Taggspindeln Cheiracanthium elegans, ny ftir Nordeuropa, med en kort iiversikt av sllktets svenska arter
LARS J. JONSSON
Jonsson, L. J.: Taggspindeln Cheiracanthium elegans, ny fcir Nordeuropa, med en kort iiver- sikt av slektets svenska arter. [Cheiracanthium elegans, a new spider to Northem Europe, with a brief summary ofthe genus in Sweden.l - Ent. Tidskr. ll6 (1-2): 55-58. Uppsala, Sweden 1995. ISSN 0013-886x.
Cheiracanthium elegans Thorell is reported for the first time from Northem Europe. It was found in sunexposed, hot and dry edges of deciduous woods, at Stenshuvud and Kullaberg, two different rocky hills at the coast of Scania (SkAne). The status of all Cheiracanthium species known to Sweden are reported.
L. l. Jonsson, Bosgrdnden 45, 5-224 68 Lund, Sweden
Inledning
Cheiracanthium elegans Thorell iir den sjunde
taggspindeln som rapporterats frAn Sverige. Sliik- tet it artrikt. I hela viirlden iir ca 170 arter kAnda.
Bland dessa finns nlgra arter som iir giftiga ftir miinniskan (Schmidt 1993), iiven en i Sverige,
dock inte C. elegans. Sliiktet Cheiracanthium tlll- hcir familjen Clubionidae, siickspindlar, vars svenska namn syftar pA de siickliknande kokonger djuren producerar. Fcir artbestiimning av nordeu- ropeiska taggspindlar rekommenderas Wolf i
Heimer & Nentwig (1991).
Cheiracanthium elegans
Cheiracanthium elegans gcir skZil ftir sitt namn dA den verkligen iir en vacker spindel. Den gulbruna framkroppen (prosoma) er 3,0-4,5 mm lflng.
Kroppsliingden uppgAr hos honor till ca 10 mm.
Bakkroppen iir skirt grcin hos levande honor. Hos mAnga arter av Cheiracanthium hat bakkroppen (opisthosoma) ett rddbrunt mediant liingsband (som tyviirr fcirsvinner i alkohol efter ett tag). Av v6ra svenska arter har C . erraticum (Walckenaer),
C . oncognathurr Thorell och C. pennyi O. P.-Cam- bridge en rtidbrunt liingsband. Hos C. elegans sak- nas detta liingsband. C. elegans och de civriga ar- terna har endast en avlAng gul eller grA fldck ovan-
ftir hjiirtat. Epigynet hos C. elegans har en bred, dunkel, friimre kant, bredare iin hos <ivriga arter av
Cheiracanthium (Fig. l). Hos C. pennyi, som ocksA har en bred framkant p[ epigynet, iir pamingskanalen betydligt tjockare och gtir endast ett varv ovan receptaculum (se Almquist 1994).
Hos C. elegans iir pamingskanalen smal och sling- rar tre varv, varav tvA runt receptaculum (Fig. 2).
Arten tir kiind frln Mellan-, Ost- och Sydeuropa samt Turkiet. Den iir inte tidigare pAtriiffad si
lAngt norrut som Sverige. Niirmast iir den kiind
frin s<idra Tyskland (Wolf, pers. medd.) och scidra Polen (Proszynski & Starega 197 l) diir den ett ft- tal gAnger iir funnen i cirt- och buskskiktet pi
cippna och torra marker (Heimer & Nentwig
l99l). I liknande biotoper iir den hittad i manga
andra l6nder, i t. ex. Rumiinien iir den funnen pA
hriga iirter, buskar och pA ldv i trad (Sterghiu 1985). Enligt Reimoser (1937) tivervintrar de i en viivd siick under bark. Vuxna individ har pAtr[ffats i juni och seniue.
I Sverige iir hittills endast tvA honor funna p[ de tvA kustniira sklnska bergen Kullaberg och Stens- huvud. Arten finns troligtvis bara inom sml be- griinsade omrAden med ett varmt mikroklimat.
BAda omradena diir den iir patriiffad iir fredade.
