• No results found

Hur sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar upplever sin arbetssituation samt hur de värderar sina arbetsuppgifter

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Hur sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar upplever sin arbetssituation samt hur de värderar sina arbetsuppgifter"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Hur sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar upplever

sin arbetssituation samt hur de värderar sina arbetsuppgifter

Författare:

Maja Thulin

Handledare: Camilla Fröjd

Uppsatskurs i vårdvetenskap

15 hp, avancerad nivå

2012

(2)

2

Sammanfattning

Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar värderar sina arbetsuppgifter och hur de upplever sin psykosociala arbetsmiljö.

Metod: En kvantitativ, komparativ tvärsnittsstudie. Enkäter delades ut till 57 sjuksköterskor på två medicinska vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset.

Resultat: Trettiofyra sjuksköterskor (60%) besvarade enkäten. Få sjuksköterskor upplevde sitt arbete som lugnt och rofyllt och flera sjuksköterskor uppgav att de sällan eller aldrig hinner med det som ska utföras under ett arbetspass. Sjuksköterskorna uppgav överlag att det är mycket viktigt att känna till sina patienters vitalparametrar. Den arbetsuppgift som påverkades mest av hög arbetsbelastning var dock att känna till sina patienters urinproduktion, vilket endast 17 sjuksköterskor (50%) uppgav att de hinner med. Den arbetsuppgift som flest antal sjuksköterskor (n=28, 82%) uppgav att de hinner med är att känna till sina patienters

medvetandegrad, följt av att ronda med läkare (n=27, 79%). Den arbetsuppgift som flest sjuksköterskor uppgav att de inte hinner med var att ge sina patienter munvård (n=20, 59%), följt av att känna till hur mycket de har ätit (n=16, 47%). Sjuksköterskor som hade arbetat kortare än 2,5 år värderade vissa administrativa och patientnära arbetsuppgifter högre än sjuksköterskor som hade arbetat längre än 2,5 år.

(3)

3

Abstract

Aim: To explore how nurses in medical wards evaluate their work and how they experience their psychosocial work environment.

Method: A quantitative, comparative cross-sectional study. Questionnaires were distributed to 57 nurses on two medical wards at Akademiska hospital.

Results: Thirtyfour nurses (60%) participated. Few nurses considered their work as calm and peaceful, and several nurses said they rarely or never had time to do the tasks that should be performed during a shift. The nurses generally stated that it’s very important to know patients' vital signs. The task that was most affected by high workload was to know patients' urine output, which only 17 nurses (50%) said they had time to check. The task that most nurses (n=28, 82%) said they had time for is to know patients' level of consciousness, followed by the physicians round (n=27, 79%). The task that most nurses said that they did not have time for was to give patients oral care (n=20, 59%), followed by knowing how much patients have eaten (n=16, 47%). Nurses who had worked under 2,5 years valued certain administrative and patient-related duties higher than nurses who had worked over 2,5 years.

Key words

(4)

4

Innehåll

INTRODUKTION ... 5

PSYKOSOCIAL ARBETSTILLFREDSSTÄLLELSE ... 5

PATIENTSÄKERHET ... 6

TIDIG UPPTÄCKT OCH BEHANDLING ... 7

PRIORITERINGAR ... 8

FRÅN NOVIS TILL EXPERT ... FEL!BOKMÄRKET ÄR INTE DEFINIERAT. PROBLEMFORMULERING ... 11 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 12 METOD ... 12 DESIGN ... 12 URVAL ... 12 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 13 DATAINSAMLINGSMETOD ... 13 DATAANALYS ... 15

(5)

5 Psykosocial arbetstillfredsställelse

Sjuksköterskor upplever ofta sitt arbete som stressfullt vilket i många fall har en negativ inverkan på deras arbetstillfredsställelse (Bégat, Ellefsen, & Severinsson, 2005). Stress i arbetet kan bero på den psykosociala arbetsmiljön vilken kan påverkas av en mängd olika faktorer, däribland högt arbetstempo, arbete med människor och oklara förväntningar på sina arbetsinsatser (Arbetsmiljöverket, 2012a). När kraven blir övermäktiga och långvariga kan effekten på individen ge sig tillkänna i form av arbetsskador och sjukfrånvaro, men det kan även ge följder för arbetsgruppen genom till exempel samarbetssvårigheter och konflikter mellan kollegor (Arbetsmiljöverket, 2012b). Att inte ha tillräckligt med tid för att ta hand om patienterna, på grund av ökad tid för administrativt arbete, upplevs frustrerande och

sjuksköterskornas upplevelse av att de inte kan påverka sin egen arbetssituation ger en känsla av hopplöshet (Olofsson, Bengtsson, & Brink, 2003).

Den psykosociala arbetsmiljön har stor påvekan på om sjuksköterskorväljer att stanna inom yrket eller inte.Resultatet i en kinesisk studiemed syfte att undersöka varför sjuksköteskor väljer att byta yrke visar att sjuksköterskornas vilja att helt byta profession påverkades av flera olika faktorer, däribland höga krav på känslomässigt engagemang, att de upplevde låg betydelse av sitt arbete och att de kände en låg arbetstillfredsställelse (Li m.fl., 2010). En svensk studie med samma syfte visade att otillfredsställande lön var den faktor som bidrog mest till beslutet att lämna sjuksköterskeyrket, följt av bristen på möjligheter till karriär och begränsad autonomi i yrket. Krävande arbetsuppgifter var den faktor som bidrog minst till viljan att byta yrke (Fochsen, Sjögren, Josephson, & Lagerström, 2005).

En annan svensk studie visar att arbetstillfredsställelse påverkas positivt av ett bra socialt stöd på arbetsplatsen, individens upplevelse av kontroll över sitt arbete samt tydlighet kring vad som förväntas i arbetet. Rollkonflikter är något som påverkar arbetstillfredsställelsen i negativ riktning (Jönsson, 2012). Resultatet i denna studie stöds av Bégat och medarbetare (2005) vars undersökning även den visar att känslan av kontroll har en positiv inverkan på den psykosociala arbetsmiljön. Denna studie påvisar också att sjusköterskornas fysiska symptom, som till exempel oro och ångest, tycktes öka ju mindre tid de hade avsatt för varje

(6)

6

Upplevelsen av att inte räcka till när flera personer (patienter, anhöriga och kollegor) behövde deras hjälp samtidigt är vanligt förekommande och ger upphov till stressfyllda situationer för sjuksköterskor. Studiernas resultat stöds även av en rapport från Arbetsmiljöverket rörande negativ stress och ohälsa (Arbetsmiljöverket, 2001).Tidsbrist och stressade sjuksköterskor påverkar med stor sannolikhet kvaliteten på vården och kan i förlängningen även påverka patientsäkerheten.

Patientsäkerhet

Patientsäkerheten på Sveriges sjukhus är bristfällig. En rapport från Socialstyrelsen visar att av 1,2 miljoner slutenvårdstillfällen per år, beräknas antalet undvikbara vårdskador uppgå i 105 000. Var tionde patient får bestående men eller funktionsnedsättning och 3000

vårdskador beräknas bidra till döden (Socialstyrelsen, 2008).

Medicinska felbehandlingar och felaktiga beslut sker av flera olika anledningar, men ses inte längre enbart som individens ansvar utan snarare som ett tecken på brister i organisation och rutiner. Medicinska misstag är relativt vanligt inom akutsjukvården och en stor andel av misstagen begås inom områdena diagnostisering, läkemedelsbehandling, administration och kommunikation (Fordyce m.fl., 2003; Hakimzada, Green, Sayan, Zhang, & Patel, 2008). En studie av Hobgood och medarbetare (2005) visar att sjuksköterskorna på en akutmottagning i snitt endast spenderar 25,6% av sin arbetstid med direkt patientkontakt. Den största delen av tiden (48,4%) spenderades med indirekt patientvård, till exempel att förbereda läkemedel, dokumentera i patientens journal eller diskutera patienten med kollegor. Att vårdpersonal spenderar allt mindre tid med sina patienter kan ha en betydande roll i den bristande patientsäkerheten.

Merparten av de patienter som kommer till intensivvårdsavdelningar från ”vanliga”

(7)

7

2004). Symptom på försämring är t.ex. hypotension, takykardi och sänkt medvetandegrad. Hade dessa tecken uppmärksammats i tid, hade sjukdomsförloppet eventuellt ha kunnat stoppas och intensivvård undvikits.

Tidig Upptäckt och Behandling

För att förbättra patientsäkerheten på Akademiska sjukhuset startade 2011 arbetet med TUB (Tidig Upptäckt och Behandling). TUB består av tre huvuddelar: MEWS (Modified Early Warning Scale), teamarbete enligt CRM (Crew Resource Management) och

kommunikationsverktyget SBAR (Situation, Bakgrund, Aktuell bedömning och

Rekommendation). I TUB-projektet ingår både utbildning av all patientnära personal och rutiner för vårdavdelningar (Erichsen & Haddleton, 2011).

MEWS har utvecklats för att hjälpa personal att se tidiga tecken på försämringar i patientens tillstånd. MEWS är en skala där patientens fysiologiska parametrar omvandlas till poäng som sedan adderas. Resultatet blir ett värde (0-17 poäng) som kan användas för att bedöma om patienten är i behov av en högre vårdnivå, t.ex. intensivvård. MEWS >5 bör alltid generera kontakt med intensivvårdsläkare för konsultation. Parametrar som ingår i skalan är blodtryck, puls, andningsfrekvens, temperatur, medvetandegrad och urinproduktion (Erichsen &

Haddleton, 2011). Det finns studier som visar att höga MEWS-poäng är associerat med ökad mortalitet (Subbe, Kruger, Rutherford, & Gemmel, 2001) och införandet av MEWS på vårdavdelningar tycks kunna minska antalet dödsfall och oplanerade inläggningar på intensivvårdavdelningar (Moon, Cosgrove, Lea, Fairs, & Cressey, 2011).

