En passionssvit i Statens Historiska Museum Nilsén, Anna Fornvännen 78, 113-127 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_113 Ingår i: samla.raa.se

Nilsén, Anna

Fornvännen 78, 113-127

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_113

Ingår i: samla.raa.se

En passionssvit i Statens Historiska Museum

Av Anna Nilsén

Nilsén, A. 1983. En passionssvit i Statens Historiska Museum. (The Passion of Christ. A suite of paintings in the Museum of National Antiquities in Stock- holm.) Fornvännen 78. Stockholm.

In the Museum of National Antiquities in Stockholm are exhibited ten paint- ings from c. 1525, forming a series representing the Passion. Although of unknown origin, they have been considered as parts of a via crucis from the Convent of Vadstena or its neighbourhood. The arguments for this were not convincing, The study adduces new arguments for regarding the series as a via crucis and for connecting it with the Bridgetines but shows that it originates from the church of Tortuna in the province of Västmanland, far from Vadste- na.

Anna Nilsén. Rackarbergsgatan 42, 752 32 Uppsala, Sweden

I Statens Historiska M u s e u m ( S H M ) ingår i utställningen av medeltida föremål en serie om tio m å l a d e tavlor med motiv ur Kristi lidandeshistoria (fig. 1—10). Av någon anled- ning registrerades de inte i museets inventa- rieförteckning vid ankomsten till museet.

T a v l o r n a s ursprung har sålunda liksom tiden för d e r a s införlivande med museets samlingar varit okänt. Deras n u v a r a n d e inventarienum- m e r är 21929 A—J.

C a r l R. af Ugglas upptäckte på 1930-talet tavlorna i museets magasin och blev intresse- rad av d e m . 1938 publicerade han dem i en u p p s a t s i Fornvännen med titeln " E n svensk korsväg med målade stationsbilder", där han ingående beskrev de tio bilderna och daterade d e m till omkring 1525 eller kort före. H a n karakteriserade dem vidare som stationer i en korsväg och gissade på ett östgötskt ursprung lor d e m . En serie om femton bilder med motiv- ur passionshistorien, som uppenbarligen fun- gerat som stationsbilder, fanns nämligen do- kumentariskt belagd i Vadstena kloster (af Ugglas 1938 s. 257—58 och 268—69). Enligt af Ugglas kunde m a n tänka sig, att bildsviten i S H M kopierade en serie om femton bilder.

som funnits i Vadstena 1470 och att man s å l u n d a k u n d e tala om en " V a d s t e n a - p r a x i s "

i fråga om dylika bildsviter. Museets serie av- tavlor är som nedan skall framgå inte full- ständig.

I sin bok om Vadstena gård och kloster redogör I w a r Andersson tor ett antal nischer, som m a n funnit dels i kyrkogårdsmuren och dels i den 1506 uppförda muren kring mun- karnas t r ä d g å r d . H a n anser det möjligt, att museets tavlor är identiska med dem som funnits i V a d s t e n a och att de använts tempo- rärt i de n ä m n d a nischerna som korsvägssta- tioner (Anderson 1972, s. 149 If.). H a n s refe- rens (s. 151) till af Ugglas är felaktig. Denne h a r aldrig hävdat att museets tavlor tillhört V a d s t e n a kloster.

K o r s v ä g a r med lidandesstationer börjar in- te u p p t r ä d a i Europa förrän på 1400-talet (af Ugglas 1938 s. 244 ff.). Vanligen bestod en korsväg av en serie stationer med intervaller av ett bestämt antal steg. Antalet stationer var u n d e r medeltiden inte fixerat utan kunde variera avsevärt. En typ, vanlig omkring år 1500, utgjordes av endast två utförda bilder men med en tänkt korsvandring emellan

Fornvännen 78 < 19831

dessa. Den startade vid Pilati hus, ofta med en bild av den korsbärande J e s u s , och ända- des på Golgata med en kalvariegrupp som slutbild. En sådan korsväg kan ha funnits i H a t t u l a , Finland, d ä r både en g r u p p med den k o r s b ä r a n d e Kristus och en trolig rest av en kalvariegrupp finns bevarade. Hattula kyrka v a r invigd till Det heliga korset och var dess- utom vallfartskyrka, vilket ökar trolighcten av- idén om en korsväg i H a t t u l a . Den som utför- ligast behandlat d e n n a är mig veterligt I.

Kronqvist i uppsatsen " H a t t u l a n kirkon py- hän ristin muistoja" (Hattula kyrkas Helga- k o r s m i n n e n ) , 1942. D e n n a typ av korsväg lägger tonvikten på själva korsbärandet, och dess logiska slutpunkt är Golgata. K. A.

Kneller anför i sin Geschichte der Kreuzweg- andachl, 1908, ett stort antal exempel på den- na m e r renodlade typ av korsväg. Han påpe- kar (s. 121), att m a n kan särskilja den från en m i n d r e klart definierad typ, som tillåter sce- ner ur hela lidandeshistorien. I en sådan me- ra liberalt utformad korsväg kunde även triumfatoriska scener ingå (jfr nedan). Det är m e d tanke på det stora antalet bilder troligen till d e n n a typ som Vadstenasviten hört, även om också den förra kunde ha fler scener än två, så t. ex. A d a m Kraffts korsväg från omkr.

1505 i N u r n b e r g , som framställde Kristi sju fall. Sannolikt hörde den förmodade korsvä- gen på den s. k. Pelarbacken i Stockholm, troligen tillkommen 1511, till den typ som b e t o n a d e korsbärandet. Den hade tre statio- ner: K o r s b ä r a n d e t , J e s u s dignar under korset och J e s u s på korset, omgiven av Maria och J o h a n n e s (Hildebrand 1898—1903 del III s.

404 och af Ugglas 1938 s. 248). Några fler korsvägar inom det medeltida Sverige än de h ä r n ä m n d a är så vitt mig bekant inle kända.

Det å t e r s t å r att se, om af Ugglas har rätt i sin förmodan att sviten i S H M skall läggas till de o v a n n ä m n d a och om den har med Vadstena att göra. O m den verkligen är en korsvägssv it bör den föras till den typ som Vadstenasviten sannolikt har representerat.

M e n i n g e n med korsvägsandakten var att den fromme skulle besöka de olika stationer- na och i stilla begrundan leva sig in i Kristi lidande ungefär som en pilgrim som besöker heliga platser. Enligt en bok från 1400-talet

o m andliga pilgrimsfärder, Der Kalvarienberg, k u n d e m a n på det beskrivna sättet hjälpa Kristus att bära korset och sålunda underlät- ta h a n s lidande (Kneller 1908 s. 17). Att man själv genom att företa sådana korsvägsvand- ringar ökade sina möjligheter till ett saligt liv efter d e t t a eller genom en med vandringen förbunden avlat kunde nå en fördel redan i jordelivet i form av syndaförlåtelse gjorde korsvägarna attraktiva för de troende. Det var inte alltid så noga med de i korsvägsböc- kerna angivna intervallerna. I en anvisning från 1521 om hur m a n o r d n a r en korsväg står uttryckligen: " I s t auch nicht noth, so viel Schritte zu gehen, als eine jede Weite trifft;

v i d besser ist, viel und weit gehen mit dem Herzen und Gebet, denn mit den Fiissen"

(Kneller 1908 s. 70). Citatet betonar som sy- nes också vikten av inlevelse.

af Ugglas avslutar sin o v a n n ä m n d a upp- sats med en förhoppning, att något v ittnesmål ur den äldre topografiska litteraturen eller pä a n n a t sätt någon upplysning i framtiden skall k u n n a klargöra varifrån den aktuella sviten av tavlor h ä r s t a m m a r och låter sin studie m y n n a ut i en eftcrlysning (s. 268). Efter snart ett halvsekel har det nu blivit möjligt att besvara hans fråga. Innan dess skall emeller- tid tavlorna presenteras.

