”Vi killar räknas liksom inte…”

”Vi killar räknas liksom inte…”

18 vårdnadshavares tankar och erfarenheter kring samverkan mellan hem och förskola

Examensarbete 15 hp Grundnivå

Höstterminen 2014 Författare: Helene Solhöj

ABSTRAKT

Studien syftar till att undersöka vårdnadshavares tankar om, och erfarenheter av, samverkan mellan hem och förskola, samt att klarlägga eventuella likheter och

skillnader i män och kvinnors uppfattningar. Insamling av empiri har skett med hjälp av intervju som kvalitativ metod och urvalet består av 18 vårdnadshavare, jämnt fördelade mellan könen. Samtliga informanter är boende i en sydsvensk kommun och har ett eller flera barn inskrivna i den kommunala förskolan. Forskningsansatsen är fenomenologisk till sin natur vilket innebär att respondenternas subjektiva upplevelser står i fokus. Av denna anledning präglas studien av en strävan efter att försöka se det aktuella

problemområdet så som respondenterna själva ser det och presentera en mångfacetterad bild av de likheter och variationer som framträder i utsagorna. Resultatet påvisar att de deltagande vårdnadshavarna generellt är positiva till samverkan med förskolan men att varje individ samarbetar med institutionen på sina egna villkor, något som ställer stora krav på den enskilda läraren. Betydande skillnader visar sig också i de kvinnliga respektive manliga informanternas utsagor när det gäller hur de vill, och anser sig, bli bemötta i förskolan. Det mottagande man som förälder får tycks i hög grad vara beroende av vilken könstillhörighet man har.

Nyckelord

Samverkan, förskola, hem, intervju, genusperspektiv

FÖRORD

Jag vill börja med att rikta ett varmt och hjärtligt tack till min handledare Camilla Strömberg som outtröttligt har svarat på frågor via mail och telefon och med sina kloka råd har hjälpt mig framåt i mitt uppsatsskrivande.

Tack också till alla fantastiska vårdnadshavare som har ställt upp genom att låta sig bli intervjuade. Utan er hade det inte blivit någon uppsats.

Sist men inte minst vill jag tacka min familj som med mycket kärlek och stöd har fått mig att orka. Magnus och Maja, jag älskar er.

Landskrona, december 2014

INNEHÅLL

1 INLEDNING ________________________________________________________ 1   2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR __________________________________ 2   3 BAKGRUND ________________________________________________________ 3   3.1 Förskola-hem ur ett historiskt perspektiv _______________________________ 3   3.2 Samverkansbegreppet ______________________________________________ 3   3.3 Varför samverkan? ________________________________________________ 4   3.4 Former för samverkan _____________________________________________ 4   3.5 Inflytande - från information till beslutsfattande _________________________ 5   3.5.1 Information och insyn __________________________________________ 6   3.5.2 Inflytande och påverkan ________________________________________ 6   3.6 Vad vill vårdnadshavare samverka kring? ______________________________ 6   3.7 Främjande respektive hämmande aspekter ______________________________ 7   3.8 Engagerade vårdnadshavare – problem eller resurs? ______________________ 8   3.9 Föräldraskap ur ett genusperspektiv ___________________________________ 9   4 TIDIGARE FORSKNING ____________________________________________ 12   4.1 Samverkan mellan förskola och hem _________________________________ 12   4.2 Föräldraskap ur ett genusperspektiv __________________________________ 12   4.3 Samverkan förskola - hem ur ett genusperspektiv _______________________ 13   5 TEORETISK ANGÖRING ___________________________________________ 14   5.1 Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori __________________________ 14   5.2 Connells genusteori ______________________________________________ 15   6 METOD ___________________________________________________________ 16   6.1 Fenomenologi som forskningsstrategi ________________________________ 16   6.2 Kvalitativ intervju som metod ______________________________________ 16   6.3 Urval __________________________________________________________ 17   6.4 Tillvägagångssätt ________________________________________________ 18   6.5 Forskningsetiska principer _________________________________________ 19   6.6 Bearbetning och analys ____________________________________________ 20   6.7 Validitet och reliabilitet ___________________________________________ 21   6.7.1 Validitet ____________________________________________________ 21   6.7.2 Reliabilitet __________________________________________________ 21   7 RESULTAT ________________________________________________________ 22   7.1 Den viktiga samverkan ____________________________________________ 22   7.2 Insyn är viktigt för vårdnadshavarna _________________________________ 23   7.3 Information framför påverkan ______________________________________ 24   7.4 Ifrågasättande och kritik ___________________________________________ 25   7.5 Ömsesidigt intresse och engagemang _________________________________ 25   7.6 Tidsbrist – ett primärt problem ______________________________________ 26   7.7 Olika vårdnadshavare föredrar olika forum ____________________________ 27   7.8 Bemötande beroende av kön ________________________________________ 28   7.9 Män – inkräktare på kvinnors område? _______________________________ 28  

8 DISKUSSION _______________________________________________________ 30   8.1 Resultatdiskussion _______________________________________________ 30   8.1.1 Hur erfar vårdnadshavarna samverkan mellan hem och förskola? ______ 30   8.1.2 Vilka aspekter kan, enligt vårdnadshavarna, främja respektive hämma en god samverkan? ______________________________________________________ 31   8.1.3 Vilka likheter och skillnader framträder ur de kvinnliga respektive manliga respondenternas svar? _____________________________________________ 32   8.2 Metoddiskussion _________________________________________________ 34   8.2.1 Urval ______________________________________________________ 34   8.2.2 Kvalitativ intervju ____________________________________________ 35   8.2.3 Begränsningar i resurserna _____________________________________ 35   9 Slutord ____________________________________________________________ 37   Referenser ___________________________________________________________ 38   Bilagor _______________________________________________________________ I   Intervjuguide ________________________________________________________ I  

1 INLEDNING

Sedan slutet av 1800-talet har barndomen genomgått en alltmer märkbar

institutionalisering, vilket innebär att ansvaret för barnen delvis har förflyttats från familjen till samhället (Karlsson, 2006). Förskola och skola har således ålagts

skyldigheten att ansvara för utformningen av barnens formella tillsyn och utbildning.

Även om så fortfarande är fallet menar Tallberg Broman (2013) att man under senare år åter har börjat tala om ett ökat förädraansvar, och vikten av vårdnadshavares delaktighet och inflytande i verksamheten betonas nu i högre grad.

Idag är samverkan mellan hem och förskola ett prioriterat område som omfattas av samtliga styrdokument och vårdnadshavare förväntas ingå i ”ett nära och förtroendefullt samarbete” (Skolverket, 2010 s.13) med institutionen. Emellertid menar Sandberg och Vuorinen (2007) att verkligheten inte alltid överensstämmer med innehållet i

dokumenten varför jag med denna studie ämnar undersöka hur samverkan mellan hem och förskola ter sig i praktiken. Ämnet kommer att problematiseras utifrån ett

genusperspektiv då vårdnadshavare generellt utövar föräldraskap utifrån traditionella uppfattningar (Bekkengen, 2002). Är män och kvinnor föräldrar på lika villkor, och hur visar sig detta i relation till deras samverkan med förskolan? Studien riktar sig främst till studenter vid lärarutbildningen som inför sin kommande profession behöver vinna insikt i hur samverkan med vårdnadshavare kan bedrivas (Andersson, 2004).

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med studien är att undersöka hur vårdnadshavare erfar samverkan mellan förskola och hem samt att klarlägga eventuella likheter och skillnader i män och kvinnors uppfattningar.

Frågeställningar

•

•

•

Studien genomförs med hjälp av intervjuer och bearbetas samt analyseras utifrån den fenomenologiska forskningsstrategin. Den präglas vidare av ett tydligt genusperspektiv.

3 BAKGRUND

Här presenteras, för forskningen relevant, litteratur. Nedanstående källor behandlar samverkan och föräldraskap ur ett historiskt såväl som ett samtida perspektiv.