SBAR är ett verktyg för att göra kommunikation tydligare och mer säker för att viktig information inte ska falla bort (Erichsen & Haddleton, 2011). Strukturen skapar

(8)

8

åtgärd, detta kan handla om råd, ordinationer eller att personen i fråga ska komma för att bedöma patienten (Erichsen & Haddleton, 2011; SKL, 2010). Införandet av SBAR på en pediatrisk vårdavdelning visade en ökad patientsäkerhet i och med att kommunikationen och relationen mellan sjuksköterskor och läkare förbättrades. Personalen på avdelningen upplevde ett förbättrat samarbete och därmed ett mer positivt arbetsklimat (Beckett & Kipnis, 2009).

CRM utvecklades initialt inom luftfarten för att minska antalet flygolyckor. Syftet med CRM inom sjukvården är att öka patientsäkerheten genom att förbättra samarbetet mellan

sjukvårdspersonalen och att koordinera arbetet kring patienten (Erichsen & Haddleton, 2011). Huvudpunkterna inom CRM är situationsmedvetenhet, tydlig kommunikation,

problemlösning och beslutsfattande. Konceptet ”ledare och följare” tillhör också CRM, vilket innebär att alla team ska ha en ledare som tydligt organiserar arbetet runt patienten och

förklarar målet för den specifika situationen. Följaren har i sin tur i uppgift att arbeta för att nå det utsatta målet och regelbundet informera ledaren om vad som sker (McConaughey, 2008). En vårdavdelning på ett sjukhus i USA införde CRM och såg stora effektiviseringar av avdelningsarbetet vilket ökade patientkontakten för sjuksköterskorna. Detta i sin tur ledde till snabbare uppföljningar gällande avvikande vitalparametrar och snabba bedömningar av försämrade patienter (West m.fl., 2012).

Prioriteringar

Förmågan att prioritera är en viktig del av sjuksköterskans arbete. Tid är en bristvara och sjuksköterskan måste därför utveckla strategier för att använda sin tid på bästa sätt. Patienternas tillstånd kan flera gånger ändras under ett arbetspass vilket gör att sjuksköterskans arbete ofta är oförutsägbart och svårt att planera (Wolf m.fl., 2006).

Berg och medarbetare (2011) observerade sjukvårdspersonal på två svenska akutmottagningar och kunde dela in de arbetsuppgifter som utfördes i 15 kategorier, bland annat

informationsutbyte, administrativa uppgifter, dokumentation och administrering av

läkemedel. Den vanligaste aktiviteten var informationsutbyte mellan kollegor (42,1%) följt av informationssökande, till exempel att läsa patienternas journaler (12,9%). Kontakt med patienter och anhöriga kom först i tredje hand (9,4%) bland de arbetsuppgifter som

(9)

9

observeras flera faktorer som påverkar sjuksköterskans sätt att prioritera, bland annat

konsekvenserna av att lämna en uppgift ogjord, hur komplicerad och tidskrävande en uppgift är samt vem som begär att uppgiften ska utföras. Wolf och medarbetare (2006) följde i sin studie sju sjuksköterskor under ett arbetspass och såg att sjuksköterskorna i snitt bytte fokus från en patient till en annan var sjätte till sjunde minut för att därefter prioritera vilken uppgift de skulle ta sig an härnäst. Deras resultat visar även att sjuksköterskor under större delen av sitt arbetspass hade fler än 10 uppgifter som väntade på att utföras. Ett annat problem i sjuksköterskans arbete är att de ofta blir avbrutna mitt i en arbetsuppgift. I en

observationsstudie av Ebright och medarbetare (2003) framkom att sjusköterskorna blev avbrutna i snitt 19 gånger under perioden för observation (3 timmar). Avbrotten initierades både av patienter, kollegor och anhöriga såväl som apotekare och laboratoriepersonal. Avbrott i samband med förberedning och administrering av läkemedel har visat sig kraftigt öka risken för att fel ska begås, däribland allvarliga fel såsom att ge patienten fel läkemedel eller fel dos, ge läkemedlet på fel tid eller att administrera infusioner i fel hastighet(Westbrook, Woods, Rob, Dunsmuir, & Day, 2010).Alla dessa studier ger en mycket tydlig bild av vikten att kunna prioritera, en egenskap som utvecklas och förfinas ju mer yrkeserfarenhet

sjuksköterskan har.

Teoretiskt ramverk

Patricia Benner publicerade 1984 boken ”Från novis till expert” (Benner, 1984) där hon beskriver sjuksköterskans utveckling i sin yrkesroll. Hennes teori bygger på ”the Dreyfus model of skill acquisition” som delar upp utvecklingen av färdigheter i fem steg: novis, avancerad nybörjare, kompetent, skicklig och expert (Alligood & Marriner-Tomey, 2009). Novisen har ingen tidigare erfarenhet inom det aktuella området (t.ex. sjuksköterskeyrket) och har svårt att urskilja relevant och icke relevant information och handlingar. Denna grupp består framför allt av sjuksköterskestudenter, som har behov av mycket stöd och vägledning i sin framtida yrkesroll, men gruppen kan även innefattas av erfarna sjuksköterskor som bytt arbetsområde till något de inte är bekanta med sedan tidigare.

Den avancerade nybörjaren har mer klinisk erfarenhet än novisen och har därför en

(10)

10

Sjuksköterskan kan fortfarande inte se patienten som helhet eller i ett större perspektiv, utan vården är inriktad på detaljnivå. De är mer självständiga än novisen men har fortfarande ett stort behov av stöd från mer erfarna sjuksköterskor. I denna grupp befinner sig framför allt den nyutexaminerade sjuksköterskan i början av sin karriär.

Den avancerade nybörjaren tar klivet till kompetent genom att iaktta och följa de mer erfarna sjuksköterskorna, denna nivå uppnås ofta efter att sjuksköterskan har arbetat på samma arbetsplats i 2-3 år. Detta steg betraktas av Benner som det mest avgörande eftersom

sjuksköterskan här måste ha kunskapen att planera sin tid och prioritera mellan olika patienter och arbetsuppgifter. Den kompetenta sjuksköterskan är mer effektiv och organiserad än den avancerade nybörjaren men styrs fortfarande av tider och uppgifter istället för av patientens behov.

Stadiet skicklig innebär att sjuksköterskan ser situationer i sin helhet, istället för uppdelade i moment, och intuitionen börjar ta sin plats i arbetet. Sjuksköterskan är inte längre beroende av riktlinjer utan har utvecklat en självsäkerhet och tillit till den egna förmågan. Denna nivå uppnås ofta efter att sjuksköterskan arbetat med samma patientkategori i 3-5 år och hon har god förmåga att se varningssignaler hos patienten, ibland redan innan vitalparametrar förändras.

Det femte steget, expert, innebär att sjuksköterskan kan förlita sig helt på sin intuition och därför inte behöver ödsla tid på preliminära diagnoser och onödiga handlingar. Experten ser lätt kännetecken på specifika tillstånd hos alla patienter men har samtidigt inga problem med att möta patienterna som individer med egna behov.

Forskning kring Benners teori

(11)

11

inte bör räknas som en fullgod teori. Hon har också fått kritik för teorins enkelhet och att det inte går att bedriva forskning baserad på aningar (Alligood & Marriner-Tomey, 2009;

Banning, 2007). Det finns dock modern forskning som stöder Benner’s teori. En

observations- och intervjustudie genomförd av King och Clark (2002) såg tydliga mönster i sjuksköterskornas sätt att arbeta utifrån hur lång erfarenhet de hade inom yrket. De följde sjuksköterskor från nybörjare till experter och alla observationer bekräftade tesen om att intuition är en viktig komponent inom sjusköterskeyrket, och att förmågan till detta inte finns hos nya sjuksköterskor utan är något som utvecklas över tid. En studie som syftade till att kartlägga sjuksköterskors känslor kring att ringa läkare om akut försämrade patienter visade att sjuksköterskan ofta baserar sitt beslut på intuition. En deltagare uppgav att hon brukar få en magkänsla att något är fel med patienten redan innan vitalparametrarna börjar svikta. Det var även vanligt att sjuksköterskorna använde sig av tidigare erfarenheter från andra patienter med liknande symptom för att besluta om de skulle söka läkare (Cioffi, 2000). Manias och medarbetare (2004) såg i sin studie att intuition var det tankesätt och den metod som användes i minst grad av nyutexaminerade sjuksköterskor när det gällde beslut kring

läkemedelsadministrering, något som stödjer Benners teori om att sjuksköterskans intuition utvecklas först efter flera år i yrket. Forskning inom detta område visar således att både intuition och yrkeserfarenhet är av största vikt för att kunna arbeta som sjuksköterska.

Problemformulering

Författaren upplever i sin vardag att sjuksköterskor har stora svårigheter att prioritera mellan sina arbetsuppgifter i och med den höga arbetsbelastningen. Den psykosociala arbetsmiljön kan i stor utsträckning påverka hur sjuksköterskor utför sitt arbete och en god arbetsmiljö kan med stor sannolikhet minska risken för att fel begås. Yrkeserfarenhet kan också påverka hur sjuksköterskor prioriterar mellan sina arbetsuppgifter, något som är intressant då

sjuksköterskor inom verksamhetsområdet internmedicin i stor utsträckning är en ung och oerfaren arbetsgrupp. Författarens litteratursökning har visat att forskningen inom området till stor del är inriktad på prioriteringar mellan olika patientgrupper, exempelvis triage på

(12)

12 Syfte

Att undersöka hur sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar värderar sina

arbetsuppgifter och hur de upplever sin psykosociala arbetsmiljö, samt att jämföra detta i förhållande till yrkeserfarenhet.