De tio tavlorna är utförda i oljefärg direkt på träet (gran) utan grundering. De är märk- ta i överkanten med gotiska minuskelbokstä- ver från a till o tör att markera vilken ordning de skall ha inom serien. De skiljer sig från v a r a n d r a i storlek, vilket, som nedan skall visas, till största delen beror på sekundär be- a r b e t n i n g , af Ugglas tycks i sin uppsats utgå från att tavlornas ursprungliga utseende är bevarat (s. 231 f ) , vilket alltså inte är fallet.

Höjden varierar i n u v a r a n d e skick mellan 42 och 43,5 cm och bredden mellan 30 och 37 cm. Den ursprungliga höjden är ingenstans b e v a r a d men bör ha n ä r m a t sig 44 cm, och b r e d d e n , som antagligen varierat något, kan ha legat någonstans kring 37 cm. Tavlorna h a r i ursprungligt skick varit någorlunda lika stora.

Även tavlornas tjocklek har åtgärdats. De

h a r varit tillverkade av 2,5—3 cm tjocka

plankor, och ytan har varit j ä m n på båda

sidor. Den förefaller dock vara sekundärt be- a r b e t a d på baksidan i en del fall. Vissa ytor h a r b e h a n d l a t s med mejsel på ett ganska skickligt sätt, medan a n d r a bär spår av grov tillyxning. T a v l o r n a i och o är så gott som o r ö r d a på baksidan, m e d a n a fått halva baksi- d a n förtunnad genom mejsling. Mest förtun- nad är tavla k, som gjorts så tunn, att den vid något tillfälle spruckit och måst limmas ihop.

De flesta av tavlorna är avfasade både upp- till och nedtill pä baksidan men tavlorna i och o endast nedtill. Långsidornas kanter bär på sina ställen färgspår, d ä r originalytan är be- v a r a d och kan ursprungligen ha varit målade.

Baksidan kan inte ha varit tänkt att ses. Sam- m a gäller framsidans övre kantbård, som är svart och oornerad samt försedd med den n ä m n d a bokstavsmärkningen, som sitter för- skjuten i förhållande till mitten. Den nedre b å r d e n d ä r e m o t har inskrifter och är prydd m e d enkla o r n a m e n t .

Spikhål av olika form och storlek förekom- m e r i överkanten och, på alla tavlor utom två, även på mitten. Ytterligare ett system för fast- hållning finns på långsidornas kanter på sju av tavlorna, d ä r man finner hål med rester efter träpluggar. T r e tavlor saknar sådana plugghål. De mindre spikhålen sitter glest och h a r inga försänkta märken efter spikhuvudet, vilket är fallet med de större hålen. Detta tyder på, att de mindre spikarna använts lor att hålla fast en list, medan de större har a n v ä n t s för att fixera tavlorna på annat sätt.

De små spikarna och pluggarna bör ha an- vänts för arrangcring av tavlorna till en skärm, m e d a n de större spikarnas använd- ning är mera osäker, särskilt som de förekom- m e r oregelbundet. Kanske har de använts vid någon reparation lör att förstärka. Sannolikt är alla spikhålen sekundära.

S u m m a n av d e n n a genomgång av tavlor- nas tekniska tillstånd blir, atl serien ur- sprungligen bestått av någorlunda jämnslora tavlor med bemålning på framsidan oeh even- tuellt på långsidornas kanter. De har inte från början varit avfasade. Någon gång men inte nödvändigtvis från början har de suttit i cn s k ä r m , fasthållna upptill av en list, som dolt den övre b å r d e n . Nedtill har tavlorna aldrig varit lästspikade. Den nedre bården har varit

tänkt a t t ses, varför tavlorna ursprungligen h a r vilat på ett underlag av något slag, troli- gen inskjutna bakom en list, som hållit last d e m upptill, (jfr af Ugglas s. 258—259).

F ä r g s p å r e n på långsidornas kanter kan tyda på att dessa en gång varit avsedda att synas.

Av det som ovan sagts är det ingenting som motsäger, att tavlorna ursprungligen kan ha varit separat m o n t e r a d e från varandra som stationsbilder i en korsväg.

al Ugglas har noggrant beskrivit målning- a r n a och i synnerhet de där förekommande m o d e d r ä k t e r n a , som utgör ett intressant in- slag i bilderna. M a n kan tala om en verklig p a r a d av dräkter. Eftersom en utförlig be- skrivning av målningarna redan föreligger, kan motiven h ä r presenteras mer översiktligt.

Den detaljintresserade hänvisas till af Ugglas' u p p s a t s . Den datering av bilderna till omkr.

1525, som af Ugglas gjort med ledning av- d r ä k t e r n a (s. 236), förefaller rimlig.

Som n ä m n t är tavlorna ordnade alfabetiskt från a till o, vilket skulle innebära ett sam- m a n l a g t antal av fjorton, eftersom bokstaven j troligen inte var representerad. Av de fjorton tavlorna h a r alltså endast tio bevarats: a. b, c, d. e. g, i. k, troligen / (bokstaven är borthug- gen) och o. T a v l o r n a f h, m och n fattas, af Ugglas r ä k n a r med att serien kan ha fortsatt m e d någon bild efter o och att tavlornas antal varit d e t s a m m a som i Vadstena, dvs. femton (s. 259 ff.). Av skäl som nedan skall framgå tror j a g , att serien stannat vid o. De bevarade tavlornas motiv är följande:

a. Jesus tar avsked ar sin moder (lig. 1). M a n ser en g r u p p om lyra personer med Maria och J e s u s i förgrunden. Bilden är stympad i vän-

stra kanten, d ä r några små fragment vittnar om att en person funnits till vänster om Ma- ria. Motivet har sålunda varit symmetriskt u p p b y g g t . H u v u d p e r s o n e r n a är i färd med atl ta avsked av v a r a n d r a och räcker varandra h a n d e n , b å d a med böjda huvuden till tecken på sorg. M a r i a höjer en (lik av sin klädnad mot ansiktet som för att torka tårarna. Mel- lan h u v u d p e r s o n e r n a ser vi i bakgrunden J u - d a s Iskariot med rött hår och penningpung s a m t huvudet avbildat i profil. Hans viktiga roll i det d r a m a som med denna bild tar sin början markeras genom hans placering i bil-

Fomvännen 78 < 1983)

Fig. 1. Tavla a. Jesu avsked från sin moder. Text: "iesus nazaren [us]". —Tafel a. Jesu Abschied von seiner Mut- ter.

dens centrum. Till höger i bilden ser vi apos- teln Petrus. Den försvunna personen till vän- ster om Maria har med stor sannolikhet varit aposteln Johannes. I bildens nederkant läser vi i gotisk minuskel "iesus nazaren[us]", dvs.

Jesus från Nazaret.

b. Getsemane (fig. 2—3). Jesus ligger på knä i bön till vänster i bakgrunden. Framför ho- nom står en kalk med nedstuckna pinored- skap. I skyn visar sig Gud, och Den Helige Ande svävar ned mot den knätällande Jesus, som svettas blod (Luk. 22:44). I stället för ängeln, som evangelisten Lukas talar om, ser vi alltså Gud och Den Helige Ande (lig. 3), ett utslag av den tendens till betonande av Tre- enigheten, som är typiskt för senmedeltiden. I förgrunden till höger sover de tre apostlarna.

