Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Arbete med livsstilsfrågor och
livsstilsformulär vid ett hälsofrämjande sjukhus
Författare Handledare
Lina Eriksson Clara Aarts
Rebecca Hansson
Examinator
Mariann Hedström
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Vt 2011
SAMMANFATTNING
Syfte: Att undersöka hur läkare och sjuksköterskor arbetar med livsstilsfrågor och livsstilsfor- muläret vid lasarettet i Enköping. Dessutom undersöka vad personalen har för åsikt om livsstilsformuläret samt om de behöver mer kunskap om livsstilsfrågorna och motiverande samtal. Metod: En enkät skickades ut till 79 sjuksköterskor och läkare, svarsfrekvens 52 %.
Huvudresultat: Alla deltagare tyckte att det var mycket viktigt eller ganska viktigt att fråga patienter om livsstilsfrågor och de områden man frågade mest om var tobak och alkohol.
Bland svaren framkom det att de flesta samtalade med en patient som hade ett riskbeteende.
De områden deltagarna ville ha mest kunskap i var motiverande samtal och stress. Positiva åsikter som framkom om livsstilsformuläret var att personalen fick en bra överblick av patien- tens levnadsvanor och hade ett bra underlag att samtala om vid mötet med patienten. De nega- tiva aspekterna som framkom var formulärets utformning och svarsalternativ som ansågs vara för komplicerat. Slutsats: Det hälsofrämjande arbetet anses viktigt och det behövs kontin- uerlig utbildning till personalen för att kunna arbeta med dessa frågor med patienterna. Det behövs även klarare riktlinjer i uppföljningen av patienter med riskbeteende. Livsstilsfor- muläret är ett bra verktyg men det behöver förbättras.
Nyckelord: Hälsofrämjande sjukhus (HFS), personal, livsstilsformulär, livsstilsfrågor
ABSTRACT
Aim: To study how physicians and nurses work with health promotion at the hospital in Enköping, Sweden. And investigate the staffs’ opinion about the lifestyle questionnaire and if they need more education in health promotion or motivational interviewing. Method: An inquiry was sent to 79 nurses and doctors, with a response rate of 52 %. Primary results:
Everyone thought it was important or very important to ask about lifestyle questions were alcohol and tobacco was the most frequently asked questions. Among the answers most of them had a conversation with patients who had a risk behavior. The subjects that the staff wanted more knowledge of was motivational interviewing and stress. The positive aspects of the questionnaire were that the employees got an overview of the patient´s health and could have a conversation around it. The negative aspect of the questionnaire was the formatting and the complicated answers to choose from. Conclusion: The work with health promotion is important and the employees need a continuously updated education to work in a professional way with the patients. There is also a need to have stricter routines to evaluate the patients with a risk behavior. The questionnaire is a good tool to work with but it needs improvement.
Keywords: Health promoting hospitals (HPH), employees, lifestyle questions, questionnaire of lifestyle.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION ... 4
HÄLSOFRÄMJANDESJUKHUS (HFS) ... 4
FOLKHÄLSOARBETE ... 4
DETHÄLSOFRÄMJANDEARBETETFÖRVÅRDPERSONAL ... 4
INFORMATIONOMLIVSSTILSFRÅGOR ... 4
MOTIVERANDESAMTAL (MI) ... 5
IMPLEMENTERING ... 5
LASARETTETI ENKÖPING ... 5
PROBLEMOMRÅDE ... 5
SYFTE ... 6
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
METOD ... 6
DESIGN ... 6
URVAL ... 6
DATAINSAMLINGSMETOD ... 6
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 7
ETISKAÖVERVÄGANDEN ... 7
BEARBETNINGOCHANALYS ... 7
RESULTAT ... 7
LÄKARESOCHSJUKSKÖTERSKORSARBETEMEDLIVSSTILSFRÅGOR ... 7
LÄKARESOCHSJUKSKÖTERSKORSARBETEMEDLIVSSTILSFORMULÄRET ... 8
LÄKARESOCHSJUKSKÖTERSKORSANSEDDABEHOVAVMERKUNSKAPOMLIVSSTILSFRÅGORNAOCH MOTIVERANDESAMTAL ... 8
LÄKARESOCHSJUKSKÖTERSKORSÅSIKTERGÄLLANDELIVSSTILSFORMULÄRET ... 8
Patientperspektiv ... 9
Personalperspektiv ... 9
Strukturella problem med livsstilsformuläret ... 9
DISKUSSION ... 10
RESULTATDISKUSSION ... 10
METODDISKUSSION ... 11
KLINISKAIMPLIKATIONER ... 12
SLUTSATS ... 12
BILAGA 1 ... 16
BILAGA 2 ... 18
BILAGA 3. ... 20
BILAGA 4. ... 21
BILAGA 5. ... 22
BILAGA 6. ... 22
BILAGA 7. ... 22
INTRODUKTION
Hälsofrämjande sjukhus (HFS)
Hälsofrämjande arbete innebär att hjälpa fram eller understödja befolkningen till en bättre hälsa för att minska antalet patienter inom vården (Svenska akademins ordbok, 2010;
Regeringens proposition, 2007). Health promoting hospital (HPH) har sina rötter i WHO:s strategier för att förbättra hälsan för både patienterna och sjukvårdspersonalen (HPH, 2010).
HFS är en del av detta nätverk och är en organisation vars främsta syfte är att förbättra hälsa för befolkningen samt personal genom att utveckla strukturer, kulturer, beslut och processer.
HFS i Sverige består av för närvarande närmare 80 sjukhus och vårdorganisationer (HFS- nätverket, 2011). Dessa sjukhus arbetar aktivt med att skapa hälsofrämjande hälso- och sjukvårdsvinster för patienter och personal samt för samhället (HFS verksamhetsplan, 2010).
HFS arbetar för att utveckla kunskap, kompetens och rutiner inom fyra olika perspektiv.
Dessa är Individ och Patientperspektivet som går ut på patientundervisning vid långvarig sjukdom och stöd för patienter i att förändra dennes levnadsvanor. Befolkningsperspektivet riktar in sig på skadeförebyggande arbete. Medarbetarperspektivet betyder att man vill arbeta med modellbildare för en god arbetsplats. Styr- och ledningsperspektivet arbetar för mer och bättre vård för pengarna. Nätverkets vision är att skapa en effektivare hälso- och sjukvård genom en tydligare målinriktning mot förbättrad hälsa för patienter, medarbetare och befolkning (HFS-nätverket, 2011).
Folkhälsoarbete
Folkhälsoarbetet bör ha individens valfrihet som utgångspunkt i det hälsofrämjandet arbetet. I målområde sex för folkhälsoarbete, i regeringens proposition från 2007, står det om det hälsofrämjande hälso- och sjukvårdsarbetet. Det finns inget direkt mått för hälsa, men för att kunna se skillnader hos befolkningen används olika mätmetoder. Vanliga mått för folkhälsan är medellivslängden och spädbarnsdödligheten. Ett annat mått är hur sjuk befolkningen är i definierade sjukdomar som till exempel cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Den enskilde individen bör ha hög tillgänglighet, god kvalitet och valfrihet inom hälso- och sjukvården och för att folkhälsan i ett land ska förbättras behövs ett väl fungerande system. Detta sker genom att individen får stöd och hjälp att bibehålla sin hälsa och förmåga till ett aktivt liv samt att själv ta makten över sin situation så långt som möjligt. Av denna anledning är det viktigt att hälso- främjande och sjukdomsförebyggande insatser tillämpas inom sjukhusvård, primärvård
och hemsjukvård och erbjuds till befolkningen. Kommuner och landsting har en viktig roll inom folkhälsoarbetet och bör ständigt förbättra och utveckla sina strategier och redskap (Regeringens proposition, 2007). Enligt en debattartikel från Sverige måste en patients hälsa ses över i ett avspänt läge och inte under stress. Sjukvårdspersonalen måste ta sig tid med patienten och få denne att ta tag i sina potentiella risk- och friskfaktorer. Ett möte med en patient skulle då vara preventivt istället för att patienten kommer med ett hälsoproblem som denne vill lösa (Blivik, 2002).
