INSTITUTIONEN FÖR SOCIALT ARBETE
”Nästan hela Hammarkullen är på försörjningsstöd”
En kvalitativ studie om upplevelsen av stigmatisering bland ungdomar mellan 18- 21 år som lever i familjer med försörjningsstöd
SQ4562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp
Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits Kandidatnivå
Termin HT 15
Författare: Legan, Karolina och Rrmoku, Aferdita Handledare: Törnquist, Anders
Abstract
Titel: ”Nästan hela Hammarkullen är på försörjningsstöd”: en kvalitativ studie om ungdomars upplevelse av försörjningsstöd
Författare: Legan, Karolina & Rrmoku, Aferdita
Nyckelord: Ungdomar, försörjningsstöd, stigmatisering, välfärd och identitet
Syftet med vår studie var att undersöka hur ungdomar mellan 18-21 år upplever försörjningsstöd. Hur deras uppväxt var beroende på det och hur situationen ser ut nu, om hur det har bidragit till utanförskap och stigmatisering. Vi har använt oss av kvalitativa metoder och genomförde sex semi-strukturerade intervjuer med ungdomar på Mixgården i Hammarkullen samt tre stycken semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare på socialtjänsten i Hjällbo. För att analysera vårt empiriska material använde vi oss av meningskoncentrering och analyserade det utifrån teorierna om välfärd enligt Titmuss, identitet samt Goffmans teorier om stigmatisering och stämpling. Resultatet av vår uppsats visar på att ungdomarna hade generellt en negativ bild av försörjningsstöd. De upplevde även att det ledde till utanförskap och stigmatisering. Ungdomarna berättar även om att dålig ekonomi var vanligt under uppväxten. Socialsekreterarna bekräftade att försörjningsstödet kunde leda till stigmatisering och utanförskap.
Förord
Vi vill tacka alla som har hjälpt oss med den här uppsatsen, framförallt alla informanter. Tack till alla underbara ungdomarna från Mixgården, stort tack även till personalen på fritidsgården i Hammarkullen. Vi vill även tacka socialsekreterarna på socialtjänsten i Hjällbo som var behjälpliga med information om försörjningsstöd och deltog i intervjuerna. Och slutligen ett muchas gracias till vår handledare Anders Törnquist.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 6
1.2 Uppsatsens tema i relation till ämnesområdet socialt arbete ... 6
2 Bakgrund ... 7
2.1 Området Hammarkullen i stadsdelen Angered ... 7
2.2 Utanförskap och förorter ... 9
3 Kunskapsläge ... 10
3.1 Arbetslinje och bidragslinje ... 10
3.2 Försörjningsstöd ... 13
3.3 Barnfattigdomen i Sverige ... 14
4 Teorier ... 15
4.1 Välfärd ... 15
4.2 Identitet ... 18
4.3 Teorier om stämpling och stigmatisering ... 18
5 Metod ... 21
5.1 Datainsamlingsmetod ... 21
5.2 Litteratursökning ... 21
5.3 Avgränsning och urval ... 22
5.4 Intervjuernas genomförande ... 23
5.5 Bearbetning och analys ... 24
5.6 Etiska överväganden ... 25
5.7 Uppsatsens reliabilitet och validitet ... 27
5.8 Arbetsfördelning ... 28
6 Resultat och analys ... 28
6.1 Området och utanförskap ... 28
6.2 Arbetslinje – Bidragslinje ... 32
6.3 Försörjningsstöd ... 36
6.3.1 Försörjningsstöd under uppväxten ... 37
6.3.2 Försörjningsstödet: nu och framtiden ... 39
7 Slutsats och avslutande diskussion ... 41
7.1 Studiens begränsningar ... 44
Referenslista ... 46
Bilaga 1 ... 48
Bilaga 2 ... 49
1 Inledning
Angered är en av de största förorterna i Sverige som präglas av låg inkomstnivå bland invånarna och där många under en längre tid har varit beroende av försörjningsstöd. Bland dessa finns det många barnfamiljer med barn i olika åldrar. Minst hälften av befolkningen i detta område är utrikesfödda (Ungdomsstyrelsen, 2008). Området har också en yngre befolkning än många andra områden. Utanförskapsområden har oftast en ung befolkning. Bland den yngre befolkningen är arbetslösheten hög i områden med social utsatthet vilket bland annat kan förklaras av utbildningssituationen och av att deras föräldrar själva saknar eller har saknat arbete under en längre period. Unga i dessa områden saknar sociala nätverk som kan bidra till högre chans för arbete än unga från andra stadsdelar (ibid). Ungefär en fjärdedel av allt stöd som betalas ut av Göteborgs stad går till stadsdelen Angered (Göteborgs stad, 2014).
Synen på ekonomiskt bistånd har förändrats sedan början av 1980-talet. Tidigare var försörjningsstödet en social rättighet medan därefter präglas av skyldigheter och arbetsmoral, där motivationen och arbetsviljan hos individen står i centrum.
Dessa förändringar av synen på individen har även inneburit att bedömningarna om individen är värdig försörjningsstöd eller inte har blivit mer selektiva.
Förändringen leder till kategorisering och stigmatisering av de individer som eventuellt skulle vara berättigade till försörjningsstöd. Den nya aktiveringspolitiken återspeglar den gamla synen på fattigvården som rådde under 1800-talet där diskursen kring fattigvården framförallt handlade om värdig och ovärdig fattig. Då förväntades de fattiga att prestera och visa en hög arbetsmoral för att få bistånd (Milton, 2006).
Vi arbetar båda i Angered vid sidan om studierna. En av oss arbetar på ekonomiskt bistånd på socialtjänsten i Hjällbo. Att möta klienter på ekonomiskt bistånd har förändrat bilden av människor som lever på försörjningsstöd. Många av klienter är barnfamiljer som lever på knappa förhållanden och har det tufft.
Dessa barn och ungdomar drabbas av föräldrarnas svåra ekonomiska situation och har ofta inte samma uppväxtvillkor som andra barn från familjer med föräldrar som arbetar. Den andra av oss arbetar på Mixgården som är en fritidsgård i
Hammarkullen. På den arbetsplatsen har vi kunnat skapa goda relationer till ungdomar som har fått oss att förstå att ungdomarna drabbas mycket av familjens ekonomiska situation. Även områdets generella situation avseende ekonomi och utanförskap påverkar ungdomarna. På våra arbetsplatser har vi kunnat se en svår vardag för många där den tuffa ekonomiska situationen har påverkat både ungdomarna och deras familjer på ett negativt sätt. Efter dessa observationer tyckte vi det kan vara ett intressant ämne att fördjupa sig i. Vi valde att studera hur ungdomar upplever försörjningsstöd och stigmat kring det då deras familjer länge har levt på försörjningsstöd.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med vår studie är att undersöka hur ungdomar mellan 18-21 år i Angered upplever hur det var och är att leva i en familj med långvarigt försörjningsstöd.
Hur upplever ungdomarna utanförskapet i förorten och hur upplever de stigmat och stämplingen av försörjningsstöd? Vidare är syftet även att undersöka socialsekreterarnas syn av familjer med barn och unga som lever på långvarigt försörjningsstöd. För att kunna genomföra denna studie kommer vi intervjua ungdomar och socialsekreterare i Angered samt analysera empirin med hjälp av teorier gällande välfärd, identitet, stämpling samt stigma.
Vi har använt oss av följande frågeställningar:
• Hur är ungdomarnas upplevelse av försörjningsstöd under uppväxten och hur upplever de det nu?
• Hur upplever ungdomarna att försörjningsstödet bidrar till ett utanförskap?
• Hur upplever ungdomar att försörjningsstöd bidrar till stigma och stämpling?
• Hur beskriver socialsekreterarna familjernas och ungdomarnas situation av långvarigt försörjningsstöd?
