REFERENSHANTERING+ Om referenshantering och akademiskt skrivande

(1)

REFERENSHANTERING+

Om referenshantering och akademiskt skrivande

Version 1.0 2019

Används vid ämneslärarutbildningen i svenska som andraspråk och fristående kurser i svenska som andraspråk

Institutionen för svenska språket

(2)

1 Inledning

I ett vetenskapligt arbete har referenser i texten en viktig funktion: de hänvisar löpande till andra, framför all redan publicerade, texter. Att skriva akademiska texter kan liknas vid att vara är inbegripen i ett samtal, i vilket en forskare tar vid där en annan slutat och upprepar, verifierar eller vederlägger tidigare studier och experiment, samt omprövar tidigare sanningar och slutsatser, och tillför därigenom ny kunskap i relation till vad som redan är känt. På så sätt byggs ny kunskap upp inom ett vetenskapligt område, och människan breddar sin kunskapsbas; kunskap kan alltså beskrivas som kumulativ.

För att kunna utgå från vad som redan är känt och förhålla sig till detta krävs att den som läser och skriver i ett akademiskt sammanhang har kunskaper i genren. Dels krävs det att man har insikter i hur vetenskapliga texter är uppbyggda och att de följer ett givet grundmönster. Det är inte ovanligt att vetenskapliga uppsatser, avhandlingar och rapporter inleds med en problemformulering, följt av ett metodavsnitt, ett resultatavsnitt, och avslutas med en del som behandlar diskussion och slutsatser. Dels krävs det att man har kunskaper om hur referenshantering och referenssystem fungerar och hur löpande referenser anges i texten respektive hur källor och litteratur förtecknas i litteraturlistan. Den här typen av genrekunskap är inte bara nödvändig att ha för forskaren utan även för studenten.

Alla som någon gång läst vid universitetet har säkert vid något tillfälle känt sig osäker på hur man ska ange referenser och vilka specifika krav som kan finnas inom en given kurs eller utbildning. Dessutom är det så att olika fakulteter och institutioner ofta använder olika system för referenshantering, vilket gör att man ibland behöver lära sig flera olika system. Lyckligtvis är de flesta referenssystem ganska lika, och

när man en gång lärt sig grunderna brukar det inte vara så svårt att ställa om till ett nytt system.

Det finns ett antal olika referenssystem och det går att dela in dem i två huvudtyper: parentessystem och notsystem. I det tidigare skrivs källhänvisningarna direkt i löptexten och själva referensen placeras inom parentes; i det senare skrivs referensen inte i löptexten utan placeras separat i en not, som vanligen placeras längst ner på sidan (fotnot) eller i slutet av avsnittet eller texten (slutnot). Vid Institutionen för svenska språket används Harvard-systemet för referenshantering, vilket är ett parentessystem likt t.ex. APA.

Harvard-systemet är egentligen inte ett system utan en samlingsbenämning på parentessystem. När någon hänvisar till Harvard som system behöver hon eller han alltså inte mena exakt samma sak som någon annan.

Inom lärarutbildningen i svenska som andraspråk och i motsvarande fristående kurser har både studenter och lärare länge efterfrågat tydligare ramar, riktlinjer och instruktioner för referenshantering inom utbildningen. Syftet med föreliggande skrift är att svara mot det behovet. Anvisningarna i dokumentet ska inte uppfattas som allmänna tips som man kan välja att följa om man vill – utan som påbjudna konventioner, som ska följas av den som skriver tentamen, uppsats eller examinationsuppgift inom ämneslärarutbildningen i svenska som andraspråk, eller i fristående kurser i svenska som andraspråk på grundläggande och avancerad nivå på Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet.

Anvisningarna är uppdelade i två delar. Den första delen behandlar grundläggande referenshantering som referat- och citatteknik, och upprättande av en litteraturlista, samt kortfattat konventioner för språkbehandling och grafisk utformning. Den andra delen består av

(3)

2 tabeller och ger anvisningar för hur vanliga typer av litteratur ska hanteras i löpande referenser och i litteraturlistan. Innehållet i båda delarna ska ses som normerande i relation till det språkliga kursmålet som finns inskrivet i alla kursplaner i svenska som andraspråk.

Göteborg september 2019

Carl Engwall och Marie Rydenvald Varför ska referenser anges?

I inledningen nämndes kort att referenser ingår som en viktig beståndsdel i akademisk prosa. Det finns många goda skäl till varför man behöver ange referenser. Vi tar här upp de som vi anser viktigast.

 Du visar för läsaren (t.ex. andra studenter, lärare och examinator) vad som är dina egna tankar och vad som är hämtat från andra, dvs. vem som skrivit vad.

 Du visar inför läsaren att du tagit del av relevant litteratur och att du är förtrogen med den.

 Du använder källor för att bygga upp din egen argumentation.

