135 åtgärder för mänskliga rättigheter i Sverige
En förkortad version av regeringens nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna
74 22
11
124
8
132
103 135
28
Förord
De mänskliga rättigheterna får inte kränkas. I denna broschyr presenteras 135 åtgärder för att skydda och främja de mänskliga rättigheterna i Sverige under perioden 2006 –2009. Broschyren är en förkortad och något förenklad version av regeringens skrivelse En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006 –2009
(skr. 2005/06:95), som beslutades av regeringen och överlämnades till riksdagen i mars 2006.
Handlingsplanen är ett verktyg i arbetet för regeringens långsiktiga mål – att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige.
Originalversionen av skrivelsen finns på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter, www.manskligarattigheter.se, liksom denna
broschyr. Skrivelsen och broschyren kan också beställas via webbplatsen. På webbplatsen kan man även läsa konventioner och andra dokument m.m. om mänskliga rättigheter.
Denna broschyr kan även beställas i
alternativa format, till exempel inläst på CD, från informationssektionen på Justitiedepartementet, tel 08-405 10 00. Frågor om den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna kan besvaras av Justitiedepartementets D-enhet på samma telefonnummer.
Jens Orback
Demokratiminister
Innehåll
1 Inledning ... 4
Det långsiktiga målet ... 4
Syftet med handlingsplanen ... 4
Avgränsningar ... 4
Vad menas med mänskliga rättigheter? ... 4
Centrala principer ... 5
2 Bakgrund ... 6
Rekommendation från Världskonferensen om mänskliga rättigheter ... 6
Insamling av synpunkter och förslag ... 6
Fokus på diskriminering och på kunskap om de mänskliga rättigheterna ... 6
3 Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter ... 7
Bakgrund ... 7
Åtgärder ... 7
4 Rättighetsfrågor... 8
4.1 Diskriminering, rasism och homofobi ... 8
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder... 8
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön ... 9
Åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning... 9
Åtgärder mot diskriminering på grund av sexuell läggning och övriga frågor om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning ... 10
Åtgärder mot diskriminering på grund av funktionshinder och övriga frågor om funktionshindrades rättigheter ... 10
Åtgärder mot rasism och homofobi ... 10
4.2 Barnets rättigheter ... 11
4.3 Nationella minoriteter och urfolk ... 12
Nationella minoriteter ... 12
Urfolket samerna ... 13
4.4 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ... 14
Rätten till arbete ... 14
Rätten till bostad ... 15
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa ... 16
Rätten till utbildning ... 16
4.5 Mäns våld mot kvinnor, m.m. ... 18
Särskilt om så kallat hedersrelaterat våld ... 19
Särskilt om människohandel... 20
4.6 Rättsstatliga frågor ... 21
Myndigheters användning av våld och
tvångsmedel, m.m. ... 21
Frihetsberövanden ... 22
Rätten till domstolsprövning och rätten till effektivt rättsmedel ... 23
Respekten för de mänskliga rättigheterna i arbetet mot terrorism och annan grov brottslighet... 23
4.7 Politiska rättigheter ... 25
Rätten till politiskt deltagande ... 25
Föreningsfriheten ... 25
4.8 Asyl- och migrationsfrågor ... 26
5 Organisation och samordning av arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna ... 27
5.1 Inledning ... 27
5.2 Kommuner och landsting ... 28
5.3 Metoder och verktyg ... 28
5.4 Arbetet inom Regeringskansliet ... 29
6 Attitydpåverkande arbete m.m. ... 30
6.1 Inledning ... 30
6.2 Utbildning om de mänskliga rättigheterna inom utbildningsväsendet ... 30
Utbildning om de mänskliga rättigheterna i skolan ... 30
Utbildning om de mänskliga rättigheterna inom högre utbildning ... 31
6.3 Kompetensutveckling om mänskliga rättigheter inom den offentliga förvaltningen samt domstolsväsendet .. 31
6.4 Utbildningsmaterial om de mänskliga rättigheterna ... 32
6.5 Dialog om de mänskliga rättigheterna ... 32
6.6 Språk- och informationsfrågor ... 33
7 Uppföljning och utvärdering ... 34
Ordlista ... 36
Förkortningar ... 38
Det långsiktiga målet
Regeringens långsiktiga mål är att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige.
För att uppnå detta mål kommer regeringen att öka kunskapen och medvetenheten om de mänsk- liga rättigheterna, förbättra samordningen av arbetet för de mänskliga rättigheterna och på andra sätt främja de mänskliga rättigheterna.
De mänskliga rättigheterna får inte kränkas.
Vi måste leva upp till de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har anslu- tit sig till. Den svenska rättsordningen ska stämma överens med dessa konventioner och de ska följas på alla nivåer i samhället. Det är viktigt att öka kunskapen och medvetenhe- ten om de mänskliga rättigheterna och för- bättra samordningen på området för att kränkningar av de mänskliga rättigheterna ska kunna undvikas.
Syftet med handlingsplanen
Regeringen har tagit fram den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättighe-
terna för att se samlat på frågor om mänskliga rättigheter i Sverige och för att arbeta syste- matiskt för att främja rättigheterna. Hand- lingsplanen är alltså ett verktyg i arbetet för det långsiktiga målet full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige.
Avgränsningar
Den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna handlar om arbetet för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Den tar inte upp arbetet för de mänskliga rättig- heterna i internationella sammanhang.
Vid sidan om den nationella handlingspla- nen för de mänskliga rättigheterna finns det andra handlingsplaner och dokument som tar upp an gränsande frågor på ett mer detal- jerat sätt, till exempel frågor om jämställdhet, om barnets rättigheter eller funktions- hindrade personers rättigheter.
Vad menas med mänskliga rättigheter?
De mänskliga rättigheterna är de rättigheter som staterna genom internationella överens-
kommelser garanterar den enskilda männis- kan. De ska skydda henne från ingrepp i grundläggande friheter, såsom yttrandefrihe- ten. De ska även skydda henne från olika typer av övergrepp, till exempel tortyr, och tillgodose hennes grundläggande behov, bland annat när det gäller levnadsstandard och hälsa. De mänskliga rättigheterna inne- bär att den offentliga sektorn – ytterst sett regeringen – har skyldigheter gentemot en- skilda människor. Regeringens arbete med att skydda och främja de mänskliga rättighe- terna handlar alltså om att se till att Sverige håller det vi har lovat genom att ansluta oss till internationella överenskommelser.
Ett av de viktigaste internationella doku- menten om mänskliga rättigheter är FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättig- heterna från 1948. I förklaringens första arti- kel uttrycks den grundläggande principen
”alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. De mänskliga rättigheterna gäller alltså alla människor, utan åtskillnad, enbart av den anledningen att vi är männi-
1 Inledning
skor. Sedan förklaringen antogs har det inter- nationella systemet för skydd av de mänsk- liga rättigheterna byggts ut och utvecklats genom en rad konventioner och andra doku- ment som utarbetats inom FN, Europarådet, Internationella arbetsorganisationen (ILO) och andra internationella organisationer.
Det är i första hand ett lands regering som har skyldigheten att se till att rättigheterna blir verklighet genom ett fungerande rätts- väsende, lagstiftning, undervisning, socialt stöd och andra åtgärder. Hela den offentliga förvaltningen, liksom domstolarna, har dock ett ansvar för att de mänskliga rättig heterna respekteras. Staten måste också ge enskilda människor ett grundläggande skydd mot över- grepp från privata aktörer, till exempel privat- personer och företag, och utreda, ingripa och bestraffa när sådana övergrepp sker.
