Lika länder – olika demokratiseringar
En studie av demokratiseringarna i Spanien och Portugal
Oskar Landström
Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp, HT 2021 Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet Handledare: Anton Brännlund
Antal ord: 12 196
i
Abstract
This study aims to investigate what effect membership in NATO has on the military of non- democratic countries to add to the debate about whether the alliance has democratising potential. This is investigated by using a most-similar-systems design where the study investigates Spain and Portugal, the former having been democratised by a pacted transition whilst the regime in the latter was removed by the military in a coup. These countries are investigated regarding the main variables, membership in NATO and the role of the military during the democratisation, as well as relevant control variables. This design makes up for the fact that there only exist a few cases on non-democratic members of NATO. The analysis finds that the two investigated countries only differ regarding the main variables that are used in the study. Because of this, the study suggests that NATO could be a factor in deciding how a country is democratised. The study concludes that this result casts doubt on the argument that the alliance hasn´t had any effect on its´ members´ militaries.
ii
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
1.2 Upplägg och disposition ... 2
2 Teori ... 2
2.1 Demokratiseringar ... 3
2.2 Revolutioner ... 4
2.3 Internationella organisationer och elitens splittring ... 5
2.4 Hypotes ... 6
3 Forskningsdesign och metod ... 6
3.1 Studiens forskningsdesign ... 6
3.2 Operationaliseringar ... 7
3.2.1 Beroende och oberoende variabler ... 8
3.2.2 Inhemska revolutionsteorier ... 8
3.2.3 Aktörscentrerade revolutionsteorier ... 9
3.2.4 Moderniseringsteorin ... 9
3.2.5 Politisk kultur ... 10
3.2.6 Kultur ... 10
3.2.7 Det internationella systemet ... 11
3.3 Analytiskt tillvägagångssätt ... 11
3.4 Validitet och reliabilitet ... 12
4 Empiri ... 12
4.1 Beroende och oberoende variabel ... 13
4.2 Binära variabler ... 13
4.2.1 Repression ... 13
4.2.2 Krig ... 14
4.2.3 Personalistisk diktatur ... 14
4.2.4 Polariserad elit ... 14
4.2.5 Samtida revolutioner och demokratiseringar ... 14
4.2.6 Sammanställning ... 15
4.3 Statens förmåga att genomföra sin politik ... 15
4.4 Relative deprivation ... 16
4.5 Mobilisering ... 16
4.6 Moderniseringsteorin ... 16
4.7 Kultur och religion ... 17
iii
4.8 Sammanställning ... 17
5 Diskussion ... 18
6 Sammanfattning och slutsats ... 21
7 Referenser ... 23
8 Appendix ... 26
iv
Tabellförteckning
Tabell 1. Sammanställning av binära variabler ... 15
Tabell 2. Statens utgifter per capita i tusentals USD ... 15
Tabell 3. Procentuell tillväxt i BNP per Capita jämfört med genomsnitt för tio år ... 16
Tabell 4. Antal storstrejker under året då demokratisering inleddes ... 16
Tabell 5. Total procentuell förändring över tio år innan demokratisering ... 16
Tabell 6. Procentuell andel av befolkningen med grundskoleutbildning 1970 ... 17
Tabell 7. Sammanställning av skillnader mellan Spanien & Portugal ... 18
Tabell 8. BNP per capita i USD ... 26
1
1 Inledning
Under mitten av 1970-talet skedde en förändring på den iberiska halvön. Spanien och Portugal, som vid det laget hade styrts av auktoritära regimer i flera årtionden, genomgick förändringar och reformer som ledde till samma utfall, båda länderna blev demokratier och har förblivit konsoliderade sådana sedan dess. De hade båda liknande utgångspunkter, de var båda auktoritära stater vars regimer varat sedan mellankrigstiden, och de kom efter
demokratiseringen fram till samma slutpunkt, konsoliderade demokratier, men deras vägar mellan dessa två punkter var helt olika varandra.
I Portugal inleddes demokratiseringen i samband med att delar av militären utförde en kupp mot den auktoritära regimen i april 1974. Denna militärkupp ledde sedan snabbt till en mobilisering av stora folkmassor som ställde sig på kuppmakarnas sida. Denna mobilisering spred sig och växte i form av exempelvis grannskapsföreningar även efter regimens fall och fungerade som aktör under processen efter demokratiseringen. Kuppen hade alltså här skapat en revolution som demokratiserade landet (Pinto, 2013:82f).
I Spanien påbörjades demokratiseringsprocessen strax efter att landets diktator Franco dog hösten 1975. Den regeringen som Francos efterträdare, kung Juan Carlos, utsåg vid sitt tillträde till makten försökte förhandla inom regimpartiet för att göra demokratiska reformer men det var först kungens andra regering som lyckades komma fram till ett avtal om att inrätta ett demokratiskt valt parlament i utbyte mot eftergifter till francoisterna. Dessa pakter slöts dock inom partiet och det var först efter det första valet som pakter började slutas med oppositionen (Colomer, 1991:1292ff).
En central skillnad som då uppstod mellan länderna var att den portugisiska militären vände sig mot regimen i en kupp som inledde den revolution som demokratiserade landet medan deras spanska motsvarigheter förblev lojala till regimen och lät dem själva inleda demokratiseringsprocesserna, denna process blev i stället fredlig.
Att de skiljer sig så kraftigt när det kommer till hur demokratiseringen gick till är förvånande med tanke på hur lika länderna anses vara när det gäller exempelvis kultur, geografi, historia av diktatur och när de demokratiserades, båda övergångsprocesserna påbörjades med mindre än två år mellan varandra (Fernandes, 2015:1075; Pollack & Taylor, 1983:209). De båda regimerna liknade även varandra ideologiskt, båda var auktoritära högerregimer (se Bermeo, 1987). Framför allt är de lika när det kommer till de variabler som inom forskningen om både revolutioner och demokratisering anses vara viktiga. På grund av detta uppstår frågan om varför länderna skiljer sig på detta vis.
Det finns i nuläget studier på vilka effekter dessa olikartade demokratiseringar har haft på de båda länderna (se t.ex. Fernandes, 2015) och proceduriella förklaringar, studier som fokuserar mer på hur själva processerna ser ut till skillnad från strukturella förklaringar som i stället fokuserar på vilka strukturer som orsakar dem (Linde et al., 2006:97), till varför deras respektive demokratiseringar såg så pass olika ut. Huntington menar exempelvis att hur maktfördelningen ser ut under demokratiseringsprocessen mellan sådana som är villiga att reformera och de som inte är det inom regimen samt mellan de kompromissvilliga och revolutionära inom oppositionen (Huntington, 1991b:121ff). Det finns dock inga strukturella förklaringar, något som är användbart för att kunna göra prediktioner (Green, 2018:54).
En faktor som kan ha påverkat detta är medlemskap i internationella organisationer vilket enligt vissa teorier främjar demokrati genom att påverka olika grupper inom eliten i det icke- demokratiska landet. En organisation som har möjlighet att påverka på detta sätt är NATO vilken har möjlighet att påverka militären i ett land (Pevehouse, 2002:527ff).
2
Det bidrag som denna undersökning gör till litteraturen är att bidra till den debatt som finns om huruvida NATO har någon effekt på demokrati och demokratisering eller inte genom att undersöka hur NATO påverkar demokratisering (se Waterman et al., 2001).
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med undersökningen är alltså att undersöka hur medlemskap i NATO påverkar hur demokratiseringen av ett land går till genom att applicera teorin på fallen Spanien och Portugal och hur militären i dessa länder agerade under deras respektive demokratiseringar under mitten av 70-talet. Detta är tänkt att bidra till den debatt som presenterats ovan genom att testa det antagande som görs om att NATO inte har haft någon demokratiskt socialiserande effekt på sina icke-demokratiska medlemmars militärer.
Den frågeställning som ska besvaras är utifrån detta: hur påverkar NATO demokratiska transitioner?
Denna fråga besvaras genom att testa ifall det är detta som var avgörande för att den skillnad som uppstod mellan Portugal och Spanien när de demokratiserades skulle uppstå.
