1
”JAG TÄNKER ATT BARNETS BÄSTA ÄR EN TERM VI ANVÄNDER VÄLDIGT
MYCKET, MEN KANSKE INTE DEFINIERAR SÅ OFTA”
EN KVALITATIV STUDIE OM SOCIALSEKRETERARES UPPLEVELSER OCH DILEMMAN VID LVU-PROCESSEN OCH BEDÖMNINGEN AV BARNETS BÄSTA
SANNA GUSTAFSSON FRIDA TENGSMAR
Examensarbete i Socialt arbete Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogram 205 06 Malmö
Januari 2022
2
”I THINK THAT THE BEST INTEREST OF THE CHILD IS A TERM WE OFTEN USE, BUT MAY NOT DEFINE AS MUCH”
A QUALITATIVE STUDY OF SOCIAL WORKER´S EXPERIENCES AND DILEMMAS IN THE LVU PROCESS AND CONSIDERATION OF THE CHILD´S BEST INTERESTS
SANNA GUSTAFSSON FRIDA TENGSMAR
Gustafsson S. & Tengsmar F. ”I think that that the best interests of the child is a term we often use, but may not define as much – a qualitative study of social worker´s experiences and dilemmas in the LVU process and consideration of the child´s best interests. Degree project in Social work 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social work, 2022.
Compulsory care of a child is one of the most intrusive interventions that can be made in a child's life, but a protective task that social services have been obliged to carry out. In the case of compulsory care of a child, the social secretary is faced with a number of different difficulties and dilemmas that can be linked to coercion in LVU legislation and consideration of the child's best interests. The aim of this qualitative study is to investigate social workers, in social services' child and family investigation, experience of how the child's best interests are taken into account in LVU processes och what thoughts and ethical dilemmas arise for social workers in connection to the LVU process in the meetings with children and parents, and also how can this be understood in relation to their professional role. By using an interview based qualitative method, this study strives to reach a deeper understanding of social workers' experience of the subject matter. The results of this study shows that the experience of the child's best interests is a concept that social workers must constantly define and describe as situational, based on the child's situation. A common description of the child's best interests is that it is a concept that needs a definition and frame of reference, as the lack of a definition makes it more difficult for social workers to consider what is in the child's best interests. This study reaches the conclusion that social workers experience the LVU process to be harmful to the relationship between both children and parents, and parents and social services. Based on this, the social workers felt that it was a huge ethical dilemma to use LVU, as the implementation of the LVU law was both emotionally stressful and comes with its limitations. This despite knowing that LVU should function as a protection for the child and its best interests.
Keywords: the best interests of the child, participation, social worker, ethical dilemmas, LVU
3
FÖRORD
Att skriva ett examensarbete i par kräver ett hänsynstagande och tillit till både sin egen och andras förmåga för att det ska fungera. Detta har varit en tuff men rolig resa där livet som småbarnsföräldrar i pandemitider i kombination med uppsatsskrivande gett oss båda en riktig utmaning. Med gemensamma krafter, styrkor och svagheter tog vi oss i mål.
Vi vill härmed rikta ett tack till alla deltagare som ställt upp och delat med sig av sina
upplevelser av arbetet med LVU-processer och tagit sig tiden att diskutera och reflektera med oss i en tid där många ärenden behöver behandlas. Tack för att ni gjorde vår uppsats möjlig!
Tack till vår handledare Johanna Sixtensson för att du lotsat oss rätt och för att du ständigt ingav ett lugn när tiden började kännas knapp.
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING 6
1. 2 Syfte 8
1. 3 Frågeställningar 8
1. 4 Avgränsning 8
1. 5 Definition av begrepp samt förkortningar 8
2. TIDIGARE KUNSKAPSLÄGE 9
2. 1 Socialsekreterares upplevelser av barnets bästa 10
2. 2 Barns delaktighet 11
2. 3 Etiska dilemman hos socialsekreteraren 12
2. 4 Komplexitet och utmaningar i arbetet med barn och familjer 14
3. TEORI 16
3. 1 Gatubyråkrater och dess handlingsutrymme 16
3. 1. 1 Organisationens villkor och bristen på resurser 17
3. 1. 2 Makt och relationen till klienten 18
3. 2 Barn som sociala aktörer med rättigheter 18
4. METOD 20
4. 1 Val av metod och tillvägagångssätt 20
4. 2 Litteratursökning 21
4. 3 Urval 22
4. 4 Genomförande av intervjuer 23
4. 5 Transkribering och bearbetning av data 24
4. 6 Analysförfarande och val av teori 25
4. 7 Förförståelse 25
4. 8 Etiska överväganden 26
4. 9 Att arbeta och skriva tillsammans 27
5. RESULTAT OCH ANALYS 27
5. 1 Presentation av informanter 27
5. 2 Socialsekreterares upplevelser av barnets bästa 28
5. 3 Barns delaktighet 30
5. 4 Förutsättningar och förhållningssätt i samtal 32 5. 5 Etiska dilemman och utmaningar i socialsekreterarens arbete 35
5
5. 5. 1 Samarbetet och alliansen med föräldrarna 35
5. 5. 2 Svårigheterna och dilemman med tvång 38
5. 5. 3 Känslomässigt påfrestande arbete 39
5. 5. 4 Resursbrist 40
6. AVSLUTANDE DISKUSSION 42
6. 1 Sammanfattning av resultatet 42
6. 2 Avslutande diskussion 43
7. LITTERATUR- OCH REFERENSLISTA 46
8. BILAGOR 49
8. 1 Bilaga 1: Informationsbrev 49
8. 2 Bilaga 2: Intervjuguide 50
6
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Hennes död väcker frågan: Sätter svensk lag barnets bästa främst? (Dagens Nyheter 2020)
År 2016 föds en liten flicka och strax efter sin födsel får hon sekretessbelagda
personuppgifter eftersom hennes biologiska föräldrar inte anses kapabla till att ta hand om henne och utgör ett hot mot hennes säkerhet (Jacobs & Tunberger, 2021; Dagens Nyheter 2020). Barnet omhändertas enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) och placeras i ett familjehem där hon växer upp. Flickan hette Esmeralda, men kom till att kallas ”Lilla hjärtat” av både socialtjänst som sjukvårdspersonal på sjukhuset där hon föddes. När Esmeralda placeras hos sitt familjehem några dagar efter sin födelse har hon cirka 3,5 år kvar att leva (Dagens Nyheter 2020-03-08). Hösten 2019 återplaceras Esmeralda hos de biologiska föräldrarna, vilket kom att föranleda till Esmeraldas bortgång, innan hennes fyraårsdag. Fallet ”Lilla hjärtat” blev en följd av familjehemsmamman Melinda Jacobs kamp för Esmeraldas upprättelse och har uppmärksammats av både politiker och samhälle, vilket lett till att frågan om svensk lag sätter barnets bästa främst lyftes fram (Dagens Nyheter, 2020-03-08; Jacobs & Tunberger, 2021).
Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52), som förkortas LVU, som
”Lilla hjärtat” omhändertogs med reglerar bestämmelser kring tvångsvård av barn och unga.
I Socialstyrelsens handbok LVU-handbok för Socialtjänsten (2020) beskrivs att barnets behov av god omvårdnad och uppfostran, samt rätten till trygghet ska i första hand barnets
vårdnadshavare tillgodose. I de fall att vårdnadshavaren inte är förmögen att tillgodose barnets behov kan Socialnämnden gå in och erbjuda stöd i form av frivilliga insatser från socialtjänsten enligt Socialtjänstlagen (2001:453). Om detta av olika anledningar inte kan ske på frivillig väg kan det i vissa fall bereda väg för tvångsvård enligt LVU (Socialstyrelsen, 2020). Beslut enligt LVU fattas alltid av Förvaltningsrätten oavsett om det föranletts av en ansökan av socialtjänsten eller ett tillfälligt beslut av ett omedelbart omhändertagande av socialtjänsten. I de fall som ett barn behöver beredas vård enligt LVU genom ett omedelbart omhändertagande ska det tydligt framgå att barnets hälsa eller utveckling är under allvarlig risk och att en avvaktan på Förvaltningsrättens beslut inte är möjlig (Tryblom, Törnqvist &
Hellström, 2020; Socialstyrelsen, 2020). Vid ett omedelbart omhändertagande kontrolleras det skriftliga underlaget för omhändertagandet av Förvaltningsrätten i efterhand. Detta innebär att socialtjänsten ges fyra veckor till att sammanställa ett skriftligt underlag och inkomma med en ansökan om vård enligt LVU efter ett omedelbart omhändertagande.
(Socialstyrelsen, 2020; Tryblom, Törnqvist & Hellström, 2020; Leviner & Lundström, 2017).