1.2 Uppsatsens tema i relation till ämnesområdet socialt arbete
Det är viktigt att vi som framtida socionomer har i beaktning att de individer vi kommer att arbeta med är människor med identiteter och personer med olika kön,
klass, etnicitet, ålder och socioekonomisk bakgrund. Att ha ett intersektionellt perspektiv och inte kategorisera våra klienter utan betrakta de som värdefulla människor och bemöta dem med respekt är av största vikt. Skapandet av relationer med klienter är avgörande för att kunna hjälpa individer. Ses de som avvikare kan det bidra till att deras identitet skapas utifrån det. Det är även viktigt att som socialarbetare ha förståelse för klienters livssituation, hur det är att leva på försörjningsstöd, hur knappa resurser kan bidra till stigmatisering och utanförskap. Vidare är det väsentligt att förstå att det finns en maktrelation när det gäller vårt arbete med klienter och att kontrollen vi utför på våra klienter kan medföra till misstro gentemot myndigheter och att det kan verka kränkande mot ens personliga integritet.
2 Bakgrund
I den här delen kommer vi att beskriva området Hammarkullen i stadsdelen Angered. Det här området ett av Sveriges miljonprojekt och en förort till Göteborg. Vi kommer även skriva generellt om förorter och utanförskapet som kan yttra sig i dessa områden, detta för att få en större förståelse av ungdomarnas liv och för att få kunskap om området som de bor i.
2.1 Området Hammarkullen i stadsdelen Angered
Enligt Stadsledningskontoret (2015) är befolkningsmängden i Angered cirka 50629. Av dem är det cirka 59 % i arbetarålder. Det är också ett av de mest invandrartäta områden i Sverige. Andelen invånare med utländskbakgrund år 2014 var 72 %. Bara 27 % av invånarna har eftergymnasial utbildning medan det generellt sett är 51 % i Göteborg. I Angered är 14 % av invånarna arbetslösa jämfört med endast 7 % i hela Göteborg år 2014 (Göteborgs stad statistik, 2015).
Hammarkullen är det näst största delområdet i Angered (Törnquist, 2001). Där bor det cirka 8146 invånare (Göteborgs stad statistik, 2015). Cirka 84 % av befolkningen har utländsk bakgrund i Hammarkullen. Arbetslösheten i Hammarkullen är 16 % och 17 % av ungdomarna är utan arbete. Medelinkomsten i Hammarkullen är lägst av alla andra områden i Angered, 146 000 kr medan i
Göteborg är medelinkomsten 276 000 kr (Göteborgs stad statistik, 2015). Trots att det finns mängder av statistik om Angered så lyser forskning om hur livet där ser ut med sin frånvaro (Sernhede, 2002). I Angered och Östra Göteborg är andelen långtidsberoende, det vill säga längre än tio månader av försörjningsstöd högre än andelen korttidsberoende. I denna grupp finns det många barnfamiljer med barn i olika åldrar. Hälften av stadens totala utbetalning till försörjningsstöd går till dessa två områden. År 2013 levde 30 % i Hammarkullen på försörjningsstöd, vilket är högst andel i hela Angered (Göteborgs stad, 2015).
Området Angered utvecklades under 1960-talet där tanken var att expandera Göteborg (Sernhede, 2002). Idealet var att Angered inte skulle vara en tom plats utanför Göteborg, utan en fullt fungerande stadsdel med industri, kultur, sjukvård och så vidare. Lägenhetsstandarden och kommunikationen till Göteborgs stad skulle vara optimal. Hammarkullen är ett av de bostadsområden som byggdes i Sverige under miljonprogrammens period (ibid). Det är även ett av de 4-5 miljonprogramsområden som har präglat Sverige. Andra liknande områden är till exempel Rosengård, Tensta med mera. (Törnquist, 2001). Hammarkullen är ett område som kan vara väldigt dubbelt med utanförskap och segregation samtidigt som det finns en stark gemenskap, spontanitet och känsla för området bland de boende (Sernhede, 2002). Under 1970-talet stod många lägenheter i Hammarkullen tomma då det var problematiskt att hitta hyresgäster till en början.
Därefter kom hyresgäster i form av arbetskraft från andra delar av Sverige samt flera nordiska länder. Stadsdelen fick snabbt ett dåligt rykte på grund av många sociala problem såsom missbruk eller störande hyresgäster. I området fanns en hög andel invandrarfamiljer, familjer med låg inkomst samt ensamstående föräldrar (ibid). Som område urskiljer sig Hammarkullen från andra områden med en stark identitet, både inifrån och utifrån (Törnquist, 2011).
Enligt FN-konventionen artikel nr 23 (Regeringskansliet, 2006) är det en mänsklig rättighet att arbeta. Alla har vi rätt till möjligheten för att kunna försörja oss själva. Trots detta är det många i Göteborgs stad som saknar arbete, och framförallt i förorterna Bergsjön och Angered där mindre än hälften av den arbetsföra befolkningen arbetar. I Bergsjön är det 45 % av de arbetsföra medborgarna som arbetar och 49 % av de i södra Angered, medan hela 91 % av
individerna i Torslanda arbetar (Göteborgs stad, Social resursförvaltning, 2014).
Stadsledningskontoret gjorde en kvartalsmätning i Göteborg oktober år 2014 där det kunde konstateras att Angered är den stadsdel med högst andelen långtidsberoende av försörjningsstöd. Bidragstiden för invånarna i Angered ökar kontinuerligt. Av de invånare som länge har levt på försörjningsstöd är det få som lämnar det då möjligheten till egenförsörjning är relativt liten. Idag är det fler i Angered som är långtidsberoende av försörjningsstöd än de som endast mottar bidrag en kortare tid. Situationen i Angered ser mycket annorlunda ut i jämförelse med de nio andra stadsdelarna. Inte bara att volymerna är större bland den andelen som bedöms friska och arbetsföra av de i långvarigt beroende av försörjningsstöd utan även för att Angered står för ungefär 25 % av hela stadens försörjningsstödskostnader (ibid).
2.2 Utanförskap och förorter
Det finns olika tolkningar av begreppet utanförskap (Fahlgren, 2009). En av tolkningar rör socialt och ekonomiskt utanförskap. Det kan också handla om personer som är utanför gemenskapen, exempelvis arbetsplats, skolan, fritidsgård eller segregerad boende. De personer som alltid har levt på socialt bidrag och aldrig jobbat i Sverige hamnar oftast i utanförskap (Arnstberg, 2008). Invandrare som får försörjningsstöd har sedan 1990-talet blivit ett förortsproblem. Det blev allt vanligare att de nyanlända i Sverige flyttar in hos sina släktingar som bor i förorter, så kallad ebo, vilket betyder “eget boende”. I praktiken har detta projektet misslyckats då nyanlända invandrare brukar hamna i de fattiga och invandrartäta förorter där arbetslösheten och försörjningsstödsberoende är stort.
Detta bidrar till att integrationen med det nya samhället försvåras. Det kan, å ena sida vara tryggare för de nyanlända invandrare att bo med sina släktingar men, å andra sidan kan det samtidigt försvåra för barnen att integrera sig i samhället och ärva föräldrarnas liv i utanförskap. Det är alltmer vanligt att andragenerationsinvandrare hamnar i utanförskap. Dessa ungdomar riskerar att hamna i den kriminella världen. De ungdomar som lyckas bra brukar flytta från förorter (ibid).
3 Kunskapsläge
Vi har försökt att hitta tidigare forskning inom samma ämne, det vill säga om barn och ungdomars upplevelser av att föräldrar lever på försörjningsstöd. Vi noterade snabbt att det finns en kunskapslucka i ämnet. Mestadels av forskningen riktar in sig på barn och unga som lever i familjer med mer komplexa problem, exempelvis att föräldrar mottar försörjningsstöd samt har ett missbruk. Vi ansåg att denna forskning inte var relevant till vårt syfte, och vi valde istället att läsa och skriva om hur politiken inom arbetsmarknaden har påverkat försörjningsstödet och därmed familjerna och deras barn. Vi har framförallt valt att rikta in oss på arbetslinje, bidragslinje och försörjningsstöd samt barnfattigdomen i Sverige.