1.2 Upplägg och disposition
Studien är upplagd som en jämförande studie med hypotestestande syfte. Detta syfte försöker uppnås genom att genomföra en systematisk jämförelse av de båda länderna när det kommer till de faktorer som antas kunnat ha påverkat utfallet, hur ländernas demokratiseringar gick till, för att fastställa att det bara är undersökningens huvudsakliga variabler som länderna skiljer sig på. Utöver medlemskap i NATO används de teorier som tas upp i den litteraturen inom demokratiseringsforskningen och revolutionsforskningen om de förutsättningar som finns för demokratisering respektive revolution som kontrollvariabler. Undersökningen finner att länderna bara skiljer sig när det kommer till de huvudsakliga variabler som har använts och drar därför slutsatsen att medlemskap i NATO var det som orsakade skillnaden mellan
Spanien och Portugal och att det därför finns belägg för att NATO påverkar ett lands militär.
I det avsnitt som följer efter detta kommer de teoretiska utgångspunkter som denna uppsats har presenteras, inledningsvis presenteras vad demokratisering är och vilka orsaker till detta som finns i litteraturen. Hur demokratisering kan gå till förklaras sedan närmare och ytterligare teorier om vilka förutsättningar som finns för att revolutioner ska ske presenteras. I uppsatsens tredje avsnitt presenteras de operationaliseringar som används för att undersöka undersökningens huvudsakliga variabler samt för de kontrollvariabler som används för att säkerställa resultatet, varifrån den informationen som använts till detta är hämtad och hur analysen har utförts. I den fjärde delen presenteras den empiri som utgör
operationaliseringarnas variabler och en analys utförs över huruvida Spanien och Portugal skiljer sig variabel för variabel. Den femte delen består av en diskussion av det resultat som presenteras i avsnitt fyra samt om svagheter med studien och ifall annorlunda
operationaliseringar hade kunnat leda till ett annorlunda resultat. Slutligen sammanfattas uppsatsen i dess sjätte del och den forskningsfråga som presenterats i det föregående avsnittet besvaras. Även sådana frågor som har uppkommit ur den här studien och som är relevant för framtida forskning att undersöka presenteras där.
2 Teori
I detta avsnitt presenteras inledningsvis hur demokratisering har definierats i denna
undersökning och vilka förklaringsteorier det finns till detta inom litteraturen. Detta följs av en presentation av hur demokratiseringsprocesser kan se ut och de teorier som förklarar varför revolutioner uppstår lyfts fram. Slutligen presenteras teorin om hur internationella
3
organisationer kan orsaka demokratisk socialisering av eliten i ett land samt den hypotes som denna undersökning ämnar testa. Det är utifrån de teorier som presenteras i detta avsnitt som både den oberoende variabeln och de kontrollvariabler som används för att säkerställa resultatet formuleras.
2.1 Demokratiseringar
De processer som undersöks i de båda länderna är båda fall av demokratiseringar. Därför är det relevant att ta upp de teorier som finns som ger förklaringar till varför demokratiseringar uppstår. Inledningsvis presenteras den definition av demokratisering som används i studien.
Det finns många olika sätt att definiera demokratisering men en av de vanligare sådana är att se på demokratisering som två processer, övergången och konsolideringen. Övergången är den process där demokratiska institutioner skapas i en auktoritär stat och konsolideringen är den process där dessa institutionaliseras i samhället (Kaufmann, 2021). Då det är just i hur övergången gick till som Spanien och Portugal skiljer sig är det denna del av definitionen av demokratisering som undersöks
Det finns ett stort antal olika teorier som fokuserar på väldigt olika faktorer som ska förklara varför demokratisering uppstår. Den förmodligen största och vanligast
förekommande av dessa teorier är moderniseringsteorin som introducerades av Lipset på 50- talet. Han fastställde då att det fanns ett samband mellan ett lands ekonomiska utveckling och ifall landet var en demokrati eller inte (Lipset,1959:75). Ekonomisk tillväxt ska leda till ökat välstånd, ökad urbanisering och industrialisering samt ökad utbildning, Lipset själv
fokuserade främst på läskunnigheten, vilket i sin tur är förutsättningar för demokrati (ibid., 1959:80).
Diamond bekräftade sedan dessa tankar på 90-talet och kom fram till att ekonomisk tillväxt förstärker redan existerande demokratier och får icke-demokratier att demokratiseras.
Han menar dock att den ekonomiska tillväxten är sekundär till den förändring som den ger inom utbildning och levnadsstandard, vilket exempelvis tillgång till sjukvård påverkar. Han påstår även att det inte är vilken nivå som ekonomin är på som avgör utan förändringen det leder till i exempelvis utbildning (Diamond, 1992:485ff).
Det finns även teorier som menar att ett lands kultur avgör hur bra demokrati kan fungera där. Detta har framförts inom debatten i vissa asiatiska länder som anledning för att demokrati inte ska funka där, något som Fukuyama dock i detta fall motbevisar (Fukuyama,
1995:20,32).
Huntington menar att omvärlden också kan få ett land att demokratiseras genom det han kalla demonstrationseffekter. Detta innebär att en lyckad demokratisering i ett land inspirerar eller accelererar processen i ett annat land, detta genom att det visar att aktörer har möjlighet att inrätta demokrati, hur detta går att göra samt vilka svårigheter som finns med processen samt vad som behöver undvikas (Huntington 1991b:100f).
Utöver detta finns det också teorier om den politiska kulturen i ett lands påverkan på demokratin. En sådan tas upp av Almond & Verba i form av deras teori om medborgaranda.
De menar att det finns två sätt som en medborgare kan deltar i en stat, i demokratier deltar medborgarna i beslutsfattandet och i totalitära stater deltar de i form av undersåtar. De menar också att det behövs mer än bara demokratiska institutioner för att den demokratiska varianten ska uppstå, det behövs också en demokratisk kultur (Almond & Verba, 1963:4f). Denna demokratiska kultur benämner de också som medborgaranda, en kultur som de menar bygger på mångfald och kommunikation (ibid., 1963:8).
Dessa tankar har vidareutvecklats på senare år av Denk et al. som visar att det finns mer än bara en sorts kultur som återfinns i demokratier, utöver Almond & Verbas medborgaranda identifierar de att det också finns kritiska, osynliga och desillusionerade kulturer. De menar att
4
dominans av alla dessa kulturer förutom en desillusionerad sådan, inte bara en kultur av medborgaranda som Almond & Verba menar, kan bidra till demokratisk stabilitet (Denk et al., 2015:362ff). Även de argumenterar alltså för vikten av att undersöka den politiska kulturen.
Slutligen finns det också teorier om hur internationella organisationer hjälper till att skapa demokratisering. Den påverkanskraft som sådana organisationer och institutioner har kommer enligt teorin ur att de förändrar ett land genom att arbeta tillsammans med det (McFaul et al.
u.å.:12). Mer specifikt sker den förändring som de internationella organisationerna orsakar som en effekt av press och att de gör aktörer i ett land mer benägna att acceptera demokrati.
Denna sistnämnda acceptans av demokrati skapas antingen genom att det icke-demokratiska landet binds till demokratiska sådana eller att eliten i landet genomgår en demokratisk socialisering, de får acceptansen för demokrati genom att vara i kontakt med aktörer i
demokratiska länder (Pevehouse, 2002:519f). Denna teori diskuteras mer utförligt nedan både om vad teorin säger i detalj och hur det kan splittra eliten i ett icke-demokratiskt land.
2.2 Revolutioner
Enligt Colomer finns det två vägar som en demokratisering kan ta, revolution och det som han kallar avtalsdemokratisering där demokratiseringen sker genom förhandlingar som antingen förs mellan regimen och oppositionen, inom regimen eller inom oppositionen (Colomer, 1991:1291).
Den definition av det förstnämnda alternativet, demokratisering genom revolution, som används i denna studie är den definition som Goldstone presenterar i sin sammanställning av forskningen kring just revolutioner. Han menar där att en revolution kännetecknas av att deltagarna försöker förändra regimen efter sin bild av rättvisa, att det sker med hjälp av mobilisering, antingen informell eller formell, samt att de som deltar försöker tvinga fram förändring med hjälp av medel som inte är institutionaliserade, han tar som exempel på sådan icke institutionaliserade metoder demonstrationer, protester, strejker och våld (Goldstone, 2001:142).
I sin studie presenterar Goldstone även ett stort antal av de teorier som tar upp vilka förutsättningar som finns för varför revolutioner uppstår i ett land.
De första sådana är de flertal teorier som finns om hur det internationella systemet kan skapa förutsättningar för revolution. Ett av dessa är att ideologier sprids mellan länder, då även revolutionära sådana. Detta har genom historien fått sitt uttryck i form av
revolutionsvågor där flera länder genomgår liknande revolutioner (ibid., 2001:145).
