Spänningen mellan barns rättigheter -

Linköpings Universitet | Institutionen för kultur och samhälle (IKOS) Examensarbete på grundläggande nivå | Socionomprogrammet Höstterminen 2021

Spänningen mellan barns rättigheter -

En kritisk undersökning av förarbetena till lagen om barnfridsbrott

Linn Wideskott & Tilda Nuija Sehlberg

Handledare: Anna Lundberg

Linköpings Universitet | Institutionen för kultur och samhälle (IKOS) Examensarbete på grundläggande nivå | Socionomprogrammet Höstterminen 2021

The tension between children’s rights -

A critical review of the preparatory work of the child peace crime

Linn Wideskott & Tilda Nuija Sehlberg

Tutor: Anna Lundberg

Sammanfattning

Den här dokumentstudien har en kvalitativ ansats och ämnar analysera förarbeten till lagen om barnfridsbrott. Syftet med studien är att undersöka hur barns rätt till skydd samt barns aktörskap, i relation till barnkonventionens artikel 19 och 12, hanteras i förarbetena. Studien lyfter även den spänning som tidigare forskning visat finns mellan olika artiklar i barnkonventionen och i barns ökade autonomi kontra deras behov av samhällets skydd.

Teorier om medborgarskap och barns medborgarskap används för att synliggöra och förklara barns ställning i samhället och det som händer med deras position när lagar verkar för en ökad ställning. Teori om barn som aktörer har använts som teoretisk utgångspunkt för att ge en förklaring till hur synen på barn i en svensk kontext har förändrats över tid, där individen nu fått en starkare ställning. De valda teorierna har även gett möjlighet att förklara hur lagen vi studerat förarbetena till kommer att verka i förhållande till barns delaktighet och ansvar.

Metoden som använts är en innehållsanalys av regeringens proposition Barn som bevittnar brott (Justitiedepartementet 2021a) samt Statens offentliga utredning Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord (Utredningen om skydd för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar och ansvar för uppmaning att begå självmord 2019). Resultatet visar att när barnet får en ökad rättslig ställning som målsägande tenderar det att försvaga skyddet. Barn kommer bland annat behöva medverka i en rättsprocess mot en närstående, vilket kan vara riskfyllt för barnet utifrån flera synvinklar. Spänningen mellan barns rätt till skydd och barns aktörskap existerar och behöver tas hänsyn till när lagar inom området skrivs fram, vilket det material som analyserats i studien inte gjort.

Nyckelord: Barnfridsbrott, 4 kap 3§ Brottsbalken, barns rätt till skydd, barns aktörskap, medborgarskap, barnkonventionen, socialt arbete.

Förord

Att skriva den här uppsatsen har varit lärorikt men också i vissa stunder både utmanande och krävande. Vi är mycket nöjda över det som åstadkommits och vi tycker ämnet är både intressant och extremt viktigt vilket såklart bidragit till vårt engagemang.

Vi vill rikta ett stort tack till våra handledare Hedvig Obenius som peppade oss i uppstarten och Anna Lundberg som på kort varsel kunde ställa upp och ta över handledningen. Anna har bidragit med stort engagemang och kunskap om ämnet vilket skapat intressanta perspektiv och diskussioner. Tack även till de vänner och familj som ställt upp på att korrekturläsa vår text.

Sist men inte minst vill vi tacka varandra för ett roligt och givande skrivande. Vi har stöttat och peppat varandra även när arbetet inte gått som tänkt. Trots det har vi tillsammans hållit modet uppe och genomfört ett arbete vi är mycket stolta över.

Linn Wideskott & Tilda Nuija Sehlberg Norrköping, februari 2022

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Problemformulering 2

1.2 Syfte & frågeställningar 4

1.2.1 Syfte 4

1.2.2 Frågeställningar 4

2. Bakgrund 5

2.1 Vem är ett barn? 5

2.2 Våld i nära relationer 5

2.2.1 Att socialiseras in i våldet 6

2.3 Barns rättshandlingsförmåga 6

2.4 Propositioner och statens offentliga utredningar 7

2.5 Barnkonventionens aktuella artiklar 7

2.5.1 Artikel 12 7

2.5.2 Artikel 19 8

2.6 Sammanfattning av bakgrund 8

3. Tidigare forskning 10

3.1 Konsekvenser för barn som upplever våld 10

3.1.1 Betydelsen av begreppen bevittna och uppleva våld 11

3.2 Barnkonventionens inkorporering 12

3.3 Spänningen mellan barns rättigheter 13

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning 15

4. Teorianknytning 17

4.1 Medborgarskap 17

4.2 Barns medborgarskap 18

4.3 Barn som aktörer 19

4.4 Sammanfattning av teorianknytning 21

5. Metod 22

5.1 Vetenskapsteoretisk hemvist & utgångspunkt 22

5.1.1 Förförståelse 22

5.2 Urval & avgränsningar 23

5.2.1 Insamlingsmetod 24

5.3 Analysmetod 24

5.4 Tillvägagångssätt 25

5.5 Etiska överväganden 27

6. Resultat & analys 29

6.1 Tematisering 29

6.2 Rätten att komma till tals för barn 30

6.3 Barns rätt till skydd 32

6.3.1 Att bevittna eller uppleva 34

6.3.2 Närstående 36

6.4 Spänningen mellan barns aktörskap och rätten till skydd 37

6.5 Sammanfattning av resultat & analys 39

7. Diskussion 41

7.1 Kritisk reflektion 45

7.2 Implikationer för praktik 47

7.3 Förslag för vidare forskning 47

7.4 Avslutning 48

8. Referenslista 49

1. Inledning

Socialt arbete är ett stort arbetsfält som bedrivs på många olika ställen. I socialtjänsten, på kvinnojourer och hos polisen är bara några exempel. Inom alla dessa praktiker får olika politiska beslut en stor betydelse. Allt från den kommunala budgeten, Socialstyrelsens nya riktlinjer till nya straffrättsliga lagar påverkar hur det sociala arbetet bedrivs. Att kritiskt undersöka och analysera förarbetena till en lag som kommer prägla dessa arbetsplatser ses som en viktig gärning för ett kvalitativt socialt arbete och för alla de människor lagen kommer att beröra.

I studien kommer statens offentliga utredning Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord (Utredningen om skydd för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar och ansvar för uppmaning att begå självmord 2019) och regeringens Proposition Barn som bevittnar brott (Justitiedepartementet 2021a) att analyseras. Förarbetena utgör grunden för lagen om barnfridsbrott (2021:397)¹ och är vägledande i arbetet med att tillämpa lagen. I de aktuella förarbetena förs exempelvis en diskussion om huruvida begreppet uppleva eller bevittna brott ska användas i lagtexten, där det slutligen beslutas att använda begreppet bevittna. Resonemanget gällande beslutet kommer att påverka hur rättstillämpare tolkar lagtexten.

Lagen om barnfridsbrott trädde i kraft den 1 juli 2021 och trots att lagen är relativt ny går det redan att se att ett antal domar fallit där förarbetena fått en betydande roll. För att skapa en större förståelse för det studien ämnar studera lyfts ett exempel ur verkligheten. I en dom från hösten 2021 har valet att använda begreppet bevittna i stället för uppleva fått stor påverkan för domslutet. En man har i domen knivhuggit en kvinna i deras gemensamma sovrum. Barnet,

1Den som begår en brottslig gärning som utgör; 1. mord, dråp, misshandel, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 §, 2. människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, hemfridsbrott eller ofredande enligt 4 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller 7 §, 3. våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn eller sexuellt ofredande enligt 6 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller 10 §, 4. skadegörelse eller grov skadegörelse enligt 12 kap. 1 eller 3 §, eller 5.

straffbart försök till brott enligt någon av 1-4, döms, om gärningen har bevittnats av ett barn som är närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen och den som gärningen begås mot, för barnfridsbrott till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt, döms för grovt barnfridsbrott till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om den gärning som har bevittnats har varit av mycket allvarlig art eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet.

som är målsägande i frågan om barnfridsbrott, har hört mamman skrika av rädsla och därav gått ner till sovrummet. Hen ser mamman skadad och förstår att det är mannen som skadat henne. I avgörandet förs en diskussion gällande om barnet här kan anses ha bevittnat våldet.