Arten tillhcir de i Sverige rcidlistade evertebratema
Lars J. Jonsson
Fig. l-2. Kdnsorganet hos Cheiracanthium elegans (SK, Stenshuvud). 1. Epigyn och 2. vulva sedd ovani- frdn. Skallinjer 0,1 mm. Teckning: Sven Almquist.
Female copulatoty organ of Cheiracanthium elegans (SK, Stenshuvud). l. Epigyne and 2. dorsal view of vulva. Scale lines 0,1 mm.
(Ehnstriim et al. 1993). Den tillhcir kategori 4, alltse arter som er hdnsynskriivande.
P[ Stenshuvud petreffades en hona av Sven Almquist (pers. medd.) 3. VIL l984 pa en aven- bok i ett skogsbryn. Honan satt pl ett blad i brcist- hdjd. PA Kullaberg pAtreffade jag en hona 23.V[.
1986 pA ljung under ekkratt i en solig sydvdstbrant
(Fig. 3). PA samma stiille finns en intressant spindelfauna med bl. a. tapetserarspindeln, Atypus
affinis Eichwald (Holm 1977, pers. obs.), ver enda spindelart som tillhcir samma underordning som flgelspindlama.
56
Ent. Tidskr. 116 (1995)
Ovriga svenska arter av Cheiracanthium Flera av de <ivriga arterna i sliiktet iir endast funna ett fetal ginger i Sverige. C. campestre Lohman- der dr endast kiind frAn Skine, Blekinge, Oland och Gotland (Kronestedt 1983). Arten lever pA sandiga, torra, 6ppna marker och pA alvarmark. I Skine finns den enligt Lohmander (195 l) i "sand- marksbiotoper i Ravlunda-Maglehem samt pA slatten; iiven v. Sjtibo". Den finns fortfarande kvar pA sandig, cippen mark i Vombsiinkan vester om Sjribo, darjag pe senare tid funnit den pA sandstarr (Carex arenaria L.) och bland strandrAg (Leymus arenarius L.) pA en gammal sanddyn. Dess ut- bredning utanfcir Sverige inskriinker sig till ett fA- tal fynd i Polen och Tyskland (Heimer & Nentwig 1991). Troligtvis dr dock arten fcirbisedd, dA den st6r ndra den vanliga C. virescens (Sundevall).
Den cikiinda, dven frir mdnniskor giftiga, stora arten C. punctorium, har rapporterats frAn tvA st?illen i Sverige. Det iir den enda nordiska spindelart som kan betraktas som farlig fcir miin- niskor (Wolf 1988). Av de svenska fynden iir en- dast Lohmanders fynd frAn Oland (Lohmander 1945, Tullgren 1946) verkligen C. punctorium.
Fyndet frAn Uppland dr C. oncognathum. (5. Alm- quist pers. medd.). Lokalen pi Oland (Hcigsrum, Gladvattnet), Er kraftigt frirzindrad genom uppod- ling och den Aterfanns inte 1993 (S. Almquist pers.
obs.). C. punctorium iir rcidlistad och riiknas till
hotkategori 0, bland de arter som anses som fcir- svunna (Ehnstrcim et al. 1993). I Mellaneuropa le- ver arten pi gr[s, ris och buskar pA rippen mark, som kan vara torr, fuktig eller vAt (Wolf 1988).
Den verkar dock kriiva ett varmt mikroklimat.
Den lilla taggspindeln C. pennyi iir i Sverige bara funnen liings kusten i sydcistra SkAne, "i
stranddyner och niirmast diirinnanfcir, vid skak- ning fr6n tall och vid hAvning" liings den sandiga kusten frAn St Kcipinge till Ravlunda (Lohmander 195 I, Almquist 1994). Den iir en palearktisk art, som i norra delen av Europa ocksA iir k[nd frAn Danmark (Braendegaard 1966) och England (Ro- berts 1985).
