• No results found

SVERIGES ADVOKATSAMFUND Cirkulär nr 7/2005 Generalsekreteraren

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "SVERIGES ADVOKATSAMFUND Cirkulär nr 7/2005 Generalsekreteraren"

Copied!
51
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

SVERIGES ADVOKATSAMFUND Cirkulär nr 7/2005 Generalsekreteraren

Till ledamöterna av Sveriges advokatsamfund

Lagen om åtgärder mot penningtvätt

Vid årsskiftet trädde ändringar i lagen om åtgärder mot penningtvätt i kraft, som bl.a.

innebär att advokater och biträdande jurister i vissa situationer omfattas av bestämmelserna i lagen.

Till cirkuläret bifogas en vägledning för advokatbyråer beträffande lagen som har utarbetats vid samfundets kansli. Läs vägledningen här (pdf-dokument).

Vidare bifogas en artikel av advokaten Axel Calissendorff (Skärpta regler mot

penningtvätt; advokater i en ny och oprövad roll som angivare av klienter, särtryck ur Juridisk tidskrift, 2004-05 nr. 3 s. 553 f.). Läs artikeln här (pdf-dokument).

Stockholm den 15 april 2005

Anne Ramberg

Generalsekreterare

(2)

Vägledning för advokatbyråer beträf- fande lagen om åtgärder mot penning-

tvätt

Sveriges advokatsamfund

Version 1, 2005-04-15

(3)

1. Allmänt... 3

2. Vad är penningtvätt? ... 4

3. När omfattas advokater och biträdande jurister av lagen? ... 4

4. Identifikation ... 5

4.1 Vem skall identifieras?... 5

4.2 Hur bör identifikationen gå till? ... 6

4.2.1 I närvaro av klienten... 6

4.2.2 Distanstransaktioner ... 7

4.2.3 Kontroll av bakomliggande intressen... 7

4.3 Om identifikation inte kan ske ... 7

4.4 Arkivering ... 7

5. Gransknings- och uppgiftsskyldighet... 7

5.1 Granskningsskyldighet ... 7

5.2 Uppgiftsskyldigheten ... 8

5.2.1 Undantag från uppgiftsskyldigheten ... 8

5.3 Skyldighet att avträda... 10

5.4 Straff... 10

6. Undantagen från meddelandeförbudet ... 10

7. Ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt... 10

8. Övrigt ... 11

Lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt... 12

Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt; FFFS

1999:8... 16

(4)

1. Allmänt

Lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt är baserad på det s.k. första penningtvättdi- rektivet

1

som genomfördes i Sverige i samband med EES-inträdet 1 januari 1994.

2

Lagen var ursprungligen tillämplig på vissa finansiella institut (banker etc.) och ålade dem vissa skyl- digheter. Dessa skyldigheter är grundläggande för all reglering om åtgärder mot penningtvätt och kan sammanfattas enligt följande.

Den som omfattas av regleringen om åtgärder mot penningtvätt skall

• Identifiera sina kunder,

• granska transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt och

• rapportera misstänkta fall av penningtvätt till polisen.

Vidare gäller ett förbud att på något vis röja för kunden att en granskning skett, att en rapport ingetts eller att en polisundersökning pågår.

Den 1 januari 2005 trädde ändringar i lagen i kraft som innebär bl.a. att advokater och biträ- dande jurister på advokatbyråer i vissa fall omfattas av lagens bestämmelser (i det följande talas enbart om advokater – bestämmelserna gäller dock också biträdande jurister).

3

De änd- ringarna baseras på det s.k. andra penningtvättdirektivet.

4

Lagen i konsoliderad version finns intagen som bilaga 1 till denna vägledning.

I vägledningen behandlas frågor som har särskild betydelse för advokatverksamheten. Finans- inspektionen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt. Före- skrifterna, som inte gäller för advokatbyråer, kan i vissa delar tjäna till ledning också för ad- vokatbyråer, t.ex. vad gäller frågor om identifiering och interna rutiner. Föreskrifterna finns intagna som bilaga 2 till vägledningen.

5

Organisationen Financial Action Task Force Against Money Laundering (FATF) grundades 1989 av G-7-länderna. Sverige är ett av medlemsländerna. Organisationen publicerar på sin hemsida information om penningtvätt och om sin verksamhet, www.fatf-gafi.org. Där finns t.ex. de fyrtio rekommendationer som ligger till grund för mycket av bestämmelserna om åt- gärder mot penningtvätt samt uppdateringar av listor på s.k. icke samarbetsvilliga länder och territorier (Non-Cooperative Countries and Territories, NCCT); se vidare avsnitt 5.1.

När det gäller jämförelser med andra länders lagstiftning bör man ha i minnet att direktiven är minimidirektiv och också innehåller olika valmöjligheter för medlemsstaterna, särskilt avse-

1 Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet an- vänds för tvättning av pengar.

2 Prop. 1992/93:207, bet. 1992/93:JuU37.

3 Prop. 2003/04:156, bet. 2004/05:JuU7, SFS 2004:1182.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

5 Finansinspektionens föreskrifter är för närvarande under omarbetning. När nya föreskrifter är antagna kommer den nya versionen att fogas till vägledningen. De kommer också att finnas tillgängliga på Finansinspektionens hemsida, www.fi.se.

(5)

ende genomförandet för advokaters del. Direkta jämförelser med vägledningar från andra ad- vokatsamfund/motsvarande kan därför vara svåra att göra och de bör läsas med detta i åtanke.

Denna vägledning är tänkt att fungera som en introduktion i lagen och anger vissa synpunkter på en del tolkningssvårigheter som den ger upphov till. I Juridisk tidskrift 2004-05 nr 3 s. 553 finns en djupgående artikel av lagändringarnas inverkan på advokater av advokaten Axel Ca- lissendorff.

Lämna gärna synpunkter på vägledningen till Advokatsamfundets kansli, 08-459 03 00 eller info@advokatsamfundet.se.

2. Vad är penningtvätt?

Definitionen av penningtvätt finns i 1 § lagen om åtgärder mot penningtvätt. Särskilt bör note- ras att penningtvätt inte bara kan avse åtgärder med pengar, utan också åtgärder med annan egendom som förvärvats genom brott (första stycket). Åtgärderna behöver heller inte ha bety- delse för att den egenskapen att egendomen förvärvats genom brott döljs, utan också t.ex. att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras.

Penningtvättregleringen omfattar också (andra stycket) åtgärder med annan egendom än sådan som förvärvats genom brott, om åtgärderna är ägnade att dölja att någon har berikat sig ge- nom brottslig gärning. Syftet med denna bestämmelse är att lagen om åtgärder mot penning- tvätt också skall omfatta egendom som undandragits det allmänna (t.ex. genom underlåtenhet att betala skatter eller avgifter) genom brottslig gärning.

Det finns inget krav på grovhet av det brott som kan ligga till grund för penningtvätt; i princip räcker det med snatteri. Det behöver heller inte vara fråga om ett brott begånget i Sverige eller ett svenskt brott över huvud taget.

3. När omfattas advokater och biträdande jurister av lagen?

I 2 a § lagen om åtgärder mot penningtvätt anges i en uttömmande uppräkning när advokater omfattas av lagen. Det är alltså bara i de i bestämmelsen angivna situationerna som advokater omfattas av de skyldigheter som lagen föreskriver.

Bestämmelsen grundas på motsvarande direktivbestämmelse och förarbetena är sparsmakade beträffande den gränsdragningsproblematik som bestämmelsen ger upphov till. I några avse- enden görs emellertid mer bestämda uttalanden.

Utgångspunkten är enligt propositionen (prop. 2003/04:156 s. 49) att lagen om åtgärder mot

penningtvätt också efter den 1 januari 2005 endast omfattar mot kunder inriktad verksamhet

och att advokater endast omfattas av bestämmelserna i fråga om uppdragsförhållandet gent-

emot klient och endast vid vissa särskilt angivna transaktioner där risken för penningtvätt be-

dömts vara som störst.

(6)

Beträffande tolkningen av vissa begrepp i bestämmelsen kan följande anmärkas.

• Begreppet ”företag” i punkterna 1 a och 1 d avser såväl bolag som enskild firma.

• Med fastigheter avses just detta och inte t.ex. bostadsrätter.

• Punkten 1 b avser förvaltning av alla slags tillgångar för en klients räkning.