Efter beslut om LVU fastställts av Förvaltningsrätten övertar socialtjänsten ansvaret för barnet och är därmed skyldig att se till att barnets behov tillgodoses. Det finns inte någon bestämd tidsåtgång för hur länge ett LVU får pågå eftersom Förvaltningsrätten omprövar sitt beslut var sjätte månad och beroende på under vilken paragraf barnet har beretts vård så upphör vården när barnet fyller 18 respektive 21 år.
I Esmeraldas fall omhändertogs hon på grund av att föräldrarna inte ansågs kapabla att ta hand om henne utifrån hemsituation och psykisk ohälsa hos föräldrarna (Jacobs & Tunberger, 2021). De förutsättningar som finns för att omhänderta ett barn enligt LVU återfinns i 2 § och 3 § LVU (Socialstyrelsen, 2020). I 2 § LVU behandlas vad som i det “vardagliga” sociala arbetet ofta kallas för ”miljöfallen” och tar fäste vid hur barnets hemmiljö ser ut som till exempel utsätts barnet för olika former av våld, omsorgssvikt eller annat som kan uppstå i
7
hemmet. Jämfört med 3 § LVU som ser till barnets egna beteende, till vardags även kallade
“beteendefallen”, vilket innebär att om barnet uppvisar en allvarlig destruktivitet i form av till exempel missbruk eller kriminalitet gör detta att barnet kan komma att bli aktuellt för ett omhändertagande enligt LVU (ibid.). I båda fallen måste barnet anses vara utsatt för så svåra och allvarliga risker att frivilliga insatser inte anses genomförbara eller att ett eventuellt samtycke från vårdnadshavare inte anses tillförlitligt och LVU bedöms därför lämpligt för att säkra barnets behov (Leviner & Lundström, 2017).
I Sverige är det kommunerna och socialtjänsten som på uppdrag av Socialnämnden innehar uppdraget att skydda barn och unga med stöd av såväl Socialtjänstlagen som LVU-lagen (Socialstyrelsen, 2020). I förarbetena till LVU-lagstiftningen framgår det att syftet med lagen är främst att tillhandahålla skydd och vård för samhällets mest utsatta barn och förvalta dessa barns skyddsintresse (Prop. 2002/03:53; Socialstyrelsen, 2020). LVU-lagstiftningen fastställs av Högsta Förvaltningsdomstolen var en skyddslag som vars tillämpning ska vara för barnets bästa (RÅ 2008 ref. 55). Ansvaret för bedömningen och beaktande av barnets bästa vid LVU förfarande är främst socialtjänstens utifrån det uppdrag myndigheten ålagts att utföra, men även domstolen tillskrivs ansvar då beslutsfattandet av LVU åligger dem. I LVU
lagstiftningen 1 § beskrivs hur ”barnets bästa alltid ska vara avgörande vid beslut enligt denna lagen”. Begreppet barnets bästa är något som är återkommande inom såväl
barnskyddsarbete som lagstiftningar och har en tydlig förankring till barnets rättigheter. Det har sedan Barnkonventionen (2018:1197) blev lag i Sverige år 2020 kommit att läggas ytterligare tyngd vid förankringen till barnets bästa vid beslutstagande. I Socialstyrelsen (2020) framgår det att begreppet barnets bästa är ett flexibelt begrepp som varken i lagrum eller förarbeten till lagar har en tydlig begreppsdefinition eftersom det i mångt och mycket är en bedömningsfråga från ärende till ärende (Prop. 2002/03:53). I Socialstyrelsens (2020) beskrivning av hur barnets bästa bedöms beskrivs detta som ett tillvägagångssätt som utgår från ett beaktande av tidigare forskning, barnets egna åsikter och inhämtning av uppgifter från föräldrarna och professionella kring barnet. Socialstyrelsen (2020) framhäver i sin beskrivning att barnets bästa alltid är en bedömningsfråga med hänsynstagande till de omständigheter som finns kring barnet. I Barnombudsmannens (2020) rapport till FN:s barnkommitté kring efterlevnaden av barnkonventionen betonas bristen på användandet av barnets bästa som tillvägagångssätt i barnutredningar, vilket kommer av avsaknaden av tydliga definitioner och riktlinjer för begreppstillämpningen för professionella.
Ett omhändertagande är ett maktutövande som beskrivs som en stor inskränkning på dels barnets privat- och familjeliv dels de grundläggande mänskliga rättigheterna (Leviner &
Lundström, 2017; Claezon, 2004). Leviner och Lundström (2017) skriver hur det är
samhällets skyldighet att skydda barnets rätt till ett privat- och familjeliv likaväl som det är samhällets skyldighet att skydda barnet från utsatthet. Denna skyldighet innebär att barnets rättigheter kan komma att inskränkas och barnets skyddsbehov ges företräde. Att
omhändertagandet kan beskrivas som ett maktutövande bidrar också till en maktlöshet hos socialsekreteraren (Claezon, 2004). Makt beskrivs i form av handlingsutrymme att hjälpa utsatta barn och ungdomar med stöd av LVU och maktlöshet i form av att till exempel de begränsningar som LVU medför i socialsekreterarens handlingsutrymme. Detta i
kombination med att det inte ges tillräckligt med tid eller utrymme att reflektera över vad arbetet inneburit för respektive barn och ungdom skapar variationer av olika dilemman inom professionen (Claezon 2004). I det sociala arbetet finns en ständig närvaro av moraliska och etiska aspekter som skapas i relation till den samhällsmoral och de samhällsnormer som finns kring hur familj och föräldraskap bör se ut. Detta påverkar även hur socialsekreterare får och
8
bör agera inom ramen för vad som anses vara rätt och fel när det kommer till andras barn (Banks, 2012). Den etiska karaktären som finns i det sociala arbetet gör att det konstant är av vikt att kritiskt reflektera över sitt arbete för att kunna förstå den komplexitet och de
motsägelser som finns i rollen som socialsekreterare. Att reflektera över sitt arbete, skriver Banks (2012) är också av värde för att kunna förstå de etiska dilemman som uppstår och hur professionella kan hantera sin egen roll utan att skuldbelägga sig själv i sitt arbete.
Att tvångsomhänderta ett barn är som tidigare betonats av Leviner och Lundström (2017) ett av de mest integritetskränkande ingrepp som kan göras i ett barns liv, men är dessvärre ett skyddsuppdrag som samhället ålagt socialtjänsten att ansvara för att uträtta (Socialstyrelsen, 2020). De svårigheter och dilemman som socialsekreteraren ställs inför vid beslut om LVU kan betraktas kopplas till dels att lagstiftningen berör tvångsåtgärd mot någons vilja dels den otydlighet som återfinns i begreppet barnets bästa. Barnets bästa har varken i LVU-
lagstiftningen eller förarbetena till lagrummet en tydlig definition, utan bedöms med hänsyn till omständigheterna kring barnet (Prop. 2002/03:53; Socialstyrelsen, 2020). I relation till Esmeraldas situation bedömdes hennes bästa i ena stunden vara att skyddas från de
biologiska föräldrarna för att i ett senare skede anses kunna återgå till sin biologiska familj (Jacobs & Tunberger, 2021). Detta skildrar även svårigheterna som följer av den
familjeorienterade synen som dominerar i det svenska samhället, vilket innebär att
sammanhållning av familjen är en stark norm som är svår att bryta (Andersson & Sallnäs, 2019). Med anledning av ovanstående vill vi undersöka hur begreppet barnets bästa bedöms utifrån professionellas upplevelser av nuvarande LVU-lagstiftning och vilka etiska dilemman och utmaningar som uppstår i relation till LVU-processen och dess yrkesroll.
1. 2 Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare inom socialtjänsten upplever att barnets bästa bedöms i LVU-processer. Syftet är också att undersöka vilka utmaningar och etiska dilemman som uppstår för socialsekreterare i situationen kring LVU-processen i mötet med barn och föräldrar samt hur dessa kan förstås i relation till deras yrkesroll.
1. 3 Frågeställningar
- Vad är socialsekreterares upplevelser av hur barnets bästa bedöms i LVU-processer?
- Vilka utmaningar och etiska dilemman uppstår för socialsekreterare i situationen kring LVU-processen i mötet med barn och föräldrar? Hur kan dessa förstås i relation till deras yrkesroll?
1. 4 Avgränsning
Studien har valt att intervjua socialsekreterare som arbetar inom socialtjänstens
myndighetsutövning med inriktning på barn- och familjeutredningar med särskilt fokus på barnskyddsarbetet. Detta eftersom det är den enhet inom socialtjänsten som fattar beslut enligt Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (1995:90) och därigenom beaktar barnets bästa vid dessa beslut.
1. 5 Definition av begrepp samt förkortningar
I detta avsnitt redogörs för de centrala begreppen kommer att tas upp i studien.
