Visby medeltida rådhus Yrwing, Hugo Fornvännen 1-7 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1985_001 Ingår i: samla.raa.se

(1)

Visby medeltida rådhus Yrwing, Hugo

Fornvännen 1-7

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1985_001 Ingår i: samla.raa.se

(2)

Visby medeltida rådhus

Av Hugo Yrwing

Yrwing, H. 1985. Visby medeltida rådhus (The medieval town hall at Visby).

Fornvännen 80. Stockholm.

In the 1920's an exeavation was made of a building in Stora Torget in Visby which had been the medieval town hall of the city. Widely differing opinions have been presented, concerning the building date of the hall ranging from the early o the late 15th century. As the western end-wall of the town hall adjoined to that of the Franciscan Convent Church of S. Karin, the wall of S. Karin being the younger, it is important ta establish the building date of this church.

A hitherto unobserved statement in the diary of the Visby Franciscan Convent gives the date 1413 for the completion of the vaults and the Church, So the building of the town hall probably began after 1398, when Gotland was conquered by the Teutonic Order, and was completed in 1413 or shortly after.

Hugo Yrwing, östra Vallgatan 39, S-22361 Lund, Sweden.

När kan ett rådhus tidigast ha byggts i Visby?

D e n tyska rådsinstitutionen torde ha införts i Visby omkring år 1260. Urkundligt kan den beläggas först 1268 och sedan på nytt 1274 (Yrwing m a n u s , Visby Hansestad på Got- land.) Visbysamhället var då delat på två stadssamhällen med var sitt råd, såsom klart framgår av urkundsmaterialet. Samarbete mellan dessa stadssamhällen och före 1288 även med öns landsbygd har varit nödvän- digt. Vi kan iaktta detta samarbete i funktion ä n n u 1286, då en livländsk kogge, lastad med pottaska, hade underlåtit att avge deklara- tion, n ä r den passerade Visbyhamnen. Även landstinget ingrep då tillsammans med de gotländska och tyska r å d m ä n n e n samt borgerskapet i Visby för att fa rättvisa till stånd, g e n o m att brottet sonades till "Universis m e r c a t o r i b u s " , d . v . s . "alla k ö p m ä n " (LE- C U B 1:505; Yrwing 1940 s. 302 f ) .

Visby torde ha varit som livaktigast kring mitten av 1200-talet men staden behöll ända till 1390-talet sin ställning som en betydande hansestad, och under hela denna tid bör om- rådet ovanför den gamla h a m n e n ha varit det

centrala. Inga gotländska källor nämner nå- got r å d h u s under d e n n a tid. I ett danskt

1500-talsverk (SRD I s. 292) uppges däremot att ett r å d h u s börjat byggas i Visby 1317.

S a m m a n t r ä d e s l o k a l e r för de båda rådskret- s a r n a , även g e m e n s a m m a , måste självklart ha funnits dessförinnan. Enbart en känd byggnad kan då komma i fråga för rådssam- m a n t r ä d e n a , nämligen Vinhuset. J a g har tidigare skildrat aktiviteter och förhållanden i V i s b y h a m n e n vid tiden för stadslagens tillkomst, vilka vittnar om att stadens centrum fanns ovanför h a m n e n (Yrwing 1978 s. 188).

J o h a n Fineman talar i beskrivningarna till sina kartor över Visby om ett litet torg på S t r a n d g a t a n . En gång säger han om torget

" R o l a n d kallat" och en a n n a n "Roland Olim Fisktorget" (Yrwing 1978 s. 189). Mitt på d e t t a torg h a r Vinhuset legat och på det mås- te en g å n g en Rolandsstaty ha stått. Endast så kan n a m n e t förklaras. Rolandsstatyer före- kom tidigt på 1200-talet men blev vanliga i de tyska s t ä d e r n a först med 1300-talet. De sym- boliserade tydligen ett konglomerat av rättig- heter och friheter, i synnerhet oberoende av

Fornvännen 80 (1985)

(3)

2 H. Yrwing

lokala stadsherrar och frihet att välja stadens styrelse, frihet att befästa staden och frihet från tullar och avgifter men också stadens h a n d h a v a n d e av rättvisan (A. D. Gathen s. 5 ff.). Rolandsstatyerna placerades därför gär- na på torgen intill rådhusen, d ä r friheterna bevakades och rättvisan utövades.