• Uttrycken ”bank-, spar- eller värdepapperskonton” i punkten 1 c omfattar bl.a. fall då en advokat eller en biträdande jurist på advokatbyrå medverkar till att öppna ett kli- entmedelskonto. Ett värdepapperskonto omfattar fondpapper som är förvarade eller registrerade av en central värdepappersförvarare (t.ex. VPC) på ett konto eller i en depå hos ett värdepappersinstitut.

• Direktivets lydelse ”truster, bolag eller liknande strukturer” har anpassats till svenska förhållanden och motsvaras av ”bolag, föreningar och stiftelser”. Anpassningen är inte avsedd att utesluta liknande utländska rättsfigurer.

Med hänvisning till utgångspunkten att lagen för advokaters del gäller vid uppdragsförhållan- den mot klient omfattas enligt propositionen konkursförvaltare, som ju utses av rätten, inte av lagens bestämmelser. Med samma utgångspunkt bör även uppdrag som likvidator falla utan- för lagens tillämpningsområde.

Skatterådgivare omfattas generellt av lagen enligt 2 § första stycket 11. Frågan om en advokat som ägnar sig åt skatterådgivning omfattas generellt av lagen enligt den bestämmelsen eller enbart i de situationer som omfattas av 2 a § besvaras inte entydigt i propositionen. Övervä- gande skäl talar dock för att advokater, bl.a. med hänvisning till principen om lex specialis, omfattas av lagens bestämmelser endast i de fall som avses i 2 a §.

6

4. Identifikation

4.1 Vem skall identifieras?

Utgångspunkten (4 § första stycket) är att identifikation skall ske av den som vill inleda en affärsförbindelse med ett sådant subjekt som omfattas av lagen. Lagen medför således ingen skyldighet att kräva identifiering av klienter i ärenden som redan inletts den 1 januari 2005.

Enligt 4 § andra stycket skall identitetskontroll också utföras beträffande annan, bl.a. om transaktionen avser ett belopp som motsvarar 15 000 euro eller mer. Den stora frågan för ad- vokatbyråers del är om detta medför en skyldighet att utföra identitetskontroll också beträf- fande t.ex. motparter.

Bestämmelsen är tillkommen med beaktande av att banker och andra finansiella institut har kunder av olika karaktär; å ena sidan sådana som inleder mer varaktiga förbindelser (öppnar konton eller depåer etc.), å den andra mer tillfälliga kunder (t.ex. den som vill genomföra en växlingstransaktion). Med utgångspunkt i att lagen omfattar mot kunder riktad verksamhet och att motparten inte kan betraktas som en kund till advokaten är det samfundets uppfattning att motparter inte omfattas av kravet på identitetskontroll. Det kan i transaktioner finnas in- blandning av andra intressenter, t.ex. finansiärer, där frågan är mer tveksam, men utgångs- punkten är att kravet på identifikation omfattar endast advokatens klient.

6 Se Calissendorff, s. 562 f.

(7)

Undantagna från kravet på identitetskontroll är sådana subjekt som omfattas av 2 § första stycket 1-7 lagen om åtgärder mot penningtvätt och som hör hemma inom Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet eller i en stat utanför det området som har motsvarande bestäm- melser om åtgärder mot penningtvätt.

7

Det bör noteras att advokatbyråer inte tillhör dem som undantas från kravet på identifiering.

Undantagna från kravet på identitetskontroll är vidare den som tidigare kontrollerats enligt lagen. Av allmänna principer torde också följa att den som är känd inte behöver identitetskon- trolleras.

4.2 Hur bör identifikationen gå till?

4.2.1 I närvaro av klienten Fysiska personer

Sådana identitetshandlingar som normalt används i Sverige (körkort, andra certifierade identi- tetskort, pass utfärdade efter utgången av år 1997) är att föredra. För utländska medborgare genomförs identitetskontrollen med motsvarande utländska handlingar. Saknas identitetshand- lingar av nu angivet slag bör identitetskontrollen genomföras genom en kombination av upp- gifter inhämtade från olika källor. Exempel på sådana källor är

• Utdrag ur folkbokföringsregister

• Intyg från bank

• Räkningar i original

• Intyg från ambassad eller konsulat

Finansinspektionens föreskrifter innehåller också andra exempel på källor varur uppgifter om identitet kan hämtas.

Juridiska personer

En juridisk person identitetskontrolleras genom registreringsbevis eller registerutdrag eller i den mån sådana handlingar inte utfärdas genom andra behörighetshandlingar. Det sistnämnda kan bli aktuellt särskilt avseende utländska juridiska personer (articles of association, partner- ship agreements etc.).

Bolagsverket (www.bolagsverket.se) tillhandahåller en tjänst (European Business Register) med bolagsinformation från 14 europeiska länder (Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Norge, Spanien, Sverige, Tyskland och Österri- ke). Annars hänvisas till nationella bolagsregister.

7 Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka stater som uppfyller detta villkor. Enligt det förslag till föreskrifter och allmänna råd som är under beredning är dessa stater Australien, Japan, Kanada, Kina/Hong Kong, Nya Zeeland, Schweiz, Singapore, Turkiet och USA.

(8)

4.2.2 Distanstransaktioner

Vid transaktioner som inleds på distans (t.ex. telefon, post eller e-post) skall enligt 4 § tredje stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt de särskilda åtgärder som krävs vidtas för att sä- kerställa den andra personens identitet. Rekommendabelt är att kontrollen sker genom en kombination av uppgifter från olika källor; se vidare Finansinspektionens allmänna råd.

4.2.3 Kontroll av bakomliggande intressen

Om det kan antas att klienten inte handlar för egen räkning, skall enligt 6 § lagen om åtgärder mot penningtvätt försök göras att skaffa sig kännedom om identiteten hos den för vars räkning han handlar.

4.3 Om identifikation inte kan ske

Enbart den omständigheten att klienten inte kan identifiera sig medför ingen skyldighet för advokaten att avvisa klienten – detta i sig gör inte att man skall vara betagen möjligheten att få juridiskt biträde. Det kan dock utgöra en sådan omständighet som utlöser granskningsskyl- dighet enligt 9 § första stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt (se nedan avsnitt 5.1).

4.4 Arkivering

Enligt 8 § lagen om åtgärder mot penningtvätt skall handlingar eller uppgifter som använts vid en identitetskontroll bevaras i minst fem år efter det att uppdraget slutfördes. Detta är normalt inget problem i advokatverksamhet, men kan medföra att särskilda åtgärder måste vidtas för att dokumentationen skall sparas rätt tid när i ett senare uppdrag en tidigare gjord identitetskontroll använts.

5. Gransknings- och uppgiftsskyldighet

5.1 Granskningsskyldighet

Enligt 9 § första stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt är den som omfattas av lagen skyldig att granska alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt. Beviskravet som utlöser granskningsskyldigheten är hämtat från det första penningtvättdirektivet och dess innebörd inte närmare utvecklad i förarbetena.

Syftet med lagen om åtgärder mot penningtvätt är att förhindra just penningtvätt. Den har inte till ändamål att i största allmänhet föreskriva en skyldighet att granska klienters tillgångar och transaktioner. Det måste föreligga någon konkret omständighet avseende den aktuella transak- tionen som utlöser skyldigheten att granska den närmare. Exempel på sådana omständigheter har förtecknats av FATF och här ges några exempel.

• Svårigheter att identifiera klienten (dyrbara kontroller, svårkontrollerade källor)

• Betalningar som avviker från det normala (stora kontantbelopp, flera mindre betal- ningar i ställer för en stor)

• Onödigt komplexa transaktioner

(9)

• Transaktioner med anknytning till ett NCCT (se avsnitt 1).

Det måste alltså föreligga någon konkret omständighet som skäligen kan antas utgöra tecken på penningtvätt för att granskningsskyldigheten skall utlösas. För att i efterhand kunna värja sig mot påståenden om att granskning borde ha inletts tidigare, är det klokt att noggrant do- kumentera när uppgifter av olika slag kommer till byråns kännedom.

