MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

CM\1180105SV.docx PE597.363v04-00

SV

SV

Europaparlamentet

2014-2019

Utskottet för framställningar

22.02.2019

MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

Ärende: Framställning nr 0328/2016, ingiven av Serge Le Quéau, fransk medborgare, och undertecknad av ytterligare 12 personer, om jordbruksarbetares exponering för bekämpningsmedel

1. Sammanfattning av framställningen

Framställarna – anställda, tidigare anställda eller nära anhöriga till anställda vid ett företag som tillverkar bearbetade jordbruksprodukter – har, både de som har avlidit och de som är sjuka, exponerats för farliga kemiska produkter under en period utan att informeras om detta av arbetsgivaren och utan lämpligt skydd. De efterlyser att de efterföljande hälsoproblemen (som lett till total eller delvis arbetsoförmåga och till och med till döden) ska erkännas, och bestrider sina respektive sjukförsäkringsorgans vägran att betala ut ersättning. De ber om att Frankrikes efterlevande av direktiv 2009/128/EG om användning av bekämpningsmedel, förordning (EG) 882/2004 om djurfoder och direktiven 98/24/EG och 2004/37/EG om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet ska undersökas.

2. Tillåtlighet

Framställningen förklarades tillåtlig den 31 augusti 2016. Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel 216.6 i arbetsordningen).

3. Kommissionens svar, mottaget den 21 december 2016

Förordning (EG) nr 1107/2009¹ utgör en rättslig ram för godkännande och kontroll av växtskyddsmedel (även kallat bekämpningsmedel). Verksamma ämnen i växtskyddsmedel genomgår en övergripande utvärdering och expertgranskning på EU-nivå som omfattar alla relevanta aspekter, inklusive skydd av människors och djurs hälsa och miljön. Europeiska

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG.

EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

PE597.363v04-00 2/8 CM\1180105SV.docx

SV

kommissionen, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och medlemsstaterna är delaktiga i denna process, och deras ansvarsområden har tydligt fastställts i ovannämnda förordning. Ett verksamt ämne måste godkännas på EU-nivå för att kunna användas i en produkt i EU. EU:s system för godkännande kan praktiskt taget anses vara världens strängaste regulatoriska godkännandesystem i fråga om uppgiftskrav.

Godkännande av växtskyddsmedel är de enskilda medlemsstaternas ansvar, och det är en process som äger rum på nationell nivå. Efter att ett verksamt ämne blivit godkänt på EU- nivå kan medlemsstater bevilja, avslå eller begränsa användningen av en särskild produkt/särskilda produkter som innehåller detta verksamma ämne. Alla växtskyddsmedel måste godkännas av den berörda medlemsstaten/de berörda medlemsstaterna innan de kan släppas ut på marknaden eller användas.

Medlemsstaterna är ansvariga för att godkänna växtskyddsmedel och innehavare av produktgodkännanden är ansvariga för att produkterna märks i enlighet med villkoren för produktgodkännande. Växtskyddsmedel är kemikalier som kan ha farliga egenskaper.

Produkterna är därför märkta med faro- och skyddsangivelser som är relevanta i fråga om en specifik produkt för att informera användarna om de risker som är förknippade med användning av produkten, och anvisningar för säker användning, till exempel användning av personlig skyddsutrustning (skyddshandskar, andningsskydd). Det är nödvändigt att följa dessa anvisningar för att skydda användarens hälsa, miljön samt hälsan hos befolkningen som helhet.

Dessutom ger direktiv 2009/128/EG¹ en ram för hållbar användning av bekämpningsmedel.

Medlemsstaterna ansvarar för genomförandet av direktivet, med beaktande av deras nationella jordbruksförhållanden. Direktivet kräver att medlemsstater antar nationella handlingsplaner för att fastställa sina nationella målsättningar, riktmärken, åtgärder och tidsplaner för att minska riskerna med och konsekvenserna av användningen av bekämpningsmedel för människors hälsa och miljön. Särskilda krav rör hantering och lagring av bekämpningsmedel, hantering av deras förpackningar och rester, bortskaffande av blandningar som finns kvar i tanken efter spridning samt rengöring av den utrustning som används.