De mänskliga rättigheterna delas ofta in i dels medborgerliga och politiska rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De medborgerliga och politiska rättigheterna är till för att skydda enskilda
människors frihet när det gäller till exempel tankar, åsikter, religion och föreningstillhö- righet. De medborgerliga och politiska rättig- heterna ställer även krav på staten i politiska och rättsstatliga avseenden, till exempel när det gäller fria, regelbundna och hemliga val och tillgång till domstolsprövning. De med- borgerliga och politiska rättigheterna skyd- dar också enskilda människor mot olika for- mer av övergrepp, som tortyr och dödsstraff.
De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ska tillgodose enskilda männi- skors grundläggande behov av till exempel arbete, utbildning, en tillfredsställande lev- nadsstandard och hälsa. De ger också etniska, religiösa och kulturella minoriteter och ur- folk rätten att behålla och utveckla en egen identitet.
Centrala principer
I arbetet för de mänskliga rättigheterna på både internationell och nationell nivå är principen om universalitet viktig. Det betyder att rättigheterna i FN:s allmänna förklaring
om de mänskliga rättigheterna gäller för alla människor, utan åtskillnad, och ska
respekteras över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation.
En annan central princip är de mänskliga rättigheternas odelbarhet. Odelbarhetsprinci- pen innebär att alla mänskliga rättigheter – såväl medborgerliga och politiska som ekono- miska, sociala och kulturella – är lika viktiga, en del av samma helhet och beroende av varandra.
En tredje princip som är central är princi- pen om likabehandling. Den kallas ibland principen om icke-diskriminering eller för- budet mot diskriminering. Principen innebär att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla utan diskriminerande särbehandling på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshin- der, sexuell läggning, ålder eller annan om- ständighet som gäller en enskild person. Att bekämpa diskriminering är ett centralt mål i det svenska arbetet för de mänskliga rättig- heterna, både internationellt och nationellt.
Rekommendation från Världskonferensen om mänskliga rättigheter
Vid FN:s världskonferens om mänskliga rät- tigheter i Wien 1993 rekommenderades med- lemsstaterna att överväga att utarbeta natio- nella handlingsplaner för mänskliga rättighe- ter. Flera stater, bland dem Sverige, har följt denna rekommendation. En nationell hand- lingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr. 2001/02:83) beslutades av regeringen i januari 2002. Handlingsplanen gällde perio- den 2002–2004. En kartläggning av mänskliga rättigheter på nationell nivå (Mänskliga rättig- heter i Sverige – en kartläggning, Ds 2001:10) genomfördes också inför utarbetandet av handlingsplanen. Sveriges första nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna har genomförts, följts upp och utvärderats.
Nu har en ny skrivelse, En nationell hand- lingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006–
2009 (skr. 2005/06:95), tagits fram. Skrivelsen beslutades av regeringen och överlämnades till riksdagen i mars 2006. Skrivelsen består av två delar, dels en kartläggning av situationen
för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005, dels en handlingsplan med åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna under perio- den 2006–2009. Denna broschyr är en förkor- tad och något förenklad version av skrivelsen.
Insamling av synpunkter och förslag Arbetet med kartläggningen och handlings- planen har genomförts i en öppen process.
Synpunkter och förslag om innehållet har hämtats in från olika referensgrupper med representanter för riksdagspartierna, statliga myndigheter, kommuner och landsting, universitet och högskolor och enskilda organisationer.
Utgångspunkten för de problem, synpunk- ter och åtgärder som redovisas i kartläggning- en och handlingsplanen är Sveriges internatio- nella åtaganden om mänskliga rättigheter.
Vilka frågor om mänskliga rättigheter som skulle tas med i skrivelsen bestämdes på grundval av, för det första, synpunkter från utvärderingen av den första handlingsplanen, för det andra, kritik och rekommendationer
från internationella organ som granskar hur de mänskliga rättigheterna följs i Sverige och i andra länder samt, för det tredje, synpunkter och förslag från referensgrupperna.
Fokus på diskriminering och på kunskap om de mänskliga rättigheterna
De flesta åtgärder i handlingsplanen tar sikte på att motverka diskriminering i alla dess former. Diskriminering är det allvarligaste problemet när det gäller Sveriges förverkli- gande av mänskliga rättigheter. Diskrimine- ringsfrågorna behandlas i ett eget avsnitt i handlingsplanen, men tas också upp i avsnit- ten om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Åtgärder som ska höja kunska- pen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna inom den offentliga förvalt- ningen och inom utbildningsväsendet är också viktiga delar i handlingsplanen.
Bakgrund
2
Bakgrund
I utvärderingen av den första handlingspla- nen rekommenderades att regeringen tyd- ligt ska redovisa sin inställning till nya över- enskommelser om mänskliga rättigheter.
Regeringen bör också se över sina ställnings- taganden regelbundet. Ett flertal internatio- nella organ, liksom referensgrupperna, har rekommenderat att Sverige ska ansluta sig till vissa konventioner och tilläggsprotokoll.
Det gäller främst protokoll 12 till Europa- konventionen om generellt diskriminerings- förbud, ILO:s konvention (nr 169) om ur- sprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder och FN:s konvention om migrerande arbetares rättigheter.
En synpunkt som framförts från flera håll är att det är viktigt att regeringen gör en regelbunden genomgång av Sveriges reserva- tioner till konventioner om mänskliga rättig- heter för att se om de kan dras tillbaka.
Flera enskilda organisationer har fram- fört att det behövs en större spridning av kritik och rekommendationer från de inter-
nationella organ som granskar hur Sverige följer internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Det har också fram- förts att diskussionen om och uppföljning- en av dessa kommentarer behöver vara mer systematisk.
Läs mer: ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, FN:s konvention om migrerande arbetares rättigheter samt protokoll 12 till Europakonventionen.
Åtgärder
1 Regeringen kommer under 2006 att prioritera arbetet med en FN-konven- tion om funktionshindrade personers rättig- heter.
2 För att systemet för övervakning av hur staterna följer Europakonventionen ska fungera bättre på sikt har Europarådets med- lemsstater kommit överens om en ändring av Europakonventionen och fem rekommendatio-
ner. Regeringen kommer under 2006–2009 att fortsätta sitt arbete för att rekommendatio- nerna ska få genomslag i Sverige.
3 Under 2006 –2009 kommer regeringen att överväga om Sverige ska ansluta sig till fler konventioner och tillägg om mänsk- liga rättigheter. Regeringen kommer att redo- visa sin åsikt om detta senast i nästa hand- lingsplan.
4 Regeringen kommer under 2006 –2009 att återigen se över sin inställning i frågan om generellt diskrimineringsförbud som ett tillägg till Europakonventionen. Re- geringen anser inte att Sverige i nuläget ska ansluta sig till detta tillägg till konventionen.
5 Regeringen anser inte att Sverige i nu- läget ska ansluta sig till FN-konventio- nen om migrerande arbetares rättigheter.
6 Under hösten 2005 har regeringen läm- nat en proposition till riksdagen med
Sveriges internationella åtaganden
3 om mänskliga rättigheter
förslag om att skriva under tillägget till barnkonventionen om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi.