5.2 Uppgiftsskyldigheten

En granskning av en transaktion kan komma att avslutas med bedömningen att den är helt i sin ordning och någon ytterligare åtgärd är då självfallet inte nödvändig. Om granskningen leder till att transaktionen fortfarande skäligen kan antas utgöra penningtvätt, men det högre beviskrav som utlöser uppgiftsskyldighet (omständigheter som tyder på penningtvätt, 9 § and- ra stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt) inte uppnåtts, kvarstår i princip gransknings- skyldigheten. Innan det att ytterligare kontakter och information erhållits kan någon ytterliga- re granskning dock inte vidtas. Slutligen kan det nyss nämnda beviskravet uppfyllas, och un- derrättelse till polisen skall då ske. Uppgifterna skall lämnas till Finanspolisen, som är en en- het inom Rikspolisstyrelsen.

Sedan uppgifter lämnats föreligger en skyldighet att lämna de ytterligare uppgifter som be- hövs för utredningen om penningtvätt (9 § andra stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt).

En sådan skyldighet föreligger också om något annat subjekt som omfattas av lagen om åt- gärder mot penningtvätt lämnat uppgifter till polisen (tredje stycket). Hur långt denna samar- betsskyldighet sträcker sig är oklart och konflikten med tystnadspliktsregleringen uppenbar.

Här bör anmärkas att den omständigheten att en uppgiftsskyldighet föreligger inte innebär någon förändring i fråga om vittnesplikten. Frågeförbudet beträffande sådant som en advokat anförtrotts eller erfarit bryts således endast på de villkor som anges i 36 kap. 5 § rättegångs- balken.

5.2.1 Undantag från uppgiftsskyldigheten

I två avseenden medger andra penningtvättdirektivet att advokater undantas från uppgifts- skyldigheten. Bägge dessa undantag har utnyttjats vid det svenska genomförandet av direkti- vet. Därutöver finns ytterligare en situation där någon uppgiftsskyldighet inte kan anses före- ligga.

Processundantaget

I 9 a § lagen om åtgärder mot penningtvätt föreskrivs ett undantag för advokater och andra yrkesgrupper såvitt avser uppgiftsskyldigheten i 9 § när de försvarar eller företräder en klient i eller i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning beträffande inledande eller und- vikande av ett rättsligt förfarande. Undantaget gäller oavsett om informationen fåtts före, un- der eller efter förfarandet.

Vad som avses med ett rättsligt förfarande definieras inte närmare i förarbetena. Uppenbarli-

gen omfattas domstolsprocesser och sannolikt också skiljeförfaranden. Vad avser administra-

tiva förfaranden, t.ex. ansökningar till Konkurrensverket, och medlingsförfaranden är saken

(10)

mer oklar. FATF har gett uttryck för att sådana förfaranden omfattas av det processundantag som de 40 rekommendationerna innehåller.

8

Dessa uttalanden är emellertid ingen traditionell rättskälla och värdet av dem kan diskuteras. Å andra sidan finns i förarbetena inga uttalanden som säger att sådana förfaranden inte skulle omfattas av begreppet rättsligt förfarande. Vad gäller medlingssituationen kan också sägas att en sådan typiskt sett ofta handlar om att undvi- ka en rättegång, varför den av det skälet omfattas av processundantaget.

Det kan hävdas att så gott som all en advokats verksamhet syftar till att undvika ett rättsligt förfarande, och att processundantaget således skulle vara i stort sett generellt tillämpligt. En så vidsträckt tolkning av begreppet låter sig emellertid knappast göras och skulle sannolikt underkännas vid en rättslig prövning.

Utredningsundantaget

Undantaget i 9 b § lagen om åtgärder mot penningtvätt avseende utredning omfattar bara ad- vokater och biträdande jurister på advokatbyrå.

Utredningsundantaget omfattar information som avser en klient (inte nödvändigtvis från kli- enten själv) och som advokaten fått när advokaten bedömer klientens rättsliga situation. Be- stämmelsens omfattning är oklar och det kan hävdas, mot bakgrund av när lagen om åtgärder mot penningtvätt över huvud taget är tillämplig på advokater (se 2 a §), att utrymmet för dess tillämpning är begränsat. I huvudsak torde dock två situationer kunna identifieras där be- stämmelsen är tillämplig.

• Inledande konsultationer som inte leder till ett uppdrag

En advokat som har sammanträffanden med en klient inför ett tilltänkt uppdrag och erhåller information om klienten och uppdraget, mottar handlingar etc., och som efter en preliminär bedömning av uppdraget bestämmer sig för att avstå från det bör kunna åberopa sig på undantaget och således inte omfattas av rapporteringsskyldigheten.

• Uppdrag begränsade till enbart rättsliga bedömningar

Om advokatens insatser i ett ärende inskränker sig till att enbart göra rättsliga bedöm- ningar av en klients situation och dennes åtgärder bör undantaget också vara tillämp- ligt. Detta förutsätter att kontakter med utomstående är begränsade; att inhämta upp- lysningar om sakomständigheter från annan än klienten bör dock vara godtagbart.

Artikel 6 Europakonventionen

Det är inte förenligt med artikel 6 i Europakonventionen

9

att ha bestämmelser som innebär en skyldighet till självangivelse.

10

Om således en advokat upptäcker att han i samband med ett ärende gjort sig skyldig till t.ex. oaktsam penninghäleriförseelse enligt 9 kap. 7 a § brottsbal-

8 The Forty Recommendations 20 June 2003, Interpretative Notes, s. 5, kommentar till Recommendation 16.

9 Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

10 Se t.ex. Europadomstolens dom den 17 december 1996 i målet Saunders ./. Storbritannien.

(11)

ken och en rapport till Finanspolisen om misstänkt penningtvätt skulle omfatta detta, förelig- ger ingen rapporteringsskyldighet.

11

5.3 Skyldighet att avträda

En advokat är enligt 18 § Vägledande regler om god advokatsed skyldig att gentemot klienten iaktta trohet och lojalitet. Det är inte förenligt med denna bestämmelse att rapportera en klient till polisen. Om en advokat finner sig tvungen att, för att inte handla i strid med lagen om åt- gärder mot penningtvätt, rapportera en klient till polisen måste advokaten således avträda från uppdraget. Detta måste dock ske med beaktande av meddelandeförbudet i 11 § lagen om åt- gärder mot penningtvätt.

5.4 Straff

Åsidosättande av gransknings- eller uppgiftsskyldigheten som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bestraffas enligt 14 § 1 lagen om åtgärder mot penningtvätt med böter.

6. Undantagen från meddelandeförbudet

Enligt huvudregeln i 11 § lagen om åtgärder mot penningtvätt får ett subjekt som omfattas av lagen inte röja för någon att en granskning av en transaktion har genomförts, att uppgifter har lämnats till polisen eller att polisen genomför en undersökning (något som man kan få vetskap om genom att frågor ställs i anledning av rapport från någon annan).

För advokaters del finns ett undantag i 11 § andra stycket, av innebörd att en frist på 24 tim- mar börjar löpa vid ettvart av följande tre tillfällen: 1) en granskning inleds, 2) uppgifter läm- nas till polisen, samt 3) polisen inleder en undersökning. En advokat är således berättigad – och enligt god advokatsed förpliktad – att så snart lagen tillåter underrätta sin klient om granskningen, uppgiftslämnandet eller undersökningen.

Överträdelse av meddelandeförbundet som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bestraf- fas enligt 14 § 2 lagen om åtgärder mot penningtvätt med böter.

7. Ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt

Ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt kan för en advokat aktualiseras huvudsakligen på tre sätt: 1) brott mot tystnadsplikten i straffrättsligt hänseende, 2) när skadeståndsansvar görs gällande och 3) i disciplinärt hänseende.

Enligt 10 § lagen om åtgärder mot penningtvätt får den som lämnar uppgifter med stöd av 9 § inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt, om vederbörande hade anledning att räk- na med att uppgiften borde lämnas. Vad gäller den straffrättsliga bedömningen innebär be- stämmelsen att ett uppgiftslämnande som sker inom ramen för bestämmelsen inte kan medfö- ra ansvar för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken). I fråga om skadeståndsbe-

11 Se Calissendorff s. 573. För en värdefull framställning om frågan om advokaters straffrättsliga ansvar hänvisas till Suzanne Wennberg, Advokaters ansvar för penningtvätt, JT 2003-04 s. 841.

(12)

dömningen kan bestämmelsen komma att påverka bedömningen av om advokaten visat oakt- samhet. Avslutningsvis torde också en rapport som faller inom ramen för bestämmelsen ute- sluta disciplinärt ansvar.

