Känsligheten utgör sedan underlag för det fortsatta arbetet med bedöm- ning av effekt och konsekvens av storskalig infrastruktur i landskapet, som görs i PM-miljö.
© Lantmäteriet, Geodatasamverkan
Teckenförklaring
Utredningsområde Vattenyta
Barr- och blandskog Åker
Annan öppen mark
Sluten bebyggelse Höghusbebyggelse Låghusbebyggelse Industriområde
Fritidsbebyggelse
Öppen mark utan skogskontur Vatten m. diffus strandlinje Lövskog
0 1 2 3 4 5
km L18_Landskapsanalys_markanvandning
Koordinatsystem: SWEREF99 18 00
Datum: 2016-02-29
Regional stadskärna Skogslandskap
Småbrutet odlingslandskap Tätortslandskap
Tumba
Hamra Tullinge
Länna
Rudans skogar Gladö kvarn
Gladö industri- område
Hanvedenplatån Mittskogsberget
Rikstens kronopark
Ådran
Orlångens sjölandskap Vidja Flemingsbergsskogen
Haningebygden
Haningebygden
Albyberg Lida-Riksten
Haninge centrum
terräng. Sprickdalarna omges av kuperade, höglänta skogsdo- minerade partier.
MARKANVÄNDNINGENS KARAKTÄR
Indelningen av landskapstyper och karaktärsområden bygger på en rad olika variabler kopplade till landskapets innehåll, sammanhang och pågå- ende processer. Kommunikationsmönster, bebyggelsens och markanvänd- ningens struktur, skala och karaktär har stor betydelse för indelningen av landskapstyper. De skogsdominerade områdena utmärks av en gles och spridd bebyggelsestruktur medan bebyggelsetätheten är större i anslutning till dalgångarna. Även skillnader mellan olika karaktärsområden framträder genom variationer i bebyggelse och markanvändning. Kartorna intill visar två exempel på densitetsberäkningar som har använts för att tydliggöra regiona- la mönster i området. Kartan till vänster visar på hög/låg densitet av skogliga värden och bygger på data från Skogsstyrelsen (Skogens pärlor). Kartan till
GRAD AV ÖPPENHET/VARIATION
Graden av öppenhet och slutenhet som landskapet bedöms ha, baseras på vilken typ av markanvändning som dominerar, det vill säga det huvudsakliga intryck ett landskap ger. Stora delar av området upptas av skogslandskap.
Besökaren omgärdas där av träd med få möjligheter tll utblickar, ett så kallat slutet rum. Större dalgångar har en framträdande öppenhet. Andra dalgångar har en mosaik av öppna partier blandat med trädpartier, bergknallar, diken, med mera. Denna växling mellan öppna och slutna parter skapar en småbruten karaktär.
Masmoplatån Flottsbro Lilla Dalen
Flemingsbergsskogen
Rikstens kronopark - Mittskogsberget Hanvedenplatån
Kynäsberget-Orlångsskogen
Länna och Rudans skogar
Albyberg
5.1 Masmoplatån
Det skogsdominerade höjdstråket som sträcker sig mellan förortsbebyggel- sen i Huddinge och Stockholms kommuner utgör en artrik och tätortsnära rekreationsskog. Topografin är varierad med höglänta, branta bergspartier och sprickdalar. Skogen består av omväxlande orörda torra hällmarkstall- skogar, fuktiga sumpskogspartier och inslag av ädellövskog. Mitt i området sträcker sig en sprickdal med sjön Gömmaren och Gömmarbäcken som bitvis skurit en djup ravin norr om Masmoberget. Gömmarravinen, som är en av länets djupaste raviner, är som djupast och mest orörd i sin västra del. I öster avvattnas Gömmaren via Fullerstaån, vars vattenkraft utgjort grunden för kvarndrift vid Fullersta kvarn. Området är glest bebyggt med i huvudsak enstaka torp och sommarstugebebyggelse.
På de högre nivåerna i landskapet finns spår från äldre stenålder som speg- lar områdets äldsta bosättningshistoria. I det äldre jordbrukssamhället fungerade skogen som utmark för de omgivande säterierna Glömsta, Vårby, Vistaberg och Fullersta. Det var extensivt brukat utmarkslandskap präg- lat av skogsarbete, kvarndrift och ett småskaligt jordbruk. Kvarvarande torp som tidigare hörde till godsen är karaktäristiskt placerade i utlöpare till större dalgångar. Mellan Kolartorp och Fullersta kvarn sträcker sig en sprickdal med ett litet inslag av småskaliga öppna marker i anslutning till torpmiljöerna.
I kanten av skogsområdet löper Gamla Stockholmsvägen som utgör en del av Göta landsväg med anor från medeltiden. Vägen var fram till 1600-ta- lets mitt huvudleden till Stockholm söderifrån. Den långa kontinuiteten avspeglas av vägens slingrande karaktär. Vägsträckningen kantas av vil- labebyggelse och enstaka torp.
Stockholms gradvisa utbyggnad längs med kommunikationsstråken har resulterat i mellanliggande obebyggda naturområden som med tiden blivit allt viktigare som närrekreationsområden för den växande stadsbefolk- ningen. Redan under tidigt 1900-tal blev området kring sjön Gömmaren attraktivt för stadsbefolkningens rekreation och friluftsliv. En badplats anlades och söder om sjön tillkom sommarstugebebyggelse på stora tomter intill slingrande skogsvägar.
Skogens variation av naturtyper skapar förutsättningar för en rik mångfald av arter att rymmas. Här finns ett stort inslag av gamla hällmarkstallsko- gar och sumpskogar med frodig växtlighet. Sumpskogen norr om Fullersta kvarn är biologiskt rik med många ovanliga mossor och är förutom nyck- elbiotop också klassad som Natura 2000-område. De igenvuxna kvarn- dammarna och utloppsbäcken har utvecklats till värdefulla livsmiljöer för
många växter och djur. Ravinen utmed Vårby källa och Gömmarebäcken hyser en hög biologisk mångfald med flera skyddsvärda mossor och växter. Hela området ingår i Gömmarens naturreservat och är en del av Bornsjökilen i den regionala grönstrukturen.
Gömmaren har mycket stor betydelse som bostadsnära strövområde för en stor befolkning i sydvästra Stockholm. Området utgör också utflykts- mål för många skolor och förskolor i närområdet. Den sammanhållna skogen ger möjlighet till skogskänsla och upplevelser av tystnad, orördhet och trolska naturmiljöer. Den tätortsnära strövskogen är lättillgänglig
med en rad anordningar för friluftslivet i form av stigar och leder för vand- ring, ridning och skidåkning. Genom området sträcker sig Huddingeleden.
Sjön Gömmaren är förutom en välbesökt bad- och fiskesjö också viktig för fågellivet. De äldre bebyggelsemiljöerna vid Fullersta kvarn, Långängen och Kolartorp fungerar idag som entréer ut till naturen.
Hänsyn vid vägplanering
• Eftersträva sammanhållen utbredning av skogsområdet för att främja rekreativa och ekologiska värden.
• Värna svaga samband i grönstrukturen för att upprätthålla ekologiska spridningsvägar och framkomlighet för friluftslivet.
• Eftersträva lokalisering som gynnar friluftslivets framkomlighet och nåbarhet till friluftsanläggningar.
• Värna sammanhängande äldre väg- och stigsystem som länkar sam- man torp med omgivande bygder.
• Upprätthåll friluftsentréer i anslutning till omgivande tätortslandska- pet för att stärka kopplingen till omgivande naturområden.
Känslighet – mycket känsligt
Känsligheten är kopplad till områdets låga exploateringsgrad, dess höga naturvärden och betydelse för rekreation som är beroende av den obrutna, sammanhängande skogskaraktären. Ny infrastruktur i ytläge bedöms ha små möjligheter att kunna anpassas till områdets karaktär utan att bety- dande värden kraftigt påverkas. Oavsett placering innebär en storskalig väg risk för fragmentering av den sammanhållna skogsmarken. Området är i sin helhet känsligt för åtgärder som bryter upp skogens sammanhåll- na yta.
• Stora sammanhängande skogsområden är viktiga habitat för många idag svårspridda och hotade arter och en förutsättning för att lång- siktigt upprätthålla ekologiska spridningsvägar och biologisk mång- fald. Många arter beroende av stora variationsrika sammanhängande skogsområden är känsliga för förlust och fragmentering av sina livsmiljöer.
• Hydrologin har en nyckelroll för den biologiska mångfalden. Göm- marravinen och sumpskogar med arter knutna till fuktiga miljöer är särskilt känsliga för fragmentering och hydrologisk störning.
• Svaga samband i grönstrukturen är känsliga för ytterligare fragmen- tering. Svaga samband mellan sjön Gömmaren och bebyggelsen invid E4/E20 samt mellan Gömmaren och Flottsbroområdet utmed Glöms- tavägen är viktiga att stärka för att behålla kopplingar.