7 Regeringen kommer under 2006 – 2009 att återigen se över om de reser- vationer som Sverige har gjort till olika kon- ventioner om de mänskliga rättigheterna kan dras tillbaka. Resultatet kommer att redovisas senast i nästa handlingsplan för de mänskliga rättigheterna.
8 Regeringen kommer att bjuda in till möten, dels när Sverige lämnar rapporter till FN om de mänskliga rättig- heterna, dels när FN lämnar kommentarer om dessa rapporter. I vissa fall kommer möten också att ordnas när Sverige rapport- erar till Europarådet om mänskliga rättig- heter.
Se även: åtgärd nr 38 och 41.
4.1 Diskriminering, rasism och homofobi
Diskrimineringsförbudet är en mycket viktig regel som återkommer i de flesta överens- kommelser om mänskliga rättigheter. Den bygger på grundregeln om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade på lika villkor. Diskriminering betyder, förenklat talat, bland annat att bli orättvist behandlad jämfört med andra i en liknande situation.
Regeringen anser att skyddet mot dis- kriminering ska vara lika starkt oavsett om diskrimineringen beror på kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosupp- fattning, funktionshinder eller sexuell läggning.
Dagens skydd mot diskriminering är inte samlat i en lag utan finns i flera olika lagar.
Det är svårt att få överblick och skyddet mot diskriminering är inte heltäckande. Reger- ingen har därför under de senaste åren verkat för att ta fram en ny lagstiftning om diskri- minering. Om arbetet går som planerat kan den nya lagstiftningen börja gälla under 2008.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 2, FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 2(1) och 3, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 2(2) och 3, FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering samt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder
9 En utredning har tillsatts för att över- väga ändringar i den svenska grundla- gen (regeringsformen). Utredningen kan även föreslå ändringar i grundlagen när det gäller skyddet av de mänskliga rättighe- terna. Utredningen ska redovisa sitt upp- drag senast den 31 december 2008.
4 Rättighetsfrågor
10 Diskrimineringskommittén har redovisat sitt uppdrag att undersöka möjligheterna att införa en sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Regeringen fortsätter nu arbetet med den nya lagstift- ningen och målet är att den ska börja gälla senast 2008.
11 Regeringen kommer under 2006 att ge i uppdrag åt vissa statliga myndigheter att utarbeta handlingsplaner mot diskrimine- ring. Myndigheterna ska samråda med Om- budsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) och Myndigheten för handikappolitisk samord- ning (Handisam) om hur handlingsplanerna bör se ut. Statskontoret ska sedan bedöma hur handlingsplanerna har fungerat. Reger- ingen förtydligar under 2006 också behovet av att de statliga bolagen arbetar mot diskri- minering i sin verksamhet.
12 Regeringen inför under 2006 en skyldig- het för vissa stora statliga myndigheter att ställa villkor mot diskriminering när de gör större inköp av varor eller tjänster.
13 Utredningen om en stärkt och tydli- gare tillsyn inom socialtjänsten redovi- sar sitt uppdrag den 30 juni 2006. Utred- ningen har bland annat till uppgift att un- dersöka möjligheterna att koppla tillstånd för servering av alkohol till villkor om icke- diskriminering. Regeringen kommer att över- väga utredningens förslag.
14 Samarbetet mellan antidiskriminerings- byråerna och de olika ombudsmän som har till uppgift att arbeta mot diskrimi- nering ska utvecklas under 2006.
15 Regeringen kommer att utreda om så kallade diskrimineringstester kan an- vändas som bevis i fall som kommer till Jäm- ställdhetsombudsmannen (JämO), Ombuds- mannen mot etnisk diskriminering (DO),
Handikappombudsmannen (HO) och Om- budsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).
Se även: åtgärd nr 46, 50, 54, 55, 57, 58, 62 och 96.
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön 16 Regeringen kommer att ge Arbets-
miljöverket (AV) och Jämställdhets- ombudsmannen (JämO) i uppdrag att bedöma resultatet av och fortsätta sitt sam- arbete om kompetensfrågor.
Se även: åtgärd nr 47, 48 och 60.
Åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning
17 Ombudsmannen mot etnisk diskrimi- nering (DO) ska informera grupper som är särskilt utsatta för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning om vilket skydd de
har. DO ska också ta reda på om informa- tionen har gett något resultat.
18 Regeringen kommer att överväga om så kallade diskrimineringstester kan behöva användas i andra sammanhang än på arbetsmarknaden för att undersöka hur vanligt det är med diskriminering. Erfaren- heterna från användningen av sådana tester på arbetsmarknaden kommer att ligga till grund för diskussionen.
19 Regeringen kommer att studera försla- gen från Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och Utredningen om makt, integration och strukturell diskrimine- ring och överväga vilka åtgärder som kan genomföras.
Se även: åtgärd nr 37 och 45.
Åtgärder mot diskriminering på grund av sexuell läggning och övriga frågor om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning
20 Regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp som ska se samlat på frågor som rör lika rättigheter och möjlig- heter oavsett sexuell läggning. Arbets- gruppen ska också undersöka hur man kan mäta hur vanligt det är med diskriminering på grund av sexuell läggning.
21 Regeringen har utsett en utredare som undersöker om par av samma kön ska kunna gifta sig. Utredningens resultat ska redovisas senast den 30 mars 2007. Regeringen kommer sedan att över- väga utredningens förslag.
Åtgärder mot diskriminering på grund av funktionshinder och övriga frågor om funktionshindrades rättigheter
22 Regeringen gör under våren 2006 en uppföljning av den nationella hand-
lingsplanen för handikappolitiken. Uppfölj- ningen redovisas i en skrivelse till riksdagen.
23 Regeringen har bildat den nya myn- digheten Handisam som ska samordna handikappolitiken. Myndigheten började sitt arbete den 1 januari 2006. Handikapp- ombudsmannen (HO) får en mer fristående och granskande roll.
24 Regeringen kommer under 2006 att ge Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att kartlägga våld mot funktions- hindrade.
Åtgärder mot rasism och homofobi 25 Centrum mot rasism har bildats för
att förstärka samhällets insatser mot rasism, homofobi och diskriminering.
Under 2006 ska Integrationsverket utvär- dera organisationens verksamhet. Under 2007 ska Integrationsverket presentera en analys av hur rasismen ser ut och hur den har utvecklats. Regeringen kommer att
använda utvärderingen och analysen för att överväga lämpliga åtgärder mot rasism, homofobi och diskriminering.
26 Forum för levande historia utvecklar sitt arbete mot antisemitism, islamo- fobi och homofobi och skriver rapporter om dessa frågor.
27 Regeringen kommer under 2006 att följa upp rapporten Hatbrott. En upp- följning av rättsväsendets insatser, som Brotts- förebyggande rådet (Brå) presenterade 2002.
28 Brottsförebyggande rådet (Brå) ska varje år från och med 2006 redovisa statistik över hatbrott och brott med inslag av islamofobi.
4.2 Barnets rättigheter
Sverige anslöt sig 1990 till FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).
Där sägs att varje människa under 18 år räknas som barn, om barnet inte blir myndigt tidigare. Regeringens barnpolitik har som mål att barnkonventionens anda och avsikter ska återspeglas i alla beslut och verksamheter som rör flickor och pojkar upp till 18 år. Åtgär- derna som beskrivs nedan ska förstärka arbe- tet med barnets rättigheter i Sverige. Under våren 2006 lämnar regeringen även en sär- skild skrivelse om barnpolitiken till riksdagen.