Frågeställningar

1. I vilken utsträckning upplever sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar att de kan påverka sin arbetssituation?

2. Hur värderar sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar sina arbetsuppgifter?

3. Finns det någon skillnad mellan hur sjuksköterskor värderar sina arbetsuppgifter respektive hur de upplever sin psykosociala arbetsmiljö, beroende på hur långyrkeserfarenhet de har?

Metod

Design

Kvantitativ, komparativ tvärsnittsstudie och med deskriptiv design. Denna design bedöms lämplig på grund av att studien syftar till att kartlägga upplevelser och handlingar samt att jämföra dessa i förhållande till yrkeserfarenhet.

Urval

Ett konsekutivt urval användes (Polit & Beck, 2012) och två vårdavdelningar på ett

(13)

13 Tillvägagångssätt

Avdelningscheferna på två medicinska vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset kontaktades för att få tillåtelse att dela ut en enkät till samtliga sjuksköterskor i personalgruppen. En presentation av studien gjordes på ett avdelningsmöte på varje arbetsplatsoch enkäter delades ut i sjuksköterskornas personalfack. Ett följebrev (bilaga 1) bifogades enkäten (bilaga 2). I följebrevet förklarades syftet med studien, vem som utförde den, sekretessinformation och frivillighetsinformation. Informanterna ombads lägga ifyllda enkäter i en låda som placerades i läkemedelsrummet på respektive avdelning. En enkät med numrerade frågor lämnades till examinator och opponenter för att de lättare skulle kunna följa arbetet. En version med onumrerade frågor delades ut till respondenterna då det förelåg risk att de inte skulle orka fullfölja enkäten på grund av antalet frågor om det fanns en numrering.

Datainsamlingsmetod

Enkäterna besvarades helt anonymt. För att testa enkätens begriplighet och ”face validity” genomfördes en pilotstudie (Polit & Beck, 2012). I pilotstudien delades enkäten ut till fem sjuksköterskor som tidigare arbetat på de avdelningar som ingick i studien. Vissa mindre korrigeringar gjordes i enkät och följebrev till följd av pilotstudien.

Deltagarna ombads, i följebrevet, att svara på enkäterna enskilt och på sin arbetsplats för att få så liknande miljö som möjligt för alla. Enkäten tog cirka 10 minuter att besvara.

(14)

14

Fråga 13-42 består av 30 påståenden som respondenterna skulle besvara med alternativen (0) ”tar helt och hållet avstånd”, (1) ”tar avstånd från till största delen”, (2) ”tar delvis avstånd”, (3) ”instämmer delvis”, (4) ”instämmer till största delen”, (5) ”instämmer helt och hållet”. Påståendena delades in i undergrupper (tabell 1): vitalparametrar (14 påståenden),

administrativa arbetsuppgifter (7 påståenden), patientnära arbetsuppgifter (5 påståenden) och läkemedel (4 påståenden). Vissa parametrar omnämns i två typer av påståenden (”Jag tycker att det är absolut viktigt att känna till…” och ”Arbetsbelastningen möjliggör för mig att känna till…”) då de bedöms vara centrala för studien (vitalparametrar som ingår i MEWS och påståenden om läkemedel).

Tabell 1. Undergrupper till påståenden kring arbetsuppgifter (fråga 13-42)

Vitalparametrar: Känna till blodtryck, puls, andningsfrekvens, temp, saturation, medvetandegrad och urinproduktion

Administrativa uppgifter: Ronda med läkare, bevaka provsvar och röntgensvar, informera patienten om planerade åtgärder, informera anhöriga om vårdförlopp/status, uppdatera patientens status i journalen, ha en dialog med distriktssköterskor (i kommunen) och

dokumentera i Prator

Patientnära arbetsuppgifter: Regelbundet lägesändra sängbundna patienter, känna till hur mycket patienten har ätit, känna till hur mycket vätska patienten har erhållit, mobilisera patienten och ge munvård till patienten

Läkemedel: Administrera infusioner och ge patienten sina läkemedel på ordinerad tid

Fråga 43 består av huvudpunkterna från fråga 13-42. I denna fråga markerade informanterna de uppgifter de normalt sett hinner med under ett arbetspass och rangordnade sedan dessa utifrån vad de själva bedömer viktigast (1= högsta prioritet, 2= näst högsta prioritet och så vidare). De ombads även rangordna de uppgifter som de inte hinner med under ett arbetspass (1= högsta prioritet, 2= näst högsta prioritet och så vidare). Svaren från denna fråga delades, liksom tidigare frågor, in i undergrupperna vitalparametrar, administrativa arbetsuppgifter, patientnära arbetsuppgifter och läkemedel (tabell 1).

(15)

15 Dataanalys

Statistikprogrammet SPSS 19 användes för att analysera resultatet av enkäten. Frågeställning 1 och 2 redovisas deskriptivt. För analys av frågeställning 3 användes Mann Whitney U-test. Gränsen för arbetslivserfarenhet mellan de två grupperna som jämfördes valdes till 30

månader (2,5 år) med hänvisning till Benners (1984) påstående att sjuksköterskan efter 2-3 år börjar blir tryggare i sin yrkesroll och mer börjar använda sig av intuition.

Etiska överväganden

Tillstånd att genomföra undersökningen inhämtades från avdelningschef på vardera avdelning. En etisk prövning var ej nödvändig på grund av att deltagandet är helt anonymt och frivilligt, att enkäten inte bedömdes innehålla känsliga frågor samt att resultatet ej

kommer att publiceras (Vetenskapsrådet, 2002). Det var viktigt att informanterna ej kände sig tvingade till att delta i studien, därför framgick det tydligt i följebrevet att deltagandet i studien var helt frivilligt och anonymt samt att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande utan att ange orsak. De besvarade enkäterna förvarades på ett sätt så att ingen obehörig kunde ta del av materialet. Författaren jobbade under total tystnadsplikt och inga personliga

(16)

16

Resultat

Enkäten delades ut till 57 sjuksköterskor på avdelningarna 30E och MAVA. Av dessa avstod 23 personer från att besvara enkäten, vilket genererade en svarsfrekvens på 60% (n=34).

Majoriteten av sjuksköterskorna (82%, n=28), hade grundutbildning med kandidatexamen, tre personer (9%) hade enbart grundutbildning och två personer hade grundutbildning samt magisterexamen (6%). Endast en person (3%) hade specialistsjuksköterskeutbildning, detta som distriktssköterska. Deltagarna hade i genomsnitt arbetat som sjuksköterska i 49 månader (4 år och 1 månad), medianvärdet var 21 månader (1 år och 9 månader). Yrkeserfarenheten som sjuksköterska hade standardavvikelse (SD) 59,1 och sträckte sig från 2 månader (n=4, 11,8%) till 228 månader (19 år, n=1, 3%). Deltagarna hade, i genomsnitt, arbetat på sin nuvarande arbetsplats i 24 månader (2 år), medianvärdet var 12 månader (1 år). Spridningen var 31,8 och sträckte sig från 2 månader (n=4, 12%) till 144 månader (12 år, n=1, 3%) (tabell 1). Gränsen för arbetslivserfarenhet, som valdes till 30 månader (2,5 år) gjorde att antalet deltagare blev relativt jämnt fördelade mellan grupperna, 18 personer i gruppen som arbetat i mindre än 2,5 år och 16 personer i gruppen som arbetat i över 2,5 år.

Tabell 1. Utbildning och yrkeserfarenhet

Antal (n) Procent (%) M (SD) Utbildning

Grundutbildning 3 9

Grundutbildning med kandidatexamen 28 82

Magisterexamen 2 6

Specialistutbildning 1 3

Yrkeserfarenhet

Arbetat som sjuksköterska (mån) 49 (59,1)

(17)

17

I vilken utsträckning sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar upplever sig kunna påverka sin arbetssituation

Personlig utveckling

Hälften av sjuksköterskorna (n=17, 50%) upplevde att de ganska ofta kan planera sin

arbetstid. Endast två sjuksköterskor (6%) svarade att de mycket ofta kan planera sin arbetstid, ingen deltagare svarade dock att de aldrig kan planera sin arbetstid (tabell 2).

Tabell 2. Personlig utveckling

M (SD) Range (min-max)

Hur ofta känner du att du kan planera din arbesttid? 2,4 (0,9) 3 (1-4)

Arbetsbelastning

Lägst medelvärde (M=1,2,SD=0,6) i denna skala fick frågan om arbetet känns lugnt och rofyllt, där ingen av deltagarna svarade ”ganska ofta” eller ”mycket ofta”. Majoritet av deltagarna (n=19, 56%) svarade att arbetet sällan känns lugnt och rofyllt, men det fanns även flera deltagare (n=4, 12%) som svarade att arbetet aldrig känns lugnt och rofyllt. På frågan om arbetet försvåras av att de inte har någon mer erfaren kollega att be om hjälp svarade fem personer (15%) ”mycket ofta”. Femton sjuksköterskor (44%) svarade att deras arbete ibland försvåras av detta (tabell 3).

Tabell 3. Arbetsbelastning

M (SD) Range (min-max)

Hur ofta känner du att arbetet är lugnt och rofyllt? 1,2 (0,6) 2 (0-2) Hur ofta känner du att du har möjlighet att utföra

arbetsuppgifter på det sätt du bedömer bäst?

