2009:050
D - U P P S A T S
Flygvapnets förmåga vid räddningsinsats
Kristoffer Wahter
Luleå tekniska universitet D-uppsats
Brandingenjör
Institutionen för Samhällsbyggnad Avdelningen för Arena risk och säkerhet
Förord
Jag vill tacka personalen på Norrbottens Flygflottilj, F21. Särskilt tack till Lars Müller, chefen för flygplatsräddningstjänsten. Jag vill också tacka Mariann Mannberg, min handledare på Luleå Tekniska Universitet.
Jag har ett stort intresse av räddningstjänst på operativ, taktisk och strategisk nivå. En drivande fråga är hur olika räddningsenheter kan utvecklas så att samhället blir säkrare och fler liv kan räddas.
Jag har en mångårig erfarenhet som räddningsofficer inom Försvarsmakten och är väl insatt i dess verksamhet. Jag har även jobbat inom den kommunala räddningstjänsten som brandman.
Min kunskap har jag använt för att skriva denna rapport som är en del av mitt examensarbete på Brandingenjörsprogrammet vid Luleå Tekniska Universitet.
Luleå, april 2009
Kristoffer Wahter
Sammanfattning
Räddningsenheterna inom Försvarsmaktens vapengren Flygvapnet har som huvuduppgift att genomföra insatser vid flygplanshaverier. För denna uppgift bedrivs det regelbundna övningar där personalen får träna sina kunskaper och utrustningen testas. Utöver huvuduppgiften förväntas räddningsenheterna kunna hantera övriga olyckor som sker vid militära baser eller dess närområde, så kallade vardagliga olyckor. Ska vardagliga olyckor såsom brand i byggnad, brand ej i byggnad, trafikolycka, utsläpp av farligt ämne och drunkning/-tillbud hanteras är förmågan varierad.
Mycket ny utrustning har tillförts på senare tid. När det nya materialen har implementerats kommer det finnas en grundläggande förmåga för räddningsinsatser vid brand i byggnad, brand ej i byggnad och trafikolyckor. Stora brister finns dock för att kunna hantera utsläpp av farliga ämnen och drunkningsolyckor/-tillbud. Inom dessa området saknas det helt eller delvis både utrustning och utbildning.
Generellt så saknas det erfarenhet av att hantera vardagliga olyckor inom Flygvapnet och hela Försvarsmakten. Dels på grund av huvuduppgiften är flygplatsräddningstjänst men också att vardagliga olyckor hanteras väldigt sällan. För att öka erfarenheten borde ett större samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inledas (MSB). Att integrera utbildningen mer och ta mer lärdom av denna myndighet är något som skulle gynna Försvarsmaktens räddningsenheter. Ett tänkvärt förslag vore att förlägga all central utbildning avseende räddningstjänst på någon av räddningsskolorna som drivs av MSB. De militära aspekterna skulle sedan kompletteras i utbildning genomförd av Försvarsmakten.
Största skälet till att förlägga räddningsutbildning till MSB är det inom denna myndighet finns en mångårig erfarenhet som saknas inom Försvarsmakten. Enbart under 2007 hanterade den kommunala räddningstjänsten, som lyder under MSB, över 11 000 insatser vid brand i byggnad, drygt 16 000 utomhusbränder, nära 14 000 trafikolyckor, cirka 2 400 utsläpp av farliga ämnen och nästan 400 drunkningsolyckor/-tillbud.
De funktionsansvariga för Försvarsmaktens räddningsenheter borde ta ett tydligare steg och sträva efter att få en organisation som har motsvarande förmåga till räddningsinsats som en kommunal räddningstjänst. Förmågan till strid borde egentligen vara den enda skillnaden.
Målbilden blir därför ett räddningsförband som utbildas och utrustas för att hantera olikartade räddningsinsatser men som fortfarande har en militär förankring för att kunna verka i konfliktzoner och krigsområden.
Stöd till det civila samhället skulle främst kunna ske till den region där Försvarsmaktens
räddningsenheter är lokaliserade. Flygvapnets räddningstjänst har stora släckresurser och kan
ställa upp med både personal och utrustning vid insatser där kommunala räddningstjänsten
behöver extra resurser. Det praktiska stöd som kan ges är främst vid flygplanhaverier,
byggnadsbränder, skogsbränder, bränder med stora bränslemängder samt trafikolyckor.
Erratablad till D-uppsatsen Flygvapnets förmåga vid räddningsinsats 2009:050
Sid II, Sammanfattningen, tredje stycket:
”Ett tänkvärt förslag vore att förlägga all central utbildning avseende räddningstjänst på någon av räddningsskolorna som drivs av MSB. De militära aspekterna skulle sedan kompletteras i utbildning genomförd av Försvarsmakten.”
Byts ut mot
Ett tänkvärt förslag vore att skapa en gemensam räddningskola där båda
myndigheterna kan samarbeta och nyttja varandras resurser vilket skulle gynna båda parter.
Sid 35, 4.2 Förslag på ny organisation och utbildning, första stycket:
”Ett tänkvärt förslag vore att förlägga all central utbildning avseende räddningstjänst på någon av räddningsskolorna som drivs av MSB. De militära aspekterna skulle sedan kompletteras i utbildning genomförd av Försvarsmakten.”
Byts ut mot
Ett tänkvärt förslag vore att skapa en gemensam räddningskola där båda
myndigheterna kan samarbeta och nyttja varandras resurser vilket skulle gynna båda
parter.
Innehållsförteckning
Förord ... I Sammanfattning ... II Beteckningar och teckenförklaringar ... V
1 Inledning ...1
1.1 Bakgrund ...1
1.2 Mål, syfte och frågeställningar ...2
1.3 Metod ...2
1.4 Avgränsningar ...2
2 Resultat ...3
2.1 Vardagliga olyckor ...3
2.2 Räddningsinsats vid vardagliga olyckor ...5
2.2.1 Brand i byggnad ...5
2.2.2 Brand ej i byggnad ...6
2.2.3 Trafikolycka ...7
2.2.4 Utsläpp av farligt ämne...9
2.2.5 Drunkning/-tillbud ... 10
2.2.6 Behov av en utbildad och utrustad räddningsstyrka... 10
2.3 R3-förbandens organisation ... 11
2.3.1 Flottiljer och utbildningscentra ... 12
2.3.2 Erfarenhet av vardagliga olyckor ... 12
2.4 Räddningsfordon ... 13
2.4.1 Typ 1 - Räddningsbil 6x6 ... 14
2.4.2 Typ 2 - Räddningsbil 923 ... 15
2.4.3 Typ 3 – Räddningsbil 397... 16
2.4.4 Typ 4 - Räddningsbil BAS 6000 L... 17
2.4.5 Räddningsbil 90 ... 18
2.4.6 Räddningsterrängbil 4112 ... 19
2.4.7 Sammanställning av räddningsfordonen ... 20
2.5 Utrustning för vardagliga olyckor ... 21
2.5.1 Skyddskläder ... 21
2.5.2 Utrustning för insats vid brand i byggnad ... 22
2.5.3 Utrustning för insats vid brand ej i byggnad... 23
2.5.4 Utrustning för insats vid trafikolycka ... 24
2.5.5 Utrustning för insats vid utsläpp av farligt ämne ... 25
2.5.6 Utrustning för insats vid drunkning/-tillbud ... 25
2.6 Utbildning ... 26
2.6.1 Brand i byggnad ... 26
2.6.2 Brand ej i byggnad ... 27
2.6.3 Trafikolycka ... 27
2.6.4 Utsläpp av farligt ämne... 28
2.6.5 Drunkning/-tillbud ... 28
2.6.6 Behov av analys ... 29
3 Analys ... 30
3.1 Förmåga vid räddningsinsats ... 30
3.1.1 Förmåga vid brand i byggnad ... 30
3.1.2 Förmåga vid brand ej i byggnad ... 31
3.1.3 Förmåga vid trafikolycka ... 32
3.1.4 Förmåga vid utsläpp av farliga ämnen ... 32
3.1.5 Förmåga vid drunkning/-tillbud ... 33
4 Diskussion och slutsatser ... 34
4.1 Förmåga vid vardagliga olyckor ... 34
4.2 Förslag på ny organisation och utbildning ... 35
4.3 Förslag på ny utrustning ... 36
4.4 Stöd till det civila samhället ... 37
4.5 Förslag på fortsatta studier ... 37
5 Referenser ... 38
6 Bilagor ... 40
6.1 Utrustning - Typ 1 Räddningsbil 6x6 ... 40
6.2 Utrustning – Typ 2 Räddningsbil 923 ... 41
6.3 Utrustning – Typ 3 Räddningsbil 397 ... 42
6.4 Utrustning – Typ 4 Räddningsbil BAS 6000 L... 43
6.5 Utrustning – Räddningsbil 90 ... 44
6.6 Utrustning – Räddningsterrängbil 4112 ... 45
Beteckningar och teckenförklaringar
R3 Räddning Röjning Reparation. Ett förband som är specialiserat på att genomföra räddningsinsatser och uppdrag i farliga miljöer.
