• No results found

Helge And och Sankt Jacob än en gång Svahnström, Gunnar Fornvännen 1983(78), s. 48-49 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_048 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Helge And och Sankt Jacob än en gång Svahnström, Gunnar Fornvännen 1983(78), s. 48-49 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_048 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Helge And och Sankt Jacob än en gång Svahnström, Gunnar

Fornvännen 1983(78), s. 48-49

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_048

Ingår i: samla.raa.se

(2)

48 Debatt

Helge And och Sankt Jacob än en gång

I häfte 3 av Fornvännen 1982 upprepar Yrwing argument han tidigare framfört p å annan plats till stöd för sin uppfattning om Helgeandsruinen och Jakobskyrkan i Visby.

Hans uppfattning innebär i korthet, att Hel- geandsruinens kor byggts av svärdsbrödraor- den på 1230-talet och att Tyska orden, sedan svärdsbrödraorden uppgått i denna, över- tagit och på 1240-talet fullbordat bygget och anlagt ett hospital i anslutning till kyrkan.

På 1280-talet skulle orden h a överlämnat hela anläggningen till den tyska stadsmenig- heten, varefter den mot århundradets slut övergått till att bli ett ordinärt helgeands- hospital. S:t Jakobs kyrka har enligt Yrwing ingenting med Helgeandsruinen att skaffa.

Den skall i stället ha legat någonstans mellan Helgeandsruinen och Nikolaiklostret liksom den klosteranläggning, som i slutet av 1300- talet knöts till S:t Jakob.

Yrwing är märkbart irriterad över att jag i Sveriges Kyrkors utgåva av Helgeands- ruinen och hospitalet inte godtagit hans hy- poteser utan i stället anslutit mig till den av Jarl Gallén först framförda om identitet mel- lan Helgeandsoktogonen och S:t Jakob.

N ä r man har att välja mellan olika hypo- teser, är det naturligt att m a n väljer den man finner rimligast och bäst underbyggd.

Att jag i det här fallet inte valde Yrwings hade flera orsaker. De viktigaste skall jag h ä r i korthet beröra.

Uppfattningen att svärdsbröderna ägt en

"curia" i Visby grundar sig på en notis i visbyfranciskanernas necrologium. Sannolikt i början av 1340-talet begravdes i klostret en viss Ruthwi "de Curia Militium Christi", d. v. s. från svärdsbrödernas gård. Att Ruthwi inte som Yrwing tror var en man utan en kvinna spelar i sammanhanget mindre roll.

Ruthwi är klart belagt som kvinnonamn på flera medeltida gotländska gravstenar. In- tressantare är att namnet "curia Militium Christi" lever kvar ä n n u i mitten av 1300- talet på en anläggning, som enligt Yrwing vid det laget hunnit byta ägare tre gånger

och vid tidpunkten i fråga rimligtvis borde ha varit allmänt känd som "Sanctus Spiritus"

eller helgeandshospitalct. En sida längre fram i ovannämnda necrologium, alltså obetydligt senare än notisen om Ruthwi, finner m a n också den benämningen (Elisabeth de sancto spiritu). Att båda dessa benämningar skulle användas samtidigt av samma personer om en och samma anläggning förefaller åtmin- stone mig föga sannolikt.

O m m a n vill h ä v d a ett samband mellan svärdsriddarna och Helgeandsruinen är det naturligtvis värdefullt, om det går att påvisa några likheter mellan ruinen och kyrkor, som bevisligen byggts av svärdsriddarna. Det låter sig inte göra och inte heller i Tyska ordens arkitektur kan man finna några överensstäm- melser. I svärdsriddarnas ordensborg i Riga, St. Georgshof, ingick en kyrka som på 1600- talct ombyggdes till magasin. Den bestod av ett tvåskeppigt långhus med absidförsett kor i öster och en förhall i väster. (Plan hos F.

Benninghoven, Der Orden der Schwert- briider. Köln 1965. T a b . 11.) Vill m a n jäm- föra den med någon av Visbykyrkorna kom- mer S:t Göran norr om staden otvivelaktigt närmast. Att dedikationshelgonet är detsam- ma har mindre betydelse, men likheterna i planformen är så stora att man frågar sig om de kan bero på en tillfällighet. J a g avser då S:t Göran innan det nuvarande gotiska koret tillkom.

O m Yrwings hypotes vore riktig skulle inte bara S :t Jakob utan också den till kyrkan på senmedeltiden knutna klosteranläggningen ha försvunnit spårlöst. I n o m det område han anser kyrkan och klostret ha legat har aldrig gjorts några fynd, som kunde ge stöd åt en sådan hypotes, och inte heller ger den mycket detaljerade och tillförlitliga stadskartan från 1646 minsta antydan i den riktningen.

