Landskapsanalys för planläggning av vägar och järnvägar
ILKA (Integrerad landskapskaraktärsanalys) - En handledning
Trafikverket
Postadress: 781 89 Borlänge E-post: trafikverket@trafikverket.se Telefon: 0771-921 921
Dokumenttitel: Landskapsanalys för planläggning av vägar och järnvägar - ILKA (Integrerad landskapska- raktärsanalys) - En handledning
Författare: Helena Brämerson-Gaddefors (Sweco), Maria Hennius (Sweco), Monika Levan (Trafikverket), Katharina Nyström (Trafikverket)
Dokumentdatum: 2020-05-11 Version: 1.0
Kontaktperson: Katharina Nyström Trafikverket Publikationsnummer: 2020:072
ISBN: 978-91-7725-606-9
Omslagsfoto: Bassholmen i Bohuslän, fotograf Katharina Nyström
3
Innehållsförteckning
1 Bakgrund...4
2 Vad är nyttan med ILKA? ...8
3 Arbetsgång och metod ...12
3.1 PLANERA OCH AVGRÄNSA ARBETET ... 14
3.1.1 Det övergripande sammanhanget ... 14
3.2 PLATSBESÖK OCH BEFARING ...16
3.3 TEMATISKA ANALYSER ... 17
3.3.1 Landskapets form ...17
3.3.2 Landskapets tidsdjup och kulturarv ...20
3.3.3 Landskapets ekologi ...22
3.4 KARAKTÄRISERING ... 23
3.4.1 Landskapstyp ...24
3.4.2 Karaktärsområde ...24
3.5 BEDÖMNING AV KÄNSLIGHET OCH POTENTIAL ... 26
3.5.1 Landskapets känslighet ...26
3.5.2 Landskapets potential ... 27
3.6 REDOVISNING ... 28
3.7 DELAKTIGHET ... 28
3.7.1 Samråd ...28
3.7.2 Målbildsseminarium ...29
4 ILKA i planläggningsprocessen ...32
4.1 TIDIG PLANERING ... 32
4.2 INLEDANDE ILKA ... 32
4.3 ILKA VID PLANLÄGGNING UTAN FÖREGÅENDE LOKALISERINGSUTREDNING ... 35
4.4 ILKA – VID VAL AV LOKALISERING ... 36
4.5 ILKA - VID VALD LOKALISERING MED FÖREGÅENDE LOKALISERINGS-UTREDNING ... 38
4.6 BESKRIVNING AV LANDSKAPET I PROJEKT UTAN VÄG-/ JÄRNVÄGSPLAN ... 39
4.7 LANDSKAPSBESKRIVNING I PROJEKTERINGEN ... 39
5 ILKA i stad och tätort ...42
5.1 ILKAS BEGREPP OCH ETT TILLÄGG FÖR STADEN ... 42
5.2 BEDÖMNING AV KÄNSLIGHET OCH POTENTIAL ... 44
5.2.1 Landskapets känslighet ...45
5.2.2 Landskapets potential ...45
5.2.3 Sammanfattning ...45
6 Lagstiftning, mål och riktlinjer ...48
Begrepp ...50
Bilagor ...53
Källor ...56
Kapitel 1
samplanering med kommuner och andra aktörer samt utgöra underlag för lokaliseringsval och ut- formning av infrastrukturåtgärder.
Den metodik som tidigare har efterfrågats för Tra- fikverkets landskapsanalyser bygger på den engelska LCA- metoden, Landscape Character Assessment, översatt landskapskaraktärsanalys (Countryside Agency & Scottish Natural Heritage 2002). Inom projektet ”Landskap i långsiktig planering” har Trafikverket vidareutvecklat LCA-metoden och kallar denna metod ILKA – Integrerad landskaps- karaktärsanalys. Detta är en analys av landskapets karaktär men också av landskapets funktion och relation samt av utvecklingstendenser, känslighet och potential. Metoden för ILKA finns utförligt beskriven i rapporten Landskapet är arenan – inte- grerad landskapskaraktärsanalys, en metodbeskriv- ning (Trafikverket 2017). Den är dock anpassad till en regional skala och för tidiga planeringsskeden, medan denna handledning är framtagen för plan- läggningsprocessen för väg och järnväg. Landskapet
är arenan kan läsas som ett komplement till denna handledning för fördjupad kunskap, inspiration och stöd.
