NATURVÄRDESINVENTERING ÖCKERÖ KRETSLOPPSPARK, ÖCKERÖ KOMMUN 2015

N ATURVÄRDESINVENTERING

Ö ^CKERÖ K RETSLOPPSPARK , Ö CKERÖ KOMMUN 2015

2015-11-23

Naturvärdesinventering

Naturcentrum AB har, på uppdrag av Ramböll, genomfört inventeringar av natur- värden och skyddsvärda arter i planområde Öckerö kretsloppspark, Öckerö kommun.

Inventeringen genomfördes 151016 och inkluderade såväl landmiljöer som marina grundområden. I rapporten redovisas 1 delområde med naturvärde som identifierades vid fältbesöket.

Uppdrag: Naturvärdesinventering av planområde Öckerö Kretsloppspark, Öckerö kommun På uppdrag av: Job van Eldijk, Ramböll

Inventering och rapport: Therese Johannesson/Naturcentrum AB Foton i rapporten: Therese Johannesson © Naturcentrum AB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING  

1  Uppdrag  ...  4  

2  Beskrivning  av  inventeringsområdet  ...  4  

3  Metod  och  resultat  ...  4  

4  Naturvärdesinventering  ...  6  

6  Artskyddsförordningen  och  dess  arter  ...  8  

7  Referenser  ...  10  

Bilaga  1.  Naturvärdesinventering  ...  11    

1 Uppdrag

På uppdrag av Ramböll/ Job van Eldijk har Naturcentrum AB genomfört en inventering av natur- värden med anledning av upprättande av detaljplan för Öckerö Kretsloppspark, Öckerö kommun.

Planområdet framgår av bild 1 och är beläget nordväst om färjeläget på Hönö Pinan.

2 Beskrivning av inventeringsområdet

Det inventerade området omfattar till största delen exploaterade mark på Hönö Pinan.

Områdets norra landdelar utgörs av hällmarker, små träddungar samt exploaterad mark. Hällmar- kens berghällar är klädda av olika lavar och i skrevor växer bland annat stagg, fårsvingel, stensöta, kaprifol, rotfibbla och gullris. Till busk- och trädskiktet hör skogsalm Ulmus glabra CR, björk, rönn, vide, brakved, en, nypon och slån. Vid stängslet öster om vindkraftverket noterades ett krypbjörn- bär, sannolikt skageracksbjörnbär Rubus nordicus NT¹. I de exploaterade delarna förekommer flora typisk för kultur- och ruderatmarker, så som kålmolke, revormstörel, åkersenap, vit sötväppling, blåeld, såpnejlika och nattljus. I väster noterades backvial, en ärtväxt som förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige, inte sällan på kulturpåverkad mark.

Planområdets södra landdelar utgörs av exploaterad mark i form av hårdgjorda ytor.

Planområdets nordvästra del utgörs av vattenmiljöer i form av marina grundbottnar med sjögräs, i detta fall skruvnating, samt spridda förekomster av stenar med algpåväxt av framför allt blåstång.

Bild 1. Karta över det inventerade planområdet.

3 Metod och resultat

1

3.1  Kända  uppgifter  om  biologisk  mångfald  i  området  

Relevant information om nationella skyddsformer, Natura 2000-områden, skyddade områden enligt internationella konventioner, naturvårdsavtal, riksintresse för naturvård och friluftsliv har insamlats från kartverktyget ”Skyddad natur” (Naturvårdsverket). Förekomst av naturvårdsarter (rödlistade arter, signalarter) har eftersökts på Artportalen samt i utdrag från ArtDatabankens databaser om rödlistade och skyddade arter. Övrigt underlagsmaterial som använts är ”Öckerö naturvårdsplan 2014” samt ”Strandskydd i Öckerö kommun 2002”.

3.1.1  Lagligt  skydd  och  inventeringar  

Ingen del av planområdet ligger inom skogligt biotopskydd, naturreservat eller Natura 2000- område. Det utgör inte heller riksintresse för naturvård eller friluftsliv. Inga värdefulla våtmarker har av Länsstyrelsen avgränsats inom inventeringsområdet. Jordbruksverket har inte angett någon ängs- och betesmark, ej heller har Skogsstyrelsen pekat ut någon nyckelbiotop, naturvärdesobjekt eller sumpskog inom eller i direkt angränsning till området. Inga skyddsvärda träd har rapporterats från inventeringsområdet till Trädportalen.