• Det sammanhängande skogsområdet utgör resurs för närrekreation för boende i de sydvästra förorterna. Upplevelsekvaliteter kopplade till skogar opåverkade av större exploatering som skogskänsla och orördhet är särskilt känsliga för barriäreffekter och bullerstörning.
• Det sammanlänkande nätet av stigar och leder som funktionellt knyter samman större skogsområden känsligt för barriärer.
• En ny väg genom tidigare oexploaterad mark förväntas leda till en kraftigt förändrad landskapsbild med risk för karaktärsförändringar, skalbrott och barriäreffekter.
• Området är känslig för förändringar som minskar läsbarheten av om- rådets agrarhistoriska karaktär och funktion som utmark. Det småska- liga äldre vägnät som förbinder torp med omgivande jordbruksbygd är känsligt för barriäreffekter.
Inom området finns terränganpassad fritidshusbebyggelse
på stora naturtomter. Foto: Tyréns Gömmarens naturreservat. Foto: Trafikverket
Värdebärande karaktärsdrag
• Stort sammanhängande till stora delar oexploaterat artrikt skogsom- råde med variationsrika biotoper inramat av tätortslandskapet.
• Karaktär av utmark med inslag av småskalig öppen mark vid torpmi- ljöer.
• Den terränganpassade, slingrande Gamla Stockholmsvägen med lång historisk kontinuitet löper i utkanten av skogsområdet.
• Sjön Gömmaren och Gömmarravinen i hjärtat av skogsområdet.
• Tätortsnära, välbesökt ströv- och friluftsområde med småskaligt slingrande vägnät och ett omfattande stigsystem.
• Känsla av storskog i närhet till staden, delvis fritt från höga bullerni- våer.
Gömmarens naturreservat. Foto:
Tyréns Gamla Stockholmsvägen löper i kanten av
skogmarken. Foto: Tyréns I skogen finns ett rikt nät av stigar och leder. Foto: Tyréns
5.2 Flottsbro
Mellan Myrstuguberget och Tullinge sträcker sig ett skogslandskap med dramatiska drag i topografin. En markant förkastningsbrant sträcker sig längs Tullinge- och Albysjöns östra stränder, vilket tillsammans med Tullingeåsen har skapat ett kontrastrikt landskap med särpräglad natur.
Utmärkande är de stora höjdskillnaderna mellan urberget och de låg- länta smala sprickdalarna nedanför Myrstuguberget och vid Flottsbro. På många håll finns höga rasbranter och klippstup utmed dalgångarna. Från bergshöjder och utmed strandzonen öppnar sig långa, storslagna vyer över vattnet.
Flottsbroområdet utmärks av ett kommunikationsmässigt strategiskt läge invid förhistoriska vattenleder och viktiga landsvägar. På de höglänta partierna finns boplatser som vittnar om att trakten varit attraktiv redan under stenålder. Skansberget, söder om Flottsbro, är en av de många fornborgar som uppfördes på bergshöjderna utmed farleden i Alby- och Tullingesjöarna.
Genom skogsområdet leder den förhistoriska Tingsvägen via Flottsbronä- set mot Svartlötens tingsplats vid nuvarande trafikplats Hallunda. Vägmil- jöns långa kontinuitet avspeglas av en runristning söder om Glömstadalen.
Längre västerut i skogen med passage över Flottsbronäset löper Göta landsväg som från medeltid var huvudleden till Stockholm söderifrån. Idag finns längs den gamla vägen S:t Botvids kyrkogård som invigdes i slutet av 1950-talet och som därefter successivt utökats med kapell, minneslund och en muslimsk begravningsplats. Vid mitten av 1600-talet flyttade huvudvä- gen norrut med passage över Fittjanäset där vägen mellan Södertälje och Stockholm löper än idag.
Flottsbroområdet har historiskt ingått i Alby, Älvesta, och Glömsta utmar- ker. På herrgårdarnas ägor anlades ett antal dagsverktorp med tillhörande småskaliga jordbruksmarker. Kvarvarande torpmiljöer vittnar tillsam- mans med bebyggelselämningar och spår av äldre odling och om de gamla torpmiljöerna.
Söder om Myrstuguberget sträcker sig Masmovägen som utgör en del av den gamla landsvägen mellan Huddinge och Fittjanäset. Längs den sling- rande vägen finns småskalig äldre bebyggelse som bildar en distinkt kon- trast till Stockholms sydvästra förortsbebyggelse på andra sidan vattnet.
Tvättarbostället Hagalund vid Albysjöns strand speglar den tvätterirörelse som växte fram på många torp och småbruk i Södertörn kring sekelskiftet 1900. Masmo gård och Dalhyddan illustrerar sekelskiftets påkostade som- marvillabebyggelse längs vattnen i Stockholms närhet.
Från Masmo leder Masmostigen till Gömsta och Häggsta ängar. Ängarna hävdas genom traditionellt slåtterbruk och utgör värdefulla rester av det gamla odlingslandskapet. Gömsta äng med omgivande lundmiljö, höga ras- branter och gamla grova ekar rymmer en rik mångfald av arter. Där finns botaniska värden bland annat på grund den den relativt ovanliga sandvio- len och rika förekomsten av gullvivor. Runt om ängen finns en intressant lundmiljö med många ovanliga lundväxter och ett rikt fågelliv. Det skogliga landskapet är varierat med betydelsefulla ekologiska strukturer knutna till ett stråk längs hela förkastningsbranten. Här återfinns bäckraviner med säregen växlighet, ädellövskogspartier, strandskogar, ras- och bergsbranter med många rödlistade arter. Flottsbro, har pekats ut i Huddinge kommuns
översiktsplan som blivande naturreservat. Flottsbroområdet utgör en värdekärna av regional betydelse i Stockholmsregionens grönstruktur och fungerar som spridningskorridor mellan Gömmaren och andra sidan Alby- sjön. Flottsbro är ett välbesökt friluftsområde med goda möjligheter sport- och friluftsaktiviteter. Flottsbrogården är den enda friluftsgården i Born- sjökilen och fungerar som utgångspunkt för många besökare. Här finns flera besöksanpassade anordningar med hög anläggnings- och servicegrad i form av bland annat campingstugor, promenadvänliga stigar, motions- spår, leder för mountainbike, friluftsbad, kanotuthyrning och skidbacke som gör området tillgängligt och aktiverat året runt. Häggstaberget är ett välbesökt klätterberg utmed förkastningsbranten intill Gömsta äng.
Värdebärande karaktärsdrag
• Karaktärsgivande natur och tongivande förkastningsbrant som ger vida ut- blickar över det omgivande landskapet.
• Stor artrikedom med branter, ängsmarker, ädellövskogar och lundar i ett stråk utmed förkastningsbranten.
• Karaktär av utmark med torpmiljöer och stenåldersboplatser på högre nivåer.
• Slingrande, terränganpassade vägar med lång historisk kontinuitet med Flottsbronäset som viktig kommunikationshistorisk nod.
• Tätortsnära ströv- och friluftsområde, friluftsgården Flottsbro med ett flertal vandringsleder och stigar samt en rad året runt-aktiviteter.
Hänsyn vid vägplanering
• Eftersträva lokalisering som gynnar friluftslivets framkomlighet. Skapa attrak- tiva passager i andra hand.
• Värna de äldre vägstråken Masmovägen, Tingsvägen, Göta landsväg samt kopplingen till den historiska passagen över Flottsbronäset. Värna äldre torp- miljöer med anslutande vägnät.
• Lokalisering som värnar och helst förstärker grönstrukturens svaga samband mellan Masmoberget och Alby.
• Värna förkastningsbranternas visuellt exponerade bergssidor som utgör ett högt landskapsbildsvärde samt rymmer ekologiska värdekärnor.
Känslighet – måttligt känsligt
Inom området ryms många värdefulla miljöer, viktiga funktioner och samband som i varierande grad riskerar att fragmenteras av ny infrastruktur. Känsligheten innebär stora krav på placering och anpassning till befintlig miljö för att påverkan ska begränsas.
• Svaga samband i grönstrukturen är känsliga för ytterligare fragmentering.
Kopplingarna mot Masmoberget, Alby och Loviseberg bör värnas för att stärka ekologiska spridningssamband och friluftslivets framkomlighet och tillgänglig- het. Förkastningsbranten hyser ett stråk av ekologiska värdekärnor känsliga för fragmentering och störning.
• En storskalig väg riskerar att medföra ett stort ingrepp i det kuperade skogs- landskapet präglat av stora topografiska variationer mellan höjdpartier, sprickdalar och raviner. Det finns risk för karaktärsförändringar, skalbrott och barriäreffekter.
• Masmovägen och bebyggelsemiljön nedanför Myrstuguberget är känsligt för uträtning av det småskaliga, gröna vägrummet.