3.1 Arbetslinje och bidragslinje
Sedan 1940-talet har den svenska aktiveringspolitiken verkat enligt den gamla traditionens arbetsmarknadspolitik den så kallade arbetslinjen. Arbetslinjen växte fram ur fattigvården, betoningen av tvång till att arbeta ändrades till rätten till arbete. Det bidrog till att arbetslösheten gick ifrån att vara ett individuellt problem till ett problem på en högre nivå, det vill säga att det blev ett samhälleligt
problem. Denna sortens politik var framgångsrik i Sverige fram till 1990-talet då Sverige hamnade i ekonomisk kris och arbetslösheten ökade drastiskt. En
förändring var nödvändig och två olika politiska linjer växte fram. En linje för de integrerade och en för de segregerade eller så kallade insiders och outsiders på arbetsmarknaden. Den gamla och traditionella arbetsmarknadspolitiken i Sverige lever kvar men riktar sig främst till de som redan är inne i arbetsmarknaden, den är statlig och rättighetsbaserad. Den nya sortens politik för de så kallade outsiders riktar sig mot specifika målgrupper, den är baserad lokalt och har en mer
tvingande karaktär samtidigt som den har en negativ klang och individuell selektion (Hedblom, 2004). Under 1990-talet etablerades även
utvecklingsgarantin som hade som ideal att inga medborgare under 25 år skulle vara arbetslösa mer än 100 dagar. De unga vuxna som levde på försörjningsstöd förväntades att delta i olika praktiker som skulle höja deras kompetensnivå. Om bidragstagare skulle tacka nej utan särskilda anledningar till att delta i dessa projekt skulle dennes ersättning avslås eller reduceras (Junestav, 2007).
Rätten till försörjningsstöd och ekonomiskt bistånd står beskrivet i socialtjänstlagen som under senare år har genomgått en del förändringar framförallt gällande synen på individens rättigheter och skyldigheter. Under år 1998 förändrades lagen så att aktivitetskravet för bidragstagaren förstärktes.
Individens skyldigheter gällande självförsörjning ökade och individen var nu tvungen att stå till arbetsmarknadens förfogande. Kommunens yttersta ansvar för de arbetssökande hamnade nu i bakgrunden. Dessa skyldigheter innebar för individen att om de blev erbjudna aktivitetsåtgärder eller utbildningar kunde hen inte tacka nej. År 2001 förstärktes aktivitetskravet ytterligare i socialtjänstlagen genom att det fick en bestämd form och formulering (Hedblom, 2004).
Salonen et.al (2008) beskriver i sin artikel “The flight from universalism” om förändringar inom det svenska välfärdssystemet och skiften från universalism till selektivism. Den ekonomiska krisen under 1990-talet påverkade och förändrade det universella ideal som präglades välfärdssystemet tidigare. Författarna beskriver hur de universella principerna stegvis ersattes med selektiva principer i många grundläggande socialförsäkringar och på arbetsmarknaden. Selektiva drag kan man se på att allt färre individer kvalificeras till de sociala försäkringar som finns i Sverige. De individer som är etablerade arbetslösa, alltså de som befinner sig i systemet hänvisas till olika nationella arbetsmarknadsprogram och sociala försäkringar såsom A-kassa. Men den grupp individer som saknar tillhörigheten till sociala försäkringar, exempelvis oetablerade arbetslösa eller oetablerade invandrare. Dessa individer hänvisas framförallt till kommunernas försörjningsstöd som är behovsprövande samt till olika arbetsmarknadsinsatser.
I sin avhandling “ Det sociala medborgarskapets skugga” skriver Johansson (2001) om en utveckling av selektivismen. Författaren menar på att denna utveckling ledde till att betoningen lades på skyldigheter snarare än rättigheter hos socialbidragstagare och är följden av socialtjänstens djupgående behovsprövning och kontroller. Även Junestav (2007) menar i sin avhandling “Arbetslinjer i svensk socialpolitisk debatt och lagstiftning 1930-2001” att det skedde ett regimskifte inom svensk social och arbetsmarknadspolitik, där fokus har ändrats från medborgerliga rättigheter till individuella skyldigheter.
De arbetsmarknadsinsatser som organiseras inom kommunens selektiva bidragssystem kommer, enligt Hollertz (2005) att komplimentera och få residuella drag. Det betyder att de individer som är försörjningstagare kommer definieras därefter snarare än en medborgare med behov av hjälp och stöd. Dessa insatser kommer enligt Hollertz (2005) ha sämre kvalité då de inriktas mot individer med väldigt små ekonomiska resurser. De verksamheter som riktar sig mot de fattiga individer kommer förknippas med fattigdom vilket kommer leda till att individen stigmatiseras trots att insatserna är för att hjälpa dessa utsatta individer.
Den nya arbetslinjen präglades av föreställningar om individens ansvar. Att leva på försörjningsstöd skulle vara en sista utväg och betydde att alla andra möjligheter var redan uttömda och byggdes på individuell behovsprövning (Junestav, 2007). Resultaten av reformer som genomfördes under 1990-talet blev att många medborgare blev utförsäkrade då de saknade en fast anknytning till arbetsmarknaden. Det resulterade i att kommunernas socialbidrag blev överbelastade. Inom forskningsområde kallas det för “övervältningseffekt” och handlar om medborgarnas övergång från socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringar till försörjningsstöd, det vill säga att kostnaderna flyttade från staten till kommunerna. Anledning till det var att nivåerna sänktes samt hårdare villkor infördes.
Regeringens förklaring till fattigdom och sociala problem var att det orsakades av orättvisor på arbetsmarknaden och i samhället. Arbetsträning, kompetenshöjande insatser istället för försörjningsstöd var olika förslag som kommunerna skulle erbjuda till utsatta individer. Samtidigt sattes press på de arbetslösa som sökte försörjningsstöd, de hade skyldigheter gentemot samhället och var tvungna att ta det arbete som erbjöds. De individer som hade arbetsförmåga var tvungna att söka arbete aktivt och delta i aktiviteter för arbetslösa. Detta ledde till ändringar i socialtjänstlagen som skulle harmonisera den med nya arbetsmarknadspolitiska reformer (Junestav, 2007). Den nya lagen innebar att individer fortfarande hade eget ansvar till egenförsörjning samt skyldigheter att aktivt söka arbete och delta i arbetsmarknadspolitiska insatser.
En annan stor förändring i politiken skedde år 2006 då Alliansen (Nya Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna) tog över makten.
Arbetslinjen förändrades och därmed även bidragslinjen (Landguiden, 2015).
Alliansen gick i val med löften om att det skulle löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Det skulle Alliansen uppnå genom så kallade jobbskatteavdrag vilket innebar skattelättnader på löneinkomster samt att Alliansen skärpte reglerna för sjukförsäkringssystemet och förtidspensionen. Alliansen avskaffade även förmögenhetsskatten och fastighetsskatten blev istället en kommunal avgift som medförde kraftig lättnad för medelklassen. Vidare höjdes avgifterna till A-kassa och alla ersättningar sänktes. Resultaten av denna politik blev att mängder av redan utsatta människor hamnade utanför systemet och blev så kallade utförsäkrade. För att klara sig var enda utvägen för dessa individer att ta sig till socialkontoren och ansöka om försörjningsstöd. I och med denna förändrade politik fanns inte längre den svenska välfärdsmodellen som tidigare utan den blev förändrad, den nya politiken i landet gynnade de rikare i samhället och missgynnade resten av befolkningen (ibid).
3.2 Försörjningsstöd
Vidare står det i Socialtjänstlagen (Socialtjänstlagen, 2001:453) att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt, rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning genom försörjningsstödet och för sin livsföring i övrigt. Villkoren anges i 4 kap 1§ 1 stycket där det står att den som själv inte klarar att försörja sig eller kan få sin försörjning på annat sätt har rätt till att få försörjningsstöd. Kommunen har två uppdrag gentemot varje individ som får försörjningsstöd. Det första är att försöka hjälpa individen att bli självförsörjande, det vill säga hjälp till självhjälp. Det andra uppdraget handlar om att under tiden få hjälp med sin försörjning genom ekonomiskt bistånd.