2,4 (0,7) 3 (1-4)

Hur ofta har du möjlighet att välja i vilken tidsordning du ska utföra dina arbetsuppgifter?

2,4 (0,6) 2 (1-3)

Händer det att ditt arbete försvåras av att du saknar någon mer erfaren kollega att be om hjälp?

(18)

18 Motivation

På frågan om sjuksköterskorna känner att de kan arbeta självständigt svarade ungefär hälften (n=18, 53%) ”ganska ofta”, hälften så många (n=9, 37%) svarade ”mycket ofta”. Ingen sjuksköterska svarade att de aldrig kan arbeta självständigt. Fjorton sjuksköterskor (41%) tyckte att arbetet ganska ofta känns tryggt, tätt följt av svarsalternativet ”ibland” (n=12, 35%). Endast tre deltagare (9%) tyckte att arbetet mycket ofta kändes tryggt (tabell 4).

Tabell 4. Motivation

M (SD) Range (min-max) Hur ofta känner du att arbetet känns tryggt? 2,4 (0,9) 3 (1-4) Hur ofta känner du att du kan arbeta självständigt? 3,1 (0,7) 2 (2-4)

Förväntningar och krav

Lägst medelvärde (M=1,7, SD=0,7) i denna skala fick frågan om det händer att arbetet försvåras av att de saknar kunskap om de arbetsuppgifter som ska genomföras. Ingen deltagare svarade att denne mycket ofta saknar kunskap, tre deltagare (9%) svarade att de ganska ofta saknar kunskap. Majoriteten (n=19, 56%) ansåg att de ibland saknar kunskap om de arbetsuppgifter de ska genomföra. På frågan om arbetet kan gå på rutin svarade nästan hälften ”ibland” (n=16, 47%), följt av ”ganska ofta” (n=11, 32%). En deltagare (3%) svarade att arbetet mycket ofta går på rutin och en deltagare (3%) svarade att arbetet aldrig går på rutin. Fyra sjuksköterskor (12%) ansåg att arbetet mycket ofta försvåras av oklara riktlinjer och instruktioner, medan tretton sjuksköterskor (38%) svarade ”ibland” på denna fråga. Ingen deltagare svarade att arbetet aldrig försvåras av oklara riktlinjer och instruktioner (tabell 5).

Tabell 5. Förväntningar och krav

M (SD) Range (min-max) Hur ofta känner du att arbetet kan gå på rutin? 2,2 (0,8) 4 (0-4) Händer det att ditt arbete försvåras av att du saknar

kunskap om de arbetsuppgifter du ska genomföra?

1,7 (0,7) 3 (0-3)

Händer det att ditt arbete försvåras av oklara och dåliga riktlinjer/instruktioner?

(19)

19 Hinder i arbetet

Tolv sjuksköterskor (32%) ansåg att de ibland hinner med det som ska göras på ett arbetspass, tätt följt av svarsalternativet ”ganska ofta” (n=11, 32%). En deltagare (3%) tyckte sig mycket ofta hinna med sina arbetsuppgifter medan två personer (6%) ansåg att de aldrig hinner med det som ska göras på ett arbetspass. Högst medelvärde (M=3,2, SD=0,7) fick frågan om arbetet försvåras av att de blir avbrutna mitt i ett arbetsmoment, här svarade majoriteten (n=18, 53%) ”ganska ofta” och elva deltagare (32%) svarade ”mycket ofta”. Ingen av sjuksköterskorna ansåg att de sällan eller aldrig blir avbrutna mitt i ett arbetsmoment. Bristfällig kommunikation försvårade, enligt majoriteten av sjuksköterskorna, deras arbete ibland (n=18, 53%). Tre deltagare (9%) svarade ”ganska ofta” och en deltagare (3%) ansåg att bristfällig kommunikation med kollegor mycket ofta försvårade arbetssituationen (tabell 6).

Tabell 6. Hinder i arbetet

M (SD) Range (min-max)

Hur ofta hinner du med det som ska göras på ett arbetspass?

2,0 (1,0) 4 (0-4)

Händer det att ditt arbete försvåras av att du blir avbruten mitt i ett arbetsmoment?

3,2 (0,7) 2 (2-4)

Händer det att ditt arbete försvåras av bristfällig kommunikation med dina kollegor?

1,8 (0,7) 3 (1-4)

Hur sjuksköterskor på medicinska vårdavdelningar värderar sina arbetsuppgifter

Bland de patientnära arbetsuppgifterna fick arbetsuppgiften att lägesändra sängbundna patienter högst medelvärde (M=4,7, SD=0,6), i detta påstående valde 79% (n=27) av

sjuksköterskorna svarsalternativet ”instämmer helt och hållet”. Att ge sina patienter munvård och att känna till hur mycket vätska de erhållit fick samma medelvärde (M=4,4, SD=0,9 resp. 0,7). Lägst medelvärde fick att känna till hur mycket deras patienter har ätit (M=3,9, SD=1,0). Detta påstående var det enda inom gruppen för patientnära arbetsuppgifter där

svarsalternativet ”tar avstånd från till största delen” användes (tabell 7).

(20)

20

här ”instämmer helt och hållet”. Därefter kom att bevaka patientens provsvar och röntgensvar (M=4,5, SD=0,7), att ronda med läkare (M=4,5, SD=0,7) samt att uppdatera patientens status i journalen (M=4,5, SD 0,7). Att informera anhöriga om vårdförloppet/status fick medelvärde 4,0 (SD=0,9). Att dokumentera i Prator fick näst lägst medelvärde (M=3,5, SD=1,2) och på denna fråga svarade en lika stor andel av sjuksköterskorna (n=7, 21%) ”tar delvis avstånd” och ”instämmer helt och hållet”. Att ha en dialog med distriktssköterskor i kommunen fick lägst medelvärde inom gruppen (M=3,2, SD=1,1). Ingen sjuksköterska valde svarsalternativet ”tar helt och hållet avstånd från” på något av påståendena inom gruppen administration (tabell 7).

Att administrera infusioner fick medelvärde 4,5 (SD=0,9) och att ge patienterna sina läkemedel på ordinerad till fick medelvärde 3,9 (SD=0,9). Tjugotre sjuksköterskor (68%) svarade ”instämmer helt och hållet” på frågan om det är absolut viktigt att administrera infusioner, till skillnad från påståendet om att ge patienter läkemedel på ordinerad tid där 10 sjuksköterskor (29%) valde samma svarsalternativ (tabell 7).

Inom gruppen vitalparametrar fick att känna till patientens medvetandegrad högst medelvärde (M=4,9, SD=0,4), följt av att känna till patientens saturation (M=4,6, SD=0,6). Därefter kom att känna till patientens blodtryck och urinproduktion (M=4,5, SD=0,7), ungefär lika många svarade ”instämmer helt och hållet” på påståendet om blodtryck (n=22, 65%) som på påståendet om urinproduktion (n= 21, 62%). Lägst medelvärde i denna grupp fick att känna till patientens puls (M=4,3, SD=1,1) och andningsfrekvens (M=4,3, SD=0,9). Ingen av sjuksköteskorna svarade ”tar helt och hållet avstånd” eller ”tar avstånd från till största delen” på något av påståendena kring vitalparametrar (tabell 7).

Om alla undergrupper slås ihop, fick att känna till sina patienters medvetandegrad högst medelvärde (M=4,9, SD=0,4). Efter detta kom att regelbundet lägesändra sängbundna patienter (M=4,7, SD=0,6), följt av att känna till sina patienters saturation (M=4,6, SD=0,6) och att informera sina patienter om planerade åtgärder (M=4,6, SD=0,7). Att känna till sina patienters blodtryck och urinproduktion fick samma medelvärde som att administrera

(21)

21

Tabell 7. Sjuksköterskors bedömning av vikten att känna till eller utföra följande arbetsuppgifter

Sjuksköterskornas bedömning av vikten att känna till eller utföra

följande arbetsuppgifter

M (SD) Antal sjuksköterskor som svarat ”instämmer helt och hållet” (%) Vitalparametrar Medvetandegrad 4,9 (0,4) 30 (88) Saturation 4,6 (0,6) 23 (68) Blodtryck 4,5 (0,7) 22 (65) Urinproduktion 4,5 (0,7) 21 (62) Temperatur 4,4 (0,8) 20 (59) Puls 4,3 (0,8) 16 (47) Andningsfrekvens 4,3 (0,9) 20 (59) Patientnära arbetsuppgifter

Veta hur mycket vätska mina patienter har erhållit 4,4 (0,7) 18 (53)

Att regelbundet lägesändra mina patienter 4,7 (0,6) 27 (79)

Att mina patienter får munvård 4,4 (0,9) 22 (65)

Att veta hur mycket mina patienter har ätit 3,9 (1,0) 11 (32)

Att mina patienter mobiliseras 4,1 (1,0) 17 (50)

Läkemedel

Att ge läkemedel på ordinerad tid 4,0 (0,9) 10 (29)

Att administrera infusioner 4,5 (0,9) 23 (68)

Administration

Att ronda med läkare 4,5 (0,7) 22 (65)

Att bevaka provsvar och röntgensvar 4,5 (0,7) 21 (62)

Informera mina patienter om planerade åtgärder 4,6 (0,7) 24 (71)

Att uppdatera mina patienters status i journalen 4,5 (0,7) 19 (56)

Att informera anhöriga (om vårdförloppet/status) 4,0 (0,9) 13 (38)

Att dokumentera i Prator 3,5 (1,2) 7 (21)

Att ha en dialog med distriktssköterskor 3,2 (1,1) 6 (18)