• Äldre terränganpassade vägar är känsliga för förändring som leder till mins- kad läsbarhet och försämrad möjlighet att röra sig längs historiska stråk. Den tongivande förkastningsbranten har varit strukturerande för äldre vägdrag- ningar med historiskt viktig passage vid Flottsbronäset. Kontrasten mellan dalgångar och förkastningsbrant är viktig för att förstå platsens kommunika- tiva funktion. En storskalig väg riskerar att minska brantens upplevda domi- nans i förhållande till landtunga och mötande dalgång.
Vy från Flottsbro skidbacke norrut över Albysjön. Foto: Tyréns
Masmo gård är uppfört 1907, troligen efter ritningar av Ferdinand Boberg. Foto: Tyréns
Nedanför Myrstugubergets västra sida, invid vattnet, ligger tvättarbostället Hagalund.
På andra sidan vattnet syns siluetten av Fittjas höghus. Foto: Tyréns Den dramatiska topografin har skapat goda möjligheter till klättring.
Foto: Tyréns
Masmovägen utgör en del av den gamla landsvägen. Foto: Tyréns
5.3 Lilla Dalen
Lilla Dalens skogslandskap är en del av Bornsjökilen och går mellan sjön Aspen i väster och Tullingesjön i öster. Området omges förutom sjöarna närmast av det småbrutna odlingslandskapet i Hågelby-Älvestra i norr, Hamra i söder samt de tätbefolkade stadsdelarna Alby och Tumba. Lilla Dalens karaktärsområde utgör en del av en svag länk mellan Bornsjökilen och Hanvedenkilen, via Hamras småbrutna odlingslandskap och skogs- landskapet i Rikstens kronopark.
Lilla Dalens karaktärsområde utgörs av två parallella skogsklädda höjd- ryggar som klyvs i två delar av en smal sprickdal. Karaktärsområdets höjdpartier består till stor del av berg i dagen och bitvis magert jordtäcke med hällmarkstallskog äldre än 100 år. Den varierade terrängen ger lokala sänkor med friskare marker och barrblandskogar i olika åldrar.
Skogen sätter gränserna för det öppna landskapet och ger det en tydlig öst- västlig riktning. Gränsen mellan dalgången och skogspartierna är skarp där berget på flera ställen reser sig lodrätt upp. Skogsbrynens norrsida består till stor del av granskog i varierande ålder med viss andel död ved.
Sydsidans skogsbryn utgörs av gles öppen skog. Förutom asp, lönn, rönn, sälg och björk finns hassel, ek, en och vidkroniga tallar som vittnar om att marken tidigare varit hävdad. Det skogsklädda höjdstråket har historiskt varit en utmarksresurs som tillhört de angränsande säterierna Hamra och Älvesta. Äldre tiders markutnyttjande med skogsbete och virkesuttag gav
karaktärsområdet härrör från dagsverkstorpet Lilla Dalen som byggdes på 1800-talet och som låg i utmarken till Älvesta gård. Det röda torpet med gulmålade knutar och fönsterfoder vittnar om en samhörighet med mangårdsbyggnaden på Älvesta. Ett gammalt vägsystem synliggör än idag sambandet mellan säterierna och dess torp. Mindre vägar och stigar genom området gör området tillgängligt för rekreation och friluftsliv för ett stort antal människor som bor i närheten. Områdets utbredning mellan två sjöar gör att vattnet upplevs närvarande och tillgängligt för besökare.
Den blandade vegetationen och dramatiska topografin ger en variationsrik miljö med många mindre landskapsrum. Endast en kort promenad genom området kan därför erbjuda en varierad upplevelse.
upphov till en gles och solexponerad skog där träden fått plats att breda ut sig. I skogsbrynet som vätter norrut mot Älvesta finns ett gravfält från järnåldern som utgörs av sju högar och sju runda stensättningar.
Mellan Hågelbyleden och Lilla Dalens begravningsplats går en smal väg genom ett område som är anlagd och präglas av parkmiljö. Mellan begrav- ningsplatsen och Tullingesjön övergår dalgången i ett mindre småbrutet odlingslandskap som istället präglas av jordbruk och den omgivande skogen. Dalgången i sin helhet påverkas starkt av den omgivande sko- gens slingrande skogsbryn. Inom dessa skogsbryn finns några äldre torp bevarade tillhörande Älvesta och Hamra säterier. Torpen är karakteris- tiskt placerade i utkanten av herrgårdarnas odlingsmarker. Namnet på
Värdebärande karaktärsdrag
• Småskaliga strukturer, karaktärsgivande natur och varierad topografi med höjdpartier, förkastningsbranter och dalgångar som ger dramatik, skarpa gränser, landskapsrum och tydliga riktningar i landskapet.
• Utmark med torpmiljöer i områdets skogsbryn.
• Gammalt vägsystem som synliggör det kulturhistoriska sambandet mellan de omgivande säterierna och dess torp.
• Tätortsnära ströv- och friluftsområde med nära koppling till sjöar och större strövområden.
Hänsyn vid vägplanering
• Utformning av väg bör vägledas av landskapets naturliga form och skala.
• Eftersträva lokalisering som främjar framkomlighet och fria utblickar över landskapet.
• Värna sammanhängande äldre väg- och stigsystem som löper mellan omkringliggande säterier och dess torp samt värna äldre torpmiljöer.
• Lokalisering av ny väg bör stärka svaga ekologiska och rekreativa sam- band mellan Bornsjökilen och Hanvedenkilen.
• Förkastningsbranterna som bland annat hyser ekologiska- och land- skapsbildsvärden bör lämnas fria från ny väg.
Känslighet – mindre känsligt
Inom området ryms värdefulla naturmiljöer, viktiga rekreativa funktioner och kulturhistoriska samband som riskerar att fragmenteras av ny infra- struktur. Känsligheten innebär stora krav på placering och anpassning till befintlig miljö för att begränsa påverkan.
• Svaga samband i grönstrukturen är känsliga för ytterligare fragmen- tering. Kopplingarna mellan Bornsjökilen och Hanvedenkilen går via Lilla Dalen, Hamras småbrutna odlingslandskap och Rikstens-krono- parks skogslandskap och är viktiga att värna för ekologiska spridnings- samband och friluftslivets framkomlighet och tillgänglighet.
• Delar av hällmarkstallskogen, vegetationen kopplad till förkastnings- branterna och de variationsrika skogsbrynen hyser på grund av sin höga ålder och variationsrika miljö ekologiskt värdefulla livsmiljöer.
• En storskalig väg riskerar att minska förkastningsbranternas upplevda dominans i förhållande till den småbrutna omgivningen.
• En storskalig väg riskerar att medföra ett stort ingrepp i detta småskali- ga skogslandskap präglat av stora topografiska variationer mellan höjd- partier och sprickdalar. Landskapet har en känslighet för habitatförlust, förändrad landskapsbild genom skalbrott, barriäreffekter, brutna siktlinjer, utslätade gränser samt utradering av synliga kulturhistoriska samband och därmed minskad förståelse för landskapet i sin helhet.
Gångväg mot Lilla dalens begravningsplats som löper längs sydsidans skogsbryn.
Foto: Tyréns
Anlagd sjö intill Lilla dalens begravningsplats. Foto: Tyréns
Det småbrutna odlingslandskapet mellan Lilla dalens begravningsplats och Tullingesjön. Foto: Tyréns
Sydsidans skogsbryn är tidigare betad mark, med en variation av landskapsele- ment såsom bestånd av äldre lövträd, enar och stenblock. Foto: Tyréns.
5.4 Flemingsbergsskogen
Flemingsbergsskogen utmärks av ett småbrutet skogslandskap i kuperad terräng mellan tätortslandskapen i Flemingsberg och Gladö kvarn. Det sammanhållna, skogslandskapet är helt fritt från bebyggelse och större vägar, vilket skapar rum för tysta områden och stor artrikedom. Naturty- perna är mycket varierade med omväxlande hällmarkstallskog, gran- och lövskog och en rik våtmarksmosaik av sumpskogar, kärr, små bäckar och mossmarker.
Flemingsbergsskogen är till stora delar opåverkad av modernt skogsbruk, vilket tillsammans med skogens storlek och variation av livsmiljöer bidrar till en hög biologisk mångfald. Här återfinns gamla skogar med natur- skogskaraktär som hyser många arter beroende av orörda förhållanden och stora sammanhängande arealer, bland annat en rik skogsfågelstam.
Området tillhör de artrikaste på Södertörn med nära 100 rödlistade arter, vilket utmärker sig även nationellt sett.
Flemingsbergsskogen har en mångtusenårig bosättningshistoria. Fyndplat- ser från stenåldern vittnar om att det höglänta skogspartiet tidigt erbjöd lämpliga lägen för säsongmässiga bosättningar. Strategiskt placerade på bergskrönen med god sikt över den tidigare farleden utmed sjön Orlången ligger också två fornborgar som kan ha ingått i ett system för kontroll och bevakning under järnålder. Strax intill fornborgarna, förbi Stensättra och Sundby gård, slingrar sig den gamla sockenvägen med anor från åtmins- tone 1600-talet.