Det hälsofrämjande arbetet för vårdpersonal
Det kan vara svårt för sjuksköterskor att beskriva metoder för hälsofrämjande arbete, även om de är experter på området. Det framkommer från en studie från Kanada att det krävs mycket arbete för sjuksköterskan att bli en hälsofrämjande utövare (Caelli, Downie & Caelli, 2003).
Enligt en studie i Hong Kong framgick det att sjuksköterskan bör vara en bra förebild när det gäller att leva hälsofrämjande (Callaghan, Fun & Ching, 1997). Enligt en studie gjord i USA av Reeve, Byrd och Quill (2004) tyckte 98 % av de tillfrågade sjuksköterskorna att besvarade livsstilsfrågor skulle ingå i varje patients anamnes. De svårigheter som de fann när det gällde att genomföra detta var att tiden inte skulle räcka till. Det fanns en tydlig indikator att de flesta sjuksköterskor är villiga att implementera hälsofrämjande åtgärder i det dagliga arbetet.
Sjuksköterskorna var positivt inställda till hälsofrämjande arbete men det behövs mer träning, resurser och stöd från ledningen för att säkerställa hälsofrämjande arbete som rutin i vården av äldre (Kelley & Abraham, 2007). Att fortbildas i det hälsofrämjande arbetet är viktigt enligt en svensk studie (Fredin, Forsberg & Allebeck, 2008). I en studie från Nya Zeeland framkom det att det är viktigt att söka ny kunskap om hälsofrämjande arbete inom sjuksköterskans arbetsområde samt att finna olika sätt att implementera hälsofrämjande strategier. Att utrusta och undervisa andra om sina fynd leder till att förbättra vården (Whitehead, 2006). I en studie utförd i England fann forskarna att ett samtal inför en operation mellan sjuksköterska och patient när det gäller att sluta röka upplevdes som mer fruktbart än att få samma information i en broschyr. Patienten erfor att de kunde samtala fritt utan att sjuksköterskan var dömande eller att patienten kände skuld. Att utbilda patienterna, även om det bara skulle vara under tio minuter, kan vara det som får patienten att ändra sitt beteende (Haddock & Burrows, 1997). Det framkom i England att sjuksköterskan bör ta hänsyn till patientens miljö och sociala omständigheter, vid sina samtal med patienten, vid utbildning och rådgivning. Utan stöd från sin omgivning blir inte hälsoundervisningen lika
effektiv för patienten (Norton, 1998). Många sjukvårdare i Nederländerna väljer personer som redan har ett riskbeteende när de gör riskbedömningar av hälsotillståndet och anger livsstilsförändringar som dessa personer måste göra för att förbättra sin hälsa (Jansen & de Bont, 2010).
Information om livsstilsfrågor
Levnadsvanor betraktas som en del av livsstilen och livsstilsfrågor handlar främst om frågor om en persons vanor och ovanor som påverkar hälsan (Pellmer & Wramner, 2007). De livsstilsfrågor som finns är fysisk aktivitet, tobaksvanor, alkoholvanor, kostvanor, stress, sömn, narkotika, spel och “sexuell och produktiv hälsa” (Statens folkhälsoinstitut, 2008).
Aktivitet: För att människan ska fungera normalt behövs aktivitet, dels för kroppens organ, men också för att stärka skelett, muskler, leder och öka rörligheten. Även den mentala förmågan ökar vid aktivitet. Många av dagens jobb är stillasittande och när personer kommer hem slås tv:n på, detta gör att personer lätt hamnar i en ond cirkel vilket får negativa konsekvenser för kroppen. Individen tappar i styrka, kan få problem med magen, få en förändrad självkänsla samt bli trött och nedstämd. Det finns mycket positivt med att vara aktiv förutom att energinivån ökar. Aktiviteten förebygger hjärt- kärlproblem och typ 2- diabetes. Återhämtningen efter en sjukdom går snabbare samt att man främjar hälsan och blir inte lika lätt sjuk (Waagø & Skaug, 2006).
Tobaksvanor: Nikotin anses skärpa uppmärksamheten och kan vara till hjälp vid problemlösningar men det är beroendeframkallande. Nikotinet absorberas snabbt och leder till abstinens. Vid abstinens förekommer sömnstörning, yrsel, irritabilitet och hosta.
Tobaksrökning ökar risken för cancer och KOL. Det påverkar även fostret om kvinnan röker under graviditeten och barnen får en lägre födelsevikt samt att de lättare kan få andra komplikationer (Allgulander, 2009).
Alkoholvanor: En person med en måttlig alkoholanvändning behöver inte drabbas av några skador. Personer med ett högt alkoholintag riskerar alkoholintoxikation men också att hamna i ett missbruk eller beroende. För dessa personer kan ytterligare komplikationer uppstå som till exempel skrumplever, lillhjärnsskador, bristsjukdomar, epileptiska anfall, blödningar, skador på nervändorna och bukspottskörtelinflammation (Allgulander, 2009).
Kostvanor: Enligt Svenska näringsrekommendationerna (2005) bör fettintaget ligga på 25-35
% av det totala energiintaget och i kosten bör intaget av mättade fettsyror och transfettsyror minska för att minska intaget av kolesterol. Detta leder i sin tur till att risken för krans- kärlsjukdomar minskar. Det totala fettintaget bör också minskas för att förebygga fetma.
Kolhydrater bör vara 50-60 % av energiintaget och kostfiberintaget bör vara 25-35 gram/dag.
Det bästa är att hålla sig till naturliga kolhydrat- och fiberrika livsmedel som t.ex. grönsaker, rotfrukter, frukt, bär och spannmålsprodukter. Ett bra intag av fibrer motverkar förstoppning och sannolikt skyddar det mot grovtarmscancer. Intaget av sockerarter och sockerrika livsmedel bör begränsas för att förebygga fetma och karies. Proteinet bör vara 10-20 % av energiintaget för att uppfylla behoven av de essentiella aminosyrorna. En bra balans mellan de olika näringsämnena är viktig för att få bra kostvanor och minska risken för följdsjukdomar (Livsmedelsverket, 2005). Body Mass Index (BMI) är ett ganska trovärdigt mätinstrument för att mäta andel fett i kroppen för de flesta människor. BMI är en bra mottstock för att hitta människor med övervikt men en person kan ha ett högt BMI utan att vara överviktig om den till exempel tränar och bygger sina muskler. BMI räknas ut genom att ta vikten i kilo delat på längden i meter upphöjt till två. Det finns olika referensvärden för BMI och dessa är: för undervikt >18,5, normalvikt 18,5 - 24,9, övervikt 25 - 30 och fetma <30 (Centers for Disease Control and Prevention, u.å.).
Stress: Stress är något alla människor känner till och vet betydelsen av. Den kan delas in i tre olika beteckningar. Den första är den fysiska betydelsen och betecknar olika typer av belastningar som människan utsätts för. Den andra är människans fysiologiska och psykologiska reaktioner och subjektiva upplevelser som kommer med belastningarna. För det tredje är stress en beteckning för olika konsekvenser av stressreaktioner. Några konkreta stressfaktorer är;
• En okänd situation, upplevelse av osäkerhet, hot, skada eller konflikt.
● Social isolering, sjukdom, funktionsförlust, arbetslöshet eller familjekonflikt.
● Giftermål, barnafödande, tentamen och anställningsintervju.
● Virus, bakterier, buller, kyla, värme, smärta, hunger och törst.
Många av stressfaktorerna måste anpassas på fler områden, det vill säga fysiskt, känslomässigt, kognitivt och socialt. Människan påverkas inte av stress om denne inte upplever att det är stressigt och hur man upplever stress är mycket individuellt (Kristoffersen, 2006)
Sömn: Kännetecken på en god sömn är en kort insomningstid och en sammanhängande sömn hela natten. Att känna sig utvilad och att ha sovit djupt är viktiga faktorer för en god sömn.