M a n måste fråga sig, när en Rolandsstaty kan ha placerats på torget i Visby. Torgplat- sen går, som arkeologiska undersökningar vi- sat, tillbaka till 1100-talet och då säkerligen tidigt 1100-tal. Naturligt synes, att det inte kan ha skett förrän i s a m b a n d med eller sna- rare efter frigörelsen från beroendet av landstinget och underkastelsen under den svenske k o n u n g e n 1288. Först d å torde en Rolands- staty av trä eller sten ha placerats vid Vinhu- set som symbol för stadens fria ställning. Vin- husets tillkomst hör s a m m a n med vinimpor- ten. Det har byggts för att det importerade vinet d ä r skulle kontrolleras, prissättas och avgiftsbeläggas, och det vänder fasaden med dess fyra d u b b e l p o r t a r mot den gamla hamnen som vittnesbörd om att det hör samman med aktiviteterna där. Mot Strandgatan var d u b b e l p o r t a r n a enklare.

O m ett r å d h u s börjat byggas i Visby 1317, skulle m a n vänta att finna ordet i Visby tyska stadslag, som blev färdigt under 1340-talets första hälft. Så är emellertid inte fallet. I stadslagen stadgas, att 1/3 av rådet, d . v . s . 12 r å d m ä n , årligen skulle fungera som sittande råd " u p p e d e m e h u s e " , d . v . s . i huset (1:1:2).

På a n n a t ställe talas om den folksamling, som samlats utanför "huset då rådet sitter i rätten

— in der möte butene vor deme huse, so w a n n e der rad sittet dat richte" ( L X I L 1 ) . Även om " R a d h u s , R a t h u u s " är det vanliga ordet i tyska stadslagar (Ausgewählte Urkun- d e n nr 172:1, 217, 206, 402:1,4) förekommer dock i Osnabriicks bestämmelser om rådsval uttrycken " g a e n up dat H u s " och " u p dat H u s vor de m e y n h e y t " (ibid.nr 171:1,2). Det är rimligt att m a n i 1340-talets lagtext nöjt sig m e d beteckningen " h u s e t " i stället för Vinhu- set, om d e t t a åsyftas. Det är dock inte möjligt att bygga något på att stadslagen undviker termen " R a d h u s " då " h u s e t " kan användas i lagtexter om rådhuset, fast det vore förvå- n a n s v ä r t om ett rådhus börjat byggas 1317.

Källmaterialets uppgifter om elt rådhusbygge i Visby 1312 och 1317

Hamsforts uppgift om ett rådhusbygge i Vis- by 1317 är av osäkert värde. Den kan inte beläggas i medeltida material. Cornelius Hamsfort d.y. (1564—1627) var hovläkare hos d a n s k e konungen men ägnade sig samtidigt åt att samla uppgifter till en Danmarkshisto- ria ur a n n a l e r och krönikor och ibland även ur brev i arkiven. Dessa förde han sedan sam- m a n i annalistisk form, dvs. under respektive å r t a l , dock utan inre s a m m a n h a n g .

Uppgiften om Visby, som placerats sist i en längre u p p r ä k n i n g under år 1317 (SRD I s.

299), lyder: " W i s b y in Gothia Insula praeto- r i u m condi coepit". M a n skulle väntat "in G o t h l a n d i a I n s u l a " , om uppgiften hämtats ur en gotländsk källa. " G o t h i a " är beteckning för G ö t a l a n d . Det bör vara fråga om ett kom- p l e t t e r a n d e tillägg av honom själv. Även i a n d r a s a m m a n h a n g n ä m n e r han nämligen ön u n d e r beteckningen " G o t h i a " (Ibid. t.ex. s.

3 1 0 , 3 1 9 , 3 3 0 ) .

Strelow m e n a r att Kalvskinnshuset byggts å r 1312 som bostad för den svenske konungen vid hans besök på ön. Konungabostad förblev det, ä n d a tills Erik av Pommern byggde slot- tet Visborg. Därefter övergick det i borgerskapets h ä n d e r (s. 155). Detta är en typisk S t r d o w k o n s t r u k t i o n . Enligt medeltida källor kallades huset " V i n h u s e t " , och i det fanns

" S t a d s k ä l l a r e n " , d ä r det importerade vinet kontrollerades, prissattes och lagrades före di- stribueringen, således en byggnad med direkt a n k n y t n i n g till h a m n e n (Yrwing 1978 s.

191 0-

H o s Strelow möter emellertid också uppgiften o m att ett r å d h u s byggts i Visby 1317 (s.