Att här ta u p p till bemötande Yrwings detaljanmärkningar finner jag föga menings- fullt. Ett par exempel på hans sätt att argu- mentera må dock anföras. H a n driver tesen,

Fornvännen 78 (1983)

(3)

Debatt 49

att kyrka och hospital i ett medeltida helge- andshospital normalt var från varandra fri- stående byggnader. H a n avvisar följaktligen mitt påstående, att Heiligen-Geist-hospitalet i Lubeck, där så inte är fallet, kunde tjäna som skolexempel på hur ett medeltida hospi- tal var anordnat. För att finna stöd hos en fackman citerar han W. Teuchert, som 1971 behandlade Heiligen-Geist-hospitalets bygg- nadshistoria. Men Teucherts åsikt är i själva verket rakt motsatt Yrwings: enligt honom är nämligen "ein enger räumlicher Zuzammen- hang von Hospitalhalle und -kirche, die meist östlich oder seitlich der Halle ange- schlossen ist, der Regel". Det var detta rums- liga sammanhang Teuchert saknade i Lii- becks Heiligen-Geist. Undersökningar på 1970-talet har emellertid gett vid handen

"dass Kirchenmittelschiff und Langes Haus (d.v.s. hospitalet) urspriinglich als eine räum- liche Einheit bestanden, was durch die beide R ä u m e iiberspannende hölzerne T o n n e doku- mentiert wird" (Manfred Neugebauer: Zur Baugeschichte des Heiligen-Geist-Hospitals in Lubeck. I Arcbäologie in Lubeck. Lubeck 1980, s. 72).

Ett annat exempel: Yrwing kallar min bild- text under Linnerhjelms etsning av Helge- andsruinen "förvillande". Den lyder: "Hel-

geandsruinen med i förgrunden kvarstående lämningar efter den 1783 rivna hospitals- kyrkan. Akvatintetsning av C. J. Linnerhjelm 1804." H a n fastslår, att jag avstått från att närmare behandla den i förgrunden befint- liga muren, medan jag i själva verket ägnat den mer än en halv spalt (s. 80). Yrwing h a r själv återgett samma bild i sitt arbete Got- lands medeltid (1978). D ä r har han försett den med följande text: " H . Andes kyrka i Wisby. Linnerhielms akvatint av Helgeand- kapellet 1804 har intresse, genom att den visar betydande rester av en stor byggnad med valvbågar framför och tätt inpå oktogo- nens sydsida. Den har sträckt sig på båda sidor om kyrkan. En annan byggnad intill kyrkan hade raserats några år tidigare." V a d Yrwing menar med att byggnaden "sträckt sig på båda sidor om kyrkan" är oklart, och att den legat "tätt inpå oktogonens sydsida"

är en klar överdrift. Avståndet var 25—28 m och stort nog att ge utrymme åt tre små går- dar bebyggda med boningshus. (Jfr tomtkar- tan s. 75.) Påståendet att en annan byggnad intill kyrkan raserats några år tidigare är helt grundlöst. Frågan är vilken text som är mest förvillande!

Gunnar Svahnström

Fornvännen 78 (1983)

References

Related documents

»Sedan», berättar protokollsbokon, »tog han (raurmäs- taren) på med det andra, som är dagligc stugan, där tillförne kök varit, noderbrytandes det bristfälliga valvet och

Fnrnvännrn-n 91 (1996).. Lantmätaren Matthias Schilder gjorde pä 1690-talet en serie teckningar som underlag för 1707 års kop- parstick. Han kallade tornet i stadens nordvästra

Den större delen av ytan ägnades motivet i konsten, som det från 800/900-talet (ett elfen- bensskrin från Louvren) till 1600-talet skild- rats i måleri, skulptur, bokmåleri, grafik

H u r utställningen Monastisches Westfalen än för- höll sig till sin katalog har man i denna en lättillgänglig, aktuell översikt av bestående värde.. U n d e r hösten visades

Att så också var fallet, bekräftas av ett nytt brev från konung Fredrik till Visby borgare den 20/4 1532 (ibidem s. Det utgör svar på en begäran av borgerskapet. Borgarna i

En utförlig skildring av hans porson och verksamhet, författad av Oscar Almgren och Sigurd Curman, samt en för- teckning över hans tryckta skrifter, upprättad av Maja Lundqvist, komma

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_reg Fornvännen 1947. Ingår

— Zoomorfa småfigurer och pärlor av keramik från Ire, Hangvar sn, Gotland.. 1 Jonsson, K., De vikingatida fynden med engelska mynt från Finland och några jäm- förelser