• No results found

”Hundarna vill alltid leka!”: om samspelet mellan barn och djur i förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "”Hundarna vill alltid leka!”: om samspelet mellan barn och djur i förskolan"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Södertörns högskola | Interkulturell lärarutbildning mot förskola, erfarenhetsbaserad

Kurs: utbildningsvetenskap C 30hp, delkurs: Självständigt arbete 15 hp, Examensarbete| ”Hundarna vill alltid leka!”| Vårterminen 2015

Förskollärarutbildning med interkulturell profil, erfarenhetsbaserad

Av: Sandra Enegård Hall

Handledare: Anna Lindqvist Bergander

”Hundarna vill alltid leka!”

– om samspelet mellan barn och djur i förskolan

(2)

”The dogs always want to play!”

On interaction between children and animals in preschool

Sandra Enegård Hall

There are relatively few preschools in Sweden that have an animal profile. Previous research on the interaction between children and animals has mostly focused on how adults explain the relationship between children and animals. The purpose of this study is to explore how children express the way in which they experience preschools that focus on work with animals. I then take this data and compare it to earlier research. Vygotskij’s thoughts give the theoretical framework for the study. A sociocultural perspective lifts the notion that all learning occurs in social relationships. The conception of mediation through language and the zone of proximal development are two relevant characteristics of the study.

I visited a preschool with an animal profile and used qualitative interviews and observations in order to gather data. The children express that they experience happiness when working with the animals. In their words, dogs are playmates and comforters. The children enjoy playing, riding and caring for the animals. Occasionally children express fear around the animals. Research shows that children receive unconditional love and learn the social rules of relationships with animals. Children learn to read the animal’s body language. This leads to a better understanding of relationships with people. Friendly petting of the animals along with the animal’s non-

judgmental presence stimulates oxytocin production. This leads to contentment and relaxation.

The interaction between children and animals promotes self-esteem, empathy, responsibility and gross-motor skills development. This study shows that in situations where fear is experienced, the outcome can lead to increased bravery and sense of responsibility. At all times during the

interaction between children and animals learning is taking place. An interesting conclusion of this study is that it is possible to achieve all of the goals outlined in the Curriculum for the Preschool by working together with children and animals.

Keywords: animals, preschool, play, sociocultural perspective, oxytocin

(3)

Förord

Tack!

Jag vill tacka barnen som ställt upp och generöst berättat för mig om tillvaron med djuren på sin

förskola. Tack också till ledning och personal på förskolan som lät mig komma och ta del av

verksamheten. Ett varmt tack riktar jag till handledaren Anna Lindqvist Bergander som lett mig

genom arbetet. Tack till studentkamraterna Lisa Berglund Loord, Louise Järild och Helena

Malmström samt Fredrik Järild som bistått med bollplank, teknisk support och pepp. Tack Sara

Lindahl för översättning av abstracten. Jag vill även tacka ledningen och kollegerna på Viks

Skola. Ett stort tack till familjen och inte minst mina egna barn som snart kommer få se mer av

sin mamma efter tre års studier. Och slutligen vill jag tacka katten Svea som bokstavligen varit

nära under större delen av arbetet med uppsatsen. Hennes stundtals närgångna nyfikenhet på

mina böcker och anteckningar har skänkt nöje och hennes närvaro har spridit lugn och ro.

(4)

Innehåll

”The dogs always want to play!” ... 2

On interaction between children and animals in preschool ... 2

Förord ... 3

1 1 Inledning och bakgrund ... 7

1.1 Läroplanen och barns inflytande ... 7

1.1 4H ... 8

2 Syfte och frågeställning ... 9

3 Vetenskaplig utgångspunkt ... 10

4 Tidigare forskning ... 11

4.1 Leken ... 11

4.2 Djurs påverkan på barn ... 12

4.2.1 Sällskapsdjur som trogna vänner ... 12

4.2.2 Kroppsspråk, empati och självförtroende ... 13

4.3 Svartsjuka ... 13

4.4 Rädsla för djur ... 13

4.5 Hästar och ridning ... 14

4.6 Allergier ... 14

4.7 Möjligheter att ha djur i verksamheten trots allergier ... 15

4.8 Biologiska teorier om interaktion med djur ... 16

4.8.1 Vänlig beröring ... 16

4.8.2 Oxytocin ... 16

4.8.3 Djur, människa och beröring ... 17

5 Pedagoger om djur i förskolan ... 18

6 Metod ... 20

(5)

6.1 Metodval ... 20

6.1.1 Intervjuer och observationer ... 20

6.1.2 Att intervjua barn ... 21

6.2 Urval ... 22

6.3 Genomförande ... 22

6.3.1 Presentation av förskolan ... 22

6.3.2 Mina besök på förskolan ... 23

6.4 Intervju och observation ... 24

6.4.1 Bearbetning och analys av data ... 24

6.5 Etiska överväganden ... 24

6.6 Tillförlitlighet ... 25

7 Resultat och analys ... 27

7.1 Leken ... 27

7.1.1 Observation av barn och hundar i lek ... 28

7.1.2 Analys av lekobservationen... 28

7.2 Kel och tröst ... 29

7.2.1 Analys ... 30

7.3 Empati och icke-verbal kommunikation ... 30

7.3.1 Analys ... 31

7.4 Lärandet i gemenskapen med kompisar och pedagoger ... 31

Djurskötsel och empati ... 31

7.4.1 Analys och observation från 4H ... 31

7.4.2 Rädsla och mod ... 32

7.4.3 Analys ... 32

7.4.4 Djuren och mediering ... 33

(6)

7.5 Sammanfattning av resultat och analys ... 34

7.5.1 Leken ... 34

7.5.2 Kel och tröst ... 34

7.5.3 Djurskötsel och empati ... 34

7.5.4 Rädsla och mod ... 35

8 Diskussion ... 36

8.1.1 Verksamhet med djur implementerar läroplanen ... 39

8.2 Metoddiskussion ... 39

8.3 Styrkor och svagheter i utförandet ... 39

9 Slutord ... 40

10 Referenslista ... 41

11 Bilagor ... 45

11.1 Bilaga 1. Missivbrev ... 45

11.2 Bilaga 2. Intervjuguide 4H ... 47

11.3 Bilaga 3. Intervjuguide om hundarna på förskolan ... 48

(7)

1 1 Inledning och bakgrund

Jag är uppvuxen med husdjur och det är även mina egna barn. Med de egna djuren i varmt minne har jag under åren då jag arbetat i förskola och skola tagit del av forskningsrapporter som visar nyttan av samspelet mellan människa och djur. I Sverige genomförs i år, 2015, exempelvis ett projekt med läshundar i skolan. Hundar används i undervisningen för att lyfta elevernas läsintresse (Jällhage 2015, s. 16-19). Hundarnas närvaro upplevs som positiv och kravlös och kanadensisk läshundsforskning visar att hundarna ökar motivationen när barnen läser (Friesen 2009). Sverige ligger dock efter andra länder när det gäller att tillvarata sällskapsdjurs positiva effekter på människor. USA, Frankrike och England har under lång tid använt djur som resurs i betydligt större utsträckning inom skola, vård, omsorg och kriminalvård (Manimalis 2009, s. 6).

I studien har jag besökt en förskola med djurinriktning. Antalet förskolor med djur är än så länge litet i Sverige. Följaktligen är även forskningsfältet djur i förskola fortfarande litet.

Gällande den litteratur som använts för avsnittet om tidigare forskning har intentionen varit att använda primärkällor i mesta möjliga mån. Givet den begränsade tiden och det faktum att forskningsfältet djur i förskola är litet har jag till viss del valt att använda litteratur om barn i kontakt med djur som sammanfattat eller gjort sammanställningar av annan forskning.

Manimalis är en ideell organisation som syftar till att öka kännedomen om sällskapsdjurens positiva inverkan på människa och samhälle (Manimalis s. 2). Manimalisrapporten (2005) och Manimalisrapporten (2009) har samlat forskning som berör sällskapsdjurens positiva effekter på människan. Vissa resultat har varit av relevans för min studie och har därför använts. Visst andrahandsmaterial har hämtats från Bent Leicht-Madsens Barn djur & natur samt Maria Folke- Fichtelius Barn och djur. Leicht Madsen är veterinär och lärare i naturvetenskap, socialmedicin och allmän pedagogik på Lärarhögskolan i Albertslund, Danmark. Folke-Fichtelius är

universitetslektor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.

1.1 Läroplanen och barns inflytande

Förskolans läroplan Lpfö 98 (2010) nämner inget om barn och djur, men den uttrycker att

förskolans verksamhet ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som går där. I avsnittet Mål

(8)

och riktlinjer står att barnen ska få utveckla respekt för allt levande samt även förmågan att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation (s. 8). Delarna Utveckling och lärande (s.