Inom gruppen vitalparametrar och läkemedel ombads deltagarna även ta ställning till påståenden kring om arbetsbelastningen tillåter dem att känna till parametrarna och administrera läkemedel i den utsträckning de önskar. För alla vitalparametrar var de mest använda svarsalternativen ”instämmer delvis” och ”instämmer till största delen”. På

(22)

22

Tabell 8. Arbetsbelastningens påverkan på sjuksköterskornas möjligheter att känna till patientens vitalparametrar och att administrera läkemedel

Arbetsbelastningens påverkan på sjuksköterskornas möjlighet att känna till vitalparametrar och

administrera läkemedel

M (SD) Antal sjuksköterskor som svarat ”instämmer helt och hållet” (%) Vitalparametrar Medvetandegrad 3,4 (1,0) 3 (9) Saturation 3,4 (1,1) 4 (12) Blodtryck 3,3 (1,2) 6 (18) Urinproduktion 2,7 (1,1) 1 (3) Temperatur 3,3 (1,1) 4 (12) Puls 3,1 (1,1) 3 (9) Andningsfrekvens 3,1 (1,1) 3 (9) Läkemedel

Att ge läkemedel på ordinerad tid 2,8 (1,0) 0 (-)

Att administrera infusioner 3,3 (1,1) 4 (12)

Bland de arbetsuppgifter sjuksköterskorna uppgav att de hinner med under ett arbetspass fick att känna till sina patienters blodtryck lägst medelvärde (M=3,0, SD=1,9), och skattades således som viktigast. Tjugosex sjuksköterskor (76%) svarade att de i normalfallet hinner med detta under ett arbetspass. Därefter kom att känna till sina patienters medvetandegrad (M=3,2, SD=3,4), detta uppgav 28 av sjuksköterskorna (82%) att de hinner med. Att ge patienterna sina läkemedel på ordinerad tid fick ett lägre medelvärde (M=4,8, SD=3,9) än att känna till sina patienters temperatur (M=5,0, SD=2,9) och därefter fick att administrera infusioner lägre medelvärde (M=5,4, SD=3,4) än att känna till sina patienters urinproduktion (M=5,8, SD=4,3) (tabell 9).

Efter detta kommer grupperna administration och patientnära arbetsuppgifter i varierande ordning gällande medelvärde. Bland de administrativa uppgifterna fick att ronda med läkare lägst medelvärde (M=6,5, SD=5,0), följt av att bevaka sina patienters provsvar och

röntgensvar (M=7,6, SD=4,8). Att ronda med läkare uppgav 27 sjuksköterskor (79%) att de hinner med. Bland de patientnära arbetsuppgifterna uppgav sjuksköterskorna att de ville prioritera att känna till hur mycket vätska deras patienter erhållit (M=7,9, SD= 4,1) och att regelbundet lägesändra sina patienter (M=7,9, SD=4,2) lika högt. De patientnära

arbetsuppgifterna med lägst medelvärde hamnar alltså först på plats 12 av 21, efter flera arbetsuppgifter inom både gruppen administration och gruppen läkemedel. Allra högst medelvärde fick att dokumentera i Prator (M=12,0, SD= 6,2) och att ha en dialog med

(23)

23

Tabell 9. Antal sjuksköterskor som hinner med sina arbetsuppgifter (ju lägre medelvärde desto viktigare, enligt sjuksköterskorna)

Antal sjuksköterskor som uppger att de hinner med detta (%)

M (SD) Range (min-max)

Vitalparametrar

Att känna till mina patienters blodtryck 26 (76) 3,0 (1,9) 6 (1-7)

Att känna till mina patienters medvetandegrad 28 (82) 3,2 (3,4) 12 (1-13)

Att känna till mina patienters puls 25 (74) 3,8 (2,4) 8 (1-9)

Att känna till mina patienters saturation 26 (76) 4,4 (3,0) 10 (1-11)

Att känna till mina patienters andningsfrekvens 23 (68) 4,6 (3,4) 13 (1-14)

Att känna till mina patienters temp 26 (76) 5,0 (2,9) 11 (1-12)

Att känna till mina patienters urinproduktion 17 (50) 5,8 (4,3) 16 (1-17)

Patientnära arbetsuppgifter

Att veta hur mycket vätska mina patienter har erhållit 21 (62) 7,9 (4,1) 14 (1-15)

Att regelbundet lägesändra mina patienter 17 (50) 7,9 (4,2) 11 (2-13)

Att mina patienter får munvård 7 (21) 9,3 (7,1) 19 (2-21)

Att veta hur mycket mina patienter har ätit 11 (32) 9,9 (4,8) 17 (2-19)

Att mina patienter mobiliseras 4 (12) 11,8 (7,5) 18 (2-20)

Läkemedel

Att mina patienter får sina läkemedel på ordinerad tid 27 (79) 4,8 (3,9) 13 (1-14)

Att administrera infusioner 29 (85) 5,4 (3,4) 11 (1-12)

Administration

Att ronda med läkare 27 (79) 6,5 (5,0) 16 (1-17)

Att bevaka mina patienters provsvar och röntgensvar 23 (68) 7,6 (4,8) 15 (1-16)

Att informera mina patienter om planerade åtgärder 21 (62) 9,6 (4,8) 15 (1-16)

Att uppdatera mina patienters status i journalen 20 (59) 9,8 (4,7) 15 (1-16)

Att informera anhöriga (om vårdförloppet/status) 16 (47) 10,1 (4,7) 14 (2-16)

Att dokumentera i Prator 10 (29) 12,0 (6,2) 16 (2-18)

Att ha en dialog med distriktssköterskor (i kommunen) 8 (24) 12,3 (5,0) 14 (2-16)

(24)

24

att mobilisera sina patienter (M=4,1, SD=3,2) och att uppdatera sina patienters status i journalen (M=4,2, SD=3,0). Att känna till sina patienters saturation fick medelvärdet 5,5 (SD=2,1), detta var något högre än till exempel att informera anhöriga om vårdförlopp/status (M=4,8, SD=3,0) och att känna till hur mycket patienterna har ätit (M=4,6, SD=3,1). Precis som bland de uppgifter som sjuksköterskorna hinner med, var att ha en dialog med

distriktssköterskor och att dokumentera i Prator något som många sjuksköterskor uppgav att de ville prioritera lågt (M=6,1, SD=3,1 resp. M=6,6, SD=2,9). Sexton sjuksköterskor (47%) uppgav att de inte hinner dokumentera i Prator och strax över hälften (n=18, 53%) av

sjuksköterskorna uppgav att de inte hinner ha en dialog med distriktssköterskor i kommunen. Ingen sjuksköterska uppgav att hon inte hinner med att administrera infusioner eller att ronda med läkare (tabell 10).

Tabell 10. Antal sjuksköterskor som ej hinner med sina arbetsuppgifter (ju lägre medelvärde desto viktigare, enligt sjuksköterskorna)

Antal sjuksköterskor som uppger att de inte

hinner med detta (%)

M (SD) Range (min-max)

Vitalparametrar

Att känna till mina patienters medvetandegrad 1 (3) 1,0 (-) 0 (1-1)

Att känna till mina patienters blodtryck 2 (6) 1,5 (0,7) 1 (1-2)

Att känna till mina patienters temp 2 (6) 2,5 (0,7) 1 (2-3)

Att känna till mina patienters andningsfrekvens 4 (12) 3,0 (2,3) 4 (1-5)

Att känna till mina patienters urinproduktion 11 (32) 3,3 (2,1) 6 (1-7)

Att känna till mina patienters puls 3 (9) 4,3 (4,2) 8 (1-9)

Att känna till mina patienters saturation 2 (6) 5,5 (2,1) 3 (4-7)

Patientnära arbetsuppgifter

Att regelbundet lägesändra mina patienter 12 (35) 2,8 (3,2) 10 (1-11)

Att mina patienter mobiliseras 12 (35) 4,1 (3,2) 11 (1-12)

Att mina patienter får munvård 20 (59) 4,5 (3,2) 11 (1-12)

Att veta hur mycket mina patienter har ätit 16 (47) 4,6 (3,1) 9 (1-10)

Att veta hur mycket vätska mina patienter har erhållit 7 (21) 4,9 (2,7) 7 (2-9)

Läkemedel

Att mina patienter får sina läkemedel på ordinerad tid 2 (6) 2,0 (-) 0 (2-2)

Att administrera infusioner 0 (-) - -

Administration

Att ronda med läkare 0 (-) - -

Att bevaka mina patienters provsvar och röntgensvar 6 (18) 4,0 (1,4) 4 (2-6)

Att uppdatera mina patienters status i journalen 9 (26) 4,2 (3,0) 9 (1-10)

Att informera mina patienter om planerade åtgärder 8 (24) 4,5(2,1) 7 (1-8)

Att informera anhöriga (om vårdförloppet/status) 12 (35) 4,8 (3,0) 8 (1-9)

Att ha en dialog med distriktssköterskor (i kommunen) 18 (53) 6,1 (3,1) 11 (2-12)

(25)

25

Skillnader mellan hur sjuksköterskor värderar sina arbetsuppgifter respektive hur de upplever sin psykosociala arbetsmiljö, beroende på deras yrkeserfarenhet

Inga signifikanta skillnader fanns, mellan sjuksköterskorna som arbetat kortare tid och sjuksköterskorna som arbetat längre tid, inom gruppen vitalparametrar. Sjuksköterskor som arbetat i mindre än 2,5 år och sjuksköterskor som arbetat i mer än 2,5 år hade således samma uppfattning om vikten av att känna till sina patienters vitalparametrar. Inom gruppen

läkemedel fanns heller inga signifikanta skillnader i förhållande till yrkeserfarenhet (tabell 11).

