”Du är vårt största problem just nu!”
En fenomenologisk studie om arbetsplatsmobbning i förskolan Nils Eriksson
Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen
Självständigt arbete i förskoledidaktik för masterexamen, 30.0 hp Barn- och ungdomsvetenskap
Masterprogrammet i förskoledidaktik (120 hp) Vårterminen 2020
Handledare: Ida Bertell Examinator: Arniika Kuusisto
English title: ”You Are Our Biggest Problem Right Now!”: A Phenomenological Study Regarding Workplace Bullying in Preschool
”Du är vårt största problem just nu!”
En fenomenologisk studie om arbetsplatsmobbning i förskolan
Nils Eriksson
Sammanfattning
Forskning om arbetsplatsmobbning utifrån svenska förskolesammanhang är knapphändig. Syftet med föreliggande studie är därför att beskriva och tolka tolv förskolepedagogers levda erfarenheter av detta fenomen. Med utgångspunkt i Edmund Husserls fenomenologiska ansats respektive interpretativ fenomenologisk analys (IPA) erhålls deras erfarenheter genom individuella semistrukturerade intervjuer. Resultaten visar på en sammantagen oförrättslivsvärld hos förskolepedagogerna. Inom ramen för denna livsvärld manifesteras arbetsplatsmobbning genom utfrysningar och osynliggörande, föraktfulla kommentarer och negativt skvaller. Mobbningen försämrar fysiskt och psykiskt välmående, arbetsprestationer, kollegiala samarbeten och pedagogiskt arbete med förskolebarn. Fenomenet beror enligt förskolepedagogerna på en generations- och utbildningsklyfta tillsammans med höga krav och ogynnsamma arbetsmiljöer. För att hantera mobbningen framhäver de relationsbyggande i personalgrupper. En slutsats som dras är att de tolv förskolepedagogerna upplever arbetsplatsmobbning som ett befintligt problem vilket på grund av en tystnadskultur sällan blir föremål för hantering utifrån deras erfarenheter. I relation till detta konkluderas att respondenterna inte upplever sig omfattas av demokrati-, likabehandlings- och värdegrundsarbete i samma utsträckning som förskolebarn.
Nyckelord
Arbetsplatsmobbning; förskolepedagoger; livsvärldserfarenheter; fenomenologi; IPA
Innehållsförteckning
Förord ... 1
Kapitel 1: Inledning ... 2
1.1 Bakgrund och definitioner ... 3
1.2 Problemformulering ... 5
1.3 Studiens kunskapsanspråk ... 7
Kapitel 2: Tidigare forskning ... 8
2.1 Forskningsöversikters klarlägganden av arbetsplatsmobbning ... 8
2.2 Fenomenologisk forskning om arbetsplatsmobbning ... 8
2.3 Forskning om arbetsplatsmobbning i förskolesammanhang ... 9
2.4 Några sammanfattande reflektioner ...12
Syfte och frågeställningar ... 12
Kapitel 3: Fenomenologisk teori ... 13
3.1 Den fenomenologiska forskningens kännetecken ...13
3.2 Den fenomenologiska filosofin enligt Edmund Husserl ...14
3.3 Centrala fenomenologiska begrepp ...15
3.3.1 Intentionalitet ...15
3.3.2 Livsvärld ...15
3.3.3 De två begreppens relationer till varandra ...16
3.4 Fenomenologins förtjänster för studien ...16
3.5 Fenomenologins begränsningar och bemötanden av dessa ...17
Kapitel 4: Metodologiskt ramverk ... 19
4.1 Forskningsdesign ...19
4.2 Semistrukturerad intervjumetodik ...20
4.2.1 Intervjumetodikens förtjänster för studien ...20
4.2.2 Intervjumetodikens begränsningar och bemötanden av dessa ...21
4.3 Urval, avgränsningar och presentation av respondenter ...22
4.4 Genomförande och forskarroll ...23
4.5 Bias, reflexivitet och tillämpning av fenomenologisk reduktion ...26
4.6 Databearbetning och analysmetod ...28
4.7 Forskningsetiska överväganden ...30
4.7.1 Delgivande och inhämtande av informerat samtycke ...31
4.7.2 Säkerställande av anonymitet och icke-spårbarhet ...32
4.7.3 Beaktande av konfidentialitet och skydd av rådata ...32
4.7.4 Några forskningsetiska problematiseringar ...32
4.8 Studiens kvalitet – reflektioner kring validitet och reliabilitet ...34
Kapitel 5: Resultat och analys ... 37
5.1 Hur arbetsplatsmobbningen beskrivs komma till uttryck ...37
5.1.1 Utfrysningar och osynliggörande ...37
5.1.2 Fällande av föraktfulla kommentarer ...39
5.1.3 Negativt skvaller ...40
5.2 Upplevelser av arbetsplatsmobbningens konsekvenser ...42
5.2.1 Försämringar av fysiskt och psykiskt välmående ...42
5.2.2 Försämringar av arbetsprestationer och kollegiala samarbeten ...42
5.2.3 Självuppsägningar och ovilja att vistas på vissa platser ...43
5.2.4 Ogynnsamma villkor rörande arbete med förskolebarn ...44
5.3 Arbetsplatsmobbningens orsaker ...45
5.3.1 En generations- och utbildningsklyfta ...45
5.3.2 Höga krav och ogynnsamma arbetsmiljöer ...47
5.3.3 Brist på tid till samtal om mobbningen ...48
5.4 Hanteringar av arbetsplatsmobbning ...48
5.4.1 Relationsbyggande i personalgrupper ...48
5.4.2 Rektorns ansvar och befogenheter ...49
5.4.3 Bryta rådande tystnadskulturer ...49
5.5 Sammanfattning och syntetisering av forskningsresultat ...50
Kapitel 6: Diskussion ... 52
6.1 Summering av studien och dess kunskapsanspråk ...52
6.2 Resultatens förhållande till den tidigare forskningen ...53
6.3 Förankring av resultaten i det befintliga kunskapsläget ...55
6.4 Resultatens betydelse för förskolepraktiken- och professionen ...56
6.5 Utvärdering av studiens bidrag till kunskapsutveckling ...57
6.6 Slutsatser ...57
6.7 Studiens begränsningar ...57
6.8 Förslag på vidare forskning ...58
Referenser... 59
Bilaga 1: Annonseringstext ... 64
Bilaga 2: Intervjuguide ... 65
Bilaga 3: Informationsblad med elektronisk samtyckesblankett ... 66
1
Förord
Ett halvårs planerande, läsande och skrivande av föreliggande masteruppsats är nu slutligen till ända.
Det har givetvis varit ett krävande men samtidigt så otroligt stimulerande och roligt arbete – det känsliga forskningsämnet till trots. Det är i sådana här tider som jag är särskilt tacksam över att ha fått arbeta och plugga på distans. Coronafarsotens herravälde över den mänskliga tillvaron har vänt upp och ned på det mesta. Likväl har jag kunnat sitta här hemma i min egen lilla bubbla och jobba relativt ostört. Trots den självständiga arbetsprocessen finns det många personer som varit till stor behjälplighet för mig under denna process. Jag vill först och främst rikta ett stort tack till alla mina tolv undersökningspersoner. Utan er medverkan hade den här studien aldrig sett dagens ljus. Jag vill också rikta tacksamhet till min handledare Ida Bertell. Tack för all din konstruktiva feedback och alla kloka idéer som förde detta arbete framåt. Jag skall passa på att tilläga att det har varit särskilt uppmuntrande att få se alla glada smileys som du ofta lade till i dina kommentarer i mina utkast. Vidare vill jag uttrycka tacksamhet till universitetslektor Adrian Thomasson. Tack för alla våra givande samtal och samarbeten som vi hade, såväl under som efter tiden då jag skrev min magisteruppsats. Sist men inte minst så vill jag tacka alla mina underbara studiekamrater som följt med mig under både det första och andra året på masterprogrammet! Tack för den familjära känslan som utvecklades oss emellan, samt för alla förträffliga umgängen (även om de till största del skett via Zoom). I er har jag sannerligen fått vänner för livet!