9
Barnkonventionen: Med detta begrepp avses i denna studie att hänvisa till FN:s konvention om barnets rättigheter (2018:1197), som i vardagligt tal kallas för barnkonventionen. Denna konvention innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn (UNICEF, 2021).
Barn: I denna studie kommer barn att definieras enligt barnkonventionens definition av barn som en person under 18 år (UNICEF, 2021)
Barn och familjeutredning: I denna studie väljs barn och familjeutredningar att definieras med stöd av Socialstyrelsens (2015) skift Utreda barn och unga, där definitionen av
begreppet avser den utredning som handlägger och utreder barnets behov skydd och föräldrarnas föräldraförmåga inom enheten för barn och familj på den kommunala
socialtjänsten. Begreppet avser hela utredningsförfarandet från utredningens aktualisering tills att ett beslut fattats.
Barnskyddsarbete/Barnskyddsutredningar: Detta begrepp kommer i denna studie att välja att definieras med stöd av Socialstyrelsen (2015) skrift att Utreda barn och unga. I denna skrift framgår det att barnskyddsutredningar avser de utredningar där barnet kan vara i behov av skydd. Dessa utredningar ska enligt Socialstyrelsen (2015) ha högsta prioritering inom socialtjänstens arbete. Utredningarna kan föranledda till placering av ett barn enligt
Socialtjänstlagen (2001:453) eller LVU. I denna studie kommer begreppet barnskyddsarbete eller barnskyddsutredning att hänvisa till placering av barn enligt LVU.
LVU: En förkortning av Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (1995:90).
Lagen avser att tillgodose att barnet får den vård som hen har ett behov av om det inte kan nås via frivillig vård genom samtycke av vårdnadshavare (Socialstyrelsen, 2020).
Socialtjänst: Begreppet är i denna studie ett samlingsnamn för den kommunala verksamhet som bedriver socialt arbete inom kommunens gränser (Socialstyrelsen, 2015).
Socialsekreterare: I denna studie avser begreppet socialsekreterare att referera till de tjänstepersoner som arbetar med att utreda barn och familjer inom en kommunal socialtjänst (Socialstyrelsen, 2015).
SoL: En förkortning av Socialtjänstlagen (2001:453). Lagen är den ramlagstiftning som styr socialtjänstens arbete, uppdrag och målsättning.
Vårdnadshavare: Detta begrepp kommer i denna studie att definieras ur det som framgår i 6 kapitlet i Föräldrabalken (1949: 381) som gör gällande att ett barn står under vårdnad av båda sina föräldrar till dess att barnet fyllt 18 år. I vissa fall kan det vara så att föräldrarna inte har vårdnaden om barnet och att det istället finns andra ställföreträdande för barnet med samma mandat som en förälder (Föräldrabalken, 1949: 381). I denna studie görs ingen skillnad på förälder eller vårdnadshavare utan dessa begrepp kommer att användas likvärdigt i
beskrivningen av dem som har hand om ett barn primärt.
2. TIDIGARE KUNSKAPSLÄGE
I detta avsnitt presenteras den tidigare forskning som finns inom det valda forskningsämnet.
Följande artiklar som presenteras nedan har sökts fram genom databaserna Sociological Abstract och Psycinfo utifrån relevans till studiens frågeställningar och syfte. Artiklarna
10
kommer att presenteras i korthet med fokus på dess resultat och slutsatser för att i resultat- och diskussionsavsnittet i studien analyseras och diskuteras i relation till denna studies resultat. Utifrån artiklarnas innehåll kommer de att redovisas enligt följande teman:
Socialarbetares upplevelser av barnets bästa, barns delaktighet, etiska dilemman hos socialsekreteraren och komplexiteten och utmaningar i arbetet med barn och familjer.
2. 1 Socialsekreterares upplevelser av barnets bästa
I Tärnfalk och Alms (2021) artikel Social worker motivations and organisational
prerequisites for care of children who commit crimes beskrivs socialsekreterares perspektiv på hur barns behov och bästa uppfattas och bedöms i praktiken vid omhändertagande enligt LVU. Studien syftade till barn i åldrarna 15 – 17 år som begått brott, där straffet för barnet blivit ungdomsvård som mynnat ut i en placering enligt LVU efter avtjänat straff. I Tärnfalk och Alm (2021) intervjuas sex socialsekreterare inom Stockholms Stad eller närliggande kommuner, där samtliga informanter hade erfarenhet av bedömning kring barnets bästa enligt de ovanstående ramarna. Resultatet av Tärnfalk och Alm (2021) studie vittnar om en
avsaknad av en tydlig definition av barnets bästa och socialsekreterarna beskriver hur detta leder till svårigheter med bedömningen kring barnets bästa. I studien refererar
socialsekreterarna till diskussioner med kollegor och yrkeserfarenhet som referensram vid bedömning och beslutstagande om barnets bästa. Det beskrivs även hur vissa
socialsekreterare använder sin magkänsla eller sunt förnuft kring rätt och fel som komplement till sin yrkeserfarenhet vid bedömningen om frågan, samt belyser hur
utbildningen till socionom inte bidragit till kunskap eller en definition av begreppet barnets bästa.
I Tärnfalk och Alms (2021) studie delar samtliga socialsekreterare åsikt kring barnets deltagande bör uteslutas utifrån sin mognad vid beslutstagande om LVU enligt 3 §. Tärnfalk och Alm (2021) belyser hur detta ställningstagande både strider mot både Barnkonventionen och Socialtjänstlagen, då barn alltid ska ges rätten att delta vid beslut gällande dem själva. I studiens resultat betonas frågan kring om barnets bästa handlar om att främja barnets behov eller om att skydda samhället. I studien belyses den balansgång som uppstår vid
beslutsmotivering kring tvångsvård om det är ett skydd för barnen som lagstiftningen gör gällande eller om det också blir ett samhällsskydd. Socialsekreterarnas uppfattning av detta är att det i hälften av ärendena handlar om ett skydd för barnen och den övriga hälften ett skydd för samhället. Det framgår i studiens slutsatser att definitionen av begreppet barnets bästa inte upplevs ha en tydlig teoretisk förankrad definition utan framställs som situationsanpassad och känslobaserad, där bedömningarna kring barnets bästa bedöms utifrån individuella
referensramar uppbyggda av yrkeserfarenhet, personliga- och kollegiala uppfattningar, samt förnuft eller magkänsla kring rätt eller fel.
I Keddell (2016) artikel Interpreting children’s best interests: Needs, attachment and decision-making skildras hur barnets bästa konstrueras ur socialsekreterares perspektiv som en konstruktion av barnets behov. Keddell (2016) tillfrågade 22 socialsekreterare och 15 informanter bestående av biologiska föräldrar, fosterföräldrar och tre ungdomar. Syftet med studien var att ge en förklaring till hur barnets bästa konstrueras i barnskyddsärenden.
Keddell (2016) beskriver i studien hur barnets behov härleddes till anknytningsteorin utifrån att denna teori har en framträdande roll i barnskyddsarbetet i engelskspråkiga länder, då studien var genomförd på New Zeeland. Anknytningsteorin beskrivs enligt Keddell (2016) var nyckeln till förståelse av barnets bästa i dessa länder utifrån att barnet ses som en individ
11
som är i behov av skydd från att fara illa, vilket kommer av de individualiserade föreställningarna som välfärden i dessa länder är byggda på.
2. 2 Barns delaktighet
Toros och Falch-Eriksens (2020) studie I do not want to cause additional pain …”– child protection workers’ perspectives on child participation in child protection practice syftar studien till att undersöka socialsekreterares uppfattning och perspektiv på barns deltagande i barnskyddsärenden. Studien är genomförd i Estland, där 104 socialarbetare ombads att besvara en fråga kring sina tankar om barns deltagande i barnskyddsärenden via en nätbaserad undersökning. Resultatet av studien visade att det som mest relaterades till och som blev synonymt med barns deltagande var att, fråga barnen om dess åsikt.
Socialsekreterarna i studien såg barns deltagande i beslutsfattandet som en viktig del vid beslut om barnets bästa. Detta kombinerades med beskrivningar av vikten av att ett barn blir hörd och ges möjligheten till att dela med sig av sina tankar. I Toros och Falch-Eriksen (2020) lyfts även socialsekreterarna fram det lagkrav som finns kring barnets deltagande i ärenden som berör dem och reflektioner kring att barns deltagande i sitt ärende beror på barnets mognadsnivå och ålder. Ytterligare reflektioner som gjordes var kring tankarna om att varje barn och ärende är unikt och ska behandlas utifrån detta. I studien belyses tidsfaktorn som en utmaning för socialsekreterarna både utifrån att det tar tid att bygga en
förtroendeingivande relation till barnet och utifrån den tidspress som finns i barnskyddsärende gällande domstolsförfarandet.