Inom gruppen patientnära arbetsuppgifter fanns det signifikant skillnad (p<0,05) mellan sjuksköterskegrupperna när det gällde frågan om lägesändringar. Sjuksköterskorna som hade arbetat mindre är 2,5 år ansåg att detta var viktigare (M=4,9, SD=0,5) än sjuksköterskorna som arbetat mer än 2,5 år (M=4,5, SD=0,7) (tabell 11).

Gruppen med administrativa arbetsuppgifter var den grupp där flest signifikanta skillnader fanns, detta gällde att bevaka sina patienters provsvar och röntgensvar, att uppdatera sina patienters status i journalen och att informera anhöriga (om vårdförloppet/status). Samtliga av dessa uppgifter ansågs vara viktigare av sjuksköterskor som arbetat mindre än 2,5 år än av sjuksköterskor som arbetat mer än 2,5 år (tabell 11).

Mellan svaren på frågorna kring arbetsbelastning fanns inga signifikanta skillnader, varken inom gruppen vitalparametrar eller inom gruppen läkemedel. Deltagarna upplever således sin arbetsbelastning på samma sätt oavsett av hur länge de har arbetat som sjuksköterskor (tabell 12).

(26)

26

Tabell 11. Vilka arbetsuppgifter sjuksköterskor tycker är viktiga i förhållande till yrkeserfarenhet

Arbetat < 2,5 år Arbetat > 2,5 år M (SD) Md M (SD) Md p-värde Vitalparametrar Medvetandegrad 5,0 (0,2) 5,0 4,4 0,8) 5,0 0,229 Andningsfrekvens 4,4 (0,9) 5,0 4,3 (0,9) 4,5 0,546 Puls 4,4 (0,8) 5,0 4,2 (0,8) 4,0 0,318 Saturation 4,8 (0,4) 5,0 4,4 (0,7) 5,0 0,141 Blodtryck 4,6 (0,7) 5,0 4,3 (0,8) 5,0 0,339 Temperatur 4,6 (0,7) 5,0 4,3 (0,9) 4,5 0,274 Urinproduktion 4,6 (0,6) 5,0 4,5 (0,7) 5,0 0,936 Patientnära arbetsuppgifter

Att veta hur mycket vätska mina patienter har erhållit 4,4 (0,7) 4,5 4,4 (0,8) 5,0 0,924

Att regelbundet lägesändra mina patienter 4,9 (0,5) 5,0 4,5 (0,7) 5,0 0,031*

Att mina patienter får munvård 4,5 (0,9) 5,0 4,3 (0,9) 5,0 0,438

Att veta hur mycket mina patienter har ätit 4,0 (1,2) 4,0 3,9 (0,8) 4,0 0,301

Att mina patienter mobiliseras 4,4 (1,0) 5,0 3,9 (1,0) 4,0 0,074

Läkemedel

Att mina patienter får läkemedel på ordinerad tid 4,2 (0,8) 4,0 3,6 (0,9) 3,5 0,074

Att administrera infusioner 4,7 (0,6) 5,0 4,2 (1,1) 5,0 0,149

Administration

Att ronda med läkare 4,7 (0,6) 5,0 4,3 (0,9) 4,5 0,097

Att bevaka mina patienters prov- och röntgensvar 4,8 (0,4) 5,0 4,2 (0,8) 4,0 0,023*

Att informera mina patienter om planerade åtgärder 4,8 (0,4) 5,0 4,3 (0,9) 5,0 0,061

Att uppdatera mina patienters status i journalen 4,7 (0,6) 5,0 4,2 (0,8) 4,0 0,012*

Att informera anhöriga (om vårdförloppet/status) 4,4 (0,8) 5,0 3,6 (0,8) 3,0 0,009*

Att dokumentera i Prator 3,9 (1,1) 4,0 3,1 (1,2) 3,0 0,065

Att ha en dialog med distriktssköterskor (i kommunen) 3,5 (1,2) 3,0 3,0 (1,0) 3,0 0,149

* p <0,05

Tabell 12. Arbetsbelastningens påverkan på sjuksköterskornas möjlighet att känna till vitalparametrar samt administrera läkemedel i förhållande tillyrkeserfarenhet

Arbetat < 2,5 år Arbetat > 2,5 år M (SD) Md M (SD) Md p-värde Vitalparametrar Medvetandegrad 3,5 (0,9) 4,0 3,4 (1,1) 4,0 0,868 Andningsfrekvens 3,2 (1,1) 3,0 3,1 (1,2) 3,0 0,187 Puls 3,1 (1,2) 3,0 3,3 (0,9) 3,0 0,519 Saturation 3,2 (1,1) 3,0 3,5 (1,1) 4,0 0,365 Blodtryck 3,2 (1,2) 3,0 3,4 (1,3) 3,0 0,668 Temperatur 3,5 (1,3) 4,0 3,1 (0,9) 3,0 0,187 Urinproduktion 2,5 (1,1) 3,0 2,9 (1,1) 3,0 0,236 Läkemedel

Att mina patienter får läkemedel på ordinerad tid 2,8 (0,7) 3,0 2,8 (1,2) 3,0 0,660

Att administrera infusioner 3,2 (1,1) 3,0 3,4 (0,2) 4,0 0,359

(27)

27 Huvudresultat

Trettiofyra sjuksköterskor (60%) besvarade enkäten. Få sjuksköterskor upplevde sitt arbete som lugnt och rofyllt och flera sjuksköterskor uppgav att de sällan eller aldrig hinner med det som ska utföras under ett arbetspass. Sjuksköterskorna uppgav överlag att det är mycket viktigt att känna till sina patienters vitalparametrar. Den arbetsuppgift som påverkades mest av hög arbetsbelastning var dock att känna till sina patienters urinproduktion, vilket endast 17 sjuksköterskor (50%) uppgav att de hinner med. Den arbetsuppgift som flest antal

sjuksköterskor (n=28, 82%) uppgav att de hinner med är att känna till sina patienters medvetandegrad, följt av att ronda med läkare (n=27, 79%). Den arbetsuppgift som flest sjuksköterskor uppgav att de inte hinner med var att ge sina patienter munvård (n=20, 59%), följt av att känna till hur mycket de har ätit (n=16, 47%). Sjuksköterskor som hade arbetat kortare än 2,5 år värderade vissa administrativa och patientnära arbetsuppgifter högre än sjuksköterskor som hade arbetat längre än 2,5 år.

Resultatdiskussion

Majoriteten av sjuksköterskorna uppgav att de bara ibland eller sällan saknar kunskap om de arbetsuppgifter de ska utföra, något som troligtvis har en positiv inverkan på arbetsmiljön. Trots detta är det endast några enstaka sjuksköterskor som anser att deras arbete mycket ofta känns tryggt. Att arbetet ej känns tryggt kan dock bero på andra faktorer än kunskapsnivå. Hög personalomsättning bidrar till att sjuksköteskorna ej känner sina kollegor och därför ej vågar lita på varandras kompetens. Även omorganisationer och hot om neddragningar kan påverka hur trygg arbetssituationen känns (Arbetsmiljöverket, 2001), något som för

närvarande pågår inom den division på Akademiska sjukhuset där studien har utförts. Endast en sjuksköterska upplevde att arbetet mycket ofta går på rutin, något som tillsammans med otydlighet kring vad som förväntas i arbetet har visats skulle kunna påverka

arbetstillfredsställelsen i negativ riktning (Bégat m.fl., 2005; Jönsson, in press).

(28)

28

dock nödvändigtvis inte alltid något negativt utan kan, på en lagom nivå, vara något som människor trivs med. På de två avdelningar där studien genomfördes hålls ett högt tempo dygnet runt och sjuksköterskorna ansvarar för svårt sjuka patienter. Detta är, för många, en av anledningarna till att de sökt sig till dessa arbetsplatser, vilket förhoppningsvis innebär att de klarar av att hantera denna typ av stress. Problemet infinner sig när kraven blir övermäktiga och långvariga och personen känner sig otillräcklig i sin yrkesroll. Några sjuksköterskor uppgav att de aldrig hinner med det som ska göras på ett arbetspass, något som skulle kunna indikera att kraven överstiger personens förmåga. De vanligaste svaren var dock att

sjuksköterskorna ibland eller ganska ofta hinner med det som ska göras på ett arbetspass. Då vården på båda avdelningarna i studien pågår dygnet runt är svaren på denna fråga svåra att tolka. Arbetsuppgifter lämnas i princip alltid över till sjuksköterskan som arbetar

nästkommande pass, något som är fullkomligt naturligt eftersom sjuksköterskor nästan alltid har flera uppgifter som väntar på att utföras (Wolf m.fl., 2006). Ungefär hälften av

sjuksköterskorna upplevde att de ganska ofta att de kan planera sin arbetstid och arbeta självständigt, något som visats ha en positiv inverkan på arbetstillfredsställelsen och viljan att stanna inom yrket (Fochsen m.fl., 2005). Eftersom det endast finns läkare på avdelningarna under kontorstid vilar ett stort ansvar på sjuksköterskorna, framför allt kvälls- och nattetid, och det är därför av största vikt att kunna arbeta självständigt.

Att sjuksköterskorna uppgav att de ofta blir avbrutna mitt i ett arbetsmoment är något som bekräftas av flera tidigare studier, där det även påvisats att sjuksköterskor är den

yrkeskategori inom vården som oftast utför flera arbetsuppgifter samtidigt (Berg m.fl., 2012; Ebright m.fl., 2003). En australiensisk studie där de observerat sjuksköterskor vid

(29)

29

beräknas en tredjedel vara avbrott mitt i ett arbetsmoment och initierades av annan person än den som utför arbetsuppgiften, något som ledde till att vårdpersonalen ofta utförde flera uppgifter samtidigt (Coiera, Jayasuriya, Hardy, Bannan, & Thorpe, 2002). Det är rimligt att anta att kvaliteten på kommunikationen kraftigt försämras om personerna är ofokuserade, något som kan göra att viktig information missas. Studien av Coeira och medarbetare (2002) motiverar till utbildning inom kommunikation och författaren anser att SBAR är ett mycket gott initiativ för att förbättra denna. Strukturerad kommunikation har visat sig förbättra relationen mellan kollegor samt förbättra patientsäkerheten (Beckett & Kipnis, 2009).