CBRN Med förkortningen CBRN avses kemiska (C), biologiska (B), radiologiska (R) och nukleära (N) händelser.
RML-F Regler för militär luftfart – mark, anläggningar och lokaler.
BCL-F Bestämmelser för civilluftfart – Flygplatser.
MSB Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
SIKA Statens institut för kommunikationsanalys SLS Svenska Livräddningssällskapet
FMV Försvarets materielverk
RIB Integrerat beslutsstöd för skydd mot olyckor, ett datorverktyg FMTS Försvarsmaktens tekniska skola
F7 Skaraborgs flygflottilj
F17 Blekinge flygflottilj F21 Norrbottens Flygflottilj Hkpflj Helikopterflottiljen
PPV Positive Pressure Ventilation, en mekanisk fläkt som används främst för brandgasventilering
FLT Förhöjt långtryck
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Försvarsmakten är en stor organisation med många resurser. En organisation som har förmågan att både utföra räddningsinsatser i egen regi samt stötta civila samhället. Med räddningsinsats menas de insatser som görs vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön
1.
Inom Försvarsmakten finns olika vapengrenar varav Flygvapnet är en. Flygvapnet har en egen räddningstjänstorganisation som utgörs av R3-förbanden. R3 står för Räddning, Röjning och Reparation och dess enheter är förutom förmågan till strid specialiserade på att genomföra räddningstjänst, flygplats- och basräddningstjänst, ammunitions- och minröjningstjänst, skydd mot CBRN-händelser (kemiska (C), biologiska (B), radiologiska (R) och nukleära (N) händelser), fälthållning, väghållning och fältarbeten.
R3-förbandens uppgifter anges i olika styrdokument som RML-F (Regler för militär luftfart – mark, anläggningar och lokaler), BCL-F (Bestämmelser för civilluftfart – Flygplatser), Funktionsmedelande R3 och Taktikansatsen. Räddningsenheterna inom R3-förbandet huvuduppgift är att genomföra flygplatsräddningstjänst för att rädda liv och material i samband med luftfartsolycka. Utöver huvuduppgiften anges övriga uppgifter som att exempelvis kunna göra insatser vid byggnadsbränder, markbränder, och trafikolyckor.
Det civila samhällets räddningsresurser hanterar tusentals olyckor och tillbud varje år. Större räddningsinsatser kan bli komplicerade, långvariga och resurskrävande. Då gäller det för räddningsledningen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att kunna utnyttja alla tillgängliga resurser. R3 kan få uppgiften att stötta det civila samhället då förbanden är lokaliserade på olika platser i Sverige. Något som skede vid den stora skogsbranden i Bodträskfors 2006.
I det dagliga samhället finns olika olycksrisker. Olyckor som lika väl skulle kunna inträffa inom militära baser eller i dess närhet. Vilka är de vanligaste och mest prioriterade olyckorna som kräver räddningsinsats? Kan räddningsenheterna ur R3-förbandet hantera dem? Vid vilka insatser klarar R3-enheterna att ge det civila samhället stöd? Dessa frågor ligger till grund för detta arbete.
1 Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, 1 kapitlet, 2§
1.2 Mål, syfte och frågeställningar
Rapporten syftar till att kartlägga och analysera R3-förbandens förmåga att utföra räddningstjänst. Målet är att bedöma R3-förbandens förmåga till räddningsinsats vid vardagliga olyckor. Med vardagliga olyckor menas de vanligaste händelserna som kräver räddningsinsats
2. Bedömningen görs utifrån personalens utbildning och befintlig material.
Frågor som studeras:
Vad är vardagliga olyckor?
Vad krävs för att hantera dem vid en räddningsinsats?
Har personalen rätt utbildning för att genomföra dessa räddningsinsatser?
Finns rätt utrustning för personalen som genomför räddningsinsatsen?
1.3 Metod
Arbetet inleds med en studie av civila samhällets räddningsresurser, d.v.s. den kommunala räddningstjänsten, för att se vilka händelser som de rycker ut till. Därefter kommer de vanligaste och mest prioriterade händelserna att väljas ut och studeras. Syftet med studierna är att visa vad som krävs för att hantera dessa olyckstyper både resurs- och utbildningsmässigt.
Fortsättningsvis kommer R3-förbandens resurser och utbildning att studeras och analyseras för att bedöma förmågan att hantera de ”utvalda” olyckstyperna.
Analysen leder till en slutsats som visar på R3-förbandens förmåga att i dagsläget hantera olika vardagsolyckor.
Arbetet med resultat, analys och slutsats redovisas i denna rapport.
Fakta som ligger till grund för arbetet hämtas från litteratur, intervjuer, studiebesök och egna erfarenheter.
1.4 Avgränsningar
Rapporten har enbart studerat Flygvapnets enheter som utför räddningstjänst, de så kallade R3-förbanden. Övriga delar av Försvarsmakten som har förmåga till att genomföra och stötta vid räddningsinsats har inte studerats.
Rapporten är inte heltäckande för alla tänkbara räddningsinsatser. Ett urval av de mest förekommande händelserna ligger till grund för studien.
2 Baserat på statistik från Räddningsverket 2008
2 Resultat
2.1 Vardagliga olyckor
Räddningsenheterna inom R3-förbandet huvuduppgift är att genomföra flygplatsräddningstjänst för att rädda liv och material i samband med luftfartsolycka. Utöver huvuduppgiften förväntas R3-förbandet kunna hantera övriga olyckor som sker vid militära baser eller dess närhet. Då R3-förbandet genomför räddningsinsatser relativt sällan är det svårt att veta vilka olyckor som är mest prioriterade och vanligast förekommande, hädanefter kallade ”vardagliga olyckor”.