Läs mer: FN:s konvention om barnets rättig- heter.
29 Regeringen kommer att följa högsko- lornas och universitetens arbete för att undervisning om barnkonventionen ska ingå i olika utbildningar. Regeringen plane- rar också regionala konferenser under 2006 för att stödja högskolornas och universite- tens arbete med barnkonventionen.
30 Regeringen kommer under 2006 att bilda ett centrum för barnets rättigheter.
Detta centrum ska med hjälp av utbildning och utbyte av erfarenheter vara ett stöd i arbetet med att genomföra barnkonventionen.
31 Regeringen har gett Unicef Sverige pengar för att ta fram en handbok om barnkonventionen. Handboken beräknas vara klar i slutet av 2006.
32 Regeringen arbetar med att ta fram olika sätt att mäta effekterna av arbe- tet med att förverkliga barnkonventionen och följa upp den svenska barnpolitiken.
Arbetet väntas bli klart under 2006.
33 Regeringskansliet ska fortsätta sitt sam- arbete med kommuner och landsting kring genomförandet av barnkonventionen.
34 Regeringen startade under 2005 Barn- rättsforum. Det skapades för att regeringen ska kunna diskutera och utbyta
erfarenheter med enskilda organisationer om genomförandet av barnkonventionen.
Regeringen tänker fortsätta denna dialog under 2006 –2009.
35 Regeringen för sedan 2001 en dialog med barn och unga om barnrätts- frågor. Den äger rum i socialministerns barnreferensgrupp. Regeringen tänker fort- sätta denna dialog under 2006 –2009.
4.3 Nationella minoriteter och urfolk
Nationella minoriteter
De svenska nationella minoriteterna är samer, som också är ett urfolk, sverige- finnar, tornedalingar, romer och judar. De språk som skyddas genom minoritets- politiken är samiska (alla former), finska, meänkieli, romani chib (alla former) och jiddisch.
En rad internationella dokument be- handlar frågor om nationella, etniska, reli- giösa eller språkliga minoriteter. Enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ska de som tillhör etniska, reli- giösa eller språkliga minoriteter få ha ett eget kulturliv, utöva sin religion och an- vända sitt eget språk. Europarådets ramkon- vention om skydd för nationella minorite- ter (ramkonventionen) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråks konventionen) utvecklar skyddet för nationella minoriteter. I den svenska grundlagen sägs att etniska, språk-
liga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
I februari 2000 anslöt sig Sverige till ramkonventionen och minoritetsspråks- konventionen. Den svenska politiken om nationella minoriteter grundar sig på be- stämmelserna i dessa konventioner.
Målet för minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande. Det är också ett mål att stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.
I april 2000 trädde minoritetsspråk- lagarna i kraft. Dessa lagar ger enskilda personer rätt att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med förvaltnings- myndigheter och domstolar. Lagarna gäller i vissa kommuner i Norrbotten (så kallade förvaltningsområden).
Läs mer: FN:s konvention om medborger- liga och politiska rättigheter, artikel 27, Europa rådets ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter, den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
36 Regeringen har låtit utreda om de om- råden där den enskilde har rätt att använda samiska och finska i kontakter med domstolar och förvaltningsmyndigheter bör utvidgas. Under våren 2006 har utredningarna skickats till berörda parter för synpunkter.
Regeringen tänker återkomma till riksdagen med förslag mot bakgrund av utredningarna.
37 Regeringen kommer med början 2006 att genomföra flera åtgärder för att förbättra romernas situation i Sverige. Åt- gärderna ska bland annat motverka diskrimi- nering och öka kunskapen hos myndigheter, kommuner och romerna själva om romernas livsvillkor i Sverige. Arbetet ska ske med aktiv och öppen medverkan från romer.
38 Regeringen kommer under 2006–2009 att utöka samrådet med de nationella minoriteterna. Företrädare för de nationella
minoriteterna kommer bland annat att bjudas in till diskussion när Sverige rapport- erar till Europarådet om hur minoritets- språkskonventionen och ramkonventionen följs i Sverige.
39 Regeringen tänker under 2006 lägga fram en plan för arbetet med att sprida kunskap och medvetenhet om vad Europa- rådets konventioner om nationella minorite- ter och minoritetsspråk betyder för Sverige.
40 Skolverket har lagt fram en rapport om utbildningssituationen för de nationella minoriteterna. Regeringen överväger vilka åtgärder som bör genomföras på grundval av denna rapport.
Se även: åtgärd nr 63 och 127.
Urfolket samerna
Samerna är ett urfolk och samtidigt en nationell minoritet i Sverige. Hur den samiska befolkningen kommit till Sverige
och hur kulturen uppstått här är inte helt klart. Troligen uppstod den för cirka 2 000 år sedan genom att flera fångst- och jord- brukarkulturer började leva tillsammans på Nordkalotten. Samerna har sedan fortsatt att leva och verka inom detta område, som i dag är delar av Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Det betyder att samerna fanns här innan Sverige blev ett land. Samerna är därför ett urfolk. Detta har bekräftats av riksdagen, som 1977 uttalade att samerna är ett urfolk som har folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling i Sverige.
Urfolken har särskilda rättigheter, speci- ellt när det gäller land, naturresurser och självbestämmande. De viktigaste internatio- nella reglerna om urfolk finns i ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. Sverige har inte anslutit sig till den konventionen.
Läs mer: ILO:s konvention (nr 169) om ur sprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.
41 Regeringens mål är att Sverige ska ansluta sig till ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i själv- styrande länder så snart det låter sig göras.
42 Regeringen lämnade i februari 2006 en proposition till riksdagen med förslag om att Sametinget ska få fler myndighetsuppgifter och på så sätt ökat inflytande.
43 Regeringen satte i september 2005 igång medling för att få fram en över- enskommelse om vinterbete i Härjedalen.
Avsikten är att hitta en långsiktigt hållbar lösning på samebyarnas behov av vinter- betesmark.
44 Arbetsgruppen för en nordisk same- konvention lämnade i november 2005 ett förslag till konventionstext. Nästa steg är att tillsätta en nordisk förhandlings- delegation som ska utarbeta en slutlig konventionstext.
4.4 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
Rätten till arbete
Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till arbete och skydd mot arbetslöshet. Var och en har också rätt att utan diskrimine- ring få lika lön för lika arbete. Det framgår bland annat av FN:s konvention om av- skaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Rätten till arbete skyddas också av flera andra konventioner och nämns i den svenska grundlagen.
Rätten till arbete innebär inte en ovillkor- lig rätt till ett arbete, utan framför allt en skyldighet för staterna att motverka arbets- löshet. Det är också viktigt att uppmärk- samma att rätten till arbete ska genomföras på ett sätt som inte är diskriminerande.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 23, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter, artikel 6, FN:s konven- tion om avskaffande av all slags diskrimine- ring av kvinnor, artikel 11, den europeiska sociala stadgan, artikel 1, samt 1 kap. 2 § regeringsformen.
45 En utredning har genomförts om avidentifierade ansökningshandlingar, det vill säga ansökningshandlingar som inte innehåller personuppgifter som kan med- föra att den sökande diskrimineras. Reger- ingen kommer under 2006 att ta ställning till om och hur det är lämpligt att pröva metoden vid någon eller några myndigheter.