9) samt Normer och värden (s. 8) uttrycker likaså att verksamheten ska utgå från barnens

intressen och åsikter. Under rubriken Barns inflytande (s. 12) beskrivs att barnen ska förberedas för delaktighet och ansvar och även ges inflytande över verksamheten utifrån sina behov och intressen (Skolverket 2010). Nilsson och Sauer menar att läroplanen implicerar verksamhet med djur eftersom många barn tycker om djur. Detta då barns intressen och behov ska vara

vägledande för förskolans verksamhet (Nilsson & Sauer 2011, s. 1).

1.1 4H

4H är en internationell ideell ungdomsförening. De fyra H:na står för Huvud för kunskap, Hjärta för medkänsla, Hand står för färdighet och Hälsa för en sund livsstil. Den huvudsakliga

verksamheten i Sverige äger rum på ett sextiotal 4H-gårdar runt om i landet. Gårdarna håller

bonddjur och erbjuder verksamhet för barn och ungdomar. På en 4H-gård kan barn få umgås

med djur och hjälpa till att sköta dem. Ibland finns möjlighet att se fårklippning, åka häst och

vagn eller kärna smör och spinna ull (Folke-Fichtelius 1995, s. 94 f.).

(9)

2 Syfte och frågeställning

De undersökningar om barn och djur som gjorts är i huvudsak inriktade på att beskriva vuxnas syn på antingen verksamhet med barn och djur eller djurs påverkan på barn. Forskning inom området som förmedlar vad barnen säger är sällsynt. Studien är avsedd att komplettera tidigare forskning och låta barnens röster komma till tals i ämnet barn och djur i förskolan. Kanske kan undersökningen medverka till att fler förskolor inriktar en del av sin verksamhet mot djur. Då alla områden i läroplanen berörs av arbete med djur skulle ett djurinriktat arbetssätt bidra till implementering av läroplanen.

Syftet med studien är att ta reda på hur barn säger att de uppfattar samspelet med djur i

förskolan. Jag sätter sedan barnens uttalanden i relation till tidigare forskning. Undersökningen syftar även till att observera barnens och djurens samspel. Observationsdata sätts i samband med barnens yttranden och tidigare forskning.

Frågeställningar:

Hur säger barnen att de upplever samspelet och verksamheten med djur i förskolan?

Hur förhåller sig det barnen säger till tidigare forskning?

Hur relaterar det observerade samspelet mellan barn och djur till barnens intervjusvar och tidigare

forskning?

(10)

3 Vetenskaplig utgångspunkt

I studien analyseras resultatet med utgångspunkt i sociokulturellt perspektiv. Lev Vygotskij (1896-1934) var psykolog och pedagog och formulerade teorier som lagt grunden för det

sociokulturella perspektivet. Enligt detta synsätt utvecklas och lär människan i samspel med sin omgivning och de resurser och utmaningar som finns där. Människan sedd ur ett sociokulturellt perspektiv är i stor utsträckning ett resultat av interaktion med omgivningen och inte genetiskt programmerad (Säljö 2013, s.19). Valet av denna teoretiska utgångspunkt lyfter i uppsatsen särskilt fram vad som sker i samspelet mellan barn och djur. Vidare beskriver jag här ytterligare två centrala sociokulturella begrepp av relevans för studien. Mediering syftar på något eller någon som finns mellan barnet och det som ska läras in och som underlättar lärandet. Medierat lärande kan ske exempelvis via lek och berättande (Jakobsson 2010). Den proximala

utvecklingszonen beskrivs vara skillnaden mellan det som en individ kan göra själv respektive

med hjälp av andra. I ett första steg får barnet hjälp av någon mer kompetent med det som hen i

nästa steg kan göra själv (Kroksmark 2011, s. 450). I föreliggande studie beskriver dessa

begrepp en del av skeendet i samspelet mellan barn och djur.

(11)

4 Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras tidigare forskning med relevans för studien. Allergier behandlas i ett avsnitt då dessa anges som ett av de största hindren mot att arbeta med djur i förskolan. Av samma anledning finns ett avsnitt om hur det trots allergier är möjligt att ha djur i förskolans verksamhet. Vissa forskningsresultat som genomförts på vuxna har tagits med eftersom jag gjort bedömningen att fynden är betydelsefulla i relation till undersökningen. Detta gäller exempelvis studien om strokepatienter och ridning (Manimalis 2009, s. 10).

4.1 Leken

Leken är en viktig del av barns tillvaro. Här beskrivs lekens värld och några av lekens förutsättningar med utgångspunkt i Knutsdotter Olofsson (1992).

I leken trollas magiska världar fram där allt kan hända. Barns upplevelser bearbetas i leken och där övar de att bemästra sina känslor. Fantasin och föreställningsförmågan kan få vingar i leken och förmågan att skapa inre bilder är den grund som skolans abstraktion i form av läsning och räkning bygger på. ”I leken tränar barnen upp sin föreställningsförmåga, så att små svarta tecken i en bok blir bilder, känslor och upplevelser. Den som inte tränat upp sin föreställningsförmåga har svårt att läsa en bok med behållning” (a.a, s. 86). I leken tränas social samvaro när roller ska förhandlas och lekens handling växer fram. Fantasi och föreställningsförmåga är viktiga

komponenter i medkänsla och empati (Knutsdotter Olofsson 1992, s. 149 ff.). Knutsdotter

Olofsson beskriver vidare vissa lekregler som ger förutsättningar för leken. Samförstånd, innebär

att lekdeltagarna är överens om att de leker och vad de leker. Ömsesidighet, för med sig att de

som leker deltar på jämställd nivå oavsett styrka och ålder. Turtagande, innebär att deltagarna

turas om att bestämma och ta initiativ i leken. "Leken får form av en dialog mellan två (eller

flera) som för tillfället är jämbördiga. Är det obalans i makt eller i vems initiativ som ska gälla,

går den förfördelade ut ur leken med ett 'Då är jag inte med!'” (a.a, s. 23f.). Eftersom leken är

viktig för barn anstränger sig barnen för att följa lekens förutsättningar i det sociala samspelet. I

leken byggs på så vis grunden för ett demokratiskt samhälle (Folke-Fichtelius 1995, s. 115).

(12)

4.2 Djurs påverkan på barn

4.2.1 Sällskapsdjur som trogna vänner

Forskning visar att barn och djur trivs ihop. Enligt Leicht Madsen kan djur och barn vara lekkamrater. Hunden brukar vara det djur som barn lättast samspelar med (Leicht Madsen 1999, s. 113). Folke-Fichtelius nämner vidare att djur ofta visar egenskaper som en lekkamrat har: De finns där och de tycker om oss (a.a. s. 9). ”I samvaro med djur kan barnen lära sig mycket om både leksignaler och sociala lekregler. Tillsammans med ett djur måste barnen lära sig att vara tydliga” (a.a. s. 115). När vi har roligt och skrattar ökar produktionen av endorfiner. Dessa är morfinliknande substanser och ger en känsla av välbefinnande (Folke-Fichtelius 1995, s. 6).

"Sällskapsdjuren förmedlar en känsla av vänskap och beroende, ger värme, ömhet och kärlek, blir någon att dela vardagen med, dela prat och smekningar med, och man vet att det finns någon som håller av en" (Leicht Madsen 1999, s. 109 f.). Vidare framhåller Leicht Madsen att barnet som kanske stundtals känner sig otillräckligt inför livets villkor känner sig förbehållslöst älskat av ett husdjur. Även föräldrakärleken kan vara villkorad när orken och tålamodet tryter. Ett husdjur bryr sig inte om tonårsfinnar utan visar ständigt samma tillgivenhet och ömhet för sin unga matte eller husse (a.a. s. 126). Även Nilsson och Sauer har sett att djur skapar en känsla hos barn att vara älskad precis som den man är (Nilsson & Sauer 2011, s. 19). De beskriver även en

observation där ett barn på en förskola med hundar inte riktigt kommer till ro efter en aktivitet.

Barnet går och sätter sig bredvid en av hundarna som ligger på golvet. Hunden ger barnet en puss och barnet klappar hunden och blir sittande en lång stund och slappnar av (a.a. s. 13).

Djurens närvaro utövar också positiv verkan på utåtagerande barn med låg självkänsla (a.a. s. 19).

Folke-Fichtelius nämner djurs tillgivenhet och ärlighet som en orsak till varför barn tycker om djur. Husdjur kan även ha rollen som ställföreträdande syskon, kanske särskilt för ensambarn.

Yngsta barnet i syskonskaran kan ta hand om ett djur och på så sätt ha någon att vara

"storasyskon" för (Folke-Fichtelius 1995, s. 8). Alla medlemmar i en familj, vuxna som barn, kan glädjas åt en hund och den kan även ha en enande roll i familjen (Strang 2007, s. 35).