Det bedöms att hen ej har gjort det då hen inte kan ha ansetts sett eller hört den aktuella våldshändelsen utifrån de avgränsningar gällande begreppet som återfinns i förarbetena. Då barnet endast har hört mamman skrika utan att själv reflekterat över vilken form av våld som föranlett skriken kan ej bevittnande styrkas, även om barnet förstått att mannen skadat kvinnan allvarligt. Hade i stället begreppet uppleva använts hade en annan diskussion behövt föras. Den här domen kan därmed ses som ett exempel på lagens innebörd i praktiken och illustrerar de konsekvenser som avvägningar och avgränsningar i förarbetena kan medföra.

Domen i sig själv kommer inte att analyseras i studien men kommer att finnas med för att illustrera de effekter som förarbetena har.

Barnfridsbrottet syftar bland annat till att stärka barns rättsliga skydd vilket kan översättas till att barnet genom lagen kommer få både stärkta och nya rättigheter. Innehavandet av rättigheter är något som kommer ur en medborgerlig status och denna koppling kommer att undersökas närmare. Medborgarskap och delaktighet i samhället är någonting som har beforskats och teoretiseras under de senare seklen och i studien används teorierna för att undersöka hur förarbetena hanterar kopplingen mellan rättigheter och medborgarskap.

1.1 Problemformulering

Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (hädanefter barnkonventionen) författades under 10 år och blev färdig år 1989. Barnkonventionen syftar till att stärka barnens rättigheter och ställning i samhället vilket i sig medför nya möjligheter för barns medborgerliga status (Barnombudsmannen 2021; Roche 1999, s. 484). År 2020 inkorporerades konventionen i sin helhet i svensk lag. Det innebär att konventionen numera har ställning likt annan lag och att staten har en skyldighet att tillämpa den i administrativa- och rättsliga förfaranden (Enkvist 2020, ss. 125-126). Det här har lett till en debatt om hur svensk lag kan utvecklas för att stärka det barnrättsliga perspektivet vilket i sin tur lett fram till barnfridsbrottets stiftande (Utredningen om ett stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende 2018; Justitiedepartementet 2021b; Utrikesdepartementet 2001). Lagen innebär att det åligger straffansvar för närstående som begår ett antal uppräknade brottsliga handlingar under

bevittnande av barn. Att det ses som ett brott innebär att även barnet, och inte enbart den som utsätts för våldet direkt, blir målsägande i fallet.

Barnfridsbrottet ska tillförsäkra barnets rättigheter i förhållande till barnkonventionens artiklar 12 och 19. Artikel 12 behandlar barnets rätt till att få sina åsikter respekterade, och att vara en autonom individ, vilket kan kopplas till begreppet barns aktörskap som kommer behandlas i studien. Artikel 19 berättigar barn rätt till skydd från alla former av våld och tydliggör att konventionsstaterna är skyldiga att säkerställa skyddet. Enligt tidigare forskning finns det en samhällelig tanke om att ju mer rättigheter barn har desto bättre får de det, men den aspekten har också kritiserats och ifrågasatts (Reynaert, Bouverne- De Bie & Vandeveldec 2012, s.

155). Rättigheter är en grund för delaktighet i samhället och medborgerlig status men med statusen tillkommer också ett ökat ansvar för rättighetsbärare samt vissa skyldigheter (Marshall 1950, s. 43). Spänningen mellan rättigheter och skyldigheter kan översättas till barns aktörskap kontra barns rätt till skydd vilket studien ämnar undersöka.

Lagstiftarna menar att utöver att lagen ska stärka den rättsliga ställningen för barn är ett av lagens syften att verka normerande för det avskyvärda i att låta barn bevittna våld. Att barn ska ha rätt till en trygg uppväxt fri från våld och hot är både förankrat i barnkonventionen men är också en normerad åsikt i samhället. Ändå är det omkring 200 000 barn i Sverige som bevittnat våld i hemmet (Gilbert et al. 2009, s. 68). Våld i nära relation (hädanefter VNR) är ett problem som varje år kostar samhället minst 2,5 miljarder kronor, endast beräknat utifrån kostnader som rör de våldsutsatta kvinnorna (Häger Glenngård, Steen Carlsson & Berglund 2011, s. 23). Barn som bevittnar våld är ett problem sprunget ur det stora samhällsproblem som VNR utgör. Att barn kan bevittna andra typer av brott, utan att de genom sitt vittnesmål också blir att betrakta som brottsoffer, är självklart men i de båda förarbeten studien studerar slås det fast att de brott lagen omfattar är just bevittnande av brott mellan närstående till barnet.

Studien syftar till att kritiskt undersöka två förarbeten till barnfridsbrottet. Med att kritiskt undersöka avses att texten kommer att analyseras utifrån olika synvinklar. Det empiriska materialet kommer att undersökas, jämföras och ställas emot både teori, forskning och annat material som är aktuellt såsom barnkonventionen. Genom att undersöka kritiskt fördjupas analysmetoderna och en djupare tolkning av materialet kan göras.

1.2 Syfte & frågeställningar

1.2.1 Syfte

Studiens övergripande syfte är att kritiskt analysera förarbetena till lagen om barnfridsbrott.

Genom att analysera regeringens proposition, Barn som bevittnar brott (Justitiedepartementet 2021a (hädanefter propositionen)) och Statens offentliga utredning, Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord (Utredningen om skydd för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar och ansvar för uppmaning att begå självmord 2019 (hädanefter utredningen)) vill vi undersöka hur lagen är tänkt att tillämpas. Vidare är det analytiska syftet med studien att undersöka hur förarbetena hanterar spänningen mellan barns aktörskap å ena sidan och barns rätt till skydd å andra sidan samt koppla samman detta till teorier gällande medborgarskap.

1.2.2 Frågeställningar

I. Hur framställs barns aktörskap i förarbetena?

II. Hur framställs barns rätt till skydd i förarbetena?

III. Hur kan framställningen av barns aktörskap och rätt till skydd i förarbetena för lagen om barnfridsbrott förstås utifrån teorier gällande medborgarskap?

2. Bakgrund

I följande avsnitt ges en översikt av relevanta begrepp och annan bakgrundsinformation för att sätta vår undersökning i en vidare kontext. I studien används olika begrepp som behöver en närmare förklaring för att kunna förstås i sitt sammanhang, såsom begreppet rättshandlingsförmåga. Även vad statens offentliga utredningar och propositioner är förklaras i avsnittet. I studien kommer barnkonventionens artikel 12 och 19 ha stor betydelse och har därav lagts i sin helhet in under avsnittet för att skapa en tillgänglighet för läsaren. För att vidare förstå varför ämnet är relevant och varför diskussionen om barn som bevittnar våld ser ut som den gör idag inkluderas en redogörelse för vad VNR är.

2.1 Vem är ett barn?

Begreppet barn definieras i studien som personer under 18 år. Det går i linje med barnkonventionens benämning av barn samt den svenska lagstiftningen (Unicef u.å.). I Sverige räknas personer enligt föräldrabalken (1949:381) (FB) 6 kap 2§ som omyndiga fram till det att personen fyller 18 år. Fram till dess har barnet en eller två vårdnadshavare som ansvarar för tryggheten och hälsan samt ska verka för barnets bästa.

2.2 Våld i nära relationer

Enligt barnfridsbrottet är det nu straffbart att låta barn bevittna VNR. För att belysa den bakgrund som omger lagen och fördjupa förståelsen för sammanhanget kring problemet ges en introduktion till ämnet. VNR är en mer komplex problematik än vad våld i allmänhet är.

Moser Hällen och Sinisalo (2019, s. 27) beskriver att VNR skiljer sig från våld i offentliga rum då det handlar om en förövare som är närstående samt att det finns ett emotionellt band mellan förövare och offer. Detta påverkar förmågan att kunna bryta sig loss från relationen.

Våldet är följaktligen inte endast en brottslig handling utan är också ett tillitsbrott mot den person som ska stå en närmast (ibid., s. 28).

Det är av vikt att förklara att det emotionella bandet inte endast gäller för den direkt utsatte, det går även att applicera på de barn som befinner sig i våldets närhet. Barn reagerar olika på våld och projicerar därav olika känslor gällande våldet. Vissa barn kan skjuta ifrån sig gärningspersonen och hålla denne på avstånd medan andra i stället försöker komma nära och bli en allierad (Moser Hällen & Sinisalo 2019, s. 166). En anledning till känslan av att behöva vara nära den som utövar våldet kan handla om att barnet internaliserar den bild förövaren har

av den som blir utsatt. Därav kan barnet försvara att våldet pågår och att den utsatte till viss del kan anses förtjäna det. I många fall kan dock viljan att bli en allierad med våldsutövaren grunda sig i en känsla av att risken för att själv utsättas för våld minskar så länge man håller sig på samma sida som förövaren (Moser Hällen & Sinisalo 2019, s. 166).