Han tar även upp faktorer inom landet kan agera som förutsättning för revolutioner.
Goldstone menar att en stat som har ekonomisk och militär förmåga samt elitens stöd är bra på att stå emot revolutioner. Han vidareutvecklar Skocpols tanke om att det är elitens makt och jordbrukarnas autonomi och visar på att det som är avgörande i stället är ifall regeringen har tillräckligt med resurser för att nå sina mål, ifall eliten är enad eller inte i sitt stöd till regeringen och ifall den folkliga oppositionen samarbetar med oppositionen inom eliten (ibid., 2001:146f).
Det som avgör ifall regeringen har elitens stöd eller inte benämns av Goldstone som effektivitet, förmågan att utföra statens uppgifter, och rättvisa, följandet av samhällets normer och kultur. Vidare presenterar han tre egenskaper som ofta orsakar brist i båda dessa. Den första av dessa är att staten är i krig, framför allt sådana som de startat själva och som de förlorar. Den andra är bristande ekonomisk utveckling. Den tredje är ifall staten styrs av en yttre kolonialmakt eller av en personalistisk diktatur, båda dessa löper större risk för revolutioner (ibid., 2001:148f). Den andra av dessa, hur den ekonomiska utvecklingen påverkar viljan att genomföra revolution, utvecklas vidare av Gurr. Han menar att människor
5
gör uppror när verkligheten blir sämre än vad människor förväntar sig att den ska bli, något som han kallar för relative deprivation (Gurr, 1970:24f).
Utöver en splittrad elit måste de olika grupperna också ha olika syner på hur samhället borde se ut och det måste även ske mobilisering i samhället. Denna mobilisering kan ske genom både informella och formella band (Goldstone, 2001:150).
Slutligen finns det även teorier som fokuserar på aktörers rationella handlande. Enligt Granovetter kommer individer delta i kollektivt agerande beroende på en vägning av
kostnaderna och nytta, om kostnaden är för stor kommer de inte delta utan i stället låta andra göra det och själva inta en position som fripassagerare. Den kostnaden som kan tillkomma vid den sortens kollektivt handlande som revolutioner är de möjliga rättsliga konsekvenserna som kan drabba deltagarna (Granovetter, 1978:1422).
Även Opp tillhör denna teori och menar att det är en analys av kostnaderna och nyttan som en handling ger som avgör ifall man begår den eller inte. Han menar att repression är en avgörande faktor som avgör men att det inte är självklart åt vilket håll, ifall det får folk att vara mer benägna att bli av med en regim eller om det med hjälp av rädsla hindrar
befolkningen från att göra uppror (Opp, 1994:103).
Övergripande inom de teorier som Goldstone presenterar är det centralt att eliten är splittrad för att det ska vara möjligt att en revolution ska bryta ut. Utöver de orsaker till en sådan splittring som Goldstone själv diskuterar och som har tagits upp i detta avsnitt har även internationella organisationer möjlighet att skapa splittring genom att göra delar av eliten i ett land mer toleranta mot demokrati, något som Pevehouse presenterar i den teori som lyfts fram ovan och som kommer diskuteras mer utförligt i nästkommande avsnitt.
2.3 Internationella organisationer och elitens splittring
Pevehouse menar i sin teori att det finns två sätt som internationella organisationer kan påverka eliten i ett icke-demokratiskt land. Det första av dessa är att de kan få den finansiella eliten att vara mer villig att acceptera demokrati. Detta sker genom att de internationella organisationerna fungerar som en form av säkerhet som garanterar att den finansiella eliten skulle få ha kvar sina tillgångar även om landet demokratiserades, något som de annars skulle anse vara hotat om styrelseskicket blev demokratiskt i stället för det auktoritära system som funnits tidigare (Pevehouse, 2002:525ff).
Det andra sättet som internationella organisationer påverkar eliten i ett icke-demokratiskt land är att de kan orsaka en socialiseringseffekt bland ett lands militär. Genom att militären i det icke-demokratiska landet interagerar med deras motsvarigheter i demokratiska länder.
Socialiseringen innebär att militären anpassar sig till det demokratiska sättet att se på vilken roll militären borde ha i ett samhälle och vänja dem vid tanken att styras av civilsamhället (ibid., 2002:528). Av dessa två sätt att skapa splittring är denna sistnämnda den mest aktuella eftersom det är just angående militärens agerande som länderna skiljer sig.
För att en internationell organisation ska kunna bidra med en sådan effekt finns det ett antal kriterier som den behöver uppfylla. Organisationen behöver huvudsakligen bestå av demokratier, desto större andel av medlemmarna som är demokratier desto större möjlighet finns det för att de ska bidra med en sådan effekt. Utöver detta behövs det även finnas interaktion mellan aktörerna i demokratiska och icke-demokratiska länder (ibid., 2002:529f)
Pevehouse framför som exempel på en sådan organisation som uppfyller dessa kriterier och därför har förmågan att vara en demokratiserande kraft NATO. Detta gäller framför allt när det kommer till socialiseringseffekten som kan påverka det icke-demokratiska landets militär eftersom medlemskap i den organisationen innebär att landets militär kommer i kontakt med deras motsvarigheter i de övriga medlemsländerna (ibid., 2002:528).
6
Denna teori är dock ifrågasatt av vissa. Reiter menar att den effekt som NATO har på dess medlemsländers militärer är överskattade eftersom det historiskt inte skett någon sådan effekt (Waterman et al., 2001:233).
2.4 Hypotes
Den hypotes som denna undersökning utgår ifrån är att det i ett icke-demokratiskt land som är medlem i NATO ska ha en militär som genomgått en demokratisk socialisering och därför är mer villiga att arbeta för demokrati och därmed även agera mot den icke-demokratiska regimen.
Det resultat som denna undersökning därför väntas finna är att det var medlemskap i NATO som gjorde så att den portugisiska militären genomförde den statskupp som de gjorde och som blev startskottet på den revolution som skedde där medan avsaknaden av sådant medlemskap var det avgörande för att militären i Spanien inte gjorde detsamma. Att det var på grund av detta som den portugisiska militären genomförde sin statskupp skulle tyda på att medlemskap i NATO ökar sannolikheten för att militären ska vända sig mot den icke-
demokratiska regimen vilket i förlängningen också skulle tyda på att NATO har en sådan socialiseringseffekt som teorin menar att organisationen har.
3 Forskningsdesign och metod
I detta avsnitt presenteras det material som datan i den här undersökningen hämtas ifrån och de operationaliseringar som används för att undersöka ovan diskuterade teorier samt hur analysen genomförs. Inledningsvis presenteras hur studiens design är upplagd vilket följs av en presentation av operationaliseringarna för alla de teorier som presenterats i teoriavsnittet ovan. Hur dessa operationaliseringar mäts diskuteras där i detalj. Denna diskussion inkluderar även en förklaring av vart ifrån den data som använts i analysen hämtas ifrån. Därefter
diskuteras hur analysen av ifall de undersökta länderna skiljer sig åt angående de
operationaliseringar som används går till under undersökningens genomförande. Slutligen diskuteras även hur denna undersökning försöker uppnå validitet och reliabilitet.
3.1 Studiens forskningsdesign
Denna studie använder sig av en mest-lika-design för att fastställa att det var medlemskap i NATO som orsakade skillnaden som uppstod mellan Spanien och Portugal under 1970-talet när länderna demokratiserades. En sådan design är uppbyggd utifrån att de undersökta fallen skiljer sig när det kommer till värdet på den beroende och oberoende variabeln medan alla andra variabler som hade kunnat utgöra potentiella alternativa förklaringar är lika (Teorell &
Svensson, 2007:226). Med denna design går det att både närma sig orsakskriteriet
kontrafaktisk skillnad, om fallen skiljer sig både när det kommer till oberoende och beroende variabel går det att visa att variation i den ena samvarierar med variation i den andra (ibid., 2007:239f).
Att denna undersökning använder sig av en fallstudiedesign i stället för en mer extensiv kvantitativ sådan beror på att det bara finns ett fåtal icke-demokratier som varit medlemmar i NATO och då kunnat påverkas av den demokratiserande effekt som denna undersökning ämnar testa ifall organisationen har. Gerring framför detta som en av svagheterna som finns med en statistisk design, för att denna inte ska vara allt för problematisk krävs det att det finns mer än tolv fall att undersöka, något som inte finns när det kommer till det som ska
undersökas här (Gerring, 2008:647). Därför används en kvalitativ design i stället för en kvantitativ sådan trots att dessa sistnämnda i de flesta fall hade fört undersökningen närmare de båda orsakskriterierna isolering och kontrafaktisk skillnad.