Den nedre kantbården har texten "alpha et o[mega] de[us] et homo", dvs. "(jag är) be- gynnelsen och änden, gud och människa".

Fig. 2. Tavla b. Jesu bön i Getsemane. Text: "alpha et o[mega) de[us] et homo". —Tafel b, Gethsemane.

Det skulle inte förvåna, om tavlornas antal anpassats just till denna skriftrad.

c. Judas förråder Jesus (fig. 4). Bilden är som ofta förekommer under medeltiden en simul- tanframställning. Judas omfamnar Jesus i centrum av bilden, medan Petrus likt en bö- del griper tag i Malkus' hår och mattar med svärdet som om han tänkte hugga huvudet av- honom — en ovanligt drastisk framställning av händelsen. Med sin högra hand helår Je- sus redan det avhuggna örat. Till höger vän- tar soldater och överstepräster. I bildens ne- derkant läser vi ordet "messias", alltså inte

"melhas", som af Ugglas anger (s. 240).

d. Jesus inför Pilatus (fig. 5). Pilatus sitter till vänster i bilden på en tron. Hans hustru står bredvid. Av gesterna kan man se, att de talar med varandra. Scenen syftar på Matt. 27:19, där det står, att Pilatus' hustru försöker förmå sin man att inte befatta sig med en oskyldig.

Jesus står med nedslagna ögon inför sin do-

mare. Den ene fångvaktaren, en neger, håller

i repet, som Jesu händer är bundna med. En

hund ligger på fotsteget till tronen, troligen

Fig. 3. Tavla b. Detalj. Tre- enighetens idé betonas. — Ta- Icl b. Ausschnill. DerGedanke der Dreieinigkeil wird betont.

ett genremässigt inslag utan djupare mening i detta sammanhang. I bildens nedre bård står skrivet "agios", dvs. det grekiska uttrycket for

"helig".

e. Gisslandet (lig. 6). Scenen utspelas i en palatsliknande miljö. Jesus står bunden med händerna i kors bakom landryggen mot en valv bärande pelare. Två knektar i färggranna modedräkter gisslar honom med risknippe re-

spektive gissel. Den ene av knektarna bär skrivdon i sitt gehäng. En liten figur i förgrun- den binder ivrigt ris till ett spöknippe, troli- gen en genremässig detalj liksom skrivdonen.

Väggen bakom de agerande är ornerad med sirliga rankor. I bildkanden nedanför Kristi fötter står ordet "tctragramafton]", en judisk benämning för Gud (af Ugglas s. 242).

J. Denna tavla är försvunnen. Bilden kan

Fornvännen 78 (1983)

^twaÉuWLf ' ~~^HM(eO

4j

tåffl&r^SaM tS&A^i

A vJLWSb'^ Å

K ^«ärjo!*^Ärak

£'?M^»"''~'n

i^^Br^i

k^kr ^^S^B^I

/

|5L^ - T|

LjH

Jg

Fig. 4. Tavla c Judas förråder Jesus. Text; "messias"

Tafel r.Judas verrät Jesus.

Fig. 5. Tavla d. Jesus infor Pilatus. Text: "agios"

Tafel a

. Jesus vor Pilatus.

Fig. 6. Tavla e. Gisslandet. Text: "tetragrama[ton) Tafel e. Geissclung.

Fig. 7. Tavla g. Korsbärandet. Text: "heloy". —Tafelj

Kreuztragung.

Fig. 8. Tavla i. Fastnaglandet vid korset. Text:

nuel". —Tafel i. Kreuzannagelung.

'Erna- Fig. 9. Tavla k. Golgata. Jesus på korset, omgiven av- Maria och Johannes. — Tafel k. Golgatha. Jesus am Kreuz. von Maria und Johannes umgeben.

Fig. 10. Tavla / (?) saluatori[s] iesus".—

Kristi begråtande. Text: "signum Tafel / (?). Beweinung Christi.

Fig. 11. Tavla o. Uppståndelsen, deus". Tafel o. Aufcrstehung.

Text: "immortalis

Förmännen 78 (1983)

ha föreställt Törnekröningen, Ecce homo eller B e s p o t t d s e n (af Ugglas s. 260).

g. Korsbärandet (fig. 7). Ledd med ett rep av- en knekt i prålig dräkt bär J e s u s med sviktan- de steg det T-fbrmade korset. Bakom honom g å r en Simon av Cyrene i miniatyrformat.

H a n stöder sig på en käpp och hjälper Jesus b ä r a korset. En ung plågoande d r a r J e s u s i håret. Till höger i bilden beskådar Maria och J o h a n n e s den nesliga färden. U n d e r Jesus

står i k a n t b å r d e n "heloy", dvs. "min G u d " . Bilden ä r beskuren. Ursprungligen har man k u n n a t se både knekten till vänster och J o - h a n n e s till höger i sin helhet.

k. Tavlan är n u m e r a försvunnen men kan ha föreställt hur J e s u s berövas sina kläder, en scen som ofta förekommer i passionssviter, af Ugglas r ä k n a r med att tavlan föreställt Jesu möte med Veronika (s. 260), eftersom denna scen är särskilt typisk för korsvägar.

i. Faslnaglandet vid korset (fig. 8). Korset be- finner sig diagonalt i bilden. J e s u s ligger ut- sträckt på korset. T r e knektar är i färd med att driva in grova spikar i hans händer och g e n o m de korslagda lotterna. En fjärde drar i ett rep, som bundits om hans fotleder och tänjer på så sätt ut hans kropp, en detalj, som al Ugglas tolkar som en förberedelse för kors- resandet, vilket är en vanlig missuppfattning av repets a n v ä n d n i n g i denna scen. I Speculum humanae salvationis (Cap. X X I I I : rad 13—16) och i den medeltida Maria-sagan {Fornsvenskt legendarium 3, s. 89) samt i den heliga Birgittas uppenbarelser (1:10) beskrivs hur man på g r y m m a s t e sätt sträcker ut J e s u kropp på kor- set med hjälp av rep. I bildens nedre kant- b å r d står skrivet " e m a n u d " (jfr nedan).

k. Jesus på korset (fig. 9). Framställningen är av typ kalvariegrupp med Maria och J o h a n - nes i sörjande poser på var sin sida om korset.

M a r i a står med böjt huvud och händerna s a m m a n p r e s s a d e , medan J o h a n n e s lör högra h a n d e n mot sitt ansikte som i ångest. Detta är den tavla som är mest illa åtgången p. g. a.

bearbetningar, och nederkantens text är ty- v ä r r borthuggen.

/ (?). Kristi begråtande (lig. 10). O m någon av de försvunna tavlorna föreställt Korsncd- tagningen bör den ha varit märkt / och Begrå- t a n d e t i stället m. Tavlan är stympad upptill.

Sannolikt h a r förutom bokstavsmärkningen också en skylt med bokstäverna I N R I av frag- m e n t att d ö m a funnits över korset. Maria sitter med ryggen mot korsets stam och håller den ä n n u blödande, döde sonen i sitt sköte.

H e n n e s bröst är genomborrat av ett svärd till tecken på hennes bedrövelse. Maria Magda- lena sitter till vänster om henne och håller den dödes huvud i sitt knä. Till höger ser vi J o h a n n e s i sorg med tårar på kinden oeh hu-

v udet lutat mot högra handen. I nederkanten står " s i g n u m saluatori[s] iesus".

m och n. Förutsatt att inte Nedtagandet från korset ingått i sviten (jfr ovan under /) kan dessa försvunna tavlor ha föreställt Grav- läggningen och Kristus i dödsriket, vilket också af Ugglas a n t a r (s. 260).

o. Uppståndelsen (lig. 11). Kristus med fladd- r a n d e mantel, uppståndelsefana i handen och s å r m ä r k t a h ä n d e r oeh fötter syns omstrålad inom en m a n d o r l a . På ömse sidor sover gra- vens väktare. Själva graven är inte markerad.

