Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Sölve Göransson
Title Härad, socken och by på Öland
Issue 4
Year of Publication 1982
Pages 97–116
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Härad, socken och by på
Solve Göransson
Områdesbeteckningarna »hund» och »hundare» har tydligt samband med räkneordet hundra. Detta har
lockat forskare till försök att finnatalmässigakon-
stmktioner också bakom indelningar i»härad». Man
har då laborerat med hypoteser om ett visst antal krigare,bol, attungar, gårdar eller bolbyarperterri¬
toriell enhet. (Jfr Tunberg 1911, s. 161 ff, 171 ff.;
Dovring 1947, kap. 1; Rasmussen 1961; Bjurling 1979.)
En landsdel där häradsindelningen kan ha varit förankrad direkt i jordatalet efter numeriska prin¬
ciper är Öland. Källorna medger att det organisato¬
riska sambandetmellanjord, by och härad där rätt väl kanbelysas.
Indelningarpå Öland
Landet Öland hade egen lagman och egen 1^ och sedvänja. Ölandsrätten synes dock aldrig ha upp¬
tecknats.^ Öland var alltså inget bihang till Öster¬
götland, även om det tidigt kom att i kyrkligt av¬
seende lyda under Linköpingsbiskopen. Öns äldre indelningar för olika samhällsbehovkantämligen sä¬
kert återges på gmndval av skriftligt och kartogra-
fiskt material (se förslag med varierande detaljer
hos Styffe 1880/1911, Schuck 1953, Lundqvist
m.fl. 1967 och Göransson 1971).
Fig. 1 redovisar Ölandskarta vid 1500-talets bör¬
jan. Ön hade då 34 kyrksocknar. De judiciella en¬
heterna var häradena, vid denna tid åtta stycken;
senare, ca 1692/1720, delades Förbo och Hulter- stads härad upp pä angränsande härad(omnyareti¬
denshäradsindelning se Åhstrand 1768, Ahlqvist, 1, 1822, och Lagerstedt 1973, s. 57f).Ytterligaretre häradärkända från senmedeltiden:Gorbo,somupp¬
gått i Möcklebo härad,samtSmedby och Borbo, vil¬
ka införlivats med Hulterstads härad. Det är inte uteslutet att ännu något härad tidigare försvunnit
ochundgått dokumentering.
Fig. 1. Ölandsindelning i härad, socknar ochmotvid början
av1500-talet.(HD=härad.)
Ölands klyvning i två »mot»har tjänat både den kyrkliga och den världsliga administrationen.
För fiskala ändamål var en indelning i »gärder»
genomförd sedan början av 1400-talet. Denna var egentligen inteterritoriellmen varinfogadihäradsra-
marna. (Dovring 1951, s. 105 ff., 322 ff.; Schiick 1953, s. 12 ff.) Böda och Föra socknar utgjorde av särskilda skäl separataskattedistrikt vid sidan avhä-
radenaoch hadeegnalänsmän.
Den närmast Öland belägna husabyn var den i
Hossmo sockensöderomKalmar(jfr Hellberg 1979,
s. 132 ff). Om Ölands förvaltning sorterat under
denna kan vi dock inte veta. Under unionstiden ut¬
gjorde Öland ett Borgholms län, styrt från den av Magnus Ladulås inrättade kungliga borgen, som
byggts i anslutning till en kastalanläggning från
1100-talet.
De öländska häradena var de i särklass minsta i
Sverige, till storleken kontrasterande ej minst"mot dem i Småland. De omfattade endast 3—5 socknar, ibland bara ett parjämte delar av närliggande sock¬
nar, ty socken- och häradsindelningarna var långt
ifrånkongmenta.
Det är häradets förhållande till den äldrejordin¬
delningen somfrämst intresserarossifortsättningen.
Byarnas attungstal
Gård och gmnd definieradespåÖlandundermedel¬
tiden iattungs-och alntal; däqämte kunde jordtaxe¬
ras i markabol, öres-, örtuga-och penningsbol, ett systemknutettill avradsberäkningen i penningväsen¬
dets enheter. Ettfast förhållande rådde mellantaxe¬
ringen i attungar och tegskiftets mätningspraxis,ut¬
tryckt i åkerbredd och räknat i alnar jord, så att längdmåttet aln bildade enunderenhet till jordatals-
storheten attung, som i sin turhade sittnamn av att ha varit åttondelen av någon större enhet. Alnräk¬
ningen levde kvar ända till 1700-och 1800-talens
skiftesreformer som normal delningsgmnd i by,och
dessgamla samband med attungsräkningen varkänt
hela 1600-talet igenom. Under sinÖlandsexpedition på sommaren 1634 kundefornforskaren J. H. Rheze-
lius sålunda annotera följande om»jorderäkningen»
på ön: »Ättungland jord: så mycket som 24 alnar.
Alnen är stundom smärre, stundom större, närjor¬
den mätes»och »Enalen kallas däröringqord».(KB,
F c5,s.96.) Detärtackvaredessa reglersomvihar möjlighet attrekonstmerabyarsattungstal.