Folke-Fichtelius framhåller hur husdjur kan fungera som avledare och förbättrare av stämningen

i familjen när den blir lite spänd. Hon berättar hur familjens hund Sigge kom sättande när hennes

egna tonårspojkar bråkade. Hunden skiljde pojkarna åt genom hoppa upp mot dem och skälla,

med lyckat resultat. Den delen av hundens beteende är grundad i instinkten att vilja skilja

(13)

stridande flockmedlemmar åt (Folke-Fichtelius 1995, s. 7 f.).

4.2.2 Kroppsspråk, empati och självförtroende

Folke-Fichtelius skriver att barn som umgås med djur lär sig tolka kroppsspråk och utvecklar därmed en särskild social skicklighet som går att överföra till samspelet människor emellan (Folke-Fichtelius 1995, s. 7). Detta bekräftas av Leicht Madsen som menar att människor övar upp sin förmåga att kommunicera genom att vara tillsammans med andra, människor eller djur.

Vi övar upp vår förmåga att uppfatta signaler från dem vi umgås med. Sällskapsdjursinnehav stimulerar förmågan till icke-verbal kommunikation (Leicht Madsen 1999, s. 121 f.).

Manimalisrapporten 2005 styrker detta och visar att ungdomar som har stor kontakt med djur har bättre självförtroende och visar större socialt ansvar än de ungdomar som lever utan djur

(Manimalis 2005, s. 7). Hallander menar att verksamheten på en 4 H-gård är bra för barns självförtroende. Då kan barnet med sina förvärvade kunskaper i djurskötsel bli den som är experten i familjen (Hallander 1991, s. 268). Nilssons och Sauers studie visar att umgänget med djur ökar barns empatiska förmåga (Nilsson & Sauer 2011, s. 13).

4.3 Svartsjuka

Även om ett husdjur oftast ger övervägande positiva effekter i en familj kan barn hysa negativa känslor mot djuret. Barnet kan känna svartsjuka gentemot husdjuret om hen känner att djuret

"stjäl" av föräldrarnas tid eller om barnet känner sig bortglömt (Leicht Madsen 1999, s. 131).

4.4 Rädsla för djur

Många barn tycker om djur men detta gäller inte alla. Ett barn kan t.ex. ha blivit bitet eller klöst

av ett husdjur. Det är viktigt att respektera barnets känsla och inte försöka forcera fram en

kontakt mellan barn och djur. Detta kan vara till men för barnets förhållande till djur för resten

av livet. En del barn med stor respekt eller rädsla för djuren kan vilja ta emot hjälp för att våga ta

kontakt. Vuxna kan hjälpa barnet till en större trygghet genom det egna agerandet. En lugn och

positiv vuxenförebild kan mildra rädslan och hjälpa barnet att våga närma sig djuret i sin egen

takt. Kompisar och syskon som agerar djurkära föredömen kan vara till stöd för den som vill bli

vän med ett djur men inte riktigt vågat. Det är lika viktigt att låta djuret komma till barnet på sina

egna villkor (Folke-Fichtelius 1995, s. 18 ff.).

(14)

4.5 Hästar och ridning

Samspel med häst och stallsysslor har en positiv påverkan på flickors identitetsskapande processer. I stallet råder andra normer än de flickor möter i andra delar av samhället.

"För att erövra status i stallet behövs andra kompetenser än yttre attribut och specifika beteenden i spelet mellan könen. I stallet krävs både handlingskraft och ansvarstagande i relationen till hästen" (Manimalis 2009, s. 12). Barn som rider får mycket god fysisk träning, t.ex. i

muskelstyrka och koordination (Folke-Fichtelius 1995, s. 6). En studie gjord på vuxna ryttare med hjärnskada visar positivt resultat. Vid Ersta Sköndal Högskola genomfördes en kvalitativ studie med ridning för patienter med stroke. Ryttarna fick de effekter som tillskrivs

oxytocinfrisättning: ökat välbefinnande, positiv minnespåverkan och ökad nyfikenhet på

omgivningen. Trots sin hjärnskada upplevde patienterna genom ridningen ökad livskvalitet och självförtroende. Studien genomfördes av Gunilla Silfverberg, professor i etik vid Ersta Sköndal Högskola och Pia Tillberg, ridterapeut och legitimerad sjukgymnast (Manimalis 2009, s. 10).

4.6 Allergier

Det har skett en stor ökning av allergier under de senaste 150 åren. Enligt barnläkaren och tidigare ordföranden i Svenska Barnläkarföreningens sektion för barn- och ungdomsallergi har en mängd miljöfaktorer som luftföroreningar och tätare inomhusmiljö påverkat benägenheten att reagera allergiskt mot ämnen som vi hela tiden haft i vår omgivning som pollen, kvalster och pälsdjur. Exempelvis är pollenallergi vanligast i stadsmiljö trots att det finns mest pollen på landet (Folke-Fichtelius 1995, s. 52).

Enligt Astma- och Allergiförbundet har ca. 7 procent av Sveriges fyraåringar någon form av pälsdjursallergi. För åttaåringarna ligger siffran på ca. 10 procent. Som jämförelse kan nämnas att drygt åtta procent av fyraåringar och tolvåringar uppvisar födoämnesrelaterade besvär av någon av följande tolv födoämnen: mjölk, ägg, fisk, vetemjöl, soja, jordnötter (ärtväxt), nötter, äpple/päron, persika, kiwi, selleri eller banan (Astma- och Allergiförbundet 2015). Wold menar att begreppet pälsdjursallergi inte är relevant då pälsdjur inte orsakar mer allergi än andra djur.

Den som är allergisk mot katt behöver inte vara det mot hund och vice versa. Allergi beror på en

brist på tolerans i immunförsvaret och inte på allergenet i sig som är ett ofarligt ämne. Ett

(15)

intensivt forskningsarbete pågår gällande orsaker och behandling (Wold 2009). Forskning visar också att barn som växer upp med sällskapsdjur är mindre drabbade av allergier jämfört med barn som lever utan djur (Manimalis 2005, s. 4).

Allergier är ett av de främsta skälen som anges som hinder mot att arbeta med djur i förskola och skola. Störst risk att drabbas av pälsdjursallergi råder vid kontakt med pälsdjur i tät

inomhusmiljö. Att umgås med djur utomhus och i stall med god ventilation kan vara möjligt även för vissa barn med låggradig allergi. Hygienåtgärder som handtvätt och användande av speciella kläder bör alltid iakttas vid kontakt med djur i förskola och skola (Folke-Fichtelius 1995, s. 58 f.).

4.7 Möjligheter att ha djur i verksamheten trots allergier

Medvetenhet och kunskap om allergier öppnar upp stora möjligheter för att låta barn i förskola och skola umgås med djur. Att ha djur utomhus, t.ex. höns eller kaniner är en möjlighet där även barn med låg- eller medelgradig allergi kan delta om goda hygienrutiner följs. Likaså kan besök på en 4H-gård eller parklek med djur vara ett sätt för förskolegrupper att ha kontakt med djur. I en svensk studie samlades damm in från golv, bänkar och bord i skolmiljö. Analysen visade att dammet från golvet inte innehöll mycket pälsdjursallergen. Däremot innehöll dammet från bord och stolar nästan lika mycket katt- och hundallergen som det som finns i hemmet hos den som har hund eller katt (Folke-Fichtelius 1995, s. 57). Här skulle daglig städning kunna förbättra miljön ur allergisynpunkt.

För grupper och klasser som har barn med svårare allergi finns möjlighet att ha djur utan

allergener (=allergiframkallande ämnen). Enligt Skolverkets riktlinjer för djurhållning i skolan

kan reptiler, amfibier (ex. grodor), insekter och ryggradslösa djur hållas i skollokaler utan risk för

att allergiska barn drabbas (SÖ/Skolverket 1981). Ett sätt att jobba med djur är att bege sig ut i

skog eller park och spana efter fåglar och ekorrar. Vilda fåglar kan lockas till förskolans gård om

holkar sätts upp. Vintertid kan fåglarna erbjudas olika typer av föda. På gården finns småkryp

som kan studeras. På vissa förskolor och skolor hålls gråsuggor, maskar, vandrande pinnar och

diverse småkryp inomhus (Folke-Fichtelius 1995, s. 88 ff.). Även akvariefiskar har visats ge

lugnande effekt på barn och vuxna och kan studeras och skötas om utan risk för allergier (Leicht

(16)

Madsen 1999, s. 128).

4.8 Biologiska teorier om interaktion med djur

Under den här rubriken berörs vad som händer vid samspelet mellan människor och djur utifrån biologiska förklaringsmodeller.