7
De variabler som utgör undersökningens huvudsakliga variabler är huruvida militären vände sig mot regimen under respektive lands demokratisering och ifall länderna var medlem i NATO eller inte där den förstnämnda av dessa utgör studiens beroende variabel och den senare den tänkta oberoende sådana.
För att säkerställa resultatet räcker det dock inte med ett antagande om att de undersökta fallen är lika när det kommer till alla alternativa förklaringar vilket är varför denna studie också undersöker dessa för att fastställa att länderna har värdet på de variabler som utgör dem gemensamt. Det behövs alltså kontrollvariabler som, om länderna inte skiljer sig på dessa värden, ska säkerställa att det är den huvudsakliga förklaringsvariabeln som är det som avgjort varför utfallet blev som det blev. Dessa kontrollvariabler är de teorier om varför demokratiseringar respektive revolutioner uppstår som presenteras ovan. Att just dessa inkluderas beror på att både den spanska och den portugisiska övergången är
demokratiseringar samt att den portugisiska militärkuppen som skedde fungerade som inledning till en revolution i landet medan Spanien i stället är ett negativt sådant fall, det utbröt ingen revolution under demokratiseringen. Därför är det inte omöjligt att dessa teorier skulle ha kunnat påverka det utfall som skedde i länderna på den iberiska halvön och de är därför värda att ta upp som alternativa förklaringar som behöver kontrolleras för så att orsakskriteriet isolering uppnås.
Denna sorts design är dock inte helt felfri, framför allt eftersom det i detta fall bara är en studie av två länder. Om det finns ytterligare möjliga förklaringar där länderna skiljer sig, om det utöver den huvudsakliga variabeln som undersöks också finns andra variabler där det råder samvariation med värdet på den beroende variabeln, kan detta utgöra ett problem när det kommer till att säkerställa att den undersökta huvudsakliga variabeln faktiskt är den som fungerar som oberoende variabel i sambandet (ibid., 2007:243f). Om den jämförelse av ytterligare variabler vilken ska skapa isolering i studien som diskuteras ovan då skulle finna att det finns fler variabler utöver medlemskap i NATO där länderna skiljer sig skulle det möjligtvis utgöra ett problem, det skulle då finnas risk för att någon av dessa utgör den egentliga förklaringen till utfallet.
När det kommer till isolering och kontrafaktisk skillnad är dock den design som används i denna studie den som på bästa möjliga sätt närmar sig dessa kriterier utav de
fallstudiedesignerna som finns, det går med en mest-lika-design att närma sig dessa kriterier vilket varför det resultat som denna undersökning finner ändå anses i tillräcklig grad uppfylla orsakskriterierna (ibid., 2007:228).
3.2 Operationaliseringar
För att kunna undersöka och fastställa hur varje teoris förekomst ser ut i de båda länderna behöver de alla operationaliseringar, vilka dessa är och hur de är mätta presenteras nedan.
Först kommer undersökningens beroende och oberoende variablers operationaliseringar presenteras vilket följs av de variabler som används för att operationalisera de
kontrollvariabler som undersöks för att säkerställa resultatet.
De flesta operationaliseringar mäts innan respektive lands demokratisering påbörjades, i Portugal kommer datan från innan 1974 och i Spanien från innan 1975, detta då det är just orsaker till demokratiseringarna inte kan ha någon påverkan efter det att demokratiseringen skett. En av operationaliseringarna kommer dock ha med demokratiseringsåret som
undersökningsår vilket kommer diskuteras och förklaras mer utförligt nedan.
De variabler där möjligheten till detta finns har datan samlats in i form av procentuell andel, förändring eller som per capita. Detta har gjorts för att undvika att faktumet att länderna är olika stora ska ha någon påverkan på resultatet.
8 3.2.1 Beroende och oberoende variabler
Det som utgör denna undersöknings beroende variabel är vilken ställning militären hade till den regimen som den var underordnad under demokratiseringen i respektive land, detta eftersom det var när det kommer till militärens agerande som länderna divergerade, det var faktumet att militären i Portugal genomförde den kupp som de gjorde som orsakade
Nejlikerevolutionen som skedde i landet. Den socialisering av militären som medlemskap i NATO kan bidra med ska enligt teorin vända militären mot regimen genom att göra den öppen för demokrati. Denna beroende variabel operationaliseras därför genom att fastställa ifall militären i respektive land arbetade med eller mot den sittande regimen, alltså om de försökte få den auktoritära regimen att försvinna till förmån för demokrati eller inte.
Information om detta hämtas från boken Lisbon Rising: Urban Social Movements in the Portuguese Revolution, 1974-75 av Pinto när det kommer till Portugal och från Solimans kapitel om militären i Spanien under transitionen i antologin Guardians or Oppressors: Civil- Military Relations in the Mediterranean Region.
Den variabel som ska fungera som förklaring till utfallet, den tänkta oberoende variabeln, operationaliseras genom att undersöka medlemskap i internationella organisationer då teorin går ut på att medlemskap i sådana ska skapa den socialiseringseffekt som orsakar splittringen i eliten genom att demokratisera militären. Då det förväntade resultatet av studien är att det är specifikt medlemskap i NATO som är en avgörande faktor för ifall demokratiseringen sker genom att militären vänder sig från regimen.
Deltagande i internationella samarbeten mäts genom att se huruvida länderna var medlem i NATO eller inte. Utöver denna organisation genomförs även samma analys för ett antal andra stora internationella samarbeten för att kunna säkerställa att är just NATO som är den avgörande organisationen. Dessa ytterligare organisationer som undersöks är FN, OECD, IMF och det europeiska samarbetet.
Informationen om medlemskap i NATO har hämtats från Teixeras arbetspapper och från det spanska ministeriet för utrikesfrågor, EU och samarbetes hemsida. Den förstnämnda av dessa har även bidragit med information om deltagandet i det europeiska samarbetet.
Informationen om FN, OECD och IMF har hämtats från respektive organisations hemsida.
Övriga variabler som presenteras nedan fungerar som kontrollvariabler vilka är tänkta att säkerställa att det råder ett samband mellan dessa huvudsakliga variabler.
3.2.2 Inhemska revolutionsteorier
De revolutionsteorier som fokuserar på inhemska faktorer har flera olika beståndsdelar som alla behöver operationaliseras. Till dessa teorier presenterar både Goldstone och Gurr flera faktorer som påverkar förekomsten av revolutioner och som diskuteras ovan i uppsatsens teoriavsnitt. De operationaliseringar som kommer användas för dessa teorier är alltså att undersöka ifall något av länderna för åren innan demokratiseringen hade en förändring i BNP per capita som var lägre än tidigare år, ifall länderna var i krig, ifall staten hade förmåga att genomföra sin politik, undersöka vilken typ av diktatur de var för att se ifall någon av dem var personalistiska diktaturer, ifall det inom den politiska eliten fanns skilda åsikter om hur
samhället borde se ut och ifall det fanns mobilisering i form av föreningar eller andra liknande formella band mellan folk. Den sistnämnda av dessa är densamma som används för att
operationalisera medborgaranda vilket utgör teorin om politisk kultur som diskuteras nedan.
Ifall förändringen i BNP per capita avvek från tidigare år undersöks genom att ställa upp den procentuella förändringen för de två åren som kom innan respektive lands
demokratisering och då undersöka ifall någon av dessa låg kraftigt under den genomsnittliga förändringen för den period på tio år som undersöks genom operationaliseringen av
9
moderniseringsteorin. Detta kan framstå som en operationalisering som är lik den som används för just moderniseringsteorin, som presenteras nedan, men de skiljer sig när det kommer till ifall det är långsiktig eller kortsiktig förändring som är relevant.
Moderniseringsteorin fokuserar på utveckling över en längre tid medan denna teori i stället fokuserar på ifall verkligheten är sämre än de förväntningar som finns, alltså om något oväntat händer. Om ekonomin går nedåt under en längre tid blir detta inte längre oväntat och det fungerar inte längre som en orsak till revolution (Gurr, 1970). Det är också därför som enbart de två åren som kom innan demokratiseringen undersöks, om den ekonomiska nedgången skedde långt innan demokratiseringen borde den antingen ha blivit väntad om den var fortsatt eller inte längre ha någon påverkan om den i stället följdes av en ekonomisk uppgång.