Genom referenshanteringen ska läsaren, mening för mening, kunna avgöra vad som är skribentens ord och argumentation och vad som är hämtat från någon annan. Dessutom ska läsaren lätt kunna hitta det arbete skribenten hänvisar till för att dels ha möjlighet att granska att källan är korrekt och rättvisande återgiven, dels själv ha möjlighet att använda källan i egna texter och undersökningar.

När ska referens sättas ut?

Så fort man skriver något som tar sin utgångspunkt i någon annans text krävs att skribenten visar det med en referens. Det enda

undantaget från detta är om det handlar om något mycket allmänt; i fråga om ren uppslagsbokskunskap brukar man säga att det normalt sett inte krävs någon referens, t.ex. ”Gutenberg uppfann tryckpressen”

eller ”substantiv, adjektiv och verb är ordklasser”. Det är dock svårt att ge några absoluta regler och det sunda förnuftet får vara vägledande.

Löpande hänvisningar

Det finns två huvudtyper när referens behöver anges: direkt citat, i vilket en kortare eller längre passage från en källa återges ordagrant, och referat, där det som anges i källan omformuleras med skribentens egna ord.

Referat och plagiat

Ett referat är ett återgivande av vad någon annan säger/skriver omformulerat i en egen språkdräkt med skribentens egna ord. Att skriva referat är det mest grundläggande sättet att källhänvisa och det som man oftast använder. Ett referat är aldrig helt neutralt i förhållande till källan eftersom det kräver omformulering. Vid omformuleringen behöver skribenten tänka på (minst) två saker.

För det första krävs att innehållet är så rättvisande som möjligt, så att inte innehållet i källan förvanskas. För det andra krävs att den språkliga utformningen inte får vara för lik källans, eftersom referatet i så fall riskerat att utgöra ett plagiat. Tänk också på att du måste skriva referat men referens även om du använder texter som du själv har skrivit vid ett tidigare tillfälle. Om du kopierar dina egna texter rakt av, eller refererar till dem utan att ange referens räknas detta också som plagiering, och kallas egenplagiering. Länken nedan går till sidan Disciplinärenden på Studentportalen där det finns utförligare information om plagiering och de processer som följer på misstanke

(4)

3 om plagiering https://studentportal.gu.se/studiemiljo- regler/disciplinarenden.

Vid referat placeras en referens i form av en parentes i löptexten direkt i anslutning till referatet. I referensen ska det finnas med information om författare, årtal och i det flesta fall även sidnummer.

Den här typen av referat kan se ut på något av följande två sätt:

1) I sin inledning av avsnittet om inlärarspråk nämner Hammarberg (2013:29) att det var Selinker som myntade termen interlanguage/

interimspråk.

2) Selinker var den som först myntade termen interimspråk (Hammarberg 2013:29).

Av det första exemplet framgår att författarnamnet har placerats i den löpande texten utanför parentesen, och vid den här typen av referat krävs att skribenten signalerar att det handlar om ett referat med hjälp av en referatmarkör, ett anföringsverb eller prepositionen enligt; i exemplet är verbet nämner referatmarkör. Referatmarkörer ska väljas med omsorg och vara så rättvisande som möjligt mot källan. Det är t.ex. stor skillnad i betydelse mellan verb som menar, hävdar, lyfter fram, poängterar, och påpekar, för att nämna några.

Av det andra exemplet framgår att författarnamnet i ställt har placerats inom parentesen. Båda dessa två sätt att ange referens är fullt gångbara, men de har lite olika användningsområden. I det första fallet lyfts författaren fram på ett sätt som inte görs i det andra fallet. Det här sättet att referera är lämpligt när man vill lyfta fram olika röster och låta dem komma till tals, t.ex. i ett textparti som är av ett diskuterande eller resonerande slag. Annars blir det här sättet att referera lätt tjatigt för läsaren om skribenten överanvänder det. Det är

lämpligt att varva mellan de två sätten för att skapa variation och ge texten ett bra flyt.

Referat ska vara så exakta och specifika som möjligt och hänvisa till en eller högst ett par sidor. Sidnummer är obligatoriskt att ange och sätts ut efter årtal följt av kolon. Enda undantaget när sidnummer inte sätts ut är om det är fråga om en mer övergripande hänvisning till ett helt verk eller en hel artikel, vilket oftast inte är aktuellt i mindre arbeten som t.ex. hemtentor. Om den text man hänvisar till sträcker sig över mer än en sida skriver man sidnumret följt av f, som står för

’följande sida’, t.ex. (efternamn årtal:73f). Om det handlar om mer än två sidor anges det exakta spannet sidor, t.ex. (efternamn årtal:73–75);

undvik att skriva ff, som står för ’följande sidor’ eftersom det är otydligt exakt vilka sidor som avses. Om man vill hänvisa till samma text flera gånger i rad kan man skriva ibid i stället för att skriva ut författarnamnet igen. Ibid är en förkortning av ibidem och betyder ’på samma ställe’.