Kommissionen har utfört revisioner i fråga om genomförandet av bestämmelser om bekämpningsmedel. Revisionerna följs av offentliggjorda rapporter som omfattar rekommendationer till behöriga myndigheter att ta itu med alla brister som identifierats. De två senaste revisionerna av växtskyddsmedel i Frankrike utfördes 2012² och 2015³. Revisionerna omfattade inte besök i de regioner som framställarna nämner. Inom ramen för dessa revisioner granskas de nationella kontrollsystemen, och vanligtvis besöks två regioner för att kontrollera hur offentliga kontroller genomförs på plats. Vid de ovannämnda revisionerna identifierades vissa brister i fråga om kontroller av saluföring och användning av bekämpningsmedel. Frankrike lämnade in handlingsplaner för att komma till rätta med dessa brister. Största delen av rekommendationerna har följts och vissa korrigerande åtgärder pågår.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71).

2 http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/details.cfm?rep_id=2980

3 http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/details.cfm?rep_id=3535

CM\1180105SV.docx 3/8 PE597.363v04-00

SV

I fråga om diklorvos beslutade kommissionen 2007 att inte godkänna ämnet¹. Medlemsstaterna kunde tillåta en övergångsperiod under vilken kvarvarande lager av bekämpningsmedel med diklorvos fick användas, men perioden skulle vara så kort som möjligt och upphöra senast den 6 december 2008.

Vidare tillämpas direktiv 98/24/EG² och direktiv 2004/37/EG³ i fall där arbetstagare exponeras för bekämpningsmedel som enligt dessa direktiv är ”farliga kemiska agenser”,

”carcinogener” och/eller ”mutagena ämnen”. Förordning (EG) nr 1107/2009 bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av dessa direktiv⁴.

De ovannämnda direktiven har ett brett tillämpningsområde. Direktiv 98/24/EG fastställer minimikrav för skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet som tillämpas när ”farliga kemiska agenser” förekommer eller kan förekomma på arbetsplatsen. Termen ”farlig kemisk agens”

definieras brett som alla kemiska ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som farliga inom någon av faroklasserna för fysikaliska faror och/eller hälsofaror som fastställts i förordning (EG) nr 1272/2008⁵, och även alla kemiska agenser som, även om de inte uppfyller kriterierna för klassificering, på grund av sina fysikalisk-kemiska, kemiska eller toxikologiska egenskaper och det sätt på vilket de används eller finns på arbetsplatsen, kan utgöra en risk för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Direktiv 2004/37/EG fastställer minimikrav för skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet som omfattar alla verksamheter där arbetstagare utsätts eller sannolikt kan bli utsatta för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet. Termen ”carcinogen” definieras som ett ämne eller en blandning som uppfyller kriterierna för klassificering som ett cancerframkallande ämne i kategori 1A eller 1B enligt bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008, liksom ett ämne, en blandning eller en process som avses i bilaga I till direktivet samt ett ämne eller ett preparat som bildas under en process som avses i den bilagan. Termen ”mutagent ämne” definieras som ett ämne eller en blandning som uppfyller kriterierna för klassificering som en könscellsmutagen i kategori 1A eller 1B som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.

Direktiv 98/24/EG gäller som allmän lagstiftning för det område som omfattas av direktiv 2004/37/EG utan att det påverkar strängare och/eller mer specifika åtgärder som fastställts i det sistnämnda direktivet. Direktivet fastställer ett antal allmänna minimikrav för att undanröja eller minska exponeringen för kemiska agenser som omfattas av dess tillämpningsområde, och dessa krav kompletteras av ämnesspecifika bestämmelser, i synnerhet i form av vägledande och bindande gränsvärden för exponering i arbetet liksom biologiska gränsvärden. I dessa direktiv fastställs i synnerhet att arbetsgivaren måste avgöra huruvida några farliga kemiska agenser finns på arbetsplatsen, bedöma alla risker för arbetstagarnas säkerhet och hälsa och vidta alla nödvändiga åtgärder för att undanröja

1 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32007D0387

2 Direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, 5.5.1998, s. 11).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (EUT L 158, 30.4.2004, s. 50).

4 Skäl 47 i förordning (EG) nr 1107/2009.

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (text av betydelse för EES).

EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

PE597.363v04-00 4/8 CM\1180105SV.docx

SV

arbetstagarnas exponering eller reducera den till ett minimum. Arbetsgivaren måste informera arbetstagarna om resultaten av riskbedömningen och tillhandahålla utbildning om lämpliga försiktighetsåtgärder och om personliga och allmänna skyddsåtgärder som ska vidtas.