4.8.1 Vänlig beröring

Beröring är ett grundläggande behov hos människan och de andra däggdjuren. Beröring höjer humöret och gör oss piggare och mer sociala. Vänlig beröring ger bevis på att vi är värdefulla och trygga, att någon bryr sig om (Uvnäs Moberg 2009, s. 7). Folke-Fichtelius lyfter

kroppskontakt och beröring som viktiga för barns hälsa och utveckling. Hon menar att samvaro med djur i det fallet kan vara betydelsefull; barn uppskattar den sinnliga, mjuka känslan av djurets päls och klappar ofta spontant så ofta de kommer åt (Folke-Fichtelius 1995, s. 6).

Oxytocinets roll vid beröring är central och behandlas därför i följande avsnitt.

4.8.2 Oxytocin

Oxytocin är ett hormon som utsöndras från hypofysen i hjärnan. Vänlig beröring ger stimulans till nerver i huden vilket leder till oxytocinutsöndring. Denna skapar lugn och avslappning i kroppen samt minskar frisättning av stresshormoner. Till oxytocinets effekter hör att puls och blodtryck sänks och näringsupptag, tillväxt och läkning stimuleras. Dessutom minskas rädsla och matsmältningen underlättas. Oxytocinets verkan upptäcktes först i samband med förlossning och amning där det bl.a. stärker relationen mellan mor och barn. Oxytocinet har en betydande

påverkan på våra relationer. Det gör oss mer öppna för och nyfikna på främmande människor,

vilket stöder tillkomsten av nya relationer. Samtidigt underlättar oxytocin "igenkänningen av

'den eller de andra' genom att öka känsligheten i de olika sinnena och inlärningen av dessa som

ett minne" (Uvnäs Moberg 2009, s. 85 ff.). Man minns de man tycker om bättre. Oxytocinet

underlättar skapandet av nya kontakter och understödjer även att relationerna bibehålls. Vid

sexuell aktivitet frisätts stor mängd oxytocin. Den starka och harmoniska bindningen mellan två

älskande har med oxytocinet att göra. Likaså utsöndras hormonet vid ett förtroligt och varmt

samtal vänner emellan. Även fysisk värme stimulerar "lugn och ro-hormonet" (a.a. s. 160). En

litteraturöversikt beställd av Folkhälsokommittén i Västra Götalandsregionen, i samverkan med

(17)

SLU (Sveriges LantbruksUniversitet) sammanfattade cirka 150 artiklar, fem avhandlingar och sju vetenskapliga översikter där husdjurens positiva betydelse för människors hälsa studerades.

De direkta effekterna uppstår vid beröring, relationen och den icke verbala kommunikationen. Den indirekta effekten uppstår vid djurens motiverande roll, via den hälsofrämjande livsstil som djurumgänget för med sig samt via den sociala identitet som människan får i sin samverkan med djuren.

(Manimalis 2009, s. 12)

4.8.3 Djur, människa och beröring

Oxytocin har liknande effekt på andra däggdjur än människa. Hundar, kor och hästar kan bli lugnade av att bli klappade och smekta av människor de känner. Deras puls och blodtryck sjunker och lugn och ro-systemet aktiveras (Manimalis 2009, s. 13).

Enligt Strang ökar en människas välbefinnande av att klappa ett djur. Det kan vara lättare att

krama hunden än en människa (Strang 2007, s. 28). Uvnäs Moberg framhåller att hundens

blotta närvaro har en lugnande effekt på människan när de har lärt känna varandra väl. Då

hunden och dess ägare ofta befinner sig i varandras närhet får de ständig påfyllning av lugn och

ro-dosen (Uvnäs Moberg 2009, s. 141).

(18)

5 Pedagoger om djur i förskolan

Johnsson och Nilsson (c-uppsats, 2010) genomförde en studie vid två förskolor med djurverksamhet som fokuserar på pedagogernas syn på verksamheten. Här ges en sammanfattning av resultatet.

Hur bidrar djur till barns utveckling och lärande?

- Många pedagoger belyser att allt i styrdokumenten kommer in i arbetet med djuren.

- Alla intervjupersoner säger att empatin utvecklas mer hos barnen i de förskoleverksamheter som har djur.

- Barn som upplevs som tysta och blyga skapar relation till och talar med djuren. Detta leder senare till att de skapar relationer till andra människor.

- Färre konflikter i barngruppen.

- Lättare inskolning med djur i verksamheten. Djuren lockar till nyfikenhet och spänning.

- Livets gång med födelse och död blir en del av barnens vardag.

- Utveckling av det sociala samspelet och språket p.g.a. många studiebesök i

verksamheten. Barnen berättar för besökarna hur de ska bete sig i närheten av djuren.

Språkutveckling p.g.a. att pedagogerna använder rätt begrepp i arbetet med djuren, exempelvis olika mått vid matning.

- Matematik och naturvetenskap. Lägesord, former m.fl. matematiska begrepp tränas.

Mängd och volym åskådliggörs och används när djuren ska ha mat och vatten.

- Lärandet om kretslopp och djur utvecklas. Årstiderna blir synligare för barnen med lamm som föds på våren, på sommaren är djuren på sommarbete, på hösten tas djuren in i stallen och på vintern behöver djuren extra mycket halm för att hålla värmen.

- Ansvar, delaktighet, samarbete och turtagning. Barnen är delaktiga i skötsel och vet att de måste mata djuren varje dag så de inte går hungriga. Samarbete och turtagning utvecklas då barnen turas om med att sköta djuren och lär av varandra då de hjälps åt.

- Lek och glädje med djuren. Barnen upplever glädje i samvaron med djuren.

- Lära genom att göra. Barnen lär sig genom att pröva själv.

(19)

- God hälsa och motorisk utveckling. Barnens motorik tränas då skötsel av djuren kräver mycket fysisk aktivitet, exempelvis vid utfodring. Utomhusvistelse ger också den ”bästa ventilationen”.

- Barn lär sig läsa av djurs kroppsspråk. Barnen lär sig vilka regler som gäller med djuren.

Hinder med djur i förskolan?

- Allergi och sjukdomar. Risk för att utveckla allergi, det finns inte möjlighet att ta emot barn med svåra allergiproblem. Förskolorna har haft barn med lättare allergi och det har gått bra. Sjukdomar kan drabba både djur och människor, exempelvis

fågelinfluensan. Viktigt med god hygien för att förhindra smittspridning.

- Säkerheten. Djuren måste vara hanterbara och vuxnas närvaro är viktig då barnen är tillsammans med djuren. Djuren ska även ha möjlighet att komma undan.

- Rädsla för djuren. Under den första tiden på förskolan kan vissa barn känna rädsla för något djur. Det är viktigt att pedagogerna finns där som förebild och visar samt låter

kontakten mellan djuren och barnen ske successivt.

- Eventuellt djurförbud. Om samhället skulle fatta beslut som stoppar djur i förskola försvinner djurprofilen och de måste göra sig av med djuren (Johnsson & Nilsson

2010).

(20)

6 Metod

Här redogör jag för hur jag har gått tillväga i studien. Jag tar upp metodval samt reflekterar över det speciella i att intervjua barn. Sedan beskrivs hur urvalet gått till. Jag kommer vidare in på genomförande av undersökningen för att därefter tala om hur materialet bearbetades och

analyserades. Därpå nämner jag vilka etiska principer som har tillämpats för att sedan reflektera över studiens tillförlitlighet. Avsnittet avslutas med en metodkritisk diskussion.

6.1 Metodval

Jag ville ta reda på hur barnen berättar om hur de upplever möten med djuren inom förskolans verksamhet. Därför har jag valt att göra kvalitativa intervjuer. Enligt Patel och Davidson är syftet med kvalitativ intervju att upptäcka och identifiera egenskaper eller beskaffenheten hos något, t.ex. den intervjuades livsvärld (Patel & Davidson 2011, s. 82). Metoden har primärt ett förstående syfte och karaktäriseras av närhet till källan för informationen som vi söker. Det anses inte vara viktigt att pröva om data har generell giltighet (Holme & Solvang 1997, s. 14). I

kvalitativ studie handlar det om enskilda personer i en specifik miljö som studeras (Repstad 2007, s. 21 f.). Jag ville förstå de enskilda förskolebarnens upplevelser och känslor inför sina möten med djuren på förskolan. Intervjuerna kompletterades med två observationer.