Toros och Falch-Eriksen (2020) beskriver i resultatet hur socialsekreterare intog ett protektionistiskt förhållningssätt vid samtal med barn, särskilt vid frågor kring barnets utsatthet och hur uppmuntran till deltagande kunde föranleda till smärta hos barnet. Att skydda barnet från påfrestande smärta och till viss del från information som kan ge upphov till smärta var förklaringarna som socialsekreterare gav för att inte förorsaka stress och tillskriva barnet ansvar för sin situation. Åldersfaktorn beskrevs som en avgörande faktor kring vilket förhållningssätt socialsekreterare hade vid samtal med barn. Toros och Falch- Eriksen (2020) betonar hur barnet ses som expert på sin situation och vikten av att
socialsekreterare har ett barncentrerat perspektiv. Vid beslut kring barnets bästa kunde ett beslutstagande inte göras utan att höra barnets åsikt. Det framgick även i resultatet av studien att trots att socialsekreteraren inte alltid kunde ta hänsyn till barnets önskemål, var det av vikt att lyssna till barnet och informera barnet om beslut.
Att viktiga faktorer av ett barns delaktighet är att barnet blir lyssnad till och upplever sig hörd skriver även Pölkki et al. (2012) i sin artikel Children's Participation in Child-protection Processes as Experienced by Foster Children and Social Workers om. I denna studie tillfrågades åtta barn som blivit placerade i familjehem och fyra socialsekreterare inom barnskyddsarbetet kring sitt perspektiv på barns delaktighet i barnskyddsutredningen, vilket utgjorde studiens syfte. Resultatet av Pölkki et al. (2012) studie betonades barnen starkt hur viktigt det var för dem att socialsekreteraren visade ett genuint intresse för dem och lyssnade på deras önskemål och åsikt. Barnen beskrev att delaktighet för dem var betydelsefullt men inte alltid innebar att barnet behövde vara aktiv i samtliga sammanhang utan fick närvara och ges möjlighet till information och ställa frågor. Det var av vikt för barnen att få förklaringar på placeringen och framtidsplanerna. Barnen beskrev sina upplevelser av delaktigheten i processen som större efter placeringen än före. I studien framgår det att de intervjuade barnen hade önskat mer information för att förstå sitt sammanhang.
12
Utifrån socialsekreterarnas perspektiv i Pölkki et al. (2012) beskrivs barnet precis som i Toros och Falch-Eriksen (2020) som en viktig källa till kunskap om barnets situation. Det fanns även liknelser i socialsekreterarnas beskrivningar i Pölkki et al. (2012) med de beskrivningarna som fanns i Toros och Falch-Eriksen (2020) gällande värdet att lyssna på barnet och hur ålder får en avgörande roll i möjligheten till deltagande i processen.
Socialsekreterare beskrev barnets situation som svår och som i Toros och Falch-Eriksen (2020) belystes vikten av att inte tillskriva barnets ansvar för sin situation. Utifrån detta gavs förklaringen av socialsekreterare i Pölkki et al:s (2012) studie kring hur arbetet med att skydda barn är bestående av konflikter mellan att skydda barnet och möjliggöra deltagande för barnet, vilket är en utmaning för socialsekreterare. I resultatet i Pölkki et al:s (2012) lyftes även andra utmaningar fram i möjliggörandet av barns deltagande i barnskyddsutredningar.
Bland dessa utmaningar framställs brist på resurser inom verksamheten såsom yrkeskompetens och den ständiga tidsbristen som de största posterna.
2. 3 Etiska dilemman hos socialsekreteraren
I artikeln Decision-Making and Ethical Dilemmas of Child and Family Social Workers skriven av Bertotti (2010) beskrivs det i inledningen av artikeln hur socialsekreterare i sitt dagliga arbete hamnar i etiska dilemman kring vilket handlande som anses vara rätt, då det inte finns tydliga ramar kring vad som är ett ”rätt” förhållningssätt. Artikeln är skriven ur en italiensk kontext och belyser de dilemman som kan kopplas till socialsekreterarnas roll inom barnskyddsarbete och hur dess arbete ständigt omprövas av politiska beslut, välfärden och rättssystemet. Bertotti (2010) väljer i sin studie att använda sig av begreppet makroområden när hon talar kring välfärdens organisation och rättssystemet som sedan 2000-talet början genomgått djupa förändringar i Italien. Det beskrivs i artikeln hur förändringar inom välfärden lett till förändringar inom barnskyddsarbete och hur dessa medför en ökad komplexitet i arbetet som socialsekreterare inom denna enhet bedriver, därigenom
beslutstagande om vad som är barnets bästa. Syftet med Bertottis (2010) studie är att studera effekterna av samhällsförändringar inom socialsekreterarnas arbete inom barnskydd och studera hur socialsekreteraren hantera de ”nya” dilemman som uppstår. För att tillhandahålla denna information genomfördes 32 djupintervjuer av socialsekreterare inom
barnskyddsarbetet genom ett snöbollsurval.
I studiens resultat beskrivs hur Bertotti (2010) skildrar tre huvudsakliga etiska dilemman i arbetet. De första dilemmat behandlar komplexiteten i att balansera olika ”rättigheter” mot varandra, vilket kan ta sig uttryck i hur olika behovsprinciper ställs mot varandra som till exempel ett barns behov av skydd mot förälderns behov av stöd. I artikeln lyfts även det andra dilemmat fram kring hur det i relationen mellan socialsekreterare och organisation kan uppstå en strukturell osäkerhet utifrån professionens komplexa roll och dess självständighet i arbetet. Socialsekreterare refererar till detta dilemma som den minskning av resurser och kontroll av deras arbete som kommit av effekterna av samhällsförändringar. Detta har föranletts till förändringar inom det sociala arbetet och barnskyddsarbetet,som i
förlängningen begränsat socialsekreterares handlingsutrymme. I dessa beskrivningar skildras hur socialsekreterare hamnar i etiska dilemman i sin professionella roll eftersom de arbetar dels för familjer, dels för socialtjänsten. Detta uttrycks i termer av att arbeta för två
uppdragsgivare där den ena ska stå i centrum för arbete men den andra styr budgeten. Det tredje dilemmat som Bertotti (2010) belyser handlar om dilemmat som kan uppstå mellan professioner i till exempel rättssystemet och socialpolitiken, exempelvis att professioner som arbetar parallellt med varandra inte ser på saker på samma sätt och hur det kan uppstå
13
dilemman mellan professioner som arbeta för samma sak, dvs. att skydda barn. Bertotti (2010) beskriver i sin artikel hur socialsekreterare utifrån dessa tre etiska dilemman väljer att hantera dem olika utifrån dess sammanhang, vilket kan innebära att socialsekreterare väljer att sluta arbeta och byter yrkesbana eller försöker förändra handlingsutrymmet. Slutsatsen av studien är att samhällsförändringar har en stor inverkan på barnskyddsarbetet medfört
rollbyten och tyngre mandat.
Lozano Vicente (2015) belyser även de etiska dilemman som uppstår i arbetet med barn i sin artikel Ethical issues in the intervention with families and children. Syftet med denna studie var att analysera hur etiskt ansvar tas i arbetet med familjeinterventioner i Italien. I studien beskrivs hur etik alltid är en aktuell fråga i det sociala arbetet och hur etiken och de beslut som tas inom arbetet med familjeinterventioner påverkas av såväl ekonomiska resurser och politiken som bedrivs. Resultatet av studien betonar särskilt socialsekreterares dubbla
handlingsutrymme utifrån dess arbetsroll att både agera som ett familjestöd för familjen som att vara ett skydd för barnet. Lozano Vicente (2015) beskriver hur familjekonstellationen är en viktig del av arbetet med barn, då familjen beskrivs som en institution som ansvarar för att besluta om och definiera vad som är bäst för dess medlemmar. Detta innebär att det är av vikt att socialsekreteraren tar detta beaktande i sitt arbete. När föräldrarna inte kan agera som garanter för sina barns intresse och bästa, hamnar detta ansvar på socialsekreteraren, vilket genererar svåra ställningstaganden. I barnskyddsarbetet går principen kring barnets bästa framför andra principer, vilket medför att socialsekreterare måste ha kunskap, kapacitet och auktoritet att bedöma barnets bästa. Utifrån detta lyfter Lozano Vicente (2015) hur barnets bästa är ett obestämt juridiskt och etisk begrepp med suddiga gränser mellan respekten för familjekonstellationen och skyddet för barnet. Barnskyddsarbetet utgör enligt Lozano Vicente (2015) den aktiva beståndsdelen i arbetet med att försvara barns rättigheter, vilket innebär att gå emot både föräldrarna och barnets vilja, önskemål och autonomi. Lozano Vicente (2015) beskriver i studiens resultat hur barnskyddsarbetet inte enbart består av etiska dilemman och karaktärer utan även inkluderar moraliska, juridiska och politiska dilemman. Dessa dilemman kan stå i motsättning till varandra genom att moraliska principer i arbetet med individers autonomi kommer i konflikt med etiska och juridiska principer vid ett omhändertagande av ett barn. I dessa situationer ges barnets bästa företräde, vilket gör ingripandet i sig
sanktionerat med ansvar och offentligt mandat utifrån de juridiska ramarna. Lozano Vicente (2015) beskriver även andra etiska dilemman som uppstår i arbetet i relation till familjens deltagande i utredningen och interventioner, samt inhämtning av information om familjen från andra instanser och kring inhämtning av samtycke från föräldrarna.