8. Övrigt

Den som omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt är skyldig att ha rutiner för att för-

hindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt och att utbilda och informera de anställda

för det ändamålet (13 §). Allt efter byråns storlek och verksamhetsinriktning bör särskilda

rutiner skapas för hantering av ärenden (identifikations- och dokumentationsrutiner) och för

när frågan om närmare granskning av en transaktion skall aktualiseras. Frågor om granskning

och uppgiftslämnande bör hanteras centralt inom byrån.

(13)

Lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt

Inledande bestämmelser

1 § Med penningtvätt avses i denna lag sådana åtgärder med avseende på egendom som har förvärvats genom brott, som kan medföra att denna egenskap hos egendomen fördöljs, att den brottslige får möj- lighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras, samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller brukande av egendomen.

Med penningtvätt avses även åtgärder med annan egendom än som avses i första stycket, om åtgärder- na är ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning. Lag (1999:162).

Tillämpningsområde

2 § Bestämmelserna i denna lag gäller fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 2. livförsäkringsrörelse,

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen

(1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 § lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, 6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av

elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

8. verksamhet som fastighetsmäklare enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400), 9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355),

10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor, eller

11. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt el- ler avgift (skatterådgivare).

Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i första stycket. I fråga om verk- samheter som avses i första stycket 1-7 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska per- soner med huvudkontor i utlandet.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet för vissa andra fysiska och juridiska personer finns i 9 c §. Lag (2004:1182).

2 a § Bestämmelserna i denna lag gäller även för advokater och biträdande jurister på advokatbyrå samt andra oberoende jurister som driver yrkesmässig verksamhet när de

1. hjälper till vid planering eller genomförande av transaktioner för en klients räkning vid a) köp och försäljning av fastigheter eller företag,

b) förvaltning av klientens pengar, värdepapper eller andra tillgångar, c) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton,

d) anskaffande av nödvändigt kapital för bildande, drift eller ledning av företag, e) bildande, drift eller ledning av bolag, föreningar och stiftelser, eller

2. handlar i en klients namn för dennes räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter. Lag (2004:1182).

2 b § Bestämmelserna i denna lag gäller även fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig handel med eller auktionsförsäljning av antikviteter, konst, ädelstenar, metaller, skrot eller transport- medel i de fall betalning görs kontant med ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer. Lag (2004:1182).

(14)

Bilaga 1

Förbud att medverka vid vissa transaktioner

3 § Att förfaranden som avses i 1 § kan vara straffbara som penninghäleri eller penninghäleriförseelse framgår av 9 kap. 6 a och 7 a §§ brottsbalken.

Fysiska och juridiska personer som avses i 2 § första stycket samt 2 a och 2 b §§ får inte heller annars medvetet medverka vid transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt. Lag (2004:1182).

Identitetskontroll

4 § Den fysiska eller juridiska personen skall kontrollera identiteten hos den som vill inleda en affärs- förbindelse med den fysiska eller juridiska personen.

Identitetskontroll skall utföras också beträffande annan än den som avses i första stycket vid transak- tioner som uppgår till ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer. Detsamma gäller om transaktio- nen understiger 15 000 euro men kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion, skall identiteten kontrolleras så snart summan av transaktionerna uppgår till minst 15 000 euro.

När en affärsförbindelse inleds eller en transaktion sker med någon på distans, skall den fysiska eller juridiska personen vidta de särskilda åtgärder som krävs för att säkerställa den andra personens identi- tet.

I 4 och 5 §§ kasinolagen (1999:355) finns särskilda bestämmelser för kasinon om identitetskontroll.

Lag (2004:1182).

4 a § Identitetskontroll behöver inte utföras beträffande fysiska eller juridiska personer med verksam- het som anges i 2 § första stycket 1-7, som

1. hör hemma inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

2. hör hemma i en stat utanför det området om staten har bestämmelser om åtgärder mot pen- ningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, se- nast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG5.

Identitetskontroll behöver inte heller utföras om en transaktion görs till ett konto som tillhör någon vars identitet tidigare har kontrollerats enligt denna lag. Lag (2004:1182).

5 § Livförsäkringsföretag och företag som driver verksamhet enligt 1 § lagen (1989:508) om försäk- ringsmäklare behöver inte utföra identitetskontroll med anledning av ett försäkringsavtal vars årliga premie uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller vars engångspremie uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro. Identitetskontroll behöver inte heller göras med anledning av betalningar som görs från ett konto som har öppnats hos ett kreditinstitut som hör hemma inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet. Lag (2004:1182).

6 § Om det kan antas att den som vill inleda en affärsförbindelse med den fysiska eller juridiska per- sonen eller göra en sådan transaktion som avses i 4 § andra stycket inte handlar för egen räkning, skall den fysiska eller juridiska personen på lämpligt sätt söka skaffa sig kännedom om identiteten hos den för vars räkning han handlar.

Första stycket gäller inte i de fall som anges i 4 a § eller när särskilda skäl talar för att kontrollen är obehövlig. Lag (2004:1182).

7 § Den kontroll som anges i 4-6 §§ skall, även om det inte följer av bestämmelserna i de paragrafer- na, alltid utföras om det kan antas att en transaktion utgör penningtvätt. Lag (1999:162).

(15)

Bevarande av handlingar

8 § Handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll skall bevaras i minst fem år. Tiden skall räknas från det att identitetskontrollen utfördes eller, i de fall då en affärsförbindelse har ingåtts, affärsförbindelsen upphörde. Lag (2004:1182).

Gransknings- och uppgiftsskyldighet

9 § Den fysiska eller juridiska personen skall granska alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt.

Den fysiska eller juridiska personen skall därvid lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen eller den po- lismyndighet som regeringen bestämmer om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt. Sedan sådana uppgifter har lämnats skall den fysiska eller juridiska personen på begäran av myndigheten lämna de ytterligare uppgifter som behövs för utredningen om penningtvätt.

När uppgifter har lämnats enligt andra stycket, skall även annan fysisk eller juridisk person som avses i 2 § första stycket samt 2 a och 2 b §§ lämna de uppgifter för utredningen om penningtvätt som myn- digheten begär. Lag (2004:1182).

9 a § Advokater, biträdande jurister på advokatbyrå och andra oberoende jurister, godkända och aukto- riserade revisorer samt skatterådgivare är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 9 § om vad som an- förtrotts dem då de försvarar eller företräder en klient i eller i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusi- ve rådgivning beträffande inledande eller undvikande av ett rättsligt förfarande. Detta gäller oavsett om de har fått informationen före, under eller efter ett sådant förfarande. Lag (2004:1182).

9 b § Advokater och biträdande jurister på advokatbyrå är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 9 § när det gäller information som avser en klient och som de har fått, medan de bedömer klientens rättsli- ga situation. Lag (2004:1182).

9 c § Den som yrkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet skall på begäran av Rikspolisstyrelsen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som myndigheten anser vara av betydelse vid utredning om penningtvätt. Lag (2004:1182).

10 § En fysisk eller juridisk person som lämnar uppgifter med stöd av 9 § får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt, om den fysiska eller juridiska personen hade anledning att räkna med att uppgiften borde lämnas. Den som lämnar uppgifter med stöd av 9 c § får inte heller göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt. Detsamma gäller en styrelseledamot eller en anställd som lämnar uppgif- ter för den fysiska eller juridiska personens räkning.

I 15 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385), 13 kap. 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 5 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) och 37 § revisionslagen (1999:1079) finns särskilda bestämmel- ser om ansvar för revisorer i aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser och vissa andra företag. Lag (2004:1182).

Meddelandeförbud

11 § Den fysiska eller juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda får inte röja för kun- den eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att uppgifter har lämnats enligt 9 eller 9 c § eller att polisen genomför en undersökning.

För advokater och biträdande jurister på advokatbyrå gäller förbudet mot att röja de omständigheter som avses i första stycket under 24 timmar från det att en granskning har inletts, uppgifter har lämnats till polisen eller polisen har inlett en undersökning. Detsamma gäller för godkända och auktoriserade revisorer när de har vidtagit åtgärder som har anknytning till revisionsverksamhet. Lag (2004:1182).