C. oncognathanr Thorell iir en nAgot vanligare art, som lever pl klipphiillar under lav och mossa,
men aven pA varma sandhedar, ofta pA tall
(Lohmander 195 I, 1955). Den har petreffats i de
flesta sydsvenska landskap, norrut till Viirmland, tack vare Hans Lohmanders idoga insamlingsar- bete. Han fann den dock inte pA 6land. Den finns
dlr emellertid Atminstone i Byrum sand. En hanne
2
Ent. Tidskr. 116 (1995) Ta g g s p i nde I n C he irac anth ium e le gans
Fig. 3. Den sydvtistra branten av Kullaberg i Skdne. I bakgrunden ekkralten dtir taggspindeln Cheiracanthium elegans hinades. Pd berget lever mdnga intressanta vtirmekrdvande spindelarter, som tapetserarspindeln Atypus afJinis, sexdgonspindlarna Harpactea hombergi och Segestria bavaica, plattbukspindleln Trachyzelotes pedestris, stickspindlarna Agroeca cuprca, Phrurolithus minimus och Clubiona genevensis, vargspindeln Pardosa alacris, klotspindeln Theridion conigerum, krabbspindeln Ozyptila nigrita och krusntitspindeln Dictyna lalens. Foto: Lars Jonsson.
The southwest slope of Kullaberg, province of Skdne. Many rare thermophilous species of spiders live in this area,
for example Cheiracanthium elegans, Atypus affinis, Harpaclea hombergi, Segestria bavarica, Truchyzelotes pedestris, Agroeca cuprea, Phrurolithus minimus, Clubiona genevensis,
iir diir funnen av mig 2. VII. 1986, i en gles tall- plantering ndra stranddynen.
De tvi arter av sliiktet som iir nAgorlunda liitta att finna dr C. virescens och C. erraticwn (Walcke- naer). Den fiirra, som iir k[nd frAn SkAne till Upp- land, iir en mer markbunden art som finns under mossa och lavar, ofta pA hiillar. Den har ockse in- samlats vid sAllning i bland- och barrskog pA berg och under lavar pA hcigmossar (Lohmander 1954, 1956). Den senare, som er lAttast att finna, iir kiind frfln SkAne till Viirmland. Honan av C. erraticum brukar gcira ett bo i toppen av grds, ofta luddtetel (Holcus lanutus L). Ibland kan man finna boet pA
ljung eller mellan blad av andra vaxter. Man fin- ner den niira eller i sankmarker eller vid sjciar, pA betesmarker eller pA andra grasmarker.
Tack
till Andreas Wolf och Sven Almquist som har givit viir- defull information och till Bengt Gunnarsson som redi- gerat texten. Ett sarskilt tack till Sven Almquist frir att jag fitt anviinda hans teckningar.
Referenser
Almquist, S. 1994. Four species of spiders (Araneae) new to Sweden. - Ent. Tidskr. 115: ll3-117.
Braendegaard, I. 1966. Edderkopper eller spindlere I. - Danmarks fattna72. Kobenhavn. (G. E. C. Gads For- l"g)'
Ehnstrcim, B., Glirdenfors, U. & Lindelt w, A. tgg:.
Rtidlistade evertebrater i Sverige 1993. Uppsala (Databanken fdr hotade arter).
Heimer, S. & Nentwig, W 1991. Spinnen Mitteleuropas.
57
f,".''- -{
Lars J. Jonsson
Ein Bestimmungsbuch. Berlin och Hamburg (Paul Parey Verlag)
Holm, A. 1977. Kullabergs spindlar. - Kullabergs natur 15: l-29.
Kronestedt, T. 1983. Spindlar pA Olands stora alvar. - Ent. Tidskr. 104: 183-212.
Lohmander, H. 1945. Berettelse f'dr Lr 1944. - Gtiteborgs Mus. Arstr. 1944l. 14-17.
Lohmander, H. 1951. Faunistiskt fdltarbete 1949 (Ostra Skine). - G<iteborgs Mus. Arstr. 1949-1950: 148-160.
Lohmander, H. 1954. Faunistiskt fiiltarbete 1953 ffAs- tra SmAland). - Giiteborgs Mus. Arstr. 1955: 30-97.