Den öländskajordmätningen har varit systemati¬
serad senast vid 1200-talets mitt. Detframgåravett
jordabrev av år 1285 (DS 801), vari svärdsriddaren
Johannes Elefsson bekräftar en långt fömt utfäst
donation till Nydala klosteravettgods iMellbytorp
i Segerstads socken påÖland av storleken en stång
och fem alnar »enligt detta lands sedvänja» {»pre-
dium quoddam . . . vmm hastam quinquecubitos
secundum morem illius patrie continentem [.n>>)- Stånglängden kanha varit6 alnar i enlighet med det upprepade gånger under 1600- och 1700-talen på Öland belagda förhållandet, menanvändningen ock¬
så av en mätstång om 8 alnar undermedeltiden är trolig. Breddräkningen i stängeroch alnarhänförsig
till det östsvenska tegskiftetsgrundidé: alla deltaga¬
re i byskiftet erhåller mot sin storlek svarande till
bredden proportionellategar i vaqetegserie,dense¬
nare på Öland under systemets hela tid betecknad
med det fornsvenska ordet »deld». Regeln 24 alnar
per attung innebär ett standardfall. I verkUgheten
kunde de absoluta värdena varieras,oftastmotstör¬
re bredder, baraproportionaliteten iakttogs:»attung skall vara attungs broder». Alntalen fungerade som
byamål.
Markabolsräkningen har böijat komma i bruk
redan före år 1300. Den utgick frånjordens avkast¬
ningsförmåga. Såsom framgårav Rhezelius’ anförda anteckning motsvarade oftaett öresbolen aln jord,
så att attungen kunde jämföras med tre markabol,
men förhållandet 4 örtugar i alnen i stället för 3
finns också dokumenterat. Källuppgifter uttryckta i markabols värderingens enheter kan därför endast
med försiktighetutnyttjas för rekonstruktion avat¬
tungstal.
Materialet rörande alntal och andra byamål får hopsamlas ur en rad källgrupper, såsom degeomet¬
riskajordeböckema, skiftesakter och andralantmä- terihandlingar, domböcker,kyrkoarkivalier, medelti¬
da diplom och godshandlingar samt i någon mån
Vasatidens skattelängder. Gradenavsannolikhet hos
de rekonstruktioner av byarnas storlek enligt den gamlaattungsindelningen vi kangöraskallhär åskåd¬
liggöras medtre exempel.
Hagby by i NorraMöckleby sockenbestod enligt
den äldsta geometriska kartanfrån 1641 (Lmv,G 1)
av följande enheter ochbyamål: två skattehemman
om 32 respektive 28 alnar i byamål, ett Vadstena
klosterhemman om 18 alnar (sedan slutet av 1400-
talet brukat undergård iengrannby),ettkyrkohem-
man om 12 alnar,etthalvtkyrkohemman(Lunden), tidigare frälse,om 10 alnar, enfrälseutjord,tidigare prästeutjord, om 12 alnar samt två skatteutjordar
om 12 respektive 20 alnar. Vadstenagodset uppträ¬
der i klostrets jordeböcker (Vkjb) vid 1400-talets
mitt med 10 3/4 aln ochca 1500med 12 alnarjord;
troligen har en 6-alnarsutjordsenare införlivats med
detta. Flera av de ovan angivna alntalen återfinns
också i en fogdelängd från 1574 (Smh 1576:6).
Efter den omstmkturering som följde på 1682—83
års lantrevision i Kalmar län, då all kronojord i Ölandsbyarna likdelades (»ekverades»), bestod Hag¬
by av fyra 30-alnarshemmanochtvåutjordarom 12
alnar vardera; det är dessa alntal som används som
delningsgmnd vid storskiftesdelningar 1775 och
1809 och vid laga skifte 1828—30. Summa alnarär hela tiden 144. Den duodecimala uppbyggnaden framskymtar tydligt i alntalsseriema, och det kan
inte råda någon tvekan om att byn en gång blivit
»lagd» för 6 attungarom24 alnar Jord. Hagbyrepre¬
senterar alltså de okomplicerade fallen vid våra re- konstmktionsförsök.
En betydligt sämre traderingssituation föreligger
när det gäller byamålet i Bröttorpsby isamma soc¬
ken. Dennaby har före medeltidens slut absorberat
sin moderby, Möckleby, och den har då hyst minst
13 gårdar, tidigare ännu fler; socknens stora präst¬
gård låg dessutom i skiftelag med byn. Vid den
första kartläggningen,år 1641,antecknadesföljande
alntalsserie: 133 (prästgården), 35, 25, 20, 26, 36, 33,78 (PerMickelssonssätegård), 16,40,29,20, 17
och 16, vilket gör summa 524 alnar, motsvarande
nästan22 helaattungar.Talenförefallervaraväl hö¬
ga. Lantrevisionskommissionen har 1682 använten serie som slutar på 351 alnar, av vilka prästgården
och Hammarskjölds hovläger (sätesgården) bägge
innehar 80 alnar. Kommissionen omstrukturerade
byn så attdenutomprästgården ochenskatteutjord
med oförändrade alntal fördelades på tio halva lik¬
stora kronohemman om vartdera 24 'Vai alnar i byamål och ett fjärdedels om hälften därav. Dessa ojämna tal användes senare vid två storskiftesdel¬
ningar, medan manvid lagaskiftetpå 1830-talet de¬
lade efter hävden. En för praktisktbmk förenklad
versionavde efter 1682 konstmerade talen finnsbe¬
varad från 1700-talets förra hälft, enligt vilken kro-
nohemmanen vid ängsslåttern fick 10mot prästgår¬
dens 35»örver»eller lieskaft,»som här anses såsom alnar».