(16)

Bilaga 1

Finansinspektionens underrättelseskyldighet

12 § Om Finansinspektionen vid en inspektion av en fysisk eller juridisk person eller på annat sätt får kännedom om transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt, skall inspektionen underrätta Rikspo- lisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer om transaktionerna. Lag (2004:1182).

Interna rutiner och utbildning

13 § Den fysiska eller juridiska personen skall ha rutiner för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt och skall svara för att de anställda får behövlig information och utbildning för ända- målet.

Om en fysisk person som omfattas av 2 § första stycket, 2 a eller 2 b § driver sin verksamhet som an- ställd hos en juridisk person, skall skyldigheten enligt första stycket gälla den juridiska personen. Lag (2004:1182).

Bemyndiganden

13 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. identitetskontroll enligt 4 och 6 §§,

2. vilka stater som uppfyller villkoret enligt 4 a § första stycket 2,

3. i vilken utsträckning handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll skall beva- ras enligt 8 §, och

4. vilka rutiner som skall följas samt vilken information och utbildning som skall tillhandahållas enligt 13 §. Lag (2004:1182).

Ansvarsbestämmelse

14 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1. åsidosätter gransknings- eller uppgiftsskyldigheten enligt 9 §, eller 2. bryter mot meddelandeförbudet i 11 §. Lag (1999:162).

Övergångsbestämmelser

1999:162

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2. I fråga om transaktioner som företagits före ikraftträdandet tillämpas 9 § i dess äldre lydelse och skall 14 § 1 nya lydelsen inte gälla.

2004:1182

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

2. Vad som sägs i 2 § första stycket 7 om fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfon- der skall också gälla sådan verksamhet som drivs med stöd av 3 § lagen (2004:47) om införande av lagen (2004:46) om investeringsfonder.

(17)

Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om åt- gärder mot penningtvätt; FFFS 1999:8

beslutade den 10 juni 1999.

Finansinspektionen föreskriver

1

följande.

I anslutning till de paragrafindelade föreskrifterna lämnar Finansinspektionen allmänna råd.

Dessa föregås av rubriken Allmänna råd.

Tillämpningsområde

1 § Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om företag som driver sådan verksamhet som anges i 2 § första och andra stycket lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (i det föl- jande benämnd penningtvättslagen). Föreskrifterna reglerar bl.a. vilka interna rutiner som skall tillämpas i syfte att förhindra att företagets tjänster utnyttjas för penningtvätt, i vilken utsträckning handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll skall bevaras och vilken utbildning företagets personal skall genomgå.

Instruktioner m.m.

2 § Företagets styrelse eller verkställande ledning skall i instruktioner fastställa

• besluts- och rapporteringsordning vid handläggning av ärenden där det finns skäl att anta att transaktioner förekommer som utgör penningtvätt,

• uppgifter och ansvar för den centralt funktionsansvarige som avses i 3 §,

• rutiner för identitetskontroll av kunder,

• rutiner för hur granskning av transaktioner skall tillgå,

• rutiner för arkivering av handlingar och

• policy för utbildning av anställda i penningtvättsfrågor.

Allmänna råd

Företaget bör i instruktioner eller i annan dokumentation såsom checklistor och manua- ler beskriva omständigheter som kan utgöra indikationer på penningtvätt och metoder som används vid penningtvätt. Dokumentationen bör regelbundet ses över och komplet- teras.

1 Föreskrifterna meddelas med stöd av förordningen (1993:1526) om åtgärder mot penningtvätt.

(18)

Bilaga 2 Beslut om uppgiftslämnande enligt 9 § andra stycket första meningen penningtvättsla- gen bör fattas på central nivå i företaget. Detsamma bör gälla beslut enligt 9 § andra stycket andra meningen och 9 § tredje stycket samma lag. I samband med att beslut tas enligt 9 § andra stycket första meningen penningtvättslagen bör intern återrapportering ske i enlighet med företagets instruktion. Återrapportering huruvida anmälan skett bör alltid ske till den enhet eller funktion som initierade ärendet.

Centralt funktionsansvarig

3 § Företaget skall utse en person att i penningtvättsfrågor ha ett övergripande ansvar för att kontrollsystem, arbetsrutiner, besluts- och rapporteringsordning samt utbildningsprogram tillämpas i organisationen. Den centralt funktionsansvarige skall ingå i företagets ledning.

Denne kan utse en eller flera personer att biträda honom eller henne och delegera befogenhe- ter till dem.

Rutiner för kontroll av kundärende

4 § En handläggare skall, om det vid handläggningen av ett kundärende uppmärksammas för- hållanden som ger skäl att anta att en transaktion utgör penningtvätt, omgående anmäla ären- det till överordnad i enlighet med företagets rapporteringsordning för närmare granskning enligt 9 § första stycket penningtvättslagen.

Allmänna råd

Granskning av transaktioner och bedömning om viss transaktion skäligen kan antas ut- göra penningtvätt ställer betydande krav på företaget och dess personal. Det är därför av vikt att företaget har en god kännedom om sina kunder vad gäller karaktären och om- fattningen av företagets mellanhavanden med kunden.

Penningtvätt är en såväl nationell som internationell företeelse. Företaget bör därför, ut- över den information som Finansinspektionen eller andra myndigheter lämnar, vid be- hov införskaffa information rörande internationella förhållanden inom området. Väg- ledning kan hämtas bl.a. från Financial Action Task Force on Money Laundering, FATF2.

Granskningen av transaktioner bör i tillämpliga delar följa samma principer oavsett om transaktionen initierats vid personlig kundkontakt eller på annat sätt. Det bör i detta sammanhang erinras om att transaktioner som avser medel som initierats i tidigare led via annat företag som omfattas av penningtvättslagen, t. ex. överföringar mellan kund- konton, innebär att även mottagande företag har att företa en självständig granskning i enlighet med 9 § penningtvättslagen.

2 FATF är en internationell aktionsgrupp med sekretariat i OECD vars syfte är att bekämpa penningtvätt. FATF har givit ut 40 rekommendationer som dess medlemmar åtagit sig att följa. FATF har f.n. 28 medlemmar. Dessa är Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Island, Irland, Italien, Japan, Kanada, Luxem- burg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Singapore, Spanien, Storbritannien, Sverige, Schweiz, Tur- kiet, Tyskland, USA, Österrike, Kina/Hong Kong, EU-kommissionen och Gulfstaternas samarbetsorganisation.

Aktuell information om FATFs arbete finns tillgänglig på Internet under adress: http://www.oecd.org/fatf.

(19)

Särskild uppmärksamhet bör iakttas vid granskning av transaktioner som har samband med personer eller företag i länder där det är förenat med svårigheter att erhålla infor- mation om kunden och som har betydande brister i legala system för bekämpning av penningtvätt eller saknar lagstiftning mot penningtvätt. Varningsmeddelanden och an- nan relevant information från bl.a. FATF bör beaktas i detta sammanhang.

Särskild uppmärksamhet bör även iakttas vid granskning av större växlingstransaktioner eller andra transaktioner som kan ha samband med EMU-ländernas konvertering av na- tionella valutor till euro.

5 § Åtgärder och beslut vid granskning enligt 4 § skall dokumenteras och bestyrkas med handläggares eller beslutsfattares signatur. Detsamma gäller av rutinkontroller föranledda förfrågningar eller inhämtande av uppgifter.

Internt register

6 § Företaget skall ha ett centralt internt register för att till handläggare kunna tillhandahålla kundinformation och information om sådana uppgifter som företaget lämnat enligt 9 § andra stycket penningtvättslagen.

Allmänna råd

Om registret förs med hjälp av automatiserad behandling av personuppgifter enligt la- gen (1999:163) om penningtvättsregister bör den information som registreras, på lämp- ligt sätt och i den omfattning som det behövs, göras tillgänglig i realtid för handläggare av kundärenden som behöver sådan information.

Identitetskontroll

Allmänna råd

Identitetskontroll är enligt 4 § första stycket penningtvättslagen obligatorisk då en kund vill inleda en affärsförbindelse med företaget. Detta betyder att företaget skall avvisa kunden om sådan kontroll ej kan genomföras. Som affärsförbindelse mellan företaget och en kund bör normalt betraktas ett mellanhavande som vilar på ett avtal i skriftlig form. Exempel på en affärsförbindelse är öppnande av inlåningskonto, upptagande av kredit, avtal om betalkort eller kreditkort, förhyrning av bankfack eller servicefack, öppnande av värdepappersdepå eller avstämningskonto, vissa värdepappersköp och tecknande av pensions- eller kapitalförsäkring. Om kunden ej är känd för handläggaren bör identitetskontroll normalt ske vid varje tillfälle kunden gör ett avtalsslut om en tjänst.