Det är med viss sorgsenhet som jag nu snart slutar som masterstudent i förskoledidaktik på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen. Jag är så otroligt stolt och tacksam över att få ha tillhört den allra första kullen studenter som fått gå detta fantastiska mastersprogram! För mig väntar nu dock nya spännande äventyr som doktorand i pedagogik med förskoleinriktning vid Mittuniversitet i Sundsvall.
Denna omständighet är ett bevis på att masterprogrammet i förskoledidaktik vid Stockholms universitet inte bara ger jobb och öppnar för nya karriärmöjligheter, utan även ingjuter framtidstro.
Nils Eriksson i maj 2020
2
Kapitel 1: Inledning
Svensk förskoleverksamhet innehar betydande styrkor vad gäller demokrati- och värdegrundsarbete.
Skolinspektionen (2018a, s. 6) har i en slutrapport granskat kvalitet och måluppfyllelse i förskolan. I den fastslås att förskolepersonal i Sverige är medvetna om sina viktiga roller som förebilder för barnen.
Vidare framgår det att: ”Miljöerna är ofta uppbyggda i syfte att skapa trygghet, locka till utforskande och att stimulera lärande.” (Skolinspektionen 2018a, s. 6). Liknande resultat framkommer i en annan granskning av Skolinspektionen (2018b, ss. 4, 5). I denna konstateras att förskolepersonal i Sverige främjar ett ändamålsenligt demokratiskt klimat och arbetssätt (ibid. s. 4). Det framhålls att: ”Personalen visar ofta stor omsorg om barnen, uppmuntrar ”goda” handlingar och synliggör normer och värden genom sitt eget förhållningssätt.” (Skolinspektionen 2018b, s. 5).
Emellertid indikerar undersökningar från såväl Arbetsmiljöverket som Försäkringskassan att förskoleverksamheter i viss utsträckning kan vara sammanlänkade med sjukskrivningar.
Arbetsmiljöverket (2018, ss. 23, 24, 25) framhäver att förskolläraryrket respektive barnskötaryrket innehar höga andelar arbetsbesvär- och frånvaro. Trötthet visade sig vara det vanligaste arbetsorsakade besväret som framkom i Arbetsmiljöverkets (2018, s. 12) rapport. Andra vanliga arbetsorsakade besvär bestod av för höga arbetsbelastningar och påfrestande arbetsställningar (ibid. s. 10). Liknande omständigheter konstateras av Försäkringskassan (2018, s. 33) som understryker att såväl barnskötare som förskollärare är förenade med höga sjukskrivningsrisker. Av dess socialförsäkringsrapport framgår att obekväma arbetsställningar och tunga lyft utgjorde en vanlig arbetsmiljöbelastning inom barnomsorgen (ibid. s. 6). Myndigheten betonar vidare att: ”Mobbning, hot, våld och trakasserier är särskilda händelser som markant ökar risken för sjukskrivning.” (Försäkringskassan 2018, s. 17). I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4, s. 11) betonas att det är arbetsgivarens ansvar att förhindra samt klargöra att mobbning på en arbetsplats inte accepteras.
Förekomster av arbetsplatsmobbning i förskolesammanhang (se exempelvis Svensson 2010, ss. 172, 173) kan kontrasteras mot den värdegrund som uttrycks i läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s. 6).
I värdegrunden framhålls att de förhållningssätt som råder inom en förskolemiljö får konsekvenser för hur barn uppfattar och tar till sig olika värderingar:
Förhållningssättet hos alla som verkar i förskolan, och deras sätt att agera och tala om något, påverkar barnens förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Därför är alla som verkar i förskolan viktiga som förebilder.
(Lpfö 18 2018, s. 6).
Förskolepersonalers roller som förebilder får sålunda stor betydelse. Detta i kraft av de förhållningssätt
som de tillämpar i förskolans verksamhet. Enligt Arbetsmiljöverket (2016, s. 59) kan en grogrund till
3
mobbning mellan vuxna på en arbetsplats utgöras av dåligt fungerande arbetsgrupper. Andra orsaker till arbetsplatsmobbning kan bestå av interpersonella konflikter och olika sätt att bedriva pedagogiskt arbete på inom skolsammanhang (se Shaw 2017, s. 62). Med särskild hänsyn till läroplanens (Lpfö 18 2018, s.
6) tonvikt vid förskolepersonals roller som föredömen förefaller det därför angeläget att närmare studera arbetsplatsmobbning. Det har exempelvis påvisats att detta fenomen kan försämra pedagogers etablerande av lärandeprocesser (se De Vos & Kirsten 2015, ss. 1, 5). Dessutom riskerar barn att i större utsträckning bli föremål för frustrationer av pedagoger som är utsatta för arbetsplatsmobbning (ibid. ss.
1, 5). Det blir således rimligt att antaga att fenomenet får betydelse i förhållande till förebildsideal. Detta också med hänsyn till djupare etiska standarder utifrån läroplanen i termer av dess betoningar av att som vuxen ta avstånd från sådant som strider mot dess värden (Lpfö 18 2018, s. 6).
Det bör understrykas att mobbning är ett komplext och känsligt forskningsämne (Cohen, Manion &
Morrison 2018, s. 230; Pheko 2018, s. 462). För att förstå fenomenet arbetsplatsmobbning inom ramen för en förskolekontext är det därför på sin plats med närmare konkretiseringar. I resten av kapitlet ämnar jag först ge en bakgrundsbeskrivning tillsammans med definitioner av arbetsplatsmobbning. Detta beträffande hur fenomenet ska förstås i föreliggande studie. Därefter redogör jag för problemformuleringen där jag för mer ingående argumentationer. Detta gällande varför arbetsplatsmobbning är angeläget att beforska och det inom ramen för en förskolekontext. För att precisera vad studien ämnar tillmötesgå för kunskapsbehov ger jag avslutningsvis en beskrivning dess kunskapsanspråk.
1.1 Bakgrund och definitioner
Arbetsplatsmobbning i generella termer började bli föremål för forskning under 1990-talet (Einarsen, Hoel, Zapf & Cooper 2011, s. 9). Vid denna period undersöktes fenomenet mestadels utifrån psykologiska perspektiv. Studium rörande vilka konsekvenser fenomenet kunde medbringa för enskilda individer och arbetsorganisationer utgjorde fokus. Med tiden ökade undersökningsintresset för arbetsplatsmobbning till att innefatta domäner som sociologi, medicin och juridik (ibid. s. 9). Det sociala och vetenskapliga intresset för arbetsplatsmobbning har accelererat under de senaste tre decennierna (Nielsen & Einarsen 2018, s. 71). Förståelserna för fenomenet är idag av globalt intresse (ibid. s. 71).
Enligt Einarsen et al. (2011, s. 8) har det snabbt växande forskningsintresset för arbetsplatsmobbning haft sin grund i ett starkt allmänt intresse utifrån främst medial och fackrelaterad uppmärksamhet.
Vissa forskare resonerar att mobbning i arbetslivet kan förstås som att en eller flera anställda utsätts för
olika former av ogynnsamma handlingar utifrån mobboffers perspektiv. Einarsen et al. (2011, ss. 22,
32) beskriver arbetsplatsmobbning i termer av trakasserier, förolämpningar, aggressioner och sociala
exkluderingar gentemot en arbetstagare. Det kan också handla om att försöka påverka vederbörandes
arbete på ett negativt sätt (ibid. s. 22). Zapf, Escartín, Einarsen, Hoel, och Vartia (2011, s. 75) hävdar
att: ”The phenomenon of bullying […] includes being exposed to persistent insults or offensive remarks,
4
persistent criticism, and personal or even physical abuse […].” Enligt Einarsen et al. (2011, s. 22) kan inte isolerade konflikthändelser räknas som mobbning eftersom dessa inte upprepas över tid. Emellertid kommer isolerade händelser att vara inkluderade i förståelsen för arbetsplatsmobbning inom ramen för föreliggande studie. Detta med hänsyn till att vissa av de levda erfarenheterna som respondenterna artikulerar utgörs av sådana händelser.
