Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Livets start i säkra händer
Att förlösa med dockor istället för med barn är inte som på riktigt. Ändå är det en bra övning för tjejerna som studerar på barnmorskeutbildningen i Maputo.
De vet redan efter den praktik de haft att mycket kan hända i verkligheten.
Varför vill man bli barnmorska i ett land där det uppskattas att var hundrade gravida kvinna och vart tionde barn dör i samband med förlossningen?
– Precis därför, svarar de blivande barnmorskorna Albertina Zandamela, Claudia Govene och Salmomé Baptista. Vi vill göra nytta och hjälpa till.
Det finns idag 2 300 barnmorskor i Moçambique men behovet är så
mycket större. Dessutom är många av dem dåligt, eller inte alls, utbildade för yrket. Atália da Cruz, chef för utbildningen och även ordförande i den nationella barnmorskeföreningen, menar att den oroväckande statistiken har flera orsaker. Fattigdomen på landsbygden spelar stor roll, många kvinnor har helt enkelt inte råd att resa de ofta långa avstånden för att få sjukhusvård.
– Den allmänna kunskapen om graviditet är dessutom låg och kvinnor tar sig till hälsoposter alldeles för sent ifall de har problem. Många föredrar dessutom att gå till curandeiros (traditionella läkare) framför att söka professionell vård. Komplikationer under förlossning är därför vanligt.
Det finns olika långa kurser och det är utbildningens längd som
bestämmer lönen efter examen. Fördelen med den kortare varianten på två och ett halvt år är att man inte behöver ha slutfört gymnasiet för att bli antagen. Men sen finns det ingen genväg till den högre lönenivån.
Oavsett hur många år en barnmorska har i yrket så måste hon återvända till studierna om hon vill klättra på lönestegen.
Viktigt att undvika smitta
Då det beräknas att var sjunde moçambikier lever med hiv/aids är det troligt att många gravida kvinnor, och även barnmorskor, bär på viruset.
Säkerhet är därför viktig för båda parter under förlossning. Men det är inte så lätt. En förlossning är en smetig historia med mycket kroppsvätskor.
– Vi gör grupparbeten i klassen där eleverna ställs inför olika situationer där kvinnan som ska föda är hiv-positiv. Uppgiften för eleverna är att diskutera fram hur en barnmorska undviker kontakt med blod men ändå klarar arbetet bra och effektivt, säger Atália da Cruz.
Enligt lag kan ingen tvingas att hiv-testas. Men för att förhindra att viruset överförs till barnet så måste man veta och läkaren frågar därför först om
kvinnan vill ta en test. Hur än svaret blir tas sedan blodprov. Resultatet hemlighålls ifall kvinnan inte ville göra hiv-test och vid positivt resultat meddelar läkaren endast att allt inte står rätt till samt ordinerar en viss medicin åt den gravida.
Praktik på avdelning
Sex månaders praktik ingår på sjukhusets förlossningsavdelning som ligger vägg i vägg med skolan. Trots att det var skrämmande i början att vara med om riktiga förlossningar vänjer man sig fort, menar tjejerna.
– Min första dag på praktiken förlöste jag en kvinna av en slump.
Jourhavande barnmorska var upptagen med en annan patient när barnet började trycka på. I stort sett tog jag bara emot. Först blev jag rädd eftersom den lilla flickan var alldeles tyst men som tur var började hon skrika just när barnmorskan kom tillbaka. Då fick jag skäll för att jag gjort allt på egen hand utan övervakning, säger Salmomè Baptista.
Värre gick det för Albertina Zandamela som fick en total blackout när hon skulle förlösa. Allting hon lärt som rinnande vatten på lektionerna var spårlöst försvunnet.
– Läraren stod bredvid och sa dra, dra och jag svarade jag drar, jag drar men inget hände. Då brast det för mig och jag kunde inte fortsätta.
Läraren tog över och allt gick bra med barnet, säger hon.
Det var extra pinsamt eftersom hela klassen var åskådare vid just det tillfället. Men Albertina gav inte upp och den andra förlossningen gick bra.
Nu känner hon inte alls av nervositeten som vid första tillfället.