Regeringen fastställer årligen en riksnorm som gäller för alla kommuner.
Riksnormen innebär en miniminivå för det ekonomiska biståndet för försörjning (Göteborgs stad, 2015). Det ekonomiska biståndet är tänkt att fungera som ett skyddsnät för individer som har tillfälliga ekonomiska problem. Individen har i första hand eget ansvar för att reda upp sin situation och hushålla kring sin ekonomi. Är individen i fråga arbetslös så kräver socialtjänsten att denne ska vara
aktivt arbetssökande och delta i olika arbetsmarknadsprojekt eller program för arbetslösa. Om individen skulle bli sjuk krävs ett aktuellt sjukintyg och att hen deltar i sjukvårdens och kommunens planerade rehabiliteringsåtgärder (Göteborgs stad, 2015). När det gäller makar eller sambo förhållanden är de försörjningsskyldiga gentemot varandra. Det innebär att hushållet gemensamt ansöker om försörjningsstöd och att båda ansvarar för ekonomin (ibid).
Riksnormen, det vill säga det som är lika för hela landet utifrån försörjningsstödet och vad som täcks av det är: livsmedel, kläder/skor, lek/fritid, hälsa/hygien, förbrukningsvaror, Tele/TV-avgift och dagstidningar. Vidare finns ekonomiskt bistånd för andra skäliga kostnader som prövas särskilt i varje ärende. Sådana kostnader kan vara för boende, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor, läkarvård/medicin/tandvård samt A-kasse- och fackavgift. Utöver detta kan socialsekreteraren pröva om individen kan få bistånd för exempelvis möbler, flyttkostnader, telefoninstallation, spädbarnsutrustning, omfattande tandvård eller begravning (ibid).
Socialstyrelsen har sedan år 2011 kunnat konstatera att andelen biståndsmottagare som får ekonomisk hjälp under en längre period (10–12 månader per år) har ökat i hela Sverige. År 2011 utgjorde dessa 31,7 procent av alla mottagare av bistånd medan år 2014 var det 36,7 procent. Under 2013 kan man se att 411 000 personer fick ekonomiskt bistånd därav var 140 000 barn berörda. De vanligaste orsakerna till behovet av ekonomiskt stöd var arbetslöshet, sjukdom eller att man är ensamstående förälder (Socialstyrelsen, 2015).
3.3 Barnfattigdomen i Sverige
Rädda barnen definierar barnfattigdom utifrån två olika mått (Rädda barnen, 2014). Det ena definieras utifrån barn i familjer med låg inkomststandard och det andra utifrån barn som lever i familjer med försörjningsstöd. Inkomstskillnader har kontinuerligt ökat mellan de rikaste och fattigaste barnfamiljerna i Sverige, framförallt sedan 1990-talets början. De rikaste familjerna har haft en massiv utveckling i inkomster sedan mitten av 1990-talet medan familjerna från de lägre inkomstskikten inte har haft samma inkomstutveckling (ibid).
Barnfattigdomen varierar mycket i både olika län men även olika kommuner. Den lägsta barnfattigdomsnivån år 2012 mättes i Halland, där 6,8 % inkluderades i barnfattigdom medan Skåne på 16,8 % var högst i landet (Rädda barnen, 2014).
Barnfattigdomen är som störst i de större kommunerna i landet. Kommunen med högst barnfattigdom mellan åren 2011 och 2012 är Malmö trots en minskning från 31,9 % till 31,7 %. Göteborg ligger lägre än Malmö i barnfattigdomen. Trots det visar det sig att mellan åren 2011 och 2012 cirka 17 % av barnen beräknas leva i fattigdom i Göteborg (ibid). I flera storstäder har man valt att slå samman mindre homogena stadsdelar till större enheter. Det har lett till mindre precision och svårare avgränsningar även i de lokala perspektiven då större områden innehåller större variation i inkomstfördelning. I Göteborg har man år 2011 gjort en ny indelning som minskade antalet stadsdelar från 21 till 10 stycken. Denna
indelning har även inneburit en större andel barn i varje stadsdel. I Göteborg har det medfört en fördubbling av antalet barn per stadsdel, i genomsnitt från knappt 5000 till cirka 10 000. I Göteborg har barnfattigdomen ökat något i två stadsdelar (Östra Göteborg och Norra Hisingen) med 0,9 respektive 0,5 procentenheter. I Angered har barnfattigdomen minskat med cirka 0,8 procentenheter under år 2012 (ibid).
4 Teorier
I den här delen kommer vi att beskriva de teorier vi valt för att analysera vår empiri. Vi har först valt att beskriva Titmuss teori om välfärd då försörjningsstödet är en del av den svenska välfärden samt en stor del av socialpolitiken. Vidare har vi även valt att presentera identitet som en teori, för att få en djupare inblick i ungdomarnas upplevelser av försörjningsstödet och dess påverkan på dem.
Slutligen kommer vi att skriva om Goffmans teorier om stämpling och stigma som kommer att hjälpa oss att förstå hur utanförskapet kan uppstå, upprätthållas samt upplevas.
4.1 Välfärd
Titmuss (Johansson, 2001) ansåg att sociala rättigheter i första hand kunde och skulle konkretiseras genom universella socialpolitiska system, det vill säga
systemlösningar som omfattade alla, som gav alla lika förmåner samt behandlade alla lika och med respekt för deras personliga integritet. Han ansåg att sociala rättigheter var närmast ett administrativt problem. Detta är viktigt på grund av att när Titmuss hävdade att sociala rättigheter var en fråga om systemkonstruktioner fångade han i ett viktigt drag i den moderna välfärdsstaten. Med det ger han oss redskap för att kunna analysera försörjningsstöd ur ett välfärdsteoretiskt
perspektiv och relatera systemet till det socialmedborgarskapets universella ideal (Johansson, 2001).
Titmuss argumenterade för att välfärdsstaten skulle konstruera sina socialpolitiska system efter universella principer och att staten skulle ta allt ansvar för all
socialpolitik (Johansson, 2001). Det är bara då som medborgarna skulle tillförsäkras ekonomisk trygghet och välfärd oberoende prestationer på
marknaden. Med det konstaterade han att individuella problem som arbetslöshet och fattigdom berodde på strukturella och samhälleliga processer som
urbanisering, det vill säga problem på makro nivå. De ekonomiska
försörjningsstöden och annat skulle vara en kompensation gentemot individen för vad samhället själv har orsakat. Vidare talade Titmuss om att endast i universell socialpolitik kunde alla medborgare behandlas lika oavsett ekonomi och hudfärg.
Det är enbart då alla har rätt till samma sociala service, utan att betraktas och känna sig som en börda för samhället (ibid).
De svenska socialförsäkringssystemen har utformats efter principer som gör att de kan anta drag av en social rättighet. Även i Sverige har det funnits privata
försäkringsformer men den svenska välfärdsstaten alltid haft ett starkt inflytande över socialförsäkringssystemen. Det övergripande syftet har varit att säkerställa att alla medborgare får samma ekonomiska ersättningar samt samma form av hjälp, det har exempelvis bidragit till en statlig försäkringskassa.
Sammanfattningsvis kan det svenska socialförsäkringssystemet beskrivas som något som präglats av många universella ambitioner, det vill säga att alla medborgare skall omfattas och ingen skall skiljas ut eller identifieras som behövande (Johansson, 2001).
Problemet gällande de svenska socialförsäkringssystemen som är av betydelse för välfärden är att det inte finns någon garanti till de sociala förmånerna i den
svenska välfärdsstaten. Trots att socialförsäkringssystemet i Sverige har
universella ambitioner kan man se att den svenska välfärdsvarianten avviker från idealet. Vårt system är framförallt byggt på tidigare inkomst och arbetsprestation och gäller både tillträde till systemen och efterföljande ersättning. Undantaget är de generella bidragen som, till exempel barnbidrag. Denna problematik har beskrivits som ”the dual welfare”, det vill säga att välfärdsstaten garanterar medborgaren omfattande sociala förmåner om hen själv inte kan vara
självförsörjande. Men dessa kan endast fås efter en tid av arbete, det vill säga att medborgaren själv måste tjäna in de sociala förmånerna innan hen får utnyttja dem (Johansson, 2001).