Under medeltiden ingick skogsområdet i det omfattande Gladö-godsets ägor, vars huvudgård låg i närheten av Sundby. Efter att godsets splittrats fungerade skogen som utmark för säterierna Flemingsberg, Sundby och Stensättra. De torp som tidigare låg på ägorna avspeglas genom bebyg- gelselämningar och spår av tidigare odling. Torpen var nära kopplade till ett småskaligt nät av stigar och mindre vägar, varav flera idag upprätthålls som rekreationsstråk. Den gamla sockenvägen kan följas i Huddingeleden.
I de sydöstra delarna finns variationsrika skogspartier som tidigare präg- lats av skogsbete och plockhuggningar. Här finns många gamla träd och död ved. Områdets centrala och västra del domineras av hällmarkstallsko- gar med berg i dagen och gamla tallar på flera hundra år. Vid övergången till de öppna dalgångarna kring Stensättra och Sundby gård vidtar artrika skogsbryn. I sydöstra hörnet av Flemingsbergsskogen finns Gladöskogen, ett eget naturreservat präglat av gammal skog, stora ekbestånd och hag- marker. De betespräglade miljöerna och skogsbrynen utgör tillsammans
med mosaiken av våtmarker och gamla naturskogar variationsrika land- skapsekologiska strukturer som bidrar till områdets biologiska mångfald.
Flemingsbergsskogen utgör ett kärnområde i regionala grönstrukturen med stort värde för den biologiska mångfalden i Stockholmsregionen och med viktiga spridningssamband för arter knutna till gammal barrskog och ädellövskog. Skogen har fasta tjäderpopulationer och bedäms vara det mest kritiska området på Södertörn för att bibehålla dagens spridnings- samband mellan lämpliga livsmiljöer. Området är som helhet skyddat som naturreservat och innehåller ett stort antal skogliga värdekärnor klassade som nyckelbiotoper. Flemingsbergsskogen ingår i riksintresse för frilufts-
livet. Genom sitt läge är området mycket välbesökt bland annat för prome- nader, bär- och svampplockning och längdskidåkning. Visättra utgör viktig friluftsentré från tätortslandskapet till Flemingsbergsskogen och härifrån kan man längs Sörmlandsleden ta sig genom skogen till Gladö kvarn och Sundby. Här finns vidsträckta strövskogar och ett rikt förgrenat nät av stigar och vandringsleder där man kan uppleva ”storskogen”. De samman- hållna skogarna i ostörda lägen erbjuder upplevelser av tystnad, stillhet, karaktär av orördhet och en känsla av avskildhet från stadslivet. Den låga graden av exploatering med få begränsningar för rörligheten och allmänhe- tens tillgång till naturen är en viktig kvalitet i det storstadsnära friluftslivet.
möjligheten för växter och djur att sprida sig, vilket främjar biologisk mångfald.
• Värna sammanhängande äldre väg- och stigsystem. Värna spår av äldre torpmiljöer.
• Undvik åtgärder som försämrar möjligheten att ströva i ostörda skogar.
Allmänhetens tillgång till tysta områden, fria från exploatering, är ge- nerellt en bristvara i storstadsregionen och bör därför särskilt värnas.
• Upprätthåll friluftsentréer i anslutning till omgivande tätorter för att underlätta nåbarhet till omgivande naturområden.
Känslighet – mycket känsligt
Känsligheten främst relaterad till områdets låga exploateringsgrad, höga naturvärden och betydelse för rekreation som är beroende av den obrutna, sammanhängande skogskaraktären. Ny infrastruktur i ytläge bedöms ha små möjligheter att kunna samverka med områdets karaktär utan betydan- de värden kraftigt påverkas. Området är i sin helhet känsligt för åtgärder som bryter upp skogens sammanhållna yta. En storskalig väg innebär ir- reversibel förändring med stora konsekvenser för skogliga ekosystem.
• Stora sammanhängande opåverkade skogsområden är viktiga habitat för många idag svårspridda och hotade arter. Tjäder och andra arter med höga krav på orördhet och beroende av stora variationsrika sam- manhängande skogsområden är känsliga för förlust och fragmentering av sina livsmiljöer. Storleksmässigt är området i dagsläget nära den nedre kritiska gränsen, vilket innebär att området inte kan minskas el- ler fragmenteras utan att påverka gynnsam bevarandestatus.
• Flemingsbergsskogen har stor betydelse för de ekologiska funktionerna i Stockholmsregionens övergripande grönstruktur, bland annat för spridning av arter knutna till gammal barrskog och ädellövskog. Områ- det är känsligt för ekologiska barriärer som minskar arters spridnings- möjligheter.
• Hydrologin har en nyckelroll för den biologiska mångfalden. Bäckra- viner, sumpskogar och våtmarker är känsliga för fragmentering och hydrologisk störning.
• Flemingsbergsskogen har en låg exploateringsgrad och är känsligt för storskaliga ingrepp som påverkar värdet av ett ostört tätortsnära skogslandskap. Allmänhetens tillgång till tysta områden, fria från ex- ploatering, är generellt en bristvara i storstadsregionen och bör därför särskilt värnas. På sikt kommer betydelsen av områden som hyser dessa kvaliteter öka. Upplevelsekvaliteter som skogskänsla, trolska na- turmiljöer, orördhet, tystnad och lugn är särskilt känsliga för barriäref- fekter och höga bullernivåer.
• Det sammanlänkande nätet av stigar och leder är känsligt för barriärer som hindrar eller minskar framkomligheten.
• En storskalig väg i ytläge kan komma att medföra stora ingrepp i landskapet med tanke på de stora nivåskillnaderna. Det finns risk för karaktärsförändringar, skalbrott och barriäreffekter.
• Fragmentering av skogsmark och historiska vägar kan innebära att läsbarheten av landskapets agrarhistoriska utveckling och historiska funktion som utmark försvagas.
Värdebärande karaktärsdrag
• Variationsrikt, sammanhängande skogsområde i kuperad terräng med stor andel opåverkad gammal barrskog och ett rikt inslag av våtmarkskomplex utgör biologiskt rika miljöer.
• Karaktär av utmark med torplämningar kopplade till ett äldre små- skaligt vägnät och stenåldersboplatser på höga nivåer i landskapet.
• Avsaknad av bebyggelse och större vägar som ger upplevelser av orördhet och tystnad.
• Tätortsnära sammanhängande skogs- och strövområde med ett småskaligt nät av stigar och vandringsleder, funktionellt samman- kopplat till anslutande entréer.
Hänsyn vid vägplanering
• Eftersträva stora sammanhållna skogar för att värna rekreativa och ekologiska värden. Dessa värden består bland annat i möjligheten att ströva fritt, upplevelse av bullerfria och rofyllda miljöer och
Mötet mellan betade hagmarker och skog ger upphov till artrika bryn. Foto:
Trafikverket
Flemingsbergsskogen tillhör de artrikaste skogarna på Södertörn. Foto: Trafikver- ket
Frånvaro av storskaligt skogsbruk har tillsammans med skogens variation av naturtyper bidragit till skogens artrikedom. Foto: Tyréns
I skogsområdet finns många leder och stigar. Här passerar bland annat Sörmlands- leden och Huddingeleden som löper i den gamla Sockenvägens vägsträckning.
Foto: Tyréns
5.5 Rikstens kronopark-Mittskogsberget
Rikstens kronopark – Mittskogsberget utmärks av småkuperad skogsdo- minerad terräng. Branta skog- och hällmarker omväxlar med våtmarker, sjöar och dalgångar. Skogsområdet genomkorsas i nordsydlig riktning av Pålamalmsvägen som har sin grund i en äldre vägsträckning. Vägen följer den långsträckta Tullingeåsen, en mäktig isälvavlagring som under lång tid nyttjats som grus- och bergtäkt. Verksamheten har resulterat i storskaliga täktområden vid Riksten och Pålamalm i anslutning till Pålamalmsvägen.
Pålamalm är en av flera stora malmar (sand- och grusavlagringar) på Sö- dertörn bildade vid inlandsisens kant. Pålamalms naturreservat omfattar en av länets största torrlagda dödisgropar, till skillnad från de flesta andra som vattenfyllts till sjöar.
Karaktärsområdet har i huvudsak varit utmark för Rikstens säteri och delvis för angränsande Sundby. På den gamla utmarken finns torp med tillhörande småskaliga odlingsmarker varav många ligger i anslutning till Pålamalmsvägen och Kvarnsjön. Pålamalmsvägen bildar stommen i det finmaskiga nät av vägar och stigar som förband torpen med omgivande herrgårdar. Den utdikade Kvarnsjön har utgjort en del av ett reglerat vat- tensystem som drivit Rikstens kvarn invid Bysjön. Kring Bysjön och utmed Bockåns meandrande lopp finns ett stort inslag av bäckraviner, bergsbran- ter och våtmarker som utgör varierande och ekologiskt artrika miljöer.