För att ta reda på vad som är vardagliga olyckor samt vad som krävs för att hantera dem utrustning och utbildningsmässigt görs en studie av den svenska kommunala räddningstjänsten. Under 2007 gjorde den kommunala räddningstjänsten i Sverige drygt 93 000 insatser enligt statistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
3. Tabell 2.1 visar statistik över räddningstjänstens insatser.
Tabell 2.1: Antal händelser per händelsetyp, 2007
Antal händelser Antal personskador
Antal Andel Döda Svårt
skadade
Lindrigt skadade Olycka/tillbud
Brand i byggnad 11 110 11,9 % 80 154 1069
Brand ej i byggnad 16 092 17,3 % 3 14 115
Trafikolycka 13 913 14,9 % 429 3 189 13 757
Utsläpp av farligt ämne 2 360 2,5 % 0 2 31
Drunkning/-tillbud 385 0,4 % 89 44 111
Nödställd person 1 188 1,3 % 55 142 257
Nödställt djur 657 0,7 % 0 0 1
Stormskada 1 710 1,8 % 0 0 0
Bergras/jordskred 17 0,0 % 0 0 0
Annat ras 42 0,0 % 1 8 27
Översvämning av vattendrag 390 0,4 % 0 0 0
Annan vattenskada 1 884 2,0 % 0 0 5
Annan 3 617 3,9 % 50 43 140
Larm utan tillbud
Automatlarm ej brand/gas 32 552 34,9 % 0 1 2
Förmodad brand 5 662 6,1 % 0 1 36
Falsklarm brand 668 0,7 % 0 0 0
Förmodad räddning 783 0,8 % 0 3 29
Falsklarm räddning 118 0,1 % 0 0 0
Totalt 93 148 100,0 % 707 3 601 15 580
3 Statistiken utgavs 2008 av Räddningsverket, en myndighet som övergick till MSB 2009-01-01.
Ur tabell 2.1 går det utläsa att automatlarm är de vanligaste utryckningarna följt av bränder och trafikolyckor. Om larm utan tillbud räknas bort kvarstår de verkliga tillbuden och olyckorna. För vidare studier väljs brand i byggnad, brand ej i byggnad, trafikolyckor, utsläpp av farligt ämne och drunkningsolyckor/-tillbud. De är de mest prioriterade händelserna. De tre förstnämnda väljs eftersom de är mest förekommande. Utsläpp av farliga ämnen väljs eftersom dagligen hanteras och används stora mängder samtidigt som dess konsekvenser vid en olycka kan bli katastrofala. Drunkningsolyckor/tillbud tas med för det höga antalet dödsoffer relaterat till antalet händelser. Nödställd person och annan olycka/tillbud tas inte med eftersom de är ospecificerade och beror på olika händelser. De övriga kategorierna tas heller inte med då dessa olycksfall har ett lågt antal dödsfall eller personskador.
Vardagliga olyckor definieras till följande händelser:
Brand i byggnad
Brand ej i byggnad
Trafikolycka
Utsläpp av farligt ämne
Drunkning/-tillbud
Detta är olyckor/tillbud som inträffar i det vardagliga samhället men som lika gärna skulle
kunna inträffa på militära baser och dess närområde i fred-, kris- och krigstider.
2.2 Räddningsinsats vid vardagliga olyckor
Vilka förmågor krävs normalt sett vid de vardagliga olyckorna brand i byggnad, brand ej i byggnad, trafikolyckor, utsläpp av farligt ämne och drunkning/-tillbud?
2.2.1 Brand i byggnad
Under 2007 gjorde kommunala räddningstjänsten drygt 11 000 insatser vid byggnadsbränder.
En byggnadsbrands uppkomst kan bero på flera olika orsaker, några av de vanligaste är soteld, glömd spis, tekniskt fel, värmeöverföring eller att branden uppsåtligen är anlagd.
Vid byggnadsbränder är risken för person- och egendomsskador stora, Figur 2.1. Mellan 100- 150 människor dör varje år till följd av byggnadsbränder. Brandskadorna kostar över 3 000 000 000 kronor varje år. Det är viktigt att kunna göra snabba och effektiva räddningsinsatser för att minska och hindra skadeutvecklingen.
De vanligaste åtgärderna som den kommunala räddningstjänsten gör vid byggnadsbränder är brandgasventilation och invändig släckning. Brandgasventilering gjordes nästan vid varannan insats och kan göras på flera olika sätt. Vanligast är att använda fläktar för att trycksätta byggnaden. I kombination med håltagning eller öppnandet av brandgasluckor som t.ex. ett fönster kan till- och frånluft användas för att trycka eller suga ut brandröken. Detta leder normalt sett till att siktförhållandena blir bättre, minskad värmestegring och att brandgaserna hindras att spridas vidare.
Släckinsatsen kan göras både utifrån och inifrån. Invändig släckning är oftast effektivast och användes vid var tredje insats. En åtgärd för invändig släckning är att sätta in rökdykare vilket gjordes vid var femte insats. Detta är ibland inte möjligt på grund av för höga risker. Då kan andra åtgärder som att sätta in dimspikar för att släcka/kyla ned t.ex. ett väggparti vara lämpligt.
Vid livräddning kan det röra sig om snabba insatser. Inträngning med rökdykare för att undsätta personer som finns kvar i byggnaden gjordes vid var tjugonde insats. Livräddning kan också handla om undsättning med stege till personer som befinner sig på våningsplan som inte är i markplan. Vid byggnadsbränder med fyra våningar eller fler kan användandet av maskinstegar vara den enda möjligheten för undsättning av människor, håltagning vid brandgasventilering samt släckinsats.
Vid byggnadsbränder sker värmeledning genom väggar, golv och tak. Detta kan leda till att
branden sprider sig samt att det uppstår dolda glödbränder. Då kan det vara bra att ha tillgång
till en värmekamera för att se temperaturskikt samt lokalisera dolda glödbränder. Inspektion
med värmekamera gjordes vid var fjärde insats. Värmekameran kan också vara ett bra
hjälpmedel för rökdykarna när det skall försöka lokalisera sig i rökfyllda rum.
Identifierade grundförmågor:
Brandsläckningsteknik
Brandgasventilering
Rökdykning
Vattenförsörjning
Insatstaktik och metodval vid byggnadsbränder
Arbete på hög höjd
Första hjälpen
Figur 2.1: Vid byggnadsbränder kan egendomen totalförstöras
2.2.2 Brand ej i byggnad
Under 2007 gjorde kommunala räddningstjänsten drygt 16 000 insatser vid bränder som inträffar i annat än byggnader. De vanligaste fallen är skogs- och markbrand samt fordonsbränder. Ofta är brandorsaken okänd men den mest angivna anledningen är uppsåtligt anlagd, lek med eld, samt eldning.
Vid mindre mark- och skogsbränder är våt släckmetod vanligast, d.v.s. blötläggning av den
brinnande vegetationen. Är branden av större omfattning krävs oftast stora resurser samt en
kombination av olika åtgärder. Utöver blötläggning med slangsystem och vattenbombning
kan det behövas torra släckmetoder som röjning av brandgator, skyddsavbränning och
manuell bekämpning med ruskor och kvastar.