2.2.1 Att socialiseras in i våldet

Normaliseringsprocessen är ett centralt begrepp inom arbete och forskning kring VNR.

Våldets normaliseringsprocess kan förstås utifrån att våld i en relation till slut accepteras och försvaras då det över tid blivit ett normaltillstånd (Enander & Holmberg 2011, s. 15).

Förskjutningen görs exempelvis genom att förövaren använder sig av kontrollmekanismer såsom att strategiskt växla mellan våld och värme, vilket bidrar till att den utsatte skapar känslomässiga band och en beroendeställning till förövaren (ibid., s. 16). Begreppet utgår från Foucaults teori om socialiseringsprocessen vilken förklarar hur människor över tid socialiseras in i sammanhang som sedan blir till det normala (Ortiz 2020, s. 24). När man talar om barns socialiseringsprocess avses den utveckling barn gör genom påverkan av barnets nära anhöriga. Barn lär sig av sina föräldrar hur de förväntas agera och hur situationer förväntas utspelas (Laible, Thompson & Froimson 2015, s. 35). Socialiseringsprocessen hos barn är inte enbart beroende av förälderns nuvarande beteende eller bemötande, utan familjens bakgrund och historia har även stor påverkan. Normaliseringsprocessen handlar således om att människor socialiseras in i ett normaltillstånd och genom det accepterar och försvarar situationen, likt hur personer som blir utsatta för VNR normaliseras in i våldet (Enander &

Holmberg 2011, s. 15).

2.3 Barns rättshandlingsförmåga

Genom barnkonventionen och annan lagstiftning tillförsäkras barn många rättigheter. De har bland annat rätt att skyddas från våld, rätt till åsiktsbildning och rätt till trygga hemförhållanden (Unicef u.å.). Men barn är också omyndiga och har därför en begränsad tillgång att själva tillgodose sina rättigheter, en så kallad begränsad rättshandlingsförmåga.

Det innebär att barnet inte själv kan tillvarata alla sina rättigheter utan behöver hjälp av vuxenvärlden (FB kap. 9). I svensk lagstiftning finns en skillnad mellan det personliga och det ekonomiska i förhållande till vad barn har tillåtelse att själva besluta om. Vår lagstiftning är tydlig när det gäller ekonomiska rättigheter, men vad gäller personliga angelägenheter ska individuella bedömningar göras. Det saknas en tydlig lagstiftning på området och beror

många gånger på barnets ålder och mognad samt vårdnadshavarnas beslut (Singer &

Brattström 2019, s. 235).

2.4 Propositioner och statens offentliga utredningar

I den svenska lagstiftningsprocessen behöver ett lagförslag gå igenom flera steg innan lagen kan antas av riksdagen och därigenom träda i kraft. Stegen benämns som förarbeten.

Propositioner och statens offentliga utredningar utgör två former av förarbeten (Sveriges riksdag 2021).

Statens offentliga utredning är ett underlag där förutsättningarna för en lag utreds och det lämnas förslag på lagtext eller förändringar i befintlig lagtext. Statens offentliga utredning behandlar bland annat större frågor och ger bakgrundsinformation, men diskuterar även hur centrala begrepp kommer påverka lagens tillämpning. Regeringens proposition är en sammanställd analys av de tidigare förarbetena och presenteras som ett förslag från regeringen till riksdagen. I propositionen sammanvägs utredningens förslag med synpunkter från remissinstanser för att sedan kunna läggas fram som en färdig produkt. Den färdiga produkten presenteras till riksdagen vilka röstar för om lagen ska antas eller inte. Blir förslaget antaget i riksdagen blir den föreslagna lagtexten inskriven i svensk lag (Sveriges riksdag 2021).

2.5 Barnkonventionens aktuella artiklar

I barnkonventionen återfinns 54 artiklar som alla tillförsäkrar barn rättigheter. I konventionen finns fyra grundpelare; artikel 2, 3, 6 och 12. I artikel 2 beskrivs att barn har samma rättigheter och lika värde. Artikel 3 lyfter att barnets bästa ska beaktas i alla frågor som rör barn och i artikel 6 framgår att alla barn har rätt till liv och utveckling (Unicef u.å.). Nedan presenteras artikel 12 i sin helhet tillsammans med artikel 19 då de kommer att behandlas genomgående i studien.

2.5.1 Artikel 12

Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

För detta ändamål ska barnet, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet, särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler. (Unicef u.å.).

2.5.2 Artikel 19

Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.

Sådana skyddsåtgärder bör, där så är lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och de personer som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa och, där så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande (Unicef u.å.).

2.6 Sammanfattning av bakgrund

I avsnittet har det redogjorts för begrepp och annan bakgrundsinformation som vidare kommer behandlas. Studiens syfte är att undersöka hur barnets rätt till skydd samt rätt till aktörskap framställs i förarbetena till lagen om barnfridsbrott. Lagen om barnfridsbrott är en lag som reglerar straffansvar för den som utsätter barn för att bevittna VNR. Därför har beskrivningar av vad en proposition och statlig utredning är presenterats samt en grundläggande redogörelse för VNR. Barns aktörskap och rätt till skydd tydliggörs genom barnkonventionens artikel 12 och 19, dessa artiklar återkommer genomgående i studien och

har därför lyfts in i sin helhet. Artiklarna beskriver inte bara rättigheter tillhandahållna av barnkonventionen, de är även två av de huvudsakliga syftena med lagen om barnfridsbrott.

För att förstå hur det kan ta sig uttryck i praktiken har den begränsade rättshandlingsförmågan som barn besitter beskrivits.

3. Tidigare forskning

I följande kapitel kommer tidigare forskning presenteras om de konsekvenser som uppstår när barn bevittnar våld, samt vilken betydelse begreppen uppleva och bevittna får när vi talar om barn i en våldskontext. Vidare följer forskning om barns rättigheter och i synnerhet gällande barnkonventionen. Varför fältet kring barns rättigheter och barnkonventionen är relevant för socialt arbete är på grund av att det framgår i socialtjänstlagen (2001:453) 5 kap 1 & 11§§ 4 p.

att socialtjänsten har ett ansvar att hjälpa de barn som upplevt våld och ska främja dess levnadsvillkor. Det framgår också i socialtjänstlagen 1 kap 1 & 2§§ att socialtjänsten i alla beslut som rör barn ska göra det som anses vara för barnets bästa.

Forskningen är framsökt via EBSCO UniSearch. Både internationellt såväl som nationellt publicerade artiklar har legat till grund för avsnittet. Sökningen avgränsades till att endast omfatta artiklar som är vetenskapligt granskade. I kapitlet är huvuddelen hämtat från just artiklar men det finns också forskning hämtad från rapporter och böcker som berör området.

3.1 Konsekvenser för barn som upplever våld

De konsekvenser barn får av att uppleva VNR är komplexa. Socialstyrelsen (2018, ss. 52-53) menar att våldet påverkar barns sociala utveckling, samt den fysiska- och psykiska hälsan. Det kan även påverka barnets förmåga att tänka, känna och handla. Våldet i sig är inte bara skrämmande utan det rubbar också barnets bild av vad trygghet är. Hos barnet skapas en känsla av att inte kunna lita på de närstående (McAlister Groves 2010, s. 206). Att uppleva VNR är enligt författaren (ibid., s. 183) den skadligaste våldsupplevelsen för ett barn, till och med skadligare än att uppleva våld i det offentliga rummet. Barn som lever i hem där våld förekommer löper även en större risk för att själva utsättas för fysiskt och/eller sexuellt våld (Broberg et al. 2011, s. 13; Socialstyrelsen 2018, ss. 52-53).

Det finns också starka samband mellan att uppleva våld som barn och att få en minskad tillgång till socialt stöd (Haj-Yahia, Sokar, Hassan - Abbas & Malka 2019, s. 134). Med socialt stöd menas den skyddsfaktor som hjälper barnet att utveckla strategier för att hantera stress, bygga upp självkänsla samt skapa samhörighet och meningsfullhet. Vidare finns det också ett samband mellan att ej ha tillgång till det sociala stödet och benägenheten att utveckla PTSS (post-traumatic stress symptoms). PTSS består utav symtom såsom ångest, sömnsvårigheter, depression och dissociation (ibid.).

Föräldrar försöker många gånger skydda sina barn från att uppleva det våld som pågår i hemmet. Trots det visar studier på att ca 85-90 % av de barn som lever i hem där en förälder blir slagen av den andre har upplevt de våldsamma handlingarna (Fusco & Fantuzzo 2009, s.