46 Sverige kommer att införa förbud mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet.
47 Regeringen arbetar med att ta fram en nationell handlingsplan för att av - skaffa könsdiskriminerande löneskillnader.
48 Regeringen kommer att fortsätta att sätta mål för rekryteringen inom hög- skolor och universitet för att tillsättningen av professorer ska leda till en jämnare fördelning mellan kvinnor och män.
49 Regeringen har infört en ny modell med ett mer sammanhållet arbetssätt för att stärka funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden. Modellen, som infördes den 1 januari 2006, kommer att utvärderas inför 2009.
Rätten till bostad
Rätten till bostad är en del av rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, som skyddas av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättig- heter. Den skyddas även av den europeiska sociala stadgan och nämns i den svenska grundlagen.
Rätten till bostad får inte genomföras på ett diskriminerande sätt. Den europeiska
kommittén för sociala rättigheter pekar på att skyddet mot diskriminering när det gäller rätten till bostad även omfattar olika grupper som kan anses utsatta, bland annat låginkomsttagare, arbetslösa, unga, ensam- stående föräldrar och personer med fysiskt eller psykiskt funktionshinder. FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har också klargjort att rätten till bostad betyder att det ska finnas bostäder som är tillgängliga för personer med funktionshinder och att utgångs- punkten ska vara rätten till likabehandling.
Enligt FN:s särskilde rapportör för dessa frågor är rätten att inte diskrimineras en av de mest centrala delarna av rätten till bostad.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 25, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 11, europeiska sociala stadgan, artikel 31, samt 1 kap 2 § regeringsformen.
50 Regeringen har bildat en arbetsgrupp för att se över bostadsfrågor. Arbets- gruppen har presenterat en rapport där även frågor om diskriminering av bostadssökande tas upp. Under våren 2006 har rapporten skickats ut till myndigheter och andra berörda som ska återkomma med synpunk- ter på arbetsgruppens förslag.
51 Socialstyrelsen fick 2005 regeringens uppdrag att fördela 30 miljoner kronor under tre år till lokala hemlöshetsprojekt.
Socialstyrelsen har också genomfört en nationell kartläggning av hemlösheten 2005.
En ny kartläggning ska göras 2007.
52 Regeringen har under våren 2005 utsett en nationell bostadssamordnare som ska ta fram förslag på åtgärder för att underlätta för ungdomar och andra grupper att komma in på bostadsmarknaden. Upp- draget ska redovisas i december 2007.
53 Regeringen kommer från och med 2006 att se över de avtal som den har med sju storstadskommuner för att lång- siktigt bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i storstads- regionerna.
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har var och en rätt till bästa uppnåeliga fysiska och mentala hälsa. Även i konstitutionen för Världshälsoorganisationen (WHO) och den europeiska sociala stadgan skyddas rätten till hälsa. Enligt den europeiska sociala stadgan ska staterna så långt som möjligt undanröja orsaker till ohälsa och erbjuda rådgivning och utbildning för en bättre hälsa. Staterna ska också se till att den som saknar egna resurser ändå får lämplig sjuk- vård. Dessa rättigheter ska genomföras på ett sätt som inte är diskriminerande.
I den svenska grundlagen sägs att det är den offentliga sektorns skyldighet att trygga
rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning.
Under 2003 antog riksdagen regeringens proposition Mål för folkhälsan. Där sägs att målet är att skapa förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolk- ningen. Där sägs också att ojämlikheten i hälsa mellan olika grupper måste motverkas.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 25, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 12, europeiska sociala stadgan, artikel 13, samt 1 kap. 2 § regeringsformen.
54 Statens folkhälsoinstitut (FHI) har fått flera uppdrag från regeringen att utreda förhållandet mellan diskriminering och hälsa. Med hjälp av kunskapen från dessa utredningar kommer regeringen att överväga vad som bör göras för att personer som utsätts för diskriminering ska kunna förbättra sin hälsa.
55 Regeringen kommer under perioden 2006 –2009 att vidta åtgärder för att motverka skillnader på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosupp- fattning, sexuell läggning eller funktions- hinder när det gäller kvalitet och tillgång till hälso- och sjukvård.
56 Regeringen beslutade 2003 att en na- tionell psykiatrisamordnare ska se över frågor som rör vård och omsorg för personer med allvarlig psykisk sjukdom och/eller psykiska funktionshinder. Uppdraget löper till den 1 november 2006.
Rätten till utbildning
Rätten till utbildning skyddas av flera centrala dokument om mänskliga rättig- heter. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till undervisning, som ska vara kostnads- fri på de elementära och grundläggande stadierna. Rätten till utbildning garanteras också i FN:s konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter och i Europakonventionen. Barnets rätt till utbild- ning lyfts särskilt fram i barnkonventionen.
Rätten till utbildning skyddas också i den svenska grundlagen.
Liksom andra mänskliga rättigheter om- fattas även rätten till utbildning av förbud mot diskriminering. Det betyder dock inte att det är förbjudet med åtgärder som ge- nomförs för att uppnå en jämnare könsför- delning eller stödja utsatta grupper. Sådana åtgärder får dock inte vara mer långtgående eller långvariga än vad som behövs för att uppnå jämlikhet och jämställdhet.
Läs mer: FN:s konvention om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, artikel 13, Europakonventionens första till- läggsprotokoll, artikel 2, samt barnkonventio- nen, artikel 28 och 29.
57 Statens skolverk ska under 2006 infor- mera om den nya lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behand-
ling av barn och elever. Uppdraget ska genom- föras i samverkan med Jämställdhetsombuds- mannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsman- nen (HO) och Ombudsmannen mot diskri- minering på grund av sexuell läggning (HomO).
58 Skolverket har fått regeringens upp- drag att se över ett antal läroböcker för att undersöka om de ger uttryck för diskri- minerande eller kränkande attityder. Upp- draget ska redovisas senast den 31 december 2006. Regeringen kommer sedan att över- väga om åtgärder behöver vidtas.
59 Regeringen tillsätter under 2006 en utredning som ska undersöka möjlig- heterna att ge gömda barn och ungdomar rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
60 Regeringen har tillsatt en delegation som ska arbeta för jämställdhet i för-
skolan. Delegationen lämnar sin slutrapport i juni 2006. Med rapporten som grund kommer regeringen att överväga vilka åtgärder som behöver genomföras.
61 Regeringen kommer under perioden 2006 –2009 att följa upp utbildnings- situationen för barn och ungdomar med funktionshinder och överväga om fler åtgärder behöver genomföras för att stärka deras rättigheter.
62 Regeringen fortsätter att prioritera arbetet med att bredda rekryteringen till högskolan. Myndigheten för Sveriges nätuniversitet har därför 2006 fått fler upp- gifter. Myndigheten har också bytt namn till Myndigheten för nätverk och samarbete inom högskolan.
63 Regeringen kommer under perioden 2006 –2009 att följa upp vad skol- myndigheterna har gjort efter det att ett tydligare mål om barn med annat moders-
mål än svenska skrevs in i förskolans läro- plan. Regeringen ska också utvärdera hur situationen har förändrats för dessa barn.
4.5 Mäns våld mot kvinnor, m.m.
FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor har förklarat att det allmänna för- budet mot könsdiskriminering i FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor även gäller könsbaserat våld. Förbudet gäller både våld som utövas av privatpersoner och av personer i offentlig tjänst. I december 1993 antog FN:s generalförsamling en särskild deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Där sägs att våld mot kvinnor är ett hinder för jämställdhet, utveckling och fred och utgör en kränkning av kvinnors rättigheter. Staten har ett stort ansvar för att motverka, förhindra och bestraffa våld som en privatperson utsätter en annan för. Staten har också ansvar för att stödja och skydda offren.