När sjuksköterskorna ombads skatta sina arbetsuppgifter i viktighetsgrad var att känna till sina patienters medvetandegrad den uppgift som fick högst medelvärde (och således skattades som viktigast), på detta svarade majoriteten att de ”instämmer helt och hållet”. Inom gruppen vitalparametrar kom sedan att känna till sina patienters saturation. Detta stämmer väl överens med ABC-omhändertagande där fri luftväg och andning ska prioriteras först (Wikström, 2006). Om patienten är vid medvetande och kan prata är luftvägen fri och vid kontroll av saturation får sjuksköterskan en snabb överblick av patientens respiration, författaren anser därför att medvetandegrad och saturation är logiska vitalparametrar att skatta som viktigast.

Författaren förvånas av att efter att känna till sina patienters medvetandegrad var att regelbundet lägesändra sina patienter det påstående som flest svarade ”instämmer helt och hållet” på. Det är alltså fler sjuksköterskor som instämmer i att det är absolut viktigt att lägesändra sängbundna patienter än antal sjuksköterskor som instämmer i att det är viktigt att känna till patientens övriga vitalparametrar. Författaren förvånas även över att det var lika många sjuksköterskor som svarade ”instämmer helt och hållet” på påståendena om att ronda med läkare, att ge patienten munvård och att känna till patientens blodtryck. Knappt hälften av sjuksköterskorna instämde helt och hållet med påståendet om att det är viktigt att känna till sina patienters puls, något färre än med påståendena om att uppdatera patientens status i journalen och att administrera infusioner.Om detta resultat speglar verkligheten är det inte konstigt att patienter behöver flyttas till intensivvårdsavdelningar från ”vanliga”

(30)

30

parametrar (Goldhill & McNarry, 2004). Författaren tycker att det alltid borde anses vara viktigast att känna till sina patienters vitalparametrar och detta borde således gå före alla andra arbetsuppgifter, baserat på ovan nämnda studier.

På båda avdelningarna är det framför allt undersköterskor som kontrollerar patienternas vitalparametrar, något som innebär att sjuksköterskan ofta aktivt måste eftersöka

informationen om vitalparametrar. Bristfällig kommunikation kan vara ett problem i detta fall när viktig information kan tappas bort. Det är inte alltid så att tagna kontroller dokumenteras direkt vilket även det försvårar eftersökandet av informationen. I dessa lägen krävs en kompetent undersköterska som kan reflektera över de kontroller som tas samt känner ansvar för att sjuksköterskan direkt får kännedom om avvikande parametrar. Författaren anser att räkna MEWS-poäng är ett effektivt sätt att få en snabb överblick av patientens aktuella status och går snabbt att rapportera vidare.

Resultatet har troligtvis även en koppling till sjuksköterskornas arbetsbelastning. Många deltagare svarade att arbetsbelastningen endast delvis möjliggör för dem att känna till sina patienters vitalparametrar. Sjuksköterskor har förväntningar från flera olika håll och att vara huvudansvarig för patientens omvårdnad samtidigt som att ha ett stort medicinskt ansvar gör att saker lätt inte hinns med. Att ständigt behöva omprioritera bland sina arbetsuppgifter gör också att uppgifter inte alltid följs upp på ett optimalt sätt. Det som arbetsbelastningen påverkar mest i negativ riktning är att känna till sina patienters urinproduktion, vilket är oroväckande med tanke på att sjuksköterskorna skattade vikten av att känna till detta högt. Även här kan en del av förklaringen vara att det nästan alltid är undersköterskor som tömmer patientens urinkateter och att informationen inte alltid förs vidare till sjuksköterskan. Det är även många patienter på avdelningarna som ej har urinkateter vilket kraftigt försvårar uppskattningen av patienternas urinproduktion.

Att deltagarna, bland de patientnära arbetsuppgifterna, skattar lägesändringar som viktigt anser författaren är positivt eftersom det är väl känt att sängläge ökar risken för bland annat blodproppar, pneumoni, kontrakturer och trycksår (Kamp Nielsen, 2010). Sådana

(31)

31

Den arbetsuppgift som flest sjuksköterskor uppgav att de hinner med var att känna till sina patienters medvetandegrad, något som författaren upplever som positivt eftersom

medvetandegrad skattades högt i tidigare frågor. En sjuksköterska uppgav att hon inte hinner känna till sina patienters medvetandegrad, vilket är lite oroväckande. Det skulle kunna vara så att vissa sjuksköterskor upplevde att frågan syftade på att känna till exakt grad av RLS

(Reaction Level Scale) eller dylikt medan andra tolkade den som att känna till om patienten är vaken eller inte. Inom gruppen vitalparametrar var att känna till sina patienters urinproduktion det som minst antal sjuksköterskor hann med, eventuella orsaker till detta har diskuterats tidigare i relation till arbetsbelastning. Förutom det som tidigare nämnt krävs relativt täta besök hos patienter för att kunna följa deras urinproduktion, något som troligtvis inte hinns med i tillräckligt stor utsträckning. Att de allra flesta av sjuksköteskorna hinner med

arbetsuppgifterna inom gruppen läkemedel upplever författaren som positivt, eftersom det är ett av våra huvudsakliga ansvarsområden och en central del i yrket.

Att patienterna får munvård är den arbetsuppgift som flest antal sjuksköterskor inte hinner med, följt av att känna till hur mycket patienten har ätit. Andra patientnära arbetsuppgifter såsom att lägesändra och mobilisera sina patienter var det också många som uppgav att de inte hinner med. Vissa sjuksköterskor kan här tolka det som att de själva måste utföra

arbetsuppgiften medan andra kan se det som att de ”endast” ansvarar för att det blir gjort, och kan låta någon annan utföra arbetsuppgiften. Det kan även vara så att undersköterskorna inte heller hinner utföra arbetsuppgifterna, till exempel att ge patienter munvård, och att

(32)

32

komplikationer som kan uppstå borde sjuksköterskor vara mer delaktiga i den patientnära vården för att säkra kvaliteten av denna. Sjuksköterskekompetensen inom omvårdnad är extra viktigt på avdelningar där patienterna är svårt sjuka och har många risker för komplikationer till följd av bristfällig omvårdnad. Detta gäller absolut för de avdelningar som deltagit i studien, då de vårdar många äldre multisjuka patienter.

Att många sjuksköterskor uppger att de hinner med att känna till sina patienters

vitalparametrar anser författaren är mycket positivt. Detta på grund av att forskning visat att patienter ofta visar tecken på försämring under flera timmar innan de blir så sjuka att de behöver flyttas till intensivvårdsavdelningar. Om sjuksköterskorna skulle känna till sina patienters vitalparametrar skulle vissa av dessa flyttar säkerligen kunna förhindras(Hillman m.fl., 2002; Ludikhuize m.fl., 2012). Att bevaka sina patienters provsvar och röntgensvar är också viktigt då det kan avgöra patientens fortsatta behandling. Men att administrativa arbetsuppgifter, såsom att ronda med läkare, värderas högre än vissa patientnära arbetsuppgifter bör diskuteras. Här tror författaren att flera aspekter spelar in.

(33)

33

läkemedelsadministrering, kan riskera att viktig information ej tas tillvara på och att diagnostisering och adekvat behandling därför fördröjs.

Ingen sjuksköterska uppgav att de ej hinner med att ronda med läkare. Förklaringen är troligtvis att detta arbetsmoment är obligatoriskt och således ej går att prioritera bort. Att dokumentera i Prator och ha en dialog med distriktssköterskor i kommunen är arbetsuppgifter som värderades lågt, både bland sjuksköterskor som uppger att de hinner med det och

sjuksköterskor som uppger att de inte hinner med det. Författaren tycker att detta är en rimlig prioritering i relation till de andra arbetsuppgifter som togs upp i enkäten samt med tanke på den verksamhet som sjuksköterskorna arbetar i. Däremot finns en risk att utskrivning av patienter försenas på grund av logistiska omständigheter som skulle ha kunnat förebyggas, om sjuksköterskorna hade haft en god kontakt med distriktssköterskor kommunen redan i början av vårdtillfället. Det är viktigt att tidigt lägga upp en plan för patienten för att vården ska bli så effektiv som möjligt och att vårdplatser inte ska ockuperas av patienter som inte har behov av internmedicinsk vård.