249). Vad forskning funnit är att föräldrar inte alltid är medvetna om i vilket utsträckning barnen tar till sig och uppfattar det våld som pågår i hemmet. Litrownik, Newton, Hunter, English och Everson (2003, s. 70) ser i sin studie att mammorna uppger att ca 14 % av barnen upplevt våld i hemmet. Siffrorna bland barnens egna utsagor visar dock att 50% hört föräldrarna skrika på ett hotfullt sätt gentemot varandra. Vidare uppger 33% av barnen att de bevittnat fysiskt våld mellan föräldrarna. Det finns alltså en signifikant skillnad i att barn i större utsträckning än vad mammorna antagit faktiskt bevittnat eller upplevt våldet (Litrownik et al. 2003, s. 70).

De konsekvenser som uppstår för barn som upplevt våld är också beroende av deras egna strategier i våldskontexten. Barn förhåller sig olika till våld som uppstår mellan deras närstående. Vissa kan exempelvis gömma sig, ta på hörlurar eller på annat sätt undvika våldet, medan andra barn försöker medla mellan föräldrarna eller på andra sätt förhindra våldet.

Barnets egna strategier har därför inverkan på hur de påverkas av våldet och i förlängningen vilka konsekvenser det får (Socialstyrelsen 2018, s. 52-53). Även föräldrarna kan ha strategier för att förhindra barn från att uppleva våldet, exempelvis genom att stänga in barnet i ett annat rum (Överlien & Hydén 2007, s. 23). Författarna (ibid.) menar dock att sådana strategier ofta inte fungerar, då barnet trots detta upplever våldet och får leva med konsekvenserna.

3.1.1 Betydelsen av begreppen bevittna och uppleva våld

I en intervjustudie av Överlien och Hydén (2007) presenteras barns egna upplevelser av att ha en förälder som utövar våld mot den andre. I studien sätter barnen ord på såväl syn- som hörselminnen, men även andra minnen av vad de upplevt under våldsepisoden. Vad som framkommer i studien är att våldet sällan är impulsivt, utan att det många gånger är kontrollerat och planerat. Barnen berättar om att bli inlåsta i ett rum eller bli ombedda att lämna rummet när/inför att pappan utövar våld mot mamman. Föräldrarna eller barnet själv kan exempelvis använda Tv:n som strategi för att försöka blockera ljudet av våld, dock lyckas det sällan (ibid., s. 15). Flera barn beskriver att de sett våldet, men det vanligaste var att höra det. Minnet av att ha hört våld påverkar barnet länge, det finns kvar i minnet och barn beskriver att det hindrar sömnen. Det är dock inte bara det faktum att de hört eller sett våldet

som påverkar. För vissa barn är det faktum att inga ljud hörs det mest skrämmande, då avsaknaden av ljud kan innebära en rädsla för att mamman är död (Överlien och Hydén 2007, ss. 17-18).

Det här illustrerar att barn har olika upplevelser av våld som inte enbart innefattar att bevittna våldet, alltså vad ögon och öron sett eller hört. Det handlar även om en spänning i hemmet och en väntan på att våldet kan bryta ut. Barnen upplever våldet genom den utsatte omsorgspersonens fysiska och psykiska mående eller i den omgivning som de lever i, exempelvis att se sönderslagna möbler. Att uppleva detta skapar långvariga konsekvenser för barnet (Överlien & Hydén 2007, s. 22).

Överlien och Hydén (2007, s. 22) menar att en begreppsdefinition måste täcka in alla aspekter av barnets upplevelser. De bör inte ses som en passiv åskådare till våldet, då det bidrar till en felaktig bild av barnets roll. Barn blir inte alltid fysiskt utsatta, men lever trots detta mitt i våldets centrum. Därför bör de ej anses vara ett vittne eller en åskådare till situationen (ibid.).

Även enligt Moser Hällen & Sinisalo (2018, s. 161) är begreppet bevittna problematiskt då det avser att barnet är en utomstående betraktare. De menar att i likhet med Överlien och Hydén (2007, s. 22) att våldet påverkar hela barnets livssituation och barnet bör därav inte ses som en betraktare utan i stället ses som någon som upplever våldet, vilket medför att begreppet uppleva är att föredra.

3.2 Barnkonventionens inkorporering

Barnkonventionen stiftades som ett resultat av att barn inte sågs som självständiga människor och som på grund av deras ålder inte tillgodosågs samma rättigheter som andra (Reynaert, Bouverne-de Bie & Vandevelde 2009, ss. 522-523). Barnkonventionen har sedan den antogs blivit en samhällelig norm kring vad barns rättigheter är och den drivande kraften till att öka barns rättigheter och höja deras status. Den har även bidragit till att ny forskning tillkommit på området vilket tidigare saknats (ibid., s. 518; Quennerstedt, Robinson & I’Anson 2018, ss.

38-39). Barnkonventionen har till skillnad från andra konventioner ett holistiskt synsätt på rättigheter. Det betyder att de olika artiklarna inte är direkt kopplade till olika former av rättigheter såsom civila-, politiska- och sociala rättigheter (se avsnitt 4.1 Medborgarskap). De är istället utformade så att rättigheterna inte går att separera från varandra (Quennerstedt 2009, s. 173). Quennerstedt (ibid.) menar att å ena sidan blir fördelen med detta synsätt att det

tar bort möjligheten att rangordna rättigheterna och de ses i stället som likvärdiga. Å andra sidan döljer det hur artiklarna ska tolkas och användas när de inneboende motsättningarna som finns träder fram. En tydlig stridighet är den mellan barnets och den vuxnes rättigheter, vilket kommer presenteras närmare i avsnitt 3.3 Spänningen mellan barns rättigheter. Det som komplicerar denna spänning är att det i barnkonventionen inte framgår hur man ska arbeta med dessa olika motsättningar. Det saknas ramar och riktlinjer för länderna som inkorporerat lagen att förhålla sig till, vilket kan skapa en orolighet i tillämpningen (Quennerstedt 2009, s. 173).

En artikel som bland annat diskuterar inkorporeringen av barnkonventionen i Sverige och hur det tidigare talats om barn belyser vikten av att tillkännage dem som rättighetsbärare (Heimer

& Palme 2015, ss. 436-438). Det bör göras för att barn ska kunna vara deltagande i processer som rör dem själva och för att samhället ska kunna tillgodose deras rättigheter (ibid.). Heimer och Palme (ibid., s. 436) menar att barn har behov av ett utökat utrymme i samhället. En plats för att kunna yttra sina åsikter samt att de bör tas tillvara på av vuxna som arbetar med frågor som rör just barns välfärd. Inkorporering syftar till att föra fram barnets bästa i en större mening och i och med det skapa lagar och policys mer förenliga med barns rättigheter (Hoffman & Thorburn Stern 2020, s. 148). Roche (1999, s. 484) menar att barnkonventionen har en stor roll i att ge barn tillgång till de rättigheter som krävs för att ses som delaktig i samhället och genom det få en medborgerlig status.

3.3 Spänningen mellan barns rättigheter

Barnkonventionen verkar som en konvention med en önskad normerande effekt såväl som en bindande lag. Den strävar efter att ge rättigheter i ett försök att lämna den traditionella bilden av barn som passiva under föräldrarnas auktoritet. Det är dock inte helt enkelt då det är en komplex balansgång mellan det faktum att barn är en sårbar grupp i behov av skydd, samtidigt som de är individer med egna rättigheter (Lee 2017, ss. 687-688). Exempel på detta är artikel 12 i barnkonventionen. Många menar att artikel 12 är en av de svåraste att implementera i praktiken då rättigheten kräver att vi ser barnet som en medborgare och därav en bärare av både politiska och civila rättigheter (Quennerstedt 2009, s. 166). En närmare koppling mellan rättigheter och medborgarskap kommer presenteras i avsnittet 4.1 Medborgarskap. Att se ett barn som bärare av dessa rättigheter skapar enligt forskning en

fråga om var gränsen går mellan ett barns egen vilja och autonomi och en förälders beslut gällande sitt barn (Quennerstedt 2009, s. 166).