Arbetsmiljöverket använder beteckningen kränkande särbehandling för att beskriva mobbning i arbetslivet (se AFS 2015:4, ss. 6, 11; Arbetsmiljöverket 2016, s 56). I myndighetens föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö definieras kränkande särbehandling i termer av: ”Handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.” (AFS 2015:4, s. 6). I ett vägledningsunderlag till dessa föreskrifter konkretiserar och exemplifierar Arbetsmiljöverket vad kränkande särbehandling kan innebära samt medföra för konsekvenser:
Att kränka betyder att genom ord eller handling förnedra någon eller några. Särbehandling innebär att bli behandlad annorlunda än andra på ett obegripligt och orättvist sätt och att riskera att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap. Den här typen av händelser är känslomässigt påfrestande, obehagliga och olustiga eller ännu värre. I värsta fall kan det leda till allvarlig psykisk ohälsa.
Tydliga exempel på kränkande särbehandling är att inte bli hälsad på, bli kallad öknamn, att bli utfryst, att exkluderas från möten som man borde få vara med på, bli orättvist anklagad eller personligt uthängd eller att bli kallad för elaka saker inför andra.
(Arbetsmiljöverket 2016, s. 56).
Arbetsmiljöverkets (2016, s. 56) exemplifieringar antyder att fenomenet kan komma till uttryck på varierande sätt. Att bli orättvist anklagad eller personligt uthängd angränsar till en särskild form av arbetsplatsmobbning som kallas negativt skvaller (se exempelvis Pheko 2018, s. 449). Grosser, Lopez- Kidwell, Labianca och Ellwardt (2012, s. 53) definierar skvaller på en arbetsplats som ett värderande och bedömande prat. Detta mellan flera personer om en enskild individ som inte är närvarande när detta prat inträffar. Skvallret kan vara såväl positivt som negativt. Vid positivt skvaller upphöjs vederbörande individs anseende men tar skada när det är negativt (ibid. s. 53). Kieffer (2013, s. 102) konstaterar att en stor del av den mobbning som inträffar mellan vuxna i arbetslivet kommer till uttryck genom negativt skvaller. Det tillfogar skada för enskilda individers rykten och skapar misstro mellan människor (ibid.
s. 102). Liknande slutsatser dras av Pheko (2018, s. 449) som framhåller att negativt skvaller kan
användas som ett redskap för förtryck och social dominans på en arbetsplats. Arbetsplatsmobbningens
sammantagna beskaffenhet, komplexitet och konsekvenser för enskilda arbetstagare utmynnar i studiens
problemformulering.
5 1.2 Problemformulering
Arbetsplatsmobbning inom skolverksamheter överlag resulterar i varierande konsekvenser. I en rapport från den amerikanska lärarfackorganisationen National Education Association (Bradshaw & Figiel 2012, s. 28) fastslås att arbetsplatsmobbning mellan pedagoger generellt är ett utbrett problem världen över. Fenomenet påverkar inte bara pedagogerna själva utan även barn. Detta eftersom mobbningen resulterar i att pedagogerna blir: […] ”less prepared to do their jobs effectively.” (Bradshaw & Figiel 2012, s. 28). Det blir således rimligt att hålla för sannolikt att förskolepedagogers
1arbetsprestationer kan försämras till följd av fenomenet. Detta givet att arbetsplatsmobbning har mycket skadliga effekter för offrets hälsa och välmående (Hogh, Gemzøe Mikkelsen & Marie Hansen 2011, s. 121).
Ovan beskrivna problematik motiverar hur och varför föreliggande undersökning är av hög relevans för det förskoledidaktiska forskningsområdet. En aspekt av förskoledidaktik handlar enligt Pramling och Pramling Samuelsson (2011, s. 253) om intersubjektiva samtalsaktiviteter mellan förskolepedagoger och barn. En annan aspekt berör kommunikation och metakommunikation i förskolan (ibid. s. 253).
Ytterligare en aspekt rörande förskoledidaktik handlar om upprättandet av undervisnings- och lärandesituationer (ibid. s. 253). Som redogjorts kan arbetsplatsmobbning ha en destruktiv inverkan på välmående och arbetsprestationer (Bradshaw & Figiel 2012, s. 28; Einarsen et al. 2011, s. 4). Det blir således relevant att beakta hur faktorer som exempelvis undervisnings- och lärandesituationer barn och förskolepedagoger emellan berörs till följd av dessa konsekvenser. Bradshaw och Figiel (2012, s. 28) fastslår att barn påverkas negativt av mobbning mellan pedagoger. Givet denna omständighet blir det angeläget att uppmärksamma potentiellt försämrade lärandeförutsättningar för förskolebarn.
Utöver ovan redogjorda dilemman finns det ett övergripande forskningsbehov av arbetsplatsmobbning utifrån skolrelaterade sammanhang. Bradshaw och Figiel (2012, s. 2) framhäver att det behövs mer förståelser för vad pedagoger uttrycker när det gäller förhindrande av sådan mobbning. Shaw (2017, s.
26) påpekar att den forskning som berört arbetsplatsmobbning i skolrelaterade kontexter mestadels har varit kvantitativ. Hon argumenterar att: ”Further qualitative research is needed to gain a deeper understanding of horizontal workplace bullying in the educational industry.” (Shaw 2017, s. 26). Därtill har forskning mestadels fokuserat på mobbning mellan skolbarn snarare än mellan pedagoger (Bradshaw & Figiel 2012, ss. 4, 28).
2Forskning om arbetsplatsmobbning behövs också för att förstå individuella konsekvenser av fenomenet (Hogh, Gemzøe Mikkelsen & Marie Hansen 2011, s. 122).
Liknande resonemang förs av Pheko (2018, s. 462) som fastslår att arbetsplatsmobbning är angeläget att beforska givet dess konsekvenser och komplexitet:
1 I föreliggande studie har jag valt att tillämpa ordet förskolepedagoger som en samlingsbeteckning för såväl barnskötare som förskollärare.
2 Bradshaw och Figiel (2012, s. 4) tillägger också att det behövs mer forskning om pedagogers utsatthet för mobbning av elever. Detta utgör emellertid inte något fokus för föreliggande studie.
6
Research in this area is important because workplace bullying and mobbing is complex, and has many different faces, outcomes and dire consequences for victims, bystanders, employing organizations and even for perpetrators. Furthermore, given the consequences of bullying and mobbing in organizations it is critical for researchers and practitioners to use different theoretical lenses, research strategies and methodologies […]. Such approaches will be critical to inform both preventative and intervention strategies.
(Pheko 2018, s. 462).
Utöver att argumentera för att studier kan bidra till att motverka arbetsplatsmobbning framhåller Pheko (2018, s. 462) att forskning på området behöver göras utifrån olika teoretiska synsätt och metodologier.
Detta bestyrks av Nielsen och Einarsen (2018, s. 77). De betonar att forskare behöver integrera redan etablerade teorier samt utveckla nya teoretiska förklaringsmodeller för att beskriva fenomenet. Vidare framhåller de ett behov av studier som bidrar med förståelser för hur det inträffar samt påverkar offers hälsa och välmående (ibid. s. 78). Därutöver fastlår Nielsen och Einarsen (2018, s. 79) i likhet med Pheko (2018, s. 462) att forskning om fenomenet behövs för att kunna motverka det:
In order to develop robust and effective interventions there is consequently a need for further research on the nature, risk groups antecedents, and consequences of bullying through the use of advanced and sound methodological designs and a well-developed theoretical framework.
(Nielsen & Einarsen 2018, s. 79).
Att forskning framgent behöver ha ett större fokus vad gäller tillämpning av teoretiska grunder för att förstå arbetsplatsmobbning bestyrks av Rai och Agarwal (2016, s. 41). De argumenterar för att: ”Studies in future need to build on strong theoretical foundations when examining the bullying phenomena.” (Rai
& Agarwal 2016, s. 41). Vidare framhäver de att arbetsplatsmobbning överlag i stor utsträckning tidigare har studerats kvantitativt. I och med denna aspekt resonerar de att fenomenet behöver studeras utifrån mer tolkande angreppssätt: ”However, despite being a subjective phenomenon, it has been predominantly studied by using quantitative methodology. Given the subjective nature of bullying phenomenon, it should be studied using an interpretivist approach.” (Rai & Agarwal 2016, s. 43).