När en personbil brinner är ofta branden av begränsad omfattning. Vattenbegjutning som släckmetod räcker oftast. Ibland kan det behövas användas andra släckmedel såsom skum eller pulver. Riskavståndet är inte särskilt stort såvida inte det finns farliga objekt i eller runt omkring fordonet. Brandens spridningsrisk till andra objekt eller markområdet måste förhindras. Vid brand i en tankbil med släp kan branden vara omfattande. Tusentals liter bränsle kan läcka ut och antändas. Då det rör sig om stora mängder brandfarliga vätskor är riskområdet minst 50 meter
4. För att kunna släcka en tankbilsbrand kan det krävas en massiv skuminsats.
Identifierade grundförmågor:
Brandsläckningsteknik
Vattenförsörjning
Insatstaktik och metodval vid utomhusbränder
Första hjälpen
2.2.3 Trafikolycka
Under 2007 gjorde kommunala räddningstjänsten nästan 14 000 insatser till trafikolyckor. Vid drygt åtta av tio trafikolyckor var minst en personbil inbladad, såsom singelolyckor, kollision med andra fordon, cyklister, vilt, och gångare. Last- eller tankbilar var inblandade i var tionde trafikolycka. Omkring en halv procent av alla trafikolyckor var fordon som transporterar farligt gods inblandade.
Vid de trafikolyckor som räddningstjänsten kallades till omkom 429 personer samtidigt som nästan 3 200 personer skadades svårt och omkring 13 800 människor skadades lindrigt. Enligt officiell statistik
5för 2007 så omkom det 471 människor i trafikolyckor samtidigt som drygt 3 800 människor skadades svårt. Skillnaden i statistiken beror på att räddningstjänsten inte kallas till alla trafikolyckor.
De vanligaste åtgärderna som den kommunala räddningstjänsten gör vid trafikolyckor är säkring av olycksplats, batterifrånkoppling, losstagning av fastklämda människor och stabilisering av olycksobjektet.
Vid trafikolyckor finns det alltid risk för brand. Petroleumprodukter som läcker ut kan antändas av heta ytor som exempelvis ett varmt grenrör. Antändningsrisken måste avvärjas och uppkommen brand släckas för att trygga säkerheten för personer inbladade i olyckan men även för räddningspersonal. Säkring av olycksplatsen gjordes vid sex av tio insatser.
Fordon inbladade i en trafikolycka kan ha voltat och hamnat på sidan eller taket vilket gör fordonet ostabilt, Figur 2.2. Fordonet kan börja röra sig under pågående insats varav stabilisering ofta är nödvändning för att förhindra förflyttningsrörelser.
4 Enligt Riskområden Tummregler som publicerats i RIB
5 Statistiken är hämtad från rapporten Vägtrafikskador 2007 utgiven av SIKA.
Vid trafikolyckor demoleras ofta fordonet. Demoleringen kan vara så stor att människor som befinner sig i fordonet kläms fast. Dessa människor måste få hjälp av räddningspersonal att ta sig loss. Nödvändiga redskap för losstagning är hydrauliska räddningsverktyg som sax, spridare och bändare. Losstagning av människor skedde vid drygt 2 200 insatser vilket motsvarar var ungefär var sjätte trafikolycka.
Lastbilar är större och har en starkare konstruktion än personbilar. Detta gör det tyngre och svårare att få loss fastklämda människor. Att arbeta med hydrauliska räddningsverktyg och klippa högt belägna balkar är tungt. För att underlätta för räddningspersonalen kan en arbetsplattform vara till stor nytta. Många gånger måste en lastbilsbalk klippas om flera gånger för att få isär den. Ibland behövs flera uppsättningar av hydrauliska räddningsverktyg samtidigt för att skapa en effektiv insats. Lastbilar kan ha vält och hamnat på sidan eller upp och ner. Lyftkuddar kan då vara ett hjälpmedel för att komma åt fastklämda människor.
Vid nästan varannan trafikolycka omhändertog räddningstjänsten personer med akuta skador.
Detta innebär att nästan nio av tio personer som räddningstjänsten omhändertog för skador var inblandade i en trafikolycka.
Ofta finns det krockkuddar som drivs av olika tryckkärl som kan utlösas under pågående insats. Det är viktigt att räddningspersonalen har utbildning i riskerna vid insatser mot trafikolyckor.
Identifierade grundförmågor:
Säkring av olycksplats - Mot brand
- Batterifrånkoppling - Stabilisering av fordon
Losstagning av fastklämda människor
Insatstaktik och metodval vid trafikolycka
Första hjälpen
Figur 2.2: Trafikolycka
2.2.4 Utsläpp av farligt ämne
Under 2007 gjorde den kommunala räddningstjänsten nästan 2 400 insatser till utsläpp av farligt ämne. Huvuddelen av alla insatser rör sig om begränsade utsläpp av driv- och smörjmedel eller hydraulolja. Utsläpp av bensin, diesel och andra petroleumprodukter från fordon står för sju av tio insatser. Drivmedelsspill kan lätt uppstå t.ex. vid tankning. En begränsad mängd hanteras oftast genom sorption, d.v.s. uppsugning av den utsläppta produkten i något material. Brand kan uppstå men då det rör sig om begränsade mängder släcks det enklast med skumbeläggning.
Var sjuttonde insats rör sig om olyckor eller tillbud med farligt gods. Olyckor med farligt gods kan få förödande konsekvenser på människor, egendom och miljö. Riskavståndet styrs av vilka ämnen som är inblandade och hur vinden ligger samt dess hastighet. Giftiga gaser kan i vissa fall kräva ett riskavstånd upp till 3 000 meter
6. Då ämnena kan ha egenskaper som är giftiga, frätande, köldskadande m.m. krävs det att räddningspersonalen har en god skyddsutrustning. Det kan behövas kemskyddsdräkter kompletterat med köld- och stänkskydd.
Olika ämnen och kemikalier tas hand om på olika sätt beroende på dess egenskaper.
Väderleksförhållanden och utsläppsmängden har också stor betydelse. De vanligaste åtgärderna som den kommunala räddningstjänsten gör vid utsläpp av farliga ämnen är sorption då det rör sig om begränsade mängder. Vid större utsläpp samlades produkten främst upp i uppsamlingsskäl. Även andra metoder som invallning, tätning, ventilering, överpumpning, utspädning och skumutläggning förekom.
Då det finns så många olika ämnen och kemikalier med olikartade egenskaper måste det finnas tillgång till goda beslutshjälpmedel. RIB och Svenska Brandskyddsföreningens Farligt gods-pärmar, som båda är ett verktyg och beslutstöd vid räddningsinsatser, är till stor nytta för att få fram information om ämnet samt vilka åtgärder som bör vidtas.
Identifierade grundförmågor:
Insatstaktik och metodval vid utsläpp av farliga ämnen
Kemdykning
Sorption
Uppsamling i behållare
Invallning
Tätning av läckage
Utläggning av länsar
Ventilering
Indikering
Tätning av brunn
Överpumpning
Uppgrävning av förorenad mark
6 Enligt Räddningstjänst vid olycka med gaser utgiven av Räddningsverket 2007
Utspädning
Skumutläggning
Återkondensering
Nedtvättning
Länspumpning
Åtgärder mot statisk elektricitet
Neutralisation
Första hjälpen
2.2.5 Drunkning/-tillbud
Under 2007 gjorde den kommunala räddningstjänsten nästan 400 insatser till drunkningar och drunkningstillbud. Vid de drunkningsolyckor och tillbud som räddningstjänsten kallades till omkom 89 människor. Denna statistik skiljer sig från Svenska Livräddningssällskapets siffror som visar att 103 människor drunknade
7. Detta beror på att räddningstjänsten inte kallas till alla händelser.
De vanligaste åtgärderna som den kommunala räddningstjänsten gör vid drunkningsolyckor/- tillbud är ta på sig överlevnadsdräkt för att kunna vistas i och under vatten. Även båt och räddningsbräda används för att undsätta de drabbade. Vissa räddningstjänster använder dykare vid sina insatser.