158). Någon form av kontakt mellan Strelow och Hamsfort är en obevisbar men nära till h a n d s liggande förklaring. Uppgiften har emellertid berett Strelow bekymmer, då han visste, att ting enligt stadslagen hölls på torget u n d e r bar himmel. Så var det "fordom", m e n a r h a n , men inte efter 1317, då rådhuset kom till. I s a m m a n h a n g e t nämner han endast ett torg, nämligen "deris Fiskertorff", dit han förlägger Kalvskinnshuset. Rådssittningar hölls enligt Strelow " p a a den store Raadstu- fue", som också låg på Fisketorget, dvs. i

(4)

Kalvskinnshuset. Tydligen skall, vad han kallat "lilla r å d h u s e t " , 1317 ha ersatt Vinhuset.

Som vi ovan sett, torde stadslagen med

" h u s e t " åsyfta Vinhuset, på vars andra vå- ning rådets s a m m a n t r ä d e n antagligen hölls och d ä r Strelows "store Raadstufue" måste ha funnits. D e n n a sammanträdeslokal kan beläggas i urkundsmaterialet. Den 17 juli 1317 utfärdade nämligen m u n k a r n a Willeki- nus från Livland och J o h a n n e s från Dort- m u n d ett intyg om att de personligen varit n ä r v a r a n d e "in consistorio dominorum con- sulum wisbycensium", dvs. i Visbyrådets ses- sionssal, n ä r Mariaförsamlingen valde Göbe- linus från Gryten, kyrkoherde i S:t Per, till kyrkoherde för S:ta Marias ena hälft — " m e - d i e t a s " — (DS 111:2114). Detta innebär att valet av kyrkoherde vid S:ta Maria 1317 sked- d e i rådets sammanträdeslokal i Vinhuset, ty V i n h u s e t måste den 17/7 1317 ha fungerat som r å d h u s .

N ä r Visby stadslag vid mitten av 1340-talet förelåg i kodifierad form, hade Vinhuset fort- farande kvar sina gamla uppgifter, vilket framgår av bestämmelserna i lagen, såsom vi n e d a n skall se (se även Yrwing 1978 s. 189f,

191 f ) . Vinhuset är således äldre än 1317. Det torde senast ha byggts under 1260-talet, då de b å d a stadssamhällena bevisligen existerar vid sidan av v a r a n d r a . Därmed återstår endast möjligheten, att rådhuset på Stora torget skulle ha börjat byggas 1317. Så kan emellertid inte vara fallet. Det är först med 1390- talet, dvs. med vitalianernas u p p t r ä d a n d e , som h a m n e n s centrala betydelse i staden bör- j a t undergrävas, och det är först med Tyska

o r d e n s direkta ingripande i öns förvaltning och försvar, konstaterbart i källorna, som V i n h u s e t s minskade betydelse kan ha fört med sig ett rådhusbygge på Stora torget, när T y s k a orden 1398 antagligen delvis övertog det i v ä n t a n på ett eget slottsbygge. Inte hel- ler Hamsforts uppgift kan därför accepteras.

Visby stadslag och rådhusfrågan

Stadslagen förelåg, som nämnts, före mitten av 1340-talet. T r a n s i t o h a n d e l n gjorde då fort- farande Rolandstorget med Vinhuset till c e n t r u m i Visby. H a m n e n präglades vid den tiden som förut av liv och rörelse under seg-

lingsperioden. V a r o r lossades och lastades.

T u n n o r , fyllda med varor av olika slag, tyg- packar, i synnerhet innehållande scharlakan eller kläde från Gent samt kläde från Ypern, Dixmuiden, Brygge, Utrecht, Poperingen och Doorn, läster sältran och centner salt, omta- las i stadslagen. Fraktavtal slöts, och frakter b e s t ä m d e s varvid två r å d m ä n kontrollerade, vad som överenskoms. ö v e r l a s t e r fick inte förekomma. O m sådan konstaterades, måste den föras i land löre avfärden (Yrwing 1978 s.

188).

En särskild frid rådde i h a m n o m r å d e t , och v å l d s h a n d l i n g a r d ä r bestraffades med dubbla 40-marksböter. I stadgandet om tveböte (1:10) heter det, att en m a n är i tveböte " p å långa bryggan, på skeppet, vari hans gods är, det m å vara mindre eller större, och dessutom ifråga om allt vad som sker i hamnen av s l a g s m å l " (se n e d a n ) . Vid " t v e b ö t e " skulle full bevisning ske, och sådan förelåg, om två r å d m ä n intygade riktigheten i anklagelsen.

Därvid skulle två gotländska vittna om nord- bor och två tyska i övriga fall. En gotländsk och en tysk kunde dock vittna i fråga om alla nationaliteter.

