• No results found

Media och socialtjänsten

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Media och socialtjänsten"

Copied!
43
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Höstterminen 2019

Media och

socialtjänsten

En kvalitativ studie om socialarbetares upplevelser och påverkan av medias

framställningar av socialtjänsten

Media and social services

A qualitative study about social workers’

experiences of the impact of media

representations of social services

Handledare: Författare:

Öncel Naldemirci Evelina Sundberg Sebastian Nilsson

(2)

Examensarbete, 15 hp Termin 6, HT-19

Författare: Evelina Sundberg och Sebastian Nilsson Handledare: Öncel Naldemirci

Socialtjänsten är en offentlig verksamhet som i stor utsträckning granskas av media. De verksamheter inom socialtjänsten som arbetar med barn och unga blir i större omfattning

omskrivna i media än andra verksamheter inom socialtjänsten. Syftet med vår studie var därför att få en ökad förståelse för hur socialarbetare, inom verksamhetsområdet barn och

unga, upplevde att de framställdes i media samt vilken påverkan det kan ha på deras yrkesutövning.

Studien utgick från en kvalitativ ansats där datainsamlingen baserades på intervjuer med sju socialarbetare som arbetar med barn och unga. Datamaterialet analyserades utifrån tematisk analys och resultatet visade att intervjupersonerna upplevde att den generella bilden som media framställer gällande socialarbetare var negativt vinklad. Den genomgående upplevelsen

var också att medias framställning inte i någon märkbar utsträckning påverkade socialarbetarnas yrkesutövning. För att få en djupare förståelse av vårt resultat har vi

analyserat materialet utifrån professionalism och diskurs i kombination med kunskapsöversikten. Sammanfattningsvis kunde vi utläsa att medias framställningar av socialarbetare och socialtjänst som arbetar med barn och unga kan påverka allmänhetens inställning till professionen. Det kan i sin tur skapa en dominant diskurs av området vilket kan

påverka professionens status.

Sökord/Nyckelord:

media, massmedia, socialt arbete, socialtjänst, diskurs, professionalism

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Syfte och frågeställningar ... 3

3. Arbetsfördelning ... 4

4. Teoretiska utgångspunkter ... 5

4.1 Diskurs ... 5

4.2 Professionalism ... 6

5. Tidigare forskning ... 8

5.1 Medias framställningar av socialtjänsten ... 8

5.2 Medias påverkan på socialarbetares yrkesutövning ... 9

5.3 Socialtjänstens relation till media ... 10

5.4 Begränsningar i socialtjänstens kommunikation med media ... 11

5.5 Sammanfattning av tidigare forskning ... 12

6. Metod ... 13

6.1 Kvalitativ ansats ... 13

6.2 Urvalsprocess ... 13

6.3 Semistrukturerade intervjuer ... 14

6.4 Analys ... 15

6.5 Kvalitetsaspekter ... 16

6.6 Etiska riktlinjer ... 17

6.7 Metodreflektion ... 17

7. Resultat ... 18

7.1 Medias framställning ... 18

7.1.1 Inkompetenta ... 18

7.1.2 Ytterligheterna som kommer fram ... 18

7.1.3 Socialtjänsten som en helhet ... 19

7.1.4 Paradoxal framställning ... 19

7.2 Faktorer som påverkar medias framställning ... 20

7.2.1 Sekretess ... 20

7.2.2 De missnöjda gör sig hörda ... 21

7.2.3 Okunskap ... 22

7.3 Medias påverkan på yrkesutövningen ... 22

7.3.1 Riktlinjer, lagar och metoder ger trygghet i yrkesutövningen ... 22

7.3.2 Professionens nytta ... 23

7.3.3 Pressad av media ... 23

(4)

7.4 Konsekvenser av medias framställning ... 24

7.4.1 Misstänksamhet och bristfälligt förtroende för socialtjänsten ... 24

7.4.2 Professionens status ... 25

7.4.3 Bidra till förbättring ... 25

7.5 Sammanfattning av resultatet ... 26

8. Diskussion ... 27

8.1 Metoddiskussion ... 31

9. Slutsatser ... 33

9.1 Förslag på vidare forskning ... 33

10. Referenslista ... 34

Bilaga 1 ... 37

Bilaga 2 ... 38

Bilaga 3 ... 39

(5)

1

1. Inledning

I dagens samhälle har media stort utrymme eftersom det utgör en arena för det offentliga samtalet (Lundälv & Moberg, 2006). Flödet av nyheter finns tillgängligt via ett fåtal

knapptryck på telefonen vilket gör det enkelt för människor att få information om en mängd nyheter från olika delar av världen samt hänga med i aktuella debatter i media (Giddens 2007). Medias rapportering och hur de väljer att skriva om olika händelser som äger rum i samhället påverkar vår attityd och syn på den omgivning som vi lever i (Reeves & de Vries 2016). Media har tre grundläggande uppgifter med publiceringar av nyheter vilka är att ge information, granska och kommentera. Offentliga verksamheter är de verksamheter som ofta granskas av media då allmänheten anses ha rätt att få veta om skattepengarna går till nytta och om arbetet sköts på rätt sätt (Lundälv & Moberg, 2006).

Socialtjänsten är en av de offentliga verksamheterna som granskas mer än någonsin av

massmedia (Blomberg, 2019). Enligt socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:453) ska socialtjänsten arbeta utifrån solidaritet och demokrati för att främja jämlikhet, människors aktiva

medverkande i samhället samt social- och ekonomisk trygghet. Demokrati är något som kräver transparens vilket medias granskning av socialtjänsten kan bidra till då de har möjlighet att synliggöra hur socialtjänstens arbete sköts och förmedla det till allmänheten (Lundälv & Moberg, 2006). Genom granskningar kan brister inom socialtjänsten också komma till kännedom vilket kan leda till förbättringar inom myndigheten (Blomberg, 2019).

Samtidigt som media kan bidra till demokrati genom transparens, finns det också risker med medias framställning av socialtjänsten. Pressen på media att producera nya

uppseendeväckande artiklar och nyheter har ökat i och med massmedias framväxt (Thomlison

& Blome, 2012). Ayre (2001) beskriver att det kan göra att medias framställningar av socialtjänsten kan bli dramatiserade och vinklade. Ytterligare en risk är att nyheter som väcker starka känslor där exempelvis socialtjänsten anses brustit i sitt arbete och barn därmed farit illa tenderar att bli de nyheter som allmänheten främst minns (Lundström & Andersson, 2004). Det kan liknas vid det Ayre (2001) beskriver, att omvälvande nyheter får större publicitet än nyheter som inte är lika berörande vilket kan innebära att positiv publicitet om socialtjänsten inte får lika stor uppmärksamhet som negativ publicitet.

Massmedia framställer många gånger en negativ bild av socialtjänsten som kan leda till konsekvenser för professionen (Blomberg, 2019). Tyngden i rapporteringarna läggs ofta på socialtjänsten som den okänsliga och byråkratiska boven som sätts i kontrast till barnets och familjens personliga lidande (Lundström, 2004). Den negativa synen som media framställer om socialtjänsten utgår också ofta från ett paradoxalt fenomen som socialarbetare slits emellan (Lundström & Andersson, 2004). Paradoxen innebär att socialtjänsten i vissa fall beskylls av media för att inte göra tillräckligt för barn som är i behov av hjälp. Samtidigt som media i andra fall beskyller socialtjänsten för att agera på för lösa och bristfälliga grunder (Ayre, 2001).

Socialarbetare kan uppleva att en stor del av påfrestningarna som yrket innebär är förknippat med de olika förväntningarna och kraven som ställs på socialarbetare. Astvik, Melin och

(6)

2 Allvin (2013) beskriver att det råder en obalans mellan kraven som ställs på socialarbetare och den tid de har till att utföra sitt arbete. Healy (2005) menar på att socialarbetare kan känna att deras professionella ramar och institutionella sammanhang ibland kan krocka med de förväntningar som klienter har på dem. En specifik enhet inom socialtjänsten som utsätts för höga krav och förväntningar och även i stor utsträckning kommer i kontakt med media är den enhet inom socialtjänsten som arbetar med barn och unga (Blomberg 2019). Med bakgrund av tidigare forskning och i samband med egna erfarenheter av de krav och förväntningar som ställs på socialarbetare, ökade intresset för att undersöka om medierapporteringen kan upplevas vara ytterligare en påfrestning för socialarbetare som arbetar med barn och unga.

(7)

3

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur socialarbetare som arbetar med barn och unga upplever medias framställningar av socialtjänsten och vilken påverkan de kan ha på yrkesutövningen.

Hur upplever socialarbetare medias framställning av socialtjänsten?

Anser socialarbetare att medias framställning påverkar deras yrkesutövning?