För att det svenska systemet ska fungera oproblematiskt behöver arbetsmarknaden och välfärdssystemet vara i samklang. Arbetslösheten ska vara låg och
sysselsättningsgraden hög. Det är endast då alla medborgare kan kvalificeras till socialförsäkringsförmånerna och systemet kan bli mer universellt. Om staten genomför neddragningar i socialförsäkringssystemen, det vill säga i välfärden samtidigt som arbetslösheten stiger och sysselsättningen sjunker, exkluderas medborgare från socialförsäkringssystemen. Då kan de istället bli hänvisade till andra lösningar exempelvis försörjningsstöd. Detta innebär att den fulla
sysselsättningen i landet har en central funktion i det svenska välfärdssystemet (Johansson, 2001). Detta innebär även att arbetslinjen eller medborgarnas sysselsättning inte bara är grundläggande för försörjningsstödet utan även för socialförsäkringsförmånerna. Försörjningsstödets funktion är att
komplettera ekonomiskt i de situationer där medborgaren inte får täckning av det generella socialförsäkringssystemet. Det generella socialförsäkringssystemet är byggt för alla medborgare medan försörjningsstödet har en mer selektiv karaktär och inriktar sig till få och de behövande. Myndigheternas rätt till att genomföra kontroller och tester för att bedöma den enskildes rätt till förmånerna kan leda till en ökad känsla av selektivism (ibid).
4.2 Identitet
Förmågan att individen har den inre känslan av att vara densamma hör till de grund identitetsegenskaper (Frisén & Hwang, 2006). Att individernas
livsförhållande och relationer är föränderliga, en upplevelse av en stabil identitet betyder att man själv är densamma och att man har en känsla av kontinuitet trots att man befinner sig i olika roller och sammanhang. Känslan av kontinuiteten som är betydelsefull för individens existens skapas både medvetet och omedvetet. De viktigaste frågor som är centrala för utvecklingen av den psykosociala identiteten under tonårsperioden avser frågor kring framtidens sysselsättning, att utveckla normer och värderingar som fungerar som man förhåller sig till (ibid).
Hammarén och Johansson (2009) nämner att ett av perspektiv som man kan använda för att förstå begreppet identitet är identitet som social roll och process.
Det här begreppet används inom socialpsykologin för att kunna förklara positioner i samhället, det vill säga att social identitet ger individer plats i samhället.
Begreppet “roll” jämställs med begreppet identitet och har sitt ursprung från Goffmans symboliska interaktionism (Hammarén & Johansson, 2009). Den symboliska interaktionismen likställer socialt samspel med en teaterscen där individer jämställs med skådespelare som spelar sin roll. Alla individer har olika roller och det är även möjligt att en individ kan ha flera roller. Individer kan även gå ur rollen eller byta den till en annan. Rollen är samtidigt socialt tvingande, det vill säga att så fort individen spelar sin roll så finns det ramar för vad individen kan och inte kan göra. När individer går in i roller så fastställs även deras
identiteter. Varje roll har sitt specifika manus som individer måste utgå ifrån och för att vara trovärdiga måste de anpassa sig till rollens manus. På detta sätt
begränsas deras handlingsutrymme (ibid). Goffman använder begreppet fasad som definierar individen och när individer har en fasad mot den yttre världen så skapas individens sociala position.
4.3 Teorier om stämpling och stigmatisering
I alla sociala sammanhang och grupper finns det regler som bör följas, antingen är de formellt antagna såsom lagar men kan också vara outtalade regler, det vill säga
informella överenskommelser. Den som bryter mot dessa regler och handlar på ett annat sätt ses som en avvikare eller utanförstående (Becker, 2006). Det är viktigt att inte glömma att det inte bara finns avvikande handlingar. Spectrat är långt mellan det konforma beteendet, det vill säga det beteendet som följer regler och uppfattas som sådant av sin omgivning, samt det rent avvikande beteendet som bryter mot reglerna och att omgivningen har uppfattat det (ibid). Det första steget i en avvikarkarriär som det också kallas brukar ofta vara avsiktlig, individen i fråga ville göra det han gjorde och handlingen brukar ofta ses som motiverande. Även om syftet inte var fullt medvetet fanns det en drivkraft bakom. Det finns även de handlingar som är oavsiktliga och kan enkelt förklaras med att individen som begår dem är okunnig om att en regel finns (ibid).
Begreppet stigmatisering kommer ursprungligen från termen stigma, som har sitt ursprung ifrån Grekland. I då tidens Grekland ristades eller skars “stigma” in i människors kroppar som ansågs ovärdiga eller ovanliga. Syftet var att visa att de var annorlunda eller att deras moral var sämre än normen (Engdahl & Larsson, 2006). Det kunde vara individer som hade pesten, var slavar eller brottslingar.
Faran med att stigmatisera någon är att man inte ser till någon annan egenskap eller handling hos individen. Individen ses endast som sin sämre egenskap (ibid).
När en individ som är ny för oss befinner sig i vår närvaro, kan det framgå att hen besitter någon egenskap som gör hen olik de övriga personer som tillhör den kategori där hen inplacerats någon mindre önskvärd egenskap. På så vis reduceras hen i vårt medvetande från en fullständig och vanlig människa till en kastmärkt, en utstött människa. Att stämplas på det sättet innebär stigmatisering, i synnerhet då den vanhedrade effekten är omfattande; stundom kallas det också oförmåga, oduglighet, handikapp (Goffman, 2011). Att stigmatiseras i samhället menar Goffman kan leda till två olika saker. Det första är att individens uppfattning om sig själv kan förändras och senare kan leda till socialisolering. Den andra
konsekvensen av stigmatisering och den avvikarroll som individen får menar Goffman kan leda till exempelvis arbetslöshet och försämrad möjlighet till att faktiskt få ett arbete. Utifrån dessa två konsekvenser kan även individen börja se sig som en avvikare och en ond cirkel har skapats (ibid). De avvikande
handlingarna och beteendet som Goffman talar om är uppdelade i tre typer. Den första avvikelsen som leder till stigmatisering enligt Goffman är missbildningar på
kroppen exempelvis synliga funktionshinder. Den andra typen är sådant som rör vår personlighet, till exempel missbruk och den tredje typen av avvikelse är bristen på pålitlighet. I sådana fall litar samhället inte på individen i fråga.
Avvikaren kan i dessa sammanhang exempelvis vara kriminell eller arbetslös och därmed betraktas ovärdig i andras ögon (Goffman, 2011). Goffman menar även att avvikare har som tradition att dra sig till varandra och bilda grupper eller
subkulturer. Deras gemensamma egenskaper bidrar till en känsla av tillhörighet och sammanhang. Deltagande i dessa grupper betyder inte automatiskt att stigmatiseringen och upplevelsen att själv vara avvikare försvinner ifrån andra sociala sammanhang eller grupper (ibid). För att en individ eller ett fenomen ska kunna avstigmatiseras krävs att samhället runt omkring förändras. Ett bra exempel på det kan vara narkotikabruk som är starkt stigmatiserat i Sverige, men om till exempel marijuana legaliseras skulle det bidra till en avstigmatisering då det inte längre är ett brott mot en lag. Det innebär också att de som har möjlighet till att beskriva eller påverka det som uppfattas som avvikande eller inte har en form av makt, makten till att stämpla andra (Engdahl & Larsson, 2006).