Datan som används för att undersöka detta är hämtad från Quality of Government standard dataset under variabeln ”GDP per Capita (Current Prices)”.
Ifall regimen hade förmåga att genomföra sin politik undersöks genom att undersöka hur respektive stats statsutgifter såg ut under den period på tio år som kom innan
demokratiseringen. Ifall det där går att se en ökning i utgifter fungerar det som indikator på att staten hade möjlighet att öka hur mycket de spenderade efter vad de behövde, de hade inte nått en maxgräns. Denna data hämtas från Cross National Time Series data archive under variabelnamnet ”RevExp6”.
Att den undersökta perioden är på just tio år beror på att det anses vara den mest relevanta perioden för demokratiseringen samt tillräckligt för att skapa en tillräcklig bild för att kunna jämföra länderna. Detta diskuteras mer utförligt nedan.
Ifall diktaturen var personalistisk, ifall regimen använde sig av repression och ifall eliten var splittrad kommer liksom de teorier om det internationella systemet vars
operationaliseringar presenterats ovan mätas som binära variabler Denna information hämtas från Townson (2007) och Huntington (1991b).
3.2.3 Aktörscentrerade revolutionsteorier
De aktörscentrerade revolutionsteorierna kommer operationaliseras genom att undersöka hur repressionen i de båda staterna såg ut då detta ska vara avgörande för hur höga kostnaderna av deltagande är enligt de teorier som diskuterats ovan. Denna analys utgår från beskrivningar av Pollack & Taylor (1983), Preston (1976) samt Gallagher (1979).
3.2.4 Moderniseringsteorin
Moderniseringsteorin kommer operationaliseras genom att undersöka ekonomisk tillväxt i form av procentuell förändring i BNP per capita, andel av befolkningen som hade avklarad grundskoleutbildning. Med denna operationalisering undersöks både teorins bakomliggande variabel och dess mellanliggande variabler.
Eftersom tillväxt i BNP per capita operationaliseras i form av en förändring över tid kommer denna variabel mätas genom att ta denna totala förändring över de tio åren som kom innan demokratiseringen. Att insamlingen av data utgår från antal år innan demokratiseringen, de år som data är insamlat för de båda länderna överlappar alltså inte varandra helt, har gjorts för att detta ska ge ett lika stort antal år som undersöks utan att inkludera år efter
demokratiseringen i något av länderna.
Att en undersökningstid på tio år har valts beror på att detta anses vara tillräckligt för att göra en jämförelse av hur den ekonomiska tillväxten såg ut i de båda länderna, är länderna lika under denna period finns det ingen anledning att tro att deras ekonomiska tillväxt skiljde sig märkvärt under tidigare perioder. Denna period anses också vara den som är mest relevant för respektive lands demokratisering eftersom det är den period som är närmast detta skeende och därför borde ha mest påverkan på det.
10
I datamaterialet har det funnits information om ekonomi i form av BNP per capita. För att omvandla detta till den ekonomiska tillväxten har värdet på detta för det året vars tillväxt man vill få fram dividerats med det föregående året vilket då gett en förändringsfaktor som enkelt går att omvandla till procentuell förändring.
Utbildning mäts genom att se hur stor procentuell andel av befolkningen över 25 år som har en grundskoleutbildning i vardera land 1970, detta år har valts då det är det år närmast inpå de undersökte ländernas demokratiseringar. Att denna undersökning nöjer sig med att ta information från ett år beror på att denna variabel anses fluktuera mindre än de som
undersökts över tio år. Då finns inte samma behov av att kontrollera att exempelvis ett år med hög ekonomisk tillväxt inte bara var en engångshändelse, hur många som har en utbildning borde förbli ungefär densamma.
Datan som används för att analysera dessa variabler är hämtad från Quality of
Government standard dataset där värdena på variablerna ”GDP per Capita (Current Prices)”
och ”Percentage with Primary Schooling, Female and Male” använts.
3.2.5 Politisk kultur
Den politiska kulturen undersöks genom att studera medborgaranda då det är centralt inom både Almond & Verbas och Denk et als teorier. Detta kommer i sin tur operationaliseras genom att undersöka deltagande i föreningar, föreningsliv är enligt Putnam där man kan finna det som kännetecknar ett samhälle med hög medborgaranda (Putnam, 1993:89f). De
föreningar som mer specifikt kommer undersökas är fackföreningar då dessa har formen av föreningar och dessutom i grunden är politiska. Denna mobilisering kommer mätas i form av hur många storstrejker som genomfördes under det år som demokratiseringen inleddes, strejker är något som förknippas med just fackförbund. Detta ska fungera som indikator på i vilken utsträckning fackförbunden hade deltagare med medborgaranda. Eftersom det var obligatoriskt att vara medlem i fackförbund i Portugal under diktaturens tid är medlemsantal en dålig indikator på föreningsliv med medborgaranda, det alternativ som används här gör detta på ett bättre sätt (Fernandes, 2015:1079; Putnam, 1993:124).
Utöver föreningsliv fångar denna operationalisering även upp det som tas upp av både Putnam och Almond & Verba, nämligen politiskt deltagande (Putnam, 1993:105f; Almond &
Verba, 1963:161). Då storstrejker i datamaterialet har definierats som att de riktar sig mot den politik som förs eller de som för den anses detta vara en form av politiskt deltagande (Banks
& Wilson, 2015).
Denna form av mobilisering utgör även en del av teorierna om hur inhemska faktorer kan leda till revolutioner och utgör därför också del av den operationaliseringen.
Att denna operationalisering till skillnad från de flesta övriga sådana som används i denna undersökning innefattar de åren då respektive lands demokratisering skedde beror på att det är viktigt att mobilisering, för att detta ska kunna vara en förutsättning för både revolution och demokratisering, måste finnas när demokratiseringen inleds. Därför används denna
operationalisering som indikator på att det både fanns medborgaranda och mobilisering i respektive land när deras demokratiseringar påbörjades.
Datan som använts för att undersöka detta är hämtad från Cross National Time Series data archive där variabeln ”Domestic2” använts.
3.2.6 Kultur
Teorin om kultur har operationaliserats genom att undersöka vilken kulturgrupp som länderna tillhör samt vilken religion som varit dominant i Spanien respektive Portugal. Denna analys utgår från Pollack & Taylors (1983) artikel om de båda ländernas demokratiseringar.
11 3.2.7 Det internationella systemet
I denna undersökning tas ett antal teorier om hur det internationella systemet utöver internationella organisationer påverkar upp. Den förstnämnda av dessa, om hur
demonstrationseffekter gör så att en lyckad demokratisering får andra länder att följa i samma spår, kommer mätas genom att se ifall det fanns några samtida lyckade demokratiseringar.
Av de som fokuserade på varför revolutioner uppkommer kommer den som tar upp ideologisk spridning operationaliseras genom att mäta antalet revolutioner som skulle kunna sprida en sådan revolutionär ideologi i ländernas samtid. Då det är just ideologi som sprids kommer bara demokratiserande revolutioner räknas.
När det kommer till samtida revolutioner mäts detta genom att undersöka ifall det fanns någon revolution som försökte införa demokrati i det landet där den skedde strax innan det att Portugal respektive Spanien demokratiserades. Strax innan definieras här som inom tio år innan Portugal respektive Spanien demokratiseras. Undersökningen nöjer sig med att finna en sådan revolution för att fastställa att det fanns revolutioner vars ideologi kunde sprida sig.
För samtida lyckade demokratiseringar kommer undersökningen ske på ett liknande sätt som det som beskrivs ovan, ifall det skett någon lyckad demokratisering innan Spanien respektive Portugal demokratiserades räknas det.
Båda dessa operationaliseringar kan framstå som lika varandra, de överlappar delvis varandra. Trots detta finns det ett värde i att undersöka dem var för sig eftersom de inte fullständigt överlappar varandra, ett misslyckat försök till att demokratisera genom revolution skulle räknas till den första av dem eftersom det är en demokratiserande revolution men inte till den andra eftersom det är en misslyckad demokratisering.
Både ifall det fanns samtida revolutioner och ifall det fanns samtida lyckade
demokratiseringar kommer mätas i form av binära variabler där de får värdet 1 ifall det fanns några sådana och 0 ifall det inte fanns det.
Den information som används för detta är hämtad från Encyclopedia Britannica.