Redan kortefterlantrevisionen harmanemeller¬
tid haft behov av»att uppsökaett visstalnetalöver Bröttorps by och prästeägoma i Möckleby». Efter tingsrättens resolution var den 22juU 1689 krono- befallningsmannen Israel Collijn tillika med härads-
skrivaren OlufPedersson, häradsdomaren Nils Olufs-
son och nämndeman Per Andersson i detta ärende i
byn för att i allagrarmarnasnärvaro mätaåkerbred¬
derna, »då efter noga rannsakning uti åtskillige gamble delder, där riktige råmärken funnes,befmnes
hela delden bestå av 390 alnar jord, som är 16 åt- tingar och 6 alnar, vilken således fördeltes: Herr Kyrkoherdens ägor92 1/2 alen; Lars Knutssons ut- jord i Dörby 14 alnar; tio ochett halvt kronehem-
man med detgodssal.HerrHammarskjöld tillförene possiderat som av lika alnetal består med de andre
kronehemmanen ä 27 alnarvardera,belöper tillsam¬
mans283 1/2 alen». (VLA, Norra Möckleby kyrko¬
arkiv, C:1.) Dåkyrkoherdenåretdärpå begärdelaga
syn överprästgårdsägornamåsteCollijnåterbege sig
till Bröttorpförattpålandshövdingensorder under¬
söka alntalet. Den 21juni 1692mättesprästgårdens
åkrar i delder med enligt gamlamänsvittnesmål o-
disputerliga och uråldriga råmärken, varvid befanns
att bredderna växlademellan 90 och 105 alnar;man valde »medelvägen» och fastställdeprästgårdenspro-
portionstal till 98 alnar. (GHA, Ölands dombok 1693.)
En kritiskjämförelse av alla dessa alntalsuppgif-
tergerslutligenvid handen, attBröttorps—Möckleby byamålegentligen uppgåtttill 360 alnar. Den äldsta
talseriens höga siffrorovan kan bottnaiattbönder¬
na uppgivit sina alntal i bredder 1 1/2 gånger större
än de »äkta»; detärbevisligtattbyamåliandra byar
vid 1639—41 års kartläggning återgivits med alntal
som är 3/4 aveller de dubblamotdeverkliga. Byns ursprungligaattungstal har således sannolikt varit 15 (15 X 24 = 360). Denna slutsats stöds också av en
jämförelse mellan alntalenför de gårdarsomtidigare
hört till Vadstena kloster och klostrets egnajorde-
böckers upplysningar; ca 1500 ägde detta 101 3/4
alnjordi Bröttorp(Vkjb).
Fallet Bröttorp visar hur vanskligt problemet att
tolka motstridiga byamål kan te sig. Det illustrerar
också hur man, så länge tegskiftessystemet ägde be¬
stånd, i själva jordens indelning på marken kunde
återfinna gamla proportions- ochtaxeringstal. I det tredje exemplet är det inte åkrarna utan tomterna
som genom uppmätning får bilda underlagför bya-
målsrekonstruktionen. När lantmätaren Ambjörn
Larsson år 1641 kom tillÅkerbyi Runstenssocken kunde bönderna inte förse honom med ostridiga
alntal: »Uti denne by kunde man intet finna något
rätt byamål som man kunde dela åkern efter, utan
man måste sökarättelseuti Kammaren»(Lmv,G 1).
Ambjörn visste att i byar med geometrisktutlagda gårdstomter av det slag som han mötte i de flesta Ölandsbyarna även tomtbredderna borde avspegla gårdarnas inbördes storlek. Han mätte därför nog¬
grant upp dessa och skrev på sin karta inbredderna
Fig. 2. Åkerby by, Runstens socken. Tomternamed bred¬
derangivna i alnar uppmätta är 1641 avAmbjörn Larsson.
(Lmv, G 1, s. 170.) Bynkan visas hainnehållit 8 attungar jord.
till ledning för sina överordnade (fig. 2). Byn be¬
stod av sex skattehemman, varav ett var »obyggt»,
ett frälsehemman, ett Skänninge klosterhemman ochminstfyrautjordar; alla enheterna skulle ha sina rättmätiga tomtandelar. Lantmätarens alnsiffrorger, summerade och i ett parfalljusterade, en samman¬
lagd längd av 8401/4 aln, dvs. 499,0 m, och detta
stämmerutmärkt med yngrekartors vittnesbörd. Då vi vet att det äldre alnmått, som åtminstone sedan 1200-taletanvändespåÖland,endastvar ca52,0cm
långt kan vi förvandla deima sträcka till 960 inhem¬
ska alnar (499,2 m). Detta tal kan ha svarat mot olika antal attungar, beroende på den breddmodul
som använts vid den ursprungliga tomtmätningen,
men en plausibel tolkningär att man lagt 120 alnar
per attung, såsom odiskutabeltvaritfalleti flera by¬
ar, och attjordatalet i Åkerbyvarit8 attungar(192
alnar ibyamål).Deenskildatomternas utsagoomde
olika enheternas byamål är i detta sammanhang av mindre vikt; de stämmer fögaöverens med de enda
kända »äkta» notisernaombyns alntal, vilka finnsi
en skattelängd för år 1574 (Smh 1576:6). Dessa
senare gerdockgottbeskedomden duodecimala in- delningsstrukturen: skattehemmanen har 24, 24, 6,
J. E.Strömbom. (LmK, Runsten 59.) De sammanlagda tomtbredderna - bynslängd utefterbygatan/landsvägen - är,medenmellangata inräknad,ca510m.
18, 12 och 18 alnarjord. Klosterhemmanets 16 al¬
nar i sistnämnda källa svarar mot Vadstenaklostrets
— dit det egentligen hört —jordeboksuppgifter: 16 (»år 1502») respektive 16 1/2 (»år 1447»)alnar jord (Vkjb). Diskrepansen mellantomteroch byamål hör
bl.a. säkertihopmed densenmedeltida avspaltningen
av utjordar. Vår attungsberäkning på grundval av tomtmåtten får dock anses som säker. Den attung- baserade medeltida tomtutformningen har f.ö. i Åkerby liksom i många andraÖlandsbyarutan stör¬
re förändringar levt kvar till nutiden på ett land- skapspräglandesätt(fig. 3,4).