Den del av planområdet som utgörs av vatten ligger inom strandskyddat område.

Bild 2. Den del av planområdet som utgörs av vatten ligger inom strandskyddat område.

3.1.2  Naturvårdsarter  

Inga naturvårdsarter finns rapporterade till Artportalen under perioden 1980–2015.

3.2  Naturvärdesinventering  

Planområdet inventerades den 16 oktober 2015. Naturvärdesbedömning enligt bilaga 1 genomför- des och totalt avgränsades ett delområde med naturvärde i form av grunda, marina bottnar.

Vid fältbesöket noterads två rödlistade arter; skageracksbjörnbär Rubus nordicus NT och skogsalm Ulmus glabra CR. Det bör i detta sammanhang nämnas att det finns viss osäkerhet när det gäller bestämningen av skageracksbjörnbäret och det beror på att krypbjörnbär generellt är svårbestämda.

En anledning är att vissa av de karaktärer man behöver studera, så som blommor och bär, endast

finns under en begränsad del av säsongen. Skogsalm är rödlistad som CR (se bilaga 1 för förklaring av rödlistekategorierna). Anledningen till klassningen är att arten drabbats av sjukdomen almsjuka som dödar träden. Äldre träd som inte är angripna kan vara resistenta mot sjukdom och bör ej av- verkas då de kan vara viktiga vid en framtida återetablering av arten. Yngre träd utan naturvär- desstrukturer (ihåligheter, naken ved, svampangrepp) har inte samma värde, men bör om möjligt också sparas. Den skogsalm som noterades inom planområdet är ett ungt träd.

4 Naturvärdesinventering

Bild 3. Delområden med naturvärden inom planområdet samt punkt för rödlistade arter. Fyndet av skage- racksbjörnbär är osäkert, då krypbjörnbär generellt är svårbestämda på grund av att vissa av de karak- tärer man behöver studera, så som blommor och bär, endast finns under en begränsad del av säsongen.

4.1  Delområde  1  

Naturtyp: Grund marin mjukbotten

Naturvårdsarter och strukturer: Typiska arter*, marin mjukbotten med sjögräs i skyddat läge**, inslag av sten med makroalger***

Naturvärdesbedömning: Naturvärdesklass 3 – naturvärden

* Med typiska arter avses arter som är listade i beskrivning av Natura 2000-habitatet ”Sandbankar 1110”. För alla typer av mjuka grundbottnar är dessa typiska arter användbara som naturvårdsarter, eftersom kunskapen om rödlistade arter är bristfällig i dagsläget samt att signalarter inte är ett etablerat begrepp på samma sätt som för landbaserade miljöer.

**Grunda marina mjukbottnar har en ekologiskt viktig funktion som födosöks-, rast-, reproduktions- eller uppväxtom- råde för smådjur, fisk och fågel.

***Inslag av sten är positiva biotopkvaliteter som bidrar till att skapa mångfald.

Beskrivning:  Området utgörs av grunda, marina mjukbottnar. Merparten av strandlinjen är sten- skodd, endast i väster förekommer naturlig strandlinje och här dominerar havssäv vegetationen. Vid fältbesöket var djupet ca 0,5 m. Områdets lerbottnar är delvis vegetationsklädda. Vegetationen do- mineras av skruvnating som förekommer fläckvis. Norr om delområdet tätnar beståndet av skruv-

nating och bildar heltäckande mattor. I princip all skruvnating var vid fältbesöket beväxt med fin- trådiga alger. Dock förekom varken mattor med lösliggande fintrådiga alger eller ytor med syrefri botten. På de stenar som förekommer inom område växer blåstång, havssallat, Ceramium sp. och rödsvansing. Den sistnämnda är introducerad rödalg som förekommer naturligt i bland annat i Medelhavet. Vid inventeringen noterades för naturtypen typiska arter som pungräka, sandräka, sandmussla, sandmask, nätsnäcka och stubb (Pomatoschistus sp.).

4.1.1  Sjögräs  –  biologisk  betydelse  

Sjögräs är marina fröväxter med rotstängel (rhizom, jordstam) som återfinns kustnära. I Sverige finns fyra arter av sjögräs: ålgräs (Zostera marina), dvärgålgräs (Z. noltii) hårnating (Ruppia maritima) och skruvnating (R. cirrhosa). Hårnating och skruvnating är fleråriga sjögräs med trådsmala, grenade blad. De hittas i bräckt vatten på skyddade mjukbottnar både på västkusten och i Östersjön, ofta i blandade bestånd med ålgräs, eller i Östersjön med andra arter av blomväxter och kransalger.