På liknande sätt fastställer direktiv 2004/37/EG ett antal allmänna minimikrav för att undanröja eller reducera exponering för carcinogener och mutagena ämnen, kompletterade av ämnesspecifika bestämmelser i form av bindande gränsvärden för exponering i arbetet.

Arbetsgivare måste identifiera och bedöma hälso- och säkerhetsrisker som arbetstagare utsätts för vid exponering för särskilda carcinogener och mutagena ämnen. När risker föreligger måste arbetsgivarna förebygga exponeringen. Om det är tekniskt möjligt ska processen eller ämnet/blandningen ersättas av ett alternativ som inte innebär någon risk eller utgör en mindre risk. När ersättning inte är tekniskt möjlig måste kemiska carcinogener i den mån det är tekniskt möjligt, tillverkas och användas i ett slutet system för att förhindra exponering. Om detta inte är tekniskt möjligt, måste arbetstagarnas exponeringsnivå minskas så mycket som det är tekniskt möjligt. Detta är den minimeringsskyldighet som anges i artikel 5.2 och 5.3 i direktivet. I direktivet fastställs även arbetsgivarens skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att arbetstagare och/eller deras företrädare i företaget eller verksamheten får tillräcklig och lämplig utbildning, särskilt i form av information och hanteringsföreskrifter i fråga om möjliga hälsorisker, säkerhetsåtgärder som ska vidtas för att förebygga exponering, hygienåtgärder, användning av skyddsutrustning och skyddskläder, samt hantering och förebyggande av olyckor.

Här är det skäl att understryka att medlemsstaterna måste införliva direktiven i sin nationella lagstiftning, och att Frankrike anmält de nationella åtgärderna för införlivande av de ovannämnda direktiven till kommissionen.

Det är i första hand de nationella behöriga myndigheterna (vanligtvis den nationella yrkesinspektionen) som ansvarar för att genomdriva de nationella bestämmelserna för införlivande av EU-direktiven om hälsa och säkerhet i arbetet. Det är därför medlemsstaternas administrativa och/eller rättsliga myndigheter som i första hand ansvarar för att övervaka att EU-lagstiftningen efterlevs.

Det bör också noteras att en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla ovannämnda skyldighet

”[...] endast [kan] bevisas med stöd av en tillräckligt dokumenterad och utförlig beskrivning av den praxis som läggs den nationella förvaltningen och/eller de nationella domstolarna till last och som den berörda medlemsstaten kan ställas till svars för”¹.

Kommissionen konstaterar i detta avseende att det i detta fall inte finns någonting som tyder på att framställarna vänt sig till den berörda medlemsstatens behöriga administrativa och/eller rättsliga myndigheter.

Mot bakgrund av detta tillråds framställarna att överväga att ta upp saken med de relevanta nationella myndigheterna, för att det ska gå att avgöra om den franska arbetsmiljölagstiftning som införlivar de ovannämnda EU-direktiven följts i det aktuella fallet.

1 Domstolens dom av den 12 maj 2005 i mål C-287/03, kommissionen mot Belgien, REG 2005 s. I-3761, punkt 28.

CM\1180105SV.docx 5/8 PE597.363v04-00

SV

För det andra, när det gäller Frankrikes ansvar för underlåtenhet att vidta åtgärder för att säkerställa att arbetsgivare fullgör de skyldigheter som fastställts i de ovannämnda direktiven, kan det konstateras att principen om statligt skadeståndsansvar för förlust och skada som vållats enskilda som en följd av överträdelser av EU:s lagstiftning utgör en väsentlig del av fördragets system¹, och dess tillämpningsområde omfattar all överträdelse av EU:s lagstiftning². Kommissionen vill påminna om att rätten till skadestånd i detta fall föreligger när den EU-rättsliga regel som har överträtts har till syfte att ge rättigheter till enskilda som har lidit skada eller förlust, och överträdelsen är tillräckligt allvarlig samt det finns ett direkt orsakssamband mellan denna överträdelse och den skada som de enskilda har lidit³. På dessa villkor måste den berörda medlemsstaten gottgöra följderna av den förlust eller skada som förorsakats av en överträdelse av EU-lagstiftningen som kan tillskrivas denna stat, i enlighet med dess nationella lagstiftning om skadeståndsansvar.

Av detta följer att åtgärder för ersättning av skada som har vållats arbetstagare som exponerats för bekämpningsmedel som en konsekvens av en överträdelse av EU:s direktiv om arbetsmiljö som kan tillskrivas nationella myndigheter bör föras vidare till ett behörigt nationellt rättsligt organ.