Citat

Ett citat är ett textparti, allt från enstaka ord till hela stycken, i texten som ord för ord är hämtat ur någon annans text (inkl. talad text t.ex.

intervjumaterial). Citat är lämpligt att använda när det är något särskilt kärnfullt du vill lyfta fram och/eller när det är viktigt att veta för din läsare exakt hur något är formulerat. Grundregeln är att citat ska användas sparsamt. En text som har många och långa citat i sig uppfattas inte sällan som en osjälvständig framställning, inte minst på grund av att det är en utmaning att väva in citaten på ett smidigt sätt i den egna texten.

Ett citat ska vara korrekt, ordagrant återgivet och också helt rättvisande mot källtexten. För att citatet ska bli rättvisande gäller att

(5)

4 inte enbart välja ut de delar som stödjer den egna argumentationen och välja bort sådant som talar mot den.

Vid citat sätts alltid en referens ut direkt i anslutning till citatet och sidnummer ska alltid anges utan undantag. Kortare citat upp till tre rader skrivs inom dubbla citationstecken, s.k. dubbla nior ”…”.

Undvik engelska “…” citationstecken, s.k. ’gåsögon’ »…» »… « och tumtecken ''…''.

För att ett citat ska vävas in på ett smidigt sätt i texten och inte störa läsningen krävs förutom att sätta ut citationstecken runt citatet, även anpassning av språket i den egna texten, framför allt ordföljden, så att citatet passar in i det grammatiska sammanhanget. Om citatet presenteras som mer fristående kan man i stället tänka sig att sätta ut ett kolon framför citatet.

För övrigt gäller följande:

 Tre punkter, elips, anges inom hakparentes, dvs. […], för att visa att en del av en mening har utelämnats i citatet.

 Tre bindestreck inom hakparentes, dvs. [---], visar att en eller flera meningar är utelämnade i citatet.

 Enkla citationstecken ’…’ används för att markera citat i citatet, dvs. i de fall där ursprungstexten innehåller ett citat.

 Felaktigheter i ett citat, t.ex. stavfel, kan markeras med [sic!]

eller [!].

 Egna förtydliganden, ändringar eller andra tillägg inne i ett citat omges av hakparentes, t.ex. om man vill ändra versal till gemen eller vice versa.

När det gälla långa citat från fyra rader och uppåt skrivs de som så kallade blockcitat. Ett blockcitat skrivs aldrig inom citationstecken

utan i stället används andra typografiska markörer för att visa att det rör sig om ett citat. Blockcitat skrivs som ett eget stycke med blankrad både före och efter stycket. Dessutom används indrag både till vänster och till höger och textstorleken bör vara en punktstorlek mindre än vad som används för den övriga texten. Vid blockcitat placeras inte någon punkt efter referensen – parentesen är alltså inte en del av någon grafisk mening. Punkten sätts i stället direkt efter den citerade texten om denna avslutas med punkt. Interpunktionen följer med andra ord den citerade texten.

Referenslista

Referenslistan placeras separat efter själva brödtexten och ska innehålla samtliga verk du hänvisat till – men inga andra (!). Det är mycket viktigt att posterna i referenslistan är korrekt och konsekvent utformade. Grundprincipen för upprättande av referenslistan är att posterna ställs upp alfabetiskt ordnade efter författarnas efternamn.

För varje post i referenslistan ska följande finnas med följande ordning:

 Författarnamn

 Utgivningsår

 Textens titel (och ev. verkets titel) och information om ev.

skriftserie

 Upplaga (om det är någon annan upplaga än den första)

 Utgivningsort (inte tryckort)

 Förlag

 Sidhänvisning till kapitel/deltext till antologi och liknande.

Författarnamn

Texter skrivna av en person ställs upp på författarens efternamn och förnamnet skrivs ut efter efternamnet. Ett exempel:

(6)

5

Lövestam, Sara 2014. Grejen med verb. Grammatik som du aldrig sett den förut. Stockholm: Piratförlaget.

Om det är en text som har flera författare skrivs enbart det första namnen enligt den principen. Från och med författarnamn två används i stället ordningen förnamn-efternamn. Exempel:

Zetterholm, Elisabeth & Mechtild Tronnier 2016. Perspektiv på svenskt uttal.

Fonologi, brytning och didaktik. Lund: Studentlitteratur.

Om det är flera personer som står som författare till en text utgår man från ordningen författarnamnen listas i texten. I exemplet Zetterholm och Tronnier ovan ställs boken upp i litteraturlistan på Zetterholm eftersom det namnet står först på bokens omslag, även om t som i Tronnier kommer före z som i Zetterholm alfabetiskt.

En del texter utgivna av företag och myndigheter har inte någon angiven person som författare utan myndigheten som sådan eller företaget som sådant står bakom publikationen, t.ex. många publikationer utgivna av Skolverket. Den typ av referenser ställs upp i litteraturlistan på myndighetens eller företagets namn. Om det inte finns någon angiven författare alls ställs i stället posten upp verkets titel.