Problemformuleringen visar sammanfattningsvis att arbetsplatsmobbning i förskolesammanhang är
mycket angeläget att studera utifrån flertalet anledningar. Det finns rimliga skäl att antaga att fenomenet
har en betydande inverkan på förskolepedagogers hälsa och arbete. Detta samtidigt som det finns ett
kunskapsgap som behöver tillgodoses om problemområdet ifråga. Även mot bakgrund av att
arbetsförhållandena inom förskola och barnomsorg redan i viss utsträckning visat sig vara ansträngda
till följd av andra arbetsrelaterade besvär (se Arbetsmiljöverket 2018, ss. 10, 12; Försäkringskassan
2018, s. 6) blir det angeläget att studera arbetsplatsmobbning i en förskolekontext. Dessa angelägenheter
utmynnar i en beskrivning av studiens kunskapsanspråk.
7 1.3 Studiens kunskapsanspråk
Mot bakgrund av problemformuleringen ovan framlägger jag vissa kunskapsanspråk som jag har för avsikt att tillmötesgå. Som vissa forskare framhävt (se Rai & Agarwal 2016, s. 43; Shaw 2017, s. 26) har arbetsplatsmobbning till stor del studerats kvantitativt. Detta såväl inom ramen för en förskole- respektive skolkontext som generellt. Med utgångspunkt i dessa argument är min strävan att därför tillmötesgå detta artikulerade forskningsbehov med en kvalitativ intervjustudie. Givet behovet av ett tolkande angreppssätt (Rai & Agarwal 2016, s. 43) kommer jag att tillämpa interpretativ fenomenologisk analys
3. Eftersom arbetsplatsmobbning behöver undersökas utifrån olika teoretiska synsätt och förklaringsmodeller (Nielsen & Einarsen 2018, s. 77; Pheko 2018, s. 462; Rai & Agarwal 2016, s. 41) kommer jag att belysa problemområdet utifrån Edmund Husserls fenomenologiska ansats
4. Jag ämnar också konstruera en egen teoretisk förklaringsmodell baserad på såväl denna ansats som det analyserade datamaterialet (se Figur 3). Sammanfattningsvis ämnar jag tillgodose behovet av en studie som tar sig an mobbning mellan förskolepedagoger (jfr Bradshaw & Figiel 2012, ss. 4, 28). I en strävan efter att ytterligare argumentera för föreliggande studies relevans ämnar jag emellertid klargöra närmare vad som tidigare beforskats kring problemområdet.
3 Denna analysmetod beskriver jag mer ingående i metodologikapitlet.
4 Husserls fenomenologi beskriver jag mer ingående i fenomenologikapitlet.
8
Kapitel 2: Tidigare forskning
I föreliggande kapitel redogör jag för vad som tidigare studerats i förhållande till arbetsplatsmobbning.
Först presenterar jag tre forskningsöversikters klarlägganden av fenomenet. Sedan introducerar jag fenomenologiska studier om arbetsplatsmobbning utifrån ett övergripande skolsammanhang. Därefter redogör jag för kvantitativ men även viss kvalitativ forskning om arbetsplatsmobbning i förskolesammanhang. Denna forskning är både nationell och internationell. Jag har valt att framlägga den tidigare forskningen på detta sätt i en strävan efter att representera en varierande bild av problemområdet. Avslutningsvis gör jag några sammanfattande reflektioner i nära anslutning till presentationen av studiens syfte och vägledande frågeställningar. Den redogjorda forskningen ämnar även fungera som bakgrund för en positionering av studiens kunskapsbidrag.
2.1 Forskningsöversikters klarlägganden av arbetsplatsmobbning Två systematiska litteraturöversikter har kartlagt mobbning utifrån generella arbetslivssammanhang.
Rai och Agarwal (2016, s. 35) påvisar att följder av arbetsplatsmobbning är väl forskningsmässigt dokumenterat sedan tidigare. De framhäver vidare att det finns omfattande forskningslitteratur som behandlar möjliggörande och konsekvenser av arbetsplatsmobbning: ”Likewise, an enormous amount of literature is also available on enablers and consequences of workplace bullying.” (Rai & Agarwal 2016, s. 28). Liknande klarlägganden framförs av Nielsen och Einarsen (2018, ss. 73, 76). De konstaterar att redan existerande forskning om arbetsplatsmobbning har bidragit till omfattande belägg. Detta vad gäller fenomenets utbredning och konsekvenser samt förutsägelser av det (ibid. s. 76). Vidare fastslår de att forskning belyser detta fenomen som en unik form av aggression på arbetsplatsen (ibid. s. 73).
En systematisk litteraturöversikt har behandlat arbetsplatsmobbning inom skolsammanhang. Bradshaw och Figiel (2012, ss. 2, 28) konstaterar att det finns få handlingsprogram som bemöter mobbning mellan pedagoger (ibid. s. 2). Vidare framhäver de att vissa pedagoger inte känner sig bekväma med att prata öppet om arbetsplatsmobbning i skolmiljöer (ibid. s. 2). Bradshaw och Figiel (2012, s. 28) fastslår också att fenomenet inom skolsammanhang är ett utbrett problem i världen: ”The available research on workplace bullying against teachers […] indicates that it is a widespread problem in the United States and around the world.” Mot bakgrund av Bradshaws och Figiels (2012, ss. 2, 28) slutsatser blir det angeläget att behandla fenomenologisk forskning rörande arbetsplatsmobbning i skolsammanhang.
2.2 Fenomenologisk forskning om arbetsplatsmobbning
I en studie av De Vos och Kirsten (2015, ss. 1–9) undersöktes 27 sydafrikanska grundskolepedagogers
upplevelser av arbetsplatsmobbning. Detta beträffande mobbningens beskaffenhet och biopsykosociala
effekter. Undersökningen bedrevs genom fenomenologiska semistrukturerade intervjuer och
9
interpretativ fenomenologisk analys av insamlade data. Forskarna fann att mobbningen ofta utfördes av rektorer tillsammans med vissa kollegor (ibid. ss. 1, 7). Den kom till uttryck genom verbala påhopp med syftet att förnedra och skada offrens anseenden (ibid. ss. 3–4). Vidare manifesterade sig mobbningen genom destruktivt skvaller, överdriven kritik samt uteslutningar från arbetsgemenskaper (ibid. s. 4). Till följd av fenomenet drabbades pedagogerna av fysiska, psykiska och sociala hälsoproblem. Detta i termer av depressioner, regelbunden sorg, posttraumatisk stress, sömnsvårigheter och panikattacker (ibid. ss.
1, 5). Vissa pedagoger erfor att de erhöll lägre självkänsla och självförtroende. Detta tillsammans med känslor av att vara värdelös (ibid. s. 5). Därtill framkom att arbetsplatsmobbningen hade en betydande negativ inverkan på undervisnings- och lärandeprocesser. Detta genom att ilska i större utsträckning riktades mot skolbarn av de utsatta pedagogerna (De Vos & Kirsten 2015, ss. 1, 5).
I en studie av de Wet (2011, ss. 450–466) var sydafrikanska grundskolepedagogers erfarenheter av arbetsplatsmobbning också föremål för undersökning. Detta med utgångspunkt i tio djupintervjuer i kombination med Husserls beskrivande fenomenologi (ibid. s. 453). I resultaten framkom att mobbningen kom till uttryck i termer av att bli skildrad som lat, oprofessionell och inkompetent. Vidare manifesterade sig mobbningen genom att viktig avdelningsinformation ofta undanhölls för offren.
Därtill blev de utsatta pedagogerna ignorerade inför barnen och ifrågasatta för sina arbeten (ibid. ss. 457, 458). Det framkom vidare att arbetsplatsmobbningen resulterade i stress, sömnsvårigheter, depression och utbrändhet. Den föranledde också till bristande arbetstillfredsställelse, idérikedomar och lojalitet gentemot vederbörande skolor. Därtill kunde en rådande en tystnadskultur kring arbetsplatsmobbningen urskönjas (de Wet 2011, ss. 460, 461).