Slutligen, när det gäller erkännande av och ersättning för yrkessjukdomar som nämns av framställarna, är det värt att notera att ärendet faller inom medlemsstaternas behörighet.

Medlemsstaterna kan fritt avgöra vilka förmåner som beviljas och på vilka villkor.

Kommissionen har utfärdat en rekommendation om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar⁴, där alla medlemsstater uppmanas att bland annat

 så snart som möjligt införa den europeiska förteckningen i nationella lagar och förordningar om vetenskapligt erkända arbetsrelaterade sjukdomar, som kan ge rätt till ersättning och bör bli föremål för förebyggande åtgärder, och

 vidta åtgärder för att i sina lagar och förordningar införa en rätt till ersättning för sådana arbetssjukdomar.

Det bör dock noteras att rekommendationen inte är bindande, och följaktligen inte kan ge upphov till rättigheter för en enskild person som denne kan göra gällande vid en nationell domstol. De nationella domstolarna är dock skyldiga att vid lösande av tvister ta hänsyn till rekommendationerna, särskilt när dessa bidrar till tolkningen av nationella bestämmelser som antagits för deras genomförande, eller när de har till syfte att utfylla bindande EU- bestämmelser⁵.

1 Domstolens dom av den 19 november 1991 i mål C-6/90 och C-9/90, Francovich och Bonifaci mot Italien, REG 1991 s. I-5357.

2Domstolens dom av den 5 mars 1996 i mål C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur mot Förbundsrepubliken Tyskland och The Queen mot Secretary of State for Transport, ex parte:

Factortame m.fl., REG 1996 s. I-1029.

3 Ibid.

4 Kommissionens rekommendation 2003/670/EG av den 19 september 2003 om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar, EUT L 238, 25.9.2003, s. 28.

5 Dom av den 13 december 1989, Grimaldi mot Fonds des maladies professionnelles (322/88, REG 1989 s. 4407) ECLI:EU:C:1989:646, punkt 18.

PE597.363v04-00 6/8 CM\1180105SV.docx

SV

Slutsats

Det är medlemsstaternas ansvar att godkänna och återkalla växtskyddsmedel på sitt territorium. Det åligger också medlemsstaterna att säkerställa att offentliga kontroller av aktörer genomförs för att se till att bestämmelserna om bekämpningsmedel efterlevs.

Kommissionen övervakar på grundval av en riskbedömning genomförandet av kontroller i medlemsstaterna, vilket är en pågående process.

På samma sätt är det främst de nationella behöriga myndigheternas ansvar att verkställa nationella bestämmelser som införlivar EU-direktiven inom området för arbetsmiljö, och kommissionen rekommenderar framställarna att rikta ärendet till administrativa och/eller rättsliga organ i medlemsstaterna, som i första hand ansvarar för att övervaka att EU- lagstiftningen efterlevs. Åtgärder för ersättning av skada som har vållats arbetstagare som en konsekvens av en överträdelse av EU:s direktiv om arbetsmiljö som kan tillskrivas nationella myndigheter bör föras vidare till ett behörigt nationellt rättsligt organ.

4. Kommissionens svar (REV.), mottaget den 31 oktober 2017

I enlighet med kommissionens meddelande den 21 december 2016 åligger det medlemsstaterna att bevilja och återkalla godkännanden för växtskyddsmedel på sitt territorium. Medlemsstaterna är även ansvariga för att kontrollera aktörerna så att växtskyddsmedel används på ett säkert sätt.

Kommissionen upprepar dessutom, vilket den redan skrivit i sitt ovannämnda meddelande, att det i första hand är de nationella behöriga myndigheternas ansvar att driva igenom de nationella bestämmelser som införlivar EU-direktiv inom området hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Åtgärder för ersättning av skada som har vållats arbetstagare till följd av att EU:s direktiv på detta område har överträtts och som kan tillskrivas nationella myndigheter bör anhängiggöras vid behörigt nationellt rättsligt organ.

I de kompletterande synpunkter som framställarna översände den 21 mars 2017, hänvisade de till misstankar om att de franska myndigheterna inte efterlevt EU:s lagstiftning.