I artikel Child protection systems between professional cooperation and trustful relationships: A comparison of professional practical and ethical dilemmas in
England/Wales, Germany, Portugal, and Slovenia skriven av Meysen och Kelly (2018) beskrivs hur barnskyddsarbetet bedrivs i en miljö av konflikter mellan olika intressen och en konstant ambivalens i involverade parters livssituation. Denna arbetsmiljö kräver att
professionella kan orientera sig i relationen till familjen och kan reglera spänningarna som uppstår i dessa relationer gällande interventioner och ingripande åtgärder. Studien betonar hur etik får en avgörande roll i insatserna som professionella aktualiserar i barnskyddsarbetet.
Meysen och Kelly (2018) studie skildrar hur kulturella normer, värderingar och politik i länderna England/Wales, Tyskland, Portugal och Slovenien skiljer sig åt i arbetet med barnskyddutredningar. Studien jämför hur olika interventioner, etiska dilemman och förhållningssätt ser ut i de fyra olika länderna och varför beslut om att tillförsäkra barnets bästa skiljer sig åt. Den aktuella studien bygger vidare på två andra studier, varav den ena
14
studerade de juridiska institutionella ramar inom området våld och de andre förfarandet av barnskyddet i 9 olika europeiska länder. I den aktuella studien genomfördes intervjuerna i en fokusgrupp med 75 professionella från de fyra ovanstående länderna. Informanterna gavs tillfälle att reflektera kring olika roller, ansvar och perspektiv för att ge en förståelse kring de spänningar som kan uppstå arbetes riktlinjer och vad den professionella gör.
Ett av de etiska dilemman som Meysen och Kelly (2018) belyser i studiens resultat är hur arbetet är förenat med känslor av press, oförståelse och oro. Informanter från samtliga länder lyfte fram hur arbetet ansågs ouppskattat och förde med sig en oro kring barnets
välbefinnande och säkerhet, vilket även följdes av en oro kring sin egen säkerhet utifrån arbetets premisser. Att arbeta med att skydda barn beskrivs i studiens resultat vara en ständig balansgång mellan att gå in för sent eller för tidigt med insats, vilket samtliga informanter var eniga om. Etiska dilemman om konflikter mellan lagrum och professionellas omdöme
betonades i Meysen och Kelly (2018) och härledde till diskussioner kring om
socialsekreterare skulle följa lagen till punkt och pricka eller följa sitt eget professionella omdöme om vad som ansågs bäst för barnet och försöka vidga lagen med sitt
handlingsutrymme. Det etiska dilemmat som skilde sig mest mellan länderna enligt Meysen och Kelly (2018) var besluten kring omhändertagande av barn. I Tyskland kom beslut om att omhänderta barn att handla om dilemmat kring barnets rätt att leva med familjen (artikel 9 i Barnkonventionen) och barnets rätt att leva fritt från våld (artikel 19 i Barnkonventionen).
Detta skiljde sig mot Englands sätt att förhålla sig till frågan som istället satte barnets säkerhet och skydd framför allt, där skyddet för barnet kom till att bli normen.
Diskussionerna som följde bland de tyska informanterna handlade om de intressekonflikter som uppstod i anslutning till det professionella omdömet och begreppet mod kom till att hamna i centrum av diskussionen. Informanterna beskrev hur det uppstod en inre konflikt i dem kring vilket beslut som skulle fattas, där ansvaret för barnet konstant närvarande.
Informanterna i Tyskland förklarade att de hamnade i dilemmat kring om barnet skulle vara kvar i familjen med en stödinsats och riskera far illa eller omhändertas, då informanterna pekade på att upprätthålla riskerna med att barnet far illa i hemsituationen var synonymt med en kränkande behandling av barnet. Tyskland och Englands informanters sätt att förhålla sig till frågan kring omhändertagande i Meysen och Kelly (2018) skilde sig mycket utifrån hur Portugals och Sloveniens informanters ställde sig till den, då de kritiserade beslutet om omhändertagande av barnet och ansåg att det sällan var förenligt med barnet bästa.
2. 4 Komplexitet och utmaningar i arbetet med barn och familjer
I Gümüscü, Nygren och Khoo (2020) studie om Social work and the management of complexity in Swedish child welfare services belyses hur svenska socialsekreterare inom barnskyddet hanterar komplexiteten som uppstår utifrån de organisatoriska förutsättningarna i arbetet och det arbete som bedrivs med familjerna de möter i sin yrkesroll. Komplexiteten definieras i studien som utmanande utifrån yrkesrollen som socialsekreterare har i
verksamheten och hur dess arbete består av komplexa sociala problem i samhället.
Socialsekreterarens roll beskrivs i studien som utmanande, då de är medvetna om behoven och problemen som kan finnas inom en familj, men samtidigt finns en insikt i vilka problem som bedöms mindre troliga att lösa. Studiens genomförande utgick ifrån att socialsekreterare från tre olika kommuner i Sverige fick tilldelat en fiktivt fall som skulle diskuteras i
fokusgrupper. I Gümüscü, Nygren och Khoo (2020) resultat framkom det tre teman vid hanteringen av denna komplexitet, vilka beskrevs i termer av konfrontation, prioritering och pendling mellan barnfokus och familjeperspektiv. Utifrån dessa tre teman specificeras
15
konfrontation av komplexiteten som socialsekreterarens sätt att välja att konfrontera och identifiera samtliga delar av problemen i ett barns situation men valde skilja på vilka problem som inom verksamhetens ramar var görbara. Vid hantering av komplexiteten utifrån
prioriteringen utgick detta från prioriteringsprincipen, vilket i detta sammanhang betydde att socialsekreteraren valde att prioritera barnets behov och problemen utifrån vilket behov och problem som var störst och kunde fortsätta arbetas med. Det tredje temat beskrev hur
socialsekreterarna valde att inta och balansera olika intressen och perspektiv vid hanteringen av komplexiteten, vilket beskrivs som pendlingen mellan barnfokus och familjeperspektivet.
Socialsekreterarna i studien framhöll vikten av att barns behov skulle komma i första hand och hamna i centrum av deras arbete, men tillskrev även familjens roll en viktig funktion. I situationer med våld närvarande blev det tydligt att barnskyddande åtgärder var nödvändiga för barnets bästa, men att det fanns en strävan hos socialsekreterarna i studien att arbeta med familjestödjande insatser för att hålla samman familjen. Detta balanserande av perspektiv kopplade Gümüscü, Nygren och Khoo (2020) till den svenska familjeorienterade kontexten inom barn och familjearbetet på socialtjänsten.
Dessa komplexa inslag av socialsekreterares hantering av arbetet med barn och familjer som Gümüscü, Nygren och Khoo (2020) beskriver belyses även i Tonning Otterlei och Studrøds (2021) studie Breaking bad news: Child welfare workers' informing parents of care order proceeding. I Tonning Otterlei och Studrøds (2021) intervjuas 12 socialsekreterare inom barnskyddsarbetet i Norge, för att skapa sig en djupare förståelse kring det komplexa i att förmedla dåliga nyheter kring omhändertagande till föräldrarna. I studiens resultat beskriver socialsekreterarna förmedlingen information om omhändertagandet till föräldrarna som en väldigt obehaglig handling. I dessa situationer försökte socialsekreterarna att inte förorsaka mer smärta än nödvändigt till föräldrarna genom att till exempel undvika samtal i termer som misslyckande och bristande föräldraförmåga. Föräldrarnas reaktioner i situationen kring ett omhändertagande kunde variera i både känslomässiga och oförutsägbara reaktioner, då föräldrarna dels var ovetande om omhändertagandet dels i sammanhanget hamnar i en krissituation. Socialsekreterarna visade i dessa situationer en medvetenhet kring att föräldrarna kunde få starka reaktioner vid samtalet kring omhändertagandet.