I barnkonventionen sägs att de stater som har anslutit sig till konventionen på alla sätt ska försöka avskaffa traditioner som är skadliga för barnets hälsa, såsom könsstympning. Regeringen har utarbetat en nationell handlingsplan mot kvinnlig
könsstympning. Målet är att könsstympning av flickor som bor i Sverige ska upphöra.
De flickor och kvinnor i Sverige som redan blivit könsstympade ska få lämplig vård.
Läs mer: FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor samt FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 24(3).
64 Regeringen avsätter under perioden 2006 –2008 drygt 100 miljoner kronor per år till en särskild satsning gällande mäns våld mot kvinnor.
65 Regeringen överväger att ombilda Rikskvinnocentrum till ett nationellt kunskapscentrum.
66 Regeringen kommer under perioden 2006 –2009 att förbättra stödet till våldsutsatta funktionshindrade kvinnor.
Kvinnojourer ska till exempel få stöd för att förbättra möjligheterna att ta emot kvinnor med funktionshinder.
67 Åklagarmyndighetens och Rikspolis- styrelsens arbete med att förbättra brottsutredningarnas kvalitet i våldtäkts- ärenden ska fortsätta.
68 Åklagarmyndigheten ska under perio- den 2006 –2009 fortsätta att utveckla utbildningen för åklagare när det gäller över- grepp mot kvinnor.
69 Domstolsverket ska under perioden 2006 –2009 fortsätta att utveckla ut- bildningen för domarpersonalen när det gäller övergrepp mot kvinnor.
Särskilt om så kallat hedersrelaterat våld Antalet personer som lever under allvarligt så kallat hedersrelaterat förtryck och utsätts för begränsningar, hot, våld och brott i hederns namn uppskattas av länsstyrelserna till mellan 1 500 och 2 000 i hela landet.
Eftersom det kan vara riskabelt att berätta att man känner sig hotad är det möjligt att antalet är ännu högre, anser länsstyrelserna.
Enligt länsstyrelserna och Socialstyrelsen kännetecknas hedersrelaterat våld bland annat av att det utövas av en grupp personer som ser det som en rättvis och oundviklig handling för att bestraffa olydnad, bevara familjens heder och värna om släktens sociala överlevnad.
Både FN och regeringen menar att heders- relaterat våld ska ses som en del av det universella problemet med mäns våld mot kvinnor. Särskilda metoder och åtgärder kan dock behövas för att komma tillrätta med hedersrelaterat våld. FN:s generalförsamling har uppmanat medlemsstaterna att öka kun- skapen om hedersrelaterat våld, bland annat inom rättsväsendet, och att stärka myndig- heternas förmåga att hantera anmälningar om sådana brott på ett bra sätt. FN rekommenderar också staterna att arbeta med stödåtgärder, som skyddat boende, sjuk- vård, rådgivning, psykologisk vård och rehabilitering. Staterna bör även försöka påverka människors attityder.
70 Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga hur vanligt det är att ungdomar utsätts för hedersrelaterat våld. Kartläggningen ska vara uppdelad på kön och också visa omfattningen av heders- relaterat hot och våld mot ungdomar på grund av deras sexuella läggning. Socialsty- relsen ska också ta fram en rapport om vad länsstyrelserna har gjort när det gäller skyd- dat boende, förebyggande arbete och andra insatser mot hedersrelaterat våld. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2006.
71 Rikspolisstyrelsen utbildar under 2005 och 2006 personalen i frågor som rör hedersrelaterat våld. En kartläggning av poli- sens utbildningsbehov i dessa frågor görs också.
72 Regeringen har gett Åklagarmyndig- heten i uppdrag att göra en undersök- ning och analys av hur åklagarna har hand- lagt ärenden rörande hedersrelaterat våld mot ungdomar. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2006.
73 Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) inom Social- styrelsen ska göra en beskrivning av vilken forskning som finns i andra länder som arbetat mot hedersrelaterat våld en längre tid. IMS skall också studera hur arbetet i dessa länder följs upp och utvärderas.
Dessutom ska IMS undersöka resultatet av länsstyrelsernas åtgärder i Sverige. Uppdra- get ska redovisas senast den 30 november 2007.
74 Regeringen har gett länsstyrelsen i Östergötlands län i uppdrag att ge stöd till projekt på nationell eller länsöver- gripande nivå mot hedersrelaterat våld.
75 Socialstyrelsen har föreslagit att det skall finnas en nationell stödfunktion för personer som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld. Regerings- kansliet arbetar nu med förslaget.
76 Regeringen tänker utvärdera den satsning som görs mot hedersrelaterat våld. Utvärderingen planeras bli färdig under 2008.
Särskilt om människohandel
Människohandel innebär att människor, ofta kvinnor och barn, rekryteras och trans- porteras inom ett land eller mellan länder för att de ska kunna utnyttjas på olika sätt.
Rikskriminalpolisen uppskattar att mellan 400 och 600 kvinnor föll offer för människohandel i Sverige under 2003.
I december 2000 antogs en konvention inom FN mot gränsöverskridande organise- rad brottslighet. Ett tillägg till konventionen om förebyggande, bekämpande och be- straffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, antogs också.
Avsikten är även att skydda och stödja offren och att staterna ska samarbeta mot människohandel. Under 2001 fattades ett så kallat rambeslut inom EU för att bekämpa människohandel.
År 2002 godkände den svenska riksdagen EU:s rambeslut. Ett nytt brott, människo- handel för sexuella ändamål, infördes också i svensk lag. I maj 2004 beslutade riksdagen att Sverige skulle ansluta sig till FN-konven- tionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tillägget om människo- handel.
Under hösten 2005 tillsattes en utred- ning för att se över straffbestämmelsen om människohandel. Utredningen ska särskilt överväga möjligheten att ta bort kravet på att så kallade otillbörliga medel använts för att någon ska kunna fällas för människo- handel. Otillbörliga medel kan vara tvång, vilseledande eller att utnyttja någons utsatta situation. Tillämpningen av lagstiftningen om människohandelsbrottet ska också ut- värderas. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2007.
77 Regeringen arbetar med att ta fram ett nationellt handlingsprogram mot alla former av människohandel.
78 Regeringen beslutade i februari 2006 att utarbeta ett lagförslag om tydligare regler om tillfälliga uppehållstillstånd för utländska medborgare som medverkar i för- undersökning eller rättegång i ett brottmål.
4.6 Rättsstatliga frågor
Myndigheters användning av våld och tvångsmedel, m.m.
Sverige har anslutit sig till både FN:s och Europarådets konventioner mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. De stater som anslutit sig till dessa konventioner är skyldiga att bland annat granska förhörs- regler, instruktioner och metoder samt hur de används i praktiken. Staterna måste också motverka tortyr genom att se över rutiner och procedurer kring häktning, fängsligt förvar och annat förvarshållande.
Dessutom ska staterna se till att myndighe- terna genomför snabba och opartiska utredningar när det finns skäl att tro att tortyr förekommit.
Den svenska grundlagen ger skydd mot kroppsstraff, tortyr och medicinsk påver- kan med avsikt att framtvinga eller för- hindra uttalanden. Villkoren för polisens användning av våld är klart reglerade i lag.