6.1.1 Intervjuer och observationer

Fyra barn intervjuades en och en om verksamheten på 4H. Tre av dessa barn deltog även i intervjuerna om hundarna. I möte med mina informanter har jag använt mig av den

semistrukturerade intervjun. Som intervjuare har jag då listat teman som jag vill gå in på i

intervjun. Respondenterna har stor frihet att forma sitt svar vilket jag menar passar särskilt väl då intervjupersonerna är barn. Intervjuerna liknade i hög grad ”vanliga” samtal med gott om

utrymme för mig att ställa följdfrågor. Då frågorna ställdes i den ordning som passade efter

situationen hade intervjuerna en låg grad av standardisering (Patel & Davidson 2011, s. 81). Jag

valde att komplettera intervjuerna med två öppna observationer, en på förskolans gård och en på

4H, eftersom jag med egna ögon ville se något av hur barnens samspel med djuren går till. Med

öppen observation menas en undersökning där deltagarna har accepterat och är införstådda med

att observationen sker (Holme & Solvang 1997, s. 111). Jag använde mig av ostrukturerade

(21)

observationer som används i utforskande syfte för att kunna inhämta så mycket information som möjligt inom ett givet område (Patel & Davidson 2011, s. 97). Som icke deltagande observatör (a.a, s. 100) satt jag i observationen av barnen och hundarna på en bänk på förskolans gård som var placerad några meter från området där barnen befann sig. På 4H befann jag mig närmare barnen. Jag var medveten om att min närvaro kunde förändra barnens beteende så jag valde att vara med i barngruppen drygt en timme innan första observationen började. Barnen och jag fick bekanta oss med varandra och det är min förhoppning att min närvaro ”störde” barnen så lite som möjligt när observationerna ägde rum.

6.1.2 Att intervjua barn

Under studiens gång har jag reflekterat över det speciella med att intervjua barn.

Patel och Davidson lyfter några av de svårigheter som kan utgöra ett hinder för att intervjuare och respondent deltar i intervjun på lika villkor. Intervjuaren kanske tillskrivs rollen som representant för det officiella samhället medan respondenten kan tillhöra en utsatt grupp (Patel & Davidson 2011, s. 82 f.). Barn befinner sig i beroendeställning till mig som vuxen och det är min uppgift att söka överbrygga ett slags maktklyfta som existerar (Ahrne & Eriksson-Zetterquist 2011, s.

51). Undersökningspersonerna kanske försöker leva upp till de förväntningar de tror forskaren har på dem i stället för att uttrycka sina genuina uppfattningar. Intervjuaren måste i möjligaste mån försöka få fram de tankar och åsikter som är intervjupersonens egna. Detta når forskaren bäst genom att gå in i rollen som intresserad lyssnare (Holme & Solvang 1997, s. 98). I

intervjusituationerna hade jag med mig medvetenheten om att min positiva inställning till djur

skulle kunna påverka respondenternas svar. Jag vinnlade mig om att bekräfta såväl positiva som

negativa utsagor som intresserad lyssnare på liknande sätt i syfte att optimera barnens frihet att ge

autentiska svar. Jag reflekterar över om jag lyckades nå fram till det som Piaget enligt Doverborg

och Pramling Samuelsson är barnets genuina svar, det svar som är ett uttryck för ett barns sätt att

tänka (Doverborg & Pramling Samuelsson 2000, s. 50). Enligt min uppfattning tycktes barnen

vara fria att dela såväl positivt som negativt under intervjuerna på ett sätt som verkade spegla

deras egna upplevelser av verksamheten med djuren. Barnet svarar på det jag undrar om och är

den som är experten på sitt sammanhang. På så sätt överbryggas en del av den maktklyfta som

finns mellan den vuxne intervjuaren och barnet (Ahrne & Eriksson-Zetterquist 2011, s. 52).

(22)

May skriver om vikten av att intervjuaren skapar en god och tillitsfull relation med den som ska intervjuas. Om intervjupersonerna känner sig värdefulla och respekterade ökar deras intresse för att delta i undersökningen. Ett sätt som kan vara till hjälp är att tänka sig in i informantens

situation och fråga sig om man själv skulle vilja samverka och svara på samma frågor (May 1997, s. 158 f.). Barnen och jag hade inte träffats förut så jag var noga med att skapa en mysig och lättsam atmosfär innan vi började intervjuerna. Som erfaren pedagog var detta lätt att göra och det gick fort; det märktes på barnens sinnesstämning, tal och kroppsspråk att de hade sett fram emot att bli intervjuade. Vad gäller intervjuerna så besvarades ett par av frågorna inte av alla barn. Två gånger hände det att ett barn valde att berätta om något helt annat än det jag frågade om. Doverborg och Pramling Samuelsson skriver om vikten av att hålla god balans mellan vid att vara ”envis” och återkomma till den fråga man vill ha svar på och att vara lyhörd inför när det inte är lämpligt att gå vidare (Doverborg & Pramling Samuelsson 2000, s. 40). Ibland förde jag samtalet tillbaka till de frågor jag ville ha svar på, andra gånger gjorde jag tolkningen att det var bäst att släppa en fråga.

I syfte att bevara anonymiteten refererar jag inte till informanterna efter könstillhörighet. Av samma anledning är djurens namn fingerade.

6.2 Urval

Jag hittade förskolan på internet när jag letade förskolor med djurverksamhet till min studie. Jag kontaktade förskolan på telefon och fick då ett positivt svar på min förfrågan om att komma och genomföra undersökningen. Sedan mejlade jag ett informationsbrev till förskolan som

förskolechefen distribuerade till föräldrarna på förskolan. Jag intervjuade de barn vars föräldrar vid tillfället för mitt besök hade lämnat sitt medgivande till medverkan. Fyra barn, tre flickor och en pojke, i åldrarna 4,5 till 6 år deltog i studien. Jag samtalade även en längre stund med en av pedagogerna för att få information om förskolan och verksamheten.

6.3 Genomförande

6.3.1 Presentation av förskolan

Förskolan är belägen i ytterkanten av en av storstadstadsregionerna. Den drivs i privat regi och

har djur- och natur- och musikprofil. Tjugosex barn i åldrarna 1,5 till 6 år går på förskolan som

(23)

har fem anställda, varav en resurspedagog. Förskolan har sedan starten samarbetat med en 4H- gård som ligger i närheten. På gården finns kaniner, får, getter, hästar, katter och en gris. Under våren har även ett lamm och en kalv tillkommit. Varje barn besöker 4H minst en gång i veckan, oftast i halvgrupp med ca. 10 barn. Där deltar barnen i skötsel av djuren, rider och umgås med djuren. 4H-gårdsbesöken äger rum på förmiddagen under ca. två timmar inklusive fruktstund.

Andra dagar i veckan besöker man skogen eller har sångsamlingar. Barnen tvättar händerna både före och efter besöken på 4 H. Lunchen äts i den intilliggande skolan. Vad gäller allergier fungerar samarbetet med skolan väl då alla förskolebarn som har varit i kontakt med djuren förutom att tvätta händerna byter skor och ytterkläder innan lunchdags. Under de tjugosex år som förskolan funnits har ett barn slutat p.g.a. besvär med allergier. Ett barn med hästallergi har gått på förskolan. Barnet kunde rida med handskar som skydd. Då förskolan har djurprofil brukar familjer med pälsdjurallergi inte söka sig dit.

Förskolechefens två hundar, och i bland även en tredje hund finns med på förskolan. Hundarna hålls oftast ute på gården eller inne på kontoret. I bland ligger någon av hundarna i ett lekrum i anslutning till hallen. När hundarna vill vara i fred inomhus händer det att de lägger sig under borden. Där är deras egna plats och barnen har lärt sig att lämna dem i fred där.

6.3.2 Mina besök på förskolan

Jag valde att komma till förskolan i god tid innan första observationen och intervjuerna skulle

börja. Jag var medveten om att barnen kanske skulle ändra sitt sätt att vara under observationerna

och intervjuerna med mig som ny person där. Nu fick vi en stund att bekanta oss med varandra

innan vi, halva barngruppen och halva personalstyrkan, tågade i väg till 4H-gården. Min

förhoppning var att min närvaro skulle ”störa” och förändra barnens vanliga sätt att vara så lite

som möjligt. Jag hade hunnit berätta för några barn varför jag var där, men på stallbacken på 4H

berättade jag för hela barngruppen om syftet med mitt besök. Barnen uttryckte att de godkände

observationen. Efter att barnen delats in i grupper tog de itu med dagens uppgifter. Tillsammans

med pedagogerna mockade och utfodrade barnen djuren. Några barn kelade med kaninerna och

tog ut dem till deras stora uteburar. Några barn red. Två barn hämtade skottkärran och några

andra hö. Hästarna togs ut till hagen. Förskolans rektor klippte ett får och några av barnen

tittade på. Ullen samlades in. Sedan var det dags för fruktstund. Händerna tvättades före och

(24)

efter besöket på 4H. Vid mitt andra besök åkte barnen häst och vagn med två pedagoger efter att djurskötseln var klar.

När jag utförde observationen på förskolans gård satt jag några meter bort från barnen. På 4H- gården befann jag mig närmare dem och även om jag inte deltog i aktiviteterna som pågick var min roll mer aktiv då jag ibland ställde frågor till barnen om det de höll på med. Observationen på 4H ägde rum vid mitt första besök och var tjugo minuter lång. Observationen på förskolans gård gjordes andra gången och den var femton minuter. Intervjuerna med frågor om 4H gjordes första dagen och intervjuerna om hundarna den andra gången jag kom dit. Intervjuerna var mellan ca. nio och tjugonio minuter långa. Jag följde med och åt i matsalen med barnen och pedagogerna båda dagarna för att få uppleva så stor del av respondenternas miljö som möjligt.

