökningen belyst och fördjupat en ytterligare aspekt av svensk litteratur och idéhistorisk forskning. Forskningen har tidigare tillskrivit den romantiska eran som den första
litteraturhistoriska epok där originalitet blev centralt för en författare i och det nya
författaridealet och att upphovsrätten gjorde sitt inträde i lagstiftningen. Undersökningen har visat att Thomas Thorild förespråkade ett förhållande till imitation och originalitet som innefattade att låta sig inspireras och att absolut inte stjäla andras tankar. Argumentationen centrerades främst kring föreställningen om skapandets heliga kraft och gudomliga gåva. Fastän Thorild introducerar ett nytt författarideal som är ett hopkok av ett snille, skald och filosof, vill jag härmed konstatera att Thorilds ideal främst handlade om att låta skapandet flöda fritt hellre än att den nya författarrollen skulle diktera nya lagar och riktlinjer för skapandet. Vilket innefattade även friheten att sträva efter att nå den nivån av de snillen som inspirerade sin omgivning och gjorde världen bättre. Thorilds argument för sina ståndpunkter emot imitation och hans argument för att låta sig inspireras av andra är starkt kopplat till hans syn på kunskapens kraft att förbättra världen. Genom att redogöra för Thorilds definition av författarjaget fick undersökningen en djupare förståelse för Thorilds föreställningsvärld och syn på skapandet, vilket är grundläggande för att förstå Thorilds argument. I Thorilds
människan, då strävandet efter det som är bättre i världen är högst naturligt för oss människor och borde därför bejakas.
Källförteckning
Arvidsson & Thorild, En critik öfver critiker, [Ny utg.], Minerva, Stockholm, 1990.
Eriksson, Jens, The end of piracy: rethinking the history of German print piracy in the early nineteenth century, Department of History of Science and Ideas, Uppsala University, Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2016,Uppsala, 2016
Foucault, Michel, Vad är en författare? I Diskursernas kamp, Brutus Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2008.
Lönnroth, Lars & Delblanc, Sven (red.), Den svenska litteraturen. 2, Upplysning och romantik : 1718-1830, Bonnier, Stockholm, 1988
Möller, Håkan & Fischer, Otto (red.), Poetiska världar: 33 studier tillägnade Bengt Landgren, B. Östlings bokförl. Symposion, Eslöv, 2002. Sida 73.
Nordström, Kristina, Det sanna snillet: genus och geni hos Thomas Thorild, Makadam, Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2014,Göteborg, 2014
SAOB = Ordbok över svenska språket, utgiven av Svenska Akademien. Lund 1893–.
www.saob.se (Hämtat 2017-05-14)
Författare: http://www.saob.se/artikel/?seek=författare&pz=1
SAOB = Ordbok över svenska språket, utgiven av Svenska Akademien. Lund 1893–.
www.saob.se (Hämtat 2017-05-21)
SAOB = Ordbok över svenska språket, utgiven av Svenska Akademien. Lund 1893–.
www.saob.se (Hämtat 2017-05-23)
Prålare: http://www.saob.se/artikel/?seek=prålare&pz=1#U_P2055_176005
Schück, Henrik & Warburg, Karl, Illustrerad svensk litteraturhistoria. D. 4, Gustavianska tiden, Gidlund, Stockholm, 1985[1928]
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. D. 1, Dikter och prosaoden ; Prosaskrifter 1778-1783, Svenska vitterhetssamf., Stockholm, 1933.
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. D. 3, Prosaskrifter 1791-1793 ; Odaterade prosaskrifter på svenska, Svenska vitterhetssamf., Stockholm, 1944.
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker, [Ny utg.], Minerva, Stockholm, 1990