Sjögräs utgör den strukturella grunden för mycket artrika och produktiva ekosystem. De förändrar också den fysiska miljön där de växer och har därför stor ekologisk betydelse i kustzonen i flera olika avseenden:

• Primärproduktion av sjögräs: betas av t ex fågel

• Substrat för påväxtalger och fastsittande djur: underlag för påväxtalger samt fastsittande djur och växter

• Skyddande struktur och födokälla: tredimensionell struktur som skyddar mindre fiskar och kräftdjur/tillgång på föda för vuxna fiskar

• Dämpning av ström och vågenergi: minskar resuspension och erosion av bottensediment och ökar sedimentation av partiklar ur vattnet

• Stabilisering av sediment: binder sediment och minskar erosionen

• Syreproduktion: frisätter syre som förbättrar vattenkvaliteten för djur

• Hög artrikedom: antalet växter och djur är ofta flera gånger högre än i närliggande icke ve- getationsklädda bottnar

Bild 4. Delområdet 1 utgörs av lerbotten med glest förekommande skruvnating. I direkt anslutning till del- området norrut tätnar beståndet av skruvnating, som här bildar täta undervattensängar. All skruvnating inom delområdet var mer eller mindre beväxt med fintrådiga alger.

Bild 5. Exempel på arter som noterades vid inventeringen; pungräka, sandmussla (nedgrävd) och näts-

näcka.

6 Artskydd

EU:s  art-­‐  och  habitatdirektiv  

EU:s art- och habitatdirektiv (rådets direktiv 92/43/EEG) är till för att säkra den biologiska mång- falden genom bevarandet av livsmiljöer och arter inom EU. Målet är att alla livsmiljöer och arter ska ha en positiv bevarandestatus. Art- och habitatdirektivet består av två huvuddelar: det ekolo- giska nätverket Natura 2000 och artskydd. Natura 2000 behandlar speciellt utsatta arter och deras livsmiljöer och dessa livsmiljöer och arter finns upptagna i bilagorna I respektive II i direktivet. De är sedan implementerade i svensk lagstiftning via förordningen om områdesskydd (bilaga 3) i miljö- balken och upptagna i artskyddsförordningen (bilaga 1, angivna med B).

Delen om artskydd behandlar generellt artskydd och gäller arter som listats i art- och habitatdirektiv bilaga IV och även dessa finns i artskyddsförordningen första bilaga (angivna med N). Detta skydd gäller överallt för de upptagna arterna och innebär att det är förbjudet att:

- Avsiktligt fånga eller döda arterna (4 § 1 punkten) - Förbjudet att avsiktligt störa arterna (4 § 2 punkten)

- Förbjudet att avsiktligt förstöra eller samla in ägg (4 § 3 punkten)

- Förbjudet att avsiktligt eller oavsiktligt skada eller förstöra fortplantningsområden och viloplatser (4 § 4 punkten)

För arter som är fridlysta enligt 6 § innebär det att det är förbjudet att:

- avsiktligt eller oavsiktligt döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in exemplar - avsiktligt eller oavsiktligt ta bort eller skada ägg, rom, larver eller bon.

Den praktiska skillnaden mellan 4 § och 6 § är att arternas livsmiljö inte är skyddad enligt 6 §, vilket de däremot är enligt 4 §. Länsstyrelsen kan bevilja dispens för åtgärder som innebär att man riskerar att döda djur eller växter som omfattas av 6 §. Djur och växter som skyddas av 4 § har ett mycket starkare skydd.

Området bedöms ha mycket lågt värde som biotop för arter som berörs av artskyddsförordningen 4§.

Området bedöms också ha mycket lågt värde som biotop för arter som är fridlysta enligt 6 § i artskyddsförordningen.

EU:s  fågeldirektiv  

Enligt Artikel 5 i EU:s fågeldirektiv (79/409/EEG) ska medlemsländerna vidta nödvändiga åtgärder för att införa ett generellt system för skydd av samtliga de fågelarter som avses i Artikel 1. Motsvarande bestämmelse finns införd i bland annat artskyddsförordningen

(2007:845). Enligt den svenska översättningen av fågeldirektivet är det bland annat förbjudet att avsiktligt störa fåglarna, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med detta direktiv.