I Tonning Otterlei och Studrøds (2021) beskriver socialsekreterarna hur samtalen med
föräldrarna kring omhändertagande och dess process påverkade dem både känslomässigt som fysiskt och hur det satte deras professionalitet på sin spets. Socialsekreterarna beskriver i studien den dubbla roll som kommer med arbetet att skydda barn, då föräldrarnas behov och intresse sätts inom parentes för att istället sätta barnens behov i centrum. I Tonning Otterlei och Studrøds (2021) resultat belyses även hur socialsekreterarna i dessa situationer fick undertrycka sina egna känslor under processen, för att bibehålla sin professionella roll. Deras personliga känslor för omhändertagande beskrevs som varierande utifrån hur pass mycket barnet farit illa till följd av situationen, vilket inkluderade socialsekreterarnas känslor för föräldrarnas smärta i situationen. I studien förklaras hur relationen till föräldrarna förändrades till följd av omhändertagandet, då detta ingripande tenderar att få socialsekreteraren att framstå som en förrädare. I socialsekreterarnas beskrivningar i Tonning Otterlei och Studrød (2021) var förmedlingen av omhändertagande särskilt svårt om de hade en god relation till föräldrarna, eftersom de hade en kännedom kring att dem i situationen kom till att bli orsaken till föräldrarnas smärta. Detta gav upphov till känslor av svek och misslyckande hos
socialsekreterarna, då de upplevde att de inte hjälpt familjen tillräckligt och samtidigt fört föräldrarna bakom ljuset. För att hantera omhändertagande processen och samtalet med föräldrarna använde sig socialsekreterarna av vad Tonning Otterlei och Studrød (2021)
16
beskriver som ”copyingstrategier”. Vissa socialsekreterare beskrev hur de hanterade
obehagliga känslor i situationen genom att tillskriva dem positiva betydelser. Även vikten av förberedelse inför samtal beskrevs som en strategi och att söka stöd och hjälp från kollegor och chefer i processen. En viktig faktor som Tonning Otterlei och Studrøds (2021) resultat betonade var erfarenhet, då detta ökade kompetens hos socialsekreterarna och medvetenhet kring sitt förhållningssätt. Många av de intervjuade socialsekreterarna beskrev att barnets bästa var det huvudsakliga skälet till maktutövandet vid omhändertagandet av barnet.
3. TEORI
Denna studie har valt att ta stöd av Michael Lipskys (2010) teori om gatubyråkrater och teorin om barn som sociala aktörer vid analys av studiens resultat. Valet av två olika teorier har gjorts utifrån Lipskys (2010) teori om gatubyråkrater fångar både essensen av
socialsekreterares arbete och komplexiteten i det. Vi kan med utgångspunkten i socialsekreterarens komplexa arbete förstå de utmaningar och dilemman som
socialsekreterarna i deras yrkesroll ställs inför. Medan teorin om barn som sociala aktörer kan bidra till en förståelse om hur barn ses och beaktas i socialsekreterarnas beskrivningar av sitt arbete.
3. 1 Gatubyråkrater och dess handlingsutrymme
Michael Lipsky (2010) skriver i sin bok Street-Level Bureaucracy – Dilemmas of the individual in public services om sin teori Street-level Bureaucracy eller gatubyråkrati som det kommit att benämnas som i den svenska kontexten (Esping, 1984). Teorin handlar om den komplexitet och de dilemman som professioner inom bland annat socialt arbete ställs inför i sitt arbete inom den offentliga organisationen. Lipskys gatubyråkrati (2010)
utvecklades redan 1980 och har sedan dess kommit att försöka ge en förklaring till de villkor och ramar som skapar gatubyråkratens arbete och handlingsutrymme. Begreppet
gatubyråkrat beskriver de tjänstemän som arbetar inom offentlig regi med ett klientnära arbete. Bland dessa yrken som faller inom ramen för Lipskys (2010) begrepp finns
socialsekreterare, eftersom arbetet bedrivs inom socialtjänsten och är både klientnära och på uppdrag av samhället. Även andra yrkesgrupper inom offentliga organisationer såsom exempelvis poliser och lärare, räknas till Lipskys (2010) begrepp gatubyråkrater, denna studie väljer dock att definiera gatubyråkrat som en socialsekreterare.
Lipsky (2010) beskriver hur gatubyråkratens arbete i grunden handlar om att förse individer i samhället med service och sanktioner, vilket både kan hjälpa och begränsa individens liv och möjligheter. Gatubyråkratens arbete utgår ifrån att verka för samhällets bästa och skapas och styrs av politiken. Detta gör, enligt Lipsky (2010), socialarbetarens roll i organisationen och samhället kritisk, vilket kommer både av förutsättningarna som arbetet bedrivs under och det faktum att arbetets råmaterial är människor som i många avseenden är i behov av stöd. I gatubyråkratens arbetsroll och ansvar ingår att fatta beslut kring denna service och de sanktioner som de förmedlar till hjälpsökande individer, vilket innebär att byråkraten måste hantera klienternas personliga reaktioner på byråkratens beslut och hantera de konsekvenser som beslutet kan innebära. Detta medför att gatubyråkraten konstant måste göra avvägningar mellan ena sidan medkänsla och klientens hjälpbehov och andra sidan lagtillämpningen (Lipsky, 2010).
17
Lagar och regler kan vissa gånger stjälpa gatubyråkraten i arbetet med klienten och andra gånger hjälpa, vilket också ger upphov till komplexa dilemman och svåra avvägningar.
Gatubyråkraten arbetar i komplexa situationer med sina klienter, situationer som inte kan reduceras ner i instruktionsmanualer utan kräver både respons på ett mänskligt plan och tron på att klienten själv är nyckeln till förändring av sin livssituation (Lipsky, 2010). För att förmedla de olika intressen och hantera de krav som ställs på gatubyråkraten i att både möta klientens behov och organisationens krav och lagar utvecklar gatubyråkraten olika strategier i sitt arbete (Lipsky, 2010). Dessa strategier kan ta sig uttryck genom förenkling av
arbetsrutiner, tillbakagång i arbetet, inte lyssna på klienten och försvara organisationen.
Arbetet i sig kan enligt Lipsky (2010) beskrivas som långt ifrån ett byråkratiskt ideal, då det är en inbyggd oförutsägbarhet och osäkerhet utifrån den personlig klientkontakt och de beslut som gatubyråkraten måste fatta. Detta gör att gatubyråkraten blir ett föremål för kritik för sitt arbete och de beslut som ingår i det.
3. 1. 1 Organisationens villkor och bristen på resurser
Den offentliga organisationen som gatubyråkratin bedrivs inom styrs av landets politik. I Lipskys (2010) teori beskrivs hur gatubyråkraten skapas av politiken vilket leder till att byråkraten bedriver den politik som politikerna beslutar om och i sin profession har beslutanderätten över klienter den kommer i kontakt med. Men gatubyråkratens arbete regleras även av lagar, regler, normer och policys inom organisationen, trots att den i sitt arbete tillskrivs höga grader av hänsynstagande och autonomi från organisationen själv. Detta innebär att gatubyråkraten i sitt arbete inte blir lika styrd av regler och lagar, utan i sin
yrkesroll har rätt att göra individuella bedömningar vid beslutsfattande med hänsynstagande till andra faktorer. Trots att gatubyråkraten tillskrivs autonomi i sin yrkesroll är denna självständighet relativ och kan komma i konflikt med andra intressen och mål som
organisationen satt för byråkratens arbete (Lipsky, 2010). Inom organisationen uppstår även vad Lipsky (2010) beskriver som målkonflikter mellan organisationen och gatubyråkraten som innebär att målen som organisationen satt upp kommer i konflikt med gatubyråkratens arbete och de förväntningar organisationen har på dess roll. I gatubyråkratens yrkesroll ska olika intressen beaktas mot varandra, vilket leder till att det uppstår dilemman mellan organisationens intresse och klientens, då gatubyraåkratens ansvarar för att förvalta bådas intressen. Relationen mellan organisationen och gatubyråkraten beskriver Lipsky (2010) står i motsättning mot varandra, då organisationen försöker minska på gatubyråkratens autonomi och handlingsutrymme medan gatubyråkraten försöker vidga dessa.