Kommissionen noterar de fall för vilka framställarna förklarar att de på begäran kan lämna bevis. Dessa enskilda fall skulle dock inte bevisa att det skett en överträdelse av det franska kontrollsystemet för bekämpningsmedel. Framställarna hänvisar till en negativ slutsats i en rapport från en revision som kommissionen utförde i Frankrike år 2015 (generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet, GD SANTE/2015–7473) där det kontrollsystem som är i bruk bedömdes. Denna slutsats ledde till en rekommendation i revisionsrapporten. Det fanns emellertid en positiv övergripande slutsats i rapporten, där det slogs fast att det fanns ett välorganiserat system med kontroller som omfattar alla kategorier av aktörer som är inblandade i saluföring och användning av växtskyddsmedel, med ett i allmänhet mycket gott samarbete mellan relevanta behöriga myndigheter. Kommissionen vill återigen försäkra framställarna att rekommendationerna i revisionsrapporten följs upp av kommissionens avdelningar. De franska myndigheterna har presenterat en handlingsplan som finns att se på kommissionens webbplats¹, och genomförandet av handlingsplanen följs upp.

1 http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/details.cfm?rep_id=3535

CM\1180105SV.docx 7/8 PE597.363v04-00

SV

Generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet planerar att nästa år genomföra en revision vid en inspektionsresa till Frankrike för att bedöma genomförandet av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel. Detta direktiv omfattar en rad områden som gäller säker användning av bekämpningsmedel, inbegripet övervakning av kronisk och akut förgiftning. Revisionen kommer att omfatta de system som finns för att ta itu med dessa frågor i Frankrike, och den kommer att beakta de frågor som framställarna tagit upp. Kommissionen kommer att uppmana de franska myndigheterna att inkludera ett besök i regionen Bretagne i samband med denna revisionsresa.

Slutsats

Frågorna omfattas i första hand av medlemsstaternas behörighet, och kommissionens avdelningar anser att dessa frågor bör behandlas av de behöriga nationella myndigheterna. Det finns inga bevis för att det franska kontrollsystemet inte har efterlevt relevant EU-lagstiftning.

De upplysningar som inkommit från framställarna kommer dock att beaktas vid planeringen av ytterligare en rutininspektion som kommissionen ska göra i Frankrike.

5. Kommissionens svar (REV. II), mottaget den 22 februari 2019

Kommissionens granskning av direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel i Frankrike¹ ägde rum den 29 maj–6 juni 2018. Under inspektionsresan diskuterade kommissionens revisorer framställningen med de relevanta myndigheterna i Paris den 30 maj 2018 och i Rennes den 6 juni 2018. Ett möte hölls med framställarna och Solidaires Bretagne (en grupp som stöder framställarna) den 6 juni 2018.

Vid dessa möten lämnades ytterligare information till kommissionens revisorer. När de kommit tillbaka från inspektionsresan granskade kommissionens revisorer den kompletterande informationen och kom fram till att det fortfarande fanns ett antal frågor som behövde klargöras ytterligare.

I ett försök att få till stånd detta klargörande ställdes ett antal frågor till det franska jordbruksministeriets generaldirektorat för livsmedel genom en skrivelse av den 13 juli 2018.

I sitt svar av den 19 september 2018 lämnade det franska jordbruksministeriet information om vissa punkter, men på vissa punkter måste man försöka få ytterligare förtydliganden från de franska myndigheterna.

Kommissionsledamoten med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet höll ett möte med framställarna i Bryssel den 17 september 2018, och fick då ytterligare information om de punkter som förs fram i den ursprungliga framställningen och om ett antal nya men relaterade frågor. Kommissionen håller för närvarande på att gå igenom denna ytterligare information.

Slutsatser

De frågor som tas upp i framställningen och i den ytterligare information som framställarna tillhandahållit undersöks för närvarande, utanför ramen för revisionsrapporten om

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (text av betydelse för EES), (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71).

PE597.363v04-00 8/8 CM\1180105SV.docx

SV

tillämpningen av direktivet om hållbar användning, och kommer att bli föremål för en separat bedömning med beaktande av EU:s lagstiftning om hälsoskydd och arbetarskydd. Det bör dock noteras att slutförandet av den bedömningen är beroende av att man får information/klargöranden från de franska myndigheterna om ett antal viktiga punkter.

Kommissionens bedömningar pågår därför fortfarande, och kommissionen kan ännu inte lämna någon slutrapport till utskottet för framställningar. Med tanke på hur viktiga dessa frågor är kommer kommissionen att föreslå att utredningarna fortsätter så att man så småningom kan lämna en rapport till ett utskottssammanträde.