Om man behöver hänvisa till flera texter skrivna av samma författare och utgivna samma år, behöver man namnge posterna a, b, c o.s.v. för att skilja dem åt. Observera att det både behöver göras i de löpande referenserna och i litteraturlistan. Ordningen mellan referenserna, alltså vilken som blir a, b, o.s.v. avgörs alfabetiskt av titelns begynnelsebokstav. T.ex.:

Skolverket 2016a. Konsten att sätta glädjebetyg.

Skolverket 2016b. Så får du A i alla ämnen. En handfast guide.

Utgivningsår

Det som är en publikations utgivningsår står angivet efter copyright- tecknet, ©, på trycksidan i ett tryckt arbete eller på motsvarande i ett digitalt. Observera att det inte är tryckår som ska anges! Ibland sammanfaller tryckår och utgivningsår men ofta gör de det inte.

Titel

I litteraturlistan kursiveras titlar på hela verk eller publikationer, vilket inte är fallet med titlar på artiklar eller kapitel, d.v.s. texter som är delar av andra texter. Exempel:

Abrahamsson, Niclas 2009. Andraspråksinlärning. Lund: Studentlitteratur.

Abrahamsson, Niclas 2013. Fonologiska aspekter på andraspråksinlärning och svenska som andraspråk. I: Hyltenstam, Kenneth & Inger Lindberg (red.), Svenska som andraspråk – i forskning undervisning och samhälle, Lund:

Studentlitteratur, s. 85–120.

Knepiga fall: antologireferenser

Böcker och andra publikationer som består av ett antal kapitel skrivna av olika skribenter har oftast en eller flera redaktörer angivna. När man ska hänvisa till ett givet kapitel ska man hänvisa till den eller de som skrivit kapitlet och inte till redaktören. I referensen ska också kapitlets första och sista sida anges.

Flyman-Mattsson, Anna 2018. Andraspråket i utveckling. I: Otterup, Tore & Gilda Kästen-Ebeling (red.), En god fortsättning. Nyanländas fortsatta väg in i skola och samhälle. Lund: Studentlitteratur, s. 141–161.

(7)

6 Knepiga fall: artiklar i tidskrifter

Artiklar i tidskrifter följer samma mönster som kapitel i antologier.

Först skrivs författarnamnet och årtalet följt av punkt. Därefter skrivs titeln på artikel. Denna ska inte kursiveras. Därefter följer namnet på tidskriften och eventuell årgång och serienummer. Detta kursiveras.

Sist följer artikelns första och sista sida.

Hansell, Katri & Michaela Pörn 2016. Tandempar skriver tillsammans – Interakrionsmönster i gemensamma skirvprocesser. Nordand 11:1, s. 93–117.

Knepiga fall: andrahandsreferenser

I vissa fall behöver man referera i andra hand om det är så att man vill referera till en text som i sig själv är ett referat. Andrahandsreferens markeras genom att skriva ”refererad/citerad i X”. Det är inte alltid helt smidigt att använda sig av andrahandsreferenser, så de bör enbart användas där det är absolut nödvändigt.

Knepiga fall: webbsidor

När man vill hänvisa till en webbsida bör en sådan post ställas upp på ett sätt som är så lik en vanlig bokreferens. Om författare finns angiven ställs postens upp på författarnamnet, men om så inte är fallet organiseras posten i stället efter namnet på den organisation eller det företag som står bakom den. Helst vill man också få med en rubrik på, men om det är möjligt beror lite på hur webbsidan är organiserad. För exempel se sid. XX. (att färdigställa)

Knepiga fall: &

Et-tecken (&) ersätter ordet och i litteraturlistan och i referensparenteser i löptexten. I brödtexten skrivs emellertid alltid ordet och ut.

Knepiga fall: tabeller och figurer

Tänk på att vid tabeller läggs tabelltexten (rubriken) ovanför tabellen, men vid figurer läggs figurtexten (rubriken) nedanför figurtexten.

Tabell 1. Blommor i vaser.

Vas Blommor Antal

Kristallvas Rosor 10

Plastvas Tulpaner 20

Både vad gäller tabeller och figurer kursiveras tabell-/figurtexten (rubriken).

Figur 2. Fördelning av blommornas färger.

Tabeller och figurer kan numreras på två sätt: antingen numreras de kronologiskt, dvs. 1, 2, 3, 4 etc., eller så numreras de kronologiskt inom varje kapitel. Då anges först kapitelnumret, följt av ett kolon och sedan tabell-figurnumret i kronologisk ordning, dvs. 2:1, 2:2, 2:3, 2:4.

Blomfärger

Röd Gul Lila

(8)

7 Språkbehandling

En väl fungerande text skriven i ett akademiskt sammanhang är en text av sakprosakaraktär, som är anpassad till aktuellt syfte, sammanhang och mottagare och som följder de konventioner som gäller för mer formellt skriven text.