När det gäller fåglar finns en förteckning framtagen av Naturvårdsverket avseende fågelarter som ingår i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv, är rödlistade i Sverige eller har minskat med minst 50% under perioden 1975-2005 enligt svensk häckfågeltaxering (Tabell 1 i bilaga 3 i ”Handbok för artskydds- förordningen. Del 1 – fridlysning och dispenser”). Arter som finns med i förteckningen bör ges speciell uppmärksamhet vid tillämpningen av förbudet mot att störa fåglarna.

Inga arter i förteckningen finns rapporterade för planområdet eller noterades vid fältbesöket.

7 Referenser

ArtDatabanken 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken SLU, Uppsala ArtPortalen (www.artportalen.se)

Den virtuella floran. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/pilos/piloaur.html

Ekologigruppen AB 2013. Metoder för bedömning av naturvärden i marina områden – eN förstudie på uppdrag av Havs- och vattnemyndigheten.

Främmande arter i svenska hav.

http://www.frammandearter.se/5arter/pdf/Dasya_baillouviana.pdf Kartverktyget ”Skyddad natur”: http://skyddadnatur.naturvardsverket.se/

Kilnäs, M. Länsstyrelsen Västra Götaland 2002: Strandskydd i Öckerö kommun MARBIPP "Marine biodiversity, patterns and processes" (www.marbipp.se) Naturcentrum AB 2014: Naturvårdsplan Öckerö kommun

Naturvårdsverket 2009: Handbok i artskyddsförordningen. Del 1 – Fridlysning och dispenser. Naturresurs- avdelningen.

Naturvårdsverket 2011: Sandbankar EU-kod 1110. Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1.

Infokarta Västra Götaland. http://ext-webbgis.lansstyrelsen.se/Vastragotaland/Infokartan/

SIS. 2014. Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) – Komplement till SS 199000

Bilaga 1. Naturvärdesinventering

Naturvärdesinventering    

Syfte  

Naturvärdesinventering är en väl beprövad metod för inventering och värdering av skyddsvärda naturmiljöer. Syftet är att med en rimlig arbetsinsats kartera områden med naturvärden inom ett aktuellt område. Resultatet kan t ex användas som underlag för kommunal och regional planering, tillståndsärenden m.m. Naturvärdesinventering kan göras översiktlig över större områden, t ex en hel kommun eller mer fördjupat och noggrant inom mindre och begränsade områden. Metoden är utarbetad efter samma principer och riktlinjer som gäller för Naturvårdsverkets, länsstyrelsens och Skogsstyrelsens inventeringar t ex ängs- och hagmarksinventering och nyckelbiotopsinventering och är anpassad så att resultat från dessa inventeringar kan vägas in.

Förarbete  

Tillgängligt underlagsmaterial från länsstyrelse, skogsstyrelse och kommun sammanställs och analy- seras. Uppgifter om hotade eller i övrigt skyddsvärda arter inhämtas från Artdatabanken och Art- portalen.

Inventering  

Biotoper som under förarbetet misstänks kunna hysa naturvärden besöks i fält. Inventeringen inne- bär i huvudsak identifiering, avgränsning och beskrivning av skyddsvärda biotoper. Dessa biotoper värderas enligt en 3-gradig skala (se Naturvärdesbedömning). Avgränsning av varje område görs med utgångspunkt från ekologiskt funktionella gränser.

Vid inventeringen eftersöks särskilt naturvärdesintressanta arter som signalarter och rödlistade arter samt allmänna biotopstrukturer som kan ligga till grund för bedömning och värdering av varje bio- top. Biotopinventeringen innefattar inte någon fullständig inventering av arter. Enskilda rödlistade arter eller signalarter kan förbises. För bästa resultat rekommenderas att inventering utförs under vegetationssäsong april–oktober. Inventering kan i de flesta fall även utföras andra tider men be- dömningarna blir mer osäkra.

I de fall sjöar och vattendrag omfattas görs bedömningar endast med utgångspunkt från vad som kan uppfattas från land. Undersökningar under vattenytan ingår ej såvida inte särskild överens- kommelse träffats kring detta.

Signalarter  och  rödlistade  arter  

Med signalarter (S) menas arter som indikerar högre naturvärden. Där signalarter påträffas är sanno- likheten stor att andra skyddsvärda eller rödlistade arter också förekommer. Med rödlistade arter avses sådana som enligt specifika kriterier bedöms löpa riska att försvinna från Sverige. Sveriges officiella lista över rödlistade arter har fastställts av Naturvårdsverket. De rödlistade arterna indelas i olika kategorier utifrån utdöenderisk.