M a n h a r emellertid ett bestämt intryck av att n ä r stadslagen i 1:12 stadgar, att full bevisning skulle ske genom vittnen i fråga om våldsbrott, som begicks på långa bryggan och i folksamlingen utanför " h u s e t " , när rådet satt till doms, m e d a n allt som skedde i hamnen, d. v. s. ute i själva h a m n o m r å d e t med de d ä r liggande skeppen, skulle avgöras med skeppare eller befraktare som vittnen, såvida det inte rörde sig om mord, så räknar lagen

" h u s e t utanför vilket folksamlingen skett, när rådet satt till d o m s " , med till hamnområdets speciella fridsterräng. " H u s e t " måste då av s a m m a n h a n g e t att d ö m a avse Vinhuset. Det- ta gör även Hamsforts uppgift om att ett råd- hus börjat byggas i Visby 1317 tvivelaktig.

I transitohandelns Visby med Strandga- tans m å n g a magasinsbyggnader fungerade Rolandstorget ä n n u som centrum, när stadslagen kom till. Det var städernas rådskolle- gier, som lättade beslut om uppställande av Rolandsstatyer. I Visby bör ett sådant beslut ha fattats först in på 1300-talet, då Rolands- statyer började bli vanliga i de nordtyska stä-

Fommnnen 30 (1985)

(5)

4 H. Yrwing

d e r n a . Statyn bör ha stått vid Vinhuset, som ä n n u d å stadslagen kom till, tydligen fungerade som r å d h u s . En flyttning av torgplatsen och sätet för r å d s s a m m a n t r ä d e n a kan inte ha blivit aktuell, så länge Visby någorlunda för- m å d d e h ä v d a sin ställning inom transitohandeln, vilket ä n n u var fallet vid mitten av

1300-talet, såsom framgår av stadslagens skildring av aktiviteterna i hamnen. En för- ä n d r i n g inträdde emellertid med 1390-talet, d å vitalianerna fick fotfäste på Gotland och kom att behärska även Visby. Detta fick all- varliga följder. H a m n e n blev osäker, handels- skeppen undvek att gå in i öns hamnar, och transitohandeln u p p h ö r d e nästan helt. H a n - delsutbytet med landsbygden ökade med nödvändighet genom den uppkomna isole- ringen. Vinhuset blev därigenom tillgängligt för nya uppgifter. N ä r Tyska orden 1398 för- drev vitalianerna och tog ön och Visby i be- sittning, behövde den lokaler för förvaltning- en och magasin för krigsmateriel och livsmedel. Vinhuset, som d å förlorat mycket av sin betydelse, erbjöd som j a g tidigare framhållit (Yrwing 1978 s. 191), med sin stora botten- hall, m å n g a källare och tvenne övervåningar säkerligen den bästa lösningen för orden i v ä n t a n på att den skulle kunna bygga egna lokaler. Det var dessutom en offentlig bygg- n a d . Ett nytt r å d h u s och ett nytt torg, nu med nödvändighet vänt mot landsbygden, har på så sätt blivit aktuellt vid sekeskiftet. J . Nihléns d a t e r i n g av rådhusbygget på Stora torget till slutet av 1300- eller början av 1400-talet, synes därför motiverad från historisk synpunkt (Nihlén 1929 s. 191 ff.).

G r u n d m u r a r n a till detta rådhus frilades g e n o m en utgrävning på 1920-talet. Det har legat p å S:ta Karins nordsida och skilts från kyrkan genom en smal gränd. Dess norra fasad mot torget h a r haft en arkadkorridor, be- lagd med stora kalkstcnshällar, vilka företer stark slitning. Från d e n n a korridor ledde fem t r a p p o r ned till rådhuskällaren. Västmuren h a d e fyra trappor liksom sydmuren, medan ö s t m u r e n h a d e en ordinär källartrappa och en b r u n n s t r a p p a (Nihlén, Rapport i A T A s.

26ff., 29ff., 32ff.). Mellan rådhusets sydväst- ra hörn och S:ta Karins n o r d m u r fanns en strävbåge med genomgång till gränden mot

S:ta K a r i n . Osäkert är om en liknande sträv- båge funnits vid rådhusets sydöstra hörn ( i b i d . s . 46). N ä r strävbågen i sydvästra hör- net kom till, är okänt.

Rådhusbyggel på Stora torget, sett i samband med byggnadsarbetena på S: ta Karins västparti

En möjlighet att nå fram till en datering av r å d h u s e t p å Stora torget är att koppla sam- m a n det med vad m a n vet om byggnadsarbetena p å S:ta Karin under 1300- och 1400-ta- len. En rad uppgifter h a r antecknats därom i Visby-franciskanernas diarium. H . Thoresen h a r a n v ä n t d e n n a metod (Thoresen 1978 s.