3.1 Förskola-hem ur ett historiskt perspektiv

Redan så tidigt som på 1700- och 1800-talet pekade Comenius och Pestalozzi på

betydelsen av att samarbeta med föräldrar (Devjak & Berčnik, 2009). Detta till trots har vårdnadshavare i ett historiskt perspektiv (Tallberg Broman, 2013) haft ”en svag

position i det svenska skolsystemet” (2013, s.16), något som står i stark kontrast till dagens krav på samverkan mellan hem och förskola som idag omfattas av skollagen (SFS 2010:800). Det isärhållande som historiskt sett har präglat relationen mellan hem och institution resulterade ofta i att lärare ofta åtnjöt kunskapsmonopol och

självbestämmanderätt utan att riskera obehaget av att bli ifrågasatt. Idag talar man istället om ett gemensamt ansvar mellan hem och förskola och vårdnadshavare i egenskap av experter på sina barn (Andersson, 2004) som i enlighet med förskolans styrdokument förväntas vara involverade i verksamheten och delaktiga i utformningen av densamma (Jönsson, Sandell & Tallberg Broman, 2012). Vidare har vårdnadshavare som historisk sett varit föremål för skolans påverkan idag vunnit laglig rätt att utöva påverkan på institutionen (Andersson, 2004), en förmån som de ofta förväntas utnyttja (Markström& Simonsson, 2013). Dagens föräldrar kan sägas vara kunder, vilkas behov förskolan ska sträva efter att tillgodose (Månsson, 2013).

3.2 Samverkansbegreppet

Ordet samverkan kan definieras som medvetna och gemensamma handlingar som leder mot samma mål (Strömberg 1994; Danermark, 2000). Det handlar således om ett samarbete som präglas av en kollektiv vilja och strävan efter att tillsammans verka i en viss riktning.

Begreppet föräldrasamverkan omfattar ”all kontakt mellan hemmet och förskolan, både den dagliga kontakten vid lämning och hämtning av barnet och den organiserade kontakten vid föräldrasamtal, föräldramöten och föräldramedverkan av olika slag i verksamheten” (Skolverket, 1998 s.57). Samtliga möten som sker mellan hemmet och förskolan inkluderas följaktligen i begreppet.

3.3 Varför samverkan?

Intentionen med samverkan mellan hemmen och förskolan handlar enligt Skollagen (SFS 2010:800), såväl som förskolans läroplan (Skolverket, 2010), ytterst om barnens bästa. De båda parterna förväntas samarbeta och dela en gemensam strävan efter att ge varje barn bästa möjliga förutsättningar att utvecklas och lära. Rahm och Wall (1990) beskriver det som att parterna ”har barn ihop” (1990, s.12) och i enlighet med den så kallade partnerskapsprincipen förväntas samverka i en riktning som minskar klyftan mellan hemmen och förskolan och därigenom gynnar barnet (Erikson, 2008). Detta underlättas i enlighet med Uri Bronfenbrenners teori då en väl fungerande koppling finns mellan hemmet och förskolan (Hwang & Nilsson, 2011). Att som lärare lyckas få till stånd ett gott samarbete med vårdnadshavare kring barnets välmående och lärande (Jensen & Jensen, 2008) är således av stor vikt för att befrämja den enskilda individens utveckling.

Vidare skriver Utbildningsdepartementet (2003:46) om barns rätt till inflytande och menar att detta är en mänsklig rättighet. Att så är fallet har slagits fast i

barnkonventionen (Unicef, 2009) vilken Sverige har åtagit sig att följa. Dock kan små barn ha svårt att föra sin egen talan och bevaka sina egna intressen vilket förutsätter att deras vårdnadshavare kan och vill representera dem. Dessutom bör vårdnadshavares synpunkter, som ytterst ansvariga för barnens fostran och utveckling, beaktas. I en regeringsproposition (Utbildningsdepartementet, 1996) framkommer även att vårdnadshavare kan utgöra en betydelsefull resurs i förskolan då deras infallsvinklar tillåts möta personalens perspektiv. Att ta hänsyn till föräldrars tankar och reflektioner kan således leda till att bilden av verksamheten berikas vilket kan vara av stor betydelse för förskolan och dess strävan efter god kvalitet (Juul & Jensen, 2003). På det sättet kan vårdnadshavare betraktas som ”kvalitetssäkrare” (Sandberg & Vuorinen, 2007 s.48).

3.4 Former för samverkan

Då begreppet samverkan innefattar samtlig kontakt mellan hemmen och förskolan inryms såväl formella möten samt träffar och sammankomster av mer informell karaktär (Skolverket, 1998). Till de formella mötena hör bland annat föräldramöten, föräldraråd och utvecklingssamtal som förskolan enligt skollagen är skyldiga att erbjuda och genomföra ett visst antal tillfällen per år.

Andra forum, vilka räknas som informella, innefattar exempelvis fester, vernissager och daglig kontakt. Halldén (2007) skriver att tamburkontakten, som sker mellan hem och förskola vid lämning och hämtning är särskilt viktig då dessa tillfällen dagligen inbjuder till samarbete. Även veckobrev, bloggar och mailkontakt kan utgöra medel för att underlätta kontakten mellan hem och förskola, för att inte tala om sociala medier som Facebook och Instagram genom vilka förskolan har möjlighet att informera om sin verksamhet i text och bild. Oavsett vilka forum för samverkan förskolor använder sig av är det variationen av samverkansformer som i praktiken leder till en ökad grad av samverkan mellan förskola och hem menar Sandberg och Vuorinen (2007).

Sandberg och Vuorinen pekar också på något de kallar ”den goda och den onda cirkeln”

(2007, s.86), vilken i hög utsträckning tenderar att påverka graden av

föräldraengagemang och samverkan mellan hemmen och institutionen. Den goda cirkeln handlar om att förskolan med hjälp av ett rikt och varierat utbud av samverkansformer förmår skapa och utveckla olika rutiner som främjar ett gott samarbete mellan hem och förskola. Genom att erbjuda vårdnadshavare många olika möjligheter till samverkan signalerar förskolan att ett samarbete mellan hem och institution är viktigt. Detta, i sin tur, leder till att vårdnadshavare upplever sitt engagemang som betydelsefullt och därigenom får en ökad vilja till samverkan med förskolan. Den onda cirkeln uppstår istället när institutionen inte lyckas engagera vårdnadshavarna genom sina befintliga former för samverkan, och slutar anordna dem för att ingen kommer. För att motverka denna negativa utveckling, menar Sandberg och Vuorinen att förskolan måste sträva efter att utveckla sina dåligt fungerande

samverkansrutiner och att istället erbjuda sådana former för samarbete som

föräldragruppen efterfrågar. Att lyssna på vårdnadshavarna i detta avseende är särskilt viktigt då Flising m.fl. (1996) konstaterar att föräldrar samverkar med förskolan under förutsättning att det sker på deras egna villkor.

3.5 Inflytande - från information till beslutsfattande

Begreppet inflytande kan definieras i enlighet med en trappa där det försa steget handlar om information vilket följs av deltagande, påverkan, samråd och slutligen

beslutsfattande (Utbildningsdepartementet, 2003:46). Att information placeras allra längst ner i trappan beror på att dess förekomst utgör en förutsättning för alla de senare stegen.

För att så småningom kunna vara med och fatta beslut om något behöver man helt enkelt vara insatt i det område som beslutsfattandet rör. (Jensen & Jensen, 2008;

Sandberg & Vuorinen, 2007).

3.5.1 Information och insyn

I en amerikansk studie som genomfördes av Lareau år 1989 fann man att föräldrar värderade information och delaktighet högt och förväntade sig att samverkan med förskolan skulle inbjuda till detta (Andersson, 2004). Således är det av stor vikt att förskolan karakteriseras av en kontinuerlig strävan efter att hålla barnens

vårdnadshavare (Nilsson, 2008) informerade om verksamheten och de mål man arbetar i riktning mot (Skolverket, 2010). Dock menar Utbildningsdepartementet (2003:46) att det inte är tillräckligt att förskolan visar intresse för, och inser vikten av att samverka med föräldrar. Vårdnadshavares eget intresse av att skaffa sig information och vara delaktiga är därutöver av stor betydelse för huruvida en god samverkan ska komma till stånd eller ej.

3.5.2 Inflytande och påverkan

Att vårdnadshavare har rättighet att utöva inflytande på den verksamhet som deras barn ingår i har fastslagits i läroplanen: ”Föräldrarna ska ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan” (Skolverket, 2010 s.13). Att de får möjlighet till detta i praktiken är i hög grad beroende av i hur stor utsträckning personalen strävar efter att ta föräldrarnas uppfattningar i beaktande då verksamheten planeras och genomförs. Bland annat behöver förskolan erbjuda rika tillfällen till dialog med föräldrarna och ett varierat utbud av forum där samtliga

vårdnadshavare ges möjlighet att säga sin mening (Andersson, 2004). Emellertid räcker det inte att låta föräldrar uttrycka sina åsikter, menar Andersson. Man måste verkligen lyssna på vad de har att säga. Även Mutch och Collins (2012) framhåller betydelsen av detta och betonar att personalens öppenhet för de synpunkter som vårdnadshavare ger uttryck för är en avgörande faktor för att partnerskapet mellan förskola och hem ska stärkas.