Det måste här understrykas att de regelbundet formade tomtanläggningamapå Ölandochpåandra
håll icke får betraktas som resultat av »uppifrån»
styrda storleksregleringar i samhällsorganisationens tjänst. För David Hannerberg, somintensivt analyse¬
rade de geometriska tomternas metrologisk-gene-
tiska egenskaper, var en avhuvudteserna att sådana
tomteregentligen tillkommit för attmed sinytstor- lek registrera taxeringstal och åkerarealens omfatt¬
ning, en process med böijan så tidigtsompåvendel¬
tiden (se t.ex. Hannerberg 1977). Sannoliktärdetta
ett felslut. Regelbundentomtutformning återgår på
Fig.4.Åkerbybyvid landsvägenpä östra landborgen. Foto J. E. Thorin 1912.
rättsprincipen omhustomten somkärnan i en upp¬
splittrad jordbesittning —denvar»huvudet» iförhål¬
lande till »lemmarna» enligt de danskamedeltidsla-
garna enomständighetsomkunde legitimera kra¬
vet på en rättvis fördelning av tomtmarkpå samma sätt som av andra ägoslag. Ett viktigt incitament till regulariseringavtomtervarocksåsolskiftesinstitutet,
alltså den regel som föreskrev en ständigt återkom¬
mande ordningsföljd mellan ägolotternaienby. Ge¬
nom att lägga ut tomternai rad i samma följd som
gällde i åkerdelderna skapade manett enkelt rätte¬
snöre förbyns delning:tomtblev»tegsmoder».(Jfr fig. 5.) Regelbundenhet och breddproportionalitet
var härvid snarast automatiska konsekvenser. Dessa idéer torde ha nått den svenska landskapslagstift- ningen från Danmark ochböijat praktiseras hososs påallvar förstpå 1300-talet.(Jfr Göransson 1980.)
Manbör vidare i dettasammanhang vara medve¬
ten om att termen »solskifte», somilitteraturenän¬
numed envishet ständigt förklaras sombenämning¬
en påett helt system omfattande jordens indelning
och bebyggelsens »reglering», endast åsyftade den
nämnda ordningsföljdsregeln, som på olikasättvar tillämpbar vidjordskifte; den missvisande utvidgade
innebörden introduceradestidigti vårrättshistoriska
doktrin under dansk påverkan.(JfrGöransson 1976 a.)
Två medeltida härad
Källäget är sådant att en mera fullständig rekon-
stmktion av attungstalen i byarna påÖland låtersig göra främst i socknarna på öns södra hälft; den förstageometriska kartläggningen, iböijanav 1640- talet, blev sålunda inte fullbordad för Norra motet.
Fig. 6 visar de sannolika attungstalen ibyarna i de båda medeltida Möcklebo och Gorbo härad, vilka vid nya tidens böqan smält samman till ett enda, Möckleby härad. Tack vare Vasatidens kamerala längder och senmedeltidens jordabrevs- och jorde-
boksmaterial råder detingen tvekanomdessa härads
Fig. 5. ÖvraSegerstads by i Segerstads socken ärlagd i »laga läge»såatt tomternasordningsföljd,något olika i de bådatomt¬
raderna pävar sin sidaav bygatan, återspeglardet medeltida solskiftet med dessuppdelningavbyn itväparter.Bynlåg för 5 attungar.Flygfoto Ingemar Berling 1965.
riktiga omfattning, och även attungsrekonstruktio-
nen är ide flesta falltillfredsställande säker. Möckle- bo härad bildades av Möcklebysockens byar och de fyra södra i Runstens socken, medan Gorbo härad
utom Gårdby och Sandby socknars byar också om¬
fattade Lenstad i Torslunda socken ochFröslundai Stenåsa socken. I nordvästra hörnetavLenstadsägo¬
välde stod Ingefredssten, ett råmärke somskildetre härad åt (Ambjörn Larsson 1641; Lmv, G 1). Av in¬
tresse är att en by, Nedra Älebäck, skars av en soc¬
kengräns, så att två gårdar hörde till Gårdby och fyra till Sandbysocken; dennauppdelning består f.ö.
änidag. I ett par fall går tvåbyarsjordatalej attre¬
parera,då de på grund avgenetiskt samband harge¬
mensam »bolstad», utan attungstalet utgörhär sum¬
man för byarna: Möckleby-Bröttorp och Dörby- Bostorp.
Då nu attungstalen summeras häradsvisvisar sig
vartdera häradet innehålla 80 attungar, ett resul¬
tat som är remarkabelt såväl på gmnd av häradenas
likstorhet som avgälva talet 80. Ordetattungsbety¬
delse, ’åttondel’, frestar tillmisstanken attvi står in¬
för tiogrupper av enheter av det slagsom inom le-
dungsinrättningen,det fornmilitära indelningsverket,
benämnts »hamna». Redan Styffe (1864) hävdade
att attungen var 1/8 hamna. Hamnan ärattbetrakta
som ett lägsta ledungsdistrikt. En indelning iham-
nor på Öland är emellertid ej känd i det skriftliga
källmaterialet. Iden kungliga stadganavden 29 de¬
cember 1281 om ölänningarnas prestationertill den
nya borgens försörjning (DS 736) nämns följande skatteutgörande enheter; vaije bonde, det »collegi¬
um)) som kallas »skiplagh», åtta bönder samt två bönder. Skattskyldigheten synes alltså i detta sam¬
manhang ej vara knuten till jordenutan snarastvara
personell, även om man anar en territoriell fördel¬
ning bakom begreppet skeppslag; gruppen om åtta
bönder är knappast identisk med en hamna. Dock framträder på kartan en tydlig »oktonal» tendens.