U n d e r J e s u fötter står i bildkanten " i m m o r t a - lis d e u s " .

Det är ganska logiskt att anta, att Uppstån- delsen h a r utgjort finalen i denna passions- svit, b å d e genom att denna scen bildar höjd- p u n k t e n i passionsdramat och genom att tav- lan bär beteckningen o.

Sviten skulle alltså ha börjat med a, dvs.

alfa, och slutat med o. dvs. omega, begynnel- sen och ä n d e n på det grekiska alfabetet och samtidigt en definition på Kristus (jfr b o v a n ) . En sådan lärd finess skulle vi kunna v ä n t a oss i d e t t a s a m m a n h a n g . Ty om vi ser n ä r m a r e på ovanstående bildtexter, finner vi att de varken är inadekvata i förhållande till bilderna eller klumpiga försök att pråla med l ä r d o m , som af Ugglas antyder (s. 238). Inte heller är de felstavade. Det exempel på detta som han anför, nämligen " m e l h a s " på tavla c, vilket han anser vara en felskrivning for

" M a l c h u s " eller " m e l e c h " (s. 240), är som framgått en felläsning från hans sida. I övrigt är det fråga om typiskt medeltida stavningar.

N å g r a direkta regler för stavning fanns inte

u n d e r medeltiden. Därför kan denna variera

avsevärt. T e x t e r n a på de tio tavlorna har ka-

r a k t ä r av beteckningar eller definitioner lör

G u d eller Kristus. Ibland har de beskrivande

k a r a k t ä r . Men hela tiden syftar de på Kristus i den aktuella bilden, vilket också styrks av att texten ibland förskjutits i förhållande till bild- mitten för att h a m n a just under Kristus, t. c-x.

i bild d (lig. 4). Vi skall nedan se närmare på texterna.

I tavla a, J e s u s tar avsked från sin moder (lig. 1), betonas hans mänskliga karaktär, in- te b a r a genom att man ser honom tillsam- m a n s med hans jordiska moder utan också g e n o m texten "iesus nazarenuj", som förbin- d e r h o n o m med en jordisk födelseort.

T a v l a b (fig. 2), Getsemane, visar Jesus inför förverkligandet av den gudomliga mis- sion, för vars skull han tagit mänsklig gestalt.

Den h a r texten " a l p h a et o[mega] deus et h o m o " , som, förutom att den beskriver Guds storhet också karakteriserar J e s u s som både G u d och människa.

T a v l a c (lig. 4), J u d a s förråder Jesus, som representerar det ögonblick, då den konkreta delen av frälsningsverket påbörjas, har texten

" m e s s i a s " , dvs. G u d s smorde, den konung, som j u d a r n a väntade på. G u d s son. Jesus medger att han är denne Messias, t. ex. i M a r k . 14: 61—62. J u s t detta skulle bli den främsta anklagelsen mot honom och själva anledningen till dödsdomen.

T a v l a d (fig. 5), J e s u s inför Pilatus, har beteckningen "[hjagios", helig, som i detta s a m m a n h a n g beskriver J e s u s som särskild från det jordiska. O r d e t kan också användas om G u d . Anklagad lör brott, beskrivs Jesus av textförlättaren som helig.

T a v l a t (fig. 6), Gisslandet, visar Messias, G u d s son, utsatt lör en behandling som till- kom brottslingar. Textförfattaren stegrar sin beskrivning av J e s u s till atl beteckna honom som G u d . " T e t r a g r a m m a t o n " , de fyra bok- stäverna, är liktydigt med namnet Jahve, dvs.

G u d .

T a v l a g (lig. 7) har Korsbärandet som mo- tiv och b ä r texten "heloy", dvs. "eloi", som är en possessiv form av " e l " och betyder "min G u d " (jfr M a r k . 15:34). M a n bör i detta sam- m a n h a n g inte se uttrycket som ett av Jesu ord på korset utan sätta det i samband med text- författaren eller bildens betraktare. Det är d e n n e s G u d , som släpar det tunga korset, af Ugglas m e n a r att ordet skall läsas " E l o a h "

(s. 243), vilket enligt honom är en hebreisk g u d s b e n ä m n i n g . Men eftersom bokslaven y u n d e r medeltiden vanligen står lör i och ordet lär m e n i n g så som det ser ut, finns det ingen a n l e d n i n g att söka efter någon a n n a n form.

T a v l a i (fig. 8) är Fastnaglandet. Jesus be- tecknas h ä r som E m m a n u e l , vilket går tillba- ka på Jesaja 7:14—16 och M a t t . 1:21—23. På det första stället omtalas, att en ung kvinna skall löda en son, som skall kallas Emmanuel, vilket betyder " m e d oss G u d " . Av fortsätt- ningen framgår, att denne skall frälsa J u d a från fiender. M a t t e u s låter den gammaltesta- mentliga utsagan syfta på J e s u födelse. Så som E m m a n u e l räddat sitt folk, så skall Jesus frälsa sitt, dvs. mänskligheten, från synd. I F a s t n a g l a n d e t ser vi det blodiga frälsnings- offrets törsta akt. I nästa bild, vars text gått förlorad, fullbordas offret genom Jesu död pä korset.

T a v l a / (tig. 10) framställer Kristi begrå- t a n d e med den tillhörande texten "signum saluatoris iesus", dvs. "Frälsarens, Jesu, tec- k e n " . D e n n a text kan törst förefalla svårbe- griplig i s a m m a n h a n g e t . Lttrycket syftar i a l l m ä n h e t på I H S , dvs. Jesus-monogrammet.

Något s å d a n t finns emellertid inte i bilden, ö v e r korset har med största sannolikhet stått I N R I . T e x t e n avser knappast dessa bokstä- ver. V a d ger då bilden tör ledtråd? Fräls- ningsverket är fullbordat. J e s u ligger död i M a r i a s knä, fortfarande blödande ur de fem såren. D e n n a ovanliga detalj hör till det man först lägger märke till liksom svärdet i Marias bröst. Det senare kan dock inte ha något sam- m a n h a n g med texten. Kvarstår alltså Krisli fem sår, ur vilka blodet ännu d r o p p a r mot m a r k e n . D e n n a drastiska detalj drar upp- m ä r k s a m h e t e n till såren. Vanligen framställs den d ö d e Kristus bestänkt med blod, som levrat sig. Det bör vara de fem såren, som här skall tolkas som J e s u tecken. Detta är inte orimligt med tanke på den betydelse de fem såren fick under senmedeltiden. Så t. ex. hör Kristi s å r m ä r k t a hjärta, händer oeh lotter till de m a r k a n t a inslagen i Rosenkransframställ- ningar. Hos den heliga Birgitta påminns vi i åtskilliga uppenbarelser om de fem såren och i synnerhet hjärtesåret, som här placerats i bildmitten. " D e t tycktes mig då, som om mitt

Fornvännen 78 (1983)

eget hjärta genomborrades, när jag såg min älskade Sons hjärta g e n o m b o r r a t " , beskriver M a r i a i en uppenbarelse fcir Birgitta sin smär- ta (1:10). Vi skall också komma ihåg, att de fem såren utgjorde ett speciellt kännetecken lör den birgittinska dräkten (jfr Lindgren- Fridell 1964, Kristi fem sår). Genom sina fem sår h a r J e s u s frälst människosläktet. De bör alltså k u n n a tolkas som Frälsarens, Jesu, tec- ken.

