Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 CM
si HMfeM
Allmänna Sektionen
SB.XXsic •
Sv.
Sami.
fiiäiiil . -
fi$&$É fl.
. . : "
^ j&f i ' -
S iÄ; v ^
IfliÉSIt
SVENSKA OEDNAß,
SÄLLSKAPER OCH F ÖRENINGAR
M. M.
SAMLADE OCH TRYCKTA AF P. G. BERG.
STOCKHOLM 1873.
FÖBORD.
Den samling af uppgifter rörande svenska ordnar, sällskaper, föreningar och samfund, som i föreliggande arbete innehålles, torde icke sakna sitt intresse såsom belysande en viss sida af vårt sociala lif. Detsamma ådagalägger utan tvifvel, att den associationsanda, hvil- ken utgör ett af de utmärkande dragen hos närvarande tid, äfven förstått göra sig kraftigt gällande på de mest skilda områden inom vårt fädernesland. Här, likasom öfverallt annorstädes, är dock denna associationsanda, om den än nu för tiden vida mäktigare än någonsin tillförene gifver sig tillkänna, ingalunda någon ny före
teelse. Tvärtom torde densamma endast böra betraktas såsom en stegrad utveckling af detta samfundsbegär, som innebor i sjelfva den menskliga naturen och hvil- ket de gamla grekerna åsyftade, då de kallade men- niskan ett samfunds-djur.
Denna menniskans längtan efter en närmare sam
manslutning med sina likar hade hos oss liksom öfver
allt sitt första uttryck i familjens bildande. Men allt efter som kulturen började stiga, allt efter som stats
inrättningen, för hvilken familjerna utgjorde sjelfva un
derlaget, vann ökad ordning och stadga, började äfven
en mängd olikartade intressen, sä väl andliga som ma
teriella, taga menniskornas sinnen i anspråk och förena dem inbördes. Några spår till föreningar i ett eller annat syfte skönjas redan i det hedniska tidehvarfvet, men det är först med kristendomens införande härstädes som sådana börja taga någon större fart. De sällskaper och föreningar, som då nppstodo, voro enahanda med dem, som i hela Europa under medeltiden utbredde sig och blomstrade, och hade hufvudsakligen till sitt mål dels religionens och kyrkans befästande, dels de olika handtverkeriernas utveckling och förkofran. De bestodo alltså i munk- och nunne-ordnar, brödraskap, konvivier, gillen o. s. v. Dessa sistnämnda voro föreningar af halft verldslig, halft andlig natur, i hvilka ej blott öf- vades vissa religiösa ceremonier, utan äfven st ora gästa
bud och festliga samqväm egde rum. De voro mycket spridda i vårt land och förefunnos ej blott i de för
nämsta af Sveriges städer, utan äfven i åtskilliga lands
orter. Ur handtverksgillena uppväxte skråna, som blefvo föremål för en egen lagstiftning, såsom kan finnas af tid efter annan utkommande skråordningar, och hvilka bibehöllo sig ända in i vårt århundrade, då de måste vika för en på fri konkurrens bygd näringslagstiftning.
Föreningar af annat slag än dessa förekomma endast enstaka under de båda första århundradena af den nya tiden.
Först med inträdet af den politiska brytningstid, som följde på enväldets störtande härstädes, förspörjes en något lifligare håg för sällskapers bildande. Stri
derna mellan hattar och mössor gåfvo i första hand an
ledning till de sällskaper och klubbar, som nu uppstodo
v och hvilka voro af en politisk karakter samt i allmän
het. eg de endast en kortare tillvaro. Under Gustaf III:s och hans närmaste efterträdares tid uppstodo åtskilliga politiska klubbar, till en del med ganska revolutionära tendenser, äfvensom mystiska sällskaper, alstrade under inflytande af den egendomliga anda af vantro och otro, som utmärkte här åsyftade tidehvarf.
Då efter de förkrossande olyckor, som vid detta århundrades början drabbade vårt fädernesland, den sven
ska nationalandan började förete en lika allmän som väldig lyftning, yttrade sig detta förhållande äfven i bildandet af åtskilliga sällskaper, som så väl på littera
turens och konstens som äfven andra områden sökte föra utvecklingen framåt i fosterländsk riktning.
Under de sednare årtiondena har sällskapernas an
tal varit i en oupphörlig tillväxt. Yissa grupper af så
dana hafva uppstått så att säga epidemiskt samt fort
farit med en viss lifskraft en tid bortåt, för att sedan så småningom aftaga och utdö. Detta har t. ex. varit förhållandet med Nykterhets-sällskaperna, af hvilka en mängd uppstodo på 1880-talet, men som nu i allmän
het föra ett tynande lif. Af de så kallade Bildnings- eirklarne, som för omkring 25 år sedan voro särdeles på modet och kommo till stånd på en mängd orter, återstår numera endast en, nämligen den i Carlskrona.
Skarpskytte-föreningarne, som för en 10 à 15 år sedan företedde så stor lifaktighet, befinna sig äfvenledes tyd
ligen i tillbakagående. Till den sednaste tidens säll
skaper, som i någon större mängd uppstått, höra Ar
betare-föreningar, Husbonde-föreningar, Fornminnes- och
Landskapsmåls-föreningar m. fl.
Det är ganska naturligt, att i en tid sådan som den närvarande, då den allmänna välgörenheten är sä betydlig och då årligen endast i donationer förlänas omkring 3,000,000 rdr, sällskaper med välgörande syfte skola vara ganska talrika. Bland de sällskaper, tillhö
rande denna grupp, som på sednare tiden utvecklat den mest storartade välgörenhet, torde förtjena nämnas de, som underhålla Diakoniss-inrättningen, Stockholms Sjuk
hem, Malmqvistska barnuppfostrings-anstalten, Frimurare
barnhuset m. fl.
En mycket talrik grupp utgöra de sällskaper, som enkom äro stiftade till befrämjande af ömsesidigt nöje och förströelse. Mycket skulle kunna sägas både för och emot dylika sällskaper. Å ena sidan torde de ut
visa, att familjelifvet med dess enkla, men rena förströel
ser ej mera för många eger sa mma behag och dragnings
kraft som förr, då den husliga härden utgjorde den ständigt trefliga och glada föreningspunkten för alla fa
miljens medlemmar. Men de kunna ock betraktas från en bättre sida, såsom en yttring af denna nivellerande makt, som i vår tid nedbryter skrankorna de olika klas
serna emellan. Till dessa sällskaper hör utan tvifvel en stor mängd af dem, hvilka för den stora allmänheten endast äro kända under vissa initialbokstäfver e ller siffror eller ock blott något tecken, såsom t. ex. • — —
Det torde äfven bär böra omnämnas, att utom Skan
dinavien finnas öfver 70 svenska och skandinaviska säll
skaper, kringspridda öfver hela jorden. De flesta före
komma väl i Europa eller Nordamerika, men några fin
nas äfven ända bort i Australien och Kina.
Fortfarande uppstå sällskaper nästan dagligen, ehuru
V I I