Identifierade grundförmågor:
Insatstaktik och metodval vid drunkning/-tillbud
Vattenlivräddning
Islivräddning
Fridykning
Dykning med dykapparat
Båthantering
Första hjälpen
2.2.6 Behov av en utbildad och utrustad räddningsstyrka
För att kunna upprätthålla och genomföra identifierade grundförmågor ställs det krav på den organisation som förväntas utföra räddningsinsatser vid vardagliga olyckor. Kartläggningen av räddningsinsatserna vid brand i byggnad, brand ej i byggnad, trafikolycka, utsläpp av farligt ämne samt drunkning/-tillbud visar att det finns ett behov av en räddningsstyrka som är både välutbildad och välutrustad.
7 Statistiken hämtad från Drunkningsolyckor 2007 utgiven av SLS
2.3 R3-förbandens organisation
Det är R3-förbanden som kommer att stå för en förstahandsinsats när vardagliga olyckor inträffar vid militära baser eller dess närhet. Därför måste R3-organisationen vara väl förberedd genom att ha utbildad personal och ha tillgång till lämplig utrustning. I dagsläget är R3 organiserat i en fast och en rörlig del eftersom förbandet skall genomföra räddningstjänst, flygplats- och basräddningstjänst, ammunitions- och minröjningstjänst, skydd mot CBRN- händelser, fälthållning, väghållning och fältarbeten i fredstid, vid kris och krig. Den fasta delen utgör flygflottiljernas flygplatsräddningstjänst och fälthållning. Fasta delen har fast anställd personal bestående av både yrkesofficerare och civila. I den rörliga delen ingår de förband som skall kunna upprätta mobila flygplatser både nationellt och internationellt. Den rörliga delen består av både fast anställda yrkesofficerare och värnpliktiga soldater. Figur 2.3 är ett exempel på hur R3-förbandet kan vara organiserat, andra modeller förekommer.
Figur 2.3: Svartmarkerade delar utgör räddningstjänstenheterna
Räddningsenheternas uppgifter:
Flygplats- och basräddningstjänst
Brandförsvar
Miljöskydd
Övrig räddningstjänst
Ammunitions- och minröjningstjänst
Flygfälthållningens uppgifter:
Fälthållning
Väghållning
Fältarbeten
Skydd mot CBRN-händelser
Den fasta delen styrs av både militära och civila bestämmelser då Flygplatsräddningstjänsten och fälthållningen har beredskap både för militär som civil luftfart. Detta gör att den fasta delen förfogar över både militär och civil utrustning. Den rörliga delen har endast militär material som är framtagen eller inköpt av Försvarets materielverk (FMV).
Beroende på flygflottilj kan den fasta delen hålla beredskap dygnet runt, året runt. I och med personalen är fast anställd hålls en lägsta utbildningsnivå. Rörliga delen som utgörs av värnpliktiga soldater kan endast hålla beredskap under vissa perioder som styrs av värnpliktstid och hur långt de kommit i utbildningen. När soldaterna avslutar sin värnplikt så upphör den rörliga delens förmåga till att hålla beredskap. Då kan endast enklare uppgifter som inte är särskilt personalkrävande lösas av yrkesofficerarna.
Chefsgrupp
Fast del
Flygplatsräddningstjänst Fälthållning
Rörlig del
Räddningstropp Flygfältsarbetstropp
2.3.1 Flottiljer och utbildningscentra
Figur 2.4 visar Försvarsmaktens flygflottiljer och utbildningscentra. Dessa förband har resurser som kan användas för räddningsinsatser och som stöd till det civila samhället.
FMTS – Försvarsmaktens tekniska skola, ligger i Halmstad och är Försvarsmaktens centrum för teknisk utbildning och utveckling. Inom FMTS finns R3-skolan som har funktionsansvaret för R3-grenen. Här bedrivs det både utbildning av värnpliktiga, yrkesofficerare och civilanställda.
F7 – Skaraborgs flygflottilj, ligger i Såtenäs.
På flottiljen finns endast en fast R3- avdelning då förbandet inte utbildar värnpliktiga.
F17 – Blekinge flygflottilj, finns i Kallinge utanför Ronneby. Flottiljen har fast anställd personal samt bedriver värnpliktsutbildning.
Figur 2.4: Flottiljer och utbildningscentra
F21 - Norrbottens Flygflottilj, är lokaliserad på Kallax utanför Luleå. Flottiljen har både en fast och en rörlig del.
Hkpflj – Helikopterflottiljen, ligger på Malmen utanför Linköping. Helikopterflottiljen har en R3-funktion som upprätthåller flygplatsräddningstjänsten.
2.3.2 Erfarenhet av vardagliga olyckor
Räddningsenheterna inom R3-förbandets huvuduppgift är att genomföra räddningsinsatser vid flygplans- och helikopterhaverier, varav övriga olyckor kommer i andra hand både utbildnings- och utrustningsmässigt. Då räddningsenheterna väldigt sällan hanterar vardagliga olyckor saknas det generellt erfarenhet bland personalen och hela R3-organisationen.
F21
Hkpflj F7
FMTS F17
2.4 Räddningsfordon
De fasta och rörliga räddningsenheterna har till stor del likadana fordon och utrustning men vissa skillnader förekommer. Fasta delen förfogar över både militära och civila räddningsfordon då beredskap upprätthålls för både militär och civil luftfart
Den rörliga delen förfogar över enbart militära fordon men har fler typer än den fasta delen.
De olika typerna av räddningsfordon har varierad utrustning och prestanda.
Räddningsfordonen har tagits fram för att uppfylla olika uppgifter och är ett av räddningspersonalens viktigaste arbetsredskap. Räddningsenheternas organisation, taktik och förmåga utformas till stor del efter räddningsfordonen. Tabell 2.2 visar vilka räddningsfordon som R3-förbanden förfogar över.
Tabell 2.2: Följande räddningsfordon förfogar R3-förbanden över:
Fast del Rörlig del
Typ 1 Räddningsbil 6x6 Volvo Ja Ja
Typ 2 Räddningsbil 923 Scania, Figur 2.5 Ja Ja
Typ 3 Räddningsbils 397 Chevrolet, Figur 2.5 Ja Ja
Typ 4 Räddningsbil BAS 6000 L Volvo Nej Ja
Civil Räddningsbil 90 Volvo Ja Nej
Typ 1 Räddningsbil 4112 Scania (utgående modell) Utgående Utgående
Figur 2.5: R3-förbanden förfogar över flertalet räddningsfordon
2.4.1 Typ 1 - Räddningsbil 6x6
Räddningsbil 6x6 Volvo, Figur 2.6, även benämnd Typ 1, levererades 2008. Fordonet kommer att ersätta den tidigare Typ 1 räddningsterrängbil 4112 som är föråldrad.
Räddningsbil 6x6 var efterlängtad när den kom, dels på grund av den bristande tillförlitligheten på sin föregångare, men framförallt för alla nya funktioner som gav större möjlighet till effektivare räddningsinsatser. Fordonets främsta uppgift är att användas vid beredskap vid bansystemet men dess utrustning möjliggör andra uppgifter än insatser vid flygplanshaverier.