6.4 Intervju och observation

6.4.1 Bearbetning och analys av data

Intervjuerna och observationerna spelades in och transkriberades. Under transkriptionsprocessen sker en mer eller mindre medveten påverkan på underlaget för analysen (Patel & Davidson 2003, s. 107). Jag reflekterade över de val jag gjorde för att i största möjliga mån minska påverkan.

Patel & Davidson (2003, s. 120) inspirerade mig exempelvis att anteckna de tankar som infann sig under processen med dataanalysen. Jag hade nytta av de löpande analyser som jag gjorde under undersökningens gång. Nya och fler sätt att se på barnens beskrivningar tillkom och tillät mig föra dialog med materialet och det valda teoretiska ramverket.

6.5 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet har formulerat fyra forskningsetiska principer för humanistisk-

samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet 2002). Informationskravet innebär att de som

berörs av forskningen informeras om syftet. Jag har informerat om syftet med undersökningen i

ett missivbrev. Enligt samtyckeskravet har deltagare i en studie rätt att själva besluta om sin

medverkan. De medverkande ska också upplysas om att de när som helst kan avbryta sin

medverkan. För medverkande under 15 år ska vårdnadshavare lämna samtycke. Jag har

informerat om detta och föräldrar och barn har lämnat sitt medgivande innan intervjuerna. Jag

frågade också barnen precis innan intervjuerna ägde rum om de ville vara med och de gav sitt

(25)

medgivande. Konfidentialitetskravet innebär att de medverkande i undersökningen ska ges största möjliga konfidentialitet. Jag har informerat om att deltagarna i undersökningen anonymiseras samt att lämnade uppgifter förvaras så inte obehöriga kommer kunna ta del av materialet. Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som insamlats i studien endast får användas för forskningsändamål. Det har jag informerat förskolan om muntligt och även de deltagande familjerna i ett informationsbrev.

6.6 Tillförlitlighet

Här följer en reflektion över undersökningens tillförlitlighet. ”Eftersom varje kvalitativ studie i någon mening är unik är det viktigt att den kvalitativt inriktade forskaren noga beskriver

forskningsprocessen så att de som tar del av resultaten kan bilda sig en uppfattning om alla de val som forskaren gjort” (Patel & Davidson 2003, s. 109). För att bedöma studiens tillförlitlighet granskar och redogör jag för de val som jag gjort under arbetets gång. Jag har redogjort för de olika stegen och valen i tillkomsten av undersökningen i förhoppning om att läsaren ska kunna bedöma tillförlitligheten och relevansen av studien. Jag har utformat mitt arbete utifrån vetenskapliga kriterier och metod. I avsnittet tidigare forskning är källorna som använts relevanta för problemområdet. De är tillförlitliga och korrekta utifrån ett vetenskapligt synsätt.

Jag skaffade mig kännedom om forskningsfältet. Området djur i förskola är inte särskilt

utforskat, vilket inte är konstigt då antalet förskolor med djurprofil i Sverige är litet. Barnen sa ja

till att bli intervjuade och verkade trivas. Men hur vet jag då att barnen var fria att tala utifrån sin

sanning i intervjuerna? Det kan jag aldrig veta säkert, men här drar jag nytta av min förförståelse

på området förskola och barn. Jag gör en bedömning av barnets sinnesstämning baserad på min

mångåriga erfarenhet som pedagog. Genom dagligt och mångårigt samspel med barn har jag

stärkt min förmåga att kunna läsa av barn. För att i någon mån kunna svara på hur det sker lånar

jag orden från en av mina informanter som svarade på frågan hur man kunde veta att djuren

tycker om att bli gosade med: ”Man vet det bara när man gör det”. Även om personen är ung är

det en expert på djur som talar. Genom sina många erfarenheter med djur har hen lärt sig att läsa

av djurets signaler och vet vad djuret gillar och inte gillar. Barnet har utvecklat en praktisk

kunskap som Aristoteles (1988) kallade fronesis, vilket är förmågan att kunna bedöma vad som är

viktigast i en situation (Brinkmann & Kvale 2014, s. 97). Den kunskapen är viktig i andra sociala

sammanhang, t.ex. i en barngrupp på förskolan. Barnet för med sig sina kunskaper från

(26)

samspelet med djuren in i den sociala kontexten med kompisarna. Jag tar med mig den praktiska visdom jag utvecklat i barngruppens sammanhang till att bedöma hur de val jag gjort påverkat min studies tillförlitlighet. Den fronetiska bedömningen av vad som sker i samspelet i en situation kan se helt annorlunda ut i en annan situation.

Även det sociokulturella synsättet lyfter fram hur kunskap växer fram i samspel med

sammanhanget. Säljö menar att det är föga troligt att en intervju leder fram till kunskap om hur människor tänker. I samklang med det sociokulturella perspektivet har den specifika situationen betydelse för vilka svar som ges. En intervju visar vad informanten säger i den kontext som hen just då befinner sig i. Det beror på vilka krav och förväntningar personen känner just i

intervjusituationen. Vad som kan studeras är det som respondenten säger i en särskild kontext

(Säljö 2000). Syftet med studien är att få förståelse för hur just dessa fyra respondenter upplever

situationen med djuren på sin förskola. Även om generalisering ofta ses som problematiskt i

kvalitativa studier kan generalisering eventuellt göras i relation till andra snarlika sammanhang

(Patel & Davidson 2011, s. 109). Det betyder att resultatet från den här studien skulle kunna vara

giltigt för fler förskolor med djurverksamhet.

(27)

7 Resultat och analys

Här delger jag resultatet från min empiriska undersökning. Jag svarar på min första

frågeställning: Hur säger barnen att de upplever verksamheten med djuren på förskolan? Den andra frågeställningen lyder: Hur relaterar det barnen säger till tidigare forskning? I

diskussionsdelen svarar jag på frågeställningarna kopplade till varandra. Resultatet från

observationerna redovisas och analyseras. Jag har delat in deltagarnas svar i olika kategorier och dessa analyseras i relation till det sociokulturella perspektivet som utgör mitt teoretiska ramverk.

I avsnittet om leken anknyter jag även till lekteori.

Kännetecknande för resultatet är att respondenterna beskriver gemenskapen med hundarna på förskolan och med djuren på 4H som rolig och mysig. En informant berättar: ”Hundarna vill alltid leka!” Analysen visar att någon form av lärande sker i de olika situationer som barn och djur samspelar i. Enligt sociokulturellt perspektiv har vi varje ögonblick ”möjligheten att ta över och utveckla kunskaper och erfarenheter från andra människor” (Säljö 2013, s. 450). I analysen breddas perspektivet till att omfatta både det lärande som sker mellan människor och mellan människor och djur. Lärandet sker på en fysisk, intellektuell eller känslomässig nivå.

7.1 Leken

Leken med hundarna på förskolan är betydelsefull i intervjusvaren. Hundarna ses som lekkamrater som alltid är pigga på lek ute på gården. De lekar som är populärast är att kasta frisbee, pinnar och kottar. Hundarna beskrivs som initiativtagare till lek. "Ajax brukar hitta nån kotte eller pinne. Och så går hon till en människa. För att de vill att du ska kasta den". En annan respondent redogör för hundarnas individuella favoritlekar. "Meo gillar mest pinnar och

kottar. Dolly gillar mest kottar". En intervjuperson sa att man kan leka kurragömma med

hundarna. "Man säger först sitt och sen stanna. Sen så går man och gömmer sig. Och sen så

säger man leta och sen så letar hunden. Det är roligt". Ett annat barn säger om hundarna: "Jag

går alltid till dem när jag inte har nåt att göra".

(28)

7.1.1 Observation av barn och hundar i lek

Min observation äger rum på förskolans gård. Barnen har just ätit mellanmål och är på väg ut.

Medan de klär på sig i hallen står två hundar utanför dörren. Den tredje hunden är inte på förskolan den här dagen. Hundarna står vända mot dörren och det syns tydligt att de väntar på barnen. En av hundarna har hämtat en kotte och lagt den på marken framför sig. Två barn kommer ut och hundarna börjar vifta på svansarna. Ett av barnen hälsar på hundarna med en klapp innan hen går vidare till kompisen. Ytterligare barn kommer ut. De flesta går direkt ut till kompisarna. Några av barnen går till sandlådan och börjar leka. Ett barn kommer fram till en av hundarna som nu har hämtat en pinne och håller den i munnen. Svansen rör sig sakta. Barnet tar pinnen, går en bit bort med hunden tätt efter. Barnet kastar pinnen och hunden följer efter den. Hunden kommer tillbaka med pinnen och barnet kastar igen. Hunden hämtar pinnen och tillsammans går barnet och hunden och sätter sig i skogspartiet på gården. I bland klappar barnet hunden, men mest sitter de ganska stilla bredvid varandra. De förblir sittande

tillsammans under resten av observationen. Den andra hunden går fram till ett par pedagoger och lägger fram kotten. Efter en stund går den vidare. Den strosar runt bland barnen som leker och ger akt på deras rörelser.Efter en stund lägger sig hunden ner. Hunden iakttar vad som händer på gården.