I en annan studie av de Wet (2010, ss. 1450–1459) undersöktes orsaker till och inverkan av arbetsplatsmobbning i skolsammanhang. Detta genom ett tolkande ramverk i kombination med Husserls beskrivande fenomenologi. Urvalet bestod av tio sydafrikanska grundskolepedagoger som djupintervjuades (ibid. ss. 1451, 1452). Utifrån resultaten konkluderar de Wet (2010, s. 1458) att arbetsplatsmobbning tenderar att råda i skolverksamheter som är hierarkiska, byråkratiska och regelorienterade. Ineffektivt ledarskap och ovilja att hjälpa utsatta arbetskamrater visade sig vara andra faktorer som förorsakade arbetsplatsmobbning. Fenomenets inverkan bestod av att undervisnings- och lärandesituationer försvårades. Vidare föranledde det till att pedagogerna ifrågasatte sina professionella förmågor. De omplacerade även sig själva för att försöka undgå mobbningen (ibid. ss. 1456, 1458).
2.3 Forskning om arbetsplatsmobbning i förskolesammanhang I en kvalitativ doktorsavhandling har mobbning i arbetslivet undersökts (Svensson 2010, ss. 103, 266).
Detta genom semistrukturerade intervjuer med totalt 21 respondenter från olika yrkesgrenar i Sverige.
Urvalet bestod av mobboffer, observatörer till mobbning samt individer som utövade mobbning (ibid.
s. 103). Två av de 21 respondenterna var förskolepedagoger. Svensson (2010, ss. 103, 266) konstaterar
utifrån sina resultat att arbetsplatsmobbning kan härröra från skillnader i sätt att utföra arbetet på. Utifrån
10
en av de intervjuade förskolepedagogerna framkom att vederbörande upplevde sig mobbad av en kollega. Detta på grund av att hon var ny på sin arbetsplats och inte upplevde sig lyckas leva upp till vissa förväntningar (ibid. ss. 172, 173). Mobbningen kom specifikt till uttryck genom att den utsatte förskolepedagogen blev ifrågasatt och klandrad för sitt sätt att arbeta (ibid. ss. 295, 296). Emellertid diskuterar Svensson (2010, ss. 240, 241) utifrån sina forskningsresultat att det inte är alla som uppfattar mobbning på samma sätt och att händelser rörande detta kan upplevas olika av olika parter. Som exempel resonerar Svensson (2010, s. 244) utifrån perspektiv från de som anses vara mobbare att dessa endast försvarar en grupp från negativa handlingar av en som anser sig själv vara mobbad.
I två internationella studier har förekomster av mobbning mellan förskolepedagoger i förhållande till kön påvisats. I en fenomenologisk intervjustudie av Yang och McNair (2019, s. 274) undersöktes tre kinesiska mäns levda erfarenheter av att som manlig förskolepedagog arbeta i en kvinnodominerad förskolemiljö (ibid. s. 279). Det framkom att dessa tre förskolepedagoger vid vissa tillfällen upplevde sig socialt exkluderade av sina kvinnliga kollegor (Yang & McNair 2019, s. 287). Detta genom att inte bli välkomnade i kollegiala samtal eller tillåtas närvara vid föräldramöten (ibid. s. 287). Yangs och McNairs (2019, s. 287) resultat kan relateras till en kvantitativ studie av Gülşen och Kılıç (2014, ss. 446, 450). Enkätdata samlades in från 200 förskolepedagoger verksamma i Istanbulprovinsen angående utsatthet för psykiskt våld i förskolans arbetsmiljö. Detta med hjälp av en skala kallad: ”Perception of Pre-School Teachers to Mobbing In Terms Of Psycho-Violence.” (Gülşen & Kılıç 2014, s. 446). Det konstateras utifrån resultaten att manliga förskolepedagoger tenderar att vara mer utsatta än kvinnliga:
”On the contrary to common belief, male teachers much more exposed to psycho-violence than female teachers, this is one of the striking results of the study.” (Gülşen & Kılıç 2014, s. 450).
I en annan studie av Gülşen och Kılıç (2013, ss. 106, 109, 117) studerades arbetsplatsmobbning i förskolan. Även detta gjordes inom Istanbulprovinsen genom insamlande av frågeformulär från 200 förskolepedagoger (ibid. s. 109). I resultaten framkom att graden av utsatthet för mobbning varierade med pedagogernas ålder och arbetslivserfarenhet (ibid. s. 117). Gülşen och Kılıç (2013, 106) fastslår att arbetsplatsmobbningen fick förskolepedagogerna att känna negativa upplevelser gentemot sina arbetsplatser: ”As a result of the research, as the mobbing events increase at schools, teachers' emotional bounds to their schools are decreasing and also negative perception and behaviors are increasing.”
(Gülşen & Kılıç 2013, s. 106).
Shaw (2017, ss. 32, 33, 34) undersökte i sin doktorsavhandling upplevelser av arbetsplatsmobbning.
Detta med utgångspunkt i sex intervjuade amerikanska pedagoger verksamma från förskola till
grundskola (ibid. s. 34). Fem av pedagogerna hade varit utsatta för mobbning medan den sjätte ett vittne
till fenomenet (ibid. s. 33). Det framkom att mobbningen kom till uttryck genom bland annat
exkluderande, ifrågasättande, skvaller samt verbala och icke-verbala påhopp. Detta med syftet att
besvära och chockera:
11
Teachers who participated in this study were most likely to experience behavior categorized as belittlement and humiliation, and isolation and exclusion. This aggression was displayed through verbal and non-verbal actions and was elusive and stealthy (e.g., gossiping, undermining, excessive questioning, intrusion, pestering, ignoring, silent treatment, excessive scrutiny). […] Participants in this study reported personal attacks, constant put-downs, talking about others, and undermining thoughts as verbal assaults that were used to embarrass or stun.
(Shaw 2017, s. 59).
Utöver skildringar om arbetsplatsmobbningens manifestationer framkom andra upplevelser. Det visade sig att mobbningen kunde ha sin grund i interpersonella konflikter, organisationsförändringar samt olika sätt att bedriva pedagogiskt arbete på (ibid. s. 62). Vidare framkom att pedagogerna tenderade att bemöta mobbningen med passivitet (ibid. s. 63). Pedagogerna erhöll även olika former av obehagskänslor som de höll för sig själva: ”Teachers who experience […] workplace bullying feel angry, surprised, sad, disgusted, and fearful; however, these emotions remain confined. ” (Shaw 2017, s. 63). Mobbningen visade sig även ha en hämmande effekt på deras professionella utveckling (ibid. s. 65). Utöver ångest, paranoia, sömnsvårigheter och känslor av isolering föranledde mobbningen också till oro för mobbarnas attacker: ”The participants in this study reported crying, not being oneself, and worrying about what the bullies were going to say.” (Shaw 2017, s. 66). Fenomenet ökade dessutom pedagogernas intentioner att lämna sina arbetsplatser (ibid. s. 66).
I en kvantitativ taiwanesisk studie av Hsing-Ming, Mei-Ju och Ho-Tang (2016, s. 1) har negativt skvaller mellan förskolepedagoger studerats. Specifikt undersöktes huruvida det fanns ett samband mellan negativt skvaller och förskolepedagogers arbetsprestationer. Detta utifrån självrapporteringar från 384 taiwanesiska förskolepedagoger (ibid. s. 5). Det visade sig att negativt skvaller hade en ogynnsam inverkan på pedagogernas arbetsprestationer: […] ”it is found in this research that workplace negative gossip indeed has negative influence on kindergarten teachers' job performance.” (Hsing-Ming, Mei-Ju
& Ho-Tang 2016, s. 10). Forskarna problematiserar vidare ändamålet att minska det negativa skvallret.
Detta med anledning av dess vittgående förekomster i taiwanesiska förskolor: ”It is uneasy and unpractical to reduce workplace negative gossip from the source, since anyway, gossip culture has taken root in the kindergartens in Taiwan.” (Hsing-Ming, Mei-Ju & Ho-Tang 2016, s. 10).
Förekomster av skvaller som övergripande fenomen i förskolans arbetsmiljö har även studerats inom ramen för en svensk förskolekontext. Hedlin och Åberg (2018, ss. 220, 223, 227) har i sin studie undersökt förskollärarstudenters uppfattningar om skvaller mellan pedagoger i förskolan. Detta genom semistrukturerade intervjuer med tio manliga respektive tio kvinnliga förskollärarstudenter (ibid. s.