173). H a n tar fasta på att S:ta Karin och det n y a rådhusets västgavel ligger i flykt med v a r a n d r a , varvid den yngre gaveln passats in efter d e n äldre. Det gäller därför att avgöra, vilken gavel som är yngst. Thoresen finner att det ä r rådhusgaveln (ibid.).

T h o r e s e n h ä v d a r vidare att eftersom man vet, att fyra pelare rests i S:ta Karins långhus 1397 och två nya år 1400 samt " a t t gåvor till ytterligare pelare influtit ä n n u 1427, torde m a n med hänsyn till två skarvar i norra muren k u n n a förutsätta, att större delen av lång- h u s m u r e n tillkommit omkring 1397-1400 och västligaste delen omkring 1427, allt i takt med p e l a r b y g g e n a " . H a n hänvisar därvid i fråga om byggnadsarbetena i S:ta Karin till de da- ta, som G. Svahnström anfört. S:ta Karins västgavel uppfattar Thoresen och Svahn- ström " s o m ett provisorium, som blivit per- m a n e n t " (Svahnström 1971 s.25f, 1973 s. 67,

1983 s. 11).

De av Thoresen åberopade, från Svahn- ström h ä m t a d e uppgifterna är emellertid inte korrekta. F r a m till det nya korets invigning 1412 n ä m n e r Svahnström de i franciskaner- diariet förekommande årtalen för ombygg- n a d s a r b e t e n a i S:ta Karin. Därefter tillfogar h a n : " L å n g h u s e t var emellertid ännu ofull- b o r d a t , vilket bevisas av att donationer till pelare inflöt ä n n u så sent som 1427. Fullt färdigt blev det a l d r i g . " (Svahnström 1973 s.

67.) D ä r o m ä r emellertid inte den frandska- n e r m u n k , som infört anteckningarna i diariet, ense med Svahnström.

T h o r e s e n h a r övertagit Svahnströms uppgifter u t a n att ha kontrollerat dem. Diariets

Fornvännen HO (1985)

(6)

a n t e c k n i n g under 1413 har därför undgått h o n o m . D ä r läser man följande (SRS I s.37).

In die Divisionis apostolorum ecclesia nostra fuit completa in testudinali opere, scilicet in profesto Dcdicacionis nostre. Anno Domini MCCCCXIII opus est completum.

D e t t a innebär att arbetena på valven avslutades den 14/7 1413. Att detta också innebär, att de slutgiltigt avslutades, markerar mun- ken genom att tillfoga, att arbetet helt avslutades det året. Konventet kan möjligen förut ha tänkt sig att fortsätta utbyggnaden av S:ta K a r i n åt sydväst men tydligen i så fall ändrat sig och beslutit, att byggnadsarbetena skulle vara avslutade. Alltså har m a n inte 1413 uppfattat S:ta K a r i n s västgavel som provisorisk.

Därtill kommer att årtalet 1427, som spelar en viktig roll för Svahnström ännu 1983 liksom för Thoresen, inte kan beläggas i källma- terialet i s a m b a n d med donationer av pelare till S:ta K a r i n , vilket ju är självklart genom anteckningen under 1413. I diariet namnes ingen s å d a n donation av pelare 1427. År 1437 förekommer två frikostiga donationer till konventet men inte av pelare. Tryckfel är således uteslutet. Årtalet 1427 måste Svahnström ha h ä m t a t ur en a n n a n källa, och då tänker man i första h a n d på franciskanernekrologiet. Där uppges u n d e r 1427, att borgmästaren J o h a n - nes Kreyenschok dog det året samt att han låtit resa två pelare i S:ta Karin för sin hustru M a r g a r e t a s salighets skull (SRD VI s.560).

H u s t r u M a r g a r e t a hade emellertid dött redan 1407 (ibid s.565), och hon har inte behövt v ä n t a på sin makes omtanke om hennes fräls- ning ä n d a till 1427. Anteckningen i nekrologiet om de d o n e r a d e tvenne pelarna avser nämligen året 1407 (ibid.s.565). De räknas m a k e n till godo, när han avled 1427.

Svahnström har misstolkat anteckningen i nekrologiet. Anteckningen i franciskanernas d i a r i u m om att byggnadsarbetena på S:ta K a r i n avslutades 1413, framstår som korrekt.