7.1.2 Analys av lekobservationen

Här ger jag min analys av leken på gården i relation till teorier om lek och lärande. Jag använder mig av det sociokulturella perspektivet som lyfter fram samspelet mellan barn och deras

omgivning.

I leken med hundarna på gården gestaltas förutsättningarna för god lek, lekreglerna, på ett tydligt

sätt via kroppsspråk och en inkännande attityd. När hunden bjuder in till lek genom att lägga en

pinne vid barnets fötter och barnet accepterar och kastar i väg pinnen vet båda att leken är i gång,

samförståndet är etablerat. I leken är barnet och hunden med på samma villkor. Samarbetet är

gott och ömsesidighet råder. Så länge leken varar turas deltagarna om med pinnen eller kotten

(jfr. Knutsdotter Olofsson 1992, s. 23f.).

(29)

Säljö menar att människan socialiseras genom kommunikation och samspel med andra. Språkets olika dimensioner spelar här en central roll. Språk kan vara verbalt men även fysiskt och genom detta tar vi till oss kunskaper (Säljö 2013, s. 43). Undersökningen visar att barnen utvecklar sin förmåga att läsa av djurens kroppsspråk. I leken med hundarna på gården gestaltas

förutsättningarna för god lek, lekreglerna, på ett tydligt sätt via kroppsspråk och inkännande attityd. I leken är barnet och hunden med på samma villkor. Samarbetet är gott och ömsesidighet råder. Så länge leken varar turas deltagarna om med pinnen eller kotten (jfr. Knutsdotter

Olofsson 1992, s. 23f.)

Enligt det sociokulturella perspektivet sker lärande i ett socialt samspel (Säljö 2013, s.

48). Hundarna och djuren på 4H är en del av förskolebarnens sociala miljö och i leken och samvaron med dem tränas det sociala samspelet. För att leken och det sociala samspelet ska fungera behövs empati och förmåga till ordlös kommunikation. I leken ges rikt med tillfällen att träna detta. Min observation stöder barnens uttalanden om leken med hundarna: Barnen och hundarna är vänner och lekkamrater. På gården såg jag hur hundarna väntade på barnen när de var på väg ut på gården. Hundarna gjorde sig redo för lek med pinne och kotte i beredskap. Ett barn accepterade och i lekens samspel mellan barn och djur uttrycktes samförstånd, ömsesidighet och turtagande i huvudsak genom kroppsspråket.

7.2 Kel och tröst

Vid sidan av leken med hundarna visar samtliga intervjuer att djuren är populära för att de är mjuka och kramvänliga. Alla respondenter berättade att de tycker om att klappa djurens lena päls. En informant tycker om hundarna för att de är gosiga: ”Meo brukar ligga på ett ställe där vi kan gå in och gosa”. Ännu en röst berättar att hunden Meo i bland är inomhus där barnen leker:

”Det känns bra. När man ligger ner, då slickar Meo hela ansiktet”. Även getterna är lite gosiga.

Ett barn säger: ”Jag tycker mest om att jobba med att bära ut kaninerna om man får gosa med dem. För pälsen är så mjuk att känna på, den är så skön”. Vidare säger barnet att det kanske känns bra även för djuren att bli gosade med.

Barnen längtar stundtals efter djuren och det framkommer även att hundarna (jämte

pedagogerna) i bland får agera tröstare. Längtan efter djuren framträder när några av barnen

(30)

känner sig ledsna. Två av de fyra respondenterna nämner i intervjuerna att de längtar efter djuren på 4H eller går till hundarna när de är ledsna. En av dem säger: ”För då tänker jag på djuren som kan göra mig glad. Det är bra att man blir glad av djur”. Barnet säger att man blir glad av djuren för ”man får kela med dem. Och kanske rida”. Informanten berättar om ett tillfälle när hen hade varit ledsen och längtat efter mamma. Efter att ha gosat med djuren och skött om dem kände barnet sig ”mycket piggare, mycket gladare då”. Vidare berättar barnet att hen går till hundarna på förskolan ”typ när jag är ledsen. Eller sur”. Respondenten förklarar ”att de kan göra vänskap.

Och de är riktigt mjuka så man kan känna sig lite gladare”. Ett barn säger att hen i bland inte vill gå till 4H för då måste leken som pågår avbrytas. Informanten vill vara inne och leka lite oftare.

7.2.1 Analys

Inom sociokulturellt perspektiv iakttas den utvecklingszon som t.ex. en elev befinner sig i. Detta för att kunna stötta personen till att ta steget in i nästa närliggande, proximala, utvecklingszon.

Till en början behöver personen hjälp in i nästa steg, för att med tiden klara av en ny intellektuell eller fysisk uppgift (Säljö 2000, s. 121 ff.). I föreliggande tolkning och analys av situationen, där barnet söker tröst hos hunden, är djuret den som med sin tillgivenhet och tröstande närvaro bygger en bro tillsammans med barnet in i nästa mer stabila känslomässiga tillstånd. När barnet fått tröst kan hen våga eller vilja gå vidare på egen hand och kanske även klara av den situation som tidigare tedde sig svår och som ledde till emotionell stress och ledsenhet.

7.3 Empati och icke-verbal kommunikation

"Hundar de har mycket känslor".

Undersökningen visar gott om exempel på hur barnen använder sig av och tränar den empatiska förmågan samt ickeverbal kommunikation. Det sker både i leken med djuren och i skötseln av dem. Barnen berättar i intervjuerna hur man tar hand om djuren. En informant säjer: "Vi är väldigt försiktiga och klappar inte för snabbt. Hundar de har mycket känslor". Respondenten nämner vidare att det är viktigt att man klappar djuren i samma riktning som pälsen växer.

Ett annat barn nämner att djuren tycker om när man rider och borstar. När jag frågar hur man

märker att djuren tycker om det blir svaret: "Man märker det bara när man gör det. Kaninerna

tycker om kaninpromenaderna. Katten tycker det är roligt när man kelar. Nina (grisen, min

anm.) tycker om lång promenad". En person beskriver hur djuren kan uttrycka sig när en

(31)

människa inte talar "djuriska" och blir för brysk i beröringen: "Om man klappar hårt då kan de reagera och bita… för de kan inte direkt säga, nej, jag vill inte att du ska klappa hårt. Då måste de visa det i stället". Informanten säger att djuren biter löst. En intervjuperson menar att det går att se på en hund om den är glad och tycker om att leka. ”Då brukar den springa väldigt mycket.

Komma. Då brukar den följa efter”.

7.3.1 Analys

I det sociala sammanhang som förskolan utgör har barnen lärt sig hur man tar hand om djuren och hur man rör vid dem. En del av detta kan läras ut av pedagoger och kompisar via det talade språket, men en väsentlig del av lärandet sker via tolkning av djurens kroppsspråk. Enligt det sociokulturella synsättet sker en del av människors lärande i vardagliga sociala situationer via kroppsspråk och ögonkontakt (Säljö 2013, s. 138).

7.4 Lärandet i gemenskapen med kompisar och pedagoger

Djurskötsel och empati

Flera av informanterna påpekar att det är kul att lära sig nya saker på 4H. Möjligheten att få se och lära sig något nytt är en av anledningarna till att de längtar dit. Barnen berättar att de har fått lära sig att sköta djuren, mocka, och rida. De har också lärt sig hur man beter sig i bemötandet av djuren. "Jag har lärt mig att man inte ska skrika vid djur. För att de har bra hörsel... och så kan de bli uppskrämda". En annan respondent berättar att kaninerna vill att man ska böja sig ner när man ska släppa dem på golvet. "Annars kan de skada sig". Barnen berättar att de har lärt sig hur man tar hand om djuren av fröknarna och kompisarna. Säljö skriver att människor lär sig i samspel med de aktiviteter och konkreta praktiker som de omges av (Säljö 2013, s.

62). Förskolan som mina informanter går på är ett socialt sammanhang som erbjuder rika tillfällen till lärande. Barnen lär sig hur man ska vara med djuren och sköta om dem i samspelet med vuxna och vännerna.

