Publicerad i Västra Nyland 21.12.2010 Anu Vehmaa
Skörd från en algkonferens
En av de trevligare sidorna med att vara forskare är att delta i internationella vetenskapliga konferenser för att presentera nya forskningsresultat, träffa kolleger, skapa nya kontakter och kanske också gräla med sina konkurrenter. Konferenser kan vara jättestora och beröra hela ekosystem eller utgöra mindre möten som fokuserar på enskilda teman. För oss nordiska forskare är årets mörka månader en utmärkt tid att delta i konferenser. Hela sommaren har vi stretat i fält och resultaten är brännande aktuella. För att förmedla våra resultat till omvärlden valde vi, tre blågrönalgforskare från Aronia i Ekenäs, att delta i den fjortonde internationella konferensen om skadliga algblomningar, som organiserades på Kreta i början av november. Det första mötet arrangerades i Boston år 1974, två år efter en massiv giftig algblomning i Gulf of Maine som väckte intresse bland amerikanska forskare.
Tidigare blomningar i Europa och Japan samt massförekomster efter konferensen övertygade forskare om att det var fråga om ett världsomfattande problem, som handlar om människans välmående.
Ett tema på årets konferens var klimatförändringens inverkan på skadliga algblomningar.
Eftersom ett av våra centrala forskningsteman är klimatförändringens inverkan på Östersjöns blågrönalger, befann vi oss därför mitt i kärnpunkten. De kanske mest övertygande bevis på att människan förorsakat förändringar är de observationer som sträcker sig över årtionden. Den mest kända metoden är Continuous Plankton Recorder (”kontinuerlig plankton dokumenterare”), som har samlat mikroalgdata i norra Atlanten sedan 1931. Dessa data visar tydligt hur stigande temperatur orsakat förändringar i algsammansättningen. Av fem skadliga alger har tre arter tidigarelagt sin blomning, med t o m 28 dagar. Sådana förändringar i arternas naturliga rytm kan påverka hela ekosystemets funktion och förorsaka tidsmässig förskjutning mellan byte och betare eller rovdjur. En stigande temperatur kan dessutom förlänga arternas förekomsttid och möjliggöra att skadliga algarter finns i vattnet året runt; detta fenomen har förekommit längs Australiens sydkust. Oavbruten förekomst av alger försvårar utnyttjandet av kustområden för t ex musselodlingar. Alggifter kan ansamlas i musslans vävnad när de filtrerar giftiga alger från vattnet och förorsaka allvarliga förgiftningssymptom hos oss som älskar blåmusslor och andra skaldjur.
Stigande temperatur förstärker vattnets skiktning, vilken påverkar näringsämnens kretslopp.
I tropiska områden leder det till minskad algtillväxt, men i tempererat klimat (dit Östersjön hör) kan tillväxten förstärkas. Båda fenomenen är kopplade till olika problem. Avtagande produktion förorsakar i värsta fall hungersnöd, emedan ökande algblomningar däremot förorsakar ekonomiska förluster för fiskare, fiskodlare och turismen. Lyckligtvis finns det oftast någon lösning på problemen. Med fungerande stadsplanering och effektiv
avloppsrening förhindrar man övergödningen utanför tätbefolkade kustområden.
Befolkningen vid kustområden kan upplysas om riskerna med röd‐ eller grönfärgat vatten och lokala service‐ och varningssystem kan införas.
Konferensen i Kreta gav oss mycket positiv och nyttig respons på vår forskning. Med detta i åtanke är det bara att kravla sig tillbaka till sin kammare och börja planera experiment inför nästa sommar.