Lipsky (2010) belyser i sin teori den brist på resurser som finns inom organisationen som gatubyråkraten arbetar inom och hur detta påverkar både gatubyråkratens arbetsbelastning som arbetsmiljö. Som tidigare nämnts arbetar gatubyråkraten under oförutsägbara och osäkra förutsättningar, vilket gör arbetet komplext. Gatubyråkraten har i sitt arbete mindre resurser att tillhandahålla, vilket Lipsky (2010) skriver beror på en rad olika faktorer men han lyfter särskilt fram två som avgörande, förhållandet mellan klienten och gatubyråkraten och
tidsaspekten. De beslut som åligger i gatubyråkratens arbete att fatta gällande de klienter den möter ska fattas inom en begränsad tid och utifrån begränsad information. Gatubyråkraten hanterar ett högt antal klientärende i relation till sitt ansvar. Det höga antalet ärenden
påverkar tidsåtgång i deras arbete och de beslut som ska fattas inom en viss tidsram, vilket i längden även påverkar och tar tid från klienten. Lipsky (2010) lyfter även fram de
organisatoriska faktorerna som tidsåtgång för pappersarbetet och avsaknaden av personliga resurser, vilket tar sig uttryck genom känslor av otillräcklighet i sin yrkesroll utifrån
18
arbetsbelastningen och karaktären på arbete och inte i termer av personligt misslyckande i sin yrkesroll. Den höga arbetsbelastningen och bristen på resurser medför enligt Lipsky (2010) att vissa arbetsuppgifter inte blir ordentligt utförda oavsett målen för organisationen.
Gatubyråkraten strävar efter att göra ett gott arbete och verka för klientens intresse men som Lipsky (2010) beskriver är detta omöjligt utifrån de resurser som yrket har att tillhandahålla.
Bristen på resurser inom organisationen kan härledas till att det i dessa organisationer inte finns tydliga processer som reglerar förhållandet mellan utbudet som gatubyråkraten har att tillhandahålla i former av exempelvis insatser och efterfrågan på insatserna från klienterna.
Detta leder till att bristen på resurser kommer av att tillgången på klienter som är i behov av stöd konstant överstiger de resurser som finns inom organisationen. Trots denna konstanta brist på resurser inom organisationen utvecklar gatubyråkraten tillvägagångssätt att hantera detta.
3. 1. 2 Makt och relationen till klienten
Relationen mellan gatubyråkraten och klienten är en relation som består av olika dimensioner av vad Swärd och Starin (2016) beskriver som osynlig makt. Det är en relation som trots att klienter har egna resurser att tillhandahålla kommer vara ojämlik utifrån maktpositionen som kommer med den beslutanderätt som gatubyråkraten har i sin yrkesroll (Lipsky, 2010).
Utifrån klientens position och behov av stöd från organisationen hamnar klienten i en beroendeställning till gatubyråkraten, vilket enligt Lipsky (2010) går att betrakta som att klientens delaktighet i relationen inte är frivillig. Förväntningarna på relationen kommer utifrån de olika rollerna som klienten och gatubyråkraten och hur dessa tar sig i uttryck.
Klienten förväntar sig stöd och service av gatubyråkraten medan gatubyråkraten förväntar sig få en bild av klientens situation för att kunna kategorisera klienternas problem till en insats och få kontroll över relationen (Lipsky, 2010). I mötet med organisationer som bedriver gatubyråkrati kommer individerna vid första mötet att konstrueras och kategoriseras in i rollen som klient. Lipsky (2010) beskriver detta som konstruktionen av klienten. Detta utgår från att gatubyråkraten i sitt maktutövande mot klienten förser den med stöd samtidigt som den konstruerar kontexten för beslutsfattandet av klientens problem. I konstruktionen av klienten lär gatubyråkraten klienten dess roll genom att involvera klienten i de svårigheter som finns i deras arbete i ett försök att nå förståelse kring gatubyråkratens position. Detta kan ta sig uttryck i att gatubyråkraten försvarar sig med att de bara utför sitt arbete. I detta
maktutövande har gatubyråkraten rätt att tillrättavisa klientens beteende och sanktionera det, ett maktutövande som kan ses som en form av behov av att kontrollera sin klient som föranletts av gatubyråkratens höga arbetsbelastning, arbetsmiljö och begränsade resurser.
Hasenfeld (1992) skriver att maktrelationen som uppstår mellan gatubyråkraten och klienten kan var beroende av hur pass stort behov klienten är av de resurser som gatubyråkraten hanterar. Utifrån den osäkerhet som följer av gatubyråkratens arbetsvillkor medför detta försök att minska på osäkerheten, genom att gatubyråkraten försöker kontrollera klienten.
Relationen mellan gatubyråkraten och klienten kan tillskrivas en viss ömsesidighet då makten gatubyråkraten besitter efterföljs av ett ansvar i sin yrkesrollen och ansvar gentemot sin klient och dess situation.
3. 2 Barn som sociala aktörer med rättigheter
Från 1990-talets början till idag har perspektivet på barn och barndomen inom forskningen och samhället kommit att förändras (James & Prout, 1997; Mattsson, 2006). Under tidigare decennier fram till 1990-talets början har samhället och forskningen delat en gemensam syn
19
på barn och barndom som ett objekt. Följden av organisationer som WHO (World Health Organizations) och UNICEF (United Nations Children's Fund) arbete kring synen på barn har under åren kommit att utmana detta västerländska synsätt (James & Prout, 1997). Barn har utifrån detta fått en mer uppmärksammad roll inom både samhället och forskningen, vilket lett till i att barn gått från att betraktas som objekt till subjekt (James & Prout, 1997;
Mattsson, 2006). Detta har resulterat i att barn och barnets bästa fått en mer framträdande roll inom politiken, vilket lett till att ett mer barncentrerat perspektiv växt fram i både det
praktiska arbetet med barn och i samhället. I James och Prout (1997) bok Constructing and reconstructing childhood : contemporary issues in the sociological study of childhood beskriver de att förändringen på perspektivet på barn och barndom lett till nya paradigmer.
James och Prout (1997) lyfter i sin bok fram sex stycken olika “nyckelparadigmer” och i denna studie kommer vi särskilt att lyfta fram två av dessa, vilka är barnets rätt att studeras i sin egen rätt utan hänsynstagande till vuxna och barn som aktiva och sociala aktörer i samhällslivet och forskningen.
Tanken kring barn som sociala aktörer i samhället kan skildras i det barnperspektiv som Förenta Nationernas (FN:s) konvention om barns rättigheter la grunden för redan 1989 (Singer, 2012; Mattsson, 2006). Denna konvention har sedan dess kommit till att ratificerats in i den svenska lagstiftningen 1990 och kom till att bli svensk lag 2020 och i den svenska kontext kallas barnkonventionen (UNICEF, 2021). FN: s barnkonvention om barnets rättigheter kom till att erkänna barn som individer i samhället med egna rättigheter, vilket innebar att barnen tillskrivits ett subjektivt människovärde (Singer, 2012; Mattsson, 2016).
Rättigheterna har ett tydligt utgångsläge från barnet intresse, behov och levnadsvillkor, då ett stort antal av dem tar fäste på barnets utsatthet och sårbarhet. I konventionen finns det fyra grundläggande principer som tillsammans kan betraktas som att tillskriva barn ett socialt aktörskap i samhället, dessa fyra är artikel 2, 3, 6 och 12 (UNICEF, 2021; Singer, 2012).
Dessa artiklar betonar att inget barn ska diskrimineras utan alla har ett lika värde (artikel 2), att barnets bästa skall komma i första hand i samtliga beslut som rör barnet (artikel 3), att alla barn ges rätt till liv och utveckling (artikel 6) och att varje barn har rätten att uttrycka sin åsikt (artikel 12) (Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter, 2018:1197).
Att barnet blir vad Mattsson (2006) skriver ”rättighetsbärare” genom FN: konventionen ger dem rätten att delta i och ha inflytande i samhällslivet, vilket i längden ger dem en
handlingsförmåga. Detta betonar även Singer (2012) i att tillskrivandet av rättigheter till barn innebär dels att barnets intresse erkänns som skyddsvärt dels att barnet ges rätten att handla utifrån sin ålder och mognad. Utifrån att barn betraktas som rättsliga individer med
handlingsförmåga erkänns barn som sociala och aktiva aktörer i samhället (Mattsson, 2006).
Det har i forskning starkt betonats vikten av att barnets röst blir hörd och att barnets
rättigheter beaktas, men dock betonar Sandbæk (2004) riskerna med att barn framställs som sociala aktörer, då det kan innebära att samhället inte i lika hög utsträckning upprätthåller sitt ansvarstagande för barnets utsatthet och skyddsbehov.