3.3 Analytiskt tillvägagångssätt
Då syftet med denna undersökning är att undersöka ifall medlemskap i NATO är en avgörande faktor för hur ett lands demokratisering går till kommer materialet som används systematiskt undersökas teori för teori och jämföras mellan de två länderna för att säkerställa att länderna skiljer sig när det kommer till de huvudsakliga variablerna och att de inte gör det när det kommer till de kontrollvariabler som inkluderas i studien. Alla variabler, oavsett om det är binära från början eller inte, kommer omvandlas till en binär variabel där det mäts ifall de undersökta länderna skiljer sig åt. Det som följer nedan är en diskussion om hur det har avgjorts för varje variabel ifall de skiljer sig eller inte.
När det kommer till militärens roll under demokratiseringen fastlås skillnad genom att se ifall militärens agerade mot regimen eller med regimen under demokratiseringen och ifall militären förhöll sig till regimen på samma sätt i båda länderna.
Jämförelsen av deltagandet i internationella organisationer sker genom att se ifall något av länderna var medlem i fler av de internationella samarbeten som undersöks innan det landet demokratiserades än det andra landet innan det demokratiserades.
De variabler som redan från början är binära som diskuterats ovan tolkas genom att se ifall de undersökta länderna har samma värde på variabeln eller inte, oavsett om detta värde innebär förekomsten av eller avsaknaden av det som undersökts. Ifall de inte har samma variabelvärde räknas det som en skillnad.
Ifall länderna skiljer sig angående förekomsten av relative deprivation avgörs genom att se om båda ländernas ekonomiska tillväxt under de två undersökta åren förhöll sig på samma
12
sätt till genomsnittet för tio år, om tillväxten var större eller mindre än detta genomsnitt. Om de gör det anses länderna vara lika i den aspekten.
Analysen av ifall de båda länderna hade förmåga att genomföra sin politik sker genom att undersöka ifall båda länderna hade förmåga att öka sina offentliga utgifter där de skiljer sig om bara ett av dem kunde det.
Tillväxten i BNP per capita i de båda länderna jämförs genom att fastställa hur stor skillnaden mellan respektive lands procentuella förändring i BNP per capita är. Eftersom Diamond menar att en bestämd nivå av ekonomisk tillväxt som leder till demokratisering kommer denna operationalisering analyseras genom att se ifall båda haft ekonomisk tillväxt under tioårsperioden och se ifall dessa är ungefär jämförbara (Diamond, 1992:486).
Hur många som hade gått grundskola jämförs genom att se just hur stor procentuell andel av befolkningen över 25 som har en grundskoleutbildning. För att avgöra ifall Spanien och Portugal är lika eller inte när det kommer till den aspekten kommer skillnaden mellan denna andel i de båda länderna räknas ut. Ifall denna är tillräckligt liten kommer de bedömas vara lika.
Jämförelsen av kulturen och religionen är förhållandevis simpel, anses länderna ha samma eller liknande kultur inom forskningen kommer de räknas som lika i den aspekten.
3.4 Validitet och reliabilitet
Validitet innebär att det inte görs en systematisk felskattning när man undersöker, alltså att de mätverktyg som används på ett återkommande sätt skulle visa på att det som undersöks finns i mindre eller större utsträckning än vad det egentligen gör (Teorell & Svensson, 2007:55). I vissa fall kallas det för resultatvaliditet (Esaiasson et al., 2017:64). För att uppnå detta krävs det att de operationaliseringar som används faktiskt stämmer överens med de teoretiska begrepp som dessa är tänkta att mäta (Teorell & Svensson, 2007:59). Detta har i denna undersökning i så stor utsträckning som möjligt försökt uppnås genom att använda sådana indikatorer som redan utgör delar av teorierna som operationaliseras.
Utöver detta, vilket benämns som begreppsvaliditet, behövs det även god reliabilitet för att uppnå resultatvaliditet. Hög reliabilitet innebär att det i en undersökning inte finns några slumpmässiga fel som uppstår på grund av exempelvis otydligheter eller slarv i
datainsamlandet (Esaiasson et al., 2017:64). Det beskrivs också som att låg reliabilitet innebär godtycklighet i resultat, det varierar från gång till annan. För att uppnå hög reliabilitet krävs det då att den metod som används i undersökningen ska kunna användas igen och att det då ska komma fram till samma resultat (Teorell & Svensson, 2007:56ff). Det som i denna uppsats gjorts för att öka reliabiliteten är att i detta metodavsnitt utförligt diskutera hur variablerna är mätta, varifrån den informationen som används är hämtad ifrån och även hur materialet har tolkats efter att det har blivit insamlat. På så vis finns det goda förutsättningar för att de som vill kontrollera resultatet som denna studie finner ska kunna använda sig av samma metod och då få samma resultat.
4 Empiri
I detta avsnitt presenteras den empirin som samlats in för att besvara frågeställningen på ett systematiskt sätt. Inledningsvis presenteras studiens huvudsakliga variabler vilket följs av en presentation av de binära variabler som diskuterats ovan. Därefter presenteras empirin om statens förmåga att genomföra sin politik vilket åtföljs av data om förutsättningarna för förekomsten av relative deprivation. Detta följs av en presentation av hur mobiliseringen såg ut i respektive samhälle och de operationaliseringar som använts för att undersöka
moderniseringsteorin. Efter detta jämförs kulturen och religionen i de båda undersökta
13
länderna. Slutligen sammanställs det resultat som finns i empirin över vilka av variablerna som finns där länderna har olika värden och vilka av dem där de inte har det.
4.1 Beroende och oberoende variabel
I Portugal inleddes demokratiseringen genom att militären genomförde en militärkupp som avsatte den sittande regimen. Det var denna kupp som ledde till att folkmassorna mobiliserade sig och startade den revolution som sedan rådde i landet, dessa samlades på gatorna för att hindra de kvarvarande lojalisterna från att försöka stoppa kuppmakarna (Pinto, 2013:82).
Under den spanska demokratiseringen var militären i stället motståndare mot
demokratiseringarna eftersom de såg det som ett hot mot nationen (Soliman, 2015:30). På grund av eftergifter under övergången valde dock militären att acceptera demokratiseringen men de arbetade inte heller för den (ibid., 2015:35). Delar av militären försökte även ett antal år efter det att demokratiseringen skett genomföra en statskupp för att återinföra den forna regimen (ibid., 2015:37f).
Därmed går det att fastställa att militären i Portugal agerade mot regimen medan den spanska sådana i stället arbetade för att diktaturen skulle fortsätta. Det går alltså att se att de skiljer sig när det kommer till det som utgör denna undersöknings beroende variabel.
Båda länderna blev medlemmar i FN i mitten av 1950-talet (Svenska FN-förbundet, u.å.).
De var även med i OECD från det att organisationen grundades (OECD, u.å.). Spanien och Portugal blev båda medlemmar i IMF innan det att de demokratiserades, de gick med i 1958 respektive 1961 (IMF, u.å.). De skiljer sig dock när det kommer till NATO och möjligtvis när det kommer till det europeiska samarbetet. I NATO var Portugal medlem från det att
organisationen grundades medan Spanien först blev medlem flera år efter det att landet demokratiserades. När det kommer till samarbetet inom Europa var inga av länderna medlemmar i det som senare skulle bli EU förrän efter att de demokratiserats men Portugal var till skillnad från Spanien en del av Marshallplanen, dock bara den andra fasen, trots dess tvivel på det ekonomiska samarbete inom Europa som detta innebar. Deltagandet i det europeiska samarbetet var dock motvilligt och de deltog i så liten utsträckning som möjligt (Teixera, 2004:6; Ministerio de Asuntos Exteriores, Unión Europea y Cooperación, u.å.). Här finns det alltså en skillnad när det kommer till medlemskapet i NATO medan de är lika när det kommer till de övriga undersökta organisationerna. Förvisso går det att se Portugals deltagande i Marshallplanen som ytterligare en skillnad men då detta deltagande var så pass fientligt och motvilligt som det var samt att de först deltog i den senare fasen av programmet räknas det ändå som att de inte deltog i en betydligt större grad än Spanien som inte deltog alls. Det går alltså att dra slutsatsen att länderna också skiljer sig när det kommer till den oberoende variabeln.
4.2 Binära variabler 4.2.1 Repression
I Spanien ökade repressionen under de sista åren av diktaturen (Pollack & Taylor, 1983:219).