Hotkategorier: RE – Försvunnen (Regionally Extinct) CR – Akut hotad (Critically Endangered) EN – Starkt hotad (Endangered)

VU – Sårbar (Vulnerable)

NT – Missgynnad (Near Threatened)

DD – Kunskapsbrist (Data Deficient)

Kategorin DD innehåller arter som misstänks vara hotade eller missgynnade men där utdöenderis- ken inte gått att bedöma. Dessutom finns, utanför listan, kategorierna LC – Livskraftig (Least Con- cern) för arter som inte kan placeras i någon av ovanstående kategorier samt NE – Ej bedömd (Not Evaluated).

Resultat  

Biotopkarteringen presenteras med kartor där områden med naturvärden redovisas. I text ges kort beskrivning till varje område. Beskrivning innehåller en textsammanfattning av varje områdes värde, känd förekomst av rödlistade eller andra särskilt intressanta arter samt områdets naturvärde enligt en 3-gradig skala.

Naturvärdesbedömning    

Här presenteras Naturcentrums metod för att klassificera miljöer med utgångspunkt från deras biologiska och ekologiska värden – ”naturvärdesbedömning”. Det är naturligtvis ingen exakt veten- skap utan baserar sig på värdering av artinnehåll, strukturer och objektets ålder m m. I varje enskilt fall måste en lång rad aspekter bedömas, värderas och vägas mot varandra, men med den nationella skalan som utgångspunkt. Vid naturvärdesbedömningen värderas biotoper i olika klasser. Höga klassningar betyder att naturvärdet kan vara av nationell dignitet. En viss naturvärdesklass innebär inte automatiskt ett visst skydd. För att ett område skall vara skyddat krävs särskilda beslut eller förordnanden. Vissa områden med naturvärden är skyddade enligt lag, t ex naturreservat eller bio- topskydd, men huvuddelen saknar formellt skydd. Däremot är det brukligt att man så långt som möjligt tar hänsyn till områden med naturvärden vid såväl samhällsplanering som vid skogs- och jordbruk.

Naturvärdesbedömningar gäller alltid för de förhållanden och med den kunskap som var känd vid inventeringstillfället. Ny kunskap eller ändrade förhållande kan hypotetiskt innebära att ett områdes värde eller avgränsning kan ändras. Ett område som bara konstaterats ha ”naturvärden” (skall läsas att objektet har minst ”naturvärden”) kan ha höga naturvärden eller unika naturvärden. Det kan bero på hur väl undersökt det är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv.

Vid värderingen är områdenas biologiska värden mest betydelsefulla. Det biologiska värdet bedöms i första hand med utgångspunkt från vilka arter eller artgrupper som noterats eller sedan tidigare är kända, men även med utgångspunkt från förekomst av viktiga ekologiska strukturer (vilket kan vara viktiga förutsättningar för krävande arter). I de fall geologiska värden ingår i bedömningen anges detta särskilt.

Betydelse för friluftsliv ingår inte i ”naturvärdesbedömningen”. Om ett område har betydelse för friluftsliv anges det däremot separat som en tilläggsinformation.

Objekt med naturvärden

Det enskilda området har betydelse på lokal (kommun) nivå och för spridning av arter och för variation i landskapet. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att arealen av områden med naturvärden inte minskar, utan snarare ökar.

Objekt med höga naturvärden

Dokumenterad förekomst av viktiga strukturer och/eller arter. God förekomst av signal- arter eller viktig ekologisk funktion. Ovanliga naturtyper. Förutsättningar för rödlistade arter. Viktiga spridningscentra och värdekärnor. Oftast svåra att återskapa. Det enskilda området har stor betydelse, åtminstone på regional (län) nivå.

Objekt med unika naturvärden

Mycket god förekomst (många olika arter eller stora populationer) av signalarter samt fö- rekomst av rödlistade arter, eller mycket viktig ekologisk funktion. Mycket viktiga sprid- ningscentra och värdekärnor. Sällsynta naturtyper. Dessa områden är oftast mycket svåra att återskapa. Det enskilda området har mycket stor betydelse på regional och nationell nivå (Sverige). Det finns få motsvarigheter i regionen och landet.