“De andra” eller den andra gruppen, de som inte är vi, tillhör en främmande kultur (Sernhede, 2002). Att vara vit, svensk, blond och arbeta är en norm som “de andra” mäts mot. Begreppet “de andra” används för att förstå andra kulturer som inte liknar den västeuropeiska kulturen. Den västeuropeiska kulturen framstår som upplyst och medveten, medan de andra framställs som irrationella. Författaren menar på att det är deras villkor i det svenska samhället som är anledning till deras problem (ibid). I mötet med “de andra” som inte liknar majoriteten tillskrivs de egenskaper och det skapas vissa aspekter av vår egen identitet. Under de senaste åren har dessa aspekter blivit en avgörande faktor för individernas möjligheter och delaktighet i det svenska samhället. Sernhede (2002) menar på att denna utveckling har bidragit till att “de andra” förknippas med utanförskap.
Lalander och Johansson (2007) skriver att alla “vi” eller alla grupper behöver ett
“de”, det vill säga en motpol. En motpol som inte är som de, och som de inte vill vara som. Dessa, enligt författarna byggs inte av sig själva utan det är vi som skapar dem i sociala sammanhang. Exempelvis skapar individerna i arbetet ett
“de” som är arbetslösa med egenskaper som de själva inte vill besitta. Vidare talar
Goffman (2011) om att det är “vi” som skapar stigman åt “de”.
5 Metod
Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie för att undersöka våra
frågeställningar. Vi anser att en kvalitativ analys av studien passade bättre då vi la tonvikten på ungdomarnas beskrivning av sammanhanget, deras upplevelser och deras berättelser (Bryman, 2011). Vi ville få ungdomarnas perspektiv och förstå deras resonemang, vi valde därför att intervjua ungdomar men även
socialsekreterare för att få ett bredare perspektiv. Enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) är intervjuer en metod för att få kunskaper om sociala relationer och social miljö. Genom att intervjua personer från olika subkulturer eller stadsdelar kan man öka sin förståelse om de förhållanden som är specifika till det område man är intresserad av. Intervjuer är ett sätt att komma närmare samhället och se olika aspekter av det. Denna metod gör det möjligt att uppleva fenomen på riktigt istället för att läsa om det i böcker (ibid).
5.1 Datainsamlingsmetod
Vi har använt oss av semi-strukturerade intervjuer. Vi valde denna metod för att deltagaren kan svara på ett mer fritt och utförligt sätt samt att vi fick möjlighet till att ställa följdfrågor (Bryman, 2011). Denna metod gjorde det möjligt för oss att vara mer flexibla i våra frågor och på så vis bidrog det till en mer naturlig diskussion som också gav mer fördjupade svar. Vi ställde öppna frågor för att undvika ja och nej svar samt att vi ställde icke-ledande frågor som bidrog till mer uppriktiga svar och deltagaren kunde själv bestämma vilken information denne ville delge oss (ibid).
5.2 Litteratursökning
Vi har använt oss av Göteborgs Universitets sökmotor GUNDA för att kunna hitta relevant litteratur till vår studie. Vi använde oss av sökorden: ungdomar, förort, utanförskap, arbetslinje och försörjningsstöd. Vi har även använt oss av Göteborgs stads egna statistik gällande Angered, befolkningen, försörjningsstöd och arbete.
Göteborgs stad har även flera rapporter på deras hemsida www.goteborg.se avseende försörjningsstöd och hur Göteborgs stad arbetar med det förebyggande.
Socialtjänsten bidrog med en informationsbroschyr om försörjningsstödet som de delar ut till sina klienter. Rädda barnens rapport om barnfattigdom finns på deras hemsida och även där fick vi en del information om barns situation vars föräldrar lever på försörjningsstöd. Vi har valt att även skriva om Hammarkullen samt Angered på grund av att de ungdomarna vi har intervjuat bor i Hammarkullen och är uppvuxna där, samt att socialsekreterarna arbetar i Angered.
5.3Avgränsning och urval
Vi har använt oss av målinriktat urval (Bryman, 2011). Den här typen av urval innebär att man försöker skapa ett slags sammanhang mellan studiens syfte och urval. I denna typ väljer forskaren intervjupersoner som kan vara relevanta till forskningsfrågorna. De ungdomar som vi valde att intervjua var relevanta till vår studie eftersom de tillhörde den målgruppen vi ville fokusera på.
Utifrån vårt syfte och frågeställning valde vi att intervjua ungdomar eller unga vuxna i åldrarna 18 - 21 år. Vi valde detta åldersspann för att ungdomarna i den här åldern kan delta utan föräldrarnas samtycke men även för vi tror att de är mognare än yngre ungdomar. Vi anser de kunna reflektera mer kring sin barndom och uppväxtvillkoren. Vi ville utifrån syftet få en förståelse om hur det var att växa upp med försörjningsstöd och vad det bidrog till. Yngre ungdomar som befinner sig i den situationen nu kan ha svårt att tala om det och svårt att se sina föräldrar som icke-arbetare och bidragstagare. Många yngre kan också ha svårt att förstå vad försörjningsstöd faktiskt är och varför man kan vara berättigad det. Vi har även förståelse kring att ämnet kan vara känsligt att tala om och där anser vi att äldre ungdomar kan ha lättare att hantera diskussioner kring föräldrars brist på arbete och situationen familjen hamnar i. Vi har inte valt deltagande ungdomar utifrån kön eller etnicitet utan endast beaktat ålder och om deras föräldrar har haft långvarigt försörjningsstöd eller inte. Alla ungdomar befann sig på Mixgården, fritidsgården i Hammarkullen vid intervju tillfället och personalen tipsade oss om vilka som levt på långvarigt försörjningsstöd.
Vi skickade en förfrågan till alla socialsekreterare på ekonomiskt bistånd i Angered via mail. Där vi frågade om de ville delta i studien. Fyra
socialsekreterare mailade tillbaka om att de var intresserade av att delta, men endast tre deltog då en blev sjuk. Vi tog kontakt med de tre socialsekreterarna och bokade in tid för intervjuer. Villkoret för deltagande var att de skulle arbeta på ekonomiskt bistånd inom socialtjänsten, antigen med vuxna och familjer eller med unga vuxna. Det var inte väsentligt hur länge de har arbetat på ekonomiskt
bistånd, då det har funnits ganska stor personalomsättning under den senaste tiden.
5.4 Intervjuernas genomförande
Vi skapade en intervjuguide (se bilaga 1 och 2) med frågor som vi tyckte var relevanta till studiens syfte. Vi har delat frågor i olika tema, såsom området, familjesituation, försörjningsstöd, utanförskap, arbetslinje och bidragslinje. Med hjälp av ovanstående teman ställde vi frågor till våra deltagare. Utifrån dessa intervjufrågor ville vi få ungdomarnas perspektiv på utanförskap, hur de själva definierar detta begrepp och om försörjningsstöd bidrar till utanförskap och stigmatisering.
Vi valde att intervjua sex ungdomar i åldrar mellan 18 och 21 som brukar komma till Mixgården. Vi kontaktade personalen på Mixgården och informerade om studien. Vi fick efter detta samtal åka till Mixgården för att hålla intervjuerna med ungdomar där vi samtidigt fick tillgång till deras lokaler för att genomföra
intervjuerna. Vi höll våra intervjuer under två kvällar på Mixgården. Vi
intervjuade fyra av dessa ungdomar enskilt och två tillsammans, då de var ett par och önskade detta. Att de intervjuades i par skulle kunna vara problematiskt då de eventuellt inte skulle vilja tala om allt fritt framför någon de känner, dock
upplevde vi inte att så var fallet utan snarare att de hjälpte varandra komma ihåg och komplettera berättelser. Av dessa ungdomar var det fem killar och en tjej. Vi valde att vara i Mixgårdens lokaler då vi anser att Mixgården är en plats där ungdomarna känner sig trygga och bekväma. Vi ville vara i deras miljö där de har möjlighet att vara sig själva.