Efter 1413 kan S:ta Karins västgavel inte ha b e t r a k t a t s som ett provisorium av franciska- nerkonventet. Thoresen tycks dock, trots att han uppfattat S:ta Karins västgavel som provisorisk, ha insett, att norra muren har en ganska fin västlig avslutning samt att man

låtit uppföra " d e n stora gaveln" i kalksten i stället för t.ex. i trä, för att den skulle stå

" g a n s k a l ä n g e " (Thoresen 1978 s. 174). Däri h a r Thoresen tydligen rätt och därigenom motsäger han sig själv ifråga om provisoriet.

T h o r e s e n d a t e r a r rådhuset på Stora torget

"till tiden efter 1427 och kanske till 1400-talets a n d r a hälft eller slut" (Thoresen ibid.).

D e n n a datering saknar emellertid som vi ovan sett, varje form av grundval. H a n s reso- n e m a n g om att rådhusgaveln är den yngre i förhållande till S:ta Karins västgavel, "eftersom den placerats i flykt med kyrkgaveln"

(Thoresen ibid. s. 173) torde däremot hålla.

Vi kan därför med sannolikhet datera rådhus- bygget på Stora torget till början av 1400-talet, d. v. s. till tiden efter att Tyska orden 1398 övertagit Gotland, och vi kan också förlägga tidpunkten (eir byggets fullbordan till 1413 eller något av åren efter 1413.

Det medeltida rådhuset och Stora torget Jorsla gången belagt i källmaterialet 1448

Det finns vidare en helt förbisedd urkund, som h a r betydelse i s a m b a n d med tillkomsten av rådhuset på Stora torget. Det är en vidi- m a t i o n av en urkund om Visby stads hyllning av k o n u n g Karl Knutsson 1448 ( M S 126, lit.

L V I I , K B , Sthlm, tryckt i Spegel 1901 s. 193 If.; H . Schiick 1976 s.334 nr 5; vidimationen är från 3/1 1449). Bakgrunden är i korthet, att K a r l Knutsson, sedan han valts till ko- n u n g , hyllats vid M o r a sten och krönts i U p p - sala domkyrka den 29/6 1448, sände en här till G o t l a n d under befäl av M a g n u s Gren och Birger Trolle för att erövra ön, innan man i D a n m a r k hunnit välja en ny konung efter Kristoffer av Bayern. Landsbygden erövrades s n a b b t och Visby belägrades.

N a t t e n den 4 december lyckades Birger Trolle i hemlighet ta sig över stadsmuren och in i Visby. Staden besattes, men Erik av Pom- m e r n höll stånd på Visborg, som belägrades.

D ä r u n d e r skall enligt Strelow (s. 211) S:t Mi- kaels kyrka med prästgården, "som siden er aldrig o p b y g d " , ha bränts ned fullständigt.

Uppgiften är oriktig, ty Ivar Axelsson besökte gudstjänster d ä r på 1480-talet enligt hans rä- kenskapsbok för åren 1485—1487.

I d e n n a situation har borgmästare och råd-

Fomvännen 80 (1985)

(7)

6 H. Yrwing

m ä n hyllat K a r l Knutsson inför Birger Trolle och en g r u p p representanter för konungen den 6/12. Hyllningen skedde " o p dat Raed- h u s " , d . v . s . på rådhuset. Denna ceremoni kompletteras sedan den 9/12 med en motsva- r a n d e hyllning av borgerskapet, som därvid församlats " o p dat märket vor dat R a e d h u s " , d. v. s. på torget framför rådhusets fasad. Det svor d ä r vid helgonen den förestavade eden på föreskrivet sätt "mit vp gherichteden lyfli- ken vyngeren", d . v . s . med uppåtriktade fing- rar. Företaget misslyckades emellertid. Erik av P o m m e r n slöt med M a g n u s Gren, som varit frånvarande, då Birger Trolle intog s t a d e n , ett fördelaktigt fördrag, som gav ko- n u n g e n tid att skaffa hjälp från Danmark.

S e d a n Olov Axelsson anlänt med en dansk styrka och livsmedel, tvangs svenskarna att u t r y m m a ön (Yrwing 1978 s. 58 f ) .

U r k u n d e n n ä m n e r första gången rådhuset på Stora torget liksom torget självt, vilket tydligen då bredde ut sig framför dess nordfä- sad, d . v . s . huvudfasaden med arkadgången.