Då de ovanstående fyra principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter betraktas som vägledande utgör de även grunden för det barnperspektiv som ska genomsyra socialtjänstens arbete. I både Socialtjänstlagen (2001:453) och Lagen om särskilda bestämmelser kring vård av unga (1990:52) finns särskilt artikel 3 om barnets bästa inkorporerad i lagstiftningen (Socialstyrelsen, 2015). Från att FN: s konvention om barnets rättigheter blev ratificerad i Sveriges lag 1990 har barn har fått en stärkt rättslig position inom socialtjänstens arbete (Mattsson, 2006). I och med att FN:s konvention om barnets rättigheter blev lag 1 januari
20
2020 medförde detta ett ytterligare förstärkt barnperspektiv inom hela socialtjänstens regi som berör arbete med barn och unga (Akademikerförbundet, 2015). Detta har vidare medfört att det ställs högre krav inom socialtjänsten att barnet ska betraktas som klient och att
betraktas som klient inom socialtjänstens regi kan kopplas till att tillskriva barnet ett socialt aktörskap (Mattsson, 2006; Socialstyrelsen, 2015). Dock ska det tas i beaktning att
föräldrarnas rätt till sina barn fortfarande är stark i Sverige, vilket försvagar barnets rättsliga position gentemot sina föräldrar och att fullt ut betraktas som sociala aktörer. Den svenska föräldrarätten har ett starkt inslag i det svenska samhället och påverkan på samhällssynen på barn, vilket kommer av den familjeorienterade kontexten som återfinns i samhällssynen och socialtjänstens arbete med barn och familjer (Andersson & Sallnäs, 2019).
4. METOD
Utifrån studiens syfte och frågeställningar kommer det i följande kapitel att redogöras för studiens tillvägagångssätt i val av metod, urval och genomförande av intervjuer. Det kommer även beskriva den efterföljande bearbetningen av den insamlade empirin och valet av teori, samt förförståelsen av det valda studieobjektet och de etiska övervägandena som gjorts under studiens förlopp.
4. 1 Val av metod och tillvägagångssätt
I studiens syfte och frågeställningar beskrivs en ambition om att undersöka hur
socialsekreterare inom barn- och familjeutredning inom socialtjänsten upplever hur barnets bästa bedöms vid LVU-processer och de svårigheter och dilemman som uppstår i LVU- processen, samt hur detta kan förstås i relation till socialsekreterarens yrkesroll. Med
utgångspunkt i detta finns ett intresse av att nå en djupare förståelse kring de upplevelser och tankar som socialsekreterare inom den valda verksamheten har och bär med sig i sitt arbete.
Då studien eftersträvar att nå en djupare förståelse av ett subjektivt fenomen såsom en individs upplevelse, lämpar sig valet av kvalitativ metod med inriktning på intervjuer bäst.
Valet av intervju som metod i denna studie utgår ifrån det som Dalen (2015) beskriver i sin bok Intervju som metod att intervjuer eftersträvar att få fram beskrivande information kring hur individer upplever sin livsvärld. Genom upplevelserna kan vi nå en förståelse kring hur socialsekreteraren anpassar sig till sin yrkesroll och vad som ger och tillskrivs mening i deras arbete.
Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) tar upp de olika för- och nackdelar som finns med att intervjua personer i en studie. En intervju kan på kort tid bidra till insamling av flera
deltagares reflektioner och uppfattningar om ett visst fenomen (Eriksson-Zetterquist &
Ahrne, 2015). Studien har valt att bedriva intervjuerna digitalt på grund av rådande världsomständigheter med pandemin och Covid-19 samt på uppmaning av Malmö Universitet. Ytterligare en aspekt att ta med är att samtliga informanter bad om digitala intervjuer eftersom detta passade in i deras yrkesvardag bättre. Det finns en medvetenhet hos författarna till studien om att det vid digitala intervjuer kommer att finnas en avsaknad av kroppsspråk, vilket Berg (2015) belyser som en svårighet vid nätbaserade undersökningar.
Detta är något som författarna till studien har försökt att ta i beaktning under intervjuerna, vilket har gjorts genom att båda författarna deltagit vid intervjuerna och återkommande bett samtliga informanter att förtydliga sina upplevelser och uttalanden för att kompensera för avsaknad av kroppsspråk. Upplägget vid intervjuerna har utifrån ovanstående därför lagts upp enligt följande; Den som inte hade roll som intervjuledare figurerade i bakgrunden och
21
antecknade stödord och sådant som var av värde för att kompensera för avsaknaden av
kroppsspråket, samt hoppade in och ställde frågor till informanten om något var i behov av ett förtydligande. Detta för att på så sätt kunna skapa en lättare stämning eftersom intervjuerna skedde digitalt och en levande diskussion och därmed få ut så mycket information som möjligt.
Larsen (2018) skriver i sin bok Metod helt enkelt att en kvalitativ intervju är att föredra när forskare vill ha en insikt om individers uppfattningar och erfarenheter inom ett visst område.
Larsen (2018) beskriver intervjusituationen som asymmetrisk eftersom det är forskaren som ställer frågor och på så vis styr och definierar intervjuns innehåll och att detta perspektiv är viktigt att ha med sig under hela processen. Denna studie har valt att genomföra det som Larsen (2018) beskriver som semistrukturerad intervju. En semistrukturerad intervju innebär att forskaren har en på förhand färdigformulerad intervjuguide (se bilaga intervjuguide) med frågor som ska ställas till informanterna. Det som är användbart med denna metod är den är flexibel - det finns inget krav att frågorna ska ställas i en viss ordning och det finns utrymme till att ställa följdfrågor (Larsen, 2018).
4. 2 Litteratursökning
I denna studie har en litteratursökning inkluderats för att finna tidigare forskning på det valda ämnet. Vid litteratursökningen har följande två databaser använts: Sociological abstract och Psycinfo. För att finna relevant litteratur har sökord formulerats utifrån studiens syfte och frågeställningar, samt att avgränsningar vid sökandet har tillämpats (se tabell nedan). De avgränsningar som tillämpats vid sökandet har avsett att litteraturen ska ha varit publicerad mellan 2010–2021 och att litteraturen varit vetenskapligt granskad (Peer-viewed) för att tillförsäkra att studien håller god vetenskaplig kvalitet.
Databasen Swepub har även använts under litteratursökningen, men har dessvärre inte resulterat i relevanta artiklar utifrån studiens frågeställning och syfte. Däremot har databasen kunnat visa oss vidare till relevanta böcker och avhandlingar som varit av vikt för att bygga upp uppsatsens inledning och problemformulering.
Databas Sökord Antal
träffar
Använt i studien
Sociological Abstract
“best interests of the child” AND social work*
25 1
Sociological Abstract
child protection law* AND social work*
AND best interests
9 1
22 Sociological
Abstract
child protection work* AND “decision- making” AND best interest
10 2
Sociological Abstract
“swedish child welfare” 15 1
Sociological Abstract
“Child protection” AND Ethical dilemmas 22 2
Psycinfo Social worker* AND ethic* AND child welfare
77 2
4. 3 Urval
Vid urval av studiens informanter valdes dessa utifrån hur studiens syfte och frågeställningar var formulerade. I studiens syfte efterfrågades socialsekreterares upplevelser av hur barnets bästa bedöms vid LVU processer och de svårigheter och etiska dilemman som uppstår i relation till arbetet med LVU, samt hur dessa förstås i relation till dess yrkesroll. Ur detta syfte kan följande egenskaper skildras vid valet av informanter till studien - att informanterna är yrkesverksamma socialsekreterare och arbetar inom myndighetsutövning som rör barn och familjer samt att de ska ha eller har haft erfarenheter av LVU-processer. Utifrån dessa
egenskaper föll valet till en början på den socialtjänst som en av författarna utfört sin verksamhetsförlagda utbildning på under föregående termin och fortfarande arbetar på, då barn- och familjeutredningar bedrivs på denna arbetsplats. Eftersom författaren fortfarande är i tjänst på arbetsplatsen valdes enheten bort vid förfrågning av deltagande, då finns fler än en enhet som arbetar med barn- och familjeutredningar. Utifrån detta tillfrågades
socialsekreterare skriftligen på de andra enheterna inom barn- och familjeutredning som författaren inte har en anknytning till om deltagande i studien via e-post. Innan den skriftliga förfrågan om deltagande i studien skickades ut inhämtades i första hand ett skriftligt
samtycke från verksamhetschefen för genomförande av studien.
Efter en tid utan respons på den utskickade förfrågan uppstod en tanke om att expandera förfrågan om deltagande till andra enheter eftersom arbetet med studien förväntades vara klart inom en viss tidsram. Valet föll då på en annan socialtjänst med samma arbetsuppgifter inom samma kommun. En allmän förfrågan skickades ut om det fanns ett intresse för
deltagande i studien inom de andra socialtjänsterna i kommunen. Utifrån denna förfrågan kontaktades författarna av en socialsekreterare från ett av de andra stadsområdena inom kommunen. Denna socialsekreterare kom att bli en nyckelperson för denna studies
fortlöpande, utifrån att denna socialsekreterare hört sig för inom den utredningsenheten hen själv arbetade inom och samtliga andra utredningsenheter inom det stadsområdet och hade