Figur 2.6: Räddningsbil 6x6
Räddningsbil 6x6 tillsammans med Räddningsbil BAS 6000 L är de första räddningsfordonen i Flygvapnet som utrustats med hydrauliska räddningsverktyg. Tidigare har endast utlandsstyrkans BAS3-bilar haft denna utrustning som används främst för losstagning av fastklämda människor vid trafikolyckor. Verktygen är bärbara och kan tas med till terräng dit fordonet ej kan ta sig.
Annan utrustning som finns på det nya Typ 1 fordonet är vinsch, lyftkuddar, pneumatiska stöttor, olika sorters verktyg, spadar, sågar och yxor.
Fordonet går även använda som pumpstation och kan suga vatten från sjöar eller andra vattendrag, Figur 2.7.
Det finns fem uttag för lågtryck varav ett är i form av ett fromstyv slag. Dimstrålrör samt olika skumrör finns för att leverera släckmedel.
Räddningsbil 6x6 har en kraftig brandpump med en kapacitet på 6000 liter/minut och en släckmedelskanon som kan leverera 4000 liter släckmedel per minut till en kastlängd av 85 meter.
Figur 2.7: Pumpstation
Data
Fabrikat Volvo
Årsmodell 2007
Bredd 2,54 m
Höjd 3,60 m
Längd 10,05 m
Tjänstevikt 16420 kg
Totalvikt 27000 kg
Antal passagerare 1+4
Motoreffekt 480 hk
Drivmedel Dieselbrännolja Släckmedelstank 7400 liter Skumtank 225 liter
Pulver 177 kg
Pumpkapacitet 6000 liter/min
Tak kanon 4000 liter/min
Kastlängd kanon 85 meter
2.4.2 Typ 2 - Räddningsbil 923
Räddningsbil 923, Figur 2.8-2.9, även benämnd Typ 2, togs fram främst för snabbsläckning av havererat flyplan. Typ 2 saknar viss utrustning som krävs för att uppfylla kraven enligt RLM-F och används då främst som ”släck-/tankfordon” vid flygplansolyckor. Räddningsbil 923 används även på andra olyckor exempelvis som släckbil med rökdykarresurser vid byggnads och markbränder.
Figur 2.8: Räddningsbil 923 till höger vid insats mot havererat flygplan
Även om Räddningsbil 923 inte är lika utrustad som Typ 1 så finns det ett bärbart elverk 2000W, en bärbar motorspruta med en kapacitet på 400 liter/minut, belysningsmast, stegar, spadar, yxor och andra redskap och verktyg.
Figur 2.9: Räddningsbil 923
Data
Fabrikat Scania
Årsmodell 1992
Bredd 2,60 m
Höjd 3,37 m
Längd 8,05 m
Tjänstevikt 12250 kg
Totalvikt 15760 kg
Antal passagerare 1+4
Motoreffekt 282 hk
Drivmedel Dieselbrännolja Släckmedelstank 3200 liter Skumtank 100 liter
Pulver 24 kg
Pumpkapacitet 2000 liter/min
Tak kanon 1500 liter/min
Kastlängd kanon 50 meter
2.4.3 Typ 3 – Räddningsbil 397
Räddningsbil 397, Figur 2.10, är ”snabb och lätt”, framtagen för att klara de ställda kraven på att minst ett fordon skall kunna nå respektive banända inom 90 sekunder efter larm. Fordonet benämns även Typ 3 och dess huvuduppgift är att snabbt ta sig fram till haveristen i syfte att begränsa uppkommen brand tills de tyngre räddningsbilarna hinner fram, Figur 2.11.
Figur 2.10: Räddningsbil 397
Räddningsbil 397 är utrustad med sjukvårdmaterial som fixeringsväst, nackkragar och en större förbandsväska. I utrustningen finns även yxa, spadar, brandsläckare, en bärbar pejl extra slagar m.m. Fordonet kan även användas som en pumpstation då det går suga vatten från sjöar eller andra vattendrag. Det finns även en bärbar motorspruta som kan användas t.ex. vid skogsbrand.
Figur 2.11: Snabb insats för att begränsa branden till tyngre fordon kommer fram
Data
Fabrikat Chevrolet 3500 CC
Årsmodell 1997
Bredd 2,44 m
Höjd 2,76 m
Tjänstevikt 4690 kg
Totalvikt 5920 kg
Antal passagerare 1+3 Andningsskydd 4 st Motoreffekt 290 hk
Drivmedel Blyfri bensin 95 okt Släckmedelstank 500 liter
Skumtank 20 liter
Pulver 12 kg
Pumpkapacitet 1000 liter/min Tak kanon 1000 liter/min Kastlängd kanon 45 meter Formstyv smalslang 30 meter
Dimstrålrör 1st 210 liter/min
2.4.4 Typ 4 - Räddningsbil BAS 6000 L
Räddningsbil BAS 6000 L, Figur 2.12, även benämnd Typ 4, har till skillnad från övriga räddningsfordon ingen släckmedelskanon. Huvuduppgiften är inte insatser vid flygplanshaveri utan snarare fungera som en basbil för övriga olyckor. Fordonet är det är det mest utrustade räddningsfordonet som R3-förbandet förfogar över.
Utrustning som tidigare inte funnits tillgänglig skapar möjlighet för nya förmågor. För rökdykning och andra taktiska åtgärder vid byggnadsbränder finns förhöjt lågtryck, dimspikar, värmekamera, en mekanisk fläkt och en utskjutsstege. Förhöjt lågtryck skapar mycket små vattendroppar och kan användas som en effektiv släckmetod.
Värmekameran är ett hjälpmedel som möjliggör för rökdykare att genomföra en insats trots kraftigt begränsad sikt. Avsökningstiden för ett rökfyllt rum kan halveras jämfört med traditionell rökdykning. Värmekameran kan också användas för att lokalisera dolda värmekällor som exempelvis glödbränder i byggnadsväggar.
För brandgasventilering finns en mekanisk fläkt, en så kallad PPV-fläkt (Positive Pressure Ventilation) som möjliggör under- och övertrycksventilering.
Med en bärbar utskjutningsstege möjliggörs utvändig livräddning/evakuering på byggnader upp till 3-4 våningar.
För trafikolyckor finns trappstegsklossar, hydrauliska räddningsverktyg, Figur 2.13, samt en räddningsbräda.
Hjälpmedel som används främst för stabilisering av fordon och losstagning samt urlyftning av fastklämda människor. Det finns även lyftkuddar som kan bland annat lyfta fordon vid t.ex. en trafikolycka.
Räddningsbil BAS 6000 L går även använda som pumpstation och kan suga vatten från sjöar eller andra vattendrag.
Data
Fabrikat Volvo
Årsmodell 2007
Bredd 2,54 m
Längd 10,15 m
Tjänstevikt 15320 kg
Totalvikt 27000 kg
Antal passagerare 1+4
Motoreffekt 480 hk
Drivmedel Dieselbrännolja Släckmedelstank 6000 liter Skumtank 180 liter
Pulver 24 kg
Pumpkapacitet 3000 liter/min
Tak kanon Saknas
Figur 2.12: Typ 4
Figur 2.13: Räddningsverktyg
2.4.5 Räddningsbil 90
Räddningsbil 90, Figur 2.14 – 2.15, är beställd av Luftfartsverket för att användas som
”haveribil” vid civil luftfart. Fordonet ingår i de Flygplatsräddningstjänster som samordnas av Försvarsmakten och Luftfartsverket.
Figur 2.14: Räddningsbil 90
Räddningsbil 90 har två släckmedelskanoner som tillsammans kan leverera 5 000 liter släckmedel per minut. Fordonets släckmedelstankar har en volym på drygt 10 000 liter.