Dålig sömn kännetecknas däremot av lång insomningstid, orolig och ytlig sömn, flera uppvaknanden under natten och för tidigt uppvaknande. Dålig sömn kan bero på ett flertal olika faktorer och det är viktigt att fråga patienten om vad som kan orsaka sömnsvårigheterna (Bastøe & Frantsen, 2006)
Narkotika: Narkotika är ett lagbrott i Sverige om det är icke-medicinsk och nyttjas utan medicinsk bakgrund. Narkotikabruk innebär stora hälsorisker och dödligheten är mycket stor bland användarna. De som använder narkotika mest frekvent är män och de har också en annan, positivare, attityd till det (Pellmer & Wramner, 2007).
Spel: Liksom andra beroendeframkallande medel kan spelberoende leda till ohälsa. Det kan leda till allvarliga ekonomiska, sociala och hälsomässiga konsekvenser. Faktorer som kan leda fram till eller orsakar spelmissbruk är bland annat; genetiska, psykiska, sociala, ekonomiska, miljö, tillgänglighet, reklam och krissituationer. Det finns hjälp att få från nationella stödlinjen för spelmissbruk (Pellmer & Wramner, 2007).
Sexuell och produktiv hälsa: För att uppleva hälsa och välbefinnande för individen bör det finnas möjlighet till trygg och säker sexualitet. Sexmissbruk är något som kommer mer och mer in i samhället och det måste belysas mer (Pellmer & Wramner, 2007). För att uppnå en bra hälsa bör individer känna frihet från skam, fruktan, skuldkänslor, vanföreställningar och annat som hämmar den sexuella utvecklingen och den sexuella relationen. Den reproduktiva funktionen bör behållas intakt och inte förstöras av organisk sjukdom, skada eller handikapp.
Att kunna glädja sig åt sin sexualitet och fortplantning är goda förutsättningar för god hälsa (Gamnes, 2008).
Det är viktigt att fråga om hur personer lever för att hitta personer med riskfaktorer. Med en riskfaktor menar man till exempel: daglig rökning, riskkonsumtion av alkohol, fetma och stillasittande fritid (Pellmer & Wramner). Genom Motiverande samtal (MI) kan sedan personalen samtala med patienten utifrån patientens vilja att göra en förändring (Britt, Hudson
& Blampied, 2003).
Motiverande samtal (MI)
I metoden MI sköter patienten det mesta av kommunikationen. Sjuksköterskan eller läkaren lyssnar på patienten och känner igen patientens tveksamhet till förändring. Här hjälper vårdpersonalen patienten att granska och lösa den tvekan patienten känner inför förändringen.
Att argumentera eller övertala patienten anses som kontraproduktivt och bör därför undvikas eftersom patienten blir defensiv och bygger upp ett motstånd till den påtvingade förändringen.
I stället bör sjukvårdspersonalen vända sig till patienten för att få lösningen genom att fråga hur han/hon vill genomföra förändringen. MI fungerar för att patienten ser och erkänner sitt problemområde och diskuterar vad den vill göra, vilka förväntningar, farhågor och hopp den har utifrån detta. Att göra upp en lista med positiva och negativa aspekter gällande förändringen kan vara till hjälp att genomföra den. Vara villig till förändring innebär att patienten inte bara pratar om att genomföra förändringen utan att den faktiskt kommer att äga rum. Sjukvårdspersonalen kan komma med hur många goda idéer som helst men det hjälper inte om patienten inte vill förändras. MI:s största förespråkare är de som hjälper alkoholister men MI fungerar på fler områden som kroniskt illamående, rehabilitering för hjärtsjuka, diabetes och viktnedgång (Britt, Hudson & Blampied, 2003).
Implementering
Det som kan vara svårt när det gäller implementeringen av livsstilsformuläret är de etiska principerna självbestämmande-, icke skada-, godhets- och rättviseprincipen. Det gäller att de patienter som får formuläret förstår att alla som kommer till vården får fylla i det och att de inte är utpekade utan att de kan fylla i ärligt. Även ett tidigare ifyllt livsstilsformulär kan vara av vikt för till exempel frågor som rör tobaksvanor och vid dietistuppföljning.
Livsstilsformuläret kan även användas när remisser skrivs till andra professioner som sjukgymnast, distriktssköterska, läkare eller dietist. Det viktigaste är dock att implementeringen medför att de negativa faktorerna minskas, att det upplevs som positivt och att sjukvården bryr sig om sina patienter (Wåhlin, 2009).
Lasarettet i Enköping
Lasarettet i Enköping arbetar med den verksamhetsplan som finns inom HFS. Inom individ och patientperspektivet finns olika mål som lasarettet försöker uppnå. Dessa mål arbetar lasarettet kontinuerligt med och följer sedan upp regelbundet. Ett av målen är att identifiera
riskgrupper och initiera hälsoinriktade insatser. Detta görs med hjälp av ett livsstilsformulär, bilaga 1, som är utarbetat av lasarettet i Enköping och bygger på några av livsstilsfrågorna.
De livsstilsfrågor som återfinns på livsstilsformuläret är fysisk aktivitet, tobaksvanor, alkoholvanor, kostvanor och stress. Enligt målen ska svaren dokumenteras i lasarettets journalsystem, Cosmic. Målen innefattar dessutom att stimulera patienten att i egen kraft arbeta för sin egen hälsa (Algell, 2010).
Livsstilsformuläret har funnits sedan år 2009 och lasarettet började arbeta med det på medicin-, kirurg- och gynekologmottagningen. Där skickas livsstilsformuläret hem till patienten så att de kan fylla i och ta med det till sitt besök på mottagningen. Även kirurgavdelningen började arbeta med livsstilsformuläret år 2009. Medicinavdelningarna 1 och 2 har inte arbetat konsekvent med livsstilsformuläret ännu. Förutom dessa mottagningar och avdelningar finns akutmottagningen, intensivvård-, och röntgenavdelning. Dessa arbetar inte med livsstilsformuläret enligt E. Algell (personlig kommunikation, 2 Mars 2011).
Problemområde
Hälsofrämjande arbete är en viktig del i det kliniska arbetet och vårdkedjan. En systematisk registrering av hälsofrämjande arbete är relevant för arbetet i vardagen (Tønnesen et. al, 2007). De som är medlemmar i HFS ska arbeta för visionen och de fyra olika perspektiven, men det är inte så väl implementerat på vissa sjukhus och sjukdomsförebyggande verksamheter, som vårdcentraler och kommunhälsan. Graden av stöd och behoven är olika på olika platser och journalsystemet, ansvarsfördelningen och strukturen är en viktig del av det hälsofrämjande arbetet (Welin, 2008). Det rekommenderas att göra den hälsofrämjande dokumentationen så lättåtkomlig som möjlig och att registrera hälsofrämjande aktiviteter i det dagliga livet är ett första steg att behandla patienter. Utan detta kan inte kvaliteten behållas eller kostnaderna hållas nere (Tønnesen et al, 2007). Det är även viktigt att det sker en uppföljning av patienterna efter sjukhusvistelsen. Enligt Polinder och medarbetare (2010) skedde den mesta uppföljningen av patienter under det första året efter sjukhusvistelsen. De allra flesta uppföljningarna skedde efter sex månader. Enköpings lasarett har varit medlemmar i HFS i 13 år och har arbetat med livsstilsfrågor länge. Lasarettet började arbeta med livsstilsformuläret år 2009 (E. Algell, Processledare och miljösamordnare, 14 januari 2011) och författarna vill nu undersöka hur väl implementerat arbetet med livsstilsfrågor och livsstilsformuläret är i vårdarbetet.
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka hur läkare och sjuksköterskor arbetar med livsstilsfrågor och livsstilsformuläret vid lasarettet i Enköping. Dessutom var syftet att undersöka vad personalen har för åsikter om livsstilsformuläret samt om de anser sig behöva mer kunskap om livsstilsfrågorna och motiverande samtal.
Frågeställningar
Hur arbetar läkare och sjuksköterskor med livsstilsfrågor?