Den identitetskontroll som följer av 4–7 §§ penningtvättslagen bör genomföras på föl- jande sätt.

Ärenden som handläggs i närvaro av kunden:

(20)

Bilaga 2 I den mån kunden inte är känd hos företaget bör identitetskontroll i fråga om fysisk per- son genomföras med ledning av giltiga certifierade identitetskort och körkort. Kontrol- len kan även ske med ledning av pass som utfärdats efter utgången av 1997. Ifråga om utländsk medborgare får identitetskontroll ske med ledning av giltigt pass eller andra identitetshandlingar.

Identiteten hos en juridisk person och uppgift om behörighet att företräda denna bör fastställas med ledning av registreringsbevis eller, i den mån sådana ej utfärdas för den juridiska personen, andra behörighetshandlingar. Motsvarande bör gälla för en utländsk juridisk person.

Ärenden som handläggs utan kundens närvaro:

Identitetskontrollen bör genomföras med hjälp av uppgifter som företaget införskaffar skriftligen eller på annat sätt från kunden eller annan samt från interna register eller ex- terna register tillgängliga hos kortutfärdare/tillverkare och myndigheter.

I sådana fall av distanskommunikation som kan etableras t.ex. via post, telefon, telefax eller dator, bör identitetskontrollen ske genom lämplig kombination av kontroll av - namnteckning mot fotokopia av legitimationshandling,

- uppgifter om person- eller organisationsnummer, firmatecknare och styrelse, - adress,

- kontokortsnummer, nummer på identitetshandling mot uppgifter i företagets egna re- gister eller andra register.

I IT-system utgör bl. a. personlig kod i förening med eller utan kontokortsinformation, andra verifieringsmetoder med användande av s.k. elektroniska id-kort, kontrollring- ning och elektroniskt förändringsskydd hjälpmedel för att styrka kundens identitet.

Vid öppnande av lönekonto i bank via arbetsgivare bör arbetstagarens identitet faststäl- las av denne. Detsamma gäller när arbetsgivare tecknar tjänstepensionsförsäkring för sina medlemmar och när organisation tecknar eller förmedlar pensionsförsäkring för sina medlemmar.

Uppgiftsskyldighet

7 § Lämnande av uppgifter enligt 9 § andra och tredje stycket penningtvättslagen skall ske utan dröjsmål.

Allmänna råd

Rikspolisstyrelsen, Finanspolisen tillhandahåller särskild blankett för uppgiftslämnande som bör användas.

Vid företagets kommunikation med Finanspolisen i fråga om uppgiftslämnande enligt 9 § andra och tredje stycket penningtvättslagen bör den centralt funktionsansvarige eller

(21)

person som utsetts att biträda denne, i första hand vara kontaktperson. Uppgiftslämnan- de bör ske från en enda funktion i organisationen.

Rapportering vid viss utlandsetablering

Allmänna råd

Företag som driver verksamhet utomlands från filial eller dotterbolag, bör till Finansin- spektionen rapportera om förhållanden i det ifrågavarande landet om sådana brister finns i regleringen av penningtvätt eller andra delar i det legala systemet, att företagets policy och instruktioner mot penningtvätt ej kan tillämpas.

Därmed avses inte sådana anpassningar som normalt måste göras i instruktioner och re- gelverk med hänsyn till lokal lagstiftning om penningtvätt och myndigheters föreskrif- ter.

Bevarande av handlingar

8 § Sådana handlingar eller uppgifter som utgjort dokumentation vid identitetskontroll av kunder med affärsförbindelse med företaget, såsom avtal och kvitton med kundens namnun- derskrift, kopior av identitetshandlingar samt registreringsbevis eller andra behörighetshand- lingar med noteringar om identitetskontroll, skall bevaras i minst fem år efter det att affärs- förbindelsen upphörde, dock inte kortare tid än vad som följer av bestämmelserna i 22 § bok- föringslagen (1976:125). Handlingarna skall arkiveras på det sätt och i den form som är med- givet för räkenskapsmaterial.

Revision

9 § Om företagets oberoende granskningsfunktion upptäcker förhållanden som ger skäl anta att en transaktion utgör penningtvätt, skall transaktionen granskas närmare. Resultatet av granskningen skall anmälas till den centralt funktionsansvarige.

Allmänna råd

Om internrevision organiserats hos företaget bör funktionen inom ramen för sin gransk- ning av den interna kontrollen även utarbeta ett program för uppföljning av företagets tillämpning av penningtvättslagen samt till lagen anknutna föreskrifter och allmänna råd. Resultat av genomförd granskning bör anmälas enligt de regelverk som gäller hos företaget samt till den centralt funktionsansvarige.

Om en revisor vidtar sådana åtgärder som anges i 10 kap. 39 och 40 §§ aktiebolagsla- gen (1975:1385) i fråga om företag under Finansinspektionens tillsyn på grund av miss- tanke om penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § brottsbalken bör Finansinspektionen omgå- ende informeras.

(22)

Bilaga 2

Utbildning

10 § Varje företag skall ha ett fortlöpande utbildningsprogram i penningtvättsfrågor. Alla an- ställda som handlägger ärenden om penningtvättslagen skall ges en god utbildning. Anställda skall hållas fortlöpande informerade om aktuell utveckling vad gäller regler och tillämpning av dessa.

_______________

Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 juli 1999

(23)

04-05 NR 3

(24)
(25)

advokater i en ny och oprövad roll som angivare av klienter*

AXEL CALISSENDORFF**

1. Inledning

Det är en självklarhet att advokater inte får ägna sig åt penningtvätt. Inte heller får de biträda klienter med penningtvätt. Vissa sådana gärningar är straffbara enligt olika straffbud i brottsbalken. Utanför det straffbara området kan advoka- ters biträde i åtgärder som innebär penningtvätt föranleda disciplinpåföljd. En grundpelare i Vägledande regler om god advokatsed är att advokater inte får främja orätt (1 § andra stycket i Vägledande regler om god advokatsed). Så långt är det normsystem som gäller för advokater inte kontroversiellt. Annorlunda är det med lagbestämmelser som nyligen införts och som innebär att advokater måste – i viss mån fördolt för klienten – granska klienten om de skäligen kan misstänka penningtvätt och om granskningen ger upphov till stärkta misstankar rapportera misstankarna till polisen; även det förutsätts ske fördolt. Det är fråga om en högst betydande och för advokatprofessionen och rättssamhället princi- piellt genomgripande förändring. Det är detta paradigmskifte som denna artikel handlar om.

Den 1 januari 2005 trädde nya regler i kraft i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (”penningtvättlagen”). De nya reglerna innebär, som alla tidi- gare reformer på penningtvättområdet, skärpningar. Penningtvättlagen har tidi- gare gällt för finansiella institutioner såsom banker, kreditinstitut, livförsäk- ringsrörelser och försäkringsmäklare samt vissa andra särskilt angivna närings- idkare. Numera är penningtvättlagen tillämplig på fler yrkesutövare, bl.a. på oberoende jurister. Hit hör advokater och biträdande jurister på advokatbyrå.

Till oberoende jurister hänförs också fristående jurister som verkar som konsul- ter, utan att vara verksamma på en advokatbyrå. Bolagsjurister och jurister som är anställda på myndigheter är däremot inte oberoende jurister i penningtvättla- gens mening. Enligt penningtvättlagen är inte heller domare eller offentligan-

* Artikeln grundas på ett anförande hållet den 7 december 2004 inför Vetenskapliga rådet i Stock- holm Centre for Commercial Law.

**Advokat, verksam vid Mannheimer Swartling Advokatbyrå, Stockholm.

(26)

ställda jurister, när de verkar i denna egenskap, att hänföra till kategorin obero- ende jurister.

Syftet med denna framställning är att – inte endast i avseenden som må vara kontroversiella – belysa innebörden i reformen med avseende på vad den inne- bär för advokater och biträdande jurister på advokatbyrå. För advokater och biträdande jurister på advokatbyrå gäller enligt penningtvättlagen helt enhetliga regler. Här nedan begagnas emellertid stundtals endast termen advokat.