Ingen pappanärvaro
Enligt de tre kurskamraterna är det ofta kaos i salen när förlossning pågår, men de inte tänker på det förrän efteråt när allt är klart. Kvinnan som föder skriker skymford för full hals, ofta riktat mot pappan till barnet, som av integritetsskäl aldrig är närvarande vid födseln eftersom det oftast är flera gravida kvinnor i salen.
Det är viktigt, berättar Claudia Govene, att barnmorskan förklarar vikten av att kvinnan hjälper till vid förlossningen. Hon får inte skrika sig trött eftersom krafterna behövs när hon ska krysta.
– Det händer att kvinnorna klämmer ihop benen eftersom de tror att smärtan försvinner ifall de slutar föda. Då måste man säga till på skarpen att det är upp till henne om barnet ska födas friskt, säger Claudia.
Direkt efteråt hålls barnet upp framför mamman så hon kan se om det är en flicka eller pojke. Annars kan det hända, säger Claudia, att mamman beskyller personalen för att bytt ut hennes son mot en flicka. Det är alltid på det hållet och aldrig vice versa. Av samma orsak måste barnmorskorna också genast visa upp ifall barnet var dött vid födseln. Det händer tyvärr ofta och de tre studenterna har alla varit med om det.
– Man vänjer sig aldrig vid det. Efteråt blir det en tung stämning på hela avdelningen, säger Albertina.
Tungt med dödsfall
Allra första gången de upplevde detta var faktiskt innan praktiken då läraren tog med hela klassen för att studera en förlossning på riktigt. Det blev en chock för alla, inte minst för läraren som själv förlöste. Å andra
sidan, menar Salmomé, var det nyttigt för dem att inse hur verkligheten är för en barnmorska i Moçambique.
Albertina Zandamela var en gång med om att hon själv med säkerhet hörde hjärtslag med stetoskopet. Men när barnet kom ut var det dött, och hade varit så en längre tid. Barnmorskan skällde för att Albertina slarvat med stetoskopet och hon skällde i sin tur på den gravida som sade sig känt sparkar i magen. Mitt i uppståndelsen stack det ut ett huvud till ur kvinnan. Det förklarade både hjärtslagen och sparkarna. Den andra tvillingen var en fullt frisk pojke.
Än jobbigare tycker tjejerna det är när mamman avlider under
förlossningen, vilket heller inte är ovanligt. Fattiga människor har ofta sämre allmänhälsa och kombinationen av sjukdom och undernäring är farlig under graviditet.
Albertina tvingades bevittna hur hennes egen kusin dog i barnsäng på sjukhuset. Hon var egentligen inte utvald som barnmorska åt kusinen men familjen tyckte att det var bättre att en släkting fanns på plats. Själva förlossningen gick bra och barnet var fullt friskt, men kort därpå insjuknade kusinen och dog bara några minuter efteråt.
– Det var svårt att förklara för hennes familj efteråt. Eftersom jag var där kunde de inte förstå varför det gick fel. Det kändes oerhört tungt.
Det är vanligt med komplikationer på sjukhus som har både hjälpmedel och utbildad personal men situationen är betydligt värre på landsbygden.
Samma jobb som mamma
Salmomé Baptistas mamma är traditionell barnmorska på landsbygden i Manica och Salmomé var med om sin första förlossning när hon var bara sex år. Sedan hon började utbildningen har mor och dotter ständiga diskussioner om hur förlossningar egentligen ska till.
– Mamma har ingen som helst utbildning men ändå tror hon sig veta allt, suckar Salmomé, fast å andra sidan så har hon förlöst i över tjugo år.
Den största skillnaden mellan sjukhusfödslar och traditionella är hygienen, anser Salmomé. Många nyfödda barn dör i onödan av infektioner de fått på grund av att hygienen inte uppmärksammats tillräckligt.
Enligt Salmomé är det alls inte bara på grund av fattigdom eller bristande kunskap som kvinnor väljer att föda hos hennes mamma istället för på sjukhus. Den personliga kontakten är viktig och många kvinnor föredrar hjälp från någon de känner.
Trots de häftiga diskussionerna vet Salmomé att mamma är stolt över henne.
– Hon brukar skryta inför grannarna och kalla mig ”min dotter doutora”.
Johan Sävström, Maputo