7.4.1 Analys och observation från 4H

Vi kan se att barnen har lärt sig om djurens ordlösa språk och skötsel i det sociala sammanhang

som förskolan och 4H-gården utgör. Detta styrks av min tolkning av observationen på 4H. Den

visade förskolebarn som hanterade och skötte om djuren med lugna rörelser och vana

(32)

händer. Barnens röster höll en god volym; djuren var lugna. Kaninerna verkade trivas med barnens kelande händer och låg stilla kvar i famnen på sina unga skötare. Fåren bakom staketet sträckte sig nyfiket mot barnen som ville hälsa och klappa. Grisen Nina strövade fritt omkring bland barn, hundar, pedagoger och katter. Djuren visade intresse för barnen och var lugna i deras närvaro. Två pedagoger och en personal från 4H deltog i skötseln av djuren tillsammans med barnen och en tredje vuxen förberedde fruktstunden.

7.4.2 Rädsla och mod

Tre av de fyra informanterna berättar att de någon gång har varit rädda eller i bland är rädda för något eller några av djuren. Ett barn är ganska rädd för att grisen ska bita i benet och är även rädd för en katt på 4H som revs en gång ”när jag var lite mindre än tre år”. En annan

intervjuperson har blivit stångad av en av getterna en gång. Det var läskigt och gjorde ont, berättar barnet. Hen sköter ändå om getterna ibland. ”Jag har tagit ut getterna fast jag tycker de är lite läskiga fortfarande /…/ för att om man är rädd för djur, för om man får det djuret då ska man ändå ta hand om det djuret”. En respondent är i bland lite rädd för att trampa på en hunds svans. Hunden brukar skälla till om den blir trampad på. Barnet berättar även om ett möte med geten Vera. Geten hade blivit klappat av barnet och följde nu efter. ”Jag tyckte det vart lite läskigt när hon var jättenära mig när jag stannade /…/ hon ville bara lukta på mig”. Ett av de intervjuade barnen uppger att hen inte är eller har varit rädd för djuren.

7.4.3 Analys

Resultatet visar att rädsla är en av de känslor som i bland finns med i samvaron med djuren. Två

av barnen i studien har varit med om en incident med klösning respektive stångning. Ett barn är

rädd för att trampa på en hunds svans p.g.a. att hunden då skäller till. Denne brukar även ge tröst

om någon yngre kompis blir rädd för hundarna. Enligt min tolkning växer här barnets empatiska

medvetenhet. Förutom upplevelser som upplevts som skrämmande kopplar jag i analysen även

känslan av rädsla till stärkandet av varsamhet och respekt för djuren. Om hundens svans blir

trampad på ”säger den till” på djurspråk. Det yttrandet tas emot av barnet, tolkas och leder till

ökad varlighet. Barnet som blev stångat av en get sa i intervjun att djuren ska tas om hand även

om man är rädd. Jag menar att den intentionen hos barnet leder till träning i mod och även

ansvar. I exemplet med den närgångna geten som följde efter ett barn, är min tolkning att barnet

(33)

här möjligen växte i mod genom att stå kvar och låta geten lukta. Situationen med en yngre kompis som är rädd för en hund ger tillfälle till medkänsla och en konkret hjälpande och skyddande hand. Enligt Vygotskij utvecklar vi nya kunskaper i samspelssituationer. Vi är i ständig förändring och utvecklas i kontakt med våra medmänniskor (Kroksmark 2011, s. 450).

Min analys av resultatet vidgar perspektivet genom att visa att barn även lär i samspel med djur.

Barnen lär sig här bl.a. att utveckla förmågor som mod, ansvar, hänsyn och empati.

Angående händelserna med stångning och rivning berättar vardera barn att det ledde till en mindre skråma och att de fick tröst och hjälp av pedagogerna. Det bör också nämnas att respondenterna är eniga om att samvaron med djuren sällan väcker deras rädsla.

7.4.4 Djuren och mediering

Inom sociokulturellt perspektiv är mediering ett centralt begrepp. Det innebär ”något som finns mellan barnet och det som ska läras in och som underlättar inlärning” (Jakobsson 2010).

Medieringen kan ske genom kulturella och sociala redskap som språk, tecken och symboler. Det innefattar olika sätt att kommunicera och kan ske via musik, berättande, lek och andra kulturella uttryck (a.a.). I studiens tolkning av samspelet mellan djur och barn deltar djuret i en medierande lärprocess. ”Alla samtal är uttryck för mediering, och människor är på sätt och vis ständigt medierande resurser för varandra i interaktion” (Säljö 2013, s. 37). Kommunikationen,

”samtalet”, mellan barn och djur sker utan ord och även människa och djur ses i denna studie

vara i medierande samspråk. En betydande del av kommunikation mellan människor sker via

gester och ögonkontakt (a.a., s. 138). Detta uttryckssätt bildar en kommunikativ länk till tidig

mänsklig kultur vars språk kännetecknades av kontakt via gester, ögonkontakt, miner och

kroppsspråk (a.a, s. 83). Denna kommunikation lever kvar i människans kontakt med djuren. I

lek och umgänge med djur, i medierande samspel kan exempelvis ett mod som tidigare inte fanns

hos barnet växa fram. Förskolebarnet som i samspel med hunden lär sig ge kommandona sitt,

vänta och leta i en kurragömmalek har tillgodogjort sig en auktoritet som kan vara användbar i

situationer som kräver gränsdragning.

(34)

7.5 Sammanfattning av resultat och analys

7.5.1 Leken

Studien visar att barnen upplever verksamheten med djuren som mysig och rolig. En informant berättar att ”Hundarna vill alltid leka!” Barnen beskriver lekarna med hundarna och deras yttranden stöds av min observation av barnen och hundarna. Det framkommer i undersökningen att någon form av lärande pågår i de olika momenten som barn och djur interagerar i. I leken upprätthålls lekregler (samförstånd, ömsesidighet och turtagande) och samarbete stimuleras.

Enligt det sociokulturella perspektivet som utgör undersökningens teoretiska raster befinner sig människan alltid i förändring och vi kan i varje ögonblick lära i samspel med andra människor (Kroksmark 2003, s. 450). I analysen vidgas perspektivet till att gälla även interaktionen mellan människa och djur. Lekobservationen bekräftar barnens uttalanden: Barnen och hundarna är lekkamrater.

7.5.2 Kel och tröst

Djuren är populära hos barnen för att de upplevs som gosiga. Samtliga respondenter säger att de tycker om att klappa djurens päls. Funderingar på om kelandet även känns bra för djuren

förekommer och visar prov på en inkännande attityd. Ibland hämtar några av barnen tröst hos djuren när de är ledsna. Exempelvis kan man känna sig piggare och gladare efter att man umgåtts med djuren som uppges kunna göra vänskap. Barnen får hjälp av djuren att komma till nästa emotionella utvecklingszon (Säljö 2000, s. 121 ff.) där de klarar nya utmaningar.

7.5.3 Djurskötsel och empati

Enligt Säljö lär människor i samspel med de aktiviteter och konkreta praktiker de omges av (Säljö 2013, s. 62). Barnen visar att de använder och tränar förståelse och inlevelse då de sköter och gosar med djuren. Det framkommer både i intervjuer och i observationen på 4H.

I undersökningen visar informanterna att de har lärt sig interagera med djur. Barnen berättar att de har lärt sig av pedagogerna och kompisar att sköta djuren, rida och att umgås med dem. Det framkommer både i intervjuer och i observationen på 4H. Dessa visar även att barn

kommunicerar med djuren ordlöst. I leken och samvaron med djuren sker den sociala

interaktionen över artgränserna och barnet tränar sin empati och lyssnande förmåga när hon eller

han läser av och svarar på djurets ickeverbala kommunikation.

References

Related documents

Szklarski (1996, s 83-84) fick även i sin studie fram att motsättningar mellan barn sker då två personer vill ha samma leksak eller genom att regler, normer eller

Jag vill fördjupa mig i huruvida de yngsta barnen visar intresse för interaktion med andra barn eller ej samt om alla barn får ta del av det sociala samspelet i

Några respondenter tar även upp några andra svårigheter som kan finnas i arbetet, och det är att det ibland kan vara svårt när barnet inte känner för att samarbeta i det man

Resultatet visar också att kompetens, erfarenhet och utbildning påverkar hur barn konstrueras till att bli barn i behov av särskilt stöd inom förskolan då alla specialpedagoger

I vårt arbete när vi talar om barn som ofta hamnar i ensamlek syftar vi endast på barn i tre till femårsåldern, eftersom tidigare utvecklingsteorier menar att barns samspel,

När jag nämner att man inte ska vara med för mycket i leken, menar inte att man inte ska vara med alls, utan jag menar mer att man måste värna om den fria leken, för att om man

Som man kan se i Figur 12 följer den, genom teorin, beräknade vindprofilen mätningarna bra för stabila förhållanden och även för nära neutralt på den instabila

1997 visade att sjuksköterskor som ofta mötte suicidala personer i sitt arbete hade mera empatiska attityder mot denna patientgrupp än de som mötte dessa människor mera sällan..