Tavla o (fig. 11). Uppståndelsen, visar Kristus, triumferande över döden. Texten

" i m m o r t a l i s d e u s " är en klar hänsyftning på d e t t a .

M e d tanke på att alla tavlorna har texter, som på olika sätt beskriver Kristi väsen och egenskaper, är det naturligt, att som ovan föreslagits, tänka sig att tavlornas antal genom att sträcka sig från a till o skall utgöra en s a m m a n f a t t a n d e gudsdelinition: "Jag iir begynnelsen och ä n d e n " . Tillsammans utgör de b e v a r a d e definitionerna en successiv steg- ring från det mänskliga till det gudomliga. I evangelierna skildras J e s u s på ett likartat sätt först som människa fcir att i samband med sitt lidande förhärligas. Detta förhärligande kröns av hans triumf över döden och him- melsfärd. N ä r textförfattaren i lidandessce- nerna betonar J e s u konungsliga och gudomli- ga k a r a k t ä r , vill han inskärpa, att Gud själv måste genomgå lidande och förnedring tör att r ä d d a mänskligheten från tbrtappelse.

Ser m a n på detta sätt på texterna finner m a n dels ett s a m m a n h a n g mellan text och bild. dels mellan dessa passionstavlor och evangeliernas förkunnelse. Den som formule- rat texterna kan ha varit lärd präst eller and- lig. K a n s k e var målaren cn munk. Någon visshet om detta går knappast att fa.

O m tavlorna bildat en serie från a till o enligl det latinska alfabetet bör deras antal ha varit fjorton och inte lemton, som af Ugglas tänkt sig, n ä r han sätter dem i s a m b a n d med de femton lidandesstationerna i den korsväg som funnits i V a d s t e n a .

T a v l o r n a kommer emellertid inte från V a d s t e n a eller ens dess närhet. De kommer från T o r t u n a kyrka i V ä s t m a n l a n d . När Hans H i l d e b r a n d 1866 i tjänsten besökte T o r t u n a

kyrka, noterade han en rad av små fyrkantiga tav lor, som fanns uppsatta på utsidan av den g å n g som ledde lill predikstolen. Han konsta- terade, att de var "icke synnerligen väl måla- de m e n högst charakteristiska för tidens drägt m. m . " , en beskrivning, som man gärna in- s t ä m m e r i. H a n daterade dem lill 1500-talet ( r a p p o r t 11 sept. 1866 i A T A ) . Tavlornas ä m n e n var enligl Hildebrand: " 1 . J u d a s med p u n g e n och eldrött hår. 2. J e s u s tager afsked af M a r i a . S.Jesus i Getsemane. 4. Jesus helår det a l h u g g n a örat. 5. Hudflängningcn. 6.

Christus inför Pilatus. 7. Christus bär korset.

8. Fastnaglingen på korset. 9. Christus på korset. 10. J e s u s död i Marias knä, ett svärd i hennes hjärta. Nedanför Signum salvaloris Jesus. 1 1. Uppståndelsen: J e s u s med en låna i en aureola. Vid sidorna två sofvande kriga- r e . "

H i l d e b r a n d s beskrivning stämmer i detalj med tavlorna i S H M . Särskilt läster man sig vid tavlorna 10 och 11, som har sådana ka- rakteristika, att de knappast kan avse några a n d r a än de två sista i S H M : s serie. Det enda som förvirrar är den törsta tavlan och antalc-t elva. Ser m a n emellertid på den törsta tavlan i S H M : s svit, finner m a n den J u d a s som Hil- d e b r a n d beskriver stående mellan Jesus och M a r i a i avskedsscencn. Det troligaste är, att H i l d e b r a n d vid renskrivningen av sina an- teckningar misstagit sig. Alldeles säkert har h a n läst sig vid den frapperande rödhåriga u p p e n b a r e l s e n med pungen som ett särskilt intressant inslag i den första bilden och note- rat d e n n e J u d a s , innan han beskrivit resten av bilden. Det har sedan vid utskriften varit lätt att tro, att det rört sig om en särskild bild av J u d a s . Alternativet skulle vara, att det fun- nits en bild av hur J u d a s säljer Jesus eller av den h ä n g d e Judas, men då hade bilderna an- tagligen betecknats så. Inte heller finns det någon logisk plats lör dessa motiv bland de felande n u m r e n inom bokstavsserien. Som n e d a n skall framgå, omtalas i alla andra h a n d l i n g a r endasl tio tav lor.

Enligt ett kyrkostämmoprotokoll i T o r t u n a

kyrkoarkiv, d a t e r a t 30 juni 1867, var socken-

m ä n n e n d e n n a dag kallade till möte för att

avgöra frågan om försäljning till S H M av den

g a m l a altartavlan, två skulpturer, S. Göran

och draken saml "ett i sjelfva predikstolstrap- pan insatt måladt bräde, hvarpå åtskilliga figurer i g a m m a l d a g s drägter funnos anbrag- ta, och voro alla öfverens o m " , alt för det e r b j u d n a priset av 100 riksdaler riksmynt a v y t t r a samtliga n ä m n d a inventarier. Köpel h a d e föreslagits av Hildebrand, medan pros- ten A m a r k åtagit sig att framföra förslaget om försäljningen till församlingen (Handl. 4/6

1867 § 239 i A T A ) . Av del o v a n n ä m n d a kyr- kostämmoprotokollet framgår att Greve G.

M. H a m i l t o n pä Hedensberg försökt hindra försäljningen "af dessa (ör sin höga älder vär- derika p r y d n a d e r " . I cn dagboksanteckning ( u t d r a g i A T A ) uttrycker greven samma dag sin förtrytelse; " E n regnig dag, ehuru hela d a g e n var j a g i T h o r t u n a kyrka, efter Guds- tjensten hölls kyrkostämma, då det vandali- ska beslutet fattades att taga 100 Rmt tör det g a m l a altarskåpet, St Göran, 2'"' helgonbil- der, s a m t de 10 st smä tallor, som prydde u p p g å n g e n till Predikstolen( . . .). Att altar- skåpet såldes var stor skada för kyrkan, men ingen fanns som delade min åsigt." Greve H a m i l t o n åtog sig att packa in föremålen och se till alt de kom till museet. Detta torde ha g r u n d a t sig på omtanke om föremålen. Greve H a m i l t o n var konstsamlare och kan förmodas ha känt ett sådant ansvar. Att i varje fall altarskåpet vid d e n n a tid inte värdesattes av församlingen framgår av Hildebrands redo- görelse för besöket i Tortuna (avskrift i ATA

11 sept. 1866), d ä r han meddelar all altarskå- pet står u n d a n s a t t i t o m k a m m a r e n , "der det redan lär hafva tagit någon skada". 1 samma h a n d l i n g föreslår han inköpet av de aktuella föremålen: " . . . om skåpet inlöses borde i köpet inbegripas de två träbilderna i samma t o r n k a m m a r e , af hvilka den ena, biskopsbil- den, är välgjord och icke mycket skadad, äf- vensom raden af småtallor, som bekläda gängen lill predikstolstrappan. Dessa senare ä r o visserligen vedervärdigt illa målade, men v ärdcrika, e m e d a n de gifva goda prot på ti- dens kostymer."