Delar av Rikstens egendom kom under tidigt 1900-tal i statlig ägo under namnet Rikstens kronopark. I takt med att Tumba, Tullinge och Västerha- ninge byggdes ut mellan 1930- och 50-talen inträdde en ny epok där den tätortsnära landsbygden fick allt större betydelse för stadsbefolkningens rekreation och friluftsliv. Tidsandan präglades av en natursyn med starka sociala motiv och nya stadsdelar planerades med god tillgång till närlig- gande grönområden. Redan på 1940-talet föreslogs Rikstens kronopark avsättas som riksallmänning för att tillgodose allmänhetens möjlighet till friluftsliv. Vid denna tid gick särskilda så kallade snötåg från innerstaden till Huddinge, Tullinge och Tumba station med anslutande skidspår i sko- gen. Sedan dess har skogen nyttjats för friluftsliv och rekreation av Stock- holmsborna.
Skogen ingår idag i ett större område för riksintresse för friluftslivet (Hanveden) och utgör en del av Hanvedenkilen. Skogslandskapet rym- mer både stigtäta, intensivt använda friluftsmarker i tätortsnära lägen liksom mer svårtillgängliga delar. Särskilt välbesökta är skogarna kring Lida friluftsgård, sjön Getaren, Stora och Lilla Skogssjön och kring Tul- linge och Tumba. Här finns en rad frilufts- och rekreationsanläggningar i form av motionsspår, stigar, skidspår och motorbana. Lida friluftsgård är
utgångspunkt för många stigar och leder, däribland Sörmlandsleden som förbinder området med Hanvedenskogen. Vid Brantbrinks IP bedriver Tul- linge sportklubb idrottsverksamhet som orientering, cykel och skidor. Ett tätt nät av stigar och leder sammanbinder den tätortsnära skogen mellan Brantbrink och Storvreten i Tumba.
Många nyttjar även de lättillgängliga stigarna längs Gladö kvarnsjöns stränder, Mellanbergsravinen och Kärrsjön. Vid Gladö kvarnsjön med omgivande skogar har mosaiken av sjöar, våtmarker, bäckraviner, bergs- branter och orörd barrskog gett upphov till ett rikt växt- och djurliv med
många rödlistade arter. Hacksjön som är utpekat som blivande natur- reservat ingår i ett större våtmarkskomplex som sträcker sig norrut mot Flemingsbergsskogen. Mellan Hacksjön och Gladö kvarnsjön finns en viktig grön korridor som funktionellt binder samman myrmarkssystemet.
Skogsområdet har stor betydelse för den ekologiska konnektiviteten mellan angränsande värdekärnor. Flemingsbergsskogen och skogarna kring Gladö kvarnsjön är beroende av fungerande spridningsvägar för att långsiktigt upprätthålla den biologiska mångfalden.
Värdebärande karaktärsdrag
• Småkuperad skogsdominerad terräng präglad av den långsträckta Tullingeåsen, branta skog- och hällmarker, våtmarker och sjöar
• Rikt inslag av geologiska formationer i form av mäktiga isälvavlag- ringar med vidsträckta malmar, raviner, meandrande bäckar och dödisgropar.
• Storskaliga berg- och grustäkter präglar landskapet vid Riksten, Pålamalm och Tullinge.
• Karaktär av utmark med torp, torplämningar och rester efter ett småbrutet odlingslandskap. Spår från äldre stenåldern på höga nivåer i landskapet.
• Pålamalmsvägen bildar stommen till ett småskaligt lokalt vägnät som binder samman torp med Rikstens säteri.
• Tätortsnära sammanhängande skogs- och strövområde med ett småskaligt nät av stigar och vandringsleder, funktionellt samman- kopplat till friluftsentréer i anslutning till omgivande tätortsland- skap.
• Varierande och ekologiskt artrika miljöer i omgivningen kring By- sjön, Bockån, Hacksjön och Gladö kvarnsjön. Funktion som grön spridningskorridor till angränsande värdefulla skogsområden som Flemingsbergsskogen och Gladö kvarnsjön.
Hänsyn vid vägplanering
• Eftersträva sammanhållna naturområden för att främja rekrea- tion och friluftsliv. I andra hand bör passager för att underlätta fri rörlighet upprättas.
• Värna torpmiljöer med anslutande väg- och stigsystem.
• Upprätthåll friluftsentréer i anslutning till omgivande tätortsland- Stillhet råder i området runt Kärrsjön. Foto: Tyréns
Inom skogsområdet finns fritidshusbebyggelse och äldre tormiljöer med omgivande öppna dalgångsstråk. Foto: Tyréns
skap för att underlätta nåbarhet till omgivande naturområden.
• Värna miljön runt Hacksjön för att bevara viktiga reproduktionsområ- den och spridningssamband.
• Eftersträva sammanhängande skogsområden. Ekosystem kopplade till våtmarkslandskap och orörda skogar är känsliga för fragmentering.
Större områden med orörd karaktär samt hydrologiskt känsliga miljöer bör inte delas upp.
• Delar av skogsområdet är mer utsatt för störningar från trafik och bul- leralstrande verkamheter, framförallt i anslutning till Pålamalmsvä- gen med anslutande storskaliga täktområden. De delar av skogen som fortfarande har upplevelsevärden såsom orördhet och skogskänsla bör värnas.
Känslighet – måttligt känsligt
Inom området ryms värdefulla miljöer, viktiga funktioner och samband som i varierande grad riskerar att fragmenteras av ny infrastruktur. Trafi- ken på Pålamalmsvägen liksom verksamheten vid berg- och grustäkterna gör att delar av området är mer utsatt för bullerstörningar och barriärer.
Känsligheten innebär stora krav på placering och anpassning till befintlig miljö för att påverkan ska begränsas.
• Skogsområdet binder samman angränsande skogliga värdekärnor och är känsligt för fragmentering och barriäreffekter som innebär att konnektiviteten i landskapet minskar eller bryts. Omgivningen kring Hacksjön är känsligt för barriärer som fragmenterar funktionen som grön korridor.
• Arter knutna till fuktiga miljöer som bäckraviner, sumpskogar och våt- marker är känsliga för fragmentering och hydrologisk störning. Fåglar är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en tyst miljö.
• De tätortsnära skogs- och strövområdena med ett sammanlänkande nät av stigar och leder är känsliga för barriärer som hindrar eller begränsar framkomligheten för friluftslivet. De mer svårtillgängliga och ostörda delarna av skogsområdet som ger möjlighet skogskänsla tystnad är känsliga för barriäreffekter och höga bullernivåer.
• Friluftsentréerna i omgivande tätortslandskapet som fungerar som ut- gångspunkt för rekreation är känsliga för störning och barriäreffekter som hindrar den fysiska och upplevda tillgängligheten.
• Rekreation knuten till obebyggda stränder samt artrika miljöer kring sjöar och våtmarker är känslig för störningar som inverkar på upple- velsekvaliteter som lugn, rofylldhet och naturupplevelser.
• Det kuperade skogslandskapet präglat av stora nivåskillnader är känsligt för storskaliga ingrepp och förändringar i topografin som kan medföra karaktärsförändringar, skalbrott och barriäreffekter.
• Torpmiljöer med anslutande småskaligt vägsystem är känsligt för frag- mentering som bryter funktionella samband och minskar läsbarheten av landskapets agrarhistoriska utveckling och historiska funktion som utmark.
Omgivningen kring Hacksjön. Foto: Tyréns Den slutna skogen angränsar det öppna landskapet över södra delen av Kvarn-
sjön. Området ger en upplevelse av tystnad och stillhet. Förutom observation av tjäder syns spår av bäver. Foto: Tyréns
5.6 Hanvedenplatån
Hanvedenplatån som reser sig mitt på Södertörn domineras av stora, sam- manhängande skogsområden, bitvis med en starkt kuperad topografi. De högsta höjderna utmärks av ett tunt jordlager där berget ofta går i dagen.
Förutom magra, karga hällmarkstallskogar på bergshöjderna, finns ört- rika barrskogar och ett rikt inslag av kärr, mossar, bäckraviner och sjöar i sänkorna. Skogslandskapet är mycket sparsamt bebyggt med i huvudsak enstaka gårdar, torp och fritidshusbebyggelse. I vissa delar dominerar
”storskogen”, nästan helt fri från bebyggelse och större vägar.
Hanveden bildar de högsta partierna på Södertörn och var det landområde i länet som först steg ur havet efter den senaste istiden. Tornberget är med sina 111 meter över havet är den högsta punkten i hela Stockholms län. Un- der äldre stenålder utgjorde den höglänta skogsmarken en karg utskärgård på gränsen till det öppna havet. På de högre nivåerna har en rad fynd- och boplatslokaler påträffats som gör Hanveden till ett kärnområde för äldre stenålder i Mellansverige. Med hög sannolikhet finns ytterligare, idag okända, stenåldersboplatser inom området.