Hur arbetar läkare och sjuksköterskor med livsstilsformuläret?
Anser sig läkare och sjuksköterskor behöva mer kunskap om livsstilsfrågorna och motiverande samtal?
Vilka åsikter har läkare och sjuksköterskor gällande livsstilsformuläret?
METOD
Design
Den design som valdes var en kvantitativ empirisk studie med deskriptiv design.
Urval
Medicinmottagningen har arbetat med livsstilsformuläret sedan 2009 och medicinavdelning 1 och 2 har nyligen börjat arbeta med livsstilsformuläret.
Inklusionskriterierna för studien var samtliga anställda läkare (n=30), sjuksköterskor på medicinavdelning 1 (n=20) respektive 2 (n=20) samt medicinmottagningen (n=9) på lasarettet i Enköping (n=79 personer). Dessa avdelningar valdes ut för att de kommer i kontakt med patienter som har riskbeteende och för att begränsa antalet personer som skulle ingå i studien.
De enkäter som inte hade kommit in vecka 10 räknades som bortfall. Av de 79 enkäter som delades ut på lasarettet i Enköping inkom 41 (52 %). 38 enkäter räknades som bortfall. Av dem som svarade på enkäten var det 6 av 30 läkare (20 %) och från sjuksköterskorna på medicinmottagningen inkom nio enkäter (100 %). Från sjuksköterskorna på medicinavdelning 1 och medicinavdelning 2 inkom det 11 enkäter (55 %) respektive 15 enkäter (75 %)
sammanlagt 35 av 49 (71 %). Erfarenheten hos deltagarna varierade stort. Läkarnas yrkeserfarenhet varierade mellan 0,5 år – 27 år. Sjuksköterskorna på mottagningen hade arbetat mellan 6 – 45 år. Sjuksköterskornas yrkeserfarenhet på avdelning 1 respektive 2 varierade mellan 2 månader – 15 år och 1 månad – 15 år.
Datainsamlingsmetod
Den metod som användes för insamling av data var en enkät, bilaga 2. Enkäten innehöll fem strukturerade frågor, fem semistrukturerade och en öppen fråga, sammanlagt 11 frågor.
Författarna av studien utarbetade enkäten med hjälp av Trost (2007) samt efter diskussion med processledare och miljösamordnare (kontaktperson) och handledaren. Enkäten började med bakgrundsfrågor om personen, hur länge de arbetat och vad de arbetat med. Vidare frågades det om hur personen arbetade med livsstilsfrågor, vilken kunskap de ville ha mer av och om personen tyckte det var viktigt att fråga om livsstilsfrågor. Sist kom frågor om livsstilsformuläret; användandet av det, dokumentation samt åsikter om det.
Tillvägagångssätt
Ett brev, bilaga 3, skickades till klinikchefen för medicincentrum för godkännande av studien.
Ett pilottest gjordes där 3 sjuksköterskestudenter besvarade enkäten och fick komma med förslag till ändringar. Enkäten korrigerades och vecka 8 delade författarna ut dem och följebrevet, bilaga 4. Enkäterna och följebrevet delades ut till chefssekreteraren och avdelningscheferna på medicinavdelning 1 respektive 2 samt chefen på medicinmottagningen på lasarettet i Enköping. Då hade godkännandet från klinikchefen inkommit, bilaga 5.
Cheferna fick varsin försluten låda att ställa på sin avdelning. På grund av att cheferna på avdelningarna 1 och 2 inte var anträffbara, lämnades enkäter till sjuksköterskor som var involverade i livsstilsfrågor. Samtliga läkare fick en enkät och ett följebrev i sitt postfack som chefssekreteraren delade ut. Sjuksköterskorna fick en enkät samt ett följebrev på sin avdelning. Den ifyllda enkäten lämnades i en låda som fanns på de olika avdelningarna och enkäterna från läkarna lämnades i mottagningens låda. Insamlandet av enkäterna skedde i slutet av vecka 10. Under de veckor som enkäten var på lasarettet kom två påminnelser från författarna i form av telefonsamtal till chefssekreteraren och cheferna som i sin tur tog upp påminnelserna med berörd personal. Påminnelsen till berörd personal togs upp antingen via e- post eller via muntlig kommunikation. Den första påminnelsen skedde efter halva tiden via e- post och den andra påminnelsen kom på måndagen via e-post då ingen svarade på
telefonsamtalen, bilaga 6 och 7. Enkäter samt bortfall räknades efter insamlandet.
Etiska överväganden
Besvarandet av enkäterna skedde anonymt och personalen valde att svara på enkäten eller avstå. Enligt regionala etikprövningsnämndens bestämmelser behöver inte denna studie genomgå en prövning eftersom den inte innehåller några känsliga personuppgifter eller fysiska ingrepp på berörd personal (EPN, 2011). Klinikchefen kontaktades och godkände att studien gjordes. Därefter godkände avdelningscheferna studien innan materialet delades ut.
De etiska övervägande som genomfördes var att inte ta informationen om personnummer och namn för att deltagarna ska kunna få vara anonyma. Vissa frågor i enkäten kan upplevas som känsliga och personalen kan känna sig ifrågasatt i sitt arbete. Det är inte den enskildes arbete som granskas, ingen kommer att bli utpekad, utan det är arbetet i stort med livsstilsfrågorna och livsstilsformuläret som ska granskas. Betydelsen av studien bedömdes att överväga eventuella besvär.
Bearbetning och analys
Enkätfråga 1-3 som rör deltagarnas bakgrundsfakta redovisades under resultat i löpande text.
Studiens första frågeställning besvarades med enkätfrågorna 4-6 och 10 och de redovisades deskriptivt genom tabeller och diagram. Studiens andra frågeställning besvarades med enkätfrågorna 8 och 9 och de redovisades deskriptivt genom tabeller och diagram. Studiens tredje frågeställning besvarades med enkätfråga 7 och redovisades deskriptivt genom tabeller och diagram. Studiens fjärde frågeställning besvarades med enkätfråga 11, vilket är en öppen fråga, som analyserades med innehållsanalys (Graneheim och Lundman, 2004). Svaren från enkätfråga 11 placerades in i meningsenheter, kondenserade meningsenheter, kod, subkategorier och kategorier. När denna process var klar framträdde tre tydliga kategorier.
Dessa var patientperspektiv, personalperspektiv och strukturella problem med livsstilsformuläret.
RESULTAT
Läkares och sjuksköterskors arbete med livsstilsfrågor
Vid kartläggningen av läkares och sjuksköterskors inställning till att fråga om livsstilsfrågor utifrån patientens hälsa framgick det att 63,5 % av dem som svarade ansåg att det var mycket viktigt. Resterande 36,5 % svarade att det var ganska viktigt att fråga om livsstilsfrågorna.
Bland sjuksköterskorna på mottagningen och läkarna svarade 13 av 15 (87 %) att det var mycket viktigt. På avdelningarna svarade hälften av sjuksköterskorna att det var mycket viktigt och den andra hälften att det var ganska viktigt.
I figur 1.1 redovisas resultatet som handlar om vilka livsstilsområden läkare och sjuksköterskor frågar patienten om. De områden som förekom mest var tobak och alkohol. Av 41 frågade 36 (88 %) om tobak och 32 (78 %) frågade om alkohol. 16 (39 %) frågade om kost/vikt, 14 (34 %) frågade om fysisk aktivitet och åtta (19,5 %) frågade om stress.
Vilka områden frågar du om
0 10 20 30 40
Fysisk aktivit Alkohol Kost/vikt Tobak Stress Inget Inte aktuellt
Antal
Områden Figur 1.1 Områden läkare och sjuksköterskor frågar patienten om.
På frågan vad personalen gör i mötet med en patient med riskbeteende svarade 24 av 41 (58,5
%) att de samtalade med patienten. Det fanns också de som använde sig av motiverande samtal, 10 av 41, (24 %). Sex sjuksköterskor (14,6 %) svarade att de inte gjorde något. Nio av 41 (22 %) angav att de skrev remiss till annan instans. Bland sjuksköterskor på mottagningen och läkarna var det åtta av 15 (60 %) som skrev remiss, tabell 1.1.