Naturvärden  

En grundläggande fråga vid naturvärdesbedömning är att avgöra om ett område har naturvärden eller ej. Områden med ”naturvärde” avser en miljöer som har större betydelse för djur och växter än vårt vanliga produktionslandskap (åkrar, brukade skogar och tätorter). Det kan t ex handla om ett vattendrag, en våtmark, ett öppet dike, en åkerholme, ett äldre eller ovanligt skogsbestånd, en stenmur eller ett gammalt träd. Dessa områden har betydelse för variationen i landskapet och det är viktigt för biologisk mångfald att denna typ av områden ej blir färre utan snarare tvärtom.

Objekt som åtnjuter ett generellt biotopskydd enligt miljöbalken 7 kap 11 § och förordning (1998:1252) om områdesskydd 5 § bör betraktas som naturvärden. Av praktiska skäl kan dock inte alla sådana mindre områden redovisas.

Ett område som konstaterats ha ”naturvärden” kan också ha höga naturvärden eller till och med unika. Det kan bero på vilken kunskap man hunnit skaffa sig, hur väl undersökt området är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid en översiktlig inventering kan en van fältin- venterare relativt snabbt identifiera de flesta miljöer med naturvärden. Genom fördjupade invente- ringar av arter och strukturer kan man konstatera vilka områden som dessutom hyser höga eller kanske till och med unika naturvärden.

Höga  naturvärden  

Om man kan konstatera att området hyser livskraftiga bestånd av så kallade signalarter (arter med särskilda miljökrav) eller innehåller viktiga ekologiska strukturer har området höga naturvärden.

Gemensamt för många områden med höga naturvärden är att de har värden som är svåra eller omöjliga att få tillbaka - om de försvinner. Sådana här miljöer har till viss del omfattats av natur- typsvisa inventeringar som ordnas i Länsstyrelsens, Skogsstyrelsens, Naturvårdsverkets och Jord- bruksverkets regi, men långt ifrån alla områden är kända.

Exempel på områden med höga naturvärden är t ex naturliga ängs- och betesmarker, nyckelbioto- per i skogen, opåverkade våtmarker, naturskogar m.m. Hit hör också livsmiljöer enligt EU:s habi- tatdirektiv med gynnsam bevarandestatus.

Områden med höga naturvärden bör betraktas som ”Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt enligt miljöbalken 3 kap 6§”. Stöd för en sådan tolkning finns bl a i förarbetena till naturresurslagen. Sådana områden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att områden med höga naturvärden bevaras och sköts på ett sätt så deras värden består.

Unika  naturvärden  

I vissa fall kan det vara önskvärt att skilja ut de allra mest värdefulla områdena. Vi kallar dem områ- den med unika naturvärden. Till denna grupp hänför vi bl a livsmiljöer med livskraftiga bestånd av hotade eller rödlistade arter. Det kan också vara miljöer med lång historisk kontinuitet eller särskilt stor ekologisk betydelse t ex viktiga reproduktionsområden, rastplatser eller växtmiljöer. Det kan vara viktiga kärnområden inom en större miljö med höga naturvärden. Det kan också vara en större miljö med få motsvarigheter i regionen.

Naturvärdesbedömningen som visas i värdepyramiden ovan bygger på erfarenhet och allmänna, veder- tagna naturvårdsprinciper. Figuren är bredast vid basen och smalast vid toppen. Detta belyser att de mil- jöer som återfinns längst upp i pyramiden är sällsyntare än sådana som finns längre ner i pyramiden.

klass III klass II

klass I

Höga eller unika naturvärden motsvarar “ekologisk särskilt känsliga områden ” enligt MB och PBL (motsvarar nyckelbiotoper enligt Skogsstyrelsen eller klass 1–2 i äldre inventeringar av länsstyrelsen). Ofta förekommer av en eller flera rödlistade arter.

Dessa miljöer är ofta svåra eller omöjliga att återskapa.

BILAGA - värdepyramid (natur)

Områden med naturvärden som inte kunnat konstateras som höga. Har ändå stor betydelse på lokal nivå och för spridning av arter och variation i landskapet. Motsvarar klass 3–4* i äldre inventeringar av länsstyrelsen.

“NATURVÄRDEN”

“HÖGA NATURVÄRDEN”

“UNIKA NATURVÄRDEN”

Produktionslandskap (>80% av kommunens yta).

Rationellt och modernt inriktad skogs- och jord- bruksmark, städer, vägar och tätorter.

“LÄGRE NATURVÄRDEN”

* i enskilda fall klass 2 i våtmarksinventer- ingen eller lövskogs- inventeringen