För skriftspråkliga konventioner hänvisas till:

 Språkriktighetsboken. Utarbetad av Svenska språknämnden.

(2 uppl. 2011)

(språkriktighet och grammatik)

 Svenska akademiens ordlista (14 uppl. 2015) (stavning och böjning)

 Svenska skrivregler (4 uppl. 2017) (skrivregler i bred bemärkelse)

 Svenskt språkbruk. Ordbok över konstruktioner och fraser.

(prepositionsanvändning och fraseologi)

För den som vill läsa mer om akademiskt skrivande finns ett antal handböcker utgivna som vänder sig till högskolestuderande. Exempel på handböcker är Jarrick och Josephson, Från tanke till text. En språkhandbok för uppsatsskrivande studenter (2 uppl. 1996) och Dysthe, Hertzberg och Løkensgard Hoel, Skriva för att lära.

Skrivande i högre utbildning (2 uppl. 2011). Lagerholm, Språkvetenskapliga uppsatser (2 uppl. 2010) vänder sig särskilt till den som skriver uppsats inom språkvetenskap men ger också mer allmänna rekommendationer.

Även Enheten för akademiskt språk (ASK) vid Göteborgs universitet erbjuder material om akademiskt skrivande, och därigenom finns

också möjlighet att boka individuell språkhandledning. ASKs resurser nås via Studentportalen eller direkt via <ask.gu.se>.

Anpassning till genre och mottagare

För att en text ska fungera väl i sitt tilltänka sammanhang behöver den vara anpassad till de konventioner som gäller för en viss genre; den behöver också vara anpassad till mottagaren, d.v.s. den eller de som är textens tilltänkta läsare. För att kunna göra lämpliga anpassningar av texten måste skribenten analysera skrivsituationen och ställa sig frågan: vem är min mottagare? I fråga om uppsatser är frågan oftast lätt att besvara. En uppsats ska inte bara läsas av handledare och examinator utan också av medstudenterna inför ett granskningsseminarium. När det gäller övriga skrivuppgifter och hemtentamina gäller i princip samma sak. En lämplig målgrupp för de flesta skrivuppgifter är just medstudenterna och inte enbart lärare och examinator, om inte något särskilt anges i själva uppgiftsinstruktionen (t.ex. skriv ett brev till en rektor, politiker etc.).

Ytterligare en aspekt som är relaterad till mottagaranpassning är att skriftliga inlämningsuppgifter och hemtentamina i de flesta fall bör vara självbärande, d.v.s. de ska kunna läsas och förstås av någon som inte läst instruktionerna till uppgiften eller tentamensfrågorna.

Textstruktur, samband och syftning

För att en text ska vara lätt att följa krävs att en röd tråd löper genom texten och att texten är tydligt och logiskt organiserad på alla nivåer – från del till helhet och vice versa. Som skribent behöver du tydligt visa läsaren vad som hänger ihop med vad och vad som är över- respektive underordnat. En tydlig grafisk indelning i kapitel och/eller avsnitt och stycken anpassade till textlängden hjälper läsaren med det. Ju längre texten är, desto större är behovet av att visa hur texten är organiserad.

(9)

8 Stycket är en viktig byggsten i texten både visuellt och innehållsligt och. Nytt stycke markeras antingen med indrag eller med blankrad.

Välj en av principerna för styckeindelning och använd den konsekvent – blanda aldrig! Att enbart markera stycke med att inte fylla raden fullt ut kallas ibland för ”hybridstycke” eller ”falsk” styckeindelning, och är inte någon acceptabel princip för styckeindelning, eftersom läsaren får svårt att urskilja gränserna mellan olika stycken. Innehållet i ett stycke ska vara sammanhängande och helst kretsa kring ett tema eller en huvudtanke. Innehållet i stycket ska helst kunna sammanfattas av en styckeinledande kärnmening, vars funktion är att leda läsaren in i stycket.

För att samband i texten ska bli så tydliga och explicita som möjligt krävs textbindande ord och uttryck som bindeelement som t.ex.

alltså, emellertid, nämligen, för det första, slutligen o.s.v. Dessa ord eller uttryck kallas ibland för sambandsord eller konnektiver

(konnektiver i sin tur består av konjunktioner, subjunktioner och konjunktionella adverb.).

Även pronomen är viktiga för textbindningen och för att en

innehållslig kedja ska bildas. För att denna kedja ska fungera krävs att syftningen är tydlig för vilket substantiv/nominalfras som pronomenet pekar. Se t.ex. upp med den/det, de/dem och valet mellan reflexivt pronomen sin och personligt pronomen. En särskild varning ska ges för det indefinita pronomenet man eftersom det inte sällan kan ha en mycket otydlig syftning.