Hanveden är ett förhistoriskt namn på den vidsträckta obebyggda gräns- skogen som skilde de centrala odlingsbygderna i nordvästra och sydöstra Södertörn från varandra. Området utgjorde historiskt utmark för säterier- na Riksten, Sundby och Björksättra belägna i omgivande dalgångar. I mar- ginella lägen, på sämre jordar, etablerades ett flertal torp som exempelvis Paradiset, Åtorp, Mellanberg, Nya och Gamla Smedstorp med tillhörande småjordbruk. Många av de äldre torpen finns kvar och det småskaliga vägnät som förbinder torpmiljöerna med de större dalgångarna vittnar om arbetsorganisationen inom godsens vidsträckta domäner.
Det gamla namnet Hanveden, sammansatt av ”hane” (tupp av skogsfågel) och ”vidher” (skog), syftar ursprungligen på den rika förekomsten av vilda skogsfåglar som tjäder, orre och järpe. En rik skogsfågelstam finns ännu kvar tack vare de relativt orörda och obrutna skogsområdena. Skogens va- riation och storlek liksom mosaiken av sjöar, mossar, bäckar och våtmarks- områden bidrar till en hög biologisk mångfald på landskapsnivå. Skogarna är till stora delar opåverkade av modernt skogsbruk och hyser många arter beroende av orörda förhållanden och lång skoglig kontinuitet. Kring de gamla torpen finns en större öppenhet och ett högre lövträdsinslag än sko- gen i övrigt, vilket utgör viktiga livsmiljöer för många arter.
Inom Hanvedenplatån finns en mängd värdekärnor med mycket höga naturvärden som skyddats som naturreservat och Natura 2000-områ- den liksom ett flertal områden klassade som nyckelbiotoper. Tornbergets naturreservat med det angränsande Paradisets naturreservat rymmer ett
stort sammanhängande höglänt naturskogsområde med stor andel orörda hällmarkstallskogar, i vissa delar med karaktär av urskog. Det finns även lövskogar, myrmarker och näringsrikare granskog som hyser många röd- listade arter. Stora delar av området har klassificerats som nyckelbiotop, det enskilt största i länet. Natura 2000-området Hanveden utmärks av sin karaktär av vildmark kring sjöarna Ormputten, Trehörningen, Svartsjön och Långsjön. Delar av området har skyddats för att gynna populationerna av skogsfåglar. I Svartsjöns naturreservat ingår en mosaik av naturskogsar- tad hällmarkstallskog, myrmarker och sjöarna Svartsjön och Långsjön som tillhör länets högst belägna och äldsta sjöar. Hanveden utgör en skoglig värdetrakt i den regionala grönstrukturen i Stockholmsregionen med eko- logiska spridningssamband för arter knutna till gammal barrskog.
Hanveden ger genom sin karghet och vidsträckta skogar en vildmarkskäns- la och är ett av regionens viktigaste områden för friluftsliv. De samman- hängande vidsträckta skogarna, som till stora delar är fria från bebyggelse och större vägar, erbjuder upplevelser av storskog, tystnad, stillhet och en känsla av avskildhet från stadslivet. Området är mycket välbesökt och nyttjas bland annat för vandringar, längdskidåkning, svamp- och bärplock- ning, naturupplevelser och sportfiske, inte minst längs Sörmlandsleden.
Vid det gamla torpet Paradiset finns en raststuga och parkeringsplats va- rifrån flera leder utgår. De angränsande friluftsgårdarna Lida, Rudan och Sundby knyts funktionellt knyts samman med området genom nätverket av vandringsleder. Hanvedens värdekärna ingår i sin helhet i riksintresse för friluftslivet.
Värdebärande karaktärsdrag
• Skogsdominerad kuperad terräng på höjdplatå med Tornberget som länets högsta punkt.
• Variationsrik och sammanhängande storskog med stor andel opåver- kad gammal hällmarkstallskog och ett rikt inslag av sjöar, myrar och våtmarkskomplex
• Sparsamt bebyggt med i huvudsak torp och fritidshusbebyggelse, och ett småskaligt vägnät
• Karaktär av utmark med torpmiljöer och stenåldersboplatser på höga nivåer i landskapet.
• Tätortsnära vidsträckt, sammanhängande skogs- och strövområde som ger upplevelser av orördhet, tystnad och vildmark
• Ett flertal vandringsleder och stigar med funktionella kopplingar till angränsande friluftsgårdar och entréer
Hanveden rymmer också granskogar, lövskog och myrmarker. Tjädern har här en stark förekomst, tack vare de stora, ostörda och variationsrika skogarna.
Foto: Tyréns
Hänsyn vid vägplanering
• Eftersträva en lokalisering som bibehåller den sammanhängande skogsarealen, för att värna områdets mycket höga rekreativa och ekolo- giska värden.
• Värna sammanhängande äldre väg- och stigsystem som visar kopp- lingen till äldre torpmiljöer.
• Upprätthåll friluftsentréer i omgivande naturområden för att främja möjligheten att ströva i ostörda skogar. Allmänhetens tillgång till tysta områden, fria från exploatering, är generellt en bristvara i storstadsre- gionen och bör därför särskilt värnas.
Känslighet – mycket känsligt
Känsligheten är främst kopplad till områdets låga exploateringsgrad, dess höga naturvärden och betydelse för rekreation som till stora delar är bero- ende av den obrutna, sammanhängande skogskaraktären. Ny infrastruktur i ytläge bedöms ha små möjligheter att samverka med områdets karaktär utan betydande värden kraftigt påverkas. En storskalig väg innebär irre- versibel förändring med stora konsekvenser för skogliga ekosystem.
• Arter med höga krav på orördhet är känsliga för förlust och fragmen- tering av sina livsmiljöer. De stora sammanhängande opåverkade skogsområdena är viktiga habitat för många idag svårspridda och hotade arter och en förutsättning för att långsiktigt upprätthålla den biologiska mångfalden.
• Området har stor betydelse för de ekologiska funktionerna i Stock- holmsregionens övergripande grönstruktur och utgör värdetrakt för spridning av arter knutna till gammal barrskog. Bäckraviner, sump- skogar och våtmarker med arter knutna till fuktiga miljöer är känsliga för fragmentering och hydrologisk störning.
• Vidsträckt, sammanhängande skogs- och strövområde utgör en resurs för rekreation och friluftsliv. Upplevelsekvaliteter som skogskänsla, trolska naturmiljöer, orördhet, tystnad och lugn är särskilt känsliga för barriäreffekter och höga bullernivåer. Hanveden har en låg exploate- ringsgrad där storskaliga ingrepp kan riskera att påverka värdet av ett ostört skogslandskap med karaktär av ”vildmark”. Allmänhetens till- gång till stora sammanhängande tysta områden, fria från exploatering, är generellt en bristvara i storstadsregionen och bör därför särskilt värnas.
• Nätet av stigar och leder som funktionellt knyter samman Hanveden- kilen med utgångspunkt i dess många entréer är känsligt mot barriär- effekter som påverkar friluftslivets framkomlighet och tillgänglighet.
• Torpmiljöer i småskaliga dalgångsstråk med anslutande vägar är käns- liga för fragmentering som bryter funktionella samband och minskar läsbarheten av landskapets agrarhistoriska utveckling.
Hanveden är rikt på fynd från stenåldern på höga nivåer i landskapet. Hällmark- stallskogar präglar stora delar av området. Foto: Tyréns
Vid det gamla torpet Paradiset finns en raststuga och parkeringsplats som utgångspunkt för flera vandringsleder. Paradisets gamla odlingsmark sköts med bete och slåtter. Här finns en rik ängsmarksflora och fjärilsfauna. Foto: Tyréns
5.7 Kynäsberget-Orlångsskogen
Ett variationsrikt skogslandskap omgärdar det småbrutna odlingslandska- pet kring Balingsnäs, Balingsholm, Ågesta och angränsande tätbebyggda bostadsområden i Huddinge. Skogen präglas av en mycket omväxlande mosaik av barrblandskog, mossig örtrik granskog, hällmarkstallskog och ädellövträdsbestånd. Mot omgivande dalgångar finns öppna, lövrika skogsbryn som utgör ekologiskt viktiga övergångszoner och livsmiljöer för många växter och djur.
Kynäsberget kringgärdas av villabebyggelse och utgör ett betydelsefullt tätortsnära rekreationsområde. Skogen är relativt opåverkad av modernt skogsbruk, vilket har lett till att stora delar av området är artrikt med naturskogskvaliteter. Skogsområdet är klassificerat som nyckelbiotop och utgör en viktig länk i grönstrukturen för att säkra Hanvedenkilens kopp- ling in mot Stockholms stad. Kynäsberget bildar tillsammans med Råg- sveds friområde ett grönt stråk som sammanbinder stockholmsförorterna Rågsved, Hagsätra, Högdalen och Fagersjö med Högmora, Myrängen och Stuvsta i Huddinge.
Den höglänta skogen angränsar de öppna dalgångarna som omgärdar sjön Orlången. Tidigare erbjöd dessa marker goda förutsättningar för odling och ängsbruk. På bergskrönen norr om Flemingsbergsviken och intill sjön Orlången och Ågestajön ligger två fornborgar strategiskt placerade utmed de förhistoriska farleder som via Orlången förband Östersjön med Mälarens inre delar. Skogsområdet har historiskt hört till de angränsande säterierna Balingsta och Ågesta samt den senare uppförda herrgården Balingsholm.
På utmarken etablerades ett flertal torp med tillhörande odlingslotter, ängs-och betesmarker. Kvarvarande torp som Mellanberg, Charlotten- dal, Bialite och Norstugan speglar godsens arbetsorganisation. Vid torpet Charlottendal norr om Mörtsjön finns hagmark och betade skogspartier med en rik hävdgynnad flora som utgör rester efter äldre slåtterängar och det småskaliga jordbruk som hörde till torpet. Charlottendal arrenderas idag av orienteringsklubben Snättringe SK. I skogsområdet kring Mört- sjön löper flera stigar som binder samman dalgångarna vid Balingsta och Balingsholm.
Skogen norr om Balingsta är starkt kuperad bestående av hällmarkstall- skog och bitvis gamla barrblandskogar. Här växer bland annat flera ovan- liga barrskogsanknutna svampar. Kring Ågestasjön finns variationsrika skogspartier med ett stort inslag av ädellövträd. Väster om sjön finns ett större betespräglat ädellövskogsparti med ek, hassel, solexponerade glän-
tor och bryn. Skogsbete hör till det traditionella utmarkbrukets hävdformer vilket skapat en stor artrikedom med flera rödlistade arter. Skogen möter i öster Ågestasjön som utgör en artrik fågelsjö med omgivande betade strandängar. Här häckar och rastar ett stort antal fågelarter. Ågestasjön är ett välbesökt utflyktsmål med många anslutande leder och stigar.
Norr om Flemingsbergsviken intill bostadsbebyggelsen i Huddinge vidtar Sörskogen, ett tätortsnära skoglandskap med naturskogskvaliteter och stora värden för närrekreation. Här löper motionsspår och vandringsle- der. Området är starkt kuperat och består av tallhällmarker med många
sydvända rasbranter mot Flemingsbergsviken. Utmed Flemingsbergsviken reser sig en markant barrskogsbevuxen bergbrant med naturskogskvaliter.
Den dramatiska topografin med branta delvis lodräta och solexponerade bergsidor, har skapat ett gynnsamt lokalklimat och växtplatser för speci- ella arter. I bergsbranten finns bestånd av vild murgröna, en relikt från en varmare klimatperiod. Kynäsberget-Orlångsskogen ingår i riksintresse för friluftslivet och utgör en värdekärna i Stockholmsregionens övergripande grönstruktur.
Värdebärande karaktärsdrag
• Variationsrikt skogsområde med en omväxlande mosaik av barr- blandskog, mossig örtrik granskog, hällmarkstallskog och ädellöv- trädsbestånd. Öppna, lövrika skogsbryn mot omgivande dalgångar.
• Biologiskt rika miljöer kopplade till skogens landskapsmosaik och småskaliga variation.
• Bitvis starkt kuperat med tongivande bergsbranter mot Flemings- bergsviken
• Tätortsnära skogs- och strövområde med ett småskaligt nät av sti- gar och vandringsleder.
• Fornborgar i höjdlägen med koppling till forna vattenleder och sjöar. Karaktär av utmark med torp och rester efter ett småskaligt jordbruk.
• Kynäsberget bildar en viktig länk i den regionala grönstrukturen för Hanvedenkilens koppling in mot Stockholms stad.
Hänsyn vid vägplanering
• Eftersträva en lokalisering som bibehåller rekreativa och ekologiska samband mellan mellan Hanvedenkilen och Stockholms stad.
• Upprätthåll tillgången och nåbarheten till de tätortsnära friluftsentré- erna för att stärka kopplingen till omgivande naturområden.
• Eftersträva lokalisering som värnar de tongivande bergsbranterna vid Flemingsbergsviken för att upprätthålla ekologiska funktioner och värden i landskapsbilden.
• Eftersträva lokalisering som värnar Ågestasjön som reproduktionsom- råde och spridningssamband för arter knutna till sjöar och våtmarker.
• Värna sammanhängande äldre väg- och stigsystem som visar kopp- lingen till äldre torpmiljöer.
Känslighet – måttligt känsligt
Inom området ryms många värdefulla miljöer, viktiga funktioner och samband som i varierande grad riskerar att fragmenteras av ny infrastruk- tur. Känsligheten innebär stora krav på placering och anpassning till befintlig miljö för att påverkan ska begränsas.
• Området har stor betydelse för de ekologiska funktionerna i Stock- holmsregionens övergripande grönstruktur. Kynäsbergets koppling mot Stockholms stad är viktig att värna för att stärka ekologiska sprid- ningssamband och friluftslivets framkomlighet och tillgänglighet.
• Skogs- och strövområde utgör en resurs för tätortsnära rekreation och friluftsliv. Nätet av stigar och leder är känsligt mot barriäreffekter som påverkar friluftslivets framkomlighet och tillgänglighet.
• Ågestasjön har ett rikt fågelliv. Arter knutna till fuktiga miljöer är särskilt känsliga för fragmentering och hydrologisk störning. Fåglar är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en tyst miljö.
• En storskalig väg riskerar att medföra ett stort ingrepp i det kuperade skogslandskapet vilket präglas av stora topografiska variationer. Det finns risk för karaktärsförändringar, skalbrott och barriäreffekter.
• Torpmiljöer i småskaliga dalgångsstråk med anslutande vägar är känsliga för fragmentering som bryter funktionella samband och minskar läsbarheten av landskapets agrarhistoriska utveckling.
Till torpet Charlottendal hörde ett småskaligt jordbruk som avspeglas i hagmarker och betade skogspartier. Vyn över Mörtsjön var motiv till prins Eugens ”Våren” som målades på 1890-talet. Foto: Johan Fredriksson,CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org
I skogens möte med omgivande dalgångar vidtar artrika bryn med ett stort ädellövträdsinslag. Foto:Tyrens
Ett nät av stigar och leder ut i skogen från omgivande dalgångar och bostads- områden. Foto:Tyrens
Milsvid utsikt från Sörskogen över Flemingsbergsviken.Foto: Holger Ellgaard,CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org
Den dramatiska topografin utmed Flemingsbergsviken med många sydvända bergsbranter har skapat ett gynnsamt lokalklimat där många värmeälskande arter kan finna goda livsmiljöer. Foto:Tyrens
5.8 Länna- och Rudans skogar
Skogslandskapet karaktäriseras av sprickdalsterräng präglad av stora höjdskillnader mellan dalgångar och bergshöjder. Naturtyperna växlar ofta och varierar i storlek. I de låglänta delarna finns ett stort inslag av sjöar, moss- och myrmarker. På de magra hällmarkerna dominerar tall med berg i dagen, mossa och lav i markskiktet. I övrigt är skogen varierad med en blandning av barr- och lövskog. Skogarna är sparsamt bebyggt med framförallt villa- och småhusbebyggelse koncentrerad till sjöar och mindre dalgångar i den södra delen av skogsområdet. Frånvaron av större vägar i stora avsnitt gör att området rymmer upplevelse av tystnad.
Enstaka fyndplatser från stenålder visar på att terrängen erbjöd goda lägen för strandanknutna säsongsmässiga bosättningar. Skogstrakten har histo- riskt sett varit en utmarksresurs, bland annat till godsen Ågesta och Lissma och angränsande byar i Västerhaninge, vilket gav upphov till omfattande torpbebyggelse.
Rudans gård, som idag utgör friluftsgård, är ett exempel på skogsbygdens småjordbruk där tvätterinäringen blev en viktig inkomstkälla vid 1900-ta- lets början. Mindre bärkraftiga torp har med tiden lagts ned. De kvarva- rande torpmiljöerna i området belyser agrarsamhällets sociala skiktning och försörjningsmönster. De funktionella sambanden mellan torp och med omgivande jordbruksbygder uttrycks genom det sammanlänkande små- skaliga vägnätet.
Skogarna i området har till stora delar brukats extensivt genom plockhugg- ning och betesdrift och i varierande grad påverkats av modernt skogsbruk.
I Lännaskogen finns ett större skogsområde med lång skoglig kontinuitet i kombination med en relativt opåverkad hydrologi, vilket har skapat en variationsrik miljö med bibehållna ekologiska funktioner där flera sällsynta skogs- och våtmarksarter trivs. Kvarnsjön hyser bland annat en rik troll- sländefauna.
I de södra skogsdelarna kring sjön Öran sträcker sig Skeppnan och Rid- dartorpsmossen som bildar ett mångformigt våtmarkskomplex med tallbevuxna högmossar, sumpskogar och öppna kärr som utgör livsmiljöer för en stor mängd växt- och djurarter. I mossarna finns spår av tidigare ut- marksbruk i form av småskalig torvbrytning och fördämningar. Kring Öran finns även äldre barrblandskog med naturskogskaraktär med många arter knutna till orörda skogsmiljöer. Lännaskogen och Skeppnan har skyddats som naturreservat och Natura 2000-område.
Skogen med sitt stora inslag av sjöar, kärr, mossar och bäckraviner erbju- der variationsrika naturupplevelser och många uppskattade miljöer för rekreation. Stora delar av skogsområdet är lättillgängligt med flera entréer och ett stort antal vandringsleder och stigar. Ågesta friluftsgård utgör en port till Lännaskogen norrifrån. Rudan är ett välbesökt friluftsområde med många möjligheter till aktiviteter. Friluftsgården ligger utmed Sörmlands- leden och utgör en viktig port till området från Haninge centrum. Pendel- tågsstationen står i direkt kontakt med friluftsgården vilket i kombination med parkeringsmöjligheter och ett välutbyggt gång- och cykelvägnät gör att skogsområdet har god nåbarhet och är mycket välbesökt. Rudans
gård ligger mellan sjöarna Stora och Lilla Rudan i ett öppet parkliknande landskapsrum med trästugor, lekplats, promenadstigar, möjlighet till bad, fiske, skridsko- och skidåkning. Rudan bildar utgångspunkt för vandrings- leder, mountainbikeslinga och elljusspår. Sörmlandsleden leder vidare in i Hanvedenskogarna och via nätet av leder är det möjligt att röra sig i stora sammanhängande rekreationsstråk. Området ingår som helhet i riksintres- se för friluftslivet. Området kring Rudan fungerar som grön länk mellan Hanvedenkilen och Tyrestakilen. I Jordbro där väg 259 ansluter till väg 73 finns ett svagt samband i den regionala grönstrukturen.
Värdebärande karaktärsdrag
• Variationsrikt, sammanhängande skogsområde i kuperad terräng med gamla naturskogar, sjöar och biologiskt rika våtmarkskomplex.
• Karaktär av utmark med småskalig torpmiljö och stenåldersboplatser på höga nivåer i landskapet.
• Äldre småskaligt nät av stigar och vägar med lång historisk kontinuitet.
• Tätortsnära sammanhängande skogs- och strövområde med ett småskaligt nät av stigar och vandringsleder, funktionellt sammankopplat till anslutande entréer.
Hänsyn vid vägplanering
• Eftersträva lokalisering som bibehåller och helst ökar framkomligheten för friluftslivet. Funktionen av Rudans friluftsgård som port till Hanvedenkilen ska kvarstå.
• Lokalisering bör värna värdekärnorna Lännaskogen-Skeppnan och Riddartorp.
• Värna sammanhängande äldre väg- och stigsystem som visar kopplingen till äldre torpmiljöer.
• Eftersträva lokalisering som värnar och helst förstärker det gröna svaga sam- bandet mellan Hanveden- och Tyrestakilen.
Känslighet – måttligt känsligt
Inom området ryms värdefulla miljöer, viktiga funktioner och samband som i varierande grad riskerar att fragmenteras av ny infrastruktur. Känsliga värdekärnor finns kring Rudans friluftsgård, Lännasskogen, Öran, Skeppnan och Riddartorps- mossen. Det innebär stora krav på placering och anpassning till befintlig miljö för att påverkan ska begränsas.
• Svaga samband i grönstrukturen är känsliga för ytterligare fragmentering.
Kopplingen mot Tyresta, som är svag vid Handen, är viktig att värna för att stärka ekologiska spridningssamband och friluftslivets framkomlighet och till- gänglighet.
• En storskalig väg medför ett stort ingrepp i landskapsbilden med risk för karak- tärsförändringar, skalbrott och barriäreffekter.
• Friluftsgården Rudan som utgör port in till Rudans friluftsområde och angräns- ande Hanveden är särskilt känslig för ingrepp som bryter de funktionella kopp- lingarna och bildar barriärer för framkomligheten.
• Lännaskogen med till stor del opåverkad hydrologi samt Öran, Skeppnan och Riddartorpsmossen utgör sammanhängande värdekärnor vars biologiska värden till stor del är beroende av dess storhet, orördhet och sammanhängande areal.
• Hydrologin har en nyckelroll för den biologiska mångfalden. Bäckraviner, våt- marker och sumpskogar med arter knutna till fuktiga miljöer är särskilt känsliga för fragmentering och hydrologisk störning.
• Torpmiljöer i de tidigare uppodlade låglänta partierna men anslutande småska- Kollektivtrafikanslutning vid Handens pendeltågsstation, parkeringsmöjligheter och ett välutbyggt gång- och cykelvägnät ger en hög nåbarhet och gör Rudan till ett
lättillgänligt och välbesökt rekreationsområde för många brukargrupper. Foto: Tyréns
Rudans naturreservat rymmer ett flertal stigar och leder. Foto: Tyréns Rudans friluftsanläggning intill pendeltåget erbjuder ett stort utbud av friluftsak- tiviteter. Foto: Tyréns.
5.9 Albyberg
Albyberg är ett tätortsnära kuperat skogslandskap som utgör en del av länken mellan de gröna kilarna Hanveden och Tyresta. Området avgrän- sas av Jordbro och Haninge centrums 1960- och 70-tal tätorter i norr och väster samt Åvadalens odlingslandskap i söder. Österut breder det täta skogslandskapet ut sig som sedan övergår i Tyresta nationalpark. Delar av Albyberg är under hård exploatering som verksamhetsområde för bland annat tillverkningsindustri, handel, logistik och präglas av de större motor- trafiklederna Nynäsvägen, Jordbrolänken och Dalarövägen.
Tätortslandskapet och dess infrastruktur som omger Albyberg i norr och väster gör att ekologiska och rekreativa samband mellan Hanvedens och Tyrestas gröna kilar är svagt. Denna smala gröna passage anses ha stor betydelse för upprätthållandet av spridningsmöjlighet för djur och till- gänglighet till stora strövområden för ett stort antal människor. I Haninge kommuns översiktsplan finns en uttalad plan att värna den gröna passagen mellan Rudans skogar och Slätmossens naturpark. Genom detta område går Sörmlandsleden som passerar de botaniskt intressanta utflyktsmålen Forsla kärr och Högstaskogen innan den fortsätter mot Tyresta national- park.
Terrängen i området är kuperad. De tidigare odlade sprickdalarna går i sydväst-nordostlig riktning men är idag bitvis under igenväxning. Bäckar och mindre åar rinner genom dalgångarna och i sänkorna finns områden med sumpskog av löv och barr. I nordöstra delen av karaktärsområde finns ett område med talldominerat rikekärr som delvis är en nyckelbiotop och med höga hydrologiska värden. Även om övriga sumpskogar i Albyberg inte klassade som höga naturvärden, anses de ändå ha viktiga ekologiska funktioner för djur som söker skydd, näring och vatten där. Sumpskogarna fungerar i övrigt som biologiska filter för rening av vatten.
På höjdpartiernas sluttningar dominerar granbarrskog och högre upp på de torra och magra markerna förekommer hällmarkstallskogar. Inom området finns även ett mindre område med brandhärjad skog, kalhyggen, myr- och mossmarker. De äldsta skogarna finns längs branten av sydvästra delen av Albybergs höjdrygg mitt i karaktärsområdet. Området har ett stort inslag av äldre träd och död ved och klassas som en nyckelbiotop. Inom området finns ett nyckelbiotoper och objekt med naturvärden.
Dalarövägens sträckning direkt öster om planområdet är en kulturhisto- riskt värdefull vägmiljö och enstaka sträckor av vägen har troligen ingått i det forntida vägnätet. En runhäll som funnits intill en äldre färdväg vittnar om vägstråkets långa historiska kontinuitet.
På höjdpartiet som sträcker sig öster om Jordbro trafikplats och söder Jordbrolänkens anslutning till Dalarövägen finns en fornlämningsmiljö med ett flertal stenåldersboplatser, fyra gränsrösen, en skålgropshäll samt ett stort antal hålvägar. Bergshöjden bildade under stenåldern en ö i en mellanskärgård med öppna fjärdar på gränsen till det öppna havet. Sanno- likt finns ytterligare, idag okända, stenåldersboplatser på höglänta skogs- partier på övriga håll inom området. I området öster om Jordbro trafik- plats och pågår för närvarande utbyggnaden av Albyberg företagspark.
Hålvägsystemet som kan följas genom skogen ned till Alby by är en forn- tida vägmiljö, sannolikt från järnåldern. Skogsområdet har historiskt fungerat som utmark till bland annat Alby och angränsande byar. I låglänta delar med odlingsförutsättningar har torpen legat. Endast mindre rester av de småskaliga odlingsmarker som tidigare låg insprängda i skogsmarken finns kvar.