En h a n d l i n g i ATA, daterad 12 november 1867, meddelar " a l t från Thortuna i Vest- m a n l a n d inkommit ett gammall altarskåp med öfverskrift på Latin, en bild af S:t Göran s t r i d a n d e mot draken, samt en Konung och

en Biskops bild". Några tavlor nämns inte i d e n n a handling. Men som framgått var de innefattade i köpei och torde ha kommit till museet separat. De kan också ha ansetts liir obetydliga att n ä m n a . En av tavlorna bär på baksidan påskriften "Grefve Hamilton, S t o c k h o l m " , uppställd som en adress med Stoc kholm understruket. Denna tavla, som är mycket smutsad pä baksidan, har tydligen legat överst i cn bunt med lav lor. som genom grevens försorg fraktats lill Stockholm.

De äldsta inventarierna tiger om predik- Stolstavloma. 1740 a n a r man (eir forsla gäng- en d e r a s existens (Inv. 1740 i Landsarkivet i

U p p s a l a ) : " U r a n Sacristian iir wid norra mu- ren en g ä n g til predikstolen med mäladt s c h r a n k och dör utan lås." Det står visserli- gen inle. alt del iir fråga om etl skrank med bilder. Men beskrivningen " m å l a t " skulle- k n a p p a t ha tillagts, om det inte varit fråga om s å d a n a . Nästa gång skranket o m n ä m n s är i ett inventarium från 1830 (Landsark. i L p p - sala): "T Choret tinnes 1 med skrank frånskild g å n g med dör och lås gående från sakristian till predikstolen." Någon målning nämns inte d e n n a gång. 1844 gjorde kyrkoherden Lars Restadius en beskrivning av kyrkan. H a n är utförligare beträffande skranket (s. 11): " P å ett trädskrank, som ifrån kyrkan åtskiljer gången till Predikstolen, äro liera scener utur Christi lidandes historia målade, hvartöruian en oläslig öfverskrift i munkstil tinnes". I en not till d e n n a beskrivning tillägger han:

" D e n n a munkskrift kan så mycket mindre läsas, som en åspikad lisi döljer stiirre delen af o r d e n . " Den predikstol, som det här är frågan om, ersatte 1644 en äldre, sannolikt lian 1500-talet. M a n kan utgå från att tavlor- na fanns på plats i skranket Ii. o. m. 1644.

O m skranket funnits på plats före bytet av- predikstol, kan tavlorna ha suttit i detta ända sedan 1500-talet och kommit pa plats i sam- b a n d med uppsättningen av den föregående predikstolen, vars tillkomstår vi inle känner. I b å d a fallen bör användningen v ara sekundär, eftersom tavlorna, som ovan framgått stym- pats, så att delar av motiv och text försvunnit.

Inte heller iveks alla tavlor ha kommit till a n v ä n d n i n g , då skranket byggdes. M a n kan därför utgå från att de ursprungligen hatt cn

Fmnväimen 78(1983)

a n n a n uppgift.

af Ugglas har, som vi sett, velat bevisa, att de aktuella tavlorna utgjort del av en korsväg om femton tavlor, tillkommen under inflytan- de från en liknande svit i Vadstena, och att de kommit till museet från Östergötland. Iwar A n d e r s o n har velat se tavlorna som identiska med d e m som funnits i Vadstena. Det senare a n t a g a n d e t kan alltså avfärdas, likaså att tav- lorna skulle k o m m a från Östergötland. Men är det fråga om en stationssvit, och är denna i så fall influerad från Vadstena?

O v a n h a r redan diskuterats huruvida tav- lorna kan ha varit monterade separat från v a r a n d r a som stationerna i en korsväg, vilket befanns sannolikt, även om den nuvarande avfäsningen är sekundär. Det finns alltså inga tekniska hinder för att af Ugglas' bedömning av a n v ä n d n i n g e n skulle vara riktig. När det gäller motiven är det två som särskilt upptar h a n s intresse, nämligen Jesu avsked till sin m o d e r och Uppståndelsen (s. 238 ff. och s.

261 tf.). Det första används p. g. a. sin ovan- lighet som a r g u m e n t för att det skulle vara fråga om en korsväg samtidigt som det vallar h o n o m problem, eftersom han endast kunnat påvisa det i a n d r a s a m m a n h a n g än korsvä- gar. V a d han då förbiser är att en av de författare, som han refererar till, nämligen Kneller, faktiskt anför ett sådant exempel på a n v ä n d n i n g av motivet. I den ovan citerade korsvägsboken från 1521 utgör avskedsseenen den första av de sjutton stationer (ej femton som af Ugglas anger, s. 267) som rekommen- d e r a s (Kneller 1908, s. 69). Seriens innehåll s t ä m m e r dock inte i övrigt särskilt väl med den i S H M och kan inte ha varit förebild (eir d e n n a . Den bevisar endast att motivet före- kom i k o r s v ä g s s a m m a n h a n g vid den tid- p u n k t , d å Tortunasviten målades. Men detta faktum kan tas som argument för att sviten verkligen har haft funktion av korsväg. En- bart scenens ovanlighet duger inte som så- d a n t .

Ä n n u svårare kan det tyckas vara att place- ra in en triumfatorisk framställning som U p p - ståndelsen i ett korsvägssammanhang. De exempel på Uppståndelsen som af Ugglas n ä m n e r (s. 265) är dels tagna från andra sam- m a n h a n g än korsvägar, t. ex. Diirers pas-

sionssviter, dels från åtskilligt yngre material.

Ett exempel är felaktigt. Det sistnämnda gäl- ler det e n d a medeltida exemplet, korsvägen på M o n t e Varallo vid Milano, vars tre äldsta stationer var Heliga gravens kapell, Maria vid korset och Himmelsfärden, tillkomna

1491—93 (Kneller, 1908, s. 22). Det är den s i s t n ä m n d a stationen som af Ugglas förväxlat m e d Uppståndelsen. Det har inte lyckats mig, att hitta ett enda exempel på en korsväg med d e n n a scen i Knellers bok, som har karaktär av exempelsamling. Däremot har jag på sam- m a ställe (s. 153 tf.) funnit ytterligare ett me- deltida exempel på Himmelsfärden som kors- vägsstation. Den återfinns i en korsvägsbok med stor spridning, författad av en präst vid n a m n " B e t h l e m " någon gång under 1400- talets tre sista decennier. Den spreds i tyska, holländska, franska versioner och översattes också till latin. Aven om boken inte innehåller vare sig Avskedsscenen eller Uppståndelsen är den i detta s a m m a n h a n g intressant, dels tor att den i likhet med korsvägen på Monte V a r a l l o företer scener, som inte har med Kristi lidande att göra, dels för sina andakts- föreskrifter och de upplysningar om stationer- n a s beskaffenhet, som den ger. O v a n har tidi- gare n ä m n t s de två olika typerna av korsväg tillsammans med antagandet att den i Vad- stena hört till den här beskrivna, icke strikt l i d a n d e s a n k n u t n a , typen. O m en scen som Himmelsfärden kunde lörekomma är det väl inte fcir djärvt att förmoda, att den lika för- h ä r l i g a n d e framställningen av Uppståndelsen h a r k u n n a t lörekomma i korsvägssamman- h a n g .

I herr Bethlems nyssnämnda bok finner vi n å g r a av de speciella d r a g som utmärker Tor- t u n a t a v l o r n a (Kneller, 1908, s. 155 f ) : Med t å l a m o d fördrar J e s u s de lidanden han utsätts för. H a n s moder åser blek, med dödens färg i ansiktet, sonens vandring med det tunga kor- set (fig. 7). I Getsemane ber han och svettas blod (tig. 3). Blodstänkt släpar han korset.

M e n det kanske intressantaste är att boken precis som T o r t u n a - t a v l o r n a s texter betonar, a t t det är K o n u n g e n , G u d e n , som i lidandes- scenerna låter sig förödmjukas och plågas.