(8)

4

3. Arbetsfördelning

Arbetsfördelningen har genomgående under processen varit jämnt fördelad mellan båda parterna. Bägge letade efter relevant tidigare forskning och teorier för att sedan gemensamt skriva en kunskapsöversikt, teoretiska utgångspunkter samt inledning. Intervjuerna utfördes till en början utav oss båda där den ena ställde frågorna utifrån intervjuguiden och den andre fokuserade på följdfrågorna. Längre in i processen var vi tvungna att utföra intervjuerna var för sig för att hinna utföra intervjuerna i tid. Transkriberingen av intervjumaterialet delades jämnt mellan båda. När all data var insamlat och transkriberat analyserade vi båda materialet och kom tillsammans fram till relevanta teman. Resultatet och diskussionen har sammanställts gemensamt.

(9)

5

4. Teoretiska utgångspunkter

4.1 Diskurs

En beskrivning av vad diskursteori innefattar är att undersöka användningen av språket och hur vi skapar mening och förståelse genom detta (Garrity, 2010). Winther Jorgensen och Phillips (2010) benämner diskurs som bland annat hur vi på ett bestämt sätt pratar om och begriper omvärlden medan Foucault, som var en fransk filosof och sociolog som utvecklade teorier om diskurser, menade på att diskurs kan ses som att språket används som en praktik för att ge uttryck och påståenden (Garrity, 2010). Foucault menade att uttryck och påståenden inte nödvändigtvis ska analyseras utifrån den subjektiva tankevärlden utan i vilket

sammanhang som de tas i uttryck och vilken betydelse de ger åt de objekt de försöker förklara (Garrity, 2010). Diskurser är något som kan förklaras som sociala fenomen som förändras, utvecklas och kan se olika ut i olika kulturella och sociala sammanhang (Hamreby, 2009).

Diskurser kan också ses som produkter av mänskligt samspel som även påverkas av maktpositioner. Makt kan alltså spela in i skapandet av diskurser och ge möjlighet till att påverka upprätthållandet och skapandet av dessa (Hamreby, 2009). Att media har möjlighet att nå ut till många människor i kombination med journalisters möjlighet att bestämma hur och vad som ska publiceras kan tolkas som att de besitter en maktposition. Utifrån

maktperspektivet kan medias framställningar av socialtjänst och socialarbetare influera människors synsätt samt rådande diskurser inom området. Enligt Hamreby (2009) kan diskurser få olika status och maktaspekten kan spela in i och med att det kan ge förutsättning till att en diskurs får högre status än andra diskurser inom samma område. Det innebär att en sådan framställning av ett fenomen kan få status som att vara sanning, i alla fall under en viss tid (Hamreby, 2009). Den maktposition media kan uppfattas ha kan alltså ge förutsättningen att dess framställningar uppnår en högre status än andra diskurser inom socialt arbete. Det skulle kunna innebära att människor som tar del av medierapporteringar som handlar om socialarbetare och socialtjänst uppfattar framställningarna som sanningar.

Healy (2005) beskriver hur socialt arbete påverkas av olika diskurser och kontexter såsom historiska, institutionella och geografiska. Healy (2005) benämner tre diskurser som dominanta i sin påverkan på socialt arbete, den biomedicinska-, ekonomiska- och juridiska diskursen. Media skulle kunna betraktas som att vara ytterligare en diskurs som påverkar det sociala arbetet i och med den ovannämnda förklaringen, att media kan påverka allmänhetens syn, hur det talas om socialt arbete samt professionens status, utifrån aspekten att de står i en maktposition. Den juridiska diskursen kan påverka socialarbetares kontakt med media och innebär kortfattat att socialarbetare måste förutom riksdagens lagar också ta hänsyn till institutionella regler och riktlinjer som relateras till deras yrkeskategori. Sveriges lagar är framtagna av riksdagen i syftet att skapa ett rättssäkert samhälle vilket gör det till ett måste att socialarbetare förhåller sig till dessa i yrkesutövningen (Healy, 2005).

Healy (2005) beskriver att socialarbetare ofta kan uppleva en konflikt över att de

professionella ramarna och den institutionella kontexten krockar med förväntningar från

(10)

6 klienter och anställda samt socialarbetarens personliga ramverk. Orsaker till de förväntningar som finns på socialarbetare skulle till viss del kunna bero på medias framställning av

professionen. I inledningen beskrivs det att medias primära uppgifter är att informera,

kommentera och granska. Om media granskar en socialtjänst och informerar allmänheten om brister som upptäckts inom verksamheten samt kommenterar att de bristerna inte borde accepteras, skulle åsikten kunna anammas av de som tar del av medierapporteringen. Det skulle i sin tur kunna göra att kraven och förväntningarna på socialarbetare ökar.

Att socialarbetare har kunskap om att olika diskurser kan påverka deras arbete kan innebära att de används på rätt sätt i olika situationer som socialarbetare ställs inför. Om kunskapen av diskurserna brister riskerar de istället att begränsa yrkesutövningen i och med att alternativa metoder och idéer förtrycks (Healy, 2005). Det är av vikt att undersöka hur det sociala arbetet kan påverkas av olika diskurser och där ibland medias framställningar av området, för att uppnå en bredare förståelse av vårt forskningsområde vilket diskursteoretiska utgångspunkter kan ge förutsättning till.

4.2 Professionalism

Dellgran (2016) skriver att det finns ett tre karaktäristiska drag som bör tas i beaktande för att försöka definiera ett yrke som en profession. Det första kriteriet är att yrket grundar sig på vetenskaplig kunskap samt att deras egen kunskapsbas grundar sig på att de genomfört en högskoleutbildning. Det andra kriteriet handlar om jurisdiktion vilket innebär att professionen ensamt har kontroll över sin yrkesutövning. Det tredje kriteriet omfattar diskretion som innebär att handlingsutrymmet är stort och att de yrkesverksamma har möjlighet att använda relevant kunskap till de specifika situationer som uppkommer inom yrket. Dellgran (2016) skriver att det kan vara svårt att definiera en profession eftersom de hela tiden utvecklas och förändras över tid samt att nya professioner växer fram i olika samhällsområden. När det kommer till socialt arbete och socionomer skriver Dellgran (2016) att socionomer är en profession utifrån att deras kunskapsbas grundar sig på en högskoleutbildning och på så sätt utgår deras kunskapsbas från forskning och vetenskaplig kunskap. Socionomer anses även vara en profession utifrån att de själva har möjligheten att styra sin yrkesutövning och styrs inte av några absoluta lagstiftande gränser.

Dellgran (2016) skriver att det finns två olika styrningar inom offentliga välfärdsprofessioner som till exempel socialt arbete. Dessa två styrningar kallas organisatorisk professionalism och yrkesmässig professionalism. Begreppen gör att vi kan förstå hur socialt arbete fungerar och styrs samt ge oss en uppfattning om hur socialarbetare får och utvecklar den professionella kunskapen. Organisatorisk och yrkesmässig professionalism kan även fungera som en

trygghet när socialarbetare ska utföra sitt yrke genom att de kan falla tillbaka på professionen och inte behöver känna ett personligt ansvar gentemot klienterna. En nackdel som Dellgran (2016) skriver om gällande organisatorisk och yrkesmässig professionalism är att socialt arbete ofta får försöka hitta en balansgång mellan dessa styrningar för att kunna utföra deras arbete på ett så bra sätt som möjligt.

(11)

7 Organisatorisk professionalism innebär att styrningen och yrkesutövningen utgår i större utsträckning från de regler och mål som organisationen anser vara av betydelse. Detta gör att organisatorisk professionalism är mer byråkratiskt inriktad och att den kunskap som de yrkesverksamma använder sig av är dokumenterad kunskap. Det innebär att yrkesutövningen utgår från färdigställda och genomarbetade riktlinjer och metoder för att utföra en specifik arbetsuppgift (Liljegren & Parding 2010). Yrkesmässig professionalism utgår från att de professionella själva styr och bestämmer hur deras yrkesutövning ska utföras genom de professionellas egna kunskaper och utav de etiska principerna som skapas inom professionen (Liljegren & Parding 2010). Yrkesmässig professionalitet grundar sig på kollegial styrning vilket innebär att de beslut som fattas inom organisationen tas tillsammans med de övriga yrkesverksamma och leder till att de beslut som tas är grundade på deras egen kunskapsbas och de etiska riktlinjerna som finns inom professionen.

Rexvid (2016) väljer istället att utgå från en pragmatisk inriktning på begreppet

professionalism vilket innebär att en yrkesgrupps professionella status definieras utifrån hur dess arbete utförs. Rexvid (2016) menar att socionomer kan ses som en semiprofession eftersom de inte ovillkorligen uppfyller alla de kriterier som att vara en profession innefattar.

De performativa aspekterna av professionalism innebär enligt Rexvid (2016) bland annat hur kunskap skapas och omsätts i den praktiska yrkesutövningen. Utifrån performativa aspekter benämns det fortsättningsvis att välfärdsprofessioner kräver att handlingsfrihet finns eftersom dess arbetsuppgifter är väldigt varierande och problemen de förväntas lösa ofta kan vara komplexa. Därför går det sällan att använda sig av en och samma metod samt att lagar och regler inte heller bistår med tillräckliga uppgifter om hur de ska hantera komplicerad mänsklig problematik. Utifrån varje enskilt fall behöver den professionelle göra en tolkning av hur fallet ska hanteras på basis av generella kunskaper, regler och riktlinjer. Olika krav ställs på professioner såsom att de ska besitta god kunskap om deras yrkesområde, att de ska arbeta utifrån att fylla funktioner samt att klienterna de kommer i kontakt med får rättvisa insatser (Rexvid, 2016). Eftersom socialtjänsten är en offentlig välfärdsprofession som granskas och framställs av media i allt högre utsträckning idag, kan framställningarna och dess innefattande åsikter om hur de professionella utför arbetet leda till ifrågasättanden av professionen. Om media i stor utsträckning framställer reportage om att socialt arbete exempelvis brister i hanteringen av olika ärenden och därigenom inte anses fylla professionens förväntade

funktion i samhället skulle socialt arbete och dess arbetssätt kunna påverkas samt riskera att få en lägre eller helt tappa sin professionella status. Medias framställningar av professionen kan alltså spela en roll i hur allmänheten uppfattar den och det i sin tur skulle kunna påverka professionen och den innefattande yrkesutövningen vilket visar på att utgångspunkten är relevant för vår studie.

(12)

8

5. Tidigare forskning

5.1 Medias framställningar av socialtjänsten

I Lundström och Anderssons (2004) studie beskrev många socialsekreterare att de upplever att socialtjänsten målas upp på ett ganska dystert vis i media. De beskriver det som att socialsekreterare ofta framställs utifrån två olika perspektiv, antingen som oprofessionella, flummiga och som att de inte klarar av att utföra sitt jobb ordentligt. Eller så beskrivs socialsekreterare som väldigt okänsliga och som att de omhändertar barn utan att ha någon egentlig grund för det. De flesta socialsekreterarna i Lundström och Anderssons (2004) undersökning höll med om att den negativa framställningen av socialtjänsten var snedvriden och att den gav allmänheten en väldig dålig bild av socialtjänsten och de personer som arbetar där.

Den snedvridna bilden som kommer ut till allmänheten påverkas av enskilda fall där barn eller unga personer farit illa och får stor uppmärksamhet i media. Det är också dessa fall som socialsekreterarna själva och allmänheten anser som mest minnesvärda (Lundström &

Andersson, 2004). Ett fall som kom upp i Lundström och Anderssons (2004) studie var det så kallade Michael-fallet där en pojke på 4-år misshandlades till döds av sin styvfar och

socialtjänsten anklagades för att inte ha gjort tillräckligt. Fallet med Mikael fick stor uppmärksamhet och kan ha lett till att många fortfarande har en negativ inställning till socialtjänsten (Lundström & Andersson, 2004).

Enligt Reid och Misener (2001) kan olika nyheter ha olika stor påverkan på läsaren. En positiv berättelse om framgång inom socialt arbete kan ha mindre chans att fånga läsarens uppmärksamhet än en hemsk berättelse om att socialtjänsten inte hjälpt och skyddat ett barn som utsatts för misshandel eller mord. Tyvärr så produceras det inte lika många

uppseendeväckande positiva nyhetsartiklar om socialtjänsten som det produceras negativa.

Reid och Misener (2001) jämför det som att socialt arbete har svårare att uppnå en konkret succé än inom exempelvis sjukvården där den första framgångsrika hjärttransplantationen kan ses som en tydlig succé.

Blomberg (2019) har analyserat 586 artiklar som publicerats om socialtjänsten mellan år 2010-2015. I resultatet beskrivs upptäckten av sju olika typer av narrativ som identifierats vara återkommande i artiklarna, varav tre av dem betonas vara extra utmärkande. Den första av dem tre upptäckterna benämns som “children-abused-narratives”. I det ingår artiklar som kritiserar politik, chefer och socialtjänst för misstag som begåtts i fall med barn som utsatts för misshandel. I artiklarna beskylls och framställs socialtjänsten och socialarbetare som inkompetenta vilket visar på bristande förtroende för socialtjänsten. Enligt Brunnberg (2001) publiceras ofta artiklar i media om barn och unga som farit illa där socialtjänsten anses gjort för lite. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret i välfärdsstaten att skydda barn. Om barn som socialtjänsten haft kontakt med blivit utsatt för våld eller i värsta fall blivit mördade anses de ha misslyckats att ta det ansvar som de är skyldiga till. Media kan ofta beskriva de

händelserna som att det är bristande kunskap eller moral hos myndighetsutövare som gör att klienten som ska vara skyddad av socialtjänsten istället far illa (Brunnberg, 2001).

(13)

9 Det andra perspektivet som Blomberg (2019) identifierat är “social service-in-crisis-

narratives”. Där beskrivs socialtjänsten som en hårt pressad myndighet med socialarbetare som har allt för hög arbetsbelastning. Media betonar att bristen av resurser inom socialtjänsten bidrar till ökad risk för att misstag begås och att enskilda socialarbetare inte kan beskyllas för detta. Ofta anses politiker ha det största övergripande ansvaret och därför kritiseras de för att inte möjliggöra att fler resurser kan tillsättas för att minska arbetsbelastningen inom

socialtjänsten och därmed också minska riskerna för misstag.

En tredje aspekt som media framställer av socialtjänsten beskriver Blomberg (2019) som

“take-action-narratives”. Narrativet innebär att socialarbetare och andra insatta på området kritiserar och uppmuntrar inblandade parter till att förbättra arbetsvillkoren inom socialt arbete. Seriositeten som situationen innebär för de berörda parterna betonas och press sätts på regeringen för att de ska agera. Brunnberg (2001) beskriver ett tidigt exempel som kan liknas vid Blombergs (2019) “take-action-narratives”. Exemplet är då en förälder år 1981 gick till lokala tidningen och vädjade om hjälp till dennes dotter som blivit narkotikamissbrukare.

Inlägget berörde läsare och en intressegrupp FNM (föräldrar mot narkotika) bildades för att sätta tryck på politiker och tjänstemän som arbetade med den typen av problematik. RNS (riksförbundet narkotikafritt samhälle) slöt upp tillsammans med FNM och beskrev i media narkotikamissbruket som ett samhällsproblem som måste tas på allvar. Efter genombrottet i media beslöt politiker sig för att tillsätta fler och nya resurser för att hantera problematiken (Brunnberg, 2001). Media är alltså också ett forum som klienter eller berörda kan vända sig till vilket kan bidra till förbättringar och förändringar inom verksamheter såsom socialtjänsten (Brunberg, 2001).

5.2 Medias påverkan på socialarbetares yrkesutövning

Thomlison och Blome (2012) beskriver att det råder hård konkurrens inom mediavärlden vilket påverkar tidspressen att hela tiden publicera och vara först med nyheter. Det är av särskilt allmänt intresse att veta vad som sker inom socialt arbete som innefattar barn och därför är media snabb på att notera om något missöde har skett inom de organisationerna.

Socialtjänsten är också ofta under tidspress i sina olika arbetsuppgifter och när media publicerat nyheter som kritiserar socialtjänsten blir de ytterligare tidspressad. Socialtjänsten ska gå igenom vad som hänt i det fall de blivit kritiserade för, exempelvis om lagar och riktlinjer följts korrekt och samtidigt fortsätta med de vanliga arbetsuppgifterna. Då nyheten blivit offentlig måste personalen inom verksamheten även hantera de känslor som kan uppstå i och med det tragiska fallet. Det kan exempelvis vara en nyhet om att ett barn blivit mördad i hemmet och då ska socialarbetare hantera känslorna över förlusten, rädslan av att ha missat något i utredningen samt rädslan över att förlora sitt jobb (Thomlison & Blome, 2012).

Det är viktigt att en verksamhet som blivit framställd negativt i media har beredskap för hur det kan komma att påverka personalen (Briar-Lawson, Martinson, Briar-Bonpane & Zox, 2011). Personalen kan behöva stöd via exempelvis samtal, handledning och få ledigt från arbetsuppgifter såsom handläggning av andra fall. Beredskapen kan bidra till att personalen mår bättre och inte blir ett “sekundärt traumaoffer” på grund av skuldbeläggandet i

massmedia (Briar-Lawson, et al., 2011).

(14)

10 Socialt arbete är väldigt svårt att definiera och det kan göra att allmänheten kan ha svårt att förstå och ha kunskap om vad yrket innebär vilket gör att media har en stor inverkan på hur allmänheten uppfattar socialt arbete (Zugazaga, Surette, Mendez & Otto, 2006). Den bild som media framställer av socialt arbete blir oftast den som allmänheten kommer i kontakt med och det bidrar till vilket intryck de får av socialt arbete. Media framställer socialt arbete i en negativ bemärkelse vilket i sin tur gör att allmänheten upplever socialt arbete som negativt (Zugazaga et al., 2006). Genom att allmänheten upplever socialt arbete som något negativt så försvåras även det dagliga arbetet med klienterna. Det blir svårare för socialarbetare att utföra sitt jobb om klienterna redan på förhand har en negativ inställning till den hjälp och stöd som socialarbetare kan erbjuda. Zugazaga et al. (2006) menar även att den negativa bilden som media framställer kan påverka socialarbetares egen syn på sitt yrke och därigenom också försämra yrkesutövningen.

5.3 Socialtjänstens relation till media

Lundälv och Moberg (2006) har skrivit boken “Mediehandbok för socialarbetare” med tanken att den kan fungera som stöd till socialarbetare som kan komma i kontakt med media. På frågan om hur socialarbetare framställs i media brukar de själva ofta svara att de framställs som antingen för lättlurade eller byråkratiska. Socialarbetare kan därför väja att prata med journalister men Lundälv och Moberg (2006) menar på att det finns många skäl för socialarbetare att komma till tals i media.

Ett skäl är att media i allt större utsträckning påverkar hur vi ser omgivningen och även oss själva. Vi behöver media för att hänga med i samhällsdebatter och för att förstå omvärlden.

Media fungerar också som en information- och kommunikationskanal som är öppen för allmänheten att ta del av. Socialarbetare kan alltså ha möjlighet att påverka allmänhetens syn av socialtjänsten genom att delta i det offentliga samtalet i media (Lundälv & Moberg, 2006).

Sjöström och Öhman (2018) beskriver i sin studie att socialarbetare upplever en oro över att den negativa bilden som media framställer av verksamheten leder till minskat förtroende och tillit från allmänheten. På grund av oron anser socialarbetare att det är viktigt att synas i media för att skapa en positiv bild istället av socialt arbete som kan öka förtroendet från

allmänheten.

Socialarbetare kan också använda massmedia för att belysa framgångsrika händelser i arbetet vilket kan öka den positiva framställningen av socialtjänsten i media och därigenom även yrkets status (Lundälv & Moberg, 2006). Positiva eller neutrala framställningar av

socialtjänsten brukar också föra med sig att fler människor vågar vända sig dit och söka hjälp.

Det är dock inte bara positiva framställningar av socialtjänsten som kan leda till positiva förändringar (Lundälv & Moberg, 2006). En artikel som anklagar socialtjänsten för att exempelvis omhändertagit ett barn utan tillräckliga grunder kan fungera i ett förebyggande syfte då föräldrar själva kan börja reflektera över hur de behandlar sina barn. Det synliggör socialtjänstens existens och kan skapa eftertanke hos föräldrar att exempelvis inte låta gräl i hemmet urarta (Lundälv & Moberg, 2006).

Enligt Lundälv (2019) är det väldigt få socialarbetare som aktivt engagerar sig i mediedebatter gällande socialt arbete trots att en klar majoritet upplever att media beskriver deras profession

(15)

11 på ett väldigt negativ sätt. Det var bara 92 personer av de 1583 som deltog i Lundälvs studie som aktivt engagerade sig och skrev debattartiklar för att ändra den negativa bilden som målas fram av media. Lundälv (2019) skriver att övervägande anledningar till att

socialarbetare väljer att ge sig in i samhällsdebatten gällande socialt arbete är förutom att berätta om arbetsmiljön, att öka professionens synlighet. Ytterligare en anledning är att öka medvetenheten och kunskapen om yrket för att framhäva en bra och positiv bild av socialt arbete.

5.4 Begränsningar i socialtjänstens kommunikation med media

I Offentlighets- och sekretesslagen (OSL, SFS 2009:400) står det bestämmelser om sekretessen som socialtjänsten omfattas av. Josefsson (2003) redogör ett yttrande från pressombudsmannen Olle Stenholm där han beskriver att sekretessen som socialtjänsten omfattas av begränsar socialarbetarens kommunikation med media och det är inte ovanligt att socialnämnder använder lagen som ett skäl till att avstå att kommentera uppgifter.

Pressombudsmannen anser att det kan tolkas som att sociala myndigheter underskattar chansen att få uttrycka sig offentligt och inte tar tillvara på myndighetens egna intressen.

Vidare beskriver han att det finns möjligheter för socialtjänsten att ge relevanta kommentarer och dra mer generella frågor som inte är direkt kopplat till ett aktuellt fall. Sådana uttalanden är också av allmänt intresse och strider inte heller mot sekretessen (Josefsson, 2003).

Pressombudsmannen beskriver fortsättningsvis att tidningar inte kommer avstå från att

publicera nyheter om sociala ärenden som är av allmänt intresse bara för att socialtjänsten inte vill uttala sig (Josefsson, 2003). Det innebär att det finns ett värde i att myndigheten utifrån sina förutsättningar ändå deltar och uttrycker sig i media om aktualiteter som är relaterade till arbetet.

Hanteringen av mediakontakten varierar en aning mellan de olika offentliga organisationerna, polis, skola och socialtjänst (Enbom, Sjöström & Öhman, 2014). Socialtjänsten är den

organisation som i jämförelse med skola och polis har minst mediakontakt. Det är också den offentliga organisation som är minst aktiv av de tre verksamheterna att komma i kontakt med media själva, till exempel genom att skriva notiser på hemsidor eller ha presskonferenser.

Socialtjänsten är den organisation där baspersonalen, de som arbetar direkt med klienterna, har minst kontakt med media av alla dessa tre offentliga organisationer (Enbom et al., 2014).

Enbom et al. (2014) skriver att skola, i detta fall kommunala gymnasieskolor vinner på att ta kontakt med media genom att de kan få mer synlighet och att ungdomar på grund av detta i högre utsträckning väljer just deras gymnasieskola. Polisen kan också vinna på att ta kontakt med media genom att de då kan få tips från allmänheten gällande brott som har begåtts.

Enbom et al. (2014) nämner att socialförvaltningar ofta kan omnämnas i media i samband med granskningar av enskilda fall där verksamheternas uttalanden begränsas på grund av sekretessen som de omfattas av. Eftersom socialtjänsten är den verksamhet som i minst utsträckning av de tre, själva kontaktar media är socialtjänsten också den verksamhet som minst nyttjar media som en resurs som de kan få vinning utav (Enbom et al., 2014).

(16)

12

5.5 Sammanfattning av tidigare forskning

Blombergs (2019) studie visar att socialtjänst som arbetar med barn och unga ofta omnämns i media i samband med misstag som anses begåtts av verksamheten. Socialsekreterarna i Lundström och Anderssons (2004) studie upplevde att media ofta framställde socialtjänsten i negativ dager och ofta förknippades med de enskilda fall som gått fel där barn varit

inblandade vilket till stor del stämmer överens med Blombergs (2019) resultat.

Thomlison och Blome (2012) beskriver hur en medieskandal som handlar om socialtjänsten kan påverka personalen som arbetar inom verksamheten och Briar-Lawson et al. (2011) beskriver närmare hur en sådan situation kan hanteras av verksamheten. Zuazaga et al. (2006) förklarar att det är av vikt att medierapporteringen hanteras av socialtjänsten då media kan ha inflytande över allmänhetens inställning till det sociala arbetets profession. Därigenom kan arbetet mellan socialtjänst och kommande klienter riskeras att försvåras om det inte hanteras på ett bra sätt. Lundälv och Moberg (2006) menar att socialarbetare kan påverka allmänhetens syn av professionen genom att delta och göra sig synliga i samhällsdebatten som förs i media trots att talutrymmet kan påverkas av bestämmelser i Offentlighets- och Sekretesslagen (OSL, SFS 2009:400).

Media har i dagens samhälle stort utrymme och fungerar som en informationskanal som många människor har tillgång att ta del av (Lundälv & Moberg, 2006). Hur medias

framställningar kan påverka en offentlig verksamhet som socialtjänsten och dess profession är av särskilt intresse eftersom media idag når ut till en stor del av allmänheten.

(17)

13

6. Metod

6.1 Kvalitativ ansats

Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats med avsikten att undersöka hur subjektiva erfarenheter av sociala fenomen kan påverka en grupp i en viss miljö (Bryman 2018). Intresset i studien är att få en fördjupad förståelse och uppfattning om hur socialarbetare upplever att de framställs i media samt hur denna framställning kan påverka deras yrkesutövning och därför anser vi att den kvalitativa ansatsen är lämplig för studien. Vår kvalitativa ansats har präglats av

abduktion gällande förhållningssättet mellan empiri och teori. Svensson (2002) skriver att abduktion ger förutsättningar till att få en djupare förståelse för det fenomen som studeras eftersom abduktion pendlar mellan del och helhet. Det kan också förklaras som att forskaren pendlar mellan empiri och teori under forskningsprocessen (Fejes & Thornberg, 2019). Under datainsamlingens gång ville vi få en mer fördjupad förståelse för studiens empiri vilket ledde till att vi valde att koppla empirin till teorierna professionalism och diskurs eftersom vi ansåg att dessa gav förutsättningar till att få en djupare insikt av vårt forskningsområde. Exempelvis nämnde intervjupersonerna återkommande att regler, riktlinjer, metoder och lagar gav

trygghet i deras yrkesutövning vilket vi med hjälp av professionalismen kunde tolka som att de lutade sig emot den organisatoriska professionalismen för att inte yrkesutövningen skulle påverkas av medias framställning av socialtjänsten. Svensson (2002) menar att forskare som använder abduktion sätter in den enskilda händelsen som studerats i en ny kontext vilket innefattar att forskaren tar hjälp av teorier och begrepp för att förklara den enskilda händelsen mer djupgående. Studien avser att få en fördjupad förståelse av vårt forskningsområde snarare än att pröva en teori mot vår empiri som vid deduktion eller att empirin ska leda till

överförbara slutsatser som vid induktion (Fejes & Thornberg, 2019), därför motiverades vi till att använda oss av abduktion. Att vi använde abduktion gav oss både en ökad förståelse för vår empiri genom att empirin kopplades till teorierna professionalism och diskursteori samtidigt som vi också fick ökad förståelse för teorierna via vår empiri.

6.2 Urvalsprocess

För att få syftet i studien besvarat består urvalet av socialarbetare som arbetar med barn och unga då det är deras upplevelser av hur media framställer socialtjänsten och hur

framställningen kan påverka deras yrkesutövning som studien ämnar att undersöka. Vår första tanke var att studien skulle utgå ifrån hur socialsekreterare upplever och påverkas av medias framställning av socialtjänsten eftersom tidigare forskning visar på att de i större utsträckning än de resterande områdena inom socialtjänsten blir omskrivna i media. Det innebar att vårt enda urvalskriterium var att intervjupersonerna skulle arbeta som socialsekreterare inom området barn och unga. Rekryteringen av intervjupersoner påbörjades genom att formulera ett informationsbrev som beskrev vad studien handlar om och hur intervjuerna skulle gå till.

Informationsbrevet skickades sedan till socialtjänster i en mellanstor stad i Sverige via mejl, där socialsekreterare inom barn och unga fick möjlighet att kontakta oss om de ville medverka i studien.

Det uppstod svårigheter i och med rekryteringen då vi efter en tid noterade att inte tillräckligt många möjliga intervjupersoner kontaktat oss. På grund av tidsbegränsning valde vi därför att

(18)

14 omformulera vårt syfte till att undersöka socialarbetares upplevelser av forskningsområdet.

Efter ändringen fortsatte vi rekryteringsprocessen genom att justera informationsbrevet (Se bilaga 1) och därefter skicka ut det till verksamheter där socialarbetare arbetar med barn och unga. Det resulterade i att sex socialarbetare som arbetar med barn och unga inom

socialtjänsten och en socialarbetare som arbetar med barn och unga på annat vis, kontaktade oss och ville delta i studien.

Bryman (2018) beskriver det som ett målstyrt urval eftersom vi sökt intervjupersoner som besitter kunskap om forskningsområdet och som studien ämnar att beröra. Kvalitativa studier utgår ofta från målstyrda urval vilket vi också gjort för att få syftet uppfyllt. I kvalitativa studier är målstyrda urval även passande då det öppnar möjligheter för mer djupgående och fylliga svar eftersom forskaren valt intervjupersoner som har erfarenheter och upplevelser inom forskningsområdet (Bryman, 2018). Intervjupersoner söktes alltså utifrån urvalskriteriet att de arbetar som socialarbetare inom området barn och unga eftersom det är av relevans för studien.

6.3 Semistrukturerade intervjuer

I studien har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med sju socialarbetare som arbetar med barn och unga. Bryman (2018) beskriver att semistrukturerade intervjuer är en kvalitativ intervjumetod som lämpar sig när forskare vill undersöka intervjupersonernas uppfattningar och ståndpunkter inom forskningsområdet vilket var passande för vårt syfte. Vi utformade en semistrukturerad intervjuguide (Se bilaga 2) som vi utgått ifrån i intervjuerna. Vi formulerade först tre övergripande frågeställningar som var relaterade till vårt syfte och under dessa frågeställningar formulerade vi öppna frågor för att ge intervjupersonerna möjlighet att reflektera och beskriva deras upplevelser av forskningsområdet då det är vad vår studie avser att undersöka. Syftet med att använda semistrukturerade intervjuer var också av anledningen att vi upplevde det enklare att genomgående förhålla oss till vårt formulerade syfte genom att hålla en viss struktur under intervjuerna. Intervjumetoden är också flexibel då den tillåter forskare att avvika från sin formulerade intervjuguide och ställa nya frågor som kan uppstå under intervjuernas gång (Bryman, 2018). Att vi under intervjuerna emellanåt avvek från intervjuguiden och ställde följdfrågor kan ha genererat till att viktig information inte missats och att intervjupersonernas beskrivningar blivit fylligare och mer detaljerade (Bryman, 2018).

Vi hade sedan tidigare viss kunskap om hur semistrukturerade intervjuer kan gå till samt goda erfarenheter av att hålla dessa vilket var ytterligare en orsak till att vi valde att använda det som intervjumetod.

De sju intervjutillfällena bestämdes via mejlkontakt med varje enskild socialarbetare.

Intervjuerna utfördes i avskilda rum på intervjupersonernas arbetsplatser förutom en som genomfördes via telefon. Att en intervju utfördes via telefon innebar att vi som intervjuade inte kunde notera intervjupersonens ansikts- och kroppsspråk vilket gjorde att vi exempelvis inte kunde uppfatta om en fråga behövde förtydligas genom att intervjupersonen uttryckte det genom sitt ansikts- eller kroppsspråk (Bryman 2018). För att minska risken angående

missförstånd var vi noggranna med att kontinuerligt kolla av med intervjupersonen att frågorna hade uppfattats korrekt. Innan intervjuernas början hade intervjupersonerna via

(19)

15 informationsbrevet fått vetskap om vad studien handlar om och hur intervjuerna skulle gå till.

Information angavs också om att intervjuerna skulle pågå i cirka 30 minuter och vi frågade även om vi fick spela in intervjuerna, vilket alla intervjupersoner samtyckte till. Vi

informerade intervjupersonerna om att det inspelade intervjumaterialet skulle analyseras och sammanställas i vår studie. Innan intervjuernas start säkerställdes att intervjupersonerna förstått informationen och de gavs också möjlighet att ställa frågor som kan ha uppkommit.

Samtliga intervjuer förhöll sig till tidsramen.

I två av intervjuerna deltog vi båda samtidigt men vi hade innan intervjuerna bestämt att en av oss skulle ställa de frågor som ingick i intervjuguidens första halva medan den andra

intervjuaren var extra uppmärksam på att ställa följdfrågor. Då vi övergick till den andra halvan i intervjuguiden skiftade vi roller med varandra. Trost (2010) beskriver att två intervjuare kan fungera som stöd till varandra och om samspelet mellan de två är bra kan kvaliteten på intervjun lyftas. Vid de resterande fem intervjutillfällena deltog bara en intervjuare vilket Trost (2010) beskriver är det vanligaste. Att vi sedan utförde fem av intervjuerna enskilt var på grund av att vi behövde effektivisera arbetet då det är under tidsbegränsning. Vid de tillfällen vi var två intervjuare upplevde vi det enklare att ställa följdfrågor då en av oss enbart fokuserade på det, vilket även skulle kunna ha lett till att vi fick en större informationsmängd vid dessa tillfällen.

6.4 Analys

Under tiden som vi utförde datainsamling via intervjuer påbörjade vi även analysarbetet av de inspelade intervjuerna vart efter vi utförde dem. Vi valde att börja med transkriberingen tidigt under processen för att inte samla på oss mycket transkriberingsarbete i slutet av processen eftersom transkribering är väldigt tidskrävande samt att vi har begränsad tid på oss att utföra studien. Genom att kontinuerligt transkribera intervjuerna under tiden som datamaterialet samlades in kunde vi få en känsla av vilka övergripande teman som fanns i intervjuerna för att sedan utveckla de kommande intervjuerna (Bryman, 2018).

När alla intervjuer var transkriberade valde vi att utföra analysen utifrån en tematisk analys.

Bryman (2018) skriver att tematisk analys går ut på att hitta och bryta ner det insamlade datamaterialet till teman. Bryman (2018) nämner även att de flesta analysmetoderna som används inom kvalitativ forskning bygger på ett eller annat sätt på att utforma teman ur datamaterialet. På grund av detta kan det vara svårt att tydligt visa på att analysmetoden bygger på tematisk analys. Därför har vi tagit hjälp av Ryan och Bernards (2003) artikel som visar på olika tekniker som kan användas för att få fram relevanta teman ur datamaterialet till vår studie. Vi började med att läsa igenom datamaterialet några gånger för att få en

övergripande bild av vilka teman som kunde finnas och identifieras i det insamlade materialet.

Bryman (2018) skriver att det är viktigt inom tematisk analys att få en övergripande bild av materialet så att de teman som tas fram har en relevans till helheten av datamaterialet och till varandra. Det gjorde att vi fick en bra helhetsbild av hela datamaterialet och de teman som vi sedan lyckades identifiera blev inte lösryckta ur sitt sammanhang utan var relevanta för vår studie.

(20)

16 De teknikerna som vi utgick från var repetitioner samt cutting and sorting. Ryan och Bernard (2003) skriver att det vanligaste tillvägagångssättet för att hitta teman i datamaterialet är att söka efter repetitioner av ett ämne. Det är sedan upp till personerna som utför forskningen att avgöra hur ofta dessa ämnen bör repeteras i datamaterialet för att det ska medtagas som teman. Samtidigt räcker det inte bara att olika ämnen repeteras flera gånger i en intervju eller i olika intervjuer, utan de behöver även ha relevans till studiens syfte och övergripande

frågeställningar för att bli ett tema (Ryan & Bernard, 2003). Vi använde oss också av den tekniken som Ryan och Bernard (2003) beskriver som cutting and sorting när vi identifierade teman utifrån vårt datamaterial. Tekniken innebär att plocka ut de citat och textstycken som anses vara viktiga och betydelsefulla för studien. Sedan samlas de citat och textstycken som liknar varandra, för att utforma ett gemensamt tema som baseras på de insamlade citaten och textstyckena. Genom den tematiska analysmetoden kunde vi identifiera fyra övergripande teman utifrån vårt resultat, Medias framställning, Faktorer som påverkar medias

framställning, Medias påverkan på yrkesutövningen och Konsekvenser av medias framställning.

Bryman (2018) skriver att en tematisk analys inte bara innebär att hitta teman och definiera de med ett par citat ur datamaterialet, utan att dessa teman även behöver motiveras mer ingående.

De teman som sedan används i resultatet och analysen behöver motiveras genom att visa på att de har betydelse för den studie som utförs, hur de är relaterade till andra teman samt hur de går att koppla till kunskapsöversikten. Vi valde därför att bryta ner våra fyra övergripande teman till underteman (Se bilaga 3) för att lättare kunna få en helhetsbild över vårt resultat och visa på hur våra teman gick att koppla till syftet med studien.

6.5 Kvalitetsaspekter

Bryman (2018) beskriver fyra kriterier som bör strävas efter för att uppnå kvalitet och tillförlitlighet i kvalitativ forskning. De fyra kriterierna används i motsvarighet till den kvantitativa forskningens “reliabilitet och validitet”. Inom kvalitativ forskning vill forskaren undersöka hur sociala fenomen och den sociala verkligheten uppfattas och upplevs vilket innebär att det inte finns en absolut sanning utan flera möjliga beskrivningar.

Bryman (2018) beskriver att det finns fyra delkriterier som bör följas för att åstadkomma tillförlitlighet i studien. Ett av delkriterierna benämns som trovärdighet och innebär att forskaren uppfattat intervjupersonernas svar korrekt (Bryman, 2018). På grund av tidsbrist fanns det inte möjlighet att skicka det transkriberade materialet i vår studie till varje enskild intervjuperson. För att ändå uppnå kriteriet var vi noggranna med att kolla av med

intervjupersonerna att vi förstått deras svar rätt under intervjuernas gång samt att vi

sammanfattade det som sagts i slutet av intervjuerna. Det gjorde att intervjupersonerna gavs möjlighet att korrigera om de noterade att vi missuppfattat något i intervjun.

Ett annat delkriterium är överförbarhet vilket kan vara svårt att uppnå i samhällsvetenskaplig och kvalitativ forskning. Kriteriet innefattar huruvida resultatet går att överföra till andra miljöer och då samhällsvetenskaplig forskning kan påverkas av diskurser och kontexter kan det finnas svårigheter med att generalisera resultatet (Bryman, 2018). Genom att vi beskrivit resultatet och hur vi gått tillväga i studien noggrant och detaljerat menar Bryman (2018) utgör

(21)

17 en databas som läsaren kan utgå ifrån för att bedöma huruvida vårt resultat ändå går att

överföra till andra liknande miljöer och kontexter.

Ytterligare ett delkriterium är pålitlighet och det innebär att forskaren noggrant redogör studiens alla steg och tillvägagångssätt (Bryman, 2018). Det har vi tagit hänsyn till genom att beskriva varför och vilka metoder vi valt att använda i studien samt hur dessa har genomförts.

Till sist beskriver Bryman (2018) kriteriet konfirmering som går ut på att forskaren har kunskap om att fullständig objektivitet inte går att uppnå och agerat efter denna kunskap. Vår intervjuguide (Se bilaga 2) visar att vi formulerat öppna frågor som ger intervjupersonerna möjlighet att svara utifrån deras egna åsikter och upplevelser av forskningsområdet, utan att bli påverkade av att frågorna skulle ha vinklats i någon förutbestämd riktning.

6.6 Etiska riktlinjer

I studien har vi utgått ifrån de etiska riktlinjer som Bryman (2018) beskriver. I vårt

informationsbrev (Se bilaga 1) som skickades ut till de potentiella deltagarna beskrev vi vårt syfte och de övergripande frågeställningarna som vår studie utgår ifrån. Vi beskrev också hur intervjuerna skulle gå till och vilka ämnen som skulle beröras. Det kan liknas vid det Bryman (2018) beskriver som informationskravet. Vi gav deltagarna information om att de kommer vara anonyma, att intervjuerna spelas in och sedan sammanställs i text. Vi informerade dem även om att det sammanställda materialet kommer behandlas med konfidentialitet. Det innebär att vi utgick från konfidentialitetskravet som syftar till att deltagarna i en studie får vara anonyma och att deras svar inte går att härleda till dem (Bryman, 2018). Fortsättningsvis förklarade vi att intervjuerna baseras på frivillighet och att deltagarna har rätt att avstå från att svara på frågor som de inte vill svara på, vilket ingår i samtyckeskravet (Bryman, 2018).

Nyttjandekravet innebär att deltagare blir informerade om hur materialet ska användas och presenteras (Bryman, 2018). Vi förklarade därför slutligen att det sammanställda materialet från intervjuerna kommer att endast användas i vår kandidatuppsats.

6.7 Metodreflektion

Utöver de ovan nämnda etiska riktlinjerna som vi utgått ifrån i studien, har vi även funderat kring ett etiskt dilemma som kunde uppstå i samband med intervjuerna i vår studie. Det etiska dilemmat som vi övervägde efter vi hade påbörjat vår datainsamling var om

intervjupersonerna gav en faktisk bild av hur de upplevde medias framställning. Funderingen uppstod i samband med att vi som intervjuade går på socionomprogrammet och

intervjupersonerna arbetar inom socialt arbete, vilket är en stor arbetsmarknad för oss socionomer. Det skulle kunna ha bidragit till att de ville försköna situationen mellan media och socialt arbete för att inte ge oss en mer laddad bild av socialt arbete än vad den redan har.

Att en sådan risk kan finnas har vi haft i åtanke när vi genomförde och analyserade intervjuerna.

(22)

18

7. Resultat

7.1 Medias framställning

Samtliga intervjupersoner var eniga om att media framställer socialtjänsten på ett sätt som inte alls stämde överens med hur intervjupersonerna själva såg på sin profession och sitt

yrkesområde. Intervjupersonerna ansåg att den bild som media gav ut till allmänheten var snedvriden. Den övergripande uppfattningen hos alla intervjupersoner var att framställningen av yrkesområdet ofta kom med en negativ underton, genom att rapporteringarna var direkt negativa eller att rapporteringarna ledde till något negativt. Under denna rubrik kommer vi gå in närmare på hur intervjupersonerna beskrev att de själva upplever att de framställs i media.

7.1.1 Inkompetenta

En av de bilderna som intervjupersonerna ansåg att media målade upp med sin rapportering var att socialarbetare skulle vara inkompetenta. Intervjupersonerna ansåg också att media gav beskrivningar om att socialarbetare inte kunde sköta sitt arbete på ett korrekt sätt utan att de bara förstör för de personer som haft kontakt med socialarbetare.

”Det är ofta socialsekreterare kan framställas som inkompetenta, att vi inte gör något bra, att vi bara finns för att förstöra och det är lite den känslan man får när det rapporteras.”

Förutom att medias framställning gjorde att socialarbetare uppfattades som inkompetenta så upplevde de även att de beskrevs som dumma och elaka. En intervjuperson beskrev det som att media svartmålar professionen genom att framställa socialarbetare som att de inte förstår vad yrkesutövningen kan leda till för konsekvenser för klienterna.

”Vi blir svartmålade, att socialtjänsten är dumma. Vi förstår inte...”

7.1.2 Ytterligheterna som kommer fram

Flera intervjupersoner ansåg att den bild som media framställer av socialarbetare bara visar den ena sidan av yrkesområdet där det endast är ytterligheterna som framkommer i medias rapportering av socialarbetare. Med ytterligheter menade intervjupersonerna att det bara är extrema fall och när något riktigt hemskt har inträffat som det får uppmärksamhet och blir rapporterat om i media.

”Det är oftast när det har hänt några stora saker. Antingen att något är väldigt dåligt skött eller när de har hittat barn som inte har gått i skolan på 12 år eller om det visar sig att de har varit inlåsta i en källare.”

“Bilden är ju snedvriden, vi jobbar ju emot att barnen ska placeras. Det är ju motsatsen till vad det som skrivs om socialtjänsten.”

Intervjupersonerna menade att dessa extrema händelser påverkar den negativa framställningen av socialarbetare eftersom den positiva framställningen av socialarbetarnas yrkesområde i princip är obefintlig. De menade på att det resulterar i att extremfallen är det som förknippas med socialarbetare och deras yrkesområde vilket i sin tur också kan leda till att den bild som

(23)

19 allmänheten har tillgång att ta del av är väldigt snedvriden eftersom det bara de yttersta

extremfallen kommer till deras kännedom. En intervjuperson beskrev att det som

framkommer i media är så långt ifrån det som socialarbetare i verkligheten jobbar mest med, det vill säga att förhindra att sådana extrema fall ens ska förekomma och att majoriteten av allt de gör leder till något positiv.

7.1.3 Socialtjänsten som en helhet

En annan faktor som påverkar hur socialarbetare framställs i media är deras arbetsplats, i detta fall socialtjänsten. Intervjupersonerna upplevde att media framställt socialtjänsten som en helhet när de rapporterat om socialarbetare. Det resulterade i att om en enhet inom

socialtjänsten blir omskriven i media på ett negativt sätt så påverkar det hela socialtjänsten.

Intervjupersonerna menade att vissa enheter inom socialtjänsten är mera utsatta för att bli omskrivna i media än andra. Dessa enheter innefattar socialsekreterare som arbetar med barn och unga. Intervjupersonerna anser att när socialsekreterare inom barn och unga framställs i media så påverkas hela socialtjänsten och den övergripande bilden av professionen kan därför bli negativ.

“Folk läser ju tidningar och de tänker ju att socialtjänsten är en enda stor klump. De hänger ut alla här när de säger socialtjänsten, tänker jag. Visst tänker jag att det ger en negativ bild av socialtjänsten.”

“Det är svårt att skilja på att vi gör något helt annat. Vi är inte myndighetspersoner, vi får inte fatta de besluten. Vi är bara socialtjänst och att vi får ibland ”klä skott” för

socialsekreterarnas roll.”

7.1.4 Paradoxal framställning

Intervjupersonerna upplevde att media framställer socialarbetare utifrån två motsatta aspekter, att de i vissa situationer gör för mycket och i vissa situationer för lite. Några intervjupersoner beskrev dilemmat som att socialsekreterare inom barn och unga ibland kan framställas i media som att de omhändertar barn utan någon egentlig grund samtidigt som de ibland kan anses inte göra tillräckligt för att hjälpa barn i behov av hjälp.

“Men ibland kan man känna att det spelar ingen roll vad vi gör. Jag menar agerar vi akut och omhändertar ett barn så är ofta det fel och gör vi inte det så får man ju höra det också så jag tycker att det är lite tråkigt faktiskt att det är så.”

“I stora perspektivet och det man ser från löpsedlar och så det är ju socialsekreterare och de stora löparna som blir på omhändertagande och jag har aldrig läst något där man tycker att det här gjorde de bra när man omhändertog utan det är ju att söka fel och det har begåtts misstag. Och har man inte placerat då har man tappat bort papper, ungefär så.”

Några intervjupersoner upplevde även att paradoxala framställningar av socialarbetare präglas mer utav den ena aspekten. Att socialarbetare oftare blir framställd i media utifrån att de gör för lite för de personer som är i behov av hjälp och stöd.

(24)

20

”Jag tänker att det är många som är negativa till allt det här och tycker att socialtjänsten hjälper lite för mycket och sånt kan det ju vara skriverier om. Att dom får mer än vad de borde få och dom skriverierna tänker jag har ökat de senaste åren … det är betydligt mer vanligt att folk tar den sidan att man inte gjort tillräckligt, det är nog betydligt vanligare”

“[...] eller att när någon är missnöjd med socialtjänsten och att de inte har gjort tillräckligt.

För det är ju också en annan aspekt, det finns ju lagstiftning som vi måste följa. När det gäller tvångsomhändertagande så måste det uppfylla vissa kriterier och då kan det vara åt andra hållet att de tycker att socialtjänsten inte agerar tillräckligt.”

7.2 Faktorer som påverkar medias framställning

Intervjupersonerna ansåg att det fanns flera olika faktorer som kunde påverka medias framställning av socialarbetare. De flesta faktorer var främst förknippade med

socialarbetarnas yrkesområde och vem som hade möjlighet och vilja att göra sin röst hörd i de sammanhang där media rapporterar om socialarbetare. Samtidigt var en av dessa faktorer kopplade till i hur stor utsträckning allmänheten tar till sig utav den information som media framställer om socialarbetare.

7.2.1 Sekretess

En anledning till att medias framställning ser ut som den gör ansåg intervjupersonerna berodde på sin egen möjlighet att yttra sig om yrkesutövningen gällande enskilda fall. De menade på att när media rapporterar om socialarbetare är det oftast gällande enskilda fall där något har blivit fel i socialarbetares yrkesutövning och någon person känner sig orättvist eller felaktig behandlad. I dessa ärenden kan inte socialarbetaren gå ut i media och berätta sin version av situationen eller händelsen. Orsaken till att socialarbetare inte kunde kommentera de enskilda fallen var enligt intervjupersonerna den stränga sekretessen som de måste förhålla sig till. Sekretessen gjorde att socialarbetaren inte kunde yttra sig om de enskilda fallen och att deras version av den specifika händelsen därmed inte heller kom ut till allmänheten.

Intervjupersonerna beskrev att deras version ofta blev väldigt allmän där det bara framkom vilka regler och riktlinjer som deras yrkesutövning grundas på.

“Varenda gång man hör något om socialtjänsten är när vi gör något fel och i de fallen finns det ju ingen möjlighet för socialtjänsten att försvara och förklara sig heller. Eftersom vi omfattas av så sträng sekretess.”

“[...] men samtidigt blir det väldigt allmänt, man kan inte peka på enskilda individer och händelser. Det blir alltid väldigt svepande. Just på grund av sekretessen.”

Intervjupersonerna beskrev också att begränsningen att yttra sig i enskilda fall på grund av sekretessen även ledde till att bakgrunden angående de enskilda fallen inte kom ut till allmänheten. Med bakgrund menade intervjupersonerna alla timmar av samtal och utredningsarbete som ett enskilt fall innebär samt de frivilliga insatserna som klienterna i fråga kan ha blivit erbjudna. Den bakgrundsinformationen kan inte socialarbetare gå ut med vilket leder till att det bara är den information som media rapporterar om som allmänheten får tillgång till.

(25)

21

“[...] egentligen tänkte jag väl främst på sekretessen. Jag menar vi kan ju inte prata om enskilda ärenden och vad vi gjort i ett ärende och det kan ibland handla om att klienter inte alltid vill ha hjälp.”

“Bakom alla utredningar eller bakom alla placerade barn så är det ett magiskt mycket jobb.

Det är ju timtal av samtal och utredningar.”

Intervjupersonerna upplevde även att den vision som socialarbetare arbetar efter, det vill säga att hjälpa genom frivilliga åtgärder och genom att erbjuda stöd i hemmet istället för att omhänderta barn också väldigt sällan kom ut till allmänheten. Utan att det bara var de personer som media rapporterade om och deras historia som framkom i media. Detta ansåg intervjupersonerna kunde leda till att det blev lätt att bilda en misstro till socialarbetare eftersom det kan vara lättare att sympatisera med en familj och deras barn som blivit omhändertaget än med socialarbetaren som utfört ett omhändertagande.

“Och jag tror det är mycket lätt att sympatisera med föräldrar som har fått ett barn

omhändertaget för man vet själv hur det skulle kännas att bli av med ett barn eller så. Därför tror jag det är lätt att bilda agg emot socialtjänsten så. Och särskilt när bara en sida som kommer fram så kan det vara lätt att tro att det är sanningen.”

Intervjupersonen menade att föräldrar som läser en artikel som handlar om att ett barn blir omhändertaget kan sätta sig in i den omskrivna familjens situation utifrån hur de själva skulle känna om deras barn skulle bli omhändertaget. Det skulle från läsarens sida kunna bli en slags introspektion som kan förstärka känslan av medlidande till familjen samtidigt som känslan av att socialtjänsten har gjort fel också kan stärkas.

7.2.2 De missnöjda gör sig hörda

Den bild som framkommer i media trodde flera intervjupersoner berodde på att det bara är de personer som blivit missnöjda i kontakten med socialtjänsten som väljer att berätta om sina upplevelser till media. Dessa personer kunde välja att gå till media för att få en förändring i det beslut eller den insats som socialarbetare genomfört.

”Är man missnöjd med att ens barn har blivit placerad är man nog irriterad så vänder man nog sig till media för att kanske få en påtryckning och ibland tror jag dom får det också.”

“[...] Dels tror jag att det inte kommer ut på samma vis för dom som gör sig hörda är dom som är missnöjda.”

Samtidigt som det upplevdes att det bara var de personer som ansåg sig orättvist behandlade av socialtjänsten som valde att gå ut till media ansåg även intervjupersonerna att det positiva som de gjort i arbetet nästan aldrig kom fram. Intervjupersonerna trodde att en anledning till att det positiva inte kom fram var att de som hade en positiv upplevelse av socialtjänsten inte ville gå ut i media och berätta om det. Orsaker till detta trodde intervjupersonerna kunde bero på att de som haft kontakt med socialtjänsten kunde känna skam över att de varit tvungna att vända sig till de för att få den hjälp och stöd som de varit i behov av. Samtidigt som

(26)

22 intervjupersonerna också uppfattat att de personer som vände sig till socialtjänsten sett

kontakten med socialtjänsten som tabubelagt.

“Jag tror att det handlar om att kanske den enskilde inte berättar om det, det är ju lite tabu och hysh hysh att ha kontakt med socialtjänsten. Det är inget man går runt och pratar om med folk. Lite skämmigt skulle jag säga att det är, jag upplever i alla fall att folk tycker det, och då är det klart att det inte kommer fram om folk inte får höra om dom historierna. Jag tror att det har med det att göra. Folk tycker att det är pinsamt.”

7.2.3 Okunskap

Samtliga intervjupersoner beskrev en faktor som var av betydelse gällande hur allmänheten upplevde medias framställning av socialarbetarnas yrkesområde och om socialtjänsten. Det som framkom av intervjupersonerna var att allmänheten hade lite kunskap om hur

socialarbetares yrkesutövning såg ut och hur själva socialtjänsten var uppbyggd. Okunskapen kunde leda till att allmänheten trodde att den bild som media framställer av socialarbetare och socialtjänsten var hela sanningen.

“Jag tror att det handlar mycket om okunskap, att samhället inte har koll på socialtjänsten och hur det fungerar och hur socialtjänstlagen är uppbyggd och jamen hur det funkar helt enkelt. Det är många av mina nära som jag har försökt förklara för men ändå inte har någon aning om, det är inte så himla lätt. Och vet man inte hur det funkar så är det ganska lätt att få en negativ bild tänker jag.”

“[...] det är ganska mycket som media och allmänheten inte vet och ändå har man ganska bestämda åsikter om socialtjänsten.”

7.3 Medias påverkan på yrkesutövningen

Under intervjuerna ställdes frågan om medias framställning av socialtjänsten och

socialarbetare påverkar socialarbetarens egen yrkesutövning. Det genomgående svaret var att framställningarna inte upplevs påverka dem i sådan stor utsträckning. Beskrivningar av varför de inte upplevde sig påverkas i sådan stor utsträckning redogörs i de två efterföljande

rubrikerna.

7.3.1 Riktlinjer, lagar och metoder ger trygghet i yrkesutövningen

En anledning till att medias framställning inte upplevdes påverka yrkesutövningen hos intervjupersonerna beskrevs som att de riktlinjer, lagar och metoder som arbetet baseras på, ger en känsla av trygghet i yrkesutövningen.

“Jag vet ju hur jag ska gå och vilka lagar jag har att följa, dom beslut jag tar, tar jag inte själv utan går via chef och det tycker jag är ganska skönt, att jag känner mig trygg i mitt beslut.”

Vikten av att känna tillit till de metoder som används i yrkesutövningen betonades också under intervjuerna.

(27)

23

”Men det finns ju ändå väldigt mycket att stödja sig mot, det är inte taget ur luften. Vi jobbar efter metoder som är baserad på forskning. Det kan man ändå känna sig trygg i att de

bedömningar vi gör så lutar sig på material som det är forskat på. Att det är för barns bästa eller det vi jobbar med behandling, att det gör skillnad.”

Organisatoriska ramar och förtroende för metoder och arbetssätt upplevs alltså vara faktorer som gör att intervjupersonerna känner trygghet i den praktiska yrkesutövningen vilket gör att medias framställning inte upplevdes ha en inverkan på denna.

7.3.2 Professionens nytta

En annan anledning till att medias rapporteringar om professionen inte upplevdes påverka några av intervjupersonerna i sådan stor utsträckning var kunskapen om betydelsen av arbetet.

Under intervjuerna berördes nämligen vetskapen om att professionen behövs och är viktig och att det i sig gör att de inte anser att de tar åt sig av medias negativa framställningar.

“[…] man vet liksom att vi som jobbar här i huset, vi som jobbar inom verksamheten vet vad vi gör och hur viktigt jobbet vi gör är och därför tar man inte åt sig om det kommer en artikel som säger att socialtjänsten är bajs tex”

“Jag är väldigt stolt över mitt yrke och det jag gör och mina kollegor gör och att det är viktigt.”

“Man pratar aldrig om de fallen där vi gör ett bra jobb och jag vet att vi gör ett otroligt och viktigt jobb. Och vi behövs.”

7.3.3 Pressad av media

Kunskap om att socialarbetare och socialtjänst upprepade gånger nämns och återkommer i mediedebatten samt risken att själv vara involverad i ett ärende som blir uppmärksammat i media upplevs också kunna vara pressande hos en del av intervjupersonerna.

“Det är klart att man känner mer press. Det är väl varje socialsekreterares mardröm att vara inblandad i ett ärende som hamnar i media och blir granskat och det är klart att man tänker igenom sina beslut, vi tar ju ganska tuffa beslut. Det gäller att man tänker igenom dom ordentligt så att det blir rätt och ja men den tanken finns ju där “vad kan hända om det blir fel”. Jag skulle säga att man känner sig lite pressad”

Intervjupersonen liknar att ha ett ärende som uppmärksammas och granskas av media med att vara i en mardröm vilket visar på att risken att framställas negativt av media upplevs vara en påfrestning. En annan intervjuperson beskrev risken att bli framställd i media på följande sätt:

“[…] det kan vara det här att det finns risk att här finns det en förälder som tänker gå vidare till media och det här finns ju i bakhuvudet. Kanske också på ett positivt sätt att man är mer tydlig och noggrannare att dokumentera men ibland känner jag att det blir för mycket. Att om utifall att, tänka så, och mindre fokus på att faktiskt stävja det som är faktiska problemet.”

References

Outline

Related documents

Vi anser att då lärare använder sig av en matematikbok i sin undervisning måste läraren också använda sig av annat material för att få en varierande undervisning som

I artiklar där socialtjänsten fått kritik för att inte ha agerat i tid fanns de som försvarade myndigheten genom att påpeka att socialtjänstens arbete utgår

Syftet med studien var att undersöka skillnader mellan män och kvinnor i rädsla att utsättas för våldsbrott utifrån nyhetsmedias rapportering om våldsbrott, samt skillnader

De övergår istäl- let till att bedöma vilka nationella kök som skall få lov att kallas för kök, och vilka rätter som skall finnas med i dem.. Dessutom kan det ifrågasättas

Han tyckte sig kunna negligera ryssarnas utt a lan- den om att de inte ville ha några svenska för- svarsanstalter på Åland. Han tillät sig

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om elektronisk övervakning efter frigivning av personer som dömts för grova sexualbrott eller grova brott mot närstående,

Med anledning av ovanstående föreslår jag att regeringen överväger att göra en översyn av den faktiska efterlevnaden av regelverket som innebär att kommunerna och skolorna

I enkäten som var underlag för denna uppsats efterfrågades förekomsten av patienter som primärt söker vård för just klåda (fråga 5), vilket ändå gav ett ganska högt