Frågeställningar av särskilt intresse är hur skyldigheterna enligt penningtvätt- lagen gestaltar sig i ljuset av andra för advokatyrket helt grundläggande skyldig- heter såsom tystnadsplikten av sådant som anförtrotts advokaten i yrkesutöv- ningen, skyldigheten att iaktta lojalitet och trohet mot klienten liksom när ett advokatuppdrag får respektive måste frånträdas. Det är fråga om normer, som uppbärs av olika delvis motstridiga syften och som till följd härav har olika innehåll. Tillämpningen kommer att medföra mycket svåra problem för advoka- ter som verkar på fältet.

I ett tidigare sammanhang har Suzanne Wennberg behandlat frågan om advo- katers ansvar för penningtvätt från ett gärningsmannaperspektiv, dvs. vilka för- faranden i en advokatverksamhet, då en advokat omhänderhar klientmedel, som utgör penninghäleri, penninghäleriförseelse, vinningshäleri respektive för- skingring (Advokaters ansvar för penningtvätt, JT 2003–04 s. 841 ff.). Anslaget här är väsentligen ett annat. I denna artikel behandlas advokaters skyldigheter enligt de nya reglerna i penningtvättlagen. Framställningarna kan sägas på så sätt komplettera varandra.

De nya skärpta reglerna i penningtvättlagen är resultatet av införlivandet av det s.k. andra penningtvättdirektivet, som beslutades av Europaparlamentet och rådet 2001. Direktivet är i mycket hög grad präglat av politiska kompromisser och – särskilt i här aktuella delar – ett i slutskedet forcerat utarbetande av direk- tivtexterna. Det har bidragit till påfallande många systematiska och språkliga oklarheter och brister. Direktivet är i själva verket ett hafsverk. Införlivandet följer i Sverige och utomlands direktivet slaviskt i vissa delar. Påfallande många problem har, medvetet eller omedvetet, överlämnats till rättstillämpningen. Stor osäkerhet om vad som faktiskt gäller råder därför. En ambition, som genomsy- rar denna framställning, är att identifiera och beskriva några praktiskt betydel- sefulla oklarheter och tillämpningssvårigheter som penningtvättlagen ger upp- hov till för advokater. Förslag till lösningar lämnas på några av de tillämpnings- problem som har identifierats. Det ligger i sakens natur att dessa förslag är behäftade med viss osäkerhet. En utgångspunkt är att oklarheter i lagstiftningen, som till sin karaktär är tyngande, inte bör drabba den enskilde yrkesutövare som penningtvättlagen gäller för, utan snarare lagstiftaren.

Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt. Det anges också i penningtvättlagen att regeringen får uppdra åt myndighet som regeringen bestämmer att utfärda särskilda föreskrifter.

Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd kompletterar, preciserar och

(27)

oberoende jurister. För hithörande yrkesutövare kan ledning emellertid ibland hämtas från Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd. Vissa utländska advokatsamfund har utfärdat guidelines. De är inte att betrakta som en rätts- källa. Likväl kan de bidra till att belysa hur vissa bestämmelser skall förstås och vad som i respektive land utgör god advokatsed. En advokat, som handlar i enlighet med sitt samfunds guidelines, bör inte drabbas av disciplinpåföljd. Sve- riges Advokatsamfund kommer att utarbeta en handledning till förmån för sina medlemmar.

Det andra penningtvättdirektivet skulle ha varit implementerat i berörda nationers lagstiftning senast den 15 juni 2003. De flesta av de berörda natio- nerna har också sedan länge införlivat direktivet i sin lagstiftning. Sverige är jämte Grekland sist. Den svenska implementeringen är drygt ett och ett halvt år försenad. Jämfört med många andra länder är implementeringen i Sverige präg- lad av jämförelsevis stor hänsyn till konflikten med kärnvärdena i advokatpro- fessionen. I de hänseenden det andra penningtvättdirektivet ger utrymme för olika alternativa lösningar har införlivandet i Sverige i allmänhet skett på ett sätt som tar hänsyn till advokatprofessionens intressen. Direktivet är ett minimidi- rektiv. Det är alltså fullt möjligt att införa strängare regler än direktivet kräver.

Några sådana ambitioner kan inte spåras i penningtvättlagen. Vad gäller oklar- heter kan ledning i vissa fall hämtas från hur dessa har lösts genom implemen- teringen i andra länder, särskilt om det innebär ett för den enskilde yrkesutöva- ren mindre tyngande alternativ.

2. Bakgrunden till lagstiftningen mot penningtvätt

På den internationella arenan har det sedan länge uppmärksammats att möjlig- heterna att omsätta tillgångar främjar uppkomsten av allvarlig kriminalitet.

Inriktningen har ursprungligen främst gällt narkotikabrottslighet. Det hänger samman med erfarenheten att vinningen av just den typen av brottslighet på ett påfallande sätt bidrar till uppkomsten av kriminalitet bl.a. genom att den stora lönsamheten utgör drivkraften. Tvättning av svarta pengar från den typen av brottslighet sker ofta i organiserad form. På senare år har reformer på penning- tvättområdet föranletts av ett ökat fokus på bekämpning av terrorism och finan- siering av sådan verksamhet.

Sverige har ratificerat narkotikabrottskonventionen (prop. 1990/91:127).

Genom ändringar som infördes 1991 i 9 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken om häleri och häleriförseelse anpassades den svenska strafflagstiftningen till konventio- nens krav vad gäller de förfaranden som skall anses utgöra straffbar penning- tvätt.

(28)

EG:s ministerråd antog den 10 juni 1991 ett direktiv om åtgärder för att för- hindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar. Direktivet gäller för samtliga länder inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

1991 års direktiv har införlivats i svensk rätt, huvudsakligen genom penning- tvättlagen, som trädde i kraft den 1 januari 1994.

För att öka möjligheten att komma till rätta med penningtvätt infördes den 1 juli 1999 två bestämmelser, 9 kap. 6 a och 7 a §§ brottsbalken (prop. 1998/

99:19). Bestämmelserna infördes för att utsträcka straffansvaret till att omfatta att även den som bistår annan med att dölja att denne berikat sig genom brottslig gärning, exempelvis genom skatte- och tullbrott. Härigenom utvidgades alltså det straffbara området också till annat än förvärv genom brottslig verksamhet.

Av mycket stor betydelse i sammanhanget är det arbete som sedan länge och med stor kraft bedrivits inom Financial Action Task Force on Money Launde- ring (FATF). Det är en arbetsgrupp som bildades 1989 av den s.k. G7-gruppen.

FATF har utvecklats till en politiskt kraftfull organisation, som successivt kom- mer med allt fler allt mer långtgående reforminitiativ. Det råder ingen tvekan om att FATF har haft ett stort inflytande på de reformer som har genomförts på penningtvättområdet.

FATF har antagit 40 rekommendationer om penningtvätt vars syfte är att för- bättra de nationella rättssystemen för bekämpning av penningtvätt, förstärka det finansiella systemets roll och stärka det internationella samarbetet. I anledning av händelserna den 11 september 2001 antog FATF redan i oktober samma år åtta särskilda rekommendationer avsedda att utgöra en ny standard för bekämp- ning och kriminalisering av terroristfinansiering. Det är sammantaget fråga om utomordentligt långtgående och kraftfulla åtgärder. Medlemsstaterna skall enligt dessa rekommendationer omedelbart ratificera och genomföra relevanta rättsliga instrument beslutade av Förenta Nationerna. Som ett resultat har i Sverige införts ingripande lagstiftning, som i påfallande mån brister i klarhet och vars materiella innehåll med stort fog föranlett en storm av protester, både inom och utom rättssamhället. Det som de s.k. somaliasvenskarna drabbades av är ett utflöde av dessa lagstiftningsåtgärder.

Det andra penningtvättdirektivet innebär omvälvande förändringar och utvidgningar. Den europeiska advokatorganisationen, CCBE, var under arbetet med det andra penningtvättdirektivet mycket aktiv i arbetet för att det inte alls skulle omfatta advokater eller att reglerna i vart fall skulle anpassas till advoka- tyrkets särskilda natur. Det såg länge lovande, eller i vart fall någorlunda lovande, ut. Händelserna den 11 september 2001 ställde emellertid allt på ända och det politiska motståndet bröts. Det har medfört att de nya reglerna inte bara innefattar stora förändringar utan också att de i otillräcklig utsträckning är anpassade till advokatverksamhet.