Författaren beskriver Marias smärta, då hon

ser sin son, " d e n König der Herrlichkeit",

lida. och i den bön som hör till domsscenen i Pilati hus sägs bl. a: " D a standest du, un- schuldiger König der Könige, Schöpfer aller K r e a t u r e n und Richter aller Richter. . ."

K a n s k e har i ena fallet Himmelsfärden oeh i det a n d r a Uppståndelsen haft funktionen att visa påtagligt, att Kristus inte bara är offer- l a m m e t utan också odödlig G u d , den som har makt att r ä d d a människan undan evig död. I herr Bethlems bok utlovas omfattande avlat åt d e m som ä g n a r sig åt den föreskrivna an- d a k t e n . Aven i Vadstena var som nämnt av- latsförmåner förbundna med den där befintli- ga korsvägen. Det torde vara rimligt att be- trakta själva a n d a n i herr Bethlems korsv iigs- beskrivning som representativ även f ö r ä n d r a korsvägar, inte minst genom dess spridning och långvariga användning. Aven om den in- te varit förebild för Tortunatavlorna, så har den visat, att dessa går att innehållsligt foga in i k o r s v ä g s s a m m a n h a n g . Att därtill ett så pass ovanligt motiv som Kristi avsked till sin m o d e r också går att påvisa i en korsvägsbok.

som är samtida med T o r t u n a t a v l o r n a , styrker ytterligare af Ugglas a n t a g a n d e , att T o r t u n a - tavlorna haft funktion av korsväg.

Det återstår här att undersöka, om tavlor- na kan uppvisa a n d r a kriterier på ett sam- b a n d med V a d s t e n a än den numerära likhet- en, som för övrigt inte är fullständig. Antalet stationer torde dock inte ha varit så viktigt som af Ugglas ansett och kan helt enkelt inte a n v ä n d a s som bevis för ett samband. Det fanns som n ä m n t inga regler för stationernas antal u n d e r medeltiden. Korsvägar av myc- ket varierande omfattning och innehåll före- k o m m e r i Knellers stora exempelsamling. Det antal som T o r t u n a t a v l o r n a företräder har i senare tid blivit regel. O m Vadstenastatio- n e r n a , som n ä m n s första gången 1470, varit femton, så kan T o r t u n a s t a t i o n c r n a från om- kring år 1525 mycket väl ha varit fjorton och ä n d å ha ett s a m b a n d med Vadstena. Någon

" v a d s t c n a p r a x i s " behöver inte ha förelegat vad beträffar antalet. Innehållsligt ansluter sig vissa detaljer i skildringen väl till motsva- r a n d e beskrivningar i den heliga Birgittas uppenbarelser, så t. ex. sättet att sträcka ut kroppen med rep i Fastnaglandet (jfr ovan), b e t o n a n d e t av de fem såren och i svnncrhet

sidosåret, det myckna blodet på Kristi kropp och svärdet i Marias bröst. Intet av detta är unikt lor uppenbarelserna men framhävs där.

Den kanske viktigaste bilden i serien är Be- g r å t a n d e t med Frälsarens tecken, som här är j u s t Kristi lem sår. Även för Vadstenanun-

n o r n a var de fem såren ett signum, framhävt g e n o m birgittinerkronan med de fem sårmär- kena. Särskilt intressant i detta s a m m a n h a n g är att tavlorna kommer från T o r t u n a kyrka.

vars kalkmålningar uppvisar ett birgittinskt inflytande (Nilsén 1983). Detta faktum gör inte bara s a m b a n d e t med Vadstena troligt utan stöder också antagandet att det är fråga om cn korsväg. Det skulle annars vara svårt att förstå h u r en så pass sällsynt företeelse skulle finnas just i T o r t u n a . H u r det birgittin- ska inflytandet nått T o r t u n a diskuteras i den n y s s n ä m n d a uppsatsen om kalkmålningarna, varlor jag här inte går n ä r m a r e in på detta.

Av o v a n s t å e n d e följer att af Ugglas, den bris- t a n d e bevisföringen till trots, haft rätt på vä- sentliga punkter. Det torde sålunda vara frå- ga om stationsbilder, tillkomna under infly- t a n d e frän Vadstena. Till de inledningsvis n ä m n d a svenska korsvägarna kan vi alltså våga lägga den i T o r t u n a .

Referenser

Anderson, I. 1972. (ädslena gård och kloster. Stockholm Birgitta. Den heliga Birgitta. Himmelska uppenbarelser.

Övers. Tryggve Lunden. Bd 1. Malmö 1957.

Hildebrand, H. 1898—1903. Sveriges medeltid. Bd I och III. Slockholm.

Kneller, K. A. 1908. Geschichte der Kreuzwegandac ht von den Anfängen bis zur völligen Ausbildung. Stim- men aus Mana-Laach. XXV. Krgäiizungsband. Frei- burg im Brcisgau.

Kronqvist. I. 1941. I lat ml.m lurkon pyhän rislin mulsiu- ja. Suomen museo XI. I ///,

Lindgren-Fridell. M. 1964. Kristi fem sår. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid.

Nilsén, A. 1983. Kalkmålningarna i Tortuna kyrka. Ima- gine smedievales. ArsSuetica 7. Uppsala.

Restadius, L. 1980. Kort beskrijning öfver Thortuna Socken!. . .) 1844. Tortuna.

af Ugglas, C:. R. 1938. En svensk korsväg med målade stationsbildcr. I—II. Fornvännen 33.

Otryckta handlingar i Vitterhetsakademiens Antikvarisk-Topografiska Arkiv (ATA), Stockholm, Landsarkivci i Uppsala saml Tortuna kyrkas arkiv i Tortuna prästgård.

Bilderna är tagna av författaren.

Förmännen 78 11983)

Ein Passionszvklus im Statens Historiska M u s e u m

In Statens Historiska Museum in Slockholm befinden sich zehn Tafeln aus Fithtenholz mit Olfarben gemalt. Die Farben sind bunt, und die Ausfiihrung ist einfach. Die um 1525 gemalten Tafeln schildern das Leiden Ghristi.

Ihre Reihcnfölge wird durch gotische Minus- keln von a-o bezeichnct. Fs gab somit ur- spriinglich vierzehn Tafeln, von d e n c n ^ , h, m und n heute fehlen.

Die Tafeln weisen durchgchcnd Beschädi- g u n g e n auf, die durch ihre sckundäre Ver- w e n d u n g entstanden sind. Die erhaltenen T a - fclbilder stellen dar: Jesu Abschied von seiner

M u t t e r ; im G a r t e n Gethscmane; Jesus wird von Judas verratcn; Jesus vor Pilatus; Geis- selung; K r e u z t r a g u n g ; Kreuzannagclung; J e - sus a m K r e u z , von M a r i a und Johannes um- geben; Bcweinung und Aufcrstehung (Abb.

1 — 1 1 ) . J e d e Tafel trägt einen Text (bei k verloren), in dem die verschiedenen Eigen- schaften Christi bezeichnet oder beschrieben werden — vom Menschlichen in ,,iesus naza- r e n ( u s ) " iiber das Königliche im Begriff ,,messias" bis hin zum Göttlichen in ,,immor- talis d e u s " . Auch die Anzahl, von a-o, konnte als eine Gottesdefmition aufgefasst werden.

,,Ego sum alpha et o m e g a " . Vermutlich

schricb die Texte ein gclchrtcr Geistlicher.

M a n känn in der oben besihriebenen Su-i- g c r u n g der Texte eine Analogie zur ,,Verherr- lichung C h r i s t i " in den Evangelien sehen.