223). Resultaten visade att det bland respondenterna framkom könsstereotypa uppfattningar. Detta
gällande att kvinnliga förskolepedagoger skulle vara individer som skvallrar: ”The power of the
stereotype is emphasized by being expressed also about adult women, as when the respondents speak
about women as ‘gossipers’ in the first examples.” (Hedlin & Åberg 2018, s. 227). Forskarna fastslår att
12
det inom svensk förskollärarutbildning tenderar att finnas könsstereotypa uppfattningar rörande förekomster av skvaller mellan pedagoger i förskolan. De framhäver att: ”Our study shows that these archaic notions persist in Swedish preschool teacher training, despite its long tradition of work for gender equality.” (Hedlin & Åberg 2018, s. 220).
2.4 Några sammanfattande reflektioner
Utifrån den forskning som redogjorts kan det konstateras att arbetsplatsmobbning på olika sätt har betydande konsekvenser för arbetstagare. Förskolans verksamhet tycks inte utgöra något undantag.
Emellertid skulle ett undersökande av svenska förskolepedagogers levda erfarenheter om arbetsplatsmobbning utgöra ett angeläget kunskapstillskott. Detta med särskild hänsyn till att fenomenet, med undantag för Svenssons (2010, ss. 103, 266) respektive Hedlins och Åbergs (2018, ss. 220, 223) studie, inte tycks ha studerats utifrån en svensk förskolekontext. Inte heller tycks det finnas en nationell studie som i likhet med Yang och McNair (2019, ss. 274, 279, 287) har studerat problemområdet i förskolan utifrån en fenomenologisk ansats. Med särskild hänvisning till min egen studie i förhållande till den tidigare forskning som redogjorts ovan ämnar jag därför undersöka arbetsplatsmobbningen utifrån ett svenskt förskolesammanhang. Det är mot bakgrund av denna aspekt tillsammans med problemformuleringen och studiens kunskapsanspråk vilket studiens syfte och vägledande frågeställningar utmynnas.
Syfte och frågeställningar
För att frambringa kvalitativa förståelser för arbetsplatsmobbning och dess implikationer i en svensk förskolekontext är syftet med studien därför att genom semistrukturerade intervjuer beskriva och tolka tolv förskolepedagogers levda erfarenheter av detta fenomen.
Med ändamålet att angripa problemområdet ställs följande forskningsfrågor:
• Hur beskriver förskolepedagogerna att arbetsplatsmobbning kan komma till uttryck?
• Vilka konsekvenser upplever förskolepedagogerna av arbetsplatsmobbning?
• Vad anser förskolepedagogerna att arbetsplatsmobbning kan bero på?
• På vilka sätt anser förskolepedagogerna att arbetsplatsmobbning bör hanteras?
13
Kapitel 3: Fenomenologisk teori
I föreliggande kapitel presenterar jag studiens teoretiska perspektiv vilket utgörs av fenomenologi. Först gör jag en övergripande beskrivning av hur fenomenologisk forskning är beskaffad. Detta för att sedan introducera den fenomenologiska filosofin så som den skildras av den tyske filosofen Edmund Husserl.
Därefter presenterar jag två av hans centrala fenomenologiska begrepp åtföljt av motiveringar till varför jag har valt att utgå ifrån dessa inom ramen för föreliggande studie. Dessa begrepp är intentionalitet respektive livsvärld. De kommer jag att tillämpa vid analys av datamaterialet. Avslutningsvis argumenterar jag för mitt val av den fenomenologiska teoribildningen. Jag redogör också för dess begränsningar samt hur jag ämnar bemöta dessa inom ramen för min studie.
3.1 Den fenomenologiska forskningens kännetecken
Fenomenologisk forskning går ut på att studera och kartlägga mänskligt levda erfarenheter av ett aktuellt fenomen (Dahlberg 2019b, s. 58; Kvale & Brinkmann 2014, s. 31; Lindberg & Hörberg 2019, s. 273).
Det fenomenologiska forskningsintresset handlar om att: […] ”förstå sociala fenomen utifrån aktörernas egna perspektiv och beskriva världen som den upplevs av dem enligt antagandet att den relevanta verkligheten är vad människor uppfattar att den är.” (Kvale & Brinkmann 2014, s. 44). En fenomenologisk forskare åtar sig även att lägga sina förförståelser om det studerade fenomenet åt sidan (Kvale & Brinkmann 2014, s. 45). Detta förfaringssätt kallas för fenomenologisk reduktion:
Fenomenologisk reduktion innebär att man låter bli att fälla något omdöme om existensen eller icke- existensen av en upplevelses innehåll. Reduktionen kan beskrivas om att man försöker sätta den vanliga innebörden av och den vetenskapliga förkunskapen om fenomenet inom parentes för att komma fram till en förutsättningslös beskrivning av dess väsen.
(Kvale & Brinkmann 2014, s. 45).
Den fenomenologiska reduktionen utgör således ett medel för forskaren att hantera och motverka
partiskhet. Att fenomenologiska forskare parentessätter sina egna förförståelser om det studerade
fenomenet görs även med syftet att erhålla större klarhet i hur respondenter uppfattar det (Denscombe
2014, s. 99). I och med att den fenomenologiska forskningen tar sin utgångspunkt i människors
subjektiva erfarenheter brukar den betraktas som en motsättning i förhållande till det positivistiska
vetenskapsidealet (Dahlberg 2019a, ss. 29, 30). Positivismen förkunnar i kontrast till fenomenologin att
det finns sanningsenliga och objektiva verkligheter. Detta helt oberoende av människors upplevelser av
dessa (ibid. ss. 29, 30). Som en kritisk reaktion mot de positivistiska åskådningarna lanserade Edmund
Husserl den fenomenologiska ansatsen (ibid. s. 31).
14
3.2 Den fenomenologiska filosofin enligt Edmund Husserl
Husserl (1913/2004, s. 51) framhäver att fenomenologi är en vetenskap om fenomen. Denna vetenskap ämnar skildra psykiska upplevelser som studeras inom ramen för inre erfarenheter (ibid. s. 52).
Fenomenologi studerar det mänskliga medvetandet med alla former av upplevelser (ibid. s. 53). Enligt Husserl är fenomenologin en väsenslära om: […] ”transcendentalt reducerade fenomen.” (Husserl 1913/2004, s. 54). Dessa fenomen utgörs av upplevelser som i själva verket bara är irrealiteter. Detta eftersom mänskliga upplevelser endast är återspeglingar av den ”verkliga världen” och allt som finns inom denna (Husserl 1913/2004, s. 55). Huruvida ett naturligt objekt verkligen existerar eller inte är enligt Husserl ovidkommande. Detta eftersom objektet alltid kommer att vara föremål för mänsklig uppfattning: ”Whether the natural object truly exists or not, the perception is a perception of it and is given to me in phenomenological reflection as that.” (Husserl 1927/1997, s. 91).
Fenomenologin tar således sin utgångspunkt i mänskligt erfarande. Husserl framhäver att: ”Naturlig kunskap tar sin början i erfarenheten och förblir inom erfarenheten.” (Husserl 1913/2004, s. 63). All form av kunskap baserad på erfarenhet härleds ur ursprunglig erfarenhet: ”All experiential knowledge rests finally on original experience, on perception and the originally presentiating variations that derive from it.” (Husserl 1927/1997, s. 88). Vidare beskriver Husserl att kunskaper och förståelser av världen erhålls genom aktuella erfarenheter och varseblivningar (ibid. ss. 63, 64). Varje sätt som människor är medvetet involverade med objekt utgör en process av fenomenologisk erfarenhet (Husserl 1927/1997, s. 83). Varseblivning består enligt Husserl (1927/1997, s. 84) av ett flöde av levda erfarenheter vilka har sin utgångspunkt i hur saker subjektivt framträder och existerar för människor.