Meningskonstruktion

Meningsbyggnaden ska underlätta läsningen och inte tvärtom. För att meningarna ska flyta på bra är det lämpligt att variera meningslängden och att tydligt visa läsaren hur en och samma mening hänger ihop

genom samordnade respektive underordnade satser. För att meningsbyggnaden inte ska bli för enahanda är det också lämpligt att variera satsled i fundamentet. Man bör också undvika att skriva onödigt långa och invecklade meningar och meningar som är väldigt vänstertunga. Med vänster-/högertyngd avses hur många ord som placeras till vänster om det finita verbet. Ju fler ord, desto mer vänstertyngd.

För den som skriver sakprosa bör särskilt tre aspekter beaktas när det gäller meningsbyggnad: satsradning, fullständiga/ofullständiga meningar och samordning och symmetri.

Satsradning innebär att två huvudsatser staplats på varandra endast åtskilda av kommatecken, t.ex. ”Substantiv utgör huvudord i nominalfraser, adjektiv är huvudord i adjektivfraser”. Satsradning kan i visa genrer vara ett effektiv stilgrepp, t.ex. i skönlitteratur och mer essäistisk tidningstext, men bör undvikas i akademisk text. För att undvika satsradning behöver man som skribent känna till några olika strategier: (1) sätt in en konjunktion mellansatserna; (2) dela upp satserna i två meningar; (3) skriv om den ena huvudsatsen till bisats;

((4)) sätt in ett semikolon mellan satserna.

Ha som riktmärke att enbart skriva fullständiga meningar. Med fullständig mening avses en mening som är fullständig grafiskt och syntaktiskt (grammatiskt). En grafisk mening inleds med versal och avslutas med stort skiljetecken – punkt, frågetecken eller utropstecken. En syntaktisk (fullständig) mening innehåller minst en huvudsats, i vilken positionen för subjekt och finit verb behöver vara fyllda.

Särskilt långa meningar kräver tydlig organisering och som skribent behöver man visa för läsaren hur satser och fraser är samordnade med

(10)

9 varandra. Samordning bör vara symmetrisk, vilket innebär att satsled av samma slag samordnas med varandra, t.ex. två huvudsatser, två bisatser eller två nominalfraser.

Ordval

I akademisk prosa är ordvalen avgörande för att skapa den exakthet och precision som krävs för texttypen. För skribentens del gäller det i sammanhanget att välja ord som har rätt betydelse och lämpligt stilvärde. Val av ord handlar dels om att välja lämpliga allmänspråkliga ord som passar i ett akademiskt sammanhang, dels om att välja ämnesspecifika ord, termer och begrepp, anpassade till aktuellt ämne och skrivuppgift.

Ingen skribent, oavsett om hen har svenska som modersmål eller inte, besitter ett fullständigt ordförråd – och ibland krävs det att man under skrivprocessens gång använder ordböcker eller andra lexikografiska resurser för att slå upp ord. För allmänspråkliga ord och utryck rekommenderas Svensk ordbok. Utgiven av Svensk Akademien (tillgänglig på <svenska.se>), Svenskt språkbruk. Ordbok över konstruktioner och fraser, och Synonymer.se. För att slå upp allmänspråkliga ord i en akademisk sammanhang rekommenderas En svensk akademisk ordlista (tillgänglig på

<https://spraakbanken.gu.se/ao/>) eller sökning i akademiska korpusar via Språkbankens sökverktyg Korp (tillgängligt via

<spraakbanken.gu.se>). I fråga om ämnesspecifika ord, termer och begrepp behöver kurslitteratur och eventuell annan ämnesspecifik litteratur konsulteras.

Förutom att de ord som väljs behöver ha rätt betydelse behöver skribenten ha i åtanke att välja ord som i sammanhanget har en lämplig stil och ett lämpligt stilvärde. Se t.ex. upp med talspråkliga ord och ordformer som t.ex. medans, eftersom att, utav och, funkar i stället för medan, eftersom, av och fungerar.

Därtill gäller det att välja ord som har en neutral ton och som inte är värderande. Om någon använder ord som bra, dålig, naturlig, normal och vanlig riskerar läsaren att undra för vem då?

(11)

10 Böcker

Publikation I löpande text I referenslista

Bok

En författare

(Abrahamsson 2009:sida)*

Abrahamsson (2009:sida ) visar att…*

(Källström 2012:sida)

Källström (2012:sida) hävdar att…

*Som exemplet med Abrahamsson 2009 visar kan referens ges med referatmarkör ”…visar att…” eller utan. Om referatmarkör används ska författarnamnet stå utanför parentesen.

Fortsättningsvis anges exemplen utan referatmarkörer.

Abrahamsson, Niclas 2009. Andraspråksinlärning. Lund:

Studentlitteratur.

Källström, Roger 2012. Svenska i kontrast. Tvärspråkliga perspektiv på svensk grammatik. Lund: Studentlitteratur.