Författaren är mycket förvånad över att de fanns så få signifikanta skillnader mellan de som arbetat som sjuksköterskor i mindre än 2,5 år och de som arbetat i över 2,5 år. Möjligtvis skulle detta kunna bero på att sjuksköterskor som arbetat i kortare tid ”härmar” de äldre sjuksköterskornas tankesätt och sätt att lägga upp sitt arbete (Benner, 1984). Att

sjuksköterskorna i båda grupperna skattade vikten av att känna till sina patienters

vitalparametrar lika högt är mycket positivt då det är något som en sjuksköterska aldrig bör ändra åsikt om. Inom området läkemedel sågs inte heller några signifikanta skillnader mellan grupperna. Författaren trodde här att ge patienterna läkemedel på ordinerad tid skulle skattas något högre av sjuksköterskor som arbetat i kortare tid då de, enligt Benner (1984), är mycket fokuserade på detaljnivå. Då författaren i sin vardag ser många exempel som bekräftar

(34)

34

Det fanns signifikanta skillnader kring sjuksköterskornas uppfattningar om lägesändringar och vissa administrativa arbetsuppgifter, beroende av yrkeserfarenhet. På alla dessa punkter var det de sjuksköterskor som arbetat i kortare tid (< 2,5 år) som ansåg att arbetsuppgifterna var viktigare än vad sjuksköterskor som arbetat i längre tid (>2,5 år) tyckte. Över lag skulle detta kunna bero på att sjuksköterskor som arbetat längre har lärt sig att alla arbetsuppgifter ej kan skattas som lika viktiga eftersom det ej går att hinna med allt under ett arbetspass. De prioriterar kanske de arbetsuppgifter som de måste utföra för patientens säkerhet (till exempel att känna till patientens vitalparametrar) samt arbetsuppgifter som ingen annan yrkeskategori kan utföra. Gällande lägesändringar skulle det kunna vara så att de sjuksköterskor som arbetat längre är mer vana att delegera arbetsuppgifter och i större utsträckning lägger ansvaret för denna uppgift på undersköterskorna. Att de sjuksköterskor som arbetat kortare tid skattade det viktigare att uppdatera journalen än vad sjuksköterskor som arbetat i längre tid gjorde skulle kunna bero på att nya vill att allt ska se bra ut inför de andra sjuksköterskorna, och de vill ej att de som arbetat längre ska kunna se några fel i det arbetet de utför. Det skulle även kunna vara så att de har Socialstyrelsens riktlinjer (Socialstyrelsen, 2005) färskare i minnet efter utbildningen och därför tar större ansvar för dokumentationen initialt. Det stämmer även väl överens med Benners (1984) teori, då sjuksköterskor som arbetat kortare tid uppges vara med fokuserade på detaljnivå. Att ronda med läkare trodde författaren skulle skattas som

signifikant viktigare av sjuksköterskor som arbetat i kortare tid, då de har ett större behov av stöttning och ej arbetar lika självständigt (1984). Detta bekräftas dock inte i denna studie. Förklaringen till detta skulle kunna vara att sjuksköterskor som arbetat längre tid anser att ronda med läkare är viktigt av andra skäl än sjuksköterskor som arbetat i längre tid. Mer erfarna sjuksköterskor kanske, till exempel, är mer intresserade av att lägga upp en långsiktig plan för patientens vård, medan mindre erfarna sjuksköterskor behöver ronden för att lägga upp en plan för sitt eget arbetspass. Författaren anser att resultatet i stort tyder på att de sjuksköterskor som arbetat kortare tid på arbetsplatserna som ingick i studien redan lärt sig att prioritera till viss del, något som är mycket positivt.

Det mest förvånande finner författaren i att det ej fanns några signifikanta skillnader mellan grupperna varken inom frågorna kring arbetsbelastning eller frågorna kring den psykosociala arbetsmiljön. Sjuksköterskor som arbetat i mer än 2,5 år påverkas alltså i lika stor

(35)

35

hög arbetsbelastning och stress (Oermann & Garvin, 2002) och en studie som tillfrågat sjuksköterskor som arbetat 1-3 år om sin arbetssituation framkom en hög grad av oro och stress (Lavoie-Tremblay m.fl., 2008), inget av detta bekräftas dock i den aktuella studien. Här anser ingen av grupperna att arbetet känns lugnt och rofyllt. Enligt Benner (1984) ska

sjuksköterskor som arbetat en längre tid ha större förmåga att planera sin tid, något som inte bekräftas av sjuksköterskorna i denna studie. Möjligtvis kan resultatet förklaras av att

avdelningarna som studien utfördes på har ett mycket högt arbetstempo. Det kan även vara så att sjuksköterskorna som arbetat längre faktiskt är bättre på att planera sin tid, men att de ser andra arbetsuppgifter som behöver göras utöver de ”grundläggande” och därför får en likvärdig arbetsbörda ändå. De ser helheten och planerar för hela dagen istället för en arbetsuppgift i taget, vilket även det kan skapa stress.

Metoddiskussion

Studiens design bedöms vara lämplig då det finns en begränsad mängd forskning inom

området för hur sjuksköterskor prioriterar. Det finns en risk för ”selection bias” i denna studie eftersom det är ett icke randomiserat urval. Resultatet av studien kan, tillföljd av detta, vara svårt att generalisera över en större population.

Bortfallet bedöms vara normalt (Polit & Beck, 2012) men en högre svarsfrekvens hade varit önskvärd då populationen var liten. Bortfallet kan bero på den korta tiden för datainsamling (2 veckor) samt att båda avdelningarna har en hög arbetsbelastning, många sjuksköterskor kan ha känt att de ej haft tid att svara på enkäten. Risken för ”response bias” bedöms vara högre vid en svarsfrekvens under 65%. Med svarsfrekvensen för denna studie (60%) finns således risken att de som valt att inte svara på enkäten är av andra åsikter än de som svarat (Polit & Beck, 2012).

Det är svårt att dra några slutsatser från resultaten av de Mann Whitney U-tester som utförts på grund av lågt antal deltagare. Risken för typ 1-fel ökar på grund av att författaren

(36)

36

Författaren utför studien bland annat på sin egen arbetsplats. Detta kan medföra att kollegor känner sig tvingade att delta i studien. Författaren valde att ej numrera enkäterna i förväg, detta för att deltagarna ej skulle uppleva att det gick att spåra vad varje enskild individ hade svarat. Förhoppningen med detta var att minska bortfallet. Att genomföra studien bland kollegor medför även en risk för att deltagarna känner till författarens åsikter i vissa frågor och därför försöker svara enligt dessa.

Problemet med svarsbortfall gällde framför allt sista frågan. Pilotstudien visade att denna fråga var svår att förstå och författaren lade därför till en förklarande text om hur deltagarna skulle besvara frågan. Trots detta verkade deltagarna haft problem med att besvara frågan. Författaren borde ha förtydligat att deltagarna endast fick använda varje siffra en gång inom respektive kolumn (arbetsuppgifter de hinner med samt arbetsuppgifter de inte hinner med). Till följd av dessa problem har frågan varit svår att analysera och dra några slutsatser av. Hur deltagarna har svarat beror troligtvis inte bara på hur länge de har arbetat som

sjuksköterskor, utan kan även bero på personbundna faktorer samt var de har arbetat tidigare. Det kan eventuellt vara så att en sjuksköterska som tidigare arbetat inom kommunen har andra synsätt på vården än en sjuksköterska som tidigare arbetat på en akutmottagning. Det är även sannolikt att utbildningsnivå påverkar sättet att reflektera över sina arbetsuppgifter.

På Akademiska sjukhuset infördes TUB (Tidig Upptäckt och Behandling) samtidigt som denna studie ägde rum, detta riskerar att ha påverkat resultatet eftersom utbildningen uppmärksammar problemet med att avvikande vitalparametrar inte tas på allvar. En av avdelningarna har nyligen genomgått utbildning medan den andra ej har gjort det. Inga jämförelser har gjorts mellan avdelningarna så inga slutsatser kan därför dras om detta har haft någon påverkan på resultatet.

(37)

37

anonyma. Med enkäter föreligger även en risk för ”acquiescence response set” med deltagare som tenderar att hålla med om påståenden oavsett innehåll, detta gäller framför allt frågorna kring den psykosociala arbetstillfredsställelsen (Polit & Beck, 2012).

Framtida forskning

Med tanke på att studien innehåller självrapporterade data vore det relevant att genom en observationsstudie undersöka hur sjuksköterskor prioriterar mellan sina arbetsuppgifter. En studie i större skala skulle kunna bidra till utvärdering av TUB-projektet på Akademiska sjukhuset.

Klinisk implementering

Resultatet i studien ger en viss insikt i vilka delar av arbetsmiljön som behöver förbättras. Att uppmärksamma dessa frågor och arbeta aktivt med att förbättra arbetsmiljön kan eventuellt öppna för utveckling av nya arbetssätt och vara ett steg i att minska personalomsättningen. Resultatet i studien kan även, på de aktuella avdelningarna, komma att användas för diskussion angående hur sjuksköterskorna bör prioritera sina arbetsuppgifter och på så vis minska risken för att patienter utsätts för fara. Detta kan, bland annat, ske med hjälp av

utbildning i MEWS. Trots att det fanns få signifikanta skillnader beroende på yrkeserfarenhet, tror författaren att Benners teori går att använda i kliniken för att öka förståelsen för

nyutexaminerade sjuksköterskor och som ett hjälpmedel i kompetensutveckling på arbetsplatsen, till exempel vid utvecklingssamtal och som underlag för lönekriterier.

Slutsats

References

Related documents

Till hans sånger och dramer, till hvarje hans ord lyssnade icke endast hela hans folk, utan hela världen, och ända upp i de eländas stadsdel i Stockholm

Sedan den qvällen var det slut mellan hans nya flamma och honom och i sina tankar höjde han igen Sigrid Walborg på en piedestal och dyrkade henne dubbelt

Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra

[r]

Av de tio siffrorna kan vi bilda hur många tal som

*) Man skall kanske mot valet af detta ämne för vår skizz invända att Paludan Muller är tillräckligt känd och läst i Sverige, för att göra både skizzen och de

Byla doplněna ochrana odpojením při překročení maximálních unikajících proudů na primární straně (230 V) VN transformátoru. Unikající proud nad 10 mA na primární

It is shown that the morphology of the activated sludge flocs correlates significantly with the settling properties of the sludge, as expressed by traditional settling