Fenomenologi handlar vidare enligt Husserl (1927/1997, s. 91) om att avhålla sig från att inta naturligt objektiva positioner. Det är därtill enligt honom nödvändigt att undvika ett accepterande av allt som giltigt i vilket givet fall som helst. Det är detta förhållningssätt som Husserl betecknar som fenomenologisk reduktion (ibid. s. 91). Det som betraktas som sant och givet genom erfarande kräver ett noggrant undersökande av medvetandet. Detta i termer av hur världen subjektivt gör sig gällande och blir given för människor (Husserl 1927/1997, ss. 85–86). I sin kritik av förnuftet som auktoritet för vetenskaplig sanning framhäver Husserl (1913/2004, s. 91) nödvändigheten i att lämna det vetenskapliga undersökandet fritt från förutfattade meningar genom att gå tillbaka till sakerna själva:
Att förnuftigt eller vetenskapligt fälla omdömen om saker och ting, det innebär emellertid att rätta sig efter sakerna själva, dvs. att lämna sägandet och tyckandet därhän för att i stället gå tillbaka till sakerna själva, utfråga dem i deras självgivenhet och lägga alla sakfrämmande fördomar åt sidan.
(Husserl 1913/2004, s. 91).
Kärnan i Edmund Husserls fenomenologiska ansats går sammanfattningsvis ut på att redogöra och
förklara hur någonting alls kan vara givet för oss människor (Husserl 1913/2004, s. 17). Det handlar om
att genom en: […] ”förutsättningslös reflektion över medvetandet klarlägga erfarenhetens väsentliga
15
innehåll, strukturer och sammanhang, på alla nivåer och inom alla områden.” (Husserl 1913/2004, s.
18). Den transcendentala idealismen inom fenomenologin handlar inte om att reducera verkligheten till subjektiva upplevelser. Det handlar istället om att klargöra hur denna verklighet visar sig för medvetandet på ett sätt som människan erfar att den gör (ibid. s. 26). De anspråk som fenomenologin gör består således i att beskriva människors vardagliga erfarenheter av världen (ibid. s. 43).
3.3 Centrala fenomenologiska begrepp 3.3.1 Intentionalitet
Ett begrepp som Husserl (1913/2004, s. 235) skildrar som ett huvudtema inom fenomenologin kallar han för intentionalitet. Detta beskriver han som ett väsensdrag vilket utmärker den mänskliga upplevelsesfären: ”Intentionaliteten är det som karaktäriserar medvetandet i pregnant mening, och som gör det berättigat att samtidigt beteckna upplevelseströmmen i dess helhet som en medvetandeström och som enheten hos ett medvetande.” (Husserl 1913/2004, s. 235). Intentionalitetens grundkaraktär handlar enligt Husserl (1913/2004, ss. 124, 236) om att vara medveten om något. Denna medvetenhet om något innebär att ha en upplevelse riktat mot ett så kallat intentionalt objekt. Det intentionala objektet kan utgöras av ett specifikt föremål eller sakförhållande (ibid. ss. 125, 236). Dahlberg framlyfter intentionalitetsbegreppets betydelse med hänsyn till att det: […] ”berör hela människan, existensen, inklusive våra känslor, vårt behov av mening och sammanhang.” (Dahlberg 2019a, s. 43). Med hjälp av begreppet intentionalitet har jag således potential att beskriva vad mina respondenter uttrycker för meningsinnebörder och känslor kring arbetsplatsmobbning i förskolan. Det blir även ändamålsenligt gällande konkretiseringar av vad de riktar sina intentionala upplevelser mot och är medvetna om beträffande detta fenomen (jfr Husserl 1913/2004, ss. 124, 125, 236).
3.3.2 Livsvärld
Ytterligare ett centralt begrepp som Husserl framlägger är livsvärld. I denna form av värld återfinns människor i en medveten existens bland andra objekt inom ramen för erfarenhet (Husserl 1936/1970, s.
21). Med livsvärldsbegreppet vill Husserl skildra att människor är subjekt som erfar, begrundar, värderar och relaterar till den värld som vi befinner oss i (ibid. ss. 21, 22). Livsvärlden inrymmer upplevelsebara subjektiva fenomen i form av mentala processer som konstituerar mening (ibid. s. 27). Den omfattar människor med alla deras handlingar och angelägenheter inom ramen för sociala interrelationer (ibid. s.
53). Livsvärldserfarenheten kan skilja sig åt beroende på vad det är som erfars (ibid. s. 107). Kvale och Brinkmann konkretiserar att: ”Livsvärlden är världen som den påträffas i vardagslivet och upplevs direkt och omedelbart oberoende av och före förklaringar.” (Kvale & Brinkmann 2014, s. 46). Enligt Dahlberg erbjuder livsvärldsbegreppet: […] ”stora möjligheter att förstå andra människor och deras existens” […].
(Dahlberg 2019a, s. 48). Detta i termer av att människor i relation till varandra och deras omvärld
uppmärksammas (ibid. s. 48). Begreppet behövs också för att begripliggöra hur evidens skapas i
16
forskning som grundas på berättelser och språk (ibid. s. 29). Mitt val av livsvärldsbegreppet grundar jag således utifrån att det kan bidra med förståelse för vad som inryms i mina respondenters livsvärldar om arbetsplatsmobbning i förskolan. Med livsvärlden som analytiskt begrepp har jag således möjlighet att bringa förståelser för dem i deras existentiella sammanhang i relation till kunskapsområdet.
3.3.3 De två begreppens relationer till varandra
Begreppen intentionalitet respektive livsvärld har en betydande koppling till varandra. Husserl (1927/1997, ss. 85–86) framhäver att allt som erfars, betänks och betraktas som sant blir givet inom ramen för den värld som gör sig gällande för människor. I och med denna omständighet påpekar han att det behövs en fenomenologisk utforskning av medvetandets mångfald i relation till den värld som subjektivt tar form och blir givet för människan. Denna angelägenhet sätter Husserl (1927/1997, ss. 85–
86) i relation till livsvärlden med dess förändrande innehåll. Detta i termer av att den gestaltas som en värdemässig och praktisk värld. Således kan allt som erfars och betänks inom ramen för intentionala upplevelser enligt Husserl betraktas som en del av vad som utgör människors livsvärldar.
3.4 Fenomenologins förtjänster för studien
Enligt Lindberg och Hörberg (2019, ss. 273, 282) är det viktigt att forskaren noggrant väljer ut filosofiska texter som kan bidra med att öka och fördjupa förståelsen för ett valt fenomen. Husserls texter är för mig som fenomenologisk forskare angelägna att ta utgångspunkt i. Detta eftersom de prioriterar människors levda erfarenheter, vilket harmonierar med studiens syfte och frågeställningar.
Enligt Denscombe (2014, s. 102) är fenomenologi ett lämpligt alternativ vid bedrivande av småskalig forskning. Detta med hänsyn till att den ofta avgränsar sig till att bejaka genomförande av enstaka djupintervjuer. Med hänsyn till begränsningar rörande tid till genomförande och datainsamling utgör därför fenomenologi ett lämpligt alternativ för föreliggande studie. Vidare grundar jag mitt val av fenomenologi i att den gör anspråk på att klarlägga komplexa fenomen inom den sociala världen (ibid.
s. 102). Denna aspekt överensstämmer med att arbetsplatsmobbning kan betraktas som ett komplext fenomen (se exempelvis Pheko 2018, s. 462). Det harmonierar också med studiens syfte som går ut på att frambringa kvalitativa förståelser för detta fenomen. Att fenomenologi handlar om att beskriva och tolka människors levda och subjektiva erfarenheter (Denscombe 2014, s. 94) rimmar också väl med syftet. Detta med hänsyn till att det ämnar just att beskriva och tolka tolv förskolepedagogers levda erfarenheter om arbetsplatsmobbning.
Det finns övriga förtjänster med fenomenologi som är nödvändiga att beakta inom ramen för
föreliggande studie. Enligt Dahlberg (2019a, s. 28) är fenomenologi användbart för att skapa kunskaper
om människors olika livssituationer inom skolans olika verksamheter. Liknande resonemang förs av
Cohen, Manion och Morrison (2018, s. 23) som hävdar att fenomenologi är särskilt attraktivt för
utbildningsforskare. Detta med hänsyn till att den på ett naturligt sätt passar in i de händelser som kan
17
utspela sig i skolverksamheter (ibid. s. 23). Sådana argument framförs även av Lindberg och Hörberg som hävdar att: ”En filosofisk belysning av komplexa fenomen kan fungera som en spotlight och synliggöra undangömda strukturer av fenomenet och därmed bidra till en ytterligare och djupare förståelse för det.” (Lindberg & Hörberg 2019, s. 281). Med hänsyn till dessa ytterligare aspekter utgör således fenomenologin ett lämpligt perspektiv för att studera och begripliggöra arbetsplatsmobbning i en förskolekontext.