Bok

Två författare

(Hajer & Meestringa 2014:sida) Hajer, Maaike &Theun Meestringa 2014. Språkinriktad undervisning.

2 uppl. Stockholm: Hallgren & Fallgren.

Bok

Tre eller fler författare

(Axelsson m.fl. 2005:sida)

(Albrechtsen et al. 2008:sida)

Axelsson, Monica, Carin Rosander & Mariana Sellgren 2005. Stärkta trådar – flerspråkiga barn och elever utvecklar språk, litteracitet och kunskap. Spånga: Språkforskningsinstitutet i Rinkeby.

Albrechtsen, Dorte, Kirsten Haastrup & Birgit Henriksen 2008.

Vocabulary and Writing in a First and Second Language. New York, NY: Palgrave Macmillan.

(12)

11

Kapitel i antologi (Milani 2013:sida) Milani, Tommaso M. 2013. Språkideologiska debatter i Sverige. I:

Hyltenstam, Kenneth & Inger Lindberg (red.), Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. Lund:

Studentlitteratur, s. 343–367.

Konferensartikel publicerad i bok

(Thorén 2016:sida) Thorén, Bosse 2016. Kärnan i uttalsundervisningen: Vad bör lärare prioritera? I: Kindenberg, Björn (red.), Flerspråkighet som resurs.

Symposium 2015. Stockholm: Liber, s. 55–66.

Avhandlingar och uppsatser

Doktorsavhandling (Olvegård 2005:sida) Olvegård, Lotta 2014. Herravälde. Är det bara killar eller?

Andraspråksläsare möter lärobokstexter i historia för gymnasieskolan.

Doktorsavhandling. (Göteborgsstudier i nordisk språkvetenskap 22) Göteborg: Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.

Licentiatuppsats (Sellgren 2011:sida) Sellgren, Mariana 2011. Den dubbla uppgiften. Tvåspråkiga elever i skolans mellanår arbetar med förklarande genrer i SO.

Licentiatuppsats. Stockholm: Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Uppsats (Håkansson 2015:sida) Håkansson, Camilla 2015. ”Titta på tv:n” – en

konstruktionsgrammatisk undersökning av bestämdhet i texter skrivna av andraspråksinlärare. Magisteruppsats.

<http://hdl.handle.net/2077/39767>. Hämtad XX månad årtal.

(13)

12 Artiklar i tidskrifter och

tidningar

Artikel i tidskrift En författare

(Rydenvald 2015:sida) Rydenvald, Marie 2015. Elite bilingualism? Language use among multilingual teenagers of Swedish background in European Schools and international schools in Europe. Journal of Research in

International Education 14(3), pp. 213–227.

Artikel i tidskrift Två författare

(Ganuza & Hedman 2018:sida)

(Prentice & Sköldberg 2010:sida)

Ganuza, Natalia & Christina Hedman 2018. Modersmålsundervisning, läsförståelse och betyg – modersmålsundervisningens roll för elevers skolresultat. Nordand 13(1), s. 4–22.

Prentice, Julia & Emma Sköldberg 2010. Klättra på

väggarna eller bara vara ett med soffan? Om figurativa ordförbindelser bland ungdomar i flerspråkiga skolmiljöer. Språk och stil. Tidskrift för svensk språkforskning 20, s. 5–35.

Artikel i tidskrift Tre eller fler författare

(Palviainen m.fl. 2012:sida) Palviainen, Åsa, Janni Lehtonen & Terhi Valli 2012. Formulerande av familjespråkpolicy – en gemensam, komplex och ständigt pågående process. Finsk tidskrift (5–6), s. 71–86.

Artikel i dagstidning (Milani & Rydell 2019sida) Milani, Tommaso & Maria Rydell 2019. ”Därför är språktest en dålig idé”. Svenska Dagbladet. 15 januari, s. 4.

Artikel i dagstidning webbpublicerad

(Milani & Rydell 2019) Milani, Tommaso & Maria Rydell 2019. ”Därför är språktest en dålig idé”. Svenska Dagbladet. 14 januari. <https://www.svd.se/darfor-ar- spraktest-en-dalig-ide>. Hämtad XX månad årtal.

(14)

13

Tema: lagar och offentliga publikationer samt publikationer utgivna av myndigheter och företag (Att färdigställa)

Lagar (SFS 2010:800)

I 1 kap. 8 § av Skollagen (SFS 2010:800)

SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

<https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-

forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800>. Hämtad XX månad årtal.

Kursplan - Läroplan I kursplanen för svenska som andraspråk för grundskolan (Skolverket 2011) beskrivs hur…

I ämnesplanen för svenska som andraspråk för gymnasieskolan beskrivs ämnets

undervisningsfokus (Skolverket 2011).

Skolverket 2011. Kursplan i svenska som andraspråk. Skolverket.

<https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner- for-grundskolan>. Hämtad XX månad årtal.

Skolverket 2011b. Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola.<https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan- program-och-amnen-i-gymnasieskolan>. Hämtad XX månad årtal.