Man kan fråga sig varför 2001 års direktiv kom att omfatta många fler yrkes- kategorier än 1991 års direktiv, som i princip gällde kreditinstitut och finansiella institut enligt det direktivets definition. Det framgår av p. 13 och 14 i ingressen

(29)

av implementeringen av det första penningtvättdirektivet) har tvingat dem som ägnar sig åt penningtvätt att finna alternativa metoder för att dölja varifrån vin- ningen av brott härrör samt att det finns en tendens att de som ägnar sig åt pen- ningtvätt i ökad utsträckning är företag utanför den finansiella sektorn. Av direktivet och propositionen framgår att en sådan tendens har bekräftats också av FATF:s arbete. Det är i korthet bakgrunden till varför 2001 års direktiv har utvidgats till att omfatta ett antal tillkommande verksamheter och yrken, däri- bland advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, som alla har det gemen- samt att de ansetts särskilt sårbara för penningtvätt.

3. Den traditionella synen på skyddet för det förtroliga samtalet mellan advokat och klient

En fri och obunden advokatkår är ett fundamentalt inslag i varje rättsstat. Advo- katyrket kännetecknas av vissa kärnvärden. En central bestämmelse är 18 § i Vägledande regler om god advokatsed som föreskriver trohet och lojalitet mot klienten som en grundläggande skyldighet och därmed också en ledstjärna vid utförandet av uppdrag som advokat. Det förtroendefulla förhållandet mellan advokat och klient omgärdas av mycket starka skyddsregler. Av 8 kap. 4 § rätte- gångsbalken framgår att en överträdelse av skyldigheten att iaktta tystnadsplik- ten inte bara är ett brott mot god advokatsed utan är straffbelagt enligt 20 kap.

3 § brottsbalken. En kompletterande regel finns bl.a. i 19 § i Vägledande regler om god advokatsed. Även av 34 § andra stycket i de av regeringen fastställda stadgarna för Sveriges Advokatsamfund framgår att ledamot är, där god advo- katsed så fordrar, skyldig att förtiga vad hon eller han erfar i sin yrkesutövning.

En advokat är som huvudregel inte skyldig att vittna om något som anförtrotts honom eller henne i samband med yrkesutövningen. Undantag gäller i avsaknad av särskilt lagstöd endast vid medgivande från den som tystnadsplikten gäller till förmån för samt – för andra än försvarare – vid utredning av brott för vilka straffminimum är fängelse i två år eller mer och vissa brott mot minderåriga.

Bakom regleringen av tystnadsplikten för advokater ligger en samhällets önskan att den som söker juridisk vägledning hos en advokat skall kunna kommunicera fritt. En klient vars intresse skyddas på detta sätt kan öppet avslöja sådant som är oförmånligt om honom eller henne. De som har erfarenhet av advokatverk- samhet på det affärsjuridiska området vet att rådgivningen till en klient kan gå ut på att antingen avråda från ett tilltänkt olämpligt eller till och med olagligt förfarande eller alternativt att avbryta ett pågående förfarande. De privilegier som klienterna har enligt den traditionella uppfattningen om skyddet för det för- troliga samtalet är något som ligger i rättssamhällets intresse.

(30)

Det ligger inte bara i klienternas utan i hela rättsväsendets intresse att en advokat får ett så fullständigt och korrekt underlag som möjligt för sin bedöm- ning. På så sätt kan rättsliga förfaranden många gånger undvikas. I många andra fall befrämjar ett korrekt sakligt underlag också ett rationellt och väl utfört advo- katuppdrag. Ytterst är en god och förtroendefull relation med huvudmannen en grundförutsättning för ett väl utfört advokatuppdrag. Påfallande ofta när en advokatinsats inte är väl utförd finns ett element av bristande kontakt eller för- ståelse mellan advokat och huvudman. Ett centralt inslag i en väl utförd advo- katinsats är omvänt en god kontakt och djup förståelse och engagemang för huvudmannens problem. En grundförutsättning kan vara att de regler som advo- kater verkar under ger utrymme för en förtroendefull dialog under full sekretess, så att advokaten kan få en fullständig bild av hur saken gestaltar sig ur huvud- mannens perspektiv. Om regelsystemet däremot innebär att advokater i förhål- lande till sina klienter blir angivare, såsom polisens förlängda arm, rubbas för- utsättningarna för det förtroliga samtalet i grunden.

Advokatsamfundets disciplinnämnds avgörande i anledning av den s.k. tavel- kuppen mot Nationalmuseum är belysande för hur strängt samfundet ser på att advokater iakttar tystnadsplikt. Omständigheterna var i korthet följande.

Vid ett rån mot Nationalmuseum den 22 december 2000 tillgreps tre tavlor – en Rembrandt och två Renoir – värderade till omkring 370 Mkr. Kort tid efter rånet fick advokat A besök av X och Y. För X hade A tidigare varit offentlig försvarare och även övervakare. Han visste därför att X hade avtjänat ett flerår- igt fängelsestraff för förmögenhetsbrott. Y var tidigare okänd för A, men X berättade att han och Y hade träffats på kriminalvårdsanstalten K, där Y i likhet med X hade avtjänat ett längre fängelsestraff. X eller Y nämnde att Y hade dömts för bl.a. grovt rån. Vid besöket hos A berättade X att Y hade blivit kon- taktad av en person som i sin tur kände en person som hade upplysningar att lämna om de stulna tavlorna. X och Y ville veta på vilket sätt de eller A kunde medverka till att tavlorna återställdes utan att de gjorde sig skyldiga till brott;

’’prislappen’’ för återställande var 10 Mkr per tavla. A ringde till justitieminis- tern som befann sig utomlands. Av statssekreteraren blev han uppmanad att kontakta polisen. Innan han hann detta kontaktade polisen honom. För polisen omtalade A att det fanns en ’’prislapp’’ på tavlorna. Polisen ville se nytagna fotografier på tavlorna. Via X och Y anskaffade A sådana fotografier, dock bara på Renoirtavlorna, som han vidarebefordrade till polisen.

A anhölls men försattes på fri fot två dagar senare.

Advokatsamfundets styrelse hänsköt ärendet till Advokatsamfundets disci- plinnämnd.

X och Y åtalades för försök till grov utpressning och A för medhjälp därtill.

Tingsrätten ogillade åtalen. Svea hovrätt dömde X och Y till fängelse tre år för försök till grov utpressning i fråga om Rembrandttavlan och för grovt häleri i fråga om Renoirtavlorna samt fastställde tingsrättens frikännande dom beträf-

References

Outline

Related documents

Det är styrelsen som har ansvaret f6r att npprätta en årsredovisning som ger en rättvisande bild enligt årsredovisningslagen och f6r den interna kontroll som styrelsen bedömer

Vi har granskat årsredovisningen och bokföringen samt styrelsens förvaltning i Stiftelsen Emil Heijnes Fond för år 2007. Det är styrelsen som har ansvaret för räkenskapshand-

Vi har granskat årsredovisningen, koncernredovisningen och bokföringen samt styrelsens och generalsekreterarens förvaltning i Sveriges advokatsamfund för år 2006.. Det är styrelsen

Västra avdelningen Advokatfirman Delphi i Göteborg KB Östra Hamngatan 29. 411 10 GÖTEBORG

Staffan Cassmer, Stockholm per den 20 december 2018 Lisa Cronberg, Helsingborg per den 31 december 2018 Elin Delerud, Stockholm per den 18 januari 2019 Elin Eliasson, Stockholm

För att kunna uppfylla denna uppgift och för att på längre sikt även kunna säkerställa advokatväsendets oberoende och självreglering samt för att vidmakthålla det

Medlemmens företag ska ha rutiner för att åtgärder vidtas i syfte att skydda anställda som riskerar att utsättas för hot eller fientliga åtgärder till följd av att de granskar

Enligt huvudregeln i 11 § lagen om åtgärder mot penningtvätt får ett subjekt som omfattas av lagen inte röja för någon att en granskning av en transaktion har genomförts,