3.5 Fenomenologins begränsningar och bemötanden av dessa
Det finns vissa begränsningar med fenomenologisk forskning som behöver behandlas. Lindberg och Hörberg (2019, s. 281) belyser en övergripande risk med att en studies filosofiska antaganden kan osynliggöra dess empiri. En sådan konsekvens kan enligt dem medföra att resultatet blir svårförståeligt.
Filosofin riskerar även att nyttjas för att bekräfta empirin (ibid. s. 281). Liknande resonemang framförs av Paley (1997, s. 188) som specifikt påpekar att Husserls fenomenologi använts av forskare för att rättfärdiga sina forskningsprojekt. Dessa projekt skulle därmed enligt Paley ha blivit oförståeliga:
”Husserlian terms have been used to justify a project which comes close to being unintelligible.” (Paley 1997, s. 188). I relation till detta framhäver Paley (1997, s. 187) att identifierande av ett fenomens essentiella struktur riskerar att bli obegripligt. Ytterligare en aspekt som framförts som problematisk för fenomenologin handlar om att den skulle brista i vetenskaplig stränghet (Denscombe 2014, s. 103). Detta i termer av att dess subjektiva, beskrivande och tolkande ansatser skulle vara mindre vetenskapligt korrekta i kontrast till positivismens betoning på mätningar och objektivitet:
The emphasis of phenomenology on subjectivity, description and interpretation contrasts with the scientific emphasis on objectivity, analysis and measurement. Although phenomenology is self- consciously non-positivist – and proud to be so – there is the danger that this can be turned against it and be treated as a weakness rather than a strength by those who do not share its stance.
(Denscombe 2014, s. 103).
Kritik har också framförts mot den fenomenologiska forskningens sätt att angripa de fenomen som
studeras. Paley (1997, s. 188) kritiserar förfaringsättet med den fenomenologiska reduktionen. Detta
med hänvisning till att den oundvikligen skulle innebära att forskaren är tvungen att totalt avlägsna sig
från den sociala världen och alla slags levda erfarenheter (ibid. s. 188). Paley framhäver att denna totala
avlägsenhet är en omöjlighet eftersom fenomenet då blir helt otillgängligt för forskaren. Detta när
vederbörande inte kan fälla egna omdömen: ”Even ‘lived experience’ […] would be inaccessible to her,
because any judgments she might make about it are among those which, after the reduction, she is barred
from using.” (Paley 1997, s. 188). Ytterligare ett dilemma med fenomenologisk forskning handlar om
att den vanligtvis inte hanterar större mängder data (Denscombe 2014, s. 103). Detta gör att den kan
ifrågasättas för att inte göra tillräckliga generaliseringar (ibid. s. 103).
18
De problematiska aspekterna som berörts ovan innebär vissa implikationer som jag ämnar bemöta.
Risken för att fenomenologin skulle göra min empiri svårbegriplig (se Lindberg & Hörberg 2019, s.
281; Paley 1997, ss. 187, 188) ämnar jag hantera genom att många gånger citera direkt från råmaterialet.
Detta i en strävan efter att låta empirin i viss utsträckning tala för sig själv. Det positivistiska antagandet att min fenomenologiska studie skulle vara mindre vetenskaplig (se Denscombe 2014, s. 103) bemöter jag med att precisera vad min undersökning faktiskt kan tillföra. Min studies tolkande och beskrivande angreppssätt har potential att tillföra kvalitativa kunskaper och förståelser i förhållande till problemområdet. Detta på ett sätt som positivismen med dess kvantitativa mätningar inte är kapabel till (jfr Cohen, Manion & Morrison 2018, ss. 10, 14, 15). Paleys (1997, ss. 187, 188) kritik av den fenomenologiska reduktionen bemöter jag genom att framhålla omständigheten att jag som forskare ingår i ett interpersonellt sammanhang tillsammans med mina respondenter (Cohen, Manion & Morrison 2018, s. 518). Som forskare är jag en aktiv del av den värld jag studerar. Det som jag förstår, tolkar, beskriver och förklarar för jag oundvikligen med till den egna forskningssituationen (ibid. s. 302).
Positivistismens kritik rörande fenomenologins oförmåga att generalisera utifrån forskningsresultat (Denscombe 2014, s. 103) bemöter jag med att påpeka att detta inte är syftet med föreliggande studie.
Avsikten är istället att bidra med kvalitativa förståelser för tolv förskolepedagogers levda erfarenheter
av arbetsplatsmobbning. En närmare beskrivning av min studies forskningsdesign redogör jag för i
början av nästkommande kapitel.
19
Kapitel 4: Metodologiskt ramverk
I föreliggande kapitel redogör jag för det metodologiska
5ramverk som ligger till grund för min studie.
Detta uträttar jag genom att först göra en illustration av studiens övergripande forskningsdesign (se Figur 1). Därefter beskriver jag studiens metod för datainsamling som utgörs av semistrukturerad intervjumetodik. Detta samtidigt som jag anknyter metoden till fenomenologin samt beskriver dess förtjänster och begränsningar med bemötanden av dessa. Sedan redogör jag för urval och avgränsningar tillsammans med en kortfattad presentation av studiens respondenter. Efter det konkretiserar jag det praktiska tillvägagångsättet gällande genomförandet av intervjuerna. Jag beskriver också min forskarroll i relation till detta. Inom ramen för en reflexiv hållning diskuterar jag därefter bland annat forskarbias.
Detta samtidigt som jag konkretiserar hur jag tillämpat den fenomenologiska reduktionen inom ramen för föreliggande studie (se Figur 2). Sedan redogör jag för hur jag har bearbetat mina insamlade data samt beskriver studiens analysmetod med dess förtjänster och begränsningar. Efter det redogör jag för relevanta forskningsetiska överväganden och problematiseringar. Avslutningsvis för jag resonemang kring studiens kvalitet samt diskuterar relevanta validitets- och reliabilitetsfrågor.
4.1 Forskningsdesign
Det finns inga givna sätt att bedriva fenomenologisk forskning på. Kvale och Brinkmann framhåller att det inom kvalitativ intervjuforskning inte finns så mycket: […] ”standardregler eller metodologiska konventioner.” (Kvale & Brinkmann 2014, s. 32). Detta kan relateras till argumentationer av Dahlberg, Ellingsen, Martinsen och Rosberg (2019, s. 12). De påpekar att: ”Den fenomenologiska utgångspunkten kan […] aldrig diktera en viss metod eller ett visst tillvägagångssätt.” (Dahlberg et al. 2019, s. 12).
Liknande resonemang förs av Dowling och Cooney (2012, s. 21). De fastslår att det inte finns något specifikt sätt att bedriva en fenomenologisk studie på. Detta eftersom det finns ett brett spektrum av tillvägagångssätt som fenomenologiska forskare kan välja att utgå ifrån (ibid. s. 21). I nedanstående figur illustrerar jag min egen studies forskningsdesign (se Figur 1) som tar sin direkta utgångspunkt i syftet. För att komma åt de tolv förskolepedagogernas levda erfarenheter av arbetsplatsmobbning bedriver jag semistrukturerad intervjumetodik. Detta datamaterial beskriver jag genom Husserls fenomenologiska begrepp och tolkar med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys. De fenomenologiska begreppen intentionalitet respektive livsvärld har varit med i datainsamlingen på så vis att jag under intervjusituationerna för mig själv reflekterade över vad som verkade vara betydelsefullt
5 Metodologi handlar om hur forskaren undersöker och närmar sig sitt forskningsämne. Detta tillsammans med vad det är för principer som underbygger undersökandet. Metodologi berör också vad det är för slags studie som genomförs och på vilket sätt. Medan metoder å ena sidan behandlar hur data samlas in och analyseras behandlar metodologi å andra sidan rättfärdigande av de metoder som tillämpas (Cohen, Manion
& Morrison 2018, s. 186).