Övervåld eller kränkande behandling i sam- band med ingripanden får inte förekomma.
Användningen av tvångsmedel påverkar också rätten till privatliv och den personliga integriteten. I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna sägs att ingen får utsättas för godtyckliga ingripanden när det gäller privatliv, familj, hem eller brev- växling. Rätten till privatliv skyddas också av Europakonventionen. I den svenska grundlagen sägs bland annat att man ska skyddas mot påtvingat kroppsligt ingrepp, husrannsakan, undersökning av brev och avlyssning av telefonsamtal. Dessa rättighe- ter får dock begränsas genom lag.
Läs mer: FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 2 kap. 5 och 6 § regerings- formen, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 12, Europa-
konventionen, artikel 8, samt 2 kap. 6 § regeringsformen.
79 Regeringen låter utreda om en oberoende organisation bör bildas för att undersöka misstankar om övervåld av polis. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2006. Regeringen kommer därefter att överväga utredarens förslag.
80 Ett nationellt taktikprojekt bedrivs av Rikspolisstyrelsen för att bland annat minska användningen av våld vid större demonstrationer. Från och med januari 2006 finns det 1 200 poliser som är utbildade i denna nya taktik.
81 Regeringen kommer att förstärka granskningen av hur hemliga tvångs- medel används.
82 Regeringen kommer senast under 2007 att ge Rikspolis styrelsen i upp- drag att rapportera om vilken utbildning
om mänskliga rättigheter som genomförts inom polisväsendet sedan 2003. I uppdraget ingår också att ge en lägesrapport om hur frågor om mänskliga rättigheter tas upp under polisutbildningen.
Frihetsberövanden
Frågor om frihetsberövanden behandlas i flera internationella dokument om mänskliga rättigheter. Ett exempel är Europakonventio- nen, som säger att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Konventionen säger också att ingen får frihetsberövas om inte vissa villkor är uppfyllda, som att det finns en fällande dom eller att frihets- berövandet i övrigt sker med stöd av lag.
Den som är berövad friheten har rätt att kräva att domstol snabbt tar ställning till frihets berövandet. Den som frihetsberövas ska genast få reda på vilka skäl som ligger till grund för frihetsberövandet.
Sverige har också anslutit sig till Europa- rådets konvention mot tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning. Europarådets antitortyr- kommitté (CPT) har till uppgift att över- vaka hur staterna följer denna konvention.
Även i den svenska grundlagen finns ett skydd mot frihetsberövande.
Läs mer: Europakonventionen, artikel 5, och 2 kap. 8 § regeringsformen.
83 Regeringen arbetar för närvarande med en proposition med förslag till ny kriminalvårdslag, där frågor om de mänskliga rättigheterna tas upp.
84 Regeringen tillsatte under 2005 en utredning med uppgift att lämna för- slag till ny häkteslag. Utredningen ska ta hänsyn till Sveriges skyldigheter när det gäl- ler de mänskliga rättigheterna och den kritik som Europarådets antitortyrkommitté riktat mot Sverige. Uppdraget redovisas den 15 mars 2006 och regeringen överväger därefter vad som behöver göras.
85 Kriminalvården har 2006 fått regering- ens uppdrag att undersöka hur vanligt det är med våld eller hot om våld mellan fångar. Kriminalvården ska också redovisa vad som gjorts för att förebygga sådant våld.
Mot bakgrund av Kriminalvårdens redovis- ning kommer regeringen att överväga vad som behöver göras.
Rätten till domstolsprövning och rätten till effektivt rättsmedel
Rätten till domstolsprövning skyddas bland annat i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen.
När Sverige anslöt sig till Europakonven- tionen 1952 var uppfattningen att Sverige uppfyllde konventionens krav. Sverige har dock flera gånger fällts i Europadomstolen för brott mot rätten till domstolsprövning.
Problemen har till exempel rört den enskildes möjlighet att få beslut av förvalt- ningsmyndigheter prövade i domstol.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 10, FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 14, samt Europakonventio- nen, artikel 6 och 13.
86 Regeringen lämnade i december 2005 en proposition till riksdagen med förslag om en moderniserad rättsprövning.
Ändringarna, som bland annat innebär att fler beslut kan prövas i domstol, föreslås börja gälla den 1 juli 2006.
87 Regeringen kommer att låta utvärdera rättshjälpslagen. Avsikten med detta är att ta reda på vilka effekter lagen har haft för enskilda och att se till att de som bäst behöver rättshjälp också får den. Frågan om småföretagare i vissa fall ska ha rätt till rätts- hjälp på samma villkor som fysiska personer ska också behandlas.
88 Regeringen har klargjort för Domstols- verket att domstolarna är skyldiga att
göra handlingsplaner för hur deras lokaler, verksamhet och information ska bli tillgäng- liga för personer med funktionshinder. Dessa handlingsplaner skall vara färdiga senast i mars 2007. Därefter ska man se över vilka problem som behöver åtgärdas för att till- gängligheten vid domstolarna ska förbättras.
89 Justitiedepartementet kommer under 2006 att ge en sakkunnig person i upp- drag att gå igenom vissa frågor som gäller ansökan om resning i brottmål. Dessa frågor rör bland annat vilken rätt till biträde som ska finnas för den som ansöker om resning.
Respekten för de mänskliga
rättigheterna i arbetet mot terrorism och annan grov brottslighet
När samhället utsätts för påfrestningar ut- sätts också skyddet för de mänskliga rättig- heterna för särskilt svåra prövningar. Enligt de internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter finns det situationer när rättigheterna får begränsas. Enligt Euro-
pakonventionen får till exempel mötes- friheten och föreningsfriheten begränsas på vissa villkor. Det kan vara när det är nöd- vändigt för att skydda statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att förebygga oordning eller brott eller för att skydda andra personers fri- och rättigheter. Begräns- ningarna måste dock alltid vara rimliga i förhållande till vad som ska uppnås.
Även enligt den svenska grundlagen får flera rättigheter begränsas på vissa villkor.
Begränsningarna ska göras i lag. De måste göras av skäl som är acceptabla i ett demo- kratiskt samhälle och de måste vara rimliga med tanke på vad som ska uppnås. De får inte hota den fria åsiktsbildningen eller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning.
Det finns också rättigheter i både inter- nationella konventioner om mänskliga rät- tigheter och i den svenska grundlagen som är absoluta, det vill säga som aldrig får begränsas. Det gäller till exempel förbudet mot tortyr. Detsamma gäller förbudet mot
att skicka en person till ett land där han eller hon kan komma att utsättas för tortyr eller riskerar att bli skickad vidare till ett sådant land.
Internationella organ har flera gånger kritiserat Sverige för åtgärder som har vidta- gits för att skydda landet mot terrorism.
Sverige har till exempel kritiserats för hur lagen om särskild utlänningskontroll används.
Läs mer: Europakonventionen, artikel 11, och 2 kap. 8 § regeringsformen.
90 Ett nytt sätt att behandla ärenden enligt lagen om särskild utlännings- kontroll och säkerhetsärenden enligt utlänningslagen införs den 31 mars 2006.
Detta innebär att Migrationsverket fattar beslut som kan överklagas till regeringen.
Innan regeringen tar ställning ska Migra- tionsöverdomstolen säga sin mening. Om domstolen anser att ett beslut om att avvisa eller utvisa en person inte kan genomföras måste regeringen rätta sig efter domstolen.