" D a t märket vor dat R a e d h u s " var 1448 den plats, d ä r borgerskapets menighet samlades för viktiga ställningstaganden. Före 1400-talet h a d e den av stadslagen att döma samlats

" b u t e n e vor d e m e h u s e " , d . v . s . utanför huset, väl d å framför Vinhusets fasad mot S t r a n d g a t a n , vilken inte var huvudläsaden av d u b b e l p o r t a r n a att d ö m a . Från sjömuren skildes Vinhuset endast av en gränd, den nu- v a r a n d e Birgers gränd, vilken inte kan ha haft u t r y m m e för borgerskapets menighet.

Sammanfattande återblick på dateringen av Visby medeltida rådhus

I s a m b a n d med utgrävningen av rådhuset 1924—1926 fungerade som sakkunnig vid un- dersökningen av de utgrävda g r u n d m u r a r n a N. Mogensen. I d e n n a egenskap uttalar han, att m u r a r n a kunde dateras till 1300-talets för- ra hälft (J. Nihléns rapport i A T A , Bil. I I I , d a t e r a d december 1925). Troligen var han d ä r v i d påverkad av Hamsforts uppgift om ett r å d h u s b y g g e i Visby 1317. N ä r J . N i h l é n själv tog ställning till frågan om rådhusets ålder, såg han bort från Mogensens åsikt. Det skedde dock först 1929 i Från det okända Gotland, d ä r han d a t e r a d e rådhusbygget till 1300-ta-

lets slut eller 1400-talets början (Nihlén 1929 s. 191 ff.). I sin senaste skrift Utgrävningarna på Stora Torget i Visby 1924—1926, säger han där- emot, att "ingenting i själva byggnaden mot- s ä g e r " , a t t det kan röra sig om det av H a m s - fort o m t a l a d e rådhusbygget. H a n vänder sig sedan mot dem som åberopat det stenhuggar- m ä r k e , som "iakttagits vid ingången till"

Kronstallet och återfinns bland stenhuggar- m ä r k e n a på kalkstenarna i rådhusets trapp- m u r k l a c k a r . Ifråga om Kronstallet förklarar h a n , att märket finns "i nedre delen av huset, som mycket väl kan vara äldre än den tegelor- n e r a d e gaveln", m e d a n han tydligen fortfa- r a n d e uppfattar Kronstallet som en typisk

1400-talsbyggnad (Nihlén 1982 s.44). Något d ä r u t ö v e r säger han inte om dateringen 1982.

M a n måste i någon m å n fatta detta som en reträtt från uppfattningen 1929, trots att man m ä r k e r en tydlig osäkerhet med därav följan- de oklarhet. Även E. B. Lundberg anknyter till stenhuggarmärket liksom till den tegelor- n e r a d e gaveln på Kronstallet samt uppgiften i Ivar Axelssons räkenskapsbok 1485-1487, vilken vittnar om att Vinhuset då fungerade som s p a n n m å l s m a g a s i n . Rådhuset kan enligt h o n o m knappast ha uppförts förrän "vid

1400-talets slut" (Lundberg 1942 s.56f.).

H . T h o r e s e n daterar, som vi ovan sett, rådhu- set till "tiden efter 1427 och kanske till 1400- talets a n d r a hälft eller slut", stödd på G. Svahnströms uppgifter om byggnadsarbetena på S:ta Karin under 1400-talet.

O v a n h a r hävdats att det inte finns någon g r u n d för Thoresens n ä m n d a datering. Där- emot torde hans uppfattning om att rådhusets västgavel byggts i flykt med S:ta Karins, vara acceptabel. S:ta Karins västgavel stod emellertid färdig redan 1413. Rådhusbygget på Stora torget bör enligt vad vi ovan hävdat ha inletts i början av 1400-talet, d . v . s . efter att T y s k a orden besatt ön, och avslutats 1413 eller något av åren närmast efter 1413. Någon g r u n d för att 1317 års rådhusbygge skulle avse r å d h u s e t på Stora torget saknas.

R å d h u s e t på Stora torget stod sedan kvar in på 1600-talet. Uppgifter om att mursten från rådhuset försålts 1654—1655 samt taksten 1661, visar att det inte varit i bruk efter mitten av 1600-talet. År 1679 uppges den råd-

Fomvännen 80 (1985)

(8)

h u s m u r , som vette mot S:ta Karin, delvis ha rasat, och 1866 revs de sista resterna av rui- nen, d å fara lör nytt ras förelåg (Thoresen

1978s. 174). I s a m b a n d därmed vidgades torget väsentligt och fick då sin nuvarande ut- sträckning.