Artikel 12 säger att barn ska ha rätten att ge sina synpunkter, såväl som att välja att inte uttrycka sig. Däremot står det även i artikeln att barnets åsikt ska tillmätas betydelse utifrån barnets mognad och ålder (Unicef u.å.). Det innebär att barnet inte får full beslutanderätt, utan att vuxna får bestämma när barnet ska låtas höras. Artikel 12 står enligt Lee (2017, s. 695) i kontrast till barnkonventionens artikel 3, vilken innebär att barnets bästa ska beaktas i alla frågor som rör barn (Unicef u.å.). Artiklarna är två av barnkonventionens grundpelare, men säger i mångt och mycket emot varandra. Artikel 3 menar att vuxna runt barnet, vare sig det är föräldrar, socialtjänst eller rättsväsendet, ska besluta efter vad som anses vara det bästa för barnet (Lee 2017, s. 695). Även om artikel 12 inte utgör att barnet får full beslutanderätt, går det att antyda en motsättning mellan artiklarna då artikel 12 tillförsäkrar barnet viss autonomi från vuxenvärlden medan artikel 3 tydliggör vuxnas beslutande om vad som anses vara barnets bästa (ibid.).

I och med barnkonventionens stiftande skapas en egen arena för barns rättigheter frånskild de vuxnas rättigheter. Reynaert et al. (2009, ss. 522-523; 2012, s. 155) menar att det finns en fara i att skapa en uppdelning mellan barn och vuxna och i att ta för givet att rättigheterna endast skapar fördelar. Det finns en tydlig tradition inom det barnrättsliga området vilken kretsar kring att ju fler rättigheter barn har desto bättre blir det (Reynaert et al. 2012, s. 155).

Författarna (ibid., s. 161) syftar till att problematisera det antagandet. Att översätta rättigheter till lagar visar på den dominans det juridiska perspektivet har i samhället. Detta kan komprimeras i begreppet juridification. Begreppet beskriver hur man koloniserar mänskliga relationer till juridiska termer (ibid.). Kritik riktas mot att juridifiering av barns rättigheter kan leda till ett uppdelande av mänskliga relationer. En uppdelning mellan barn och vuxna riskerar att landa i att sociala problem inte längre kan lösas nära det faktiska problemet. I stället ska allting ska lösas utifrån en domare som i sin tur ska bestämma vilka som är “goda” och

“onda” (ibid.). Vidare menar forskarna att lagar och rättsregler aldrig kan vara neutrala och anpassas efter varje individ, utan att det alltid finns en underliggande norm som kommer påverka hur rättstillämpningen går till och att det reflekteras av hur en dominant grupp i samhället ser ut. Barn har alla olika bakgrund, social klass, etnicitet och förutsättningar, detta menar författarna riskerar att försvinna i dessa typer av lagar. De menar att enda sättet att

undvika det är att stifta lagar som garanterar rättigheter som är helt ovillkorliga och absoluta för alla som lever i samhället (Reynaert et al. 2012, s. 162).

The gap problem är ett begrepp som beskriver skillnaden mellan den ideala bilden av verkligheten och den reella verklighet människor lever i (Reynaert et al. 2012, s. 164).

Begreppet används i samband med barnkonventionens införande och belyser att barns rättigheter ofta ses mer som mål och referenslag, snarare än en tvingande lag (ibid.). Det finns en konsensus om hur barns rättigheter bör tas tillvara på. Det som dock blir tydligt är att samhällets lagar och regler ännu inte lever upp till den standard som barnkonventionen önskar och här bildas the gap problem. Det finns ett glapp mellan de rättigheter som barn i den ideella verkligheten borde ha och de rättigheter barn faktiskt tillgodoses (ibid.). Litteratur som handlar om barns rättigheter tenderar att mer diskutera hur man ska implementera dessa rättigheter i samhället snarare än att diskutera vad rättigheterna innebär och vad det kan komma att betyda i specifika situationer (Reynaert et al. 2009, s. 166).

Vidare menar Reynaert et al. (2012, s. 166) att det som behövs för att bättre kunna implementera barnkonventionen och barns rättigheter i praktiken inte är mer praktiska verktyg, såsom lagar. Utan i stället behövs det en större förståelse och lärdom om hur barns rättigheter ska förstås, vilka normer och värderingar som ligger till grund för dem.

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning

I avsnittet har forskning presenterats gällande de konsekvenser som uppstår när barn bevittnar våld samt en redogörelse för begreppen uppleva och bevittna. Begreppen har stor relevans för det studien ämnar studera och det är därav viktigt att ge en kontext till dessa. Forskning om inkorporeringen av barnkonventionen har också redovisats. Barnkonventionen kan ses som en grund för de förarbeten vår undersökning har i fokus. Stiftandet av konventionen satte grunden för barns rättigheter och i och med inkorporeringen har samhället behövt utöka barnets rättigheter i allmänhet samt inom rättsväsendet. Barnkonventionen nämns flertalet gånger i utredningen och propositionen och beskrivs där som en utgångspunkt inför stiftandet av barnfridsbrottet. Därför anser vi att barnkonventionen är relevant för vår studie och för att senare kunna se på barns rättigheter i en större kontext.

Även kritisk forskning gällande barnrätt har tagits upp för att kunna skapa ett djup i vår studie. En diskussion gällande positiva såväl som negativa aspekter av lagstiftningen har presenterats. Tidigare forskning har även inhämtats angående den inneboende spänningen som barns rättigheter och i synnerhet barnkonventionen bär på. Det finns många studier som behandlar ämnet och som vi funnit mycket stöd och vägledning i inför vår studie.

4. Teorianknytning

Nedan följer en presentation av de teorier och teoretiska begrepp som valts att använda för att analysera empirin och besvara våra frågeställningar. Teorierna och begreppen som kommer presenteras är Marshalls teori gällande medborgarskap samt efterföljande vidareutvecklingar av teorin. Även teorier kring barns medborgarskap samt barn som aktörer presenteras för att skapa en god grund för analys och reflektion.

4.1 Medborgarskap

Medborgarskap är ett ämne som länge varit attraktivt att studera. I början av 1950-talet myntade T. H. Marshall en numera välkänd och etablerad teori om fenomenet. Han talade om medborgarskapet utifrån tillgången till olika rättigheter (Marshall 1950, s. 8). Marshall (ibid.) menar att det finns tre olika former av rättigheter och att de utgör grunden för olika nivåer av medborgarskap. Civila-, politiska- samt sociala rättigheter. Marshalls grundtanke gällande dessa kvarstår men har av många andra teoretiker utvecklats och inte minst kritiserats. Nedan kommer vissa delar av detta presenteras.

De civila rättigheterna tillgodoser rätten till ägande och handel samt att alla människor står lika inför lagen. Här ingår även yttrande- och tryckfrihet samt rätten att vara en autonom individ (Dahlstedt & Olson 2019, s. 16). De politiska rättigheterna hanterar rätten att rösta och att kunna ställa upp i val, att som medborgare ha inflytande över politiken (ibid., ss. 8 & 43).

Sociala rättigheter uppkom senare i takt med att välfärdsstatens framväxt för att garantera människor en viss status utanför den konkurrerande marknaden (Faulks 2000, s. 63). Sociala rättigheter innefattar ett skydd tillhandahållet av staten i form av sjukvård, utbildning, vård och boende samt rätt till socialförsäkringar. Om staten kan tillgodose sina medborgare alla dessa nivåer av rättigheter så är staten att räkna som en välfärdsstat, vilket benämns som ett socialt medborgarskap (Marshall 1950, s. 43; Dahlstedt & Olson 2019, s. 16; Dahlstedt, Rundqvist & Vesterberg 2011, s. 3). När en medborgarstatus uppnås följer dock även medborgerliga skyldigheter och krav. Kraven kan vara av sådan art som att krävas betala skatt, rösta i politiska val, lagföras eller vittna i rättegång (Marshall 1950, ss. 28-29).

Som nämnts ovan har Marshalls teori etablerat sig väl men den har också vidareutvecklats och breddats för att innefatta fler variabler i vår existens som medborgare. Bottomore (Marshall &

Bottomore 1992, s. 66 & 91) är en utav dessa teoretiker och har satt Marshalls teori i kontext

till ett mer modernt samhälle. I Bottomores resonemang använder han sig av begreppen substantiellt- och formellt medborgarskap (Dahlstedt 2009, ss. 13-14). Det formella medborgarskapet innefattar de rättigheter en individ har “på pappret”, medan det substantiella medborgarskapet snarare handlar om vilka möjligheter en individ har att tillgodogöra sig sina rättigheter i praktiken (ibid.). Distinktionen mellan begreppen är även någonting som Faulks (2000, s. 58) tar upp som en viktig aspekt. Faulks beskriver att de formella rättigheterna vi har som medborgare är möjliga att få tillgång till beroende av vem det är som vill utnyttja dem.