Åtta av våra båda härads byar/bypar, dvs. nästan tredjedelen, är jämnt 8 attungar jord stora. Man skönjer i grupperingen av attungstalen en strävan
Fig. 6. De rekonstruerade attungstalen i de medeltidaMöck- lebo och Gorbo häradsbyar.(Nutida gränser.Moderniserade namnformer.)
Fig. 7. Triberga by iHulterstadssocken före 1920 årsstoraeldsvåda,somnästanödelädebyn. Den haråteruppbyggts efter den
medeltida planenmed desstvå tomtrader,utlagda för byns 8attungar. -»1ingen svensklandsände har radbysystemetfram¬
trättelleråtminstone kvarlevt i så monumental form som påÖland. Uthuslängorna -oftast i skiftesverk -hängaihopfrän gärd tillgärd, iblandkilometervis, ochdågatan,såsomockså kanvarafallet,på båda sidor harvita ellergråastenmurar,endast
genombrutna för de storagårdsportarna,fårman nästan samma intryckavinstängdhetsom i byari södern.»(Sigurd Erixon
1932.) Foto Nordiska Museet1914.
efter helheterom8 attungar;attungensjälv synespå
Öland vid taxeringen hatjänstgjort som mått påen normal besuttenhet.
Rekonstmktionen av attungstal i resten av byar¬
na i Södra motet klarläggeratt slutsatsen om före¬
komsten av öländska80-attungshärad kan utvidgas.
Hulterstads härad visar sig sålunda hainnehållit tro¬
ligen jämnt 240 attungar. Vi vet att i detta härad uppgått två under senmedeltiden nämnda härad,
Borbo och Smedbyhärad (fig. 1), och fastän dessas avgränsningar ej längre gårattfastställa i detalj före¬
ligger stor sannolikhet för att varderaav de tre pri¬
märenheterna bestått av80 attungar.OchGräsgårds
härads attungstal måste ha varitca 160 och kan må¬
händaurspmngligen havarit fördelat på två likstora
småhärad. Kontentan härav blir att södra ochmel¬
lersta Öland varit indelat i aritmetiskt uppbyggda
häradsdistriktbaseradepåtaxeringsmåttetattung.
Ettstarkt indiciumpåriktigheten avdettaförhål¬
lande erbjuder den s.k. ledungslamens struktur på
Öland. Dennavar endistriktsskattsomåvilade hära- denaännu undernya tidens böqan som enreliktav den fornakrigstjänstplikten. Enligt»undervisningar¬
na» om skatten i landskapshandlingarna (Smh) ut¬
gjordes ledungslamepenningarna på Öland avskatte¬
bönderna »likasom derasägortillsäger», varigenom
de sins emellankunde bevisa»hurumyckenjordvar
ägande äre».(JfrHafström 1949,s. 187.)Dennapen¬
ningskatt var alltså, till skillnad från andra skatter,
fördelad efter jordatal, alltså attungstal. Omnu le- dungslamen varit beräknad på liknande sätt som i
västra Östergötland,därhamnansynesha betalatett belopp motsvarande 1 gutnisk mark(Dovring 1947,
s.130ff., och1951,s.25f., 323 ff.), bordepåÖland
en åttaattungsgrupp ha erlagt detsamma. Konverte¬
rar vi ledungslamesiffrorna i fogderäkenskaperfrån
1520-och 1530-talen från dansktill gutnisk penning¬
räkning, erhålls för Möckleby härad 19 1/2—21 mark,för Hulterstads häradca29 1/2—31 markoch för Gräsgårds häradca 19-19 1/2 mark,vilket alltså skulle kunna motsvara 156/168,237/248 respektive 152/156 attungarjord. Dessa tal träffar märkligtväl
in på de attungstal vi nyss funnit sannolika för de
tre häradena: 160(2x80),240 och 160.
Ännu i slutet av 1500-talet kunde ledungslame- penningarna på Öland kallas »höö och hamp» (vid
Abraham Angermannus’räfstår 1596;ÄAr,s.42f.),
en förvanskning av det östgötskalaguttrycket »(lig¬
gertill)hå och hamna»,varmed avsågsden iattungar satta jorden. Sambandet mellan attungsindelning
och ledungsorganisation samt häradet, det skattean- svarigadistriktet, framgårhär påtagligt.
Med tanke på vårt antagna öländska 80-attungs-
härad är det av betydande intresse att John Gran¬
lund(1969,s. 65 ff.)kunnatfastställa,attdet gamla
Handbörds härad i östraSmålandtroligen beståttav ettinreochettyttreområdeomvartdera 10 hamnor ä8 hela hemman.
Namnen på de båda häradena påkartanfig. 6 in¬
nehåller inbyggarnamn bildade tillnamnenpå tvåav de större byarna, tillikakyrkbyar, Möckleby (1360:
/ mykkeby, DS 6379) och Gårdby (1381:/gorby,
SRP1625).Dessabyar bör havaritdeegentligasam¬
lingsplatserna för häradsborna, men de judiciella funktionerna,varmed häradsinstitutionennaturligen
närmastassocieras, utövades inte där utan på andra
orter. År 1413 harden för Möcklebo och Gorbo hä¬
rad gemensamme häradshövdingen fastat jord, Hg- gandei Möcklebysocken,»wppa Thceflesrum thinge»
(SD 1661), som alltså rentav hölls utanför dessa hä¬
rads gränser. Den antydda,säkerligen urgamla, ting¬
stadensläge på åsen strax österom Tävelsrums by i Torslunda socken och Algutsrums härad är känt i folktraditionen och bestyrks i lantmäterimaterialet
genom ägonamnen Tingstadshorfvan och Tingstads- kärret. Och den 11 juli 1437 har häradshövdingeni
Möcklebo härad utfärdatettfastebrev»jnnanDudh- erby» (SMR 503). En tingsplats vid Dörby omvitt¬
nades också av Norra Möckleby församlings ålder-
och sexmän vid antikvitetsrannsakningen den 16 juni 1667 (VLA, Kalmar Domkapitels arkiv,F V:l,
s. 55 f.): »Pålandborgen öster om Dörbyäreåtskil¬
liga cirkleravsten lagde,men enstorkretsavtjugo¬
sex store stenar:där säges hava varit tingsstuga, om sommartid». En kilometer söder om Dörby har den tillhörande galgbacken legat, varom marknamnen
Galgerör och Galgmossen skvallrar. Tings- och rät- tareplatserna vid Dörby, centralt belägna inom om¬
rådet för desammanslagnaMöcklebooch Gorbo hä¬
rad, har troligen inrättatsförst efter den sena hop¬
läggningen av dessa båda härads ting. Själva härads- konstruktionen synes alltså här knappast ha varit primärtkoppladtill rättskipningen.