Lohmander, H. 1955. Faunistiskt fiiltarbete 1954 (utmed Gtitalands nordgriins, 6stra halften). - Gdteborgs Mus. Arstr. 1955: 30-97.
Lohmander, H. 1956. Faunistiskt fdltarbete 1955 (hu- vudsakligen sijdra Viirmland). - G<iteborgs Mus.
Arstr. 1956:32-94.
Proszynski, J. & Starega, W. 1971. Pajaki. Aranei. Kata-
Ent. Tidskr. ll6 (1995) log Fauny Polski. XXXIII. Warszawa (Polska Akademia Nauk).
Reimoser, E. 1937. 18. Spinnentiere oder Arachnoidea (Aranea). Familie: Clubionidae oder R6hrenspinnen.
- Tierw. Dtl. 33: 43-99.
Roberts, M.J. 1985. The Spiders of Great Britain and Ireland. Vol l. Colchester (Harleys).
Schmidt, G. 1993. Giftige und gefiihrliche Spinnentiere.
Magdeburg (Die Neue B rehm-B iicherei).
Sterghiu, C. 1985. Fam Clubionidae. - Fauna Republicii Socialiste Romania: Arachnida, Volumul Y Fascicula 4. Bukarest.
Tullgren, A. 1946. Clubionidae, Zoidae och Gnaphosidae. - Svensk Spindelfauna 3, Fam. 5-7.
Stockholm.
Woll A. 1988. Cheiracanthium punctorium - Portrait einer beri.ichtigen Spinne. - Natur und Museum 118:
310-317.
forts. frdn s. 30
Scoliopteryx libatrix (plansch 22, nr. l2) miste representera en annan art, mcijligen den av Schel- juzchko 1955 beskrivnaS. aksuana frAn Centrala- sien. Lygephila viciae (plansch 23, nr. 1l) kan knappast representera den tiver stora delar av det nemorala Palearktis utbredda L. viciae, utan torde representera nAgonting annat.
B land cistpale arktiska arter represen ter ar Sy p n a astrigera (plansch 23, nr. 8) istiillet sannolikt en S.
submarginata. Samma fcirhillande giiller iiven ftil- jande ristpalearktiska arter: Lygephila recta (plansch 23, nr. L2), Belciades niveola (plansch 24, nr. 2), Bomolocha stygiana (plansch 26, nr.
l0), Bomolocha mandarina (plansch 26, nr. 14) samt den transpalearkti ska B o mo I o c ha prob o s c i -
dalis som ingendera torde kunna representera de arter som texten anger. Slutligen harjag funnit tvA arter som iir fiirviixlade: plansch 25, m.7 avbildar en Simplicia schaldusalis och nr. 8 en S. mistaca- /is, inte tvertom som figurtextema anger.
Tyviirr anges inte var de avbildade exemplaren dr funna. Men utifrfrn avbildningarna och textav- snitten fcir de hiir uppriiknade arterna (det finns kanske ytterligare exempel som jag inte hittat) 58
finns det anledning att frAga vilka som verkligen fdrekommer i Tibet. En pAminnelse sAledes till lii- saren att betrakta bokens artredovisningar med viss fcirsiktighet. Man kan nog dessutom fdrviinta sig att arter som hittills uppfattats som trans- palearktiska eller ftirekommande i stora delar av cistra palearktis i flera fall i sjlilva verket utgcirs av centralasiatiska dubbelarter.
Sammanfattningsvis: den enda tillgiingliga bo- ken som behandlar denna del av den intressanta centralasiatiska nattflyfaunan, som dock krdver en del av liisaren fcir att ge mer anvdndbar informa- tion. Tyviirr iir priset lite fdr htigt i frirhillande till
mdngden anvdndbar information och den arbetsin- sats som gAr At fcir att fA fram den. Trots allt iir boken fdr den mycket intresserade ett fcirsta bi- drag till fiirstflelsen av faunan i denna del av Palearktis. Ovningama att frirscika tyda de kine- siska artnamnen ger even nlgon inblick i det kine- siska skriftsprlkets uppbyggnad vilket kan vara intressant i sig men det iir fijrstls en helt annan historia.
Nils Hyddn