Räddningsbil 90 är utrustat ett fast elverk 6500W och ett bärbart elverk 3000W. Det finns även utrustning som motorkap, forceverktyg, brandyxor, spadar, räddningsränna, utskjutsstege m.m.
Figur 2.15: Räddningsbil 90 vid släckinsats
Data
Fabrikat Volvo/ Sala kaross
Bredd 2,60 m
Höjd 3,75 m
Totalvikt 30000 kg
Antal passagerare 1+3 Motoreffekt 422 hk
Drivmedel Dieselbrännolja
Släckmedelstank 9200 liter Skumtank 840 liter Pumpkapacitet 6000 liter/min Tak kanon 4000 liter/min Kastlängd kanon 85 m
Självskydd 400 liter/min
Monitor 1000 liter/min
Kastlängd monitor 45 m
2.4.6 Räddningsterrängbil 4112
Räddningsterrängbil 4112, Figur 2.16, var under en lång period Flygvapnets standardfordon för basräddningstjänst. Fordonet är på väg att fasas ur organisationen och kommer ersättas av Räddningsbil 6x6.
Figur 2.16: Räddningsterrängbil 4112
Räddningsterrängbil 4112 är det enda räddningsfordonen som har terrängegenskaper. En förmåga som försvinner när nya Typ 1 fordonet tas i bruk.
Räddningsterrängbil 4112 är utrustad med vinsch, lyftkuddar, bärbar motorspruta och andra redskap som spadar, yxor och sågar.
Data
Fabrikat Scania
Bredd 2,49 m
Höjd 3,30 m
Längd 8,35 m
Tjänstevikt 12900 kg
Totalvikt 16600 kg
Antal passagerare 1+4 Motoreffekt 300 hk
Drivmedel Dieselbrännolja Släckmedelstank 3200 liter
Skumtank Premix
Pulver 24 kg
Pumpkapacitet 2500 liter/min
Tak kanon 1500 liter/min
Kastlängd kanon 45 meter
2.4.7 Sammanställning av räddningsfordonen
Genomgången av R3-förbandens räddningsfordon visar att de har olika prestanda och utrustning. Tabell 2.3 visar en sammanställning av de olika räddningsfordonen.
Typ 1 Typ 2 Typ 3 Typ 4 RB 90 4112
Tabell 2.3: Sammanställning R3-förbandens räddningsfordon
Typ 1 Typ 2 Typ 3 Typ 4 RB 90 4112
Fabrikat Volvo Scania Chevrolet Volvo Volvo Scania
Bredd 2,54 m 2,60 m 2,44 2,54 m 2,60 m 2,49 m
Höjd 3,60 m 3,37 m 2,76 3,60 m 3,75 m 3,30 m
Totalvikt 27000 kg 15760 kg 5920 kg 27000 kg 30000 kg 16600 kg Motoreffekt 480 hk 282 hk 290 hk 480 hk 422 hk 300 hk
Drivmedel Diesel Diesel Bensin Diesel Diesel Diesel
Besättning 1 + 4 1 + 4 1 + 3 1 + 4 1 + 3 1 + 4
Vattentank 7400 liter 3200 liter 500 liter 6000 liter 9200 liter 3200 liter Skumtank 225 liter 100 liter 20 liter 180 liter 840 liter -
Pulver 177 kg 24 kg 12 kg 24 kg 96 kg 24 kg
Koldioxid 6 kg 6 kg 6 kg 6 kg - 6 kg
Pumpkap. 6000 l/min 2000 l/min 1000 l/min 3000 l/min 6000 l/min 2500 l/min Kanon 4000 l/min 1500 l/min 1000 l/min - 4000 l/min 1500 l/min Kastlängd 85 meter 50 meter 45 meter - 85 meter 45 meter
Monitor - - - - 1000 l/min -
Kastlängd - - - - 45 meter -
FLT* - - - 1 uttag - -
FLT-slang** - - - 60 m - -
Lågtryck 5 uttag 4 uttag 1 uttag 5 uttag 6 uttag 4 uttag
Smalslang 200 m 200 m 50 m 150 m 300 m 200 m
Grovslang 200 m 150 m 100 m 100 m 200 m 150 m
Pumpstation Ja - Ja Ja - -
Klippverktyg Ja - - Ja - -
Spineboard - - - Ja - -
Lyftkuddar Ja - - Ja - Ja
Stege 4 meter 4 meter - 10 meter 6 meter 4 meter
Vinsch Ja - - Ja - Ja
Elverk tp. - 2000W - - 3000W -
Motorspruta - 400 l/min 200 l/min - - 400 l/min
IR-kamera - - - Ja - -
PPV-fläkt*** - - - Ja - -
* FLT Förhöjt långtryck
** FLT-slang Förhöjt långtryck slang
*** PPV-fläkt Positive Pressure Ventilation
2.5 Utrustning för vardagliga olyckor
Räddningsfordonen utgör grunden för möjligheten till räddningsinsats. Räddningsfordon med dess utrustning har beskrivits i avsnitt 2.4 samt bilagorna 6.1 – 6.6. Här följer en beskrivning av av specifik utrustning som R3-förbanden förfogar över för de vardagliga olyckorna:
Brand i byggnad
Brand ej i byggnad
Trafikolycka
Utsläpp av farligt ämne
Drunkning/-tillbud
2.5.1 Skyddskläder
I RIB och Farligt gods-pärmar används tre nivåer på personalens skyddsutrustning:
1. Branddräkt med andningsskydd, Figur 2.17.
2. Branddräkt med stänkskydd och andningsskydd
3. Kemskyddsdräkt och andningsskydd eventuellt kompletterat med köld- alternativt stänkskydd
Räddningsenheterna i R3-förbanden har skyddsutrustning enligt nivå 1 och 2, men saknar utrustning för nivå 3. Uppgiften skydd mot CBRN-händelser som löses av Flygfältsarbetstroppen. I deras utrustning ingår inte andningsskydd utan skyddsmasker.
Figur 2.17: Skyddsutrustning enligt nivå 1
2.5.2 Utrustning för insats vid brand i byggnad
Samtliga räddningsfordon kan användas som utgångspunkt för släckinsats och rökdykning.
Med uppbyggnad av slangsystem kan en rökdykningsorganisation byggas upp. Vidare har nästan alla räddningsfordon stegar för undsättning av människor.
Ett stort lyft för R3-förbanden vad gäller utrustning för insatser vid byggnadsbränder var tillförseln av Räddningsbil BAS 6000 L. Ny materiel som PPV-fläkt, värmekamera, dimspikar, förhöjt lågtryck och utskjutsstege på 10 meter har inneburit nya möjligheter. Nu kan brandgasventilering bedrivas effektivare samt undsättning av människor göras på högre höjder.
Specifik utrustning för hantering av brand i byggnad:
Andningsskydd
Värmekamera
Övertryckfläktaggregat Figur 2.18
Smalslang
Grovslang
Strålrör
Grenrör
Byxrör
Brandposthuvud
Brandpostnyckel
Förhöjt lågtryck
Utskjutsstege Figur 2.19
Slangbindor
Slangbryggor
Dimspikar
Kofot
Brytspett
Verktygsväska
Pulversläckare
Verktygslåda
Huggyxa
Räddningsslägga
Motorsåg
Bultsax
Bågsåg
Förbandsutrustning
Figur 2.18: PPV-Fläkt
Figur 2.19: Utskjutsstege
2.5.3 Utrustning för insats vid brand ej i byggnad
Alla räddningsfordon kan användas som utgångspunkt för släckinsats då de bär med eget släckmedel i form av vatten, skum och pulver. Huvuddelen av alla räddningsfordon är tillverkade för att kunna göra släckinsats vid bränder med stora bränslemängder. Detta gör fordonen ypperliga för släckinsats vid fordonsbränder.