Härad och socknar
Såsom framgåravfig. 1 förelågpå Ölandingengene¬
rell överensstämmelse mellan härads- och socken¬
gränserna. Inte sällan skar häradsgränser igenom socknarna, i ett fall t.o.m. genom en by (Skärlöv i Hulterstads socken), så att häradsindelningen före¬
faller att vilatämligen diskordant översockengräns¬
mönstret. Den omständigheten att sockengränser i
åtminstone fyra fall klöv byar -jämför NedraÅle-
bäckovan — förklararmankanskelättast genomatt betrakta socknarna som yngre indelningsenheter,
varsgränseri vissutsträckning anpassatstillenredan förefintlig distriktsindelning, nämligen det attung- bundna häradets, och i några fall också fått följa gränser mellan häradets underenheter.^ Socknarna harkompakt formade områden, inom vilka kyrkor¬
nairegelärcentralt belägna,såatt ytterst sällannå¬
gon by har närmare till någon annan kyrka än sin egensockenkyrka.
Hur sockenbildningsprocessentillgått ochnärden
varit fullbordad är ej känt. En kyrka är nämnd på
en runsten från mitten av 1000-talet i Bjärby, Run¬
stens socken.^ Deäldstastenkyrkornaansesha varit byggdaredan i förra hälftenav 1100-talet; träkyrkor
som föregångare till några avstenkyrkorna finnsbe¬
lagda (Boström 1982 a). Öland varanslutettill Lin¬
köpings stift senast 1178 (DS 74; Schiick 1959, s.
280 f.). Den kyrkliga indelningen bör rimligen ha
varitfärdigvid mittenav 1100-talet.
Deflestaavsockennamnenärlånadefråndebyar
vid vilka kyrkorna uppförts (fig. 8 och 9), ett av dem frånenicke-agrarbebyggelse:Köping. Mennåg¬
ra ärprimärt namn påkyrkplatsen: Källa, Löt,Borg och Ås; det sistnänmdaär dock som sådant sekun¬
därt och haravlöst ett äldre sockennamn, Ottenby, givet efter en del —»Kyrko-Ottenby»- avbynmed
detta namn som avhysts redan ca 1300 (Göransson 1975, s.71 f).'^ Någraavde sockennamn somöver¬
ensstämmer med bynamn kan faktiskt antas vara
primäraiförhållande tillbebyggelsenamnen;det gäl¬
lerFöra, Alböke (Alboeke; jfrPellijeff 1958), Lång- löt och Gräsgård. Det sista namnet har med viss
Fig. 8. Sandby(i förgrunden) och Egby byarpå ömse sidor omEgby kyrkapå Litorinavallenpä östraÖland. Flygfoto
IngemarBerling1965.
Fig. 9. Hulterstads kyrkbyi Hulterstads härad,belägenpå östra landborgen. Tomtplanen, vilken liksomdeflesta geometrisktre¬
gelbundnatomtanläggningarna påÖlandtroligen tillhör 1300-talet,har sinutgångspunkt ikyrkogårdenssydöstra höm. Flygfoto Ingemar Berling 1965.
sannolikhet övertagitsfråndenfornborg som nukal¬
las Eketorpsborg, under dess tredje användningspe-
riod(sevidarenedan).
Moten
En för Öland speciell indelning varden i två »mot».
Denna var från början rent ecklesiastik. Det norra motet omfattade socknarna på öns nordliga hälft
t.o.m. Glömminge och Runsten, det södrarestenav öns socknar (se fig. 1). Bägge moten räknade 17 socknar, ty under medeltiden fanns i Norra motet
en Borgs socken, denminstapå Öland, som ca1530 uppgått i Räpplinge socken. Motindelningen kom¬
mer första gängen till synesihertiginnanIngeborgs
statuterom allmogens avgifter till prästerskapet för
sillfisket och om »altarläge» m.m. av år 1346 (DS 4118), i vilka socknarna avhandlas i två grupper motsvarande moten ehuru utan att denna områdes-
Fig. 10. Rösslösa galgbacke påvästra landborgen iSödramotet(Kastlösasocken). Galgen,somstod idet bortre »röret»,en av gravhögarna häravbronsålderstyp, användes enligt traditionen sista gången 1855. Flygfoto Lars Bergström1960.
term nämns;det framgår att indelningen hade äldre
anor. 1 några brev från 1430-talet riktade till den
norra sockengmppens kyrkoherdar kallas denna för
»aquilonaris/borientalis synodus» eWer »prepositura»
(UUB, C 19, fol. 230v-232r; SMR 239), alltså det
norra ’prästmötet’ eller ’prosteriet’. De äldsta be¬
läggen på den svenska benämningen »mot» pådes¬
sa sockengrupper är från 1478-80 och återfinns i
Kalmar nunneklostersuppbördsbok(RA, D9).^ Be¬
teckningen prosteri syneshavarit enoegentligterm.
ty under medeltiden låg Öland i sin helhet under
en enda prost, fr.o.m. 1300-talet iregel knuten till
Gärdslösa kyrka. Stundom omtalasdockprostarvid
sidan av Ölandsprosten, och sedan 1500-talets bör¬
jan hade vartderamotet egenprost;år 1652 delades
Ölandi trekontrakt.^
Ölands tudelning i mot har sinnaturligarotiöns långsmalageografiska utsträckning.