Någonting som har diskuterats och kritiserats av Marshalls teori kring medborgarskap är hans utgångspunkt av att det nästan uteslutande är klassdimensionen som styr inkluderingen och exkluderingen. Det har i vidare forskning lagts fram att tillgången till rättigheterna och möjligheten till ett fullbordat medborgarskap även är beroende på exempelvis kön och etnicitet (Marshall & Bottomore 1992, s. 91; Dahlstedt et al. 2011, s. 6).

4.2 Barns medborgarskap

Att barn på pappret kan vara medborgare i en nation är det få som ifrågasätter, dock har frågan om barn som likvärdiga medborgare till vuxna diskuterats. Marshalls teori har även genomsyrat denna teoretiska gren men viktigt att belysa är att Marshall inte själv talade särskilt mycket om barn som medborgare, hans texter bygger på ett vuxenperspektiv gällande medborgarskap. I Roches (1999, s. 480) artikel presenteras ett citat från Marshall som tydligt kan beskriva hur hans syn på barns delaktighet och rättigheter i samhället ansågs begränsad.

Fundamentally it should be regarded not as the right to go to school but of the adult to been educated (Roches 1999, s. 480)

Roches (1999) diskuterar i sin artikel hur medborgarskap kan omformuleras för att inkludera barn och därav se barn som egna individer och inte endast barn som håller på att bli fullvärdiga medborgare som vuxna. Författaren (ibid.) menar att tanken kring att barn ska ha en del i medborgarskapet i sin enkelhet handlar om ifall även barn kan ses som delaktiga i samhället, bli lyssnade till och få deras perspektiv beaktat.

En av barnkonventionens grundtankar är att öka barns status som medborgare och att genom det berättiga dem en plats som rättighetsbärare i samhället (Lister 2008, s. 25; Pramling

Samuelsson, Sommer & Hundeide 2011, s. 31) Det betyder att barn också bör inneha sociala-, politiska- och civila rättigheter likt det som Marshall beskrev 1950 (ibid.; Schiratzki 2019, s.

30). I mångt och mycket liknar definitionen av dessa Marshalls definition men har av teoretiker utvecklats för att förklara dem utifrån barnets medborgarskap (ibid.; Lister 2008;

Roches 1999). Schiratzki (2019, s. 30) beskriver att de sociala rättigheterna betyder att barnet ska ha rätt till grundläggande levnadsvillkor, rätt till hälsa och ekonomisk trygghet. De politiska rättigheterna syftar till att barn också ska ha rätt att delta i utövandet av politisk makt och de civila rättigheterna belyser att barn ska, på en jämlik grund, kunna försvara och hävda sina rättigheter.

Det som ofta används som ett argument till att barn inte görs delaktiga är det faktum att de är beroende av vuxna och inte kan ta vara på sin egen rätt på egen hand (Lister 2008, s. 26).

Exempelvis kan vi se hur det här genomsyrar samhället genom barnkonventionens artiklar 19 och 3 som tydligt beskriver att samhället och vuxenvärlden ansvarar över att skydda barnen och tillvarata deras bästa då dem ej kan det själva (Unicef u.å.). Vidare diskuterar Lister (ibid., ss. 30-31) hur man i stället kan bryta ner och förstå frågan om barns medborgarskap.

Medborgarskapsteorier som applicerats på vuxna kan inte direkt tillämpas på barn, de behöver brytas ner och omformuleras. Ett begrepp som används för detta är semi-medborgarskap, en mellanväg där barn kan sägas ingå. Man är delaktig i vissa delar men utanför i andra (ibid.).

Exempelvis kan tanken om en skillnad mellan civila- och marknadsrättigheter appliceras på barn som medborgare. Faulks (2001, s. 65) beskriver att skillnaden mellan rättigheterna är viktig därför att alla inte har samma tillgång till alla delar av de civila rättigheterna. Om man därför delar på det så är marknadsrättigheter de som beskriver rätten till ägande och tillgångar och civila rättigheter är rätten till autonomi och likhet inför lagen. Den här distinktionen är viktig att göra för att kunna inkludera barn, eftersom de inte kan delta i ägande på samma sätt som vuxna men ändå bör ses som medborgare med civila rättigheter (Lister 2008, s. 31).

4.3 Barn som aktörer

Barn har under lång tid setts som ett bihang till familjen. De har tolkats som passiva, beroende av sin omgivning och underordnade till de vuxna. Upprätthållandet av detta synsätt av barn gör att barn kommer att uteslutas från beslutsfattande i frågor som rör dem (Kay & Tisdall 2016, ss. 362-363). Först under de senaste decennierna har barn gått från att ha setts som föräldrars egendom till att ses som egna individer. Detta handlar om att barn nu ses som mer

självständiga och att samhället anser att barn bör tillgodoses en status som aktörer i sina egna liv (Quennerstedt 2009, s. 163). Dock är detta ännu inte att anse som fullbordat. Barn ses fortfarande inte som människor i samma utsträckning som vuxna utan barn är ofta förväntade att visa fullständig lojalitet till vuxenvärlden. Utöver det kan de inte på samma grunder utkräva sina rättigheter och intressen så som andra medborgare kan (ibid.).

James och Prout (1990, s. 6) menar att barndom inte enbart är en transportsträcka till vuxenlivet, utan barndom är i sig självt en social grupp. Barn ingår i olika sociala och kulturella sammanhang och kan även kategoriseras utifrån bland annat kön, klass och etnicitet. Det innebär att barn inte kan ses som något generellt, utan behöver ses i förhållande till det sammanhang de ingår i (ibid.). Barn socialiseras av vuxna, de påverkas och formas till sociala varelser som ingår i kulturella strukturer. Men barn är sociala varelser redan från födseln. De samspelar och kommunicerar med vuxna. Det här visar på att barn inte enbart är påverkbara av vuxna utan kan även genom eget agerande inverka på omgivningen, vilket tyder på barns aktörskap (Halldén 2007, s. 20). James och Prout (1990, s. 7) manifesterade även att barn är och ska ha ett aktivt inflytande över sitt sociala liv, vilket går i samklang med barnkonventionens artikel 12, om rätten att få bilda och uttrycka sin åsikt (Unicef u.å.).

Vuxna pratar ofta om och för barn, men glömmer ofta att barnen behöver pratas med. Att det ofta glöms bort att prata med barnet gör att barnet utesluts från bestämmandet över sin situation. Barn behöver släppas in i beslutsrummet och bli lyssnade på, för att de själva ska kunna påverka sitt liv och sin omgivning, vilket utgör en grundpelare för barns aktörskap (James & Prout 1990, s. 7). Skillnaden som James och Prout (ibid.) beskriver är även skillnaden mellan ett barnperspektiv och barnets perspektiv. Halldén (2007, s. 20) menar att barnperspektivet till skillnad från barnets perspektiv handlar om att samhället verkar för att tillvarata barnets villkor och arbeta för barnets bästa. Även att kunna förutspå och tänka kring vilka konsekvenser politiska beslut, samhälleliga insatser eller andra beslut kommer att få för barn i vårt samhälle. Det är därför inte alltid nödvändigt att information eller utsagor från barnen själva inhämtas för att barnperspektivet ska kunna användas. Det är det dock om man ska inta ett barns perspektiv i stället (ibid.).

4.4 Sammanfattning av teorianknytning

Våra teoretiska utgångspunkter är starkt förknippade med frågeställningarna som ska besvaras i studien. Studien ämnar undersöka hur barnet framställs som aktör i förhållande till förarbetena och därav är teori gällande just barns aktörskap ett viktigt verktyg. Den tredje frågeställningen syftar till att undersöka hur dessa framställningar kan förstås utifrån medborgarskapsteorier. För att kunna besvara frågan har olika perspektiv av medborgarskap presenterats och kommer nedan sammankopplas med det empiriska materialet. I inledningen redogörs för det faktum att den lag vi studerar förarbetena till ämnar främja barns rättsliga status. Rättigheter är någonting som kommer ur den medborgerliga statusen vilket gör medborgarskapsteori till ett grundläggande perspektiv. De presenterade teorierna hjälper även till att förklara hur barns situation inom rättsväsendet ser ut och hur de med vuxenvärldens hjälp, eller själva, kan vara med och påverka sin situation.

5. Metod

5.1 Vetenskapsteoretisk hemvist & utgångspunkt

Studien utgår från en hermeneutistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Hermeneutiken bygger på en idé om att det alltid finns en förförståelse för det som kommer studeras.

Människan kommer aldrig vara helt objektiv, men vi kan bli medvetna om vår förkunskap och därefter reflektera över den (Andersson 2014, s. 110). I studien kommer förarbeten till en lag att studeras. Förarbetena är grundande och byggda på författarens tolkning av ett problem och hur problemet bör lösas. Genom en innehållsanalys kommer en tolkning av den tolkningen genomföras. Den tolkning som framkommer i ens egna studie är alltid andra ordningens tolkning (Michailakis, Gillingsjö & Olaison 2020, s. 131).