Varje intervju tog mellan 30 - 40 minuter. Vi valde att genomföra alla intervjuer tillsammans. Kvale och Brinkman (2014) nämner att författaren bör vara medveten om den ojämlika maktfördelningen mellan deltagare och de som intervjuer. Vi tänkte att, i och med en av oss redan har etablerat kontakt med ungdomar så skulle ungdomar inte känna sig obekväma. Vi hade i baktanke att denna tidigare relation även kunde ha en negativ påverkan på grund av att ungdomen kanske känner skam då detta kan upplevas som ett känsligt ämne att tala om. Vi upplevde dock inte att detta hade någon negativ påverkan, utan
ungdomarna talade fritt och berättade mycket. Vi hade även frågat dem om det går bra för dem att vi båda ställer frågor. Ingen av ungdomarna kände sig obekväm att vi två ställde frågor, snarare tvärtom att det blev bra och utförliga diskussioner kring teman vi valt.
Vi intervjuade även tre socialsekreterare. Även här valde vi att använda oss av en intervjuguide som stöd till intervjun. Varje intervju tog cirka 30-45 minuter och tog plats på socialkontoret i Hjällbo. Två av tre socialsekreterare arbetar på ekonomiskt bistånd 2, den tredje arbetar på ekonomiskt bistånd för unga vuxna.
Vi hade ett bortfall av deltagare till intervjuerna. Det var fyra socialsekreterare som anmälde sig till studien men en av dem blev sjuk och kunde därför inte delta.
De tre andra som anmälde sig kunde vi intervjua. Vad gäller ungdomarna fanns det inget bortfall då vi inte förbokat några intervjuer utan intervjuade de på plats när de var och besökte fritidsgården.
5.5 Bearbetning och analys
Vi valde att spela in alla intervjuer för att sedan kunna transkribera dem. Detta valde vi för att minska risken för egen tolkning under intervjun samt efter. Men även för att minska risken för att glömma det deltagarna har sagt samt för att ha en större möjlighet till att vara mer aktiv i diskussionen under intervjun utan att störas av att behöva skriva ner anteckningar. Vi transkriberade så ordagrant som möjligt för att få helheten av deltagarnas uttalande och att fånga de viktigaste teman som återkom under flera intervjuer. Vi har inte ändrat eller korrigerat grammatik i ungdomarnas berättelser då vi tyckte att exakta uttalanden
skulle bidra till att ungdomarnas röster hörs tydligare. Vid intervjuerna kodades alla ungdomar och socialsekreterare. De fick en siffra allteftersom de deltog exempelvis ungdom 1 eller socialsekreterare 2. Efter transkriberingen och under redovisning av resultatet fick alla deltagare fiktiva namn, för att säkerställa konfidentialiteten samt för att göra uppsatsen mer läsbar.
Vid analys av vårt material använde vi oss av meningskoncentrering (Kvale &
Brinkman, 2014) vilket innebär att man förkortar deltagarens intervjuer till kortare meningar. Först läste vi hela intervjuer som vi tidigare transkriberade för att sedan fånga de viktigaste meningar som fanns i texten. Efteråt skapade vi de teman som präglade intervjuerna, vi delade empirin i olika tema som vi uppfattade våra deltagare förmedlade oss. Kategorisering av empirin av deltagarnas berättelser hjälpte till att strukturera komplexiteten och omfattning av de intervjuer samt att det givit oss svar till våra frågeställningar.
5.6 Etiska överväganden
Forskningsetiken handlar om hur forskare behandlar deltagarna i studien och hur de värnar om deras integritet, synen på människovärdet och deltagarnas
självbestämmanderätt (Kalman & Lövgren, 2012). Det finns fyra olika krav enligt Forskningsetiska rådet som ska uppfyllas vid varje studie. Informationskravet som är en förutsättning för samtyckeskravet, konfidentialitet och nyttjandekravet. Vad gäller informationskravet innebär det att deltagarna får grundlig information om studien de eventuellt ska delta i, detta innan de beslutar om de vill delta eller inte.
Vi gav våra deltagare information genom att lämna ut ett informationsbrev till alla samt att alla deltagare fick muntlig information om studien innan intervjun
påbörjades (ibid). I informationen vi gav till deltagarna lade vi stor vikt på information gällande studien, metodiken, vad studien kommer att användas till och hur data kommer att förvaras. Framförallt la vi ner tid på att säkerställa att deltagarna visste att allt är konfidentiellt och att deltagarna inte kunde bli igenkända. Utifrån den här informationen kunde sedan deltagarna ge oss ett informerat samtycke. För att säkerställa att deltagarna förstått informationen fick de skriva på en samtyckesblankett till deltagande av studien. Det är viktigt att konfidentialitetskravet är uppfyllt och att sekretessen avseende deltagarna beaktas
för att värna om dem (Kalman & Lövgren, 2012). Vi var noggranna med att ingen förutom författarna hade tillgång till samtyckesblanketterna där individernas namn stod med.
Ljudinspelningarna hölls på våra privata telefoner och privata datorer som alla har lösenord. Inspelningarna var kodade med siffror exempelvis ungdom 1 eller socialsekreterare 2, precis som de utskrivna intervjuerna var kodade med samma koder kopplade till individerna. Resultatet och analysen av materialet är redovisat i de fiktiva namnen som deltagarna fick under transkriberingen. De är kopplade till individerna för att säkerställa sekretessen kring deltagarna. Vi var noggranna med att deltagarna fick god kunskap om konfidentialiteten i studien och att den kommer att hållas hela tiden, när studien är klar och uppsatsen godkänd så kommer alla inspelningar och nedskrivet material att raderas från våra telefoner och datorer. Allt för att deltagarna skulle känna sig säkra och för att vi ville skapa tillit till oss. Vid tillit till författaren kommer deltagaren att känna sig mer bekväm och intervjun/diskussionen blir mer öppen och djup (Kalman & Lövgren, 2012).
Vidare har vi beaktat framställningskravet i vår studie, det vill säga hur gruppen av deltagare framställs i studien. Vi är medvetna om att det är ett känsligt ämne som kan vara jobbigt för deltagarna. Studien är helt konfidentiell så ingen kommer att kunna utläsa vem som har svarat på vad, eller vem som deltagit i studien. Vi har även valt att redovisa resultatet på ett sådant sätt som är så neutralt som möjligt. Citaten skrivs ner såsom individerna har uttryckt sig och analysen av dem är utifrån de teorier vi valt. Beskrivningen och analysen är konstruerat på ett sådant sätt så att individerna inte kategoriseras, stämplas eller framställs som sämre.
Ämnet i vår studie kan vara känslosam för många och ibland även skambelagd, därför är det viktig för deltagarna att känna sig säkra med att ingen information kommer ut till obehöriga. Vidare diskuterade vi författare mellan varandra, med handledaren men även med våra deltagare kring nyttjandekravet. Det innebär att materialet som samlas in under studiens gång endast kommer att användas till forskningsändamålet (Kalman & Lövgren, 2012). Gällande deltagarna blir nyttjandet av materialet nära kopplat till sekretessen, de ska vara säkra på att vi inte använder materialet till att diskutera exempelvis deras ekonomi med andra
ungdomar eller med socialsekreterarna på socialtjänsten. Allt material är sekretessbelagt, kan inte kopplas till enskilda individer och kommer endast att användas till vår uppsats, vilket deltagarna är informerade om.
5.7 Uppsatsens reliabilitet och validitet
För att säkerställa kvalitén i vår studie har vi även sett till reliabiliteten och validiteten i den. I de olika formerna av reliabilitet, alltså den interna och externa talar man om huruvida en studie går att replikera, det vill säga upprepa på samma sätt (extern) och i den interna om författarna är överens om hur de ska tolka det de ser och hör (Bryman, 2011). Vår studie kan vara svår att göra om då antalet ungdomar och vi som individer kan uppfatta fenomen på olika sätt. Även om samma ungdomar hade intervjuats på samma sätt igen är det inte säkert att exakt samma svar hade fåtts. På detta sätt blir reliabiliteten låg i vår studie. Däremot var vi som författare väldigt samspelta under intervjuerna och tolkade vårt material på liknande sätt, vilket bidrar till hög reliabilitet. Vi har båda medverkat i hela
processen av studien. Båda deltog i insamling av teoretiskt material, i alla intervjuer samt att bägge författare var aktiva i analysen och resterande arbete i studien. Detta gemensamma arbete har bidragit till en gemensam tolkning i studien som minskar risken för felaktiga eller ensidiga tolkningar och där även minskar vi risken till missvisning av vårt undersökta område (ibid). Vi spelade in alla intervjuer och transkriberade dessa sedan ordagrant för att säkerställa
reliabiliteten i studien.