D u r c h sein Leiden wird Christus verherrlidit.

Ein wichtigcs Bild isl die Bcweinung (Abb.

10), die mit dem Text ..signum saluaiori(s) i e s u s " versehen ist. Die fiinf Wunden Christi sind hier stark betont und sollcn als das ,,sig- n u m " aufgefasst werden. Das Motiv gehört mil der spätmillelalterlidien Leidensmystik z u s a m m e n und kommt z. B. in Verbindung mit d e m Rosenkranz vor. Fiir die Birgittiner waren die fiinf W u n d e n wirklich ein ..sig- n u m " (vgl. z. B. die Birgittinerkrone), beson- ders wichtig tur die Stifterin des Salvatoror- d e n s , die heilige Birgitte, war die Seitenwun- de, die wir hier zenlral in der Bildmille an-

gebracht finden. In mehreren Offenbarungen wird von M a r i a s Sehmerz beim Durchbohren des Hcrzens ihres Sohnes gesprochen. ,,Es s d i i c n mir, als werde mein eigenes Herz d u r c h b o h r t . . .", erzählt die Muttergottes Birgitte (1:10). So sehen wir auch Marias Sehmerz in diesem Bild ausgedriic kt.

C a r l R. af Ugglas machte 1938 geltend, dass wir cs bei den Tafeln mit einem Kreuz- wcg zu tun haben und das dieser eine Kopie des n u r aus Dokumenten bekannten Kreuz- wegs im Birgittinerkloster von Vadstena d a r s t d l e . In V a d s t e n a existiertcn funfzchn Tafeln, und die Folge im Museum enthielt urspriinglich vierzehn Darstellungen. af Ugg- las meintc jedoch, dass es möglicherweise eine Tafel p gegeben haben känn. Die vermu- tete U b e r e i n s t i m m u n g der Anzahl sowie die T a t s a c h e , dass in Vadstena ein Kreuzweg v o r h a n d e n war, fiihrte er als Argumente liir einen Z u s a m m e n h a n g mit diesem Ort an und mcinte, dass der U r s p r u n g der Tafeln in der N ä h e von V a d s t e n a zu suchen sei. Iwar An- derson (1972) betrachtete die Tafeln des Mu- seums und die verschwundenen Vadstenata- Idn als identisch.

Die in diesem Aufsatz vorgdegten Doku- m e n t e beweisen aber, dass die Tafeln aus der K i r c h e von Tortuna in Västmanland stam- m e n , wo sie bis zum J a h r e 1867 als Teile einer S t h r a n k c benutzt wurden. Diese Verwen- d u n g w a r jedoch sekundär, was auch die o b e n g e n a n n t e n Beschädigungen erklärt.

Technisch gesehen spricht nichts dagegen.

dass die Tafeln einmal getrennt voneinandcr in einem Kreuzweg monticrt waren.

Problematischer ist ihr Inhalt, besonders

was die erste und letzte Szene anbelangt. Fiir

die erste — den Abschied — känn af Ugglas

kein Beispiel unier den Kreuzwegcn linden,

n u r unter den Holzschiiittspassionen. Er hat

beim Suchen indessen d n in Niimberg ge-

druckles Kreuzwegsbiichlcin von 1521 iiber-

sehen (Kneller 1908, 69), dessen erste Station

ebenfalls den Abschied schildert. Bcmerkens-

wert ist, dass das Buch mit den Tortunatafeln zeitgenössisch ist. Das Motiv känn also der Krcuzwegsikonographic hinzugefugt worden sein. Af Ugglas meint, dass es sich wohl in solchen Z u s a m m e n h a n g einpassen lässt, aber d u r c h d a s Motiv ,,Jesus begegnet seiner Mut- t e r " ersetzt worden sei. Beide Motive belin- clcii sich jedoch unter den Stationen des Krcuzuegsbiichleins und könnten vermutlich nicht gcgeneinander ausgetauscht werden, da sie verschiedene Funktionen hatten. Er er- blickt aber in der Ungewöhnlichkeit des Mo- tivs ein Kriterium dafiir, dass es sich um ei- nen K r e u z w e g handelt. Fiir das letzte Motiv, die Aufcrstehung, fiihrt cr nur d n , leider feh- lerhaftes, Beispiel an, nämlich den Kreuzweg d e s M o n t e Varallo in Italien, wo man ein anderes Motiv findet. Es ist die Himmelfahrt von 1491—93 die auch nicht zu der eigent- lichen Passion gehört. Die anderen Beispiele sind nachtridentinisch odcr Holzschnittspas- sionen e n t n o m m e n . Es ist mir nicht gelungen.

ein einziges Beispiel der Aufcrstehung in Ver- b i n d u n g mit einem mitldaltcrlichen Kreuz- WCg zu enldecken, wohl aber eine weitere Himmelfahrt, die sich in einem sehr ver- breitcten, von einem Priester namens Bethlem im letzten Viertel des X V . Jahrhunderts gc- sc luiebenen Buch befindet (Kneller, 153 ff.).

Es gibt zwei T y p e n von Kreuzwegcn. von d e n e n der eine nur den Weg nach Golgatha

beschreibt und der andere die ganze Lei- densgeschichte bchandelt. Das Kreuzwegs- biichlein vertritt den letzteren T y p , bei dem also ein verherrlidiendcs Motiv wie die Him- melfahrt auftreten känn. Da die Kreuzwegs- tkonographie während des Mittelalters recht iiiieinheitlich isl, konnte man sich naturlich denken, dass ein ähnlich verherrlidiendcs

Motiv wie die Aufcrstehung vorkommen durfte. Das obengenannte Buch von Bethlem hat mit den Tortunatafeln ein Merkmal ge- mein. In den Leidensszenen liegt das Haupl- gewicht auf Christi Majestät und Göttlich- keit, im Buch etwa in der Szene bei Pilatus:

,,Da standest du, unschuldiger König der Kö- nige . . ." usw. oder in der Beschreibung von M a r i a s Sehmerz, da sie ihren Sohn, ,,den Kci- nig der Herrlichkeit", leiden sieht. In Tortu- na linden wir unter den Leidensszenen u. a.

Texte wie ,,messias" und . . t c t r a g r a m m a t o n "

geschricben. In beiden Fallen hat man die M a c h t und Grosse Gottes auch in der Er- niedrigung betonen wollen. U m die Mensch- en zu retten, muss Gott selber leiden. Ablass w a r häuiig mit der Krcuzwegsandacht ver- b u n d e n , so in Vadstena, so in dem Buch Bethlems.

Die technischen U m s t ä n d e , die verschie- d e n e n Motive und der Sinn der T o r t u n a t a l d n lassen v e r m u t e n , dass es sich wirklich um einen Kreuzweg handelt.

Besteht aber zwischen dem Kreuzweg von T o r t u n a und dem aus Vadstena ein Zusam- m e n h a n g ? O b e n wurde ein eventuell birgitti- nischer Eintluss angedeutet. Dies wäre indes- sen nicht ausreichend, um von einer Ver- b i n d u n g zu sprechen, wenn man niehl noch a n d e r e Kriterien anliihren konnte. Ein sol- ches ist, dass die Tafeln aus T o r t u n a kom- men, wo auch die Wandmalereien der Kirche birgittinischen Einlluss aufweisen (Nilsén

1983).

Alle die hier vorgelegten Argumcnte maeh- en es glaubhaft, dass in der Kirche von Tor- t u n a ein von Vadstena beeinllusster Kreuz- weg existiert hat.

Photographien vom Verfasser.

Förmännen 78 11983