5.1.1 Förförståelse

Som socionomstudenter vid Linköpings Universitet har vi under vår utbildning samlat information och kunskap gällande socialt arbete. Det medför att vi redan vid uppstarten av arbetet hade en förförståelse till ämnet vilket både är en fördel och en nackdel. Å ena sidan finns en förståelse för vad sociala problem är, hur det svenska samhället arbetar med och mot dem, samt grundkunskaper i hur social- och straffrätt fungerar och tillämpas. Å andra sidan har vi ett perspektiv som socionomstudenter, vilket skapar en färgad bild av hur vi önskar att samhället bör fungera.

Vår förförståelse för ämnet kan anses vara relativt stor då vi båda på olika sätt arbetat med målgruppen barn som bevittnat våld. Emellan oss finns erfarenheter av myndighet- samt behandlingsarbete inom socialt arbete. Bredden av erfarenheter har både bidragit till vår förförståelse, men har också skapat en möjlighet att se problemet utifrån olika vinklar. Utöver det har båda två ett stort engagemang för jämställdhetsfrågor och förebyggande arbete vilket har bidragit till vårt intresse för lagen och dess förarbeten. Utifrån vår förförståelse kan det likt det som lyfts ovan ha färgat vår bild av materialet. Förförståelsen är dock en förutsättning för en djupare analys och öppnar upp för att som författare kunna ställa frågor till texten som inte annars hade kommit upp.

5.2 Urval & avgränsningar

Arbetet bygger på en dokumentstudie där ett tydligt målstyrt urval använts. Redan i formuleringen av studiens syfte tydliggörs att propositionen Barn som bevittnar brott (Justitiedepartementet 2021a (benämnd som propostitionen)) och utredningen Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord (Utredningen om skydd för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar och ansvar för uppmaning att begå självmord 2019 (benämnd som utredningen)) utgör empirin för studien. Att empirin redan från start är utvald är någonting som kännetecknar just en dokumentstudie (Andersen & Gamdrup 1994, s. 74). Urvalet är således icke-sannolikhetsbaserat och noga utvalt utifrån kriterier för att kunna besvara studiens syfte (Bryman 2018, ss. 496-497). Propositionen utgjorde en textmängd på 66 sidor och då det är det huvudsakliga rättsdokumentet i lagstiftningsprocessen och det viktigaste dokumentet för rättstillämparen analyserades det i sin helhet. Det stämmer överens med vad Andersen och Gamdrup (1994, s. 75) beskriver som viktigt när en dokumentstudie genomförs.

Författarna (ibid.) menar att det är bäst att börja med den allmänna litteraturen och sedan gå till den mer specifika. Detta översätts i studien genom att vi analyserar hela propositionen och sedan fördjupar oss i vissa delar av utredningen.

I användandet av utredningen gjordes däremot en avgränsning för att bibehålla relevans för vårt syfte. Avgränsningen var även av vikt då tidsramen för studien var begränsad. De avsnitt i utredningen som valdes bort bestod av sammanfattning, författningsförslag, uppdraget, betänkandets disposition, begrepp och definitioner, problembeskrivning, vad säger de som har drabbats, gällande rätt, lägesgenomgång i Sverige, Sveriges åtaganden enligt vissa internationella rättsakter, internationella jämförelser, ikraftträdande och övergångsbestämmelser samt författningskommentarer. Avsnitten som däremot valdes ut att studera utgjorde 65 sidor och var följande; utredningens analys, överväganden, förslag samt konsekvenser av utredningens förslag. Här redogörs för hur lagstiftningen kan komma att påverka barn samt berörda organisationer som arbetar för barn. Det är även dessa avsnitt som fördjupar förståelsen av propositionens överväganden. Under alla avsnitt, även de som valdes att analysera, behandlades även frågan om uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord. Delarna uteslöts från empirin då de behandlar annan lagändring.

I samlingsbegreppet förarbeten kan även lagrådsremissen och remissinstansernas svar anses ingå. I studien togs beslutet att exkludera de dokumenten från empirin då de saknade relevans för studiens syfte. Lagrådet består av jurister som ska se till huruvida det finns några juridiska hinder för lagens stiftande utifrån propositionen (Sveriges riksdag 2021). Detta är inte den del som studien ämnar se till och därför valdes lagrådsremissen bort. Remissvar innebär att olika berörda myndigheter, organisationer eller andra intressegrupper tar del av utredningens förslag och ger synpunkter. Instansernas synpunkter behandlas sedan av regeringen i propositionen (Sveriges riksdag 2021). I och med att remissvaren behandlas i propositionen togs beslutet att exkludera dem från vår empiri. Studien syftar till att se hur propositionen och utredningen framställer barns rätt till skydd och aktörskap. För att göra det kan remissvar bli aktuella men då utifrån propositionens diskussion. Därav kan de nämnas men då inte som egen empiri utan som en del av det valda materialet. Efter att ha gjort en genomläsning av propositionen och utredningen upplevdes en mättnad, då texten som framkommer ur materialet är nog för att besvara våra frågeställningar (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s.

42).

5.2.1 Insamlingsmetod

Studies empiriska material har inhämtats genom att samla in den text som studien syftar till att undersöka från offentliga källor. Empirin är offentliga dokument och består utav propositionen och utredningen till barnfridsbrottet. Utöver det materialet har stor vikt riktats mot att samla in forskning och teorier på området. För att samla in materialet har regeringens hemsida använts där offentliga rapporter och dokument finns tillgängliga.

5.3 Analysmetod

I studien har innehållsanalys använts som analysmetod. Metoden lämpar sig för att förstå meningen av en text. Texter i sig själva har inte en specifik mening i grunden utan det är vi läsare och våra tolkningar som konstruerar innebörden och meningen med hjälp av egen bakgrund eller förförståelse för ämnet (Schreier 2012, s. 2). Innehållsanalys kan således användas på alla material där man vill undersöka den underliggande meningen och innebörden av texten (ibid.). Metoden syftar också till att tolka det synliga såväl som det latenta i en text (Michailakis et al. 2020, s. 129). Med andra ord möjliggör metoden en tolkning av både det som uttryckligen står i texten men även det implicita, vilket skapar en mer fulländad tolkning (ibid.). Denna form av innehållsanalys benämns som innehållsanalys

med högre abstraktionsnivå. Den högre abstraktionsnivån möjliggör tolkningar av det latenta i texten, vilket innebär att det som sägs mellan raderna kan synliggöras och tolkas (Michailakis et al. 2020, s. 129). Att använda en innehållsanalys på en högre abstraktionsnivå skapar möjligheter att inte begränsa oss till enbart det som uttryckligen står skrivet i texten. Därav nås en djupare analys av helheten med hjälp av teoretiska perspektiv och forskning.

5.4 Tillvägagångssätt

När urvalet definierats gjordes två grundliga genomläsningar av materialet samt en djupare närläsning för att få en helhetsbild av det empiriska material som studerats (Larsen 2018, ss.

160-161). Läsningen genomfördes var för sig för att undvika att vi författare påverkade varandra i det första stadiet. Under den djupa genomläsningen fördes anteckningar och markeringar av det som ansetts relevant för syftet med studien. Anteckningar fördes gällande det som uttryckligen står i texten, men även om det latenta. Genom att det fanns en viss ram för de teorier som skulle användas för analysen möjliggjorde detta teoretiska tolkningar av texten. Vi som författare var redan till viss del insatta i de verktyg som skulle användas i analysen och kunde därav sortera och se det som skulle bli relevant, både explicit och latent innehåll. Efter det läste vi tillsammans igenom materialet och markerade de delar som ansågs relevanta. Därigenom skapades grova koder som vi sedan placerade olika stycken och delar ur materialet inom. Studien bygger på ett abduktivt upplägg. Det betyder att tillvägagångssättet för studien varken förhåller sig fullt ut till deduktion, alltså att teorin styr problemformuleringen och insamlingen av material, eller induktion, som i stället handlar om att ingen teori är utvald i förväg. Att i stället likt vår studie, bygga på abduktion, handlar om att genom studien pendla mellan teori och empiri (Jacobsen 2015, s. 35). Vi hade alltså inte bestämt fullt ut vilka teoretiska ramar studien skulle förhålla sig till i inledningen av studien, utan de byggdes fram under arbetets gång. Inledningsvis fanns dock en ram för de teorier som ansågs relevanta för vår studie men vi utvecklade dem och fann nya perspektiv som under arbetet ansågs kunna bidra med nya analysmöjligheter.