Räddningsfordonen av typ 1, 3 och 4 kan alla fungera som pumpstation och kan suga vatten från sjöar eller andra vattendrag. Detta gör att fordonen är användbara som utgångspunkt för vattenförsörjning vid t.ex. en skogsbrand.
Utöver räddningsfordonens utrustning finns även brandsläpkärror med motorsprutor och extra brandslang, Figur 2.20.
Specifik utrustning för hantering av brand ej i byggnad:
Andningsskydd
Bärbar GPS-mottagare
Smalslang
Grovslang
Slangbindor
Slangbryggor
Strålrör
Grenrör
Brandposthuvud
Brandpostnyckel
Högtryckspump
Skuminjektor
Motorspruta med tillbehör
Sugslang
Motorsåg
Bågsåg
Brytspett
Kofot
Pulversläckare
Snöskyffel
Grävspade
Fyllhammare
Pikyxa
Räddningsslägga
Verktygslåda
Räddningskniv
Kikare
Kompass
Förbandsutrustning
Avspärrningsband
Figur 2.20: Brandsläpkärra med motorsprutor och extra slang
2.5.4 Utrustning för insats vid trafikolycka
R3-förbanden har varit eftersatt vad gäller möjligheten att stabilisera fordon och ta loss fastklämda människor vid trafikolyckor. Tillförseln av Räddningsbil 6x6 och Räddningsbil BAS 6000 L har dock förändrat på den situationen. Båda fordonen är utrustade med hydrauliska räddningsverktyg. De nya fordonen har även stöttor som användas för stabilisering samt lyftkuddar som kan vara ett hjälpmedel för att komma åt fastklämda människor. Räddningsbil BAS 6000 L har även en räddningsbår som används främst för att göra stabila urlyft av losstagna personer.
Alla räddningsfordon har möjlighet att säkra mot brand då de är utrustade med handbrandsläckare samt eget medburet släckmedel på minst 500 liter.
Specifik utrustning för hantering av trafikolyckor:
Kilklossar
Trappstegskloss
Klippskydd
Ramstöd
Vinkelplatta
Hydraulisk fotpump
Glassåg Figur 2.21
Automatkörnare
Hydraulbändare
Hydraulsax
Hydraulspridare Figur 2.21
Hydraulpumpenhet
Stolpskydd
Kantskydd
Varningstält med varningslampa
Pulversläckare
Förbandsutrustning
Lyftkudde med tillbehör Figur 2.21
Lyftstöttor
Skuminjektor
Räddningsbår Figur 2.21
Huvudfixerare
Nackkrage
Spännband
Figur 2.21: Lyftkudde, glassåg, spridare, räddningsbår
2.5.5 Utrustning för insats vid utsläpp av farligt ämne
R3-förbanden har utrustning för att hantera vissa farliga ämnen av mindre mängder. Större mängder blir ohanterliga och det saknas skyddsutrustning för uppgifter som kräver den högsta skyddsnivån enligt RIB och Farligt gods-pärmarna.
Räddningsenheterna kan endast göra förstahandsinsatser, främst i form av livräddning med branddräkt och andningsskydd eller rena släckinsatser.
Det finns inte någon indikeringsutrustning som är lättillgänglig om det skulle behövas vid en snabb insats.
Flygfältsarbetstroppen, vars ena uppgift är skydd mor CBRN-händelser, förfogar över utrusning för att sanera människor och material som vistas i en kontaminerad C-miljö.
Flygfältsarbetstroppen har dock ingen utrustning för att på ett säkert sätt hantera och ta till vara på större mängder av farliga ämnen.
Specifik utrustning för hantering av utsläpp av farligt ämne:
Kemstänkskydd
Presenning
Dränkbar pump Figur 2.22
Absorbtions pulver
Tätningspluggsätt
Träkilsätt
Brunnstätning
Spännband
Lyftkuddesats
Grovslang¨
Smalslang
Saneringsslang med strålrör
Ögondusch
Förbandsutrustning
Figur 2.22: Dränkbar pump
2.5.6 Utrustning för insats vid drunkning/-tillbud
R3-förbanden saknar utrustning för att kunna genomföra räddningsinsatser vid drunkning/- tillbud. Det finns inte tillgång till överlevnadsdräkter, räddningsbrädor eller båtar i de utrustningslistor som är fastslagna över vilken material som skall ingå i grundorganisationen.
Vissa Flygflottiljer som bedriver flygplatsräddningstjänst i nära anslutning till vatten har
införskaffat båt på egen hand.
2.6 Utbildning
Räddningsenheterna inom R3-förbandet huvuduppgift är att genomföra flygplatsräddningstjänst för att rädda liv och material i samband med luftfartsolycka. Detta är något som personalen utbildas för. Utöver huvuduppgiften sker utbildning för att klara av andra uppgifter. Utbildning bedrivs dels lokalt inom det egna förbandet men även centralt på R3-skolan i Halmstad.
Här förjer en beskrivning av personalens utbildning i hantering av vardagliga olyckor:
Brand i byggnad
Brand ej i byggnad
Trafikolycka
Utsläpp av farligt ämne
Drunkning/-tillbud
Gemensamt för samtliga olyckstyper är att personalen har utbildning i första hjälpen.
2.6.1 Brand i byggnad
Från avsnitt 2.2.1 identifierades följade grundförmågor för att hantera händelsen:
Brandsläckningsteknik
Brandgasventilering
Rökdykning
Vattenförsörjning
Insatstaktik och metodval vid byggnadsbränder
Arbete på hög höjd
Första hjälpen
Personalen utbildas och övas i brandsläckningsteknik och rökdykning för att kunna genomföra insatser vid brand i byggnad. Vattenförsörjning från brandposter och vattendrag via brandpumpar är något som tränas.
Brandgasventilering görs via strålrörs- eller naturlig ventilering då det har saknats utrustning för andra metoder. Tillförseln av Räddningsbil BAS 6000 L medföre även en PPV-fläkt vilket nu gjort det möjligt för mekanisk under- och övertrycksventilering. Räddningsfordonet har ännu inte blivit driftsatt så personalen har ännu inte fått erforderlig utbildning. Samma sak gäller värmekameran, den finns men personalen har ej fått någon utbildning än. Eftersom det inte finns utrustning för arbete på hög höjd så saknar personalen utbildning även i denna förmåga.
Insatsledarna utbildas i brand i byggnad men är inte utbildade på de metodval som den nya
utrustningen har medfört.
2.6.2 Brand ej i byggnad
Från avsnitt 2.2.2 identifierades följade grundförmågor för att hantera händelsen:
Brandsläckningsteknik
Vattenförsörjning
Insatstaktik och metodval vid utomhusbränder
Första hjälpen
Släckning av fordonsbränder, Figur 2.23, övas naturligt då släckmetodiken är likartad för flygplansbränder. Vid markbränder är släckmetoden oftast blötläggning vilket också övas naturligt i brandsläckningsövningar. Vattenförsörjning, skogs- och markbränder är också något som ingår i utbildningen.
Figur 2.23: Övning på fordonsbrand