91 En särskild utredare ska ta ställning till hur EU:s miniminormer för flykting- status ska genomföras i Sverige. Utredaren ska särskilt undersöka vilka möjligheter som ska finnas för personer att kunna få rättelse i säkerhetsärenden. Uppdraget redovisas den 15 juni 2006. Regeringen överväger därefter vilka åtgärder som ska genomföras.
92 En utredning om lagen om vissa internationella sanktioner har tillsatts.
Utredningen ska undersöka om enskilda som drabbas av sanktioner ska ha rätt till prövning i domstol. Den ska även under- söka andra frågor om rättssäkerhet. Utred- ningen redovisar sitt uppdrag den 31 mars 2006. Regeringen överväger därefter vilka åtgärder som behöver genomföras.
93 En nordisk arbetsgrupp undersöker hur mänskliga rättigheter och rättssä- kerhet bäst kan tas till vara i det nationella och internationella arbetet mot terrorism.
Arbetet ska redovisas i form av en rapport.
4.7 Politiska rättigheter
Rätten till politiskt deltagande
Rätten till politiskt deltagande garanteras bland annat i FN:s konvention om med- borgerliga och politiska rättigheter. Där står att varje medborgare har rätt att delta i skötseln av allmänna angelägenheter, direkt eller genom fritt valda representanter. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna klargjorde 1996 att uttrycket politiskt delta- gande ska ges en vid tolkning som omfattar utövandet av makt på alla samhällsnivåer.
Politiskt deltagande kan också vara att delta i debatt och dialog med förtroendevalda och via organisationer. Rätten till politiskt delta- gande ska förverkligas utan diskriminering.
Läs mer: FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 2 och 25.
94 Regeringen kommer under 2006 –2009 att inom ramen för programmet Del- aktiga Sverige genomföra en rad aktiviteter
för ett ökat och mer jämlikt medborgerligt deltagande.
95 Den 1 januari 2006 trädde en ny vallag i kraft. Lagen innebär en skärpning av kommunernas ansvar när det gäller funk- tionshindrade väljares tillgång till vallokaler och röstningslokaler.
Föreningsfriheten
Föreningsfriheten skyddas av en rad interna- tionella dokument om mänskliga rättigheter.
Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt att delta i fredliga möten och sammanslut- ningar. Där sägs också att ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning. Förenings- friheten skyddas också i Europakonventio- nen och i den europeiska sociala stadgan.
Föreningsfriheten skyddas även i den svenska grundlagen. Enligt denna är varje medborgare fri att gå ihop med andra för allmänna eller egna syften. Ingen får tvingas att tillhöra en politisk sammanslutning, ett
trossamfund eller någon annan samman- slutning för politisk, religiös eller kulturell åskådning.
Frågan om Sverige uppfyller kraven i den europeiska sociala stadgan har nyligen prövats inom Europarådet. Föreningen Svenskt Näringsliv menade att Sverige kränkt den negativa föreningsrätten (det vill säga att ingen ska tvingas tillhöra en förening) genom att tillåta så kallade organi- sationsklausuler i kollektivavtal inom bygg- sektorn. Klausulerna innebär att arbets- givaren ska anställa fackföreningens medlemmar i första hand, annars kan fack- föreningen hävda brott mot kollektivavtalet.
Europarådets kommitté för sociala rättig- heter ansåg att Sverige brutit mot den negativa föreningsfriheten genom att tillåta klausulerna.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 20, Europa- konventionen, artikel 11, samt den europeiska sociala stadgan, artikel 5.
96 Regeringen tänker under 2006 ge i uppdrag till den pågående utredning- en om folkrörelsepolitiken att undersöka möjligheterna att ställa krav om icke- diskriminering vid statligt stöd till föreningar. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 2007.
97 Efter dialog mellan regeringen och arbetsmarknadens parter har organisationsklausulerna under 2005 tagits bort ur Svenska byggnadsarbetarförbundets kollektivavtal. Regeringen fortsätter att följa utvecklingen när det gäller organisations- klausuler.
4.8 Asyl- och migrationsfrågor
Sverige är anslutet till Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning från 1951 och till det tillägg till konventionen som gjordes 1967. Enligt konventionen är en flykting en person som känner en väl- grundad rädsla för förföljelse i sitt hemland på grund av ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning. Sedan 1999 fattar även EU beslut i asyl- och migrationsfrågor. Inom EU pågår ett arbete med att samordna medlemsstaternas migra- tionspolitik.
Enligt Europakonventionen och FN:s konvention mot tortyr är det förbjudet att utvisa en person till en stat där han eller hon riskerar att utsättas för tortyr. Det är också förbjudet att utvisa en person till ett land där personen riskerar att skickas vidare till ett annat land där han eller hon kan komma att utsättas för tortyr.
Den 31 mars 2006 träder en ny utlänningslag i kraft. Migrationsverkets
beslut kan då överklagas till migrations- domstolar. Migrationsdomstolarnas beslut kan överklagas till en Migrationsöver- domstol. Utlänningsnämnden läggs ned.
Läs mer: Genèvekonventionen om flykting- ars rättsliga ställning, FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller för- nedrande behandling eller bestraffning, arti- kel 3, samt Europakonventionen, artikel 3.
98 Migrationsverket ska se till att personalen har goda kunskaper om mänskliga rättigheter och asylrätt. Reger- ingen följer Migrationsverkets arbete med att behålla och vidareutveckla personalens kunskaper om mänskliga rättigheter och ger vid behov särskilda uppdrag för att säkra kompetensen.
99 Regeringen har gett Migrationsverket i uppdrag att redovisa resultatet av myndighetens åtgärdsprogram för etik- frågor. Uppdraget redovisas den 1 juli 2006.
100 Barnets rätt förblir ett särskilt viktigt område inom asyl- och migrations- politiken.
101 Regeringen genomför flera
lagändringar i syfte att ge barn som kommer ensamma till Sverige ett förbättrat skydd och stöd.
102 Det folkrättsliga förbudet mot tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är absolut och får inte begränsas.
Se även: åtgärd nr 59.
5.1 Inledning
Det är regeringen som gentemot resten av världen har ansvaret för att Sverige följer sina internationella åtaganden. Staternas nationella organisations- och samordningsproblem är inte en godtagbar ursäkt för att bryta mot konventionerna om mänskliga rättigheter.
Eftersom många aktörer i samhället, till exem- pel förtroendevalda, myndigheter och dom- stolar, har en roll när det gäller att skydda och främja de mänskliga rättigheterna finns det behov av överblick och samordning.
103 Regeringen inrättar i mars 2006 en delegation för mänskliga rättigheter.
Delegationen ska ge stöd till statliga myndig- heter, kommuner och landsting i arbetet för att de mänskliga rättigheterna ska respekte- ras i verksamheten. Delegationen ska också sprida information och kunskap om
mänskliga rättigheter bland allmänheten och bidra till att de mänskliga rättigheterna diskuteras mer i Sverige. Delegationens uppdrag löper till och med mars 2010.
104 Regeringen kommer under 2006 –2009 att se över hur ansvaret för de mänsk- liga rättigheterna kan göras tydligare för myndigheter som har en verksamhet som rör rättigheterna. Åtgärderna ska bland annat samordnas med myndigheternas arbete mot diskriminering.
105 Staten ska vara ett föredöme i sin roll som arbetsgivare. Det är viktigt att de mänskliga rättigheterna uppmärksammas i statens förvaltning av myndigheterna.