Att börja sin genomläsning med att skapa koder är någonting som är absolut nödvändigt för att dels få syn på mönster och tendenser och för att reducera det empiriska material som samlats in (Jacobsen 2015, s. 35). När kodningen av dokumenten genomfördes fanns inga bestämda begränsningar i vad som fick kodas eller hur många koder det skulle bli, detta för att inte innan kodningen ha förutbestämda ramar som skulle begränsa oss. Metoden kallas för

öppen kodning och definieras av att man som forskare går in med ett öppet sinne (Nilssen 2012, s. 78; Grønmo 2016, s. 267). Slutligen blev det 13 koder vilka var av olika karaktär;

Koder:

Gällande rätt Barnkonventionen Barns rättsliga ställning Vad menas/frågor?

Kommer detta förändra för barnet?

Motsäger forskning

Tar ej hänsyn till barnets perspektiv Tar hänsyn till barnets perspektiv Rättstillämpning

Våld i nära relation

Formella och substantiella möjligheter Andra åtgärder

Ekonomiska aspekter

Grønmo (2016, s. 267) beskriver olika kriterier för olika typer av koder. Ovan nämnda koder är både deskriptiva- och tolkande koder. De deskriptiva koderna beskriver det faktiska och explicita innehållet i texten. Tolkande koder är uttryck för hur författaren förstår eller tolkar det som står. Exempel på sådan kod är formella och substantiella möjligheter, vilka är begrepp från den teoretiska utgångspunkt vi hade i uppstarten av studien gällande medborgarskap (Marshall & Bottomore 1992). Det var även tydligt att den grova kodningen behövde reduceras och tematiseras för att bli hanterlig (Larsen 2018, s. 163). Exempelvis fanns en kod, döpt till ekonomiska aspekter, vilken endast ett stycke hamnade under och som då inte ansåg var relevant för vår studie att ha kvar.

För att på ett hanterbart sätt se över det utvalda empiriska materialet ut ställdes en tabell upp.

Koderna ställdes upp längs Y-axeln och förarbetena i varsin kolumn längs X-axeln. Sedan

färgkodades koderna utifrån de frågeställningar som studien har och därigenom skapades våra teman.

5.5 Etiska överväganden

För att en studie ska uppnå en god kvalitet behöver den även uppvisa god etik. Studiens kunskapsbidrag måste vägas mot behov och intressen hos de individer som studien berör.

Detta tenderar ibland att drabba studiers validitet och en konflikt uppstår mellan etik och validitet. Därav är skyddet mot individen just en avvägning (Larsson 2005, s. 22). Barn som bevittnar våld i hemmet är en utsatt grupp som alltid ska vara föremål för etisk hänsyn.

Däremot syftar vår studie inte till att undersöka dessa barn eller familjer i fråga, utan studerar i stället förarbetena till den lag som upprättats för att skydda barnen. Hade studien riktat sig mot specifika barn som målgrupp hade ett betydligt längre resonemang gällande skyddandet av deras identiteter behövts. Detta på grund av att det i studier där forskare kommer väldigt nära de individer som studeras krävs en mer omfattande etisk prövning. I vår studie har offentligt publicerat material använts vilket medför att det finns en distans till de individer som ingår i förarbetenas målgrupp. Därav blir det inte ett dilemma för vår studie och inga individer kommer därför behöva skyddas i skrivandet av uppsatsen.

I studien nämns en dom för att exemplifiera den inverkan ett begrepp kan få i lagtext. Vi har valt att inte referera till målnummer då domen enbart används för att ge ett exempel på förarbetenas inverkan på rättstillämpningen. Den är inte heller en del av det empiriska material som studien undersöker vilket ytterligare gör att det inte är nödvändigt att nämna målnumret. Ifall en liknande studie skulle vilja genomföras är inte den dom vi valt att ha med nödvändig för att uppnå samma resultat. Att inte nämna målnumret innebär även att personerna som är föremål för domen kan behållas helt anonyma. Det går i enlighet med de krav som finns på att forskare ska hantera personuppgifter på ett sätt så att de ej kan kommas åt av obehöriga (Bryman 2018, s. 171).

5.6 Kritisk reflektion

För att genomföra vår studie har vi valt att analysera förarbetena till lagen om barnfridsbrott.

Med hjälp av teorier kan lagens uppbyggnad förstås både i sig själv, i förhållande till samhället och till barnens samhälle. För att en studie ska uppnå god kvalitet menar Larsson (2005, s. 18) att ett kriterium är perspektivmedvetenhet. Vid tolkandet av en text har alla en

ingång när vi läser materialet, om det så är ett riksdagsdokument, en saga eller en forskningsartikel. Människor besitter förförståelse och läser texter med olika ögon. Detta menar Larsson (2005, s. 18) behöver redogöras för att öka studiens transparens. I avsnittet 5.1.2 Förförståelse redogörs för vår egen förförståelse till arbetet där vi förklarar vår utgångspunkt inför arbetets start. Inom kriteriet menar Larsson (ibid.) att forskaren även bör redogöra för de teoretiska ramar studien behandlar. Att tydligt redogöra för perspektiven hjälper läsaren förstå hur författarna till texten valt att tolka sitt material och byggt sin analys.

För att diskutera en studies validitet skriver Larsson (2005, s. 27) om ett kriterium som han valt att benämna som diskurskriteriet. Diskurskriteriet handlar om att de argument och påståenden studien framför ska klara sig gentemot en prövning av alla andra argument.

Författaren lyfter också ett kriterium som handlar om att studien ska lyfta och övertyga läsaren om att se en sak på ett nytt sätt eller ur ett nytt perspektiv, han kallar det för det heuristiska värdet hos en studie (ibid.). I vår studie kan validiteten anses minskad om vi ser till kraven inom diskurskriteriet. Vår studie är inte ämnad att belysa alla delar av ett fenomen och inte heller ge en bild av fenomenet ur alla vinklar. Den empiri som valts att studera har i sig själv analyserats och arbetats fram utifrån en utgångspunkt och vinkel. Vår studie handlar då om att analysera detta mot teorier. Det kommer alltså inte vara möjligt att göra studien helt motståndskraftig mot att förhålla sig till alla alternativa sätt att se på saken, vilket kan bidra till en minskad validitet (ibid., s. 27). Däremot handlar studien om att belysa och övertyga läsaren att se empirin på ett nytt sätt, vilket kan anses öka studiens validitet om vi ser till kraven inom det heuristiska kriteriet. Larsson (ibid.) skriver dock att alla kriterier inte alltid måste vara uppfyllda utan det kommer alltid finnas kriterier som går emot varandra. Det kan vi se i vår studie då de kriterier vi lyft på olika sätt visar hur validiteten både kan anses minska och öka. Det finns ingen studie som kan uppfylla alla krav på validitet, men en viktig utgångspunkt är att vi som författare reflekterar över det och genom det visar en transparens mot läsaren.

6. Resultat & analys

I analysen av utredningen och propositionen har en vilja från politikernas sida att öka den rättsliga ställningen för barn generellt i det svenska samhället identifierats. Ett av de främsta skälen till barnfridsbrottets stiftande är att förbättra barns rättsliga ställning och därigenom även skapa en plats för barn som aktörer. Detta i form av att de ska ha en större möjlighet att påverka rättsprocesser som rör dem. I analysen kommer det redogöras för hur barns rättigheter diskuteras i förarbetena till barnfridsbrottet. Vi kommer även sätta detta i relation till barnkonventionens artikel 12 och 19 samt medborgarskapsteori.

I förarbetena syns tydligt att barnkonventionen har en stor betydelse för utformningen av den nya lagen samt tanken bakom den. Artiklar som särskilt lyfts fram är artikel 12 och 19 vilka tidigare berörts. Utdraget nedan visar på hur utredningen diskuterat konventionen och dess inverkan.

Barns ställning i samhället och rättsordningen har stärkts även på en rad andra sätt över tid […] Inkorporeringen av barnkonventionen innebär ett förtydligande av att domstolar och rättstilllämpare [...] ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen [...] i mål och ärenden som rör barn.

(Utredningen, s. 174)

6.1 Tematisering

De teman som identifierats presenteras nedan samt de underteman som följer.

Teman Underteman

6.2 Rätten att komma till tals som barn

6.3 Barns rätt till skydd 6.3.1 Att bevittna eller uppleva 6.3.2 Närstående

6.4 Spänningen mellan barns aktörskap och rätten till skydd