Statens offentliga utredningar

(15)

14 Uppslagsverk, ordböcker m.m.

Ordbok/lexikon tryckt

Uttrycket trilla av pinn betyder ’dö’

(SO 2009)

SO = Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien 2009.

Uppslagsord: pinne. Stockholm: Norstedts.

Ordbok/lexikon webbpublicerad

(SAOL14 2015)

(Lexin år?)

SAOL14 = Svenska Akademiens ordlista 2015. 14 uppl. Uppslagsord:

X. Stockholm: Norstedts. <https://svenska.se>. Hämtad XX månad årtal.

Lexin. Språklexikon för invandrare. Uppslagsord: X.

<http://lexin.nada.kth.se/lexin/>. Hämtad XX månad årtal.

SAG = Svenska

Akademiens grammatik tryckt

(SAG 2:42) SAG = Teleman, Ulf, Staffan Hellberg & Erik Andersson 1999.

Svenska Akademiens grammatik. Stockholm: Norstedts ordbok.

Svenska Akademiens grammatik

webbpublicerad

(SAG 2:42) SAG = Teleman, Ulf, Staffan Hellberg & Erik Andersson 1999.

Svenska Akademiens grammatik. Stockholm: Norstedts ordbok. <

https://svenska.se>. Hämtad XX månad årtal.

Uppslagsverk Osignerad artikel Bok

Ordet identitet kommer från latinets idem, med betydelsen ’densamme’,

’jag är jag’ (Nationalencyklopedin 1992:342)

Nationalencyklopedin 1992. Band 9. Uppslagsord: identitet. Höganäs:

Bra Böcker.

(16)

15 Uppslagsverk

Osignerad artikel Nätet

Fonem är språkets minsta betydelseskiljande enhet (Nationalencyklopedin u.å.).

Nationalencyklopedin u.å. Uppslagsord: fonem.

<https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fonem>.

Hämtad XX månad årtal.

Wikipedia ”Didaktiken delas in i begreppen allmän didaktik och ämnesdidaktik”

(Wikipedia).

Wikipedia. Uppslagsord: didaktik.

<https://sv.wikipedia.org/wiki/Didaktik>. Hämtad XX månad årtal.

Korp/Språkbanken Uttrycket X är frekvent förekommande i Y (Korp/Språkbanken).

Korp. <https://spraakbanken.gu.se/korp>

”Konstruktikon” Konstruktionen X innehåller både en fast och en variabel del (Svenskt konstruktikon).

Svenskt konstruktikon. <https://spraakbanken.gu.se/konstruktikon>.

Webbmaterial

Webbsida (Skolverket 2019) Skolverket 2019. Undervisning utomlands.

<https://www.skolverket.se/for-dig-som-ar.../elev-eller-

foralder/skolans-organisation/undervisning-utomlands>. Hämtad XX månad årtal.

Webbsida (Riad 2018) Riad, Tomas 2018. Uttalsundervisning för unga. I: Skolverkets

Lärportalen, modul: Nyanländas språkutveckling, Del 7:

Uttalsundervisning. <https://larportalen.skolverket.se/#/modul/5-las- skriv/Grundskola/033_nyanlandas-sprakutveckling/del_07/>. Hämtad XX månad årtal.

(17)

16

Blogg (Fleischer 2018) Fleischer, Rasmus 2018. Positivt mottagande av Den svenska

enhörningen. Copyriot [blogg]. <https://copyriot.se/?s=enhörning>.

Twitter (realDonaldTrump 2019) realDonaldTrump 2019. Denmark is a very special country with incredible people, but based on Prime Minister Mette Frederiksen’s comments, that she would have no interest in discussing the purchase of Greenland, I will be postponing our meeting scheduled in two weeks for another time....[twitter].

<https://twitter.com/realdonaldtrump/status/1163961882945970176>

YouTube (Lagrammaire 2014) Lagrammaire 2014. Detta med fraser.

<https://www.youtube.com/watch?v=5kfRKTyaLvE&t=4s>. Hämtad XX månad årtal.

Poddar (Lingvistpodden 2016) Lingvistpodden 2016. Avsnitt 10. Barns språkutveckling.

<http://www.lingvisten.se/portfolio/10-barns-sprakutveckling/>.

Föreläsningsmaterial

Publicerat

föreläsningsmaterial

(Franker 2018) Franker, Qarin 2018. Elevers litteraciteter – ett visuellt, flerspråkigt och kritiskt gränsöverskridande. [filmad föreläsning]. Symposium 2018. Nationellt centrum för svenska som andraspråk, Stockholms universitet. <https://www.andrasprak.su.se/konferenser-och-

symposier/symposium-2018/program/elevers-litteraciteter-ett-visuellt- flerspråkigt-och-kritiskt-gränsöverskridande-1.380124>. Hämtad XX månad årtal.

(18)

17