Preston skriver att den spanska regimen under åren närmast inpå landets demokratisering utförligt arresterade, torterade och avrättade sina motståndare (Preston, 1976). I Portugal användes också repression flitigt för att motverka regimens motståndare. Gallagher beskriver den portugisiska hemliga polisen som fruktad av befolkningen och att den växte under 60- talet. De använde sig av repressiva metoder gentemot mindre revolutionära grupper som bildades på 70-talet (Gallagher, 1979:398f). Även det kommunistiska oppositionspartiet förtrycktes i form av att medlemmarna i deras centralkommitté fängslades (ibid., 1979:393).
14
Därmed använde sig båda staterna av utförlig repression och är därför lika när det kommer till denna aspekt.
4.2.2 Krig
Portugal hade när revolutionen skedde 1974 varit involverad i krig mot
självständighetsrörelser i landets dåvarande kolonier i Angola, Mocambique och Guinea- Bissau sedan första halvan av 60-talet.
Även Spanien befann sig vid Francos död i krig med en självständighetsrörelse i landets dåvarande koloni i Västsahara. De befann sig även i en långvarig konflikt med den baskiska terrorgruppen ETA. Båda länderna var alltså involverade i krig vid tiden för
demokratiseringarna.
4.2.3 Personalistisk diktatur
Gallagher beskriver Portugal som en informell personalistisk diktatur där Salazar inte hade parter i sin omgivning som motsatte honom (Gallagher, 1979:385), något som Townson också beskriver Spanien som (Townson, 2007:7). Även Huntington klassar båda dessa regimer som personalistiska (Huntington, 1991b:111). Detta är alltså något som Spanien och Portugal hade gemensamt.
4.2.4 Polariserad elit
Pollack & Taylor beskriver eliten inom det spanska samhället som splittrat och polariserat på flera plan. Dels fanns det en splittring mellan kyrkan och staten, dels inom armén mellan de som förespråkade modernisering och de traditionalistiska samt inom det styrande
Falangistpartiet där de som ville ha en demokratisering av landet stod mot de som inte ville det (Pollack & Taylor, 1983:219).
Enligt Fernandes var den spanska eliten betydligt mycket mer splittrad än den portugisiska (Fernandes, 2015:1079). Han fastställer dock, trots att det var i mindre
utsträckning än i Spanien, att det även i Portugal fanns en splittrad och konfliktfylld elit (ibid., 2015:1083). Därför delar de alltså även värdet på denna variabel.
4.2.5 Samtida revolutioner och demokratiseringar
När Portugal demokratiserades genom en revolution hade det året innan skett en revolution i Thailand i form av demonstrationer som fick den dåvarande diktatorn att avgå och bytas ut mot en kortlivad demokrati (Hafner et al., 2021). Därmed räknas detta som att det fanns en samtida revolution när Portugal demokratiserades. Detsamma gäller då per automatik för Spanien som både hade den thailändska och den portugisiska revolutionen i sin nära samtid vars revolutionära ideologi hade kunnat sprida sig. När det kommer till denna aspekt är länderna alltså lika.
Portugal hade vid tiden för sin demokratisering åtminstone en lyckad demokratisering som kan ha bidragit med demonstrationseffekter när Portugal demokratiserades i form av Thailand. Det går att argumentera att denna demokratisering inte borde räknas som en lyckad demokratisering då den demokrati som skapades var så kortlivad som den var. Men eftersom landet ännu inte hade återgått till militärt styre 1974 när Nejlikerevolutionen skedde i Portugal måste den ändå anses vara en lyckad demokratisering ur synvinkeln att demokratiseringen vid den tidpunkten hade skapat en demokrati som fortfarande existerade. Även Spanien hade flera lyckade demokratiseringar i samtiden när Franco dog. Exempelvis hade Grekland
demokratiserats strax innan och de hade även grannlandet Portugal som vid det laget hade
15
genomgått sin demokratiska revolution. Även när det kommer till denna faktor var de alltså lika.
4.2.6 Sammanställning
I tabellen nedan har resultatet av den analysen som förts om dessa binära variabler sammanställts för att ge översikt över vilka av dessa aspekter som Spanien och Portugal skiljer sig på.
Tabell 1. Sammanställning av binära variabler
Land Samtida revolutioner
Samtida
demokratiseringar
Repression Krig Personalistisk diktatur
Polariserad elit
Spanien 1 1 1 1 1 1
Portugal 1 1 1 1 1 1
Skillnad Nej Nej Nej Nej Nej Nej
Hur denna sammanställning går det att se att Spanien och Portugal inte skiljer sig när det kommer till någon av dessa variabler.
4.3 Statens förmåga att genomföra sin politik
Nedan framförs det i tabellen information om hur staten i respektive lands utgifter såg ut över en period på tio år innan det att länderna demokratiserades.
Tabell 2. Statens utgifter per capita i tusentals USD
År 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
Spanien 8 10 9 10 12 13 15 19 24 31
Portugal 6 6 8 9 10 11 12 14 16 20
(Banks & Wilson, 2015)
Att båda länderna under perioden på tio år innan deras demokratiseringar inleddes hade förmågan att inte bara ha stabila utgifter utan att de även kunde öka dessa tolkas som att de hade möjligheten att genomföra sin politik. Att de kunde öka utgifterna betyder att de med största sannolikhet då också hade kunnat ha ännu större utgifter ifall det hade behövts för att genomföra den politiken som de ville föra och som förväntades av dem. Länderna skiljer sig alltså inte heller när det kommer till denna kontrollvariabel.
16 4.4 Relative deprivation
I tabellen nedan visas den genomsnittliga procentuella tillväxten i BNP per Capita under perioden på tio år som kom innan respektive land demokratiserades samt hur stor den ekonomiska tillväxten var de två åren som kom innan demokratiseringen.
Tabell 3. Procentuell tillväxt i BNP per Capita jämfört med genomsnitt för tio år
Land
Genomsnittlig procentuell tillväxt per år
Två år innan demokratisering
Ett år innan demokratisering
Spanien 10,1 % 11,39 % 15,8 %
Portugal 10,36 % 12,27 % 16,67 %
(Teorell et al., 2015), data för varje enskilt år finns inkluderat som bilaga i slutet av uppsatsens.
Att de båda länderna som undersöks i denna studie hade en ekonomisk tillväxt som låg över den genomsnittliga sådana för den period som denna studie har undersökt, tillväxten ökade till och med desto närmre demokratiserings inledning man undersöker, tolkas som att det inte fanns någon sådan relative deprivation som Gurr menar leder till att folket reser sig i revolution. På denna punkt är de alltså lika.
4.5 Mobilisering
Tabellen nedan visar hur många storstrejker som genomfördes i respektive land under det år som deras demokratiseringar inleddes, 1974 för Portugal och 1975 för Spanien.
Tabell 4. Antal storstrejker under året då demokratisering inleddes
Spanien Portugal
Antal storstrejker 2 2
(Banks & Wilson, 2015)
Under det år då demokratiseringen inleddes i de båda undersökta länderna, 1974 för Portugal och 1975 för Spanien, genomfördes det lika många storstrejker. Därmed fanns denna form av politiskt deltagande i lika stor utsträckning och detta tyder även på att fackförbunden i de båda länderna hade en jämförbar storlek, åtminstone var det en jämförbar andel av dessa som var villiga att delta i denna form av politiskt agerande. De skiljer sig alltså inte när det kommer till denna variabel.
4.6 Moderniseringsteorin
I tabell 5 nedan framförs hur den totala förändringen för de tio år som kom innan respektive lands demokratisering.
Tabell 5. Total procentuell förändring över tio år innan demokratisering
Land Ekonomisk tillväxt Spanien 167,9 %
Portugal 182,94 %
(Teorell et al., 2015), data för varje enskilt år finns inkluderat som bilaga i slutet av uppsatsen.
17
Som det går att se i tabell 5 ovan hade Spanien under det decennium som kom innan Francos död en total ökning i BNP per capita på ungefär 170 %. I Portugal var denna något högre för perioden innan Nejlikerevolutionen 1974, totalt ökade landets BNP per capita med ungefär 183 %. Den ekonomiska tillväxten i Portugal var alltså ungefär 7,5 % större än den spanska sådana. Mindre än en tiondels skillnad anses här vara en förhållandevis liten skillnad, åtminstone tillräckligt liten sådan för att de ska räknas vara lika när det kommer till denna variabel. Att det inte är exakt lika stora gör inte så mycket eftersom, vilket diskuterats ovan i uppsatsens metodavsnitt, hur stor förändringen behöver vara för att orsaka ett lands
demokratisering inte är en fast storlek enligt Diamond.