Exkurs. Om dendrokronologi i Lybeck och stenhuggarmärken i Visby

I en uppsats i Gotländskt arkiv 1981 (s.66ff), som b e h a n d l a r "Tegel i Visbys medeltida stenhus — några nya r ö n " , har Ragnar Enge- ström framhållit, att den lybske antikvarien W . E r d m a n daterat Kronstallet i Visby till tiden "före eller kring 1300" på grund av två byggnader i Lybeck, som dendrokronologiskt b e s t ä m t s till åren 1260 och 1287. Engeström a n t y d e r , att d e n n a datering av Kronstallet även kan fa betydelse för dateringen av råd- huset på Stora torget i Visby, eftersom man funnit kalkstenar med s a m m a stenhuggar- m ä r k e n i b å d a byggnaderna.

Det skulle innebära att rådhuset på Stora torget måste ha byggts före eller varje fall samtidigt med Vinhuset och ännu medan den baltiska transitohandeln präglade livet och verksamheten i Visbys h a m n , något som inte förefaller sannolikt. Dessutom torde Erd- m a n n s slutsats, att Kronstalet byggts "före eller omkring 1300" vara diskutabel, utan att m a n därför behöver ifrågasätta lybeckhusens d a t e r i n g . J . Nihlén menar, att den nedre delen av Kronstallet kan vara äldre än den tegel- stensornerade och "ursprungligen avtrappa- de g a v e l n " men håller tydligen fast vid att Kronstallet är en 1400-tals byggnad. Det är således ytterst osäkert, om byggmästaren till Kronstallet influerats av de n ä m n d a lybeck- husen. Skulle han ha gjort det, är frågan om det skett omkring 1300 eller omkring 1400.

En s å d a n influens behöver inte begränsas till ett tiotal år, när det gäller påverkan av hus- byggen i Visby. Någon säker datering av råd- huset på Stora torget torde man inte uppnå på d e t t a sätt.

S t e n h u g g a r m ä r k e n a på rådhusstenarna är d e s s u t o m så m å n g a och ofta av så enkel art, a t t de inte kan varieras i det oändliga. De m å s t e enbart haft betydelse för de stenhugga- re, som varit sysselsatta vid ett bygge under d e n tid d e t t a pågick. De kan därför inte upp- fattas som absoluta igenkänningsmärken, när d e förekommer i a n d r a byggnadssamman- h a n g eller vid a n d r a tider. Vid andra byggen b å d e kan de och inte kan de ha varit använd- b a r a . E n b a r t i s a m b a n d med andra faktorer torde därför stenhuggarmärkena få bevisvär- d e vid datering av byggnader.

Referenser

Ausgewählte Urkunden zur deulschen Verjassungsgeschichle I.

1899 von T. Keulgen, Berlin.

Engeström, R. 1981. Tegel i Visbys medeltida stenhus.

Gotländskt arkiv.

Gathen, A. D. 1960. Rolande als Rechtssymhole. Berlin Lagerlöf, E. & Svahnström, G. 1973. Gollands kyrkor.

Stockholm.

LECUB = Liv-, Esth- und Curländisches Urkundenbuch 1.

1853. Dorpat.

Lundberg, E. B. 1942. Bidrag till kännedom om Visbys medeltida profanarkitektur. Rig.

Nihlén, J, Rapport om utgrävningarna 1924-1926 av rådhuset pä Stora torget i Visby, ATA, Riksantikva- rieämbetet.

— 1929. Från det okända Gotland, Stockholm.

— 1982. Utgrävningarna på Stora torget i Visby 1924-1926.

Visby.

Pernler, S. E. & Svahnström, G. 1983. S:la Katarina kyrka i Visby. Visby

SRD = Scriptores rerum Danicarum VI. 1786. Hauniae.

SRS = Scriptores remm Suecicarum I. 1818. Uppsala.

Spegel, H. 1683. MS 126. KB. Stockholm.

— 1901. Rudera Gothlandica, utg. af O. V. Wennersten.

Visby.

Svahnström, G. 1971. Kyrkorna i Visby. Svenska fornmin- nesplatser nr 22. Stockholm.

Sveriges gamla lagar 8. 1853, utg. av C. F. Schlyter. Lund.

Schuck, H. 1976. Rikets brev och register. Skrifter ulg. av SRA 4. Stockholm.

Thoresen, H. 1978. Det medeltida rådhuset på Stora Torget i Visby. Fornvännen.

Yrwing, H. 1940. Gotland under äldre medeltid. Studier i baltisk-hanseatisk historia. Lund.

— 1978. Gotlands medeltid. Visby.

— 1983. Visby Hansestad på Gotland. Manus.