Tabell 1.1 Vad gör du med en patient som har ett riskbeteende. Mer än ett svarsalternativ var möjligt.
Svarsalternativ Antal
Inget 6
Samtal med patient 24
Motiverande samtal med patient 10
Skriver remiss till annan instans 9
Informerar läkare eller husläkare 4
Ej aktuellt 1
Internt bortfall 2
Läkares och sjuksköterskors arbete med livsstilsformuläret
Hur ofta livsstilsformuläret användes av läkare och sjuksköterskor vid inskrivning eller besök på lasarettet i Enköping, svarade 25 av 41 (61 %) att de aldrig gav patient livsstilsformuläret.
Sju personer (17 %) svarade att de oftast gav formuläret till patienterna och fyra (10 %) svarade sällan.
På frågan om arbetet med livsstilsformuläret var det nio (22 %) som lät patienten fylla i och sedan samtalade om svaren. Det interna bortfallet var stort (44 %). Resterande tio (24 %) arbetade inte med formuläret, tabell 1.2.
Tabell 1.2 Arbetet med livsstilsformuläret.
Svarsalternativ Antal
Patienten fyller i, samtalar om svaren 9
Frågar patienten och fyller i 0
Patienten fyller i, ej samtal 4
Arbetar inte med formuläret 10
Internt bortfall 18
Läkares och sjuksköterskors ansedda behov av mer kunskap om livsstilsfrågorna och motiverande samtal
Det största önskemålet var mer kunskap om motiverande samtal, 28 av 41 (68 %). Mer kunskap om hur man arbetar med stress var det näst största, 36,5 %, följd av områdena alkohol, kost/vikt och tobak 34 % vardera. Det fanns nio personer (22 %) som inte svarade på frågan och dessa tolkades som inte aktuellt eftersom om de som inte ville ha mer kunskap skulle gå vidare till nästa fråga, figur 1.3.
Önskade utblidningsområden
0 5 10 15 20 25 30
Fysisk akti Alkohol Kost/vikt T obak Stress MI Sömn Inte aktuell
Antal
Områden
Figur 1.3 Inom vilka områden personalen vill ha mer utbildning.
Läkares och sjuksköterskors åsikter gällande livsstilsformuläret
På den öppna frågan framträdde tre kategorier med subkategorier. Kategorierna är patientperspektiv, personalperspektiv och strukturella problem med livsstilsformuläret.
Kategorierna med dess subkategorier (kursivt) redovisas nedan.
Patientperspektiv
Patienten tänker igenom sin livssituation. Några menar att patienten måste tänka över sin livssituation och att de får skatta sitt beteende genom formuläret. Det ansågs viktigt eftersom patienten då påminns om sin livsstil.
”Viktigt med livsstilsfrågor. Gör att patienten måste tänka efter/påminnas om dess livsstil” (Person A).
”Att man får skatta sig själv” (Person B).
Personalperspektiv
Överblick av patientens livsstil. Flera uttryckte att livsstilsformuläret gav en överblick av patientens hälsa, levnadsvanor vilket gjorde det lättare för läkare och sjuksköterskor att hitta riskbeteende.
”Ger en god överblick av patientens levnadsvanor..” (Person C).
”Man får en koll om/hur patienten lever/sköter sin hälsa” (Person D).
”Hitta riskbeteenden och belysa dem” (Person E).
Livsstilsformuläret var ett Bra samtalsunderlag. Några tyckte att det var en bra mall att ha vid samtal med patienten. Att sjuksköterskan och läkaren har något att diskutera utifrån. En tyckte att det var bra att patienten fyllt i formuläret innan de kommer till mottagningen.
”Att man har något att diskutera runt och samarbeta kring” (Person F).
”Att patienten fyller i före besöket, så att vi kan diskutera svaren under besöket” (Person G).
”Formuläret är bra som mall för ett mottagningssamtal” (Person H).
Bristande kunskap är en annan subkategori som framhäver personers ställningstagande och okunskap när det gäller livsstilsformuläret. Någon kommenterade att han måste sätta sig in mer för att kunna ge en värdering av formuläret.
”Måste sätta mig mer in i formuläret för att kunna ge ett adekvat svar!” (Person I).
Strukturella problem med livsstilsformuläret
I subkategorin livsstilsformulärets utformning fanns det personer som upplevde att formuläret hade brister. Det fanns mycket text och många svarsalternativ och svarsalternativen var oftast oklara. En funderade på dem som promenerar 20 minuter i stället för 30 minuter, var de skulle fylla i samt vad frukost, lunch och middag innebär. Missförstånd förekom också om hur man skulle fylla i och dessutom tyckte någon att det bör framgå bättre att formuläret har en baksida. En menade att det var svårt att hitta patienter med riskbeteende.
”Kost- vad är frukost/lunch/middag? Fysisk aktivitet- Vad med dem som går 20 min??” (Person J).
”Svårt för patienten att fylla i alkoholdelen,….De tror ofta att bilderna på ”glasen” ska markeras,….Missförstår ofta svarsalternativen” (Person C).
”Dåligt på att snappa upp patienter med riskbeteende” (Person K).
Det var några som menade att det var mycket att dokumentera och att det tog mycket plats i journalen. Detta hindrade en av dem att använda formuläret fullt ut.
”Tar alldeles för mycket plats i journalen annars skulle jag använda det mycket mer” (Person K).
Urval och lämplig tidpunkt handlar om när och vilka som ska tillfrågas. Någon uttryckte att det akuta bör komma före frågandet av livsstilsfrågorna och att detta istället kan frågas efter sjukhusvistelsen. Ytterligare en ansåg att med tydligare riktlinjer skulle det vara lättare att skapa rutin kring livsstilsformuläret.
”Tycker att det akuta går före fråga om och behandla besvären som patienten kom in för. Livsstilsformuläret kan tas upp efter aktuell sjukhusvistelse” (Person E).
”Men att ha det som riktlinje kanske det skulle vara lättare att skapa rutin kring livsstilsformuläret” (Person A).
Det ansågs svårt med uppföljningen av patienten eftersom det inte fanns någon struktur gällande detta. En menar att de får pengar för att patienten fyller i formuläret men inte för uppföljningen. Någon undrar om svaren bara skrivs in i systemet och en annan tycker det är svårt att veta vem eller vilka som ska följa upp svaren.
”Att det inte är någon strukturerad uppföljning, pengarna ligger i att patienterna fyller i formuläret inte i vad vi gör åt svaren” (Person F).
”Hur följs allt upp egentligen….Eller skrivs det bara ner i journalen?”
(Person L).
”Svårt att veta vem/vilka som kan följa upp och hjälpa patienten till en livsstilsförändring” (Person A).
DISKUSSION
Alla (n=41) som svarade på enkäten tyckte att det var mycket viktigt eller ganska viktigt att fråga patienten om livsstilsfrågor. De vanligaste områdena de frågade patienten om var tobak och alkohol och efter detta kom kost/vikt. I mötet med en patient med riskbeteende samtalade de flesta med patienten och några använde sig av motiverande samtal (MI). En del av delta- garna (29 %) svarade att de dokumenterade svaren på livsstilsfrågorna/livsstilsformuläret i en vårdplansanteckning under respektive sökord. Mer än hälften svarade att de aldrig gav livsstilsformuläret till patienten vid inskrivning. Mer kunskap önskades om motiverande sam- tal och stress. Både för och nackdelar med livsstilsformuläret nämndes. Några fördelar var att personalen fick en överblick av patienten, dess livsstil och att patienten var tvungen att tänka igenom sin livssituation när han/hon svarade på formuläret. De nackdelar som framkom var att det var mycket text, många svarsalternativ och mycket att dokumentera. En del upplevde det svårt att veta vilka patienter som skulle få livsstilsformuläret och när det var läge att ge det. Det nämndes även oklarheter i hur uppföljningen skulle se ut och vem som skulle ta ansvar för den.
Resultatdiskussion
Av dem som svarade på enkäten ansåg samtliga att det var mycket viktigt eller ganska viktigt att ställa livsstilsfrågor till patienter. Detta kan jämföras med sjuksköterskorna i den amerikanska studien där 98 % ansåg att livsstilsfrågorna skulle ingå i patientens anamnes. De fann dock svårigheter att genomföra screening av livsstilsfrågor för att tiden inte räckte till.
De flesta verkade ändå vara villiga att implementera hälsofrämjande arbete i det dagliga ar- betet (Reeve, Byrd och Quill, 2004).
När det gäller tobak och alkohol var dessa de vanligaste områdena som det frågades om. Detta kan bero på att det ökar risken för cancer, KOL, skrumplever eller andra följdsjukdomar. Båda är väldigt beroendeframkallande och kan leda till missbruk eller beroende enligt Allgulander (2009). När det gäller kost/vikt var det bara 39 % som frågade om detta. Det är relativt lätt att se om någon har ett riskbeteende när det kommer till kostvanor/vikt genom att räkna ut pa- tientens BMI. Eftersom det är viktigt att ha goda kostvanor och att vara stabil i sin vikt, för att motverka följdsjukdomar som fetma och kranskärlssjukdomar, borde det frågas mer om detta (Livsmedelsverket, 2005). För fysisk aktivitet och stress var det få som frågade om detta. Det
kan bero på att det inte har varit ett problem förut, men det har kommit mer och mer. Be- folkningen har mer stillasittande arbeten och beträffande fritiden blir det tv:n som tar tid.
Även vardagen är mer stressad där fler områden än ett i livet kan vara involverat i stressen.
Det kan handla om okända situationer, familjeförhållanden arbetssituation och påverkan av sjukdom (Kristoffersen, 2006; Waagø & Skaug, 2006).
I mötet med en patient med riskbeteende framgick det att 58,5 % samtalade med patienten.
Vid samtal kunde patienten tala fritt utan att uppleva skuldkänslor för sitt riskbeteende (Had- dock och Burrows, 1997). Det var mer verkningsfullt att samtala än att läsa en broschyr om ämnet. Det var inte lika många som använde MI vid sina samtal med patienterna. Detta beror mestadels på okunskap eftersom 68 % ville ha mer kunskap inom detta område. MI kan vara till hjälp eftersom patienten själv kommer fram till lösningen på sitt riskbeteende med stöt- tning av sjukvårdspersonalen enligt Britt, Hudson & Blampied (2003). Sex stycken svarade att de inte gjorde något åt en person med riskbeteende trots att ett av målen är att stimulera pa- tienten att i egen kraft arbeta för sin hälsa (Algell, 2010). Nio personer skrev remiss till andra instanser/professioner för ytterligare hjälp till patienten. Detta ansåg Wåhlin (2009) vara en del av arbetet med livsstilsformuläret.
På frågan hur ofta tillfrågad personal gav patienten livsstilsformuläret att besvara var det mer än hälften som svarade att de aldrig delade ut formuläret. Det interna bortfallet var även stort, över hälften, i frågan om hur de använde sig av formuläret. Detta kan till största del bero på att de inte använde sig av formuläret. Det kan också bero på att avdelningarna precis har påbörjat arbetet med livsstilsformuläret och därför inte är så bekanta med den. När det gäller mottagningen har de som vana att skicka ut formuläret till alla patienter innan dessa kommer på besöket. Detta innebär att de som inte har egna patienter inte kommer i kontakt med formuläret (E. Algell, Processledare och miljösamordnare, 2 Mars 2011).
Det område som deltagarna önskar mer kunskap/utbildning i är MI. MI:s största användare är de som hjälper alkoholister, men metoden fungerar på fler av livsstilsfrågorna (Britt, Hudson
& Blampied, 2003). En viktig del i personalens uppgift är att försöka stimulera patienten att i egen kraft arbeta för sin egen hälsa framhåller Algell (2010). Ett annat område deltagarna önskade mer kunskap om var inom området stress. Hur en person upplever och reagerar på stress varierar och därför är det viktigt att kontinuerligt utbilda sig. Människan upplever inte stress förrän de upplever att de är stressigt (Kristoffersen, 2006). Inom områdena alkohol,
kost/vikt och tobak var det jämnt fördelat i önskan om mer utbildning. Det var dessa ämnen som det frågades mest om på enkätfråga 5. Det behövs mer uppdatering, träning och resurser inom dessa områden för att säkerställa det hälsofrämjande arbetet (Kelley & Abraham, 2007).
Enligt en svensk studie är det viktigt att fortbildas inom det hälsofrämjande arbetet (Fredin, Forsberg & Allebeck, 2008). Att söka ny kunskap och att finna sätt att implementera hälsofrämjande strategier är viktigt enligt Whitehead (2006).
I den öppna frågan framkom olika kategorier som var både positiva och negativa till livsstils- formuläret. Många tyckte att de fick en bra överblick av patienten när de använde livsstilsfor- muläret vilket troligen beror på att det är så många livsstilsfrågor som berörs i formuläret. Det var också ett bra underlag att samtala kring med patienten. Detta bekräftas i målet att identi- fiera riskgrupper som finns för lasarettet i Enköping (Algell, 2010). När patienten tänker igenom sin livssituation gör detta att denne själv inser vilket/vilka förändringar som bör göras i stället för att sjukvårdspersonalen ska argumentera för en förändring (Britt, Hudson &
Blampied, 2003). På så sätt tar patienten makten över sin egen situation (Regeringens propo- sition, 2007).
En fundering var till vilka och när livsstilsformuläret skulle användas och enligt Jensen och de Bont (2010) väljs patienter som redan har ett riskbeteende när frågor ställs om deras livsstil.
På de inkomna enkäterna var det var även en del åsikter om formulärets utseende där patien- ten kunde missförstå svarsalternativen. Det var många svarsalternativ och det var mycket text.
Annat som kom fram var att dokumentationen tar väldigt stor plats. Att det blir mycket
”klickande” innan man har kommit till rätt sökord i vårdplansanteckningen. Den hälsofräm- jande dokumentationen bör vara så lättåtkomlig som möjligt enligt Tønnesen et al (2007).
Uppföljningen fungerar inte alltid eftersom personalen inte riktigt vet vem som ska stå för den. Det blir en massa information som samlas i journalen men som ingen gör något åt. Detta kan bero på att det inte finns något utarbetat system än eftersom det inte är implementerat i det dagliga arbetet. Kommun och landsting har fått till uppgift att förbättra och utveckla folkhälsoarbetet (Regeringens proposition, 2007). Enligt målen för lasarettet i Enköping ska personalen verka för att individen förbättrar sin hälsa i egen kraft (Algell, 2010).
Metoddiskussion
Författarna valde att genomföra studien med en enkät, vilket var ett bättre sätt att nå fler delta- gare och att få ett bredare material att arbeta med än om en intervjustudie hade genomförts.
Eftersom författarna undersökte hur läkare och sjuksköterskor arbetade med livsstilsfrågor och livsstilsformuläret var det viktigt att fråga alla berörda och det kunde enklare ske via en enkät. Utformningen av enkäten hade både styrkor och brister. En styrka var att den var up- pdelad på bakgrundsfrågor, livsstilsfrågor och livsstilsformuläret vilket medförde att det var mer överskådligt för personerna som svarade. En annan styrka var att det var lätt att fylla i de olika svarsalternativen eftersom det var mycket kryssfrågor, men även att dem skriva dit ett eget alternativ om det behövdes. En brist som upptäcktes var att om de inte kom i kontakt med livsstilsformuläret fanns det inget sådant alternativ att fylla i. Att det fanns en öppen frå- ga kan ses som en brist eftersom den lättare förbigås och att det tar längre tid att svara på enkäten om man väljer att svara. De svar som inkom genom den öppna frågan gav dock my- cket information och var därför en tillgång för studien. På grund av detta kunde fler öppna frågor varit en fördel för resultatet. På enkätfråga 10 som handlade om dokumentation var det två frågor i en. Detta upptäcktes efter insamlandet av enkäten och medförde att frågan inte kunde besvaras och tolkas på ett tillförlitligt sätt. Det interna bortfallet uppgick till 46 % och bedömdes därför som stort. Dokumentationen av livsstilsfrågor/livsstilsformuläret skedde först och främst i vårdplansanteckningar i journalsystemet Cosmic. Tre av sex läkare lät sekreteraren dokumentera resultaten. Denna fråga utgick från resultatet för att det var två frå- gor i en.
Vid utdelandet av enkäterna till de olika avdelningarna fick författarna möjligheten att presen- tera studien på mottagningen inför personalgruppen vid ett av deras avdelningsmöten. Detta kan ha påverkat svarsfrekvensen positivt eftersom 100 % av dem som arbetade på mottagnin- gen svarade. Författarna insåg att personalen var engagerade i livsstilsfrågor och livsstilsfor- muläret. På de olika avdelningarna överlämnades enkäterna till sjuksköterskor som ansvarade för utdelning av enkäter till sina kollegor. Detta kunde ha påverkat svarsfrekvensen eftersom de inte arbetade alla dagar. Chefsekreteraren fick enkäterna från författarna så att de kunde de- las ut i läkarnas postfack. Eftersom de fick det i sitt postfack var författarna säkra på att alla hade fått tillgång till enkäten.
Svarsfrekvensen på enkäten var 41 av 79 (52 %). Av läkarna kom det in sex av 30 (20 %) och från sjuksköterskorna inkom det 35 av 49 (71,5 %). På grund av läkarnas stora bortfall kan
deras resultat vara svårt att generalisera för läkargruppen på lasarettet i Enköping. Läkarnas bortfall kan påverka resultatet i stort. Svarsfrekvensen hos läkarna kan bero på att påmin- nelserna inte nådde ut i den utsträckning författarna ville eller att de hade tidsbrist. Det kan också bero på att enkäten ”försvann” i deras postfack under annan post eller att informationen om var den skulle lämnas in inte tydligt framgick. Sjuksköterskornas svarsfrekvens var hög men kan inte generaliseras på lasarettet i stort eftersom de arbetat olika länge med livsstilsfor- muläret. Den höga svarsfrekvensen kan bero på att vissa fick en enkät i handen och alla hade enkäten och lådan på sin avdelning. På grund av att cheferna fanns på avdelningen och träf- fade berörd personal kunde de påminna kontinuerligt och i och med detta ha höjt svars- frekvensen.
Enligt Ejlertsson (1996) är det bra att följa upp en enkät med påminnelser. Detta skulle ske genom telefonsamtal från författarna till de berörda cheferna men på grund av att ingen sva- rade skickades e-post. Att skicka e-post i stället för telefonsamtal kan bli mer osäkert eftersom författarna inte begärde något svar att de läst e-posten. En av avdelningscheferna svarade att hon vidarebefordrat e-posten till berörd personal. Den andra påminnelsen skedde också via e- post. Om enkäten hade varit tillgänglig en längre tid på lasarettet kanske svarsfrekvensen varit högre, främst bland läkarna.
Det interna bortfallet var stort på en del frågor och det beror på att personerna inte hade kom- mit i kontakt med eller arbetat med livsstilsformuläret. De som arbetade på mottagningen skickade ut livsstilsformuläret till patienterna och på enkäten saknades svarsalternativet att pa- tienten fyllt i hemma. I och med detta blev det ett större bortfall. Dessutom fanns det en sjuk- sköterska med nattjänstgöring som inte hade kommit i kontakt med livsstilsformuläret.
Kliniska implikationer
Majoriteten av deltagarna var positivt inställda till det hälsofrämjande arbetet även om inte alla arbetade aktivt med livsstilsformuläret. Det finns en tydlig trend som visar att de flesta frågar om alkohol, tobak och kost/vikt vilket är en bra plattform för att upptäcka riskbeteende hos patienterna. Det visade även att det fanns behov av mer kunskap om livsstilsfrågorna och mer utbildning i MI. Det framkom även att personalen undrade vem som skulle följa upp patienterna som hade ett riskbeteende. Här borde en bra rutin utformas som hjälper och underlättar för personalen. Livsstilsformulärets utformning kritiserades och att den skulle kunna förbättras på fler områden.
Slutsats
Det hälsofrämjande arbetet är viktigt och det behövs kontinuerlig utbildning till personalen för att kunna arbeta med dessa frågor med patienterna. Det behövs även klarare riktlinjer i uppföljningen av patienter med riskbeteende. Livsstilsformuläret är ett bra verktyg som dock behöver förbättras.
REFERENSER
Algell, E. (2010). HFS 2009-10 Mål och handlingsplan. Gäller för Lasarettet i Enköping.
Allgulander, C. (2009). Introduktion till klinisk psykiatri. Lund: Studenlitteratur.
Bastøe, L-K. H. & Frantsen, A-M. (2006). Behovet av sömn och vila. Kristoffersen, N. J,.
Nortvedt, F. & Skaug, E-A. (Red.). Grundläggande omvårdnad del 2 (ss.300-334) Stockholm:
Liber
Blivik, J. (2002). Dags för primärvården att ta folkhälsovetenskapen på allvar!?
Läkartidningen. 12 s. 1376
Britt, E., Hudson, S. M. & Blampied, N. M. (2003). Motivational interviewing in health set- ting: a review. Patient Education and Counseling, 53 147 - 155.
Caelli K., Downie, J. & Caelli, T. (2003). Towards a decisionsupport system for health promotion in nursing. Journal of Advanced Nursing, 43, 170–180.
Callaghan P., Fun, M. K. & Yee, F. .C. (1997). Hong Kong nurses’ health-related behaviours:
Implications for nurses’ role in health promotion. Journal of Advanced Nursing, (25), 1276–
1282.
Centers for Disease Control and Prevention, (u.å). About BMI for Adults. Hämtad 21 mars, 2011, från Centers for Disease Control and Prevention,
http://www.cdc.gov/healthyweight/assessing/bmi/adult_bmi/index.html
Gamnes, S. (2006). Kärlek, närhet och sexualitet. Kristoffersen, N. J., Nortvedt, F. & Skaug, E-A. (Red.). Grundläggande omvårdnad del 3 (ss. 39-79) Stockholm: Liber
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today. (24), 105–112.
Haddock, J. & Burrows, C. (1997). The role of the nurse in health promotion: an evaluation of a smoking cessation programme in surgical pre-admission clinics. Journal of Advanced Nursing, 26, 1098–1110.
HFS-nätverket. (2011). Landstinget i Östergötland: HFS-nätverket. Hämtad 30 mars, 2011, från http://www.natverket-hfs.se/medlemmar
HFS-nätverket. (2010). Landstinget i Östergötland: HFS-nätverket. Hämtad 5 januari, 2011, från http://www.natverket-hfs.se/
HFS-verksamhetsplan. (2010). Nätverket Hälsofrämjande sjukhus och vårdorganisationer (HFS).
HPH. (2010). HPH: Integrating health promotion into hospitals and health services. Danmark.
Jansen, Y. F. M., de Bont, A, A. (2010). The role of screening methods and risk profile assessments in prevention and health promotion programmes: an ethnographic analysis.
Health care analysi,s 18(4), 389-401
Kelley, K. & Abraham, C. (2007) Health promotion for people aged over 65 years in hospitals: nurses’ perceptions about their role. Journals of Clinical Nursing (16) 3, 569-579
Kristoffersen, N, J. (2006) Stress, coping och livsstilsförändringar. Kristoffersen, N, J,.
Nortvedt, F. & Skaug, E-A. (Red.). Grundläggande omvårdnad del 3 (ss. 206-225) Stockholm: Liber
Livsmedelsverket (2005). Svenska näringsrekommendationer: Rekommendationer om näring och fysisk aktivitet. Hämtad 1 Mars, 2011, från livsmedelsverket,
http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Svenska-narings-rekommendationer/
Nilsson, P. & Isacsson, Å. (1998). Även preventionen bör vara evidensbaserad. Prevention och folkhälsoarbete inom primärvården. Läkartidningen. 16 s. 1810-1815
Norton, L. (1998). Health promotion and health education: what role should the nurse adopt in practice? Journal ofAdvanced Nursing, 28, 1269–1275.
Polinder, S., Haagsma, J.,A., Belt, E., Lyons, R. A., Erasmus, V., Lund, J. & van Beeck, E. F.
(2010). A systematic review of studies measuring health-related quality of life of general injury populations. BMC Public Health, 23(10)783-795
Reeve, K., Byrd, T. & Quill, B.E. (2004). Health promotion attitudes and practices of Texas nurse practitioners. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 16, 125–133.
Regeringens proposition. (2007). En förnyad hälsopolitik. (Prop. 08:110). Stockholm.
Statens folkhälsoinstitut (2008). Lägesrapport om livsstilsfrågor. (SFI-rapport, A 2008:05).
Stockholm
Svenska akademins ordbok. (2010). Främja. Hämtad 20 Mars, 2011, från svenska akademins ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Trost, J. (2007). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur:
Tønnesen, H., Christensen, M. E., Groene, O., O'Riordan, A., Simonelli, F., Suurorg, L.,...Hansen, P. E. (2007). An evaluation of a model for the systematic documentation of hospital based health promotion activities: results from a multicentre study. BMC Health Services Research, 18(7)145-152
Waagø, K och Skaug, E-A. (2008). Aktivitet Kristoffersen, N, J,. Nortvedt, F. & Skaug, E-A.
(Red.). Grundläggande omvårdnad del 2 (ss. 272-299) Stockholm: Liber Welin, P. (2008). Kvalitativ utvärdering av arbetet på Hälsofrämjande Sjukhus.
Examensarbete, grundnivå. Göteborgs universitet, Enheten för socialmedicin. Hämtad 5 januari, 2011, från http://www.natverket-hfs.se/node/36
Whitehead, D. (2006). Health promotion in the practice setting: findings from a review of clinical issues. Worldviews on Evidence-Based Nursing. 3(4), ss. 165-184.
Wåhlin, S. (2009). Riskbruksprojektet: Lägesanalys. Hämtad 29 mars, 2011, från Statens folkhälsoinstitut. www.fhi.se/riskbruksprojektet
Bilaga 1
LIVSSTILSFORMULÄR
DATUM: ……… NAMN: ……… PERSONNR:
………
LÄNGD: …………. CM VIKT: ………… KG
DIN HÄLSA
Mycket bra Bra Varken bra eller
dåligt
Dåligt Mycket dåligt
Hur bedömer Du Ditt allmänna hälsotillstånd
?
FYSISK AKTIVITE T
Dagligen Regelbundet 3- 5 gånger i veckan
Regelbundet 1-2 gånger i veckan
Mindre än 1 gång i veckan
Aldrig
Hur ofta rör Du Dig 30 minuter eller mer
sammanlagt per dag?
(I perioder om minst 10 minuter åt gången då Du blir varm i kroppen)
ALKOHOLVANOR
Hur många glas dricker Du vanligtvis per vecka?
………
Om dualdrig dricker alkohol kryssar du här:
Med ett ”glas” menas:
2 flaskor 33 cl lättöl eller cider
50 cl folköl 33 cl starköl, starkcider eller
alkoläsk
10-15 cl vitt eller rött vin
8 cl starkvin 4 cl sprit t ex whisky
Alkohol per tillfälle
Aldrig Mer sällan än en gång i månaden
Varje månad Varje vecka Dagligen eller nästan dagligen Hur ofta
dricker Du 4
”glas” (kvinna) alt. 5 ”glas”
(man) eller mer vid samma tillfälle, t ex en kväll?
KOSTVANOR
I stort sett dagligenNågon eller några gånger i veckan
Sällan eller aldrig
Hur ofta äter Du frukost?
Hur ofta äter Du lunch?
Hur ofta äter Du middag?
TOBAK SVANO R
Har aldrig använt
tobak
Har slutat röka
Röker då och då
Röker dagligen
Har slutat snusa
Snusar då och då
Snusar dagligen
Röker eller snusar Du?
När: Mängd: Mängd: När: Mängd: Mängd:
…… …… …… …… …… …….
STRESS
Aldrig Mer sällan än en gång i månadenVarje månad
Nästan varje vecka
Dagligen eller nästan dagligen
Hur ofta känner Du Dig
stressad?
Bilaga 2
Enkät om arbetet med livsstilsfrågor och livsstilsformuläret
Kryssa för ditt alternativ. Skriv utförligt på de öppna frågorna.
1. Vilket yrke har du? Läkare Sjuksköterska
2. Vilken/vilka platser arbetar du? Avdelning 1 Avdelning 2 Mottagning
3. Hur lång tid har du arbetat inom yrket? _________år
---
4. Hur viktigt är det att fråga om livsstilsfrågor utifrån patientens hälsa?
Mycket viktigt Ganska viktigt Inte särskilt viktigt Onödigt
5. Vilket/vilka områden frågar du oftast patienten om? (Kryssa i ett/flera alternativ) Fysisk aktivitet Alkohol Kost/vikt Tobak Stress Inget av det
Annat____________________________________________________________________
6. Vad gör du vid mötet med en patient som har ett riskbeteende? (t.ex. om en patient har hög alkohol- eller tobakskonsumtion)
Inget Samtalar med patienten Motiverande samtal med patienten Skriver remiss till annan instans
Annat ____________________________________________________________________
7. Skulle du vilja ha mer kunskap/utbildning inom något/några områden?
(OM JA Kryssa i ett/flera alternativ, OM NEJ gå till fråga 8)
Fysisk aktivitet Alkohol Kost/vikt Tobak Stress Motiverande samtal
Annat____________________________________________________________________
VÄND
Följande frågor handlar om livsstilsformuläret (enkät med livsstilsfrågor)
8. Hur ofta ser du till att en patient (vid inskrivning på avdelning eller besök på mottagning) får besvara livsstilsformuläret vid screening av livsstilsfrågorna?
Alltid (ca 100%) Oftast (ca 75%) Ibland (ca 50%) Sällan (ca 25%) Aldrig (ca 0%)
9. Hur arbetar du med livsstilsformuläret?
Låter patienten fylla i själv och samtalar om svaren Frågar patienten utifrån formuläret och fyller i
Annat______________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
10. Hur dokumenterar du svaren vid besvarat livsstilsformulär/livsstilsfrågor?
Löpande text Vårdplansanteckning Dikterar
Annat_____________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
11. Vad tycker du är bra och/eller mindre bra med livsstilsformuläret?
BRA: ______________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
MINDRE BRA:______________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
TACK FÖR DIN MEDVERKAN!
Bilaga 3.
Brev till klinikchefen
Till klinikchefen Mikael Wiklund på medicinskt centrum
Hej!
Vi är två sjuksköterskestudenter i termin 6 på Uppsala universitet som skriver sin C-uppsats.
Studien kommer att handla om hur läkare och sjuksköterskor arbetar med livsstilsformuläret samt rutinerna kring livsstilsfrågor. Eftersom Enköpings lasarett har arbetat med HFS i 13 år vill vi se hur väl etablerad det är hos läkare och sjuksköterskorna på medicinavdelning 1, 2 samt medicinmottagningen. Detta sker genom en anonym enkät som delas ut på
avdelningarna under februari månad och som sen samlas in för analys. Enkäten tar ca 5-7 minuter att fylla i. Studien kommer att examineras under vecka 19, 2011.
Vår fråga till dig är om vi får genomföra studien?
Tack på förhand/
Lina och Rebecca
Vid frågor kontakta
Lina Eriksson Rebecca Hansson Emma
Algell (Huvudman) Telnr: 073-5425846 Telnr: 070-4087764 Telnr: 0171- 418129 Email: lina@mfw.se Email: rebecca_salt@hotmail.com Email:
emma.algell@lul.se
Bilaga 4.
Följebrev