Utgångspunkten är att ILKA-metoden ska användas för landskapsanalyser i Trafikverkets projekt och i denna handledning är metodiken anpassad till Trafikverkets planläggningsprocess.
Denna reviderade handledning ersätter tidigare version Landskapsanalys för planläggning av vägar och järnvägar (Publikationsnummer 2016:033).
Handledningen riktar sig till de som ska beställa och de som ska genomföra en landskapsanalys.
Begreppet ILKA är benämningen på en metod för landskapsanalys. I denna rapport kommer ILKA också användas som benämning på en landskapsanalys genomförd enligt ILKA-metoden.
ILKA är alltså både en metodik och en produkt. Hur denna handledning är uppbyggd framgår av figur 2.
1 Bakgrund
Landskapsanalyser kan göras på olika sätt och med olika syften. Inom Trafikverket har landskapsana- lyser använts under relativt lång tid. Under 2017 genomfördes en studie för att utvärdera om de landskapsanalyser som tas fram i Trafikverkets projekt uppfyller de förväntningar och behov som finns. Studien ledde fram till några åtgärdsförslag som skulle kunna höja kvaliteten på Trafikverkets landskapsanalyser. Ett av dessa var att revidera och förtydliga handledningen för landskapsanalyser. Det fanns till exempel ett behov av att tydliggöra arbets- gång och metod samt landskapsanalysens roll i, och kopplingen till, planläggningsprocessen för väg och järnvägsprojekt.
Riktlinje landskap 3.0 (Trafikverket 2019) syftar till att all infrastruktur ska vara landskapsanpassad och därmed bidra till att det transportpolitiska hänsyns- målet uppfylls. I riktlinjen uttrycks Trafikverkets prioritering av åtgärder som krävs för detta. Enligt riktlinjen ska landskapsanalysen ge förståelse för förutsättningarna i landskapet, utgöra underlag vid
Figur 1 - Rapporten Landskapet är arenan kompletterar denna handledning.
5 Kapitel 1 - Bakgrund Figur 2 - Kapitelindelningen i denna handledning.
Kapitel 1 - Bakgrund
Kapitel 2 - Vad är nyttan med ILKA?
Kapitel 3 - Arbetsgång och metod
Kapitel 4 - ILKA i planläggningsprocessen Kapitel 5 - ILKA i stad och tätort
Kort om Trafikverkets arbete med landskapsanalyser samt om utredningar som föregått denna handledning.
Hur landskapsanalysen kommer till nytta i Trafikverkets projekt, ILKA:ns fördelar och användningsområden.
Beskriver de olika momenten som genomförs när man arbetar med landskapsanalys enligt ILKA.
Beskriver ILKA kopplat till planläggningsprocessens olika skeden för framtagande av väg- och järnvägsplan.
Beskriver kompletterande metoder för ILKA i stadsmiljö.
Kapitel 6 - Lagstiftning, mål och riktlinjer
Kortfattade fakta om lagar, mål och riktlinjer som stödjer arbetet med landskapsanalyser enligt ILKA.Begrepp
Definitioner av specifika begrepp som används i handledningen.Bilagor
Checklistor för beskrivning av landskapets karaktär, funktion och relation samt känslighet och potential.Källor
Förteckning över skriftliga källor och figurer.Figur 3 (Foto: Maria Hennius)
7
Kapitel 2
Vad är nyttan med ILKA?
Kapitel 2
Infrastrukturplanering har stor inverkan på möjlig- heten att skapa ett hållbart samhälle. Mycket bygger på förmågan att samverka för goda helhetslösningar.
Utgångspunkten bör vara att den infrastruktur som planeras ska göra största möjliga nytta snarare än minsta möjliga skada. Det landskap som eftersträvas är ett hållbart landskap som uppfyller FN:s globala mål och de nationella miljömålen. Utifrån denna målbild analyseras landskapets karaktär och funk- tioner. Vilken förändring är det specifika landskapet känsligt för och vad skulle kunna stärkas?
En väg eller järnväg är en del av landskapet och inverkar på sin omgivning. I arbetet med väg- och järnvägsprojekt finns därför ett behov av en samlad och tvärsektoriell förståelse för landskapets förut- sättningar och förändringsprocesser. Den europe- iska landskapskonventionen fokuserar också i hög grad på just detta: hur ska vi förvalta och förändra landskapet så att dess funktioner, karaktärer och värden består och helst stärks?
• ILKA:n fångar helheten och beskriver hur olika aspekter samverkar
ILKA:n är ett av de kunskapsunderlag som behövs för att skapa en samlad bild och en förståelse för landskapet som en helhet. De förhållanden och beroenden, samverkande funktioner och processer som finns i landskapet ska beskrivas och analyseras i ett sammanhang. Det ska inte finnas några ohanterade områden eller ”vita fläckar”.
För att kunna bedöma landskapets känslighet för den planerade anläggningen eller förändringen är landskapsperspektivet utgångspunkten. Detta innebär att ILKA:n ska redogöra för hur olika aspekter eller enskildheter samverkar i landskapet.
Det är därför viktigt att ILKA:n genomförs integrerat mellan olika kunskapsområden i projektgruppen.
• ILKA:n visar på möjligheterna
Landskaps- och miljökvaliteter kan också skapas och främjas i infrastrukturanläggningen genom an- passning till landskapets behov och brister. ILKA:n kan visa på att landskapet har en potential som kan tas till vara i samband med en planerad infrastruk- turåtgärd.
• ILKA:n bygger upp en berättelse som kan kommuniceras internt och externt
Ett viktigt syfte med ILKA:n är att fånga berättelsen om det berörda landskapet som alla inblandade för- står. Därigenom skapas en gemensam utgångspunkt i fortsatta samtal och diskussioner. Det är viktigt att beskrivningen av landskapet är relevant och igenkänningsbar också för den som bor och verkar i landskapet. ILKA:n är därför ett lämpligt kunskaps- underlag att utgå ifrån och utveckla under samråd med allmänheten och andra intressenter, så att land- skapet får vara den arena där olika intressen möts.
• ILKA:n är ett underlag för lokaliseringen Med en gemensam förståelse för landskapet i ett tidigt planeringsskede finns möjlighet att hitta lösningar där ett samspel mellan infrastrukturanläggningen och landskapets karaktär respektive funktionalitet uppnås. Att tidigt studera om infrastrukturen kan bidra till att sociala, kulturella och ekologiska funktioner i landskapet kan upprätthållas eller stärkas öppnar för förslag som inte bara löser trafikfunktionen. Om lokaliseringen visar på förståelse för landskapets förutsättningar kan en mindre konfliktfylld planläggningsprocess fortgå.
2 Vad är nyttan med ILKA?
9
kunskapen som byggs upp i miljöbedömningen ska också involveras i ILKA:n. Därigenom kan en förståelse för landskapet som en samverkande hel- het nås. Sambanden mellan natur- och kulturmiljöer och landskapets form blir tydliga i ILKA:n och kan stödja och stärka konsekvensbedömningarna.
Vid samråd är tanken att de som nyttjar landskapet ska komma till tals. ILKA:ns beskrivning av upple- velsen och användningen av landskapet i ett eko- nomiskt och socialt perspektiv, vilket kan komma fram i samtal och dialog kring landskapet, kan också komplettera underlaget för miljökonsekvensbeskriv- ningen.
Möjligheten finns också att koppla analys av eko- systemtjänster till arbetet med ILKA för att sätta in ekosystemtjänsterna i ett större geografiskt sam- manhang.
• ILKA:n motiverar åtgärder för landskapsanpassning
All infrastruktur ska vara landskapsanpassad enligt Riktlinje landskap. ”Väl genomarbetade analyser (övergripande och fördjupade i MKB-processen) ska vara den grund på vilken avvägningar mellan olika
aspekter, egenskaper och värden sker” (Trafikverket 2019). I samband med åtgärder för landskapsan- passning är det viktigt att tydligt visa på syftet med åtgärden för att kunna motivera eventuellt behov av markåtkomst.
• ILKA:n är ett underlag för utