Yrkeslärarutbildningen Kurs 2UV06L
VT-12
Examensarbete
Kommunikation är lärarens viktigaste redskap
- En fallstudie om hur sex yrkeslärare i klassrummet bemöter en elev med Aspergers syndrom
Författare: Mary Thörnblad
Institutionen för Pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap Handledare: Dragana Grbavac
Examinator: Peter Karlsudd
2 Innehållsförteckning... 2 Abstract ... 4 1. INLEDNING ... 5 2. LITTERATURGENOMGÅNG ... 7 2.1 Kommunikation ... 7 2.2 Genus ... 9 2.3 Bemötande ... 11 2.4 Lärande... 13 2.5 Kompetens ... 15
2.6 Aspergers syndrom (AS) ... 17
2.6.1 Diagnostisering ... 17 2.6.2 En ny diagnos ... 19 2.6.3 Kritiker ... 21 2.6.4 Inifrånperspektiv ... 21 3. SYFTE ... 24 4 .FRÅGESTÄLLNINGAR... 24 5. METOD ... 24 5.1 Undersökningsmetod ... 24 5.1.1 Fallbeskrivning... 25 5.2 Urval... 27 5.2.1 Avgränsning ... 27 5.3 Genomförande av intervjuer ... 28 5.4 Etiska överväganden ... 29 5.5 Databearbetning ... 29 5.6 Metodkritik... 30 6. RESULTAT ... 31 6.1 Fallet... 31 6.2 Kommunikation ... 32
6.2.1 Kroppsspråk och praktiska övningar... 32
6.2.2 Tydlig struktur ... 33
6.3 Genus ... 33
6.3.1 Könsskillnader i agerande och bemötande... 33
6.4 Bemötande ... 34
3
6.4.2 Stöd åt eleverna ... 34
6.5 Lärande... 35
6.5.1 Inlärningstillfälle ... 35
6.6 Kompetens ... 37
6.6.1 Yrkeslärarutbildning och praktisk kunskap ... 37
6.7 Sammanfattning ... 37 7. DISKUSSION ... 39 7.1 Kommunikation ... 39 7.2 Genus ... 40 7.3 Bemötande ... 40 7.4 Lärande... 41 7.5 Kompetens ... 42 7.6 Avslutande reflektioner ... 43
7.7 Förslag på framtida forskning ... 45
8. REFERENSER... 46
Intervjuguide ... 50
Bilaga 1 ... 50
4
Abstract
Syftet med denna studie var att undersöka hur sex yrkeslärare i klassrummet bemöter ett beteende hos en elev med Aspergers syndrom (AS). Vidare undersökte jag vilka kunskaper yrkeslärarna har om AS och om det finns någon skillnad mellan det manliga respektive kvinnliga sättet att bemöta en elev med AS. I studien användes en kvalitativ metod där mitt insamlade material används för att beskriva och förstå sociala processer samt att fånga
yrkeslärarnas upplevelser utifrån fallbeskrivningen. Tre manliga och tre kvinnliga yrkeslärare med andra inriktningar än omvårdnad på sina yrkeslärarutbildningar har intervjuats.
Resultatet visade att det har betydelse för yrkeslärarnas bemötande om eleven har AS eller inte och att alla yrkeslärarna har skaffat sig praktisk erfarenhet på vägen kring AS, då de inte fick någon i sin utbildning. Yrkeslärarna anser också att det finns skillnader i det manliga respektive kvinnliga sättet att kommunicera. Tydlighet, struktur, god planering, tillgång till förtydligande kommunikationshjälpmedel och att eleven har meningsfullt arbete under lektionen är viktiga förutsättningar för att hantera situationen i klassrummet. Tre av
yrkeslärarna menade även att för mycket av deras fokus läggs på elever med extra stödbehov, istället för på de elever som vill. Slutsatsen påvisade att yrkeslärarna upplever att
planeringstiden och den pedagogiska delen har minskat, att mycket av arbetets fokus ligger på elevernas sociala problem och dokumentation, att elevernas inställning till skolan har förändrats, brist på respekt från både föräldrar och elever samt att det är yrkeslärarnas långa yrkeserfarenhet som hjälper dem att hantera de situationer som uppstår i skolan och i klassrummet. Fyra av sex yrkeslärare uppger att de inte kan tänka sig att välja
yrkelsläraryrket igen om de fick möjligheten. Det som motiverar dem att fortsätta är att få lära ut sitt yrkeskunnande, fantastiska kolleger, men framförallt ungdomarna och att se deras glädje när de växer och lyckas med saker som de själva inte trodde att de skulle klara av. Sökord och begrepp
5
1. INLEDNING
I en artikelserie i tidningen Barometern (2011-07-12), berättar fem vuxna personer med olika funktionsnedsättningar om de svårigheter de har mött i sitt liv, både i skolan och senare i vuxenlivet. De berättar om lärarnas bemötande under sin skoltid, myndigheternas inställning och problemen i vardagslivet. Deras berättelser är unika men ändå inte ovanliga. Media rapporterar om personer som sitter i fängelse på grund av sitt agerande, och som senare under fängelsetiden visat sig ha någon form av autismspektrumstörning. Är detta ett område som plötsligt har dykt upp eller har problemen alltid funnits?
Överläkare Lena Nylander beskriver i sin föreläsning på RFMA (Riksförbundet mot alkohol och narkotikamissbruk) konferens i Stockholm 2010 att det är cirka 0,5-1% av befolkningen (mest män) som befinner sig inom autismspektrumstörningsområdet. Hit räknas både ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), ADD (Attention Deficit Disorder) och AS
(Asperger syndrom) (www.rfma.se). Varje år föds det ca 3-4 per 1000 barn som utvecklar Asperger syndrom enligt Professor Christopher Gillberg och bland dessa barn finns det en kraftig överrepresentation bland pojkar (Gillberg, 2011). Vad säger då skollagen? Hur möter skolan dessa barn? Vilken roll har läraren?
Enligt Skolverkets författningssamling för gymnasieskolan SKOLSF 2011:144 är det skolans uppgift att låta varje enskild elev finna sig själv och på det viset kunna delta i samhällslivet. I samma författning och i § 25 kan man läsa att det ska: ” finnas tillgång till
personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses”. I riktlinjerna står det även att ”alla som arbetar i skolan ska uppmärksamma och stödja elever som är i behov av särskilt stöd. Lärarna ska också utgå från den enskilda elevens behov, förutsättningar, handleda och stödja eleven och ge särskilt stöd till elever i svårigheter” ( SKOLSF 2011:144). Men är det så ute i skolorna idag?
6 Min erfarenhet från fältet inom socialt arbete och samtal med elever, är att lärarna spelar en viktig roll, när det gäller hur eleverna upplever skolan och vilka kunskaper de tar med sig ut i livet. Enligt Nilholm (a.a) är det lätt att gömma bort att miljön, klasserna och undervisningens utformning är något som skolorna kan påverka. Det är mycket som skolan ska leva upp till och i regeringens propositionframkommer det att:
Lärarnas utbildning och kompetens är två av de viktigaste faktorerna för en framgångsrik skola (Proposition 2009/10:89).
7
2. LITTERATURGENOMGÅNG
2.1 Kommunikation
Begreppet kommunikation definieras vanligen som ett informationsutbyte mellan två eller flera parter och kommer ursprungligen från latinets communicare (Dimbleby R & Burton G 1995, Edie H & Eide T 2009). Detta innebär att ge eller ta emot information genom att dela tankar, upplevelser och prata med varandra på olika sätt. Det finns både verbal och icke-verbal kommunikation och exempel på den icke-verbala kan vara budskap, känslor med ord i form av skrift och tal. Den ”ordlösa” icke verbala kommunikationen förmedlas genom
kroppsspråk, kroppshållning, ansiktsuttryck, beröring, röst och tystnad (a.a). Enligt Nilsson och Valdemarson (1995) förmedlar vi människor ibland omedveten kommunikation till varandra genom olika slags budskap, i form av att vi till exempel har ansträngd röst, rodnar etcetera. Budskapen kanske inte alltid gör oss så glada, men är ett sätt att påverka andra människor. Författarna menar att ett möte med en annan människa, med en annan uppfattning än vår egen och med en annan bild av världen, ibland kan göra att det blir svårt att komma överens. Detta på grund av att vi tror att det som kanske är självklart för oss, också är självklart för den andra personen. Våra tolkningar och tidigare erfarenheter i form av associationer, gör att vi uppfattar saker och ting på olika sätt (a.a). Kommunikation är ett redskap som vi använder för att överföra idéer, söka kontakt, påverka och föra utvecklingen vidare. Vid en konflikt där bristen på kommunikation är den utlösande faktorn, är det lätt att börja kommunicera mer vilket bara förstärker det hela istället för att leda framåt
(Nilsson&Waldemarson 2007). Nilsson och Waldemarson menar att vi ibland använder en modell som de benämner som ”hammarmodellen” för att nå ett resultat genom att göra så här:
Vi tror att kommunikationen bara är en fråga om att tala tillräckligt högt eller upprepa budskapet tillräckligt många gånger, ungefär som att slå in en spik. Ju mer vi hamrar, desto fastare sitter spiken och budskapet (Nilsson&Waldemarson 1995 s.13).
8 Waldemarson anser att alla människor vill behålla sin egen bild av sig själv och att mycket av kommunikationen går ut på att bevisa för andra att vi faktiskt är de vi vill vara eller tror oss vara. Enligt författarna utgör vår självbild och självkänsla viktiga faktorer som bildar en grund för att kunna kommunicera och utveckla relationer till andra människor (a.a). Den största delen som används vid kommunikation går till att förstärka den uppfattning som vi redan har, istället för att ta in eventuell ny fakta för att få en mer sanningsenlig bild. Ett stort problem, menar Nilsson och Waldemarson, är att människor inriktar sig på tolkningar istället för fakta när vi till exempel bråkar och det gör att vår reaktion, uppfattning och minnesbild av situationen påverkas av detta. En annan faktor som författarna tar upp är att människor har lätt att döma andra personer utifrån hur det första mötet uppfattas. Det är därför viktigt att komma ihåg att detta tillfälle kan präglas av en ovana, nervositet eller av tillfälligheter. Den uppfattning som har skapats ändras ogärna, trots att en annan information ibland bevisar motsatsen (Nilsson&Waldemarson 1995, Nilsson&Waldemarson 2007). Såväl Nilsson och Waldemarsson (1995) som Dahlkwist (2007) riktar uppmärksamheten mot att denna uppfattning hos människor skapar en roll åt personen som denne intar, dock kan samma person ha olika roller beroende på vilken grupp eller vilket sammanhang hon/han befinner sig i. Om personen försöker förändra sin roll i gruppen uppfattas det som en tillfällighet för förväntningarna lever kvar och därmed rollen, trots tappra försök till något annat.
Nilsson och Waldemarson (2005, 2007) anser att de dagliga möten som uppstår mellan människor är den vanligaste formen där socialt samspel förekommer. Detta innebär att någon form av anpassning mellan människorna som är involverade måste ske för att det ska fungera. Vi påverkas alla av att det finns andra människor runt omkring oss och ställer oss själva frågan vad kan han/hon vilja och tänka? Ett språk och förmågan till ett socialt samspel är medfött, men att kunna prata och samspela är inlärt. Det är i större utsträckning sättet vi kommunicerar på som orsakar störningar, inte själva innehållet i budskapet. Nilsson och Waldemarson menar vidare att vi utgår ifrån våra egna perspektiv och att den andre parten förstår vad vi menar, då vi tror att vi säger det vi har tänkt och den andre personen uttrycker sitt budskap på samma sätt som vi själva gör (Nilsson & Waldemarson 2005, 2007).
9 intresse för närmare kontakt fast det inte alltid är hela sanningen (Nilsson & Waldemarson 2007).
Enligt Dahlkwist (2004) kommunicerar flickor och pojkar på olika sätt. Flickorna är mer jämställda i sin kommunikation, medan pojkarna talar för att tävla. I gruppstrukturen skiljer det sig också enligt författaren, genom att flickor ofta pratar parvis eller i triangel och pojkarna kommunicerar i större och mer skilda grupper. När det gäller kvinnors sätt att kommunicera sker detta mer i privata sammanhang medan männen oftare och mer gärna tar till ordet i offentliga miljöer. Andra viktiga skillnader är att samtalsämnena och språket är mer handlings- och sakorienterat hos män. Kvinnorna däremot är mer duktiga på att ge olika stödsignaler i form av hummande, nickande och så vidare till sändaren. Författaren säger också att kroppsspråket är den ordlösa kommunikationen som ibland kan avslöja motsägelser och lögner, vilket leder till dubbla budskap till mottagaren (a.a). När det gäller det manliga och kvinnliga sättet att kommunicera, menar Engquist (1994) att det inte finns något rätt eller fel, utan konstaterar mer att vissa sätt att kommunicera passar bättre i en del situationer än i andra. Fördelarna med det manliga sättet är att problemlösningsprocessen får struktur och blir mer målinriktat men i vissa fall passar det bättre med den kvinnliga öppenheten för relationer och känslor (a.a). Wennberg (1993) anser att:
God kommunikation förutsätter förmåga att höra det outtalade, ett äkta engagemang, en ödmjuk verklighetssyn - det innebär en uppriktig lust att samtala med och fullt ut respektera människor utifrån deras egna förutsättningar (Wennberg 1993 s.136).
2.2 Genus
Enligt Krolökke och Sörensen (2006) är det feministiska kommunikationsteorier som har gällt från 1960-talet och fram till idag och de benämns som tre vågor. År 1960-1970 var den första vågen av feminism, som påstod att gruppen män dominerade gruppen kvinnor i
kommunikationen. Kvinnors erfarenheter fick översättas till manligt språk, och på 1980- och 1990talet kom den andra vågen, vilket innebar att kvinnors sociala ståndpunkt och
10 sätt att kommunicera, beroende på kön, klass, etnicitet och nationalitet. Det skiljer sig även mellan den manliga och kvinnliga kommunikationsstilen, till exempel är männen mer direkta, konfronterande, dominerande, avbryter aggressivt och är målinriktade på uppgiften.
Kvinnorna är oftast mer flexibla, indirekta, samarbetsvilliga, ger positiv feedback, är känslosamma och målinriktade på processen (a.a.).
Samma teorier är Källar (1994) inne på och menar att det finns skillnader i sättet att uttrycka sig, beroende på om man är kvinna eller man. Det finns två typer av språk, där det kvinnliga är nyanser med många ord, konkret, och korrekt till formen. Det manliga har mer skriftspråk som norm, och är djärvare i slang, jargong samt nyskapelser. Detta leder ofta till
förvecklingar då kvinnor är bättre på att lyssna, förmedla det som sägs med både tonfall och kroppsspråk, men med mer försiktighet. Männen däremot intar scenen med större
självklarhet, avbryter, tar ordet och markerar ointresse, enligt författaren (a.a). Nilsson och Waldemarson (2005, 2007) anser att de flesta skillnader mellan de olika könen kan hänföras till två huvudsakliga källor, nämligen den biologiska och den sociala. Vi uppfostras i
könsrollen och det finns en del skillnad i detta, men samhällets förväntningar på både män och kvinnor förändras och män är inte endast manliga och kvinnor endast kvinnliga, utan vi har båda sidorna inom oss. När det gäller kommunikationsstilar är det däremot skillnad mellan könen enligt författarna. Kvinnorna är mer inriktade på relationsnivån medan männen har innehållsnivån, dock tillägger de att det inte behöver bero på könen, utan kan lika gärna vara positioner och maktskillnader som är avgörande (a.a).
11 2.3 Bemötande
Hansson-Pourtaheri, Carlander, Eriksson, Wikander (2001) menar att grunden till all mänsklig utveckling, tillväxt och kontakt finns i mötet mellan människor. Vi utgår ifrån att dessa möten ska vara bra för oss och är dåligt förberedda på när motsatsen ibland uppstår. Känslan som då uppstår är att lägga allt på personen som man möter och en konfliktsituation uppstår lätt i detta sammanhang. Istället för att lösa problemet går personerna in i olika roller och de slutar att behandla varandra på ett vuxet sätt och att ta sitt ansvar. Författaren menar vidare att de otrygga mötena gör oss frustrerade, väcker rädsla och till och med hat och uppgivenhet. De goda mötena däremot fyller oss med glädje, lycka och tillfredsställelse. När ett otryggt möte inträffar är det viktigt, att vi försöker förstå de bakomliggande orsakerna och försöker hitta nya lösningar och möjligheter på konflikten som uppstod (a.a).
SISUS (Statens institut för särskilt utbildningsstöd) har genomfört ett projekt med namnet
Funktionsmöjligheter i Fokus och det handlar om bemötande av personer med
12 bemötande ska komma till stånd. I rapporten framkommer det också att den viktigaste
utbildningen för offentligt anställda och beslutsfattare är den om en god kommunikation emellan människor. Om detta står följande:
Som anställd måste man ha så mycket kunskap att man inser när ens kunskap inte räcker till. Det är då nödvändigt att lyssna, och fråga (SOU 1998:48 s.152).
I rapporten SOU 1998:16 framkommer det att de anställdas uppträdande formas av personliga värderingar, kunskaper och arbetsförhållanden. Det har gjorts svenska och utländska studier kring lärarnas attityder mot personer med ett funktionshinder och dessa visar, och bekräftas av en amerikansk forskare Bennett (SOU 1998:16), att det är funktionshindrets komplexitet, som blir en avgörande faktor. Det finns dock inget samband i forskningsresultaten som visar att lärarnas utbildning i specialpedagogik, har något samband med deras attityder kring att arbeta med funktionshindrade. Däremot visar resultatet att om de har en specialpedagogisk utbildning är deras attityd mer positiv. Enligt rapportens sammanställning är forskarna inte eniga när det gäller orsaker till de negativa attityderna och det dåliga bemötandet av funktionshindrade personer. De menar att det finns socio- kulturella, psykodynamiska, historiska och demografiska förklaringar samt förklaringar som grundar sig på
personligheten. Alla orsakerna går in i varandra. Dock har de en allmän uppfattning om att det formella regelverket, som gäller i samhället, har en negativ inverkan då det är så otydligt. Socialstyrelsen menar att det är bristande kunskaper om funktionshinder, medan andra
forskare menar att det är rädsla och ångest för det annorlunda som får en avgörande betydelse i bemötandet. Att kategorisera människor utifrån vissa kännetecken, till exempel
rullstolsburen och diagnoser, gör att man inte utgår ifrån de individuella egenskaperna, utan alla personer blir en enhetlig grupp med ett gemensamt problem (a.a).
13 kap, 2§ står det följande:
Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. ( SFS 2010:800 regeringsformen 1 kap, 2§)
Forskaren Desai (SOU 1998:16) undersökte grundskolelärarnas attityder till integration av funktionshindrade elever i vanliga klasser. Resultatet visade att de lärare som hade
kompetens, utbildning i specialpedagogik eller hade arbetat 6-10 år var mer positiva än de andra lärarna. Utredaren Bengt Lindqvist menar i sin rapport, att den gemensamma slutsatsen i all forskning som berör bemötande, är att personalens erfarenheter och värderingar spelar en viktig roll för bemötandet (a.a).
Att som elev kunna ta hjälp av en professionell person innebär att en tillit måste byggas upp. Om personen visar ett intresse, signalerar att hon/han vill hjälpa till och anstränger sig är möjligheten till att skapa tillit och ett bra samarbete mellan parterna betydligt större än om det uteblir. Då personen som behöver stöd befinner sig i en beroendeställning är den
professionellas respekt ännu viktigare för att personen ska kunna behålla sin självbild. Holm (1995) menar att det ställs stora krav på den professionella att ha en god kunskap om sig själv och kunna stå tillbaka när situationen så kräver det, samt en vilja att leva upp till alla de etiska riktlinjer som finns (a.a).
2.4 Lärande
I SOU (2008:112) framkommer det att:
Lärarexamen ska också utgöra en garanti för att läraren har nödvändig kunskap och kompetens för att genomföra läraruppdraget (SOU 2008:112 s.13).
Ellström (1996) menar att följande krav måste ställas på de anställdas kompetens: Fördjupad förståelse som baseras på teoretiska kunskaper
Ökad förmåga att upptäcka, identifiera och diagnostisera problem Ökad språklig förmåga
Kunna bygga upp operativa bilder, eller ”mentala modeller” av verksamheten
14 logiskt tänkande och utpräglade kunskaper om de problem som ska lösas.
Enligt SOU (2008:112) kommer läraruppdraget att förändras, då synen på kunskap och lärandet förändrats. I Proppositionen1991/92:75 står det att det kommer att bli konsekvenser för lärarutbildningen och lärarna, när gymnasieskolan förändras. I regeringens proposition 1991/92:75 framkommer det även att synen på kunskapen, som ligger till grund för Lpf-94, läroplan har börjat förändras. Fokusen ligger mer på lärarens ämneskunskaper, och att utgångspunkten för själva lärararbetet ligger på förståelsen för hur den enskilde elevens inlärning sker (SOU 2008:112).
Marton och Booth (2000) menar att vi människor är skapta på samma sätt, men vi gör saker på olika vis.
Vad än människor gör, så finns det en del som gör det bättre och en del som gör det sämre. I den utsträckning de har lärt sig att göra detta, måste de ha lärt sig att göra det på olika sätt – en del bättre, en del sämre. Eller snarare, att de har lärt sig på olika sätt-en del bättre en del sämre-att göra det
(Marton &Booth 2000 s.15).
15 Det är också viktigt att läraren ser de bakomliggande orsakerna till elevernas reaktioner, när de till exempel ständigt passerar över gränsen (a.a).
Att som elev ständigt få välmenande tillsägelser och budskap, som till exempel ”var någon
annan” eller ogillande blickar och uppgivna suckar som säger ”vad annat var att vänta från dej”,( Kernell 1992 s.103) gör att eleven istället lägger all kraft på att försöka behålla sin
självkänsla, istället för att ändra sitt beteende (a.a). Kernell menar också att anfall är bästa försvar för eleverna, eftersom för dem kan det innebära en katastrof att göra bort sig. Det är därför viktigt att som lärare inte ta dessa anfall och angrepp som personliga, utan försöka se dem som ”trubbiga vapen” i elevens självförsvar. Om läraren kan upptäcka dessa, kommer risken för att skada sig själv och eleven minska, menar författaren. Dessa elever har behov av en begränsad grupp av vuxna, som arbetar runt dem och sätter gränser, hjälper dem att få varaktiga relationer och som ställer de rimliga krav som krävs för att de ska lyckas. Enligt Kernell (1992) är det viktigt att läraren är tydlig med var gränsen går och är konsekvent i sitt bemötande både i uppmuntran och i tillrättavisningar. Elever testar gränser för att bli
bekräftad och se om läraren står kvar i det han/hon har sagt/gjort innan. Det är i konflikterna och handhavandet av dessa, som läraren och eleven hittar varandra om målet är att bibehålla respekten (a.a ).
2.5 Kompetens
16
En individ eller en organisation är kompetent bara i förhållande till omvärlden (1986, s.10).
Att vara anpassad till omvärlden, ha en förmåga till samarbete, leda andra samt kunna lösa problem är viktiga saker för att ha en bra kompetens. Stevrin anser även att det finns två lika sorters kompetens. Det första utgår ifrån ett individperspektiv, och är teknisk kompetens (ett visst kunnande inom området). Det andra är social eller interpersonell kompetens, som är en förmåga att utnyttja sin egen eller andras kompetens tillsammans med andra människor. Stevrin menar dock att det är nödvändigt att inneha båda sorterna för att nå framgång oavsett om det gäller den enskilda individen eller organisationen. Företaget måste vara medvetna om det nödvändiga i att fortlöpande arbeta för att investera i den egna kompetensbanken.
Författaren anser att de enskilda individerna är organisationens främsta tillgång och att företaget på ett medvetet sätt, måste investera i deras utveckling. De utgör organisationen eller företagets viktigaste strategiska resurs. Omvärlden förändras i så hög takt idag och det är viktigt att både reflektera och handla för att underhålla organisationens kompetens så att den inte blir för gammal (a.a).
Granberg (2003) anser att kompetens bygger på tre komponenter såsom kunskap, vilja samt tillfälle. Det vill säga att kompetens handlar om något man utfört, och att den inte finns förrän den har visats. För att kompetens ska uppstå behövs det kunskap enligt Granberg, som
hänvisar till Egidius som menar att kunskap kan indelas i fyra kunskapsformer: fakta, förståelse, färdighet samt förtrogenhet. Ellström (1997) menar att kompetensutveckling kan användas för att sammanfatta olika åtgärdssystem, som används för att påverka utbudet för att höja kvalifikationerna hos medarbetarna i ett företag. Exempel på sådana åtgärder är
rekrytering, samt formell och ickeformell utbildning som projektutbildning eller
kvalitetscirklar. Han menar också att det kan användas som kompetensutveckling i en annan betydelse, nämligen ett namn på de lärprocesser som den enskilde individen förvärvar. Slutsatsen blir enligt Ellström att det finns en skillnad mellan organisations- och
individrelaterad innebörd i ordet kompetensutveckling. Precis som Stevrin (1986) menar Ellström att begreppet kompetens är svårt att ge en specifik innebörd:
17 2.6 Aspergers syndrom (AS)
Genom den österrikiske barnläkaren Hans Asperger blev Aspergers syndrom (AS) uppmärksammat år 1944, och intresset växte när forskaren Lorna Wing 1981 tog upp resonemanget kring begreppet AS (Gillberg, 2011). Först på 1990-talet blev diagnosens definition internationellt accepterad. I dagens moderna psykiatri anses AS som ett av de mest omtalade tillstånden och många tidigare patienter som inte kunde diagnostiseras har genom AS kunnat finna sin diagnos (a.a). Frekvensen för AS är svår att plocka fram, eftersom det är endast i ett fåtal studier under 1900-talets senare hälft som förekomsten har undersökts. Forskare räknar med att ungefär tre till fyra barn på 1000 födda utvecklar diagnoskriterierna som krävs, och lika många barn ligger på gränsen. Omkring var femte person med diagnosen är flickor vars symtom ofta är otydligare än hos pojkarna (a.a). Det finns ingen entydig orsak till AS, även om det idag är allmänt accepterat att de bakomliggande orsakerna till diagnoser inom autismspektrat är biologiska (Passer, Smith, Holt, Bremmer, Sutherland, Vliek, 2009). I hälften av fallen föreligger det en ärftlig faktor, speciellt om någon nära släkting har likartad problematik. Det är inte heller bevisat att personer med AS oftare får barn med samma svårigheter än andra föräldrar. De sociala faktorerna spelar en betydande roll när det gäller hanteringen av diagnosen, även om det inte finns några belägg för att dessa skulle kunna orsaka AS (Gillberg, 2011).
Ca fyra promille av befolkningen beräknas ha AS, och ofta har de även tilläggs-
funktionsnedsättningar som adhd, damp eller tourettes syndrom. Typiska drag kan vara ett specialintresse, svårigheter med förändringar, ha en annorlunda språkhantering, klumpig motorik, rutin- och ritualfixerade, ovanliga och säregna sinnesintryck et cetra. En individ kan ha Aspergerdrag utan att ha diagnosen AS (a.a).
2.6.1 Diagnostisering
18 systemet för diagnostisering. Deras forskning publicerades i slutet av 80-talet och därmed var deras system det första av de fyra som gäller idag. Deras kriterier bygger på Hans Aspergers fallbeskrivningar från 1944 som ger en bra och detaljerad bild av symtomen. Det som också skiljer dessa forskare från andra är att de även valt att ta med den sena talutvecklingen som ett kriterium. Peter Szatmaris diagnoskriterier från år 1989 är i likhet med Gillberg & Gillberg, förutom att han anser att diagnosen AS endast kan ställas om inte kriterierna för autism uppfylls (Gillberg 2011).
Världshälsoorganisationens (WHO) klassificeringssystem International Statistical
Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD-10) för olika diagnoser, utkom
år 1993 och betonar bland annat att den sociala utvecklingen under barnets tre första levnadsår och språkutveckling ska ha varit normal (Gillberg, 2011). Ett annat
diagnostiseringssystem är DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), som rymmer alla psykiatriska diagnoser och är den mest använda diagnosmanualen i världen. Manualen används främst för att diagnostisera utvecklingsstörningar och psykiska sjukdomar. Dagens aktuella version är AP (Amerikanska psykiatriförbundet) DSM-IV från 1994. I
dagsläget genomgår manualen en översyn och i maj 2013 beräknas DSM-V vara färdig. Kriterierna för AS i manualen är nästan identiska med ICD-10, förutom att den har ett tillägg som säger att symtomen kan medföra en signifikant klinisk nedsättning av funktionsförmågan (Gillberg 2011). ICD-10- diagnos är den ”officiella” manualen som används inom den
svenska sjukvården. Det vanligaste förekommande i Sverige är att man använder en komprimerad version av DSM-IV och ICD-10. Diagnoskriterierna är följande:
Ingen generell utvecklingsstörning får finnas, begåvningen ska ligga inom s.k. ”normalvariationen”.
Den tidiga språkutvecklingen får inte ha en betydande försening.
Förmågan till ömsesidiga kontakter och socialt samspel får inte vara allvarligt begränsad.
Smala intressen och aktiviteter, begränsade, stereotypa och repetitiva beteendemönster.
19 Enligt Hans Asperger skulle ett diagnoskriterium vara att ett specialintresse skulle finnas. Szatmari och Gillberg har använt sig av hans teorier när de utformade sina diagnoskriterier. Utomstående brukar främst förknippa AS med specialintresse eller specialförmågor som vanligt förekommande hos personer med AS (Gillberg 1999). Gillberg menar att om
tvångsmässighet i beteendet läggs till, är sannolikheten större att man blir riktigt bra på något. För många personer med AS är den intellektuella begåvningen en styrka och en av de största tillgångarna i livet, som man måste ta tillvara (Gillberg 2011). Enligt Passer et al (2009) kan typisk specialkunskap vara att kunna säga vilken veckodag något ska infalla på i framtiden (kalenderräkning).
2.6.2 En ny diagnos
Som tidigare nämnts är AS en relativt ny diagnos, och debatten om huruvida autism och AS är överlappande funktionsnedsättningar eller olika diagnoser har pågått sedan 1990-talet. Om en person uppfyller kriterierna för autism utesluter Szatmari (Gillberg 2011) AS, även om verkligheten är att människor som diagnostiseras idag med AS tidigare kan ha uppfyllt autism kriterierna (a.a). Meningarna är delade om vilket diagnos som är lämpligast. Många personer som själva har diagnosen AS eller föräldrar menar att det är rätt diagnos, medan Szatmari anser att autism i dessa fall är mer den rätta benämningen (a.a). Därför kallas det
autismspektrumstörningar även om AS inte passar in i kategorin och många reagerar negativt på det (Passer et al 2009).
Amerikanska psykiatriförbundet (AP) har lagt fram ett förslag i den femte versionen av den amerikanska diagnosmanualen DSM, som innebär att diagnoserna Aspergers syndrom, atypisk autism, autism och desintegrativ störning inte ska vara enskilda diagnoser. Istället ska de samlas under det gemensamma namnet Autism Spectrum Disorder, på svenska
20 tillstånden skiljer sig från de andra utvecklingsrelaterade tillstånden och att de har en tydlig gemensam kärna. Men experterna konstaterar samtidigt att det inte finns helt tydliga skillnaderna mellan de fyra diagnoserna. (American Psychiatric Association 2011).
Övervägande delen pojkar uppvisar symtomen, men ungefär var femte fall är en flicka (Gillberg 2011). Problemen som uppkommer i skolan är lärarens fel anser ofta de personer som har AS. I många fall skulle personer med AS inte ha några större problem då de i
allmänhet har en god förmåga att lära saker utantill. En sak som dock är svårt menar Gillberg är att få personerna till att arbeta i grupp. De har svårt med den sociala interaktionen och har svårt att ta till sig vad andra i gruppen vill. Gillbergs erfarenhet är att en stor del av
personerna är ”kroniska kverulanter” då de letar småfel, klagar på andra och på livet i största allmänhet. Det finns även inslag av aggressionsutbrott och det är viktigt att lära sig att handskas med detta för omgivningen. Att börja prata lugnt och med många ord, som är en vanlig åtgärd vid utbrott, kan istället leda till mer utbrott istället för tvärtom, menar Gillberg. Även om många av barnen har stora svårigheter i skolan klarar dock mer än hälften
skolgången utan några större problem, om skolan har en hög tolerans för annorlunda personer och avvikare (a.a).
Autism och Asperger förbundet (120219) menar att hjälpbehovet varierar från individ till individ och i olika åldrar. Mindre barn får ofta tillräckligt med stöd från föräldrar och förskolepersonal. Svårigheterna ökar ofta i grundskolan och brukar vara som värst under tonåren. Det finns ingen bot för AS men som vuxen har man ofta lärt sig att hitta alternativa vägar för att utvecklas och nå sina mål och därmed kunna leva ett någorlunda normal liv. Det finns inga standardprinciper som fungerar för alla, då AS tar sig olika uttryck för olika personer och hur mycket funktionshindret begränsar en person, beror på omgivningens anpassningsmöjligheter och livssituationen. Respekt, kunskap och anpassning är nyckelord för omgivningen (a.a).
21 omgivningen. Kontakten med andra människor handlar ofta mer om aktivitet än gemenskap (a.a). Gillberg (1999) menar att det förekommer ofta språkproblem gällande det egna talet samt av andras tal och språk. Det kan uppstå en del kommunikationssvårigheter då talet hos personer med AS ofta är mycket grammatiskt exakta vilket gör att omgivningen då tror att språket är välutvecklat. För många av dessa personer har svårigheter med att anpassa sig till lyssnaren och istället för en ensidig monolog (a.a).
2.6.3 Kritiker
En stark kritiker till diagnosen AS och DAMP (Deficits in Attention, Motor Control and Perception) är Kärfve (2000) som har ifrågasatt Gillberg och hans team när det gäller deras forskning kring DAMP. Kärfve menar att DAMP bara är en fantasiprodukt som
marknadsförs av Gillberg. Nackdelarna med denna diagnos är menar Kärfe att de vuxna får en ”neuropsykiatrisk tolkning” (a.a., s.80) att förhålla sig till, barnet blir segregerat av hjälpen som ges till exempel genom att det byggs upp insatser som gör att hans/hennes
förutsättningar att vara en i mängden förstörs. Barnets självförtroende och självkänsla tas bort genom som Kärfve skriver ”att säga att det är fel i huvudet på någon är i det verkliga livet en oerhörd förolämpning” (a.a., s.81) samt att föräldrarna blir ”fullständigt
inkompetensförklarade” (a.a., s.81). En annan kritiker är Elinder som är inne på samma linje som Kärfve kring diagnoser och deras verkan på människor. Elinder menar i en artikel i Sydsvenskan (100601) att den nya diagnosmallen DSM kommer att användas som
referensmall och information kommer att stöpas om för att passa sjukdomskategorier samt att bakomliggande sammanhang försvinner. Vad som betraktas som normal respektive icke normal blir godtycklig, enligt Elinder. ”Diagnostiken anger ingen specifik orsak och kan
därför inte heller anvisa någon specifik behandling. Allt som är störande infångas” (Elinder,
2010). Kontentan av detta menar Elinder är att antalet diagnoser kommer att öka och fler och fler människor kommer att mista kontrollen över sitt liv och vem de egentligen är (a.a).
2.6.4 Inifrånperspektiv
22 Pennsylvania i USA och har skrivit en bok som vänder sig till personer som har fått
diagnosen AS men också till alla de som finns runt dessa personer som vill hjälpa och ge sitt stöd. Boken ger en inblick i de strategier som andra med AS har förmedlat, bland annat författaren Temple Grandin, som beskriver hur hon observerar omgivningen, tar vara på intrycken och sparar dessa erfarenheter för att kunna plocka fram dem senare för att kunna tolka och förstå andra liknande situationer. Liknande beskrivning gör Norrö (2006) och Gerland (2011) när de beskriver sina liv. Patrick (2010) menar att brister i språkanvändningen är en av de svårigheter som finns och variationen mellan toppar och dalar är större än hos genomsnittsbefolkningen. Detta tar även Gerland (2011) upp och menar att andra människor använder språket på ett annorlunda sätt än vad hon gör och svårigheten inträffar när hon ska räkna ut vad andra menar istället för att de säger det rakt ut. Sociala regler är ofta oskrivna och outtalade vilket gör att de med AS inte kan förutse vad som ska hända. Den icke-verbala kommunikationen, som är svår att tolka, gör att det ständigt finns risk för missförstånd. Används det sedan bildspråk, liknelser eller metaforer ökar kollisionsrisken mellan omgivningen och personen med AS avsevärt (Gerland 2011, Norrö 2006). När det gäller synen på empati, enligt Patrick (2010), är det lätt att uppfatta personer med AS som känslokalla fast det i själva verket handlar om ett annorlunda sätt att se på tillvaron. Norrö (2006) anser att hennes känsloliv är annorlunda vilket gör att hon ofta reagerar på andra saker än vad omgivningen gör, men det är en lika äkta känsla som personer utan AS har. Norrö menar vidare att det finns brister i att uppfatta vad andra känner men inte när andra berättar sin känsla, då kan hon känna empati för personen ifråga. Gerland (2011) och Norrö (2006) anser att förutsägbarhet och likformighet är viktigt för att inte skapa kaos i deras vardag. Patrick (2010) beskriver att uppmärksamhetsproblem gör att det blir problem i de sociala sammanhangen och till exempel i skolan. Det är lätt att uppfatta personen med AS som slarviga och glömska då de inte kommer till möten, inte har med sig alla saker och inte hör all information som sägs. Den fysiska oordningen gör att personen ifråga ägnar mycket tid åt att hitta sina saker och stressen blir väldigt stor och förödande (a.a, 2010). Här har Gerland en annan syn och menar att det är de utan AS som är slarviga då de inte gör saker färdiga (2011). Många med AS har ett specialintresse och där upplever inte omgivningen lika tydligt
24
3. SYFTE
Syftet är att undersöka, hur sex yrkeslärare i klassrummet bemöter ett beteende hos en elev med Aspergers syndrom.
4 .FRÅGESTÄLLNINGAR
- Vilka kunskaper inom området Aspergers syndrom har yrkeslärarna?
- Hur bemöter yrkeslärarna en elev med Aspergers syndrom i klassrummet?
- Finns det någon skillnad i det manliga och det kvinnliga sättet att bemöta en elev med Aspergers syndrom?
5. METOD
5.1 Undersökningsmetod
I metoddelen kommer jag att presentera den metod som jag har valt att använda mig av. Jag kommer också att diskutera urval, avgränsning, genomförande, etik samt hur jag har
bearbetat datan ifrån intervjuerna.
Syftet var att undersöka hur sex yrkeslärare i klassrummet bemöter ett beteende hos en elev med Aspergers syndrom. Mina frågeställningar var:
- Vilka kunskaper inom området Aspergers syndrom har yrkeslärarna?
- Hur bemöter yrkeslärarna en elev med Aspergers syndrom i klassrummet?
- Finns det någon skillnad i det manliga och det kvinnliga sättet att bemöta en elev med Aspergers syndrom i klassrummet?
25 intervju med en part i samspelet – lärarna – skulle vara lämplig för ändamålet. Jag är
intresserad av att gå på djupet och försöka fånga deras upplevelser, skillnader och likheter i deras berättelser utifrån fallbeskrivningen. I Allwood (2004) menar Bengt Hansson att kvalitativ metod är användbar när man som forskare vill nå en djupare eller bättre förståelse för problemet. Holme och Solvang (1997) säger om de kvalitativa metoderna: ”Man
intresserar sig för det säregna, det unika eller det eventuella avvikande” (s.78). Bryman
(2011) menar att kvalitativa undersökningar lägger mer fokus på intervjupersonernas egna uppfattningar, tankar och synsätt än den mer generella bilden som den kvantitativa ger. För att bättre förstå informanterna som intervjuas måste forskaren ha en närhet till det som observeras. Jag avser att genomföra sex intervjuer med hjälp av en intervjuguide (se bilaga 1). Utgångspunkten kommer att vara en verklig händelse (fall) , som jag fått återberättat som informanterna kommer att få läsa vid intervjutillfället. Syftet med intervjuguiden är att täcka in samtliga områden forskaren intresserar sig för, att få svar på frågeställningarna, samt att ge alla informanter samma frågor ( Kvale 1997). Dock tänker jag inte ha intervjuguiden för strukturerad, då jag strävar efter att intervjuerna mer har formen av samtal, men med ett tydligt syfte och en viss struktur. Kvale och Brinkmann (2009) anser att en semistrukturerad intervjuguide med övergripande teman och frågor som är formulerade med öppen karaktär ger informanterna möjlighet att formulera sig fritt. Detta innebär att det inte gör något om frågorna och svaren inte följer en given ordning. Anledningen till detta är att jag tror att närheten till intervjupersonerna bidrar till att informationen blir mer äkta och av gemensamt intresse för oss båda (Kvale 1997, Holme&Solvang 1997). En nackdel med intervjuerna är att en närhet till lärarna samtidigt innebär att jag på olika sätt ändå kan påverka dem och deras svar. Eventuellt kan de vilja leva upp till de förväntningar som de tror att jag har på dem och därigenom svara i den riktningen. Men de eventuella missförstånd eller oklarheter som kan inträffa är lättare att hantera eftersom jag som intervjuare finns till hands om de dyker upp. För att få fram information och tidigare forskning inom mitt område använde jag främst litteratur som jag fann på universitetsbiblioteket samt några Internetsidor.
5.1.1 Fallbeskrivning
Nedan följer fallet som yrkeslärarna kommer ta del av vid intervjun.
26 meddelat att han kommer först efter en timme, totalt har ni två. Den andra klassens lärare finns med i klassrummet.
Alla elever har intagit sina platser och du ska börja lektionen. De flesta av eleverna har satt sig på sina platser och de ser något intresserade ut. En kille utmärker sig genast genom sin lite extrema, svarta skinnklädsel, frisyr och "rörliga" beteende. Han jonglerar med tre bollar och stressar omkring i klassrummet innan du börjar. Han är glad och pigg, men han möter inte din blick. Han sätter sig längst fram mitt framför dig, med en kvinna bredvid sig. Din föreläsning börjar, och du visar ett bildspel. Killen lägger ner bollarna, men börjar i stället jobba med en kortlek. Han gör olika kortkonster och är mycket skicklig i att hantera korten, det låter lite grand om korten. Han följer dig uppmärksamt, ställer frågor, vilket du uppmanat dem till, dock inte alltid helt relevanta. De andra i klassen kommer inte med så många andra frågor. Han pratar då och då halvhögt med kvinnan bredvid sig. Hon ser ut att bli irriterad på honom. Hans beteende är avvikande ifrån den övriga klassen. Detta beteende pågår under hela
föreläsningen. Han är mycket aktiv med olika saker han kan jonglera med. Ibland tappar han saker och kommenterar detta och några av de andra eleverna suckar lite halvhögt. Hur bemöter du detta?
Enligt Merriam (1994) är fallstudier relevanta när det gäller att undersöka aktuella skeenden och verkliga situationer. Metoden är vanlig när forskaren vill få ”en bild och förståelse av
specifika problem som rör den pedagogiska praktiken” (a.a,s.36). Frågorna ”på vilket sätt och varför” passar för denna typ av metod, andra faktorer så som grad av kontroll, hur man
tänker sig slutresultatet samt vikten av ett avgränsat område är också viktiga enligt Merriam. I kvalitativ forskning intresserar forskaren sig för processen, förståelsen och innebörden, så i redovisningen av materialet fokuseras det på ord och bilder och väldigt lite på siffror. (a.a 1994). Fördelarna med fallbeskrivning som metod är enligt Collins och Noblit (1978 i
27 för mångtydighet, god kommunikationsförmåga, sensitivitet i förhållande till ”kontexten, informationen och sina personliga värderingar (a.a,s.65), och det är bra om hon/han känner sig hemma i metoden. Forskaren måste också vara medveten om att det inte går att intervjua alla, observera allt och samla in allt relevant material utan någon form av urval måste till antingen innan eller under datainsamlingen (a.a).
5.2 Urval
För att finna lämpliga intervjupersoner, som passade mitt syfte och mina frågeställningar, använde jag mig av kontakter med andra lärare på olika gymnasieskolor i en medelstor, svensk stad. De har sedan lämnat namn och kontaktuppgifter på yrkeslärarna som jag sedan kom att intervjua. Jag var intresserad av att få möjlighet att intervjua tre manliga och tre kvinnliga yrkeslärare som inte hade sin lärarutbildning inriktad mot mitt område, det vill säga omvårdnad. Detta blev också det slutliga antalet. Kvale och Brinkmann menar att antalet informanter inte är det viktigaste utan antalet beror på undersökningens syfte. Det kan både bli för lite så att resultatet blir svårt att generalisera och för många vilket gör det svårt att göra djupare tolkningar av materialet (2009).
5.2.1 Avgränsning
Jag hade många funderingar kring vad min studie skulle handla om, och jag insåg ganska tidigt att jag var tvungen att begränsa mig. Dels när det gällde vilket funktionshinder jag skulle fokusera på, för området neuropsykiatriska funktionshinder är stort, dels att jag velat få ett elevperspektiv, men den begränsade tiden och svårigheter att få elever med diagnosen att ställa upp gjorde att jag avstod denna gång. På grund av tidsaspekten kom därför arbetet att avgränsas till ett yrkeslärarperspektiv utanför omvårdnadsutbildningen och diagnosen Aspergers syndrom. Anledningen till att jag valde bort yrkeslärarna inom omvårdnad är för att de har en koppling till mitt problemområde. De yrkeslärare som arbetar inom andra område har inte samma naturliga koppling, även om dessa personer kan ha någon erfarenhet av området. Enligt Bryman (2011) betyder det att man som forskare inte väljer deltagare slumpmässigt utan på ett mer strategiskt sätt för att få relevanta personer för sina
28 5.3 Genomförande av intervjuer
Jag valde att kontakta intervjupersonerna via telefon för att kunna berätta om mitt arbete och för att boka tid och plats för intervjun (se bilaga 2). Min grupp med intervjupersoner kom att bestå av sex personer jämt fördelat mellan män och kvinnor. De hade alla en
yrkeslärarutbildning utanför omvårdnadsinriktningen. Intervjuerna genomfördes på deras respektive arbetsplats och tog mellan 30-45 min att genomföra. Intervjupersonerna började med att läsa fallet och berätta om hur de hade hanterat situationen som beskrevs. Vid
utförandet av mina intervjuer utgick jag från en intervjuguide (se bilaga 1) som jag utformade utifrån mina frågeställningar och mitt syfte. Kvale och Brinkmann (2009) skriver att en intervjuguide är ett manus som mer eller mindre styr intervjun. Denna guide kan innehålla några av de ämnen man vill ta upp eller så kan den vara detaljerad. Jag följde min
intervjuguide med öppna frågor och ställde följdfrågor som var relevanta till huvudfrågan. Denna hjälpte mig att täcka in områdena som intresserade mig och garantera att alla intervjupersonerna fick samma frågor. Min intervjuguide innehöll bakgrundsfrågor samt frågor som jag ansåg skulle kunna ge mig svar på mina frågeställningar.
Carlström och Carlström Hagman (2006) säger att ”Den form av kvalitativ intervju där olika
frågeområden inom ämnet är bestämda på förhand brukar kallas för halv-(semi-)
strukturerad” (a.a., s.189) . Intervjuerna blev inspelade då intervjupersonerna godkände detta
29 Jag har framför allt hämtat information till detta arbete utifrån de sex intervjuerna jag
genomförde i början av arbetet. Jag har som bilaga det frågeformulär som använts i
undersökningen. Detta för att läsaren själv ska kunna bilda sig en uppfattning och hur jag gått till väga för att få fram resultatet. Därmed ges möjligheten att ifrågasätta trovärdigheten i resultatet.
5.4 Etiska överväganden
Jag funderade mycket på de etiska aspekterna kring intervjuerna och redovisningen av resultatet. Eftersom de som jag intervjuade var frivilliga personer, som också hade möjlighet att dra sig ur, har redan ett etiskt problem minimerats. Det får inte glömmas bort att
intervjuer av detta slag ändå kan beröra saker av privat karaktär, vilket gör att jag måste handskas varsamt med informationen och behandla materialet konfidentiellt vid
resultatredovisningen genom att avidentifiera personer, orter eller arbetsplatser som förekommer. Jag har därför valt att använda bokstäverna A-F vid citat och förtydliga var informationen kommer ifrån samt att jag inte har talat om vem som är kvinna respektive man vid bokstäverna A-F. Det finns fyra huvudkrav i HSFR:s etiska principer som man ska ta hänsyn till vid en undersökning utöver den moraliska aspekten (Vetenskapsrådet
forskningsetiska principer ) och dessa är Information, samtycke, konfidentialitet och
nyttjandekrav . Informationskravet uppfylldes genom att jag informerade de berörda om
syftet med mitt arbete och intervjupersonerna fick själva bestämma om de ville vara delaktiga i undersökningen (samtyckeskravet). Konfidentialitetskravet innebär att informanterna ska förbli anonyma och att materialet jag har tillgång till inte kommer i orätta händer. Det sista kravet (nyttjandekravet) innebär att materialet som jag får fram endast ska användas i min undersökning.
5.5 Databearbetning
30 trots att det bara var sex intervjuer. Ur utskrifterna tog jag sedan bort upprepningar,
utfyllnadsord samt all oväsentlig information. Därefter försökte jag skapa en överskådlighet över all information och kategorisera svaren efter vissa centrala teman eller rubriker kopplade till mina frågeställningar. Detta för att skapa mening och kunna göra jämförelser i likhet och skillnader mellan de olika berättelserna. Att koda materialet var inte heller lätt. Det tog en stund med saxen och många kopior av de utskrivna intervjuerna innan svaren hamnade under rätt tema. Merriam (1994) menar att vid varje steg i processen krävs det en stor noggrannhet och en god omdömesförmåga som forskare för att undvika eventuella felkällor hos sig själv såsom egna värderingar och förförståelse. Merriam menar vidare att det krävs någon form av organisation av informationen som samlats in för att kunna analysera materialet (a.a). Jag har även låtit mina informanter ta del av materialet under arbetets gång. Mina huvudteman kom att bli kommunikation, genus, bemötande, lärande och kompetens. Utifrån dessa skrev jag en sammanfattning av informanternas svar, med inslag av citat.
5.6 Metodkritik
Det som jag upplevde som svårt i ”forskarsituationen” var att inte använda min erfarenhet av problematiken för mycket utan försöka vara så nyfiken som möjligt, hålla distansen och låta intervjupersonerna berätta. Jag har också funderat över om de intervjuade ville göra sina berättelser mer intressanta genom att frisera eller förvränga det som skett. Jag har i efterhand upptäckt att min studie har en begränsning när det gäller urvalet av informanter. Jag valde yrkeslärare utanför området omvårdnad men jag tänkte inte på att det hade varit intressant att ha tagit med nyutexaminerade yrkeslärare också, för att på det sättet fått kunskaper om de ser annorlunda på mitt problemområde än de som har arbetat länge inom skolan. Det hade varit spännande att göra en jämförelse mellan grupperna. Å ena sidan hade kanske nackdelen blivit att jag mer hade fått handplocka informanter för att de skulle stämma in på mitt urval.
31
6. RESULTAT
Här följer en redovisning och en sammanställning av de resultat som framkommit under de genomförda intervjuerna med sex yrkeslärare. För att det inte ska finnas en möjlighet till att identifiera informanterna, kommer jag att summera svaren på frågorna i en löpande text. Vid citat kommer informanterna att benämnas med bokstäverna A-F. Jag har utgått ifrån fem teman: kommunikation, genus, bemötande, lärande och kompetens, för att redovisa
informanternas svar på respektive frågor. För att ta del av alla intervjufrågor hänvisar jag till intervjuguiden (se bilaga 1).
Intervjuerna är fördelade på tre manliga respektive tre kvinnliga yrkeslärare med 65 års yrkeslärarerfarenhet tillsammans. Informanterna arbetar både inom den kommunala och privata gymnasieskolan i en medelstor stad i Sverige. Medelåldern på yrkeslärarna är 49 år och de arbetar alla utanför området omvårdnad. De valde läraryrket på lite olika grunder, men det som är gemensamt för alla är viljan att arbeta med människor och finna nya utmaningar i sitt yrkesliv. Hälften av informanterna säger att det var slumpen som gjorde att det blev just inriktningen yrkeslärare.
6.1 Fallet
Här följer en kort beskrivning av fallet (En fullständig version finns under rubriken 5.1.1, se s. 26) som informanterna fick läsa innan intervjun började: En yrkeslärare blir inbjuden att hålla en föreläsning i en klass (inte sin egen) där en kille utmärker sig med sitt speciella beteende, och jonglera med olika saker. Detta beteende pågår under hela föreläsningen och de andra eleverna är lite irriterade och suckar halvhögt. Hur bemöter läraren detta?
32
Killen kan ju ändå lära sig fast att han håller igång, de har ju olika inlärningsförmåga så de kan lära sig att lyssna trots att han jonglerar, men det är ju det att han stör dom andra som kan vara jobbigt.
Informant E menar att situationen som beskrivs i fallet är en ganska vanligt förekommande situation i skolan idag. E menar:
Jag brukar be de som behöver röra på sig att gå ut lite utanför och sen komma tillbaka, för att inte störa de andra.
Att inte en enskild elev stör de övriga eleverna är ett gemensamt mål för alla sex yrkeslärare. En av informanterna (C), menar att för mycket energi och tid läggs på de elever som stör de andra istället för på dem som har ett intresse och en vilja att lära sig något i skolan.
6.2 Kommunikation
Det första temat handlar om vad lärarna anser att kommunikation är och de svårigheter och möjligheter som det finns kring kommunikationen med elever med Aspergers syndrom (AS).
6.2.1 Kroppsspråk och praktiska övningar
Informanterna är alla eniga om att kommunikation är det viktigaste redskapet som en lärare har. Det ska vara dialog mellan eleven och läraren och de använder både texter och bilder för att förtydliga vad de vill kommunicera. Då alla sex har praktiska moment i sina utbildningar kommuniceras det också via kroppsspråket och med praktiska övningar. Informant A
beskriver det så här:
Kan du inte kommunicera så kan ju ingenting fungera.
33
6.2.2 Tydlig struktur
De är alla överens om att det behövs tydlig struktur och tydligare ramar för att
kommunikationen ska bli lättare. Två av informanterna (C, F), menar att personer med AS ofta är väldigt kommunikativa och att problemet inte brukar vara relationen lärare till elev, utan mer kommunikationen elev till elev. Informant B menar att personer med AS ofta kan vara väldigt duktiga på en specifik sak, men ha stora problem med den sociala delen där kommunikation ingår. Men det går inte att kategorisera:
För det är från individ till individ.
En av informanterna (D), menar att det behövs tydlighet och struktur ändå, även om det inte finns en bokstav eller diagnos som gör att eleven har svårt att kommunicera. Yrkeslärarna återkommer ofta under intervjuerna till att det finns många elever på yrkesprogrammen idag som inte har någon diagnos på papper, men som ändå har ett stort behov av stöd, för att skapa en struktur som gör att de kan klarar av skolan.
6.3 Genus
Genus handlar om lärarnas agerande beroende på könet på eleven, och om de själva agerar annorlunda än sina manliga/kvinnliga kolleger.
6.3.1 Könsskillnader i agerande och bemötande
Här är alla lärarna överens om att det inte är könet på eleven som styr deras agerande i klassrummet. De uttrycker detta på lite olika sätt: ”De är olika individer”(D), ”Mer personligheter än kön”(F), ”Viktigt att bemöta dem på samma villkor”(B), ”Titta mer på vad de behöver pedagogiskt”(E).
Det finns dock tillfällen när eleverna har behandlats olika, och det kan vara vid, till exempel den ”fysiska delen” (E) eller i den ”sociala delen där tjejer ofta har sämre självförtroende än killarna”(C).
Vid något tillfälle har tjejerna fått ”Lite tydligare instruktioner” av läraren för att kunna ta till sig
kunskapen (A). Lärarna är alla eniga om att det finns en skillnad i det manliga respektive det kvinnliga sättet att kommunicera med eleverna. En av informanterna (D), menar att eleverna behöver båda sätten:
34 Det råder dock delade meningar om hur man ser på varandra. Två av lärarna anser både att männen är mer auktoritära, men också mjukare och mer lättlurade. En av informanterna (A), menar att männen arbetar på samma sätt medan kvinnorna gör på ett annat sätt. En av lärarna (F), uttrycker det så här:
Det är inte bara kön utan mer personligheter hela tiden även hos lärarna.
6.4 Bemötande
När informanterna läste fallet första gången, fick de inte information om att eleven hade AS. De berättade istället spontant hur de skulle ha agerat i situationen. Finns det någon skillnad i bemötandet när lärarna har förkunskaper om problematiken och hur går diskussionerna i lärarlagen kring förhållningssätt och bemötande?
6.4.1 Förhållningssätt
Fem av informanterna menar att de hade agerat annorlunda om de hade haft vetskapen om elevens diagnos i fallet. De hade pratat med eleven innan föreläsningen för att fånga hans uppmärksamhet och en av lärarna (E), säger så här:
Det kan ta en minut, det kan ta tre minuter, men det tjänar du på.
De hade också varit tydliga med vilka regler som gäller under föreläsningen. Om eleven inte kan följa dessa regler, hade mer än hälften av lärarna bett eleven att lämna klassrummet och haft ett enskilt samtal med honom efteråt. Den sjätte informanten (F), menar att det inte hade varit så stor skillnad i bemötandet av eleven, men att det hade krävts mer energi ifrån lärarens sida för att få eleven att klara av klassrumssituationen. Att vara tydlig i klassrummet och använda både bilder och text vid undervisningstillfällena, ha en god planering och se till att eleven med AS har något meningsfullt att arbeta med hela lektionen är de saker som nämns som viktiga.
6.4.2 Stöd åt eleverna
35 som har problem av något slag, det behöver inte vara AS eller någon annan diagnos. Ibland kan behovet vara så stort att det behövs en stödperson eller en personlig assistent för att det överhuvudtaget ska fungera i skolan. Övervägande delen av de intervjuade lärarna anser att de använder varandras kunskaper och rådfrågar, bollar och hjälper varandra i dessa frågor. En informant (C), menar dock att det inte är lönt att ta upp diskussionen i arbetslaget, då fokus endast ligger på att få eleverna anställningsbara och att det troligtvis ligger okunskap bakom det tankesättet.
Kan jag inte övertyga dom om något, så får dom ha kvar sina föreställningar.
6.5 Lärande
Alla lärarna är eniga om att liknande situationer som i det beskrivna fallet förekommer mer eller mindre i idag i skolan. Svårigheter bland eleverna att fokusera på rätt saker i
klassrummet har ökat mer och mer, och det gäller för lärarna att hålla de ramar och regler som gäller för att det ska fungera. Tre av lärarna (A, B, C), anser att kunskapsnivån sjunker för varje år hos eleverna. De har liten eller dålig kunskap om vilket yrke de har sökt till, deras grundläggande kunskaper att skriva och läsa samt att strukturera sitt arbete sjunker. En av informanterna (C), menar att antalet elever som endast kommer till skolan för att få träffa sina kompisar, ökar för varje år.
6.5.1 Inlärningstillfälle
Ett bra inlärningstillfälle i skolan kan beskrivas som lugn och ro i klassrummet samt att även den svagaste eleven/eleverna, får känna och visa upp för andra klasskamrater att de har lyckats med uppgifterna. En av lärarna (E), beskriver ett bra inlärningstillfälle så här:
Det ärnär alla i gruppen har förstått syftet med uppgiften.
36 efter lektionen, för att reda ut vad som hände. Erfarenheterna som informanterna tar med sig i sitt fortsatta arbete som lärare, kretsar mycket kring vikten av att sätta gränser och tydliga ramar. En av lärarna (D), säger så här:
De behöver mycket kärlek, men de behöver också mycket regler och tydlighet.
Att hela tiden vara kritisk i den egna utvärderingen av lektionerna och att ha med detta inför sin nästa lektionsplanering anses vara viktigt. De små knepen är viktiga, till exempel att aldrig lämna tillbaka ett prov i början av lektionen, för då försvinner elevernas fokus på dagens lektion (C). Det kan ibland kan vara bra att vända blicken mot eleverna och ställa lite provocerande frågor som till exempel
Varför sitter du här och vem har bett dig komma hit?(B)
37 6.6 Kompetens
6.6.1 Yrkeslärarutbildning och praktisk kunskap
Det sista temat är hur lärarna ser på sin egen kompetens kring diagnosen AS.
Fem av informanterna säger att deras yrkeslärarutbildning ”inte alls” har förberett dem för sin yrkesroll inom området AS. En av informanterna (F), berättar att de fick en föreläsning om AS på sin lärarutbildning, en annan av lärarna säger ”Det har aldrig ens tagits upp i utbildningen (D) och en tredje menar att ”Det har jag fått läramigpå annat vis” (A). Däremot är alla informanterna eniga om att deras kunskaper inom AS, ”inte är tillräckliga”, för att kunna utöva sitt arbete. Lärarna har fått de praktiska erfarenheterna genom läraryrket, genom att prata med sina kolleger eller inhämta kunskap på grund av eget intresse. Den teoretiska delen anser de däremot att de saknar. En av lärarna (B), säger:
Det kommer så mycket nytt hela tiden och det man lärde sig för fem år sedan är inte nytt idag, man måste förnya kunskapen och information oftare.
Alla informanter säger samstämmigt att det finns stöd att få av kolleger och specialpedagoger på skolan. Två av lärarna har även tillgång till speciallärare som kan läsa in böcker och strukturera uppgifter. Diskussioner förs i arbetslagen hur de ska hantera situationer som uppstår, ibland med lärare som har haft eleven tidigare. Uppstår det ett nytt problem som ska lösas, är det i lärarlaget med kollegorna som diskussionerna förs, för att få nya infallsvinklar på problematiken än sina egna.
6.7 Sammanfattning
Hur ser lärarna på läraryrket idag och har det förändrats under de här åren sedan de utbildade sig? Även här råder det samstämmighet hos de sex yrkeslärarna. Den största förändringen är att mer arbete läggs idag på andra saker, än på den pedagogiska delen. Det är mycket
38 hos eleverna gör att läraryrket inte lockar fyra av de sex informanterna om de skulle välja yrkesbana igen. De andra två lärarna menar att de kan tänka sig att välja yrkesläraryrket igen, då drivkraften finns kvar, men i så fall med mer humana arbetstider. Vad är det då som gör att lärarna är kvar i sitt yrke? De sex informanterna menar att det som motiverar dem att
fortsätta, är att få lära ut sitt yrkeskunnande, fantastiska kollegor, men framförallt
39
7. DISKUSSION
Studiens syfte var att undersöka hur sex yrkeslärare i klassrummet bemöter ett beteende hos en elev med Aspergers syndrom. Med jämna mellanrum läser vi i dagspressen om föräldrar som anmäler skolan för att inte tillräckligt ha hjälpt deras barn med funktionshinder. Ibland är det ungdomarna själva som berättar att lärarna och skolan inte har bemött dem på rätt sätt och erbjudit dem den hjälpen de behöver. I tidningen Barometern (110712) beskriver nu vuxna personer med olika diagnoser hur illa deras skolgång var och avsaknaden av rätt kompetens och bemötande hos lärarna. Vad anser de sex yrkeslärare som jag intervjuade om sin
kompetens inom området AS?
7.1 Kommunikation
Alla informanterna är eniga om att kommunikation är lärarens viktigaste redskap. Det ska finnas en dialog mellan läraren och eleven, och förtydligande kommunikationshjälpmedel som texter, bilder, kroppsspråket och praktiska övningar. Informant A menar också att förmågan att kommunicera är en förutsättning för att allt ska fungera. Nilsson och
Waldemarson (2005) anser att förmågan till ett socialt samspel och att använda språket är medfött. Men att kunna prata och samspela är inlärt. Jag instämmer i författarnas resonemang att det är hur vi kommunicerar och inte alltid budskapet som orsakar störningar, då vi som människor använder oss själva som redskap i kommunikationen. Jag har vid ett stort antal tillfällen, både i rollen som lärare och som enhetschef, utgått ifrån att den andre parten förstår vad jag menar eftersom jag anser mig vara tydlig med vad jag vill. Men, som Nilsson och Waldemarson (2005) skriver, det är lätt att tro att vi säger det vi har tänkt. Vi utgår ifrån att den andre personen uttrycker sitt budskap på samma sätt som vi själva gör. Gerland som själv har AS menar att andra människor använder språket på ett annorlunda sätt än vad hon gör, vilket bidrar till svårigheter för henne då hon får räkna ut vad den andra personen menar istället för att få det direkt till sig (2011).
40 bekräftas även av Gerland (2011) och Norrö (2006) som menar att en stor svårighet för
personer med AS är de sociala reglerna som ofta är oskrivna och outtalade. Lärare D anser även att elever utan diagnos är i behov av stöd i form av struktur och tydlighet. Mina egna erfarenheter visar också att klassrumssituationen bli bättre för alla när det råder tydlighet på vilka uppgifter som gäller och hur dessa ska genomföras.
7.2 Genus
Mitt studieresultat visar att det inte är könet på eleven som styr yrkeslärarnas agerande, men det finns skillnader i det kvinnliga respektive manliga sättet att kommunicera. Detta styrks även av Dahlkwist (2004), som anser att flickor och pojkar kommunicerar olika. Hon menar också att flickor är mer jämställda än pojkar, som gärna talar för att tävla. Dessutom anser författaren att pojkarna kommunicerar i större grupper medan flickorna oftast pratar parvis. Dock råder det skilda meningar om hur lärarna ser på varandra. Två av lärarna upplever männen som mer auktoritära, men också mer mjuka och lättlurade. Enligt informant A arbetar männen lika medan kvinnorna gör det annorlunda. Lärare F menar att detta beror mer på personligheterna än könet hos läraren. Jag instämmer med Engquist (1994) som tycker att det inte finns något rätt eller fel, när det gäller det manliga och kvinnliga sättet att kommunicera. Han konstaterar istället att vissa kommunikationssätt passar bättre i en del situationer än i andra och så är min upplevelse också. Både Engquist, Källar (1994) och Nilsson och Waldemarson (2005) ser mer att det manliga sättet, där problemlösningsprocessen är mer målinriktad och mer strukturerad, är en fördel. Men ibland menar de att kvinnornas öppenhet för känslor, relationer och att de är bättre på att lyssna kan vara bättre. Jag instämmer med informant D som menar att eleverna behöver båda sätten
Vi måste få vara olika som man och kvinna annars finns inte mystiken kvar.
7.3 Bemötande
41 vilka regler som gäller under lektionen och hälften av dem hade skickat ut eleven och
samtalet med denne efteråt. Informant F anser däremot att det inte hade varit någon skillnad i bemötandet av eleven, men att det hade krävts mer energi från lärarens sida. Lärarna nämner alla att struktur, tydlighet, god planering samt att eleven har meningsfullt arbete under lektionen är viktiga förutsättningar för att hantera situationen. De flesta av informanterna anser också att de använder varandras kunskaper, bollar och frågar om råd i dessa frågor. Lärare C tycker dock att det inte är lönt att fråga kollegorna, då fokus endast ligger på att göra eleverna anställningsbara. Här har SISUS projekt Funktionsmöjligheter i Fokus en annan åsikt och menar att ett problem som uppstår är att fokus ligger på elevens
funktionshinder istället för funktionsmöjligheter. Eleven har precis som alla andra elever möjligheter och färdigheter men dessa glöms bort (Fröjd & Göransson 2004). Socialstyrelsen menar att det är bristande kunskaper om funktionshinder, medan andra forskare menar att det är rädsla och ångest för det annorlunda som får en avgörande betydelse i bemötandet. Då lärarna inte utgår ifrån de individuella egenskaperna, blir alla personer en enhetlig grupp med ett gemensamt problem (SOU 1998:16). Att förändra ett bemötande är inte lätt, och forskarna menar att om det ska komma till en förändring, är det viktigt att alla enskilda individer granskar sin egen inställning och sina fördomar för att på så sätt kunna bearbeta sina attityder (a.a). Utredaren Bengt Lindqvist menar i sin rapport (SOU1999:21), att den gemensamma slutsatsen i all forskning som berör bemötande, är att personalens erfarenheter och
värderingar spelar en viktig roll för bemötandet, vilket även mitt studieresultat visar.
7.4 Lärande
Lärarna anser att svårigheterna för eleverna att fokusera på rätt saker, är vanligt
förekommande i dagens klassrum och det gäller för dem att hålla på de regler och ramar som finns. Tre av informanterna A, B, C anser alla att kunskapsnivån hos eleverna sjunker och lärare C påpekar också att de flesta endast går till skolan för att träffa kompisar. Detta anser jag är anmärkningsvärt och vore värt en egen undersökning. Om så många av eleverna inte är intresserade borde inte vi vuxna ställa oss frågan ” varför är det så?”