Validiteten handlar främst om att det som observeras, identifieras eller undersöks är det som författarna ansåg sig undersöka (Bryman, 2011). Den kan delas in i en intern och extern del. Där den interna beskriver huruvida teorierna
överensstämmer med våra intervjuer samt hur en långvarig närvaro och delaktighet ger författarna en större chans att säkerställa högre grad av
överenskommelsen mellan begrepp, teorier och intervjuer. Den externa validiteten handlar om ifall resultaten kan generaliseras eller inte och om den kan appliceras till andra sociala miljöer och situationer eller ej (ibid). I vår studie har vi innan intervjuerna läst mycket gällande välfärd, försörjningsstöd, ungdomsteorier och så vidare för att ha en bredare grundkunskap. Tidigare forskning och annan fakta
som vi läst på innan intervjuerna använde vi oss också av till att göra
intervjuguiden, detta för att säkerställa att teorin och materialet överensstämmer (Bryman, 2011). Efter intervjuerna och bearbetningen av materialet beslutade vi vilka begrepp och teorier som skulle verka bäst för förklaring och analys av materialet, vilket bidrar till en god validitet. Vidare är det svårt att generalisera vårt material både för att intervjuerna varit få samt att vi snarare varit ute efter kontextuell förståelse än generaliserbarhet (ibid). Generaliserbarheten i studien är svårt för oss att avgöra om ungdomarna och socialsekreterarna kan representera övriga, vare sig det är övriga i Hammarkullen, Angered, Sverige eller andra.
5.8 Arbetsfördelning
Vi har valt att skriva hela uppsatsen tillsammans då vi tyckte att det var lättare att byta idéer med varandra under skrivprocessen. Vi ansåg att genom att skriva tillsammans så skulle vi vara väldigt samspelta och kunde tolka materialet på ett liknande sätt och att språket i studien skulle vara jämlikt vilket bidrar till att uppsatsen skulle vara mer läsbart. Det enda moment som vi delat oss var när vi skulle kontakta respektive plats som intervjuerna hölls på. Detta på grund av tidigare relationer till arbetsplatser.
6 Resultat och analys
I den här delen redovisar vi vårt resultat som analyserats med hjälp av de teorier vi beskrivit tidigare. Vi kommer att presentera en del citat både från ungdomar och socialsekreterare för att tydliggöra och beskriva analysen av empirin. Vi har delat upp vårt empiriska material i tre olika teman samt underrubriker som uppkom efter att vi analyserat materialet med hjälp av meningskoncentrering.
Vidare har vi redovisat det utifrån ungdomarnas svar men med kommentarer från socialsekreterarna inom respektive tema.
6.1 Området och utanförskap
Det första temat utifrån vår intervjuguide och utifrån ungdomarnas svar var frågor kring området och utanförskapet. Hur området bidrar till ett utanförskap samt att
de direkt blir stigmatiserade utav det. Alla ungdomar berättade att de trivdes i Hammarkullen, men majoriteten av dem ville inte bo kvar här i framtiden då de ansåg att det var svårt att uppfostra barn i området. Främst på grund av
kriminaliteten och bristen på arbete. Majoriteten av ungdomarna talade kring osäkerheten på torget, det stora antalet familjer som levde på försörjningsstöd och hur det bidrog till en kriminalitetsökning både på grund av brist på pengar men även på grund av viljan till att ha det som andra det vill säga en stabilare ekonomi.
Alla ungdomarna nämnde den sociala gemenskapen i området som något positivt och en känsla av att alla känner alla. Ungdomarna definierar utanförskapet med att de inte tillhör det svenska samhället och att de inte har samma kläder och prylar som etniskt svenskar i samma ålder har. De nämner även att utanförskapet ofta visar sig i kontakt med olika instanser såsom socialtjänsten, skolan och
arbetsgivare. Citatet nedan beskriver och är ett exempel av hur flera av ungdomarna talade kring utanförskapet på grund av ekonomiska brister och upplevelsen av det.
Riyadh: “Man kan ha MVG i allting men när du ser din kompis stå där borta och tjäna småpengar så blir du bästa kompis med han för att få in de där
pengarna...Du pallar inte gå till gymnasiet, där du ser alla andra ha grejer så kommer du dit och har inte ens tjugo spänn i fickan, det är tufft. Det där kallas för utanförskap. När du kommer från förorten och har inte samma kläder som alla andra. Du har det tufft i ditt område”.
Vi tolkar Riyadhs citat som att han upplever sig som utanförskap i form av att han avviker från normen. Sernhede (2002) förklarar känslan av att vara avvikande ungdom som bor i förorten med att vara en andraklassens medborgare vilket leder till stigmatisering och väcker ett behov hos de unga om att försvara sin stadsdel, som är en del av deras identitet. Goffman (2011) menar att avvikare i samhället kommer efter en period att själva uppleva sig som avvikare och uppfatta stigmatiseringen som något verkligt. Det kan ha en negativ påverkan på ens identitet, framförallt på ungdomar som är i en fas där identitetsskapandet och identitetskris är något väldigt aktuellt. Detta kan påverka personligheten i grunden (Frisén & Hwang, 2006). Hammarén och Johansson (2009) hävdar att vi som individer har olika roller i olika sociala sammanhang, exempelvis när ungdomarna
är i Hammarkullen har de en roll, som kan ha ett specifikt beteende, klä sig och tala på ett sätt som passar den rollen. Men när de åker in till Göteborgs centrum så går de in i en annan roll som inte liknar det beteendet, klädstilen eller språket som de har i Hammarkullen, detta gör dem för att passa in i det nya sociala
sammanhanget. De här olika rollerna är en del av deras identitet.
Riyadh: “Jag har kompisar utanför som inte ens får komma till förorten för sina föräldrar. Jag tänker va fan är det för problem här? Men jag vet att det finns problem här, det går inte att förneka det. Vissa försöker skydda sitt område för att de älskar det, och säger här finns det inga problem. Men jag ser dem, det finns mycket...Jätte mycket. Allt från droger, till arbetslöshet, till försörjningsstöd. Alla sociala problem finns i varje förort... starkt (…)”.
Citatet ovan är en vidare beskrivning av känslan av utanförskapet som
ungdomarna upplever. Vår tolkning är att de talar om ”vi” i Hammarkullen och
”de” utanför. Flera av ungdomarna uttryckte att de inte känner sig som svenskar trots att de är födda och uppvuxna i Sverige. Ett exempel är citatet nedan som kommer från Samad.
Samad: “Jag tror att det är så... vissa ser oss inte som människor, helt ärligt. Jag har svenskt pass så jag räknas som svensk egentligen. Men vissa ser mig inte som en svensk. Jag har skägg, jag är brun, å du vet svart hår...man klassas som en invandrare då. Men utanförskap för mig är sådana som inte ser mig som svensk tex. utanförskap har vi inte i Hammarkullen, här är gemenskap, det är skillnad.
Men det är folk som inte har fattat det. De ser på mig och tror att alla är likadana. Det är samma sak när man kommer på en jobbintervju”.
Samad menar på att Hammarkullen är det området som han förknippar med trygghet och känslan av tillhörighet och gemenskap. Flertalet av ungdomarna har talat kring en stark socialgemenskap i området, trots upplevelsen av utanförskap.
Goffman (2011) talar om hur grupper skapar ett “vi och de” scenario. ”Vi” blir gruppen med de egenskaper som man vill besitta och ”de” blir ”de andra”, de som vi inte vill vara som. Även Lalander och Johansson (2007) skriver kring det här scenariot som något som skapar stigma i olika grupper. Frisén och Hwang (2006)