Omkring 1500 har motenbörjat användas också
som världsliga förvaltningsdistrikt. Sålunda under-
handlade överheten med allmogen 1506 och följan¬
de år i militära och fiskala frågor med moten som bas (BSH5,nr 63, 113, 119, 309). År 1513nämns förstagången särskilda fogdarinorraoch södramo¬
tet under slottsfogdenpå Borgholm (DNXVI353).
Under Vasatiden var också motendet givnaunder¬
laget för fögderiindelningen,ävenomenskildheterna
i denna indelning växlade under tidens gång (J.A.
Almquist, 2, 1919-22, s. 24ff.). (Jfr Schuck 1953,
s. 10, 16, och 1959,s.231.)
Även för rättskipningen blev moten de osökt lämpligare områdena.År 1606 sammanlades aUa hä- radena i vartdera motet till en domsaga. Och 1649 reglerades också tingslagsindelningen så att därefter varje motbildade ett enda tingslag,en ordningsom bestod ända till 1943, dåmotensammanslogs. (J. E.
Almquist, 1, 1954,s.361 ff.; Wullt 1948 och 1961.)
Att motenvarrationellare enheter än de småÖlands- häradena antyds avatt också tidigare på 1600-talet
häradena i regel samlades tillgemensamma ting två och två eller ibland motvis (Landin 1963—67). Re¬
dan tidigare hölls ej sällan ting med tvåhärad »till¬
hopa» (t.ex. enligt domböcker i Smh 1547:2 och 1552:4C).
Den sekulära och sekundära motindelningen an¬
slöt självfallet till häradsgränserna. Därför kom Glömminge socken och de fyra södra byarna i Run¬
stenssockenattunder nyatidenliggai Södramotet.
GenomhistoriensupprepningharÖlandi våradagar, fr.o.m. 1974, återfått en indelning som sammanfal¬
ler medmötens,idet attdess bådakommuner,Borg-
holm och Mörbylånga, skils av denyngre motgrän-
sen så som den var dragen sedan de fyra Runstens- byarna år 1886 överförts från Möckleby härad till
RunstenshäradiNorramotet.
Det kan ej visas attdet funnitsen forntida eller pre-ecklesiastik hälftdelning av Öland som förebild
till moten (jfr Schuck 1953, s. 16), och dettaärej
hellerjustsannolikt.
Häradsindelningens kronologi
Begreppet härad omnämns för Ölands del första gången i 1281 års ovan berörda skattestadga:»pro- uinciavulgariterdicta hcerad»(DS736).’ Imotsats
till en äldre forsknings tveksamhet att betrakta hä- radsindelningen på Öland som stabil och särskilt gammalanses numera Öland tillhöra det sydskandi-
naviska området med gammal häradsindelning(An¬
dersson 1965,s.9).
Med hänsyn till det starka samband som enligt
vad vi ovanfunnit harråttmellanhäradsindelningen
åtminstone på södra Öland och attungssättningen
ärde äldstaskriftliga beläggen för jordatalet attung också av intresse vid en diskussion om häradets ål¬
der. DetförstasäkraomnämnandetpåÖlandärfrån
1224 (DS 144, feldaterat); ett merapokryfiskt be¬
lägg, som rören donation av två attungar i Frönäs,
Persnäs socken, hänför sig till tiden omkring 1170 (Ahnlund 1948, s. 316 ff.). Att attungsindelningen
varit genomförd senastpå 1100-talet förefaller plau-
sibelt. Om attungsindelningens ålder i Sverige har Dovring också generellt fastslagit att den tordevara
»avsevärt äldreän 1100-taletssenarehälft»(1947,s.
179f.).
Då attungssättningen uppenbart tjänat ledungs-
väsendets syften, kommer idetta sammanhang den
rätt gåtfulla sveaväldesanläggningen »Sveabod» i blickpunkten. Åren 1220 och 1224 donerade ko¬
nungarna Johan Sverkersson respektive Erik Eriks¬
son till Riseberga kloster i Närke ett ägokomplex
kallatSueabothjSweabodh (DS 185, 144,3856),be¬
läget längst söderut på Öland, där ödebebyggelsen Sviboäng i Åssockenoch byn SviboiVentlingesoc¬
ken bevarat dess namn. Godset hade tidigare haft
karaktär av jarlsförläning; redan Henrik Schuck (1914, s. 33 f.) antog att detta kronogods haft en särskild funktion inom sveastatens administration,
som ett »rods bo» anvisat åt jarlen såsomledungs-
flottans chef. Den livliga diskussionen härom inom
den historiska och språkvetenskapliga litteraturen —
som däri också indragit några särpräglade sydöländ-
ska bynamn av uppsvenskt kynne —har ihuvudsak
bekräftat rimligheten av Schiicks syn. Ett stöd för
tesen om Sveabods troligen fundamentala rollinom den tidiga svenska qötågsorganisationen ger ägo¬
namnet Bosholmpåettängsskifte vidstrandenome¬
delbart nedanför platsen för den huvudsakligen re¬
dan under medeltiden övergivna ursprungliga byn
eller gården Sveabod i östradelen av Ottenby lund (LmK, Ås 17). Dengamla holmen torde ha tillhört det »Bo» där konungens eller jarlens bryte har resi- derat, föratttala med Östgötalagenstermer. Begrep¬
pet »bo» avsåg under medeltiden en centralgård in¬
om viktiga förvaltningssystem; vimöterdet f.ö. på Öland som namnpåhuvudgården förbiskopsstolens
öländska godskomplex i Bredsättra socken. Bo i Sveabod synes ha varit lokaliserat till närhetenaven
ledungshamn,strategisktbelägen ejlångt frånÖlands
södraudde, sedan 1000-talets mitt detsvenskastats- territorietssydligautpost.®
ÄnnuenmärkliganläggningpåsödraÖlandtorde
vararelevant förfråganomhäradsindelningens date-
ring, den numeravälundersöktaEketorpsfornborg i Gräsgårds socken,8kmnorr omdetgamla Sveabod.