3.6 Vad vill vårdnadshavare samverka kring?

För de flesta vårdnadshavare är samverkan med förskolan som mest intressant och eftersträvansvärd när den direkt berör de egna barnen (Sandberg & Vuorinen, 2007).

Särskilt vid de tillfällen då barnen av olika anledningar inte har det bra i förskolan väljer många föräldrar att engagera sig, liksom i de fall då man upplever att de egna

förväntningarna på personalen och dess arbete inte infrias. Frågor av mer övergripande natur som rör verksamheten och organisationen i stort prioriteras oftast inte i samma utsträckning av vårdnadshavarna. Dock finns naturligtvis undantag och vårdnadshavare som prioriterar att lägga energi på de större frågorna hellre än på det dagliga arbetet som man anser bör vara personalens ansvar.

3.7 Främjande respektive hämmande aspekter

Andersson (2004, s.7) menar att ”barn är experter på att vara barn, lärare på att vara pedagoger och föräldrarna är experter på sina barn”. Dessa rader kan tyckas självklara, men Andersson menar att vårdnadshavare ofta glöms bort i förskolan, trots att de skulle kunna utgöra en betydelsefull kunskapsresurs. I en studie som Flising publicerade för drygt tjugo år sedan framkom att föräldrar var positiva till att engagera sig i sina barns skolgång på villkor att de kände sig välkomna att göra det. En central uppgift för förskolan är därför att uppmuntra vårdnadshavare till engagemang genom att signalera till dem att deras medverkan är önskvärd och betydelsefull. Emellertid menar Flising, Fredriksson och Lund (1996) att förskolor ibland karakteriseras av en kultur som inte i någon större utsträckning tycks efterfråga föräldrars tankar och uppfattningar, något som Erikson (2008) menar påverkar avståndet mellan förskolan och hemmen i en negativ riktning. Hall och Santer (Andersson, 2004) beskriver ytterligare förutsättningar för samarbete och poängterar att lärares syn på vårdnadshavares kompetens är av stor vikt för i vilken utsträckning de anses vara värda att lyssnas på och släppas in i

verksamheten. En lärare som har insikt i att hon är beroende av vårdnadshavarna för att nå framgång i sin lärarroll är således mer benägen att bemöda sig om en god samverkan med hemmen än den lärare som inte förmår se föräldrar som en tillgång.

Kontakten med vårdnadshavare är alltid beroende av lärarnas förhållningssätt gentemot dem (Flising m.fl., 1996) och för att en god samverkan ska skapas och fortgå behöver lärare möta föräldrar med attribut som inkluderar värme, pålitlighet, flexibilitet och öppenhet (R. Keyes, 2002). I förhållandet till familjen underlättar det dessutom om läraren förutom att vara ”en professionell”, också bemöter familjerna som en medmänniska.

Detta bemötande får gärna präglas av humor (Erikson, 2009). Relationen mellan parterna påverkas också positivt av att personalen har förmåga att samverka med alla vårdnadshavare, oavsett bakgrund, (Jensen & Jensen, 2008) vilket förutsätter en god social kompetens men också tid och engagemang från den enskilda läraren (Andersson, 2004). En god samverkan mellan hem och förskola förutsätter emellertid inte bara intresse och ansträngningar från personalen. Som tidigare nämnts behöver också vårdnadshavare ha vilja till, och inte minst möjlighet, att engagera sig. Att viljan generellt finns hos föräldrar menar Sandberg & Vuorinen (2007) men de understryker samtidigt att det finns betydande skillnader mellan i vilken utsträckning enskilda individer har möjlighet att involvera sig. Att bygga ett väl fungerande samarbete kräver trots allt såväl tid som energi (Fredriksson, 1991). Mutch och Collins (2012) skriver att somliga vårdnadshavare hyser stor tilltro till personalens kompetens och därför anser att huvudansvaret för verksamheten bör vila på dem, medan andra vill ha insyn och

möjlighet att påverka det mesta som sker. Oavsett den grad av intresse som

vårdnadshavare har kan det dock finnas många olika aspekter som hindrar dem från att vara delaktiga i praktiken. Utöver ovanstående aspekter behöver föräldrar beredas information om att de förväntas samverka med förskolan och om hur de kan gå till väga för att involvera sig. Att så sker är förskolans ansvar (Skolverket, 2010).

3.8 Engagerade vårdnadshavare – problem eller resurs?

Markström och Simonsson (2013) beskriver ”det kompetenta föräldraskapet” (2013, s.

19) och refererar till bilden av vårdnadshavare i egenskap av kunder som anses vara kapabla och därigenom meriterade att utöva inflytande och ges ansvar över barnens vistelse i förskolan. Detta innebär att personalen behöver erkänna och bejaka vårdnadshavares kompetens samt välkomna deras engagemang i verksamheten

(Andersson, 2004), något som inte alltid gör sig gällande i praktiken. Maktförhållandet mellan vårdnadshavare och lärare är aldrig likvärdigt, vilket kan leda till problem och därmed inverka negativt på samarbetet mellan hem och förskola. Exempelvis kan en lärare som inte känner sig säker i sin profession uppleva svårigheter med att släppa in vårdnadshavare i verksamheten. Å andra sidan finns risk för att osäkra vårdnadshavare har svårt att hävda sig i relation till läraren (Rahm & Wall, 1990) vilket i vissa fall resulterar i att deras möjlighet att utnyttja sin rättighet till medverkan inskränks (Sandberg & Vuorinen, 2007).

Åberg och Lenz Taguchi (2005) skriver att vårdnadshavare är i behov av förskolan, men poängterar samtidigt att ett omvänt förhållande råder. Detta ömsesidiga beroende

gynnas av att de båda parterna strävar efter att närma sig varandra i syfte att

åstadkomma ett fruktsamt samarbete (Ferm, 1993). Att skapa och upprätthålla en god samverkan mellan hemmet och förskolan bör därför betraktas som en gemensam uppgift, även om det yttersta ansvaret vilar på de professionella. Dock menar Flising m.fl. (1996) att det ofta är barnens föräldrar som skuldbeläggs i de fall där samverkan inte fungerar tillfredsställande. Somliga vårdnadshavare skildras i positiva ordalag medan andra beskrivs som till exempel besvärliga eller inkompetenta (Ljungberg, 2013). Som förskollärare är det viktigt att betrakta vårdnadshavares kritik som något positivt. Detta sker dock inte alltid och de vårdnadshavare som är aktiva och har åsikter om verksamheten avvisas inte sällan på grund av att de anses vara krävande. Detta är synd då ett konstruktivt bemötande av dem skulle kunna innebära att de istället för att bli betraktade som ett problem fick utgöra en resurs. Att inte lyssna på vårdnadshavare och beakta deras synpunkter kan vidare vara vanskligt då somliga av dem tycks vara väl medvetna om hur de ska gå tillväga om de inte får bifall för sina åsikter. Att vända sig till politiker eller ta hjälp av media är två exempel på verkningsfulla strategier med god genomslagskraft. Idag ifrågasätter vårdnadshavare för övrigt auktoriteter i högre grad än tidigare samt diskuterar och kritiserar sådant som de inte håller med om. (Jensen &

Jensen, 2008). I sammanhanget kan det vara värt att nämna att förskolepersonal ofta anser sig ha svårare att handskas med engagerade och aktiva vårdnadshavare än med de som inte engagerar sig alls.

3.9 Föräldraskap ur ett genusperspektiv

Män och kvinnor har historiskt sett haft olika förutsättningar att utöva föräldraskap.

Fram till på 1960-talet handlade kvinnans roll främst om att vara hemmafru och ansvara för familjens omvårdnad medan mannen å sin sida garanterade försörjningen (Bäck- Wiklund & Bergsten, 2010). Denna ansvarsfördelning genomgick dock en betydande förändring under 1960-1980-talet då många hemmafruar lämnade hemmen till förmån för förvärvsarbete. Detta ledde till att kvinnan som sådan skaffade sig en förändrad ställning i samhället. Idag ses kvinnors förvärvsarbete, och tillika tvåförsörjarfamiljen, som något högst naturligt och självklart och i Sverige delas arbetskraften lika av män och kvinnor. Detta till trots lever ännu traditionella föreställningar kvar om vad en man respektive en kvinna är och bör vara.

Dessa är idag emellertid föremål för ifrågasättande i betydligt större utsträckning än tidigare (Jacobsson, 2005). När det gäller barnens omvårdnad intar kvinnan, enligt traditionen, en särställning i relation till mannen och forskning har påvisat att mamman generellt uppfattas vara av större betydelse för barnet än pappan (Winberg, 2005).

Nämnas bör dock att synen på fäder har genomgått en kraftig förändring under de senaste tre decennierna, och samtida män är nu delaktiga i sina barns liv i mycket större utsträckning än vad som tidigare gjort sig gällande. Fäders ökade engagemang till trots visar en svensk studie som genomfördes år 1995 av Flood och Gråsjö att kvinnan fortfarande anses utgöra den ”primära omsorgsgivaren” (Bäck- Wiklund & Bergsten, 2010, s.61) och att mannen därmed positioneras som ”den naturliga

andrahandsföräldern” (Winberg, 2005, s.20). Det innebär att han ses som en avvikare i relation till mamman som utgör mall för föräldraskapet.

Bekkengen beskriver ”kvinnan som förälder och mannen som pappa” (1999, s.43) vilket innebär att kvinnan förväntas svara för det övergripande omhändertagandet av barnen medan mannen har möjlighet att välja på vilken nivå han kan och vill lägga sitt föräldraskap. Mannen tillåts vidare styra över sin tid vilken han ofta ser som sin egen medan mammarollen medför att man osjälviskt förväntas dela med sig av sin tid till andra och att sätta barnens behov framför sina egna. Att, som mamma, ständigt sträva efter att tillgodose barnens behov ses ofta av kvinnorna själva som ett viktigt uppdrag, vilket de inte sällan utför med stor hänförelse och ansvarskänsla. De tenderar vidare att betrakta sig själva och sin egen roll som mycket betydelsefull för barnen. Män, å sin sida, intar inte sällan ett mer avvaktande förhållningssätt när det gäller fostran och omsorg (Bäck- Wiklund & Bergsten, 2010) och ingriper ofta först när de upplever att det finns ett uttalat behov av det. Männen, till skillnad från kvinnorna, tycks också framhålla utomstående aktörers betydelse för barnen, vilket till viss del tenderar att förminska den egna känslan av ansvar.

Att det fortfarande finns en syn på kvinnan som ”det omvårdande könet” framgår också med tydlighet i en doktorsavhandling som Havung har genomfört (Jacobsson, 2005 s.11) och av ren vana förutsätter vi ofta att det är kvinnor som ansvarar för de små barnens omhändertagande. Detta visar sig inte minst genom könsfördelningen av personalen i förskolan. År 2011 var 97 procent av förskolepersonalen kvinnor, medan endast 3 procent utgjordes av män (SCB, 2012).

Detta trots att ett flertal kampanjer har genomförts under de senaste 30 åren för att öka andelen män i verksamheterna (Jacobsson, 2005). Denna ”starkt kvinnodominerade verksamhet” (Andersson, 2004 s.31) kan generera svårigheter gällande pappors möjligheter att delta i en tillfredsställande samverkan med förskolan. Kulturen i verksamheten, innefattande såväl språk som perspektiv av kvinnlig natur, kan påverka mannens chanser negativt då han och de kvinnliga lärarna i vissa fall kan ha svårt att förstå varandra. Dock framhåller Andersson vikten av att, trots vissa svårigheter, lyckas få till stånd ett gott samarbete mellan männen och förskolan. Detta med anledning av att såväl kvinnliga som manliga synsätt behövs för att barnet ska möta världen som en kompetent samhällsmedlem. Hur detta ska låta sig göras i praktiken är inte helt enkelt att fastslå, men Andersson menar att ett sätt kan vara att som personal vända sig direkt till männen och efterfråga deras deltagande i olika situationer. Detta för att signalera till dem att de, i egenskap av pappor, är viktiga.

4 TIDIGARE FORSKNING

4.1 Samverkan mellan förskola och hem

Eva Ivarsson Jansson (2001) har skrivit avhandlingen Relationen hem-förskola, Intentioner och uppfattningar om förskolans uppgift att vara komplement till hemmet 1990-1995, vilken syftat till att klarlägga relationen mellan förskola och hem under början av 1990-talet. Som ett led i studien genomfördes en föräldraundersökning som påvisade att majoriteten av de tillfrågade vårdnadshavarna hade viljan att påverka. Dock upplevde många av dem att de hade begränsade möjligheter till detta. Som en

försvårande faktor nämndes vårdnadshavarnas inställning till personalens profession då den ansågs påverka i vilken mån vårdnadshavarna såg sina egna åsikter som

betydelsefulla och värda att framföra. Ett genomgående tema i undersökningen var vidare att vårdnadshavarna önskade mer tid till kommunikation med personalen och menade att detta underlättade deras möjligheter att bli mer förtrogna med verksamheten vilket ansågs öka deras möjligheter till påverkan. Emellertid gav informanterna uttryck för att personalens brist på tid vid hämtning och lämning verkade hämmande och konklusionen blev att de vårdnadshavare som kom till förskolan vid stressiga tillfällen upplevde sig få ett sämre mottagande än andra. Detta ansågs, av vårdnadshavarna, komplicera deras möjligheter till en god samverkan med förskolan på daglig basis.

Sandberg och Vuorinen skriver i studien Hem och förskola – samverkan i förändring att studier som behandlar samverkan mellan hem och skola har mött betydligt större

intresse än de studier som fokuserar på samverkan mellan hem och förskola. Detta, menar de, beror på att samarbetet mellan förskolan och hemmen ofta ses som självklar då personal och vårdnadshavare dagligen möts i samband med hämtning och lämning.

Dock pekar författarna på aspekter som tenderar att försvåra det förgivet tagna, såsom bristfällig kontinuitet beroende av såväl vårdnadshavarnas som personalens

otillgänglighet.

4.2 Föräldraskap ur ett genusperspektiv

Margareta-Wiklund och Birgitta Bergsten (2010) har i sin studie Det moderna föräldraskapet: en studie av familj och kön i förändring beskrivit att mödrar ofta är entusiastiska över, och aktiva i, sitt föräldraskap. Detta gäller även somliga fäder menar de, men den generella tendensen pekar mot att män i större utsträckning än kvinnor intar en mer passiv och avvaktande ställning som förälder.

Studien visar också att män har en större tilltro till ”utomstående” personer i barnens liv, medan kvinnor istället framhåller sitt eget ansvar. Kvinnor anser sig också vara mer betydelsefulla för sina barn än männen.

4.3 Samverkan förskola - hem ur ett genusperspektiv

Undersökningar som fokuserar på samverkan med förskolan ur ett genusperspektiv har jag inte lyckats finna. Således tycks min studie grunda sig i ett relativt outforskat område, vilket motiverar dess genomförande och styrker dess relevans.

5 TEORETISK ANGÖRING

5.1 Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori

Den teoretiska utgångspunkten för denna studie är Bronfenbrenners

utvecklingsekologiska teori (Hwang & Nilsson, 2011). Bronfenbrenner var psykolog och riktade kritik mot att ett alltför stort fokus lades vid den enskilda människan. Han pekade istället på omgivningens påverkan på individen och menade att större vikt borde fästas vid de olika miljöer som omger barnet. Man måste helt enkelt betrakta människan i ett större sammanhang. År 1979 utvecklade han den så kallade utvecklingsekologiska modellen som utgjordes av fyra nivåer, eller system:

Mikrosystemet

Den första nivån som ligger allra närmast barnet, och direkt påverkar henne eller

honom, kallade han för Mikrosystemet. Detta system omfattar närmiljöer och nätverk av relationer såsom familj, vänner, förskola och skola.

Mesosystemet

Nästa nivå, det så kallade Mesosystemet, utgörs av länkar som förbinder de olika mikrosystemen, till exempel förskola och familj. Att kopplingen mellan dessa fungerar, menar Bronfenbrenner, är av mycket stor vikt för barnets utveckling och välmående varför ett fungerande samarbete är eftersträvansvärt.

Exosystemet

Den tredje nivån i den utvecklingsekologiska modellen kallas Exosystemet och inkluderar miljöer som indirekt påverkar barnet. Exempel på en sådan miljö kan vara den arbetssituation som barnets vårdnadshavare har och som tenderar att påverka förhållandet i familjen.

Makrosystemet

Makrosystemet, den fjärde, och sista nivån, har att göra med samtida livsvillkor och samhälleliga omständigheter såsom samhällets uppbyggnad och politiska beslut.

Exempel kan vara bostadspolitik, familjepolitik och ekonomisk politik.

Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori i relation till studien

Bronfenbrenners teori är synnerligen relevant i förhållande till denna studie vilken syftar till att undersöka vårdnadshavares erfarenheter av samverkan mellan förskolan och hemmen, det vill säga hur de erfar kopplingen mellan två mikrosystem. Mesonivån, som behandlar länken mellan hemmet och institutionen, är således särskilt intressant och värd att beakta.

5.2 Connells genusteori

En amerikansk forskare vid namn R.W. Connell definierar genus som den sociala skillnaden mellan män och kvinnor. Ingen föds till man eller kvinna, menar hon

(Connell, 2003). Istället socialiseras människan in i en viss könsroll genom påverkan av familjen och det omgivande samhället. De normer vi möter under vår uppväxt gällande hur män och kvinnor förväntas bete sig formar oss alltså till man eller kvinna och överförs, mer eller mindre medvetet, från en generation till nästa. Connell påpekar svårigheten i att frigöra sig från dessa invanda genusmönster och anser att

genusuppdelningen ofta är förgivet tagen i vår vardag. Hon beskriver vidare hur den vidmakthålls genom att vi väljer att inordna oss i könsordningen samt genom det sätt på vilket vi betraktar oss själva och agerar i det verkliga livet. Connell menar således att genuspolariseringen, som bygger på en tanke om könens motsats, är något vi

socialiseras in i redan från födseln och därmed uppfattar som naturligt. Samtidigt motsätter hon sig den traditionella bilden av genus som något evigt och oföränderligt och menar att ”om en struktur kan börja existera, kan den också sluta existera” (2003, s.

95). Connell beskriver hur samhällets modernisering under förra seklet har lett till en förändrad syn på jämställdhet mellan könen och att ett likaberättigande mellan kvinnor och män, idag i betydligt större utsträckning än tidigare, anses vara viktigt och

eftersträvansvärt. Sist men inte minst är det av betydelse att nämna Connells syn på majoriteten av oss. Hon menar att varje individ, oberoende av biologiskt kön, besitter såväl maskulina som feminina personlighetsdrag i varierande omfattning. Det finns således feminina män som ombesörjer barnens omhändertagande medan det finns somliga kvinnor som ansvarar för familjens försörjning.

Connells genusteori i relation till studien

Connells teori är högst relevant i relation till min studie som syftar till att undersöka vårdnadshavares erfarenheter av samverkan mellan hem och förskola ur ett

genusperspektiv. Att ta denna teori i beaktande i samband med bearbetning och analys kan understödja processen i att tolka och förstå föräldraskapets villkor utifrån en könsrollsaspekt.

6 METOD

Nedan redogörs för metodiska ställningstaganden samt val gällande studiens praktiska genomförande.

6.1 Fenomenologi som forskningsstrategi

Då syftet med studien är att försöka vinna kunskap om vårdnadshavares uppfattningar åsikter och förståelse av ett visst fenomen lämpar sig den fenomenologiska

forskningsansatsen väl som strategi (Denscombe, 2009). Fenomenologin ställer nämligen människors upplevelser av livet i centrum och inriktar sig snarare på en beskrivning av subjektiva erfarenheter än på att försöka komma fram till hur något är (Kihlström, 2007). Denscombe (2009) menar att den fenomenologiska undersökningen inte syftar till att uppskatta omfattningen av ett fenomen eller att försöka förklara varför något är på ett visst sätt. Istället ligger fokus på att framställa en bild av fenomenet såsom människor ser det. Detta inbegriper en strävan efter att försöka se den aktuella företeelsen ur respondenternas perspektiv och att framställa den på ett sätt som ligger nära de tillfrågade personernas ursprungliga formuleringar. Resultatet av

respondenternas svar presenteras, i enlighet med den fenomenologiska

forskningsstrategin, detaljerat i ett försök att ge en djupgående bild av den förståelse och de erfarenheter som de tillfrågade personerna ger uttryck för. Insamlad data ordnas och kategoriseras efter de mönster som framträder under genomläsningen (Kihlström, 2007) men ansatser att analysera respondenternas svar har inte prioriterats, då

orsaksförklaringar inte är ett primärt mål inom fenomenografin.

6.2 Kvalitativ intervju som metod

Inom fenomenologin är intervju en vanligt förekommande metod eftersom den lämpar sig väl för att undersöka människors känslor, tankar och uppfattningar om något

(Denscombe, 2009). Ytterligare fördelar med denna metod är att den är relativt enkel att genomföra och kostnadseffektiv i jämförelse med exempelvis frågeformulär under förutsättning att respondenterna bor inom ett begränsat geografiskt område. Samtliga informanter i min studie är boende i en medelstor sydsvensk kommun. Vidare tillåter intervjuer ofta mer utförliga svar än vad som möjliggörs i enkäter (Hwang & Nilsson, 2011). I denna studie genomförs insamlingen av data med hjälp av intervjuer som är semistrukturerade till sin form.

Detta innebär att en dagordning har utarbetats på förhand, innehållande de frågeställningar som intervjun syftat till att ge svar på (se bilaga) men att

intervjusituationen samtidigt har karakteriserats av flexibilitet. I praktiken har detta inneburit att respondenterna i stor utsträckning getts möjlighet att tala fritt samt att utveckla sina svar (Kihlström, 2007).

6.3 Urval

I den aktuella undersökning har ett så kallat ”subjektivt urval” använts (Denscombe, 2009 s.37) vilket innebär att valet av respondenter är grundat i mina tidigare

erfarenheter och kunskaper om dem. Vetskapen om respondenterna har underlättat för mig i min strävan efter att inkludera svaranden som ansetts vara tillämpliga i relation till undersökningen, det vill säga människor som ansetts kunna lämna sådan information som har ett informativt värde för studien. Konkret innebär detta att jag har begränsat urvalet till respondenter som lever med en partner av det motsatta könet och som har ett eller flera barn inskrivna i den kommunala förskolan. Samtliga informanter är

vårdnadshavare och tillika biologiska föräldrar till sitt eller sina barn. Således benämns de i studien som både vårdnadshavare och föräldrar. Att endast låta vårdnadshavare i heterosexuella parförhållanden medverka i studien kan tyckas exkluderande men baserat på de genomförda pilotintervjuerna har jag dragit slutsatsen att dynamiken mellan sammanlevande män och kvinnor tycks vara en central faktor när det gäller att studera föräldraskapet ur ett genusperspektiv. Samtliga individer som ingår i mitt urval utgörs av människor som jag har kommit i kontakt med genom den verksamhetsförlagda utbildningen inom lärarprogrammet samt min roll som förälder med egna barn i förskolan. Jag har ingen nära relation till någon av dessa personer.

Då ett centralt syfte med studien är att jämföra män och kvinnors erfarenheter och uppfattningar av samma fenomen har den aktuella problematiken studerats ur ett genusperspektiv varpå förfrågan om deltagande har omfattat 18 respondenter, jämnt fördelat mellan könen. Jag har vidare valt att betrakta vårdnadshavare som en heterogen grupp, vilket innebär att skillnader i kön, etnisk bakgrund och så vidare anses vara av betydelse (Erikson, 2009). Emellertid har jag främst fokuserat på genusperspektivet, då studiens tidsram inte tillåtit en djupare analys av samtliga aspekter.

6.4 Tillvägagångssätt

Flera månader innan det egentliga arbetet med studien var planerat att ta sin början påbörjades inläsningen av, för ämnet relevant, litteratur. Detta gjordes för att jag på förhand skulle vara bekant med teoretisk kunskap om den aktuella problemställning som jag med studien ämnade undersöka (Patel & Davidsson, 2003). Här inkluderades såväl böcker, som vetenskapliga artiklar, avhandlingar och tidskrifter. Den förförståelse jag därigenom skaffade mig låg till grund för konstruktionen av ett, för studien, relevant syfte och underlättade utformningen av lämpliga intervjufrågor (Lantz, 2011). Då ett första utkast av intervjufrågorna var utarbetat kontaktades två respondenter, en man och en kvinna, vilka tillfrågades om deltagande i en så kallad pilotintervju. Dessa intervjuer syftade till att undersöka intervjufrågornas lämplighet i relation till studiens syfte och föranledde, efter genomförandet, en viss revidering av dessa. Därefter kontaktades de 18 tilltänkta respondenterna via telefon varpå de erhöll information om studiens syfte. Vid detta tillfälle informerades de även om intervjuernas tilltänkta förfarande och om den ungefärliga tidsram vi hade att förhålla oss till (Denscombe, 2009) vilken i det aktuella fallet begränsades till 45 minuter. Under detta första samtal informerades

respondenterna också om de forskningsetiska principerna vilka presenterades för dem i korta drag.

Sedan de tillfrågade personerna givit sitt medgivande till deltagande bestämdes tid och plats för intervjuerna, vilket uteslutande, på respondenternas önskan, resulterade i deras egna hemmiljöer. Varje intervjutillfälle inleddes med att en plats för intervjun valdes, vilket i de flesta fall ledde till i en placering vid hemmens matplats. I ett av fallen satt vi istället i respondentens soffgrupp. Innan intervjuerna påbörjades anhöll jag om

respondenternas medgivande till ljudinspelning, vilket gavs i samtliga fall. Därefter kontrollerades inspelningsutrustningen som i det aktuella sammanhanget utgjordes av en mobiltelefon. Ljudinspelningarna kompletterades av anteckningar.

Eftersom syftet med studien var att klarlägga respondenternas erfarenheter av

samverkan som fenomen, och inte i någon större utsträckning avsåg att undersöka deras tolkning av begreppet, inleddes varje intervju med ett klargörande av den definition begreppet givits av Skolverket (Sandberg & Vuorinen, 2007). Denna gemensamma förförståelse av samverkansbegreppet ansågs i sammanhanget vara att föredra då den bedömdes kunna underlätta kommunikationen genom att missförstånd kring tolkningen av dess innebörd kunde undvikas.

Majoriteten av de frågor som användes under intervjuerna var öppna till sin karaktär då ett undvikande av ja- och nej- frågor i stor utsträckning eftersträvades. I de fall där sådana frågor trots allt användes kompletterades dessa av följdfrågor med syfte att bygga vidare på respondenternas svar (Kihlström, 2007). Exempel på denna typ av frågor var: ”Hur tänker du då”? ”Kan du utveckla det”? ”Kan du förklara”? etc. Till sin form liknade intervjuerna vardagliga samtal, med den väsentliga skillnaden att de innehöll ett tydligt fokus i form av ett ämne som skulle avhandlas.

6.5 Forskningsetiska principer

Det finns ett antal bestämmelser som reglerar svensk forskning (Hwang & Nilsson, 20011). Bland annat har Vetenskapsrådet utgivit de forskningsetiska principerna med syfte att vägleda forskaren. Dessa omfattar fyra huvudkrav, vilka forskaren har att förhålla sig till och ta i beaktande (Björkdahl Ordell, 2007).

Informationskravet

Informationskravet innebär att de som inverkas av forskningen skall delges information om undersökningens syfte och om sin egen eventuella roll i relation till denna. I min studie informerades de tilltänkta respondenterna om detta vid det tillfälle då de tillfrågades om deltagande.

Samtyckeskravet

Samtyckeskravet handlar om att deltagande i en studie är frivilligt, vilket samtliga respondenter upplystes om innan de gav sitt medgivande till detta. De erhöll också information om att deras eventuella medverkan när som helst kunde avbrytas på deras egen begäran, utan risker för negativa efterverkningar.

Konfidentialitetskravet

Upplysningar om samtliga medverkande i en studie skall handhas konfidentiellt och på ett sådant sätt att de inte riskerar att röjas av utomstående. Den data som insamlats ska vidare presenteras så att obehörigas identifikation av enskilda personer inte är möjlig.

Konkret innebar detta att namn på barn samt uppgifter om förskolepersonal och verksamheter som figurerade i ljudinspelningarna togs bort under efterföljande transkribering. Inte heller några uppgifter om deltagarnas namn och kontaktuppgifter sparades. Då studien var färdig förstördes samtlig rådata.

Nyttjandekravet

Nyttjandekravet innebär att den data som samlats in i samband med studien endast får användas i den aktuella forskningen vilket samtliga deltagare informerades om.

6.6 Bearbetning och analys

Resultatet i en fenomenologisk undersökning handlar om att genom analys detektera människors föreställningar kring ett visst fenomen och att kategorisera dessa utifrån innehållet i deras utsagor. När empiriskt material inhämtats påbörjades arbetet med att bearbeta och analysera det. Bearbetningen av insamlad data inleddes med att samtliga ljudinspelningar transkriberades samt att de kompletterande fältanteckningarna renskrevs. Då detta arbete färdigställts påbörjades ett viktigt steg i arbetsprocessen vilket innefattade att jag genom upprepade och omsorgsfulla genomläsningar bekantade mig med materialet (Denscombe, 2009). För att underlätta bearbetningen av svaren delades de utskrivna intervjuerna upp i två kategorier baserade på de responderandes könstillhörighet. Kvinnornas intervjuer märktes sedan med ett rött kryss, medan männens för enkelhetens skull markerades med ett blått. För att ett isärhållande av männens och kvinnornas svar skulle möjliggöras bearbetades de i två olika omgångar.

Jag började med att bearbeta kvinnornas svar vilket innebar att de frågor som ställts skrevs in i ett Worddokument. Under varje fråga infördes sedan samtliga svar som framkommit under intervjuerna. Då alla frågor genomgått samma process lästes svaren gång på gång för att jag skulle ha möjlighet att identifiera gemensamma tankegångar i utsagorna och koppla dessa till varandra. De mönster som framträdde möjliggjorde en generalisering av kvinnornas svar vilka i nästa steg kategoriserades under lämpliga rubriker. De manliga respondenternas utsagor genomgick sedan samma

bearbetningsprocess.

Eftersom min studie syftar till att klarlägga eventuella likheter och skillnader i män och kvinnors uppfattningar av samma fenomen behövde de olika könens utsagor korreleras.

Detta innebär att männen och kvinnornas svar noggrant har studerats för att försöka identifiera likheter och skillnader i materialet som sedan, i enlighet med kvalitativ forskning, presenteras i form av skriven text. Fokus ligger i resultatpresentationen på framställningar av de, ur utsagorna framträdande, kategorierna snarare än återgivningar gällande omfattning och frekvens av vissa svar (Kihlström, 2007). Emellertid kan ett visst mått av sådana framställningar förekomma. Under analysprocessen har jag vidare fokuserat på såväl återkommande tendenser i utsagorna såväl som atypiska svar. Detta eftersom jag strävar efter att återge en mångfacetterad bild av deltagarnas varierade upplevelser och erfarenheter.

6.7 Validitet och reliabilitet

Att bestyrka forskning av kvalitativ art är ytterst betydande menar Denscombe (2009).

Konkret innebär det att påvisa riktigheten i resultaten för att stärka studiens trovärdighet.

6.7.1 Validitet

”Kommunicerbarheten bör betraktas som ett viktigt mått på validitet” (Kihlström, 2007). Detta innebär att personer, som inte varit delaktiga i studien, ska ha möjlighet att förstå det innehåll som forskaren genom de olika beskrivningskategorierna ämnar påvisa. För att underlätta möjligheten till en sådan förståelse innehåller varje

beskrivningskategori citat som är hämtade från de responderandes utsagor. Vidare tar samtliga resultat sin grund i ett empiriskt material, vilket inbegriper den data som samlats in med hjälp av intervjuerna. Detta är en aspekt som ytterligare stärker studiens validitet (Allwood & Erikson, 2010).

6.7.2 Reliabilitet

Reliabiliteten behandlar studiens trovärdighet, (Kihlström, 2007) vilken påverkas positivt av att forskaren förmår redovisa hur han eller hon har gått tillväga i sitt arbete.

Jag har i den aktuella studien gjort omsorgsfulla ansatser att redogöra för samtliga steg i arbetsprocessen, från problemformulering och intervjuer till resultat och analys. Ett annat hänseende att beakta när det handlar om reliabilitet är huruvida någon annan som undersöker samma fenomen kommer fram till samma resultat (Kvale, 1997). Då jag har genomfört min studie enskilt finns risk för vissa brister i graden av reliabilitet. Dessa har jag emellertid försökt väga upp för genom att återkommande gå tillbaka till insamlad rådata för att kontrollera riktigheten i de tolkningar som gjorts.

7 RESULTAT

Resultatet presenteras nedan under ett antal rubriker vilka utgörs av kategorier som baseras på centrala teman i informanternas utsagor.

7.1 Den viktiga samverkan

Samverkan med förskolan tycks vara av stor betydelse för vårdnadshavarna, oavsett könstillhörighet. Merparten av respondenterna ger uttryck för att de önskar bli mer delaktiga i sina barns liv och menar att samverkan med förskolan befrämjar detta. Utan en god samverkan blir det, enligt vårdnadshavarna, svårt att skaffa sig insyn i barnens vardag som i stor utsträckning är institutionaliserad då förskolan ansvarar för barnens omvårdnad under de flesta av dygnets timmar. En pappa ger sin syn på saken: ”Att samverka med förskolan är jätteviktigt. Jag vill veta vad som händer och hur det går…

hur mina barn utvecklas i förskolan och att de kan det som förväntas”. Att samverka med förskolan kan, enligt pappan i citatet ovan, vara ett medel för att få information om barnens vardag och utveckling. Detta är en syn som delas av de flesta vårdnadshavare i studien. En mamma framhåller dock själva relationen mellan förälder och personal som det centrala:

Det är så klart jätteviktigt att vi har en bra relation till personalen. Jag tror att alla mår bättre av det… både personalen, barnen och föräldrarna. Jag tror också det är bra om man lär känna varandra… förståelsen blir större då. Jag kan förstå hur de har det och tvärtom. Annars tror jag lätt det kan bli en massa spekulationer och skitsnack.

Mamman i citatet ovan ger uttryck för att en god samverkan mellan vårdnadshavaren och personalen leder till en ökad inblick i, och förståelse för varandras rådande villkor och menar att detta befrämjar relationen. Ingen av informanterna tycks vara medvetna om att en god samverkan kan gynna barnets utveckling och lärande. Trots att kvinnorna och männen är eniga om betydelsen av samverkan visar deras utsagor på en ojämn fördelning av den faktiska tid de spenderar i förskolan. Hämtningar och lämningar sköts i stor utsträckning av kvinnorna vilket medför att männen ofta går miste om

tamburkontakten vilken utgör en stor del av den informella samverkan som sker mellan förskolan och hemmen. Två av de kvinnliga respondenterna i studien menar att den ojämna fördelningen i deras familjer beror på att de är föräldralediga och således av naturliga skäl ansvarar för att hämta och lämna barnen.

Emellertid påvisar studiens resultat att även i familjer där mannen och kvinnan

förvärvsarbetar i lika stor utsträckning vilar ofta ansvaret för hämtning och lämning på kvinnan. Citatet nedan är hämtat från en av männens utsagor: ”Samverkan är skitviktigt men jag kan inte säga att jag anstränger mig för att bli delaktig i verksamheten”.

Flertalet av de responderande kvinnorna ger uttryck för att den direkta omvårdnaden av barnen är deras eget ansvar, något som dock inte verkar störa dem nämnvärt. De

uttrycker istället att det är naturligt för dem att sköta den största delen av hem och familj: ”Det är min bit… det är bara så”.

7.2 Insyn är viktigt för vårdnadshavarna

De responderande vårdnadshavarna är generellt positivt inställda till insyn i förskolans verksamhet. Främst prioriterar både kvinnor och män information om barnets dag, det vill säga upplysningar om hur barnet har sovit, ätit och om vad som har skett i

verksamheten. Flera vårdnadshavare uttrycker att denna typ av information är särskilt viktigt för småbarnsföräldrar då de minsta barnen, som ännu inte har ett fullt fungerande språk, kan ha svårt att återge sina upplevelser med egna ord. Att, som förälder, bli insatt i hur det egna barnet mår, lär och utvecklas är något som de flesta vårdnadshavare i studien ser som mycket betydelsefullt. Information som berör förskolans organisation och styrning efterfrågas däremot inte i samma utsträckning. De deltagande kvinnorna uttrycker över lag en önskan om att bli mer delaktiga, och upplever att det finns brister i lärarnas bemötande som hämmar detta: ”Man får veta saker om man själv ber om det…

annars inte. Personalen verkar tycka att jag lägger mig i. Jag tror de vill sköta sitt”. En annan mamma pekar också på betydelsen av personalens förhållningssätt men anser sig vara nöjd med det bemötande hon får:

Vid hämtning och lämning vill de ofta att vi föräldrar ska komma in och vara med och det känns skönt. Då får vi se hur vår son är på dagis och vi får mer koll på hur de jobbar.

Det är himla kul att få vara med och se verksamheten.

Också männen är övervägande positiva till insyn och pekar på vikten av att förskolan välkomnar dem att ta del av verksamheten. Flera av dem menar dock att mängden av information kan behöva hållas på en lagom nivå:

Jag tycker att det lätt kan bli för mycket, att man vill veta allt. Man måste lita på lärarna när man är på jobbet. Det kanske är naivt men jag litar faktiskt på dem som är utbildade och kan.

Föregående citat ovan visar på en stor tilltro till förskolepersonalens kompetens, vilket är ett genomgående tema i de manliga respondenternas svar. Flera män ger också uttryck för att de borde anstränga sig mer för att få insyn och bli mer delaktiga i verksamheten men menar att de inte behöver göra det eftersom de får den viktigaste informationen av sin partner.

7.3 Information framför påverkan

En generell syn som gör sig gällande bland de deltagande respondenterna är att information om verksamheten värderas högre än inflytande över den. En mamma

uttrycker sig kring detta på följande sätt: ”Jag prioriterar information framför inflytande.

Så länge min dotter är nöjd behöver jag ju inte lägga mig i”. Endast en av de tillfrågade vårdnadshavarna har deltagit i så kallade föräldraråd, vilka anordnas av förskolan en eller flera gånger per år och syftar till att skapa en dialog mellan hemmen och förskolan.

Han säger: ”Jag tycker det är roligt att få vara med och bestämma. Jag sitter med i föräldrarådet för jag tycker det är viktigt att kunna ändra på saker som inte fungerar”.

Merparten av de manliga respondenterna känner inget behov av att utöva påverkan på verksamheten medan flera av kvinnorna uttrycker att det är viktigt att få vara med och fatta beslut om sådant som rör barnen. När det gäller vad vårdnadshavare vill påverka intar frågor om mat och utevistelse en särställning. Att barnen vistas mycket utomhus, i alla väder, har stor betydelse för vårdnadshavarna liksom att maten som serveras är näringsriktig och gärna ekologisk. Somliga mammor anser sig vara väldigt drivande i frågor som engagerar dem, och en av dem, som drivit frågan om sockerfri kost i förskolan, säger: ”Jag har tagit bort glassar och gjort så att kakor inte serveras”.

En annan responderande mamma anser att sådana saker är av mindre betydelse:

Övergripande saker som har med verksamheten att göra… det är ju sånt man känner att man vill påverka. Vi får mest vara med och tycka om detaljer… till exempel om barnen ska dricka saft eller mjölk till mellanmål.

En del vårdnadshavare upplever att de skulle vilja påverka mer men att de inte vet hur de ska gå tillväga. De menar att förskolan inte tycks efterfråga deras delaktighet och att det saknas rutiner för att involvera vårdnadshavarna i verksamheten: ”Påverka? Eh… jo, men jag har ingen aning om hur jag ska göra. Information finns i en plastficka i hallen, men vem ställer sig och läser den?”.

7.4 Ifrågasättande och kritik

Männen i studien anser att en god relation med personalen är betydelsefull eftersom det underlättar när man behöver prata om svåra saker eller ta upp något som man tycker är fel. Dock menar de flesta män att det brukar vara kvinnans uppgift att framföra kritik eller att ifrågasätta verksamheten. Detta beror främst, enligt dem, på att kvinnorna som dagligen brukar lämna och hämta barnen har bättre koll på verksamheten och på hur saker och ting brukar skötas. En av männen anger dock en annan anledning till varför han helst undviker att framföra kritik: ”Jag brukar inte säga vad jag tycker, det är mest min sambo som gör det. Om jag hade sagt vad jag hade tyckt hade jag fått en stämpel på mig. Det hade blivit konsekvenser”. De svarande kvinnorna tycks inte ha några

betänkligheter kring att kritisera sådant som de inte är nöjda med. Istället uttrycker flertalet av dem frustration gällande hur deras kritik tas emot av personalen. Man menar att det är viktigt att som förälder tas på allvar och få gehör för sina synpunkter: ”Ofta när jag kritiserar något så får jag känslan av att personalen försvarar sig… de vill visa att de har koll”.