I tabellen nedan presenteras hur stor andel av respektive lands befolkning som hade en grundskoleutbildning 1970.
Tabell 6. Procentuell andel av befolkningen med grundskoleutbildning 1970
Spanien Portugal
Andel med grundskoleutbildning
47,5 % 47,3 %
(ibid., 2021)
Ur den går det att tolka att det i båda länderna var strax under halva befolkningen över 25 år som hade fått grundskoleutbildning. Hur stor andel det var i varje land skiljer sig också bara med 0,2 procentenheter mellan dem vilket här anses vara en obetydlig skillnad. När det kommer till denna variabel är det alltså utan tvivel ingen skillnad mellan länderna.
4.7 Kultur och religion
Inom dessa variabler går det ej att finna någon skillnad mellan länderna, båda ländernas kulturer är väldigt lika och de båda räknas till som latinska sådana (Pollack & Taylor, 1983:209). Inte heller den dominanta religionen skiljer sig åt då de båda främst tillhör den katolska kyrkan.
4.8 Sammanställning
I tabellen nedan har resultatet av de analyser som framförts i detta avsnitt samlats i en tabell för att tillåta översikt över resultatet.
18
Tabell 7. Sammanställning av skillnader mellan Spanien & Portugal
Samtida revolutioner
Repression Krig Mobilisering
Skillnad 0 0 0 0
Personalistisk diktatur
Polariserad elit
Ekonomisk tillväxt Relative deprivation
Skillnad 0 0 0 0
Förmåga att utföra politik
Kultur &
religion
Utbildning Samtida
demokratiseringar
Skillnad 0 0 0 0
Övriga
internationella samarbeten
Medlemskap i NATO
Demokratiseringens tillvägagångssätt
Skillnad 0 1 1
Utifrån den analys av empirin som genomförts här går det alltså att se att Spanien och Portugal bara skiljer sig när det kommer till två av de undersökta variablerna. Dessa är variabeln om huruvida länderna var medlemmar i NATO eller inte och i hur respektive lands demokratisering gick till vilka har utgjort denna undersöknings huvudsakliga variabler.
5 Diskussion
I detta avsnitt diskuteras det resultat som analysen av empirin ovan finner. Sådant som studien inte har haft möjlighet att studera presenteras och vilka potentiella svagheter som finns när det kommer till validitet och reliabilitet tas upp. Slutligen diskuteras ett antal alternativa
operationaliseringar som hade kunnat användas i stället för de som används i denna undersökning utifrån huruvida det är tänkbart att dessa hade gett ett annat resultat än vad undersökningen finner.
Denna undersökning har funnit att det bara är två av de relevanta variablerna som de båda undersökta länderna skiljer sig på. Den första av dessa skillnader finns i hur militären agerade under demokratiseringen där den portugisiska vände sig mot regimen och genomförde en kupp som ledde till att Nejlikerevolutionen inleddes och att landet demokratiserades medan den spanska militären förblev lojal till regimen, det var i stället regimen själva som inledde och genomförde demokratiseringen. Detta har utgjort denna undersöknings beroende variabel.
De skiljer sig också när det kommer till medlemskap i NATO där Portugal var medlem sedan organisationen skapades på 40-talet, ungefär 30 år innan militären genomförde sin
demokratiska statskupp, medan Spanien först blev medlem flera år efter det att landet
demokratiserades. Detta har utgjort denna undersöknings tänkta oberoende variabel. Därmed är alltså de enda variablerna som länderna skiljer sig på de som utgjort denna undersöknings huvudsakliga variabler medan de varit lika på alla kontrollvariabler som inkluderats. Något som dock återstår att diskutera är det potentiella svagheter som finns med studien och säkerheten i det resultat som har funnits.
Framför allt är det relevant att lyfta fram faktumet att denna studie genom sitt upplägg inte har haft möjligheten att undersöka hur varken den spanska eller den portugisiska militären resonerade under respektive lands demokratisering. Det som har gjorts i denna undersökning är att komma fram till att Portugals medlemskap i NATO är en tänkbar förklaring till att militären i det landet tvingade bort regimen genom en kupp medan den spanska militären inte gjorde och att alla andra möjliga förklaringar inte är det. Det finns dock fortfarande ingen kunskap om vad militären i respektive land faktiskt tänkte och ifall de hade genomgått någon demokratisk socialisering eller inte, det har bara hittats tecken på att de har
19
det. Därför behövs det i framtiden göras mer utförliga studier på just hur militären faktiskt resonerade i de båda länderna för att fullt ut säkerställa resultatet som denna undersökning kommer fram till.
En annan svaghet som är relevant att ta upp är faktumet att det finns vissa svårigheter när det kommer till hur nära det går att komma orsakskriteriet kontrafaktisk skillnad med den design som utgör denna undersökning. Dessa svårigheter kommer ur att det är en studie av ett begränsat antal fall som genomförs, det är nämligen möjligt att det är slumpen som gjort så att de värden på variablerna som undersökningen finner är som de är och inte ett generellt
samband mellan den beroende och den tänkta oberoende variabeln. Vad detta innebär är att resultatet som denna undersökning ger är osäkert (Teorell & Svensson, 2007:241f). Den diskussion som förs i metodavsnittet fastställer att det som här undersöks inte går att undersöka på ett stort antal fall och därför är detta något som måste accepteras. Resultatet behöver därför tolkas som att det tyder på att NATO är den avgörande faktorn till varför Spanien och Portugal skiljde sig, inte att det är bevisat att så är fallet.
När det kommer till att diskutera resultatet är det också av intresse att diskutera
validiteten och reliabiliteten i undersökningen och de potentiella svagheter som finns när det kommer till dessa aspekter mer utförligt än vad som gjorts ovan.
En möjlig svaghet när det kommer till validiteten är i hur utbildning är mätt. Att bara undersöka andel med grundskoleutbildning kan anses missa delar av vad utbildning är men eftersom Lipset i sin studie lägger stort fokus på läskunnighet när han undersöker utbildning (Lipset, 1959:80), något som är en del av grundskoleutbildningen, anses denna
operationalisering fortfarande ha hög validitet.
Något som också behöver diskuteras angående validitet är faktumet att det är ett begränsat antal internationella organisationer som undersöks. Det är inte en uttömmande lista över de internationella samarbeten som fanns under perioden innan Spanien och Portugal
demokratiserades som använts. Denna begränsning har delvis gjorts av praktiska anledningar, det skulle utgöra ett alltför stort arbete att finna information om alla internationella
samarbeten som fanns vid denna tid, därför finns det behov av en avgränsning. Den avgränsning som gjorts täcker ett antal stora internationella samarbeten. Dessa samarbeten täcker flera olika områden, dels ekonomi och handel, dels militärt samarbete i form av NATO och även mer generellt internationellt samarbete i form av FN. Därmed går det att utifrån dessa organisationer få en bild av hur deltagandet se ut även om denna bild inte täcker alla möjliga internationella organisationer eller alla som de båda undersökta länderna var medlemmar i.
Även den variabel som har operationaliserat begreppet mobilisering, hur många storstrejker som hölls åren som länderna demokratiserades, finns det ett behov av att diskutera. Validiteten i denna operationalisering går att diskutera eftersom det är möjligt att anse att detta inte fångar upp varken alla former av deltagande i föreningar eller alla former av politiskt deltagande. En grundläggande anledning till att just denna operationalisering valts att användas är eftersom dels på grund av att det finns svårigheter när det kommer till att mäta politiskt deltagande i diktaturer. Detta gäller särskilt när det kommer till det som Putnam menar att dygdigt deltagande innebär, deltagande som är menat att främja det allmänna intresset och inte enskilda intressen (Putnam, 1993:87f). Därför har sådant politiskt
deltagande som har målet att påverka politiken, storstrejker, valts att undersökas. Den fångar också upp deltagande i en stor och viktig sorts förening, nämligen fackföreningar. Dessa har egenskapen att de både är föreningar och politiska och på så vis på ett bra sätt fångar upp flera av Putnams aspekter av medborgaranda. Trots att den inte fångar upp alla former av
deltagande anses denna operationalisering ändå ge tillräcklig validitet eftersom den både ger en bild av deltagande i en viktig form av förening, strejker förutsätter deltagande i
fackförbund, och en bild av hur många som deltog i sådana strejker, storstrejker räknas först