Dess tredje, tidigmedeltida användningsfas har såda¬
nadrag,t.ex.centralkökssystemetoch det starkt mi¬
litärainslaget i fyndbilden, attdess funktion,så vitt jag kan se,bäst kanförståssomettbefäst garnisons¬
läger för förläggning av svenska styrkor(Göransson 1975, s. 79, och 1978 a, s. 152 f), enuppfattning
som även biträds av arkeologisk expertis (Edgren 1982). Den allmänna synkronitetenoch dengeogra¬
fiska närheten mellan konungens Sveabod och det
fasta borglägret (»Eketorp III») styrker antagandet
att ett samband förelegat mellan dessa inrättningar;
statsmakten har låtit återupprusta den närmast be¬
lägna övergivna bygdeborgen. Eketorp III låter sig
datera till perioden mellanca 1000, eller något tidi¬
gare, och ca 1300 (Wegraeus 1976, fig. 21; Näsman 1976, s. 59). Tidsparallelliteten med de danska vi- kingatidsborgarna—fällningenavtimret i Trelleborg
är dendrokronologiskt bestämd till år 980 (Olsen 1980) —ärviktig medhänsyn tiU den modernatolk¬
ningen av dessa borgars funktion:sombaserför den kungliga maktapparaten och centra för statlig för¬
valtning(Jansson1981).
Den specifika roll som sveaväldets stödjepunkter på södraÖland uppburit har tydligen redan i 1200-
talets böljan varit utagerad, eftersom kungarna då
avhänt sig Sveabod. Försvars-och förvaltningscent-
rum för Öland varalltsedan omkring 1280 denmo¬
derna kastellborgen Borgholm, men redanpå 1100-
talet kan viktiga administrativa funktioner havarit förlagda till det Borg, som uppenbarligennamngivit Borgs sockenkyrkafrån 1100-talet (Boström 1982a,
s. 18 f.) ochvars namntvivelsutan ocksåutgörförle¬
den iBorgholmsnamnet.
Mycket talar för att det attungbaserade häradet på Öland sammanhänger med den statliga funktions- utövningen vid öns sydspets. Häradsindelningen, åt¬
minstone på södra och mellersta Öland, skulle däri¬
genomkunnatidfästasnärmasttill 1000-talet.
En granskning avhäradenas namnkan nu ge an¬
ledning till misstanken att häradsindelningeninte är homogen över hela ön. (Om namnen se Andersson 1965, s. 69 ff)De flestaavhäradena harnamnsom direkt eller indirekt utgårfrån namnpå större byar belägna vidlandborgarna, Ölands geografiska ledlin¬
jer, i regel kyrkbyar, nämligen Runsten,Möckleby, Gårdby, Hulterstad, Algutsrumoch Smedby;Bårby- byarna ärintekyrkbyar. EttspecialfallärGräsgårds¬
namnet, ty det finns fog för att förmoda att detta
namnegentligenavsettjustvadvinukallar Eketorps borg;vändningen »iuxtagresgard»i ett parbiskops-
brev av år 1279 (DS 661, 662) kan troligen tastill
intäkt för en sådan tolkning (Stenberger 1970, s.
110; Blomkvist 1972, s. 49 f.; Göransson 1975, s.
79; Fritz 1978, s. 322 f). I så fall har kyrkan fått
namn efter borgen; denlilla kyrkbyn Gräsgårdär i varje fall att betrakta som en utflyttning ur det
störreMellstaby.
Dessanamn måste åsyfta häradenas samlingsplat¬
ser för någotändamål.Attdetta ej varit detjudiciel-
la värvet har visettovanvid diskussionenomMöck- lebo och Gorbo härads egenskaper. Tingsplatserna
har så vitt det är känt haft andralägen, ofta långt
från bebyggelse. Sålundahar Borbo härads ting den
10 oktober 1393 håUits»arcetthom thinxsdaghoc
a rcetthom thinxs stadh a Iwndho thinghe» (SRP 2693, 2694), med vilken lokalisering bör avses en
Fig. 11. Regelbundet formade inägoomräden på sydvästra Öland.De inringade siffrornaangerbyarnasattungstal. En¬
ligt rekonstruktionsförslaget är attungens modellyta en kvadrat med sidan 1200 alnar av typen »naturlig aln»,ca 47,0cmläng; mätredskapet kan ha varitettrep om60alnar.
Tydligast framträderutmätningsförfarandet i Mysinge bys gärde. Bengtstorp är troligen en sekundär utbrytning ut Norra Bärby. De streckade inägogränserna markerar »bol- stadsrenar» mellanbygärden liggande i »gätdeslag».