7.5 Ömsesidigt intresse och engagemang

Att en god samverkan är beroende av både personal och vårdnadshavare är de flesta respondenter överens om. Förskolan måste erbjuda möjligheter till delaktighet och inflytande, menar man, men samtidigt anser sig vårdnadshavarna ha en skyldighet att själva visa intresse och engagemang. Några av de aspekter som enligt respondenterna tenderar hämma att en god samverkan skapas och vidmakthålls sammanfattas i nedanstående citat som är hämtat från en av de svarande kvinnorna:

Oengagerad personal som inte trivs med sitt jobb är ett problem… och att de inte bjuder in föräldrarna. Det funkar inte heller om de avfärdar mig som en hönsmamma istället för att ta tillvara på mina tankar.

En stor andel av såväl de manliga som de kvinnliga respondenterna menar att en central förutsättning för att som vårdnadshavare bli involverad i förskolan är beroende av att personalen välkomnar vårdnadshavare in i verksamheten. Samtidigt uttrycker de en förståelse för personalens, ibland mycket betungande, arbetsvillkor och menar att utarbetade pedagoger och en alltför stressig arbetssituation kan ha en negativ påverkan på samverkan. En pappa tar också upp alltför stora personalomsättningar som ett problem: ”När det är mycket ruljangs på personalen… då påverkar det negativt. Man hinner liksom aldrig få en bra relation när de byter hela tiden”. Också vårdnadshavares eget ointresse och bristande engagemang kan, enligt de svarande, utgöra ett betydande hinder. Om detta säger en mamma: ”Ett stort problem måste ju vara oengagerade föräldrar som skiter i vilket. Jag menar… det där med engagemang funkar ju åt båda hållen”. Flera män önskar att det ska finnas ett öppet klimat mellan förskolan och hemmet och att relationen ska vara varm och personlig. Man uttrycker en önskan om att bli tilltalad med namn och att personalen kan skratta och skoja som vem som helst.

Dock vänder sig en av papporna emot detta, och verbaliserar en rädsla för ett alltför intimt förhållande till personalen: ”Jag tycker det kan bli lite konstigt. Som när läraren tog mig på axeln… ja… alltså… hon skojade lite. En sån relation vill jag inte ha”.

7.6 Tidsbrist – ett primärt problem

Majoriteten av de tillfrågade vårdnadshavarna i studien framhåller att tidsbrist är ett fundamentalt problem i kontakten med förskolan. Vad som dock skiljer sig åt i utsagorna är att kvinnorna upplever personalens brist på tid som ett bekymmer medan männen menar att problemet ligger i svårigheten att få sin egen tid att räcka till. En mamma uttrycker sig på följande sätt:

Det är jätteviktigt att personalen tar sig tid för föräldrarna tycker jag, men ibland har man inte en chans att få prata med dem. Vi hämtar vår son sent och då är det många andra föräldrar där samtidigt. Jag skulle nog säga att tiden är det största hindret.

En man ger sin bild av samma problem: ”För att samarbeta med förskolan behöver man ha tid, och den tiden har inte jag. Jag prioriterar jobb framför att gå på en massa möten”.

7.7 Olika vårdnadshavare föredrar olika forum

Bland olika forum för samverkan föredrar många av vårdnadshavarna tamburkontakten, det vill säga den samverkan som sker när barnen lämnas och hämtas i förskolan. Här menar respondenterna att det blir en naturlig tvåvägskommunikation, något som de flesta efterfrågar. Att möta personalen i hallen gör att man som förälder, i mån av tid, får information om barnets dag och samtidigt har möjlighet att själv berätta saker som kan vara av intresse för personalen eller att ställa frågor om sådant man undrar över.

Att få möjlighet att framföra egna funderingar är viktigt för många vårdnadshavare, något som majoriteten av dem menar kan vara svårt vid till exempel föräldramöten.

Särskilt blyga föräldrar, menar man, kan uppleva det som bekymmersamt att föra sin talan vid mer formella träffar där många personer deltar samtidigt. Dessutom anser flertalet vårdnadshavare att föräldramöten främst tycks syfta till att delge föräldrarna information och inbjuder inte i någon större utsträckning tillfällen för diskussion. En mamma yttrar följande: ”Föräldramöten går vi på, båda två. Fast då är det mest information. De efterfrågar inte våra tankar särskilt mycket”. En annan mamma upplever motsatsen: ”På föräldramötena tar de sig tid för oss. De pratar inte utifrån ett protokoll utan det känns att de är engagerade. De svarar på våra frågor och vill veta vad vi tycker”. Föregående citat påvisar en allmän önskan hos vårdnadshavarna om att få möjlighet att ge uttryck för sina tankar och att bli lyssnade på. Att personalen talar utifrån en, på förhand bestämd, agenda anses av många vårdnadshavare leda till att en, från deras sida, önskvärd tvåvägskommunikation får stryka på foten till förmån för personalens monolog av information.

Under genomläsningen av respondenternas svar visar sig stora skillnader gällande vilka forum olika vårdnadshavare föredrar. Detta tycks inte vara avhängigt vilket kön man tillhör utan snarare ha att göra med personlighet. Somliga vårdnadshavare föredrar formella träffar, så som utvecklingssamtal och föräldramöten, eftersom dessa upplevs som mer organiserade. Andra, såsom pappan i citatet nedan, väljer istället att delta i pick-nickar och grillkvällar: ”Pick-nick har vi haft. Det var jättetrevligt… blev mer avslappnat på något sätt. Kul också att få träffa de andra barnens familjer”. Förutom fysiska träffar är majoriteten av respondenterna mycket positiva till veckobrev, hemsidor och bloggar. Om detta säger en kvinna: ”Jag älskar att de har en hemsida så att man kan gå in och läsa och se bilder. Det känns nästan som om jag är med på det som händer”.

7.8 Bemötande beroende av kön

Både män och kvinnor i studien upplever att de bemöts på olika sätt av personalen beroende av vilket kön de har. Bland annat menar man att den kvinnodominerade kulturen i förskolan tenderar att underlätta kontakten med kvinnor medan den istället försvårar samverkan med män. En responderande kvinna funderar på varför det är så:

”Kvinnor lyssnar bättre på kvinnor… män och kvinnor är ju inte på samma sätt”. Att det är lättare för kvinnor att kommunicera med andra kvinnor är ett genomgående tema i respondenternas svar och flertalet anser att förskolan kommunicerar ett tydligt avståndstagande gentemot män i flera situationer. Bland annat reagerar några av papporna på att de aldrig blir kontaktade när barnen blir sjuka eller skadar sig i

förskolan och menar att det verkar vara mer naturligt att ringa till barnens mammor vid dessa tillfällen. Också i andra sammanhang anses samverkan med kvinnor prioriteras högre av förskolan, vilket en av männen ger uttryck för:

Vi får ofta enkäter om hur vårt barn och vi trivs. Det roliga är att de bara skickar enkäten till min sambo trots att vi båda har lämnat våra mailadresser. Och när vi hämtar eller lämnar så är det oftast henne de vänder sig till. Vi killar räknas liksom inte…

7.9 Män – inkräktare på kvinnors område?

En intressant aspekt som framträder ur genomläsningen av intervjusvaren är männens syn på sina möjligheter att samverka med förskolan. En stor andel av de responderande männen anser sig hämmas av sina respektive vilket leder till att de intar en mer passiv roll i relation till förskolan: ” När vi är på föräldramöten och jag tar upp något så brukar min fru hyssja på mig… jag tror inte hon vill att jag ska lägga mig i. Jag har ju inte lika bra koll som henne”. Flera av männen känner att barn och förskola är kvinnans ansvar, och förklarar detta med att kvinnans kompetens inom området är betydligt större än mannens. Man menar att det generellt är mer naturligt för kvinnor att sköta saker som har med barnen att göra och mer eller mindre medvetet signalerar till mannen att hans inblandning inte är önskvärd. Också majoriteten av de tillfrågade kvinnorna menar att de helst sköter samverkan med förskolan utan männens inblandning. De ger uttryck för ett stort kontrollbehov som i kombination med en misstro på mannens förmåga att samverka med förskolan leder till att de självmant väljer att ta på sig ansvaret för densamma.

Kvinnorna uttrycker vidare en syn på sig själva som bättre lämpade för uppgiften att sköta kontakter som har med barnen att göra och visar medvetenhet för att deras förhållningssätt kan komma att försvåra männens möjligheter till delaktighet och inflytande över förskoleverksamheten. Man menar att det känns osäkert att överlåta ansvaret på mannen: ”Om jag låter min man sköta kontakten med förskolan tror jag inte att jag får all info sen. Jag är alldeles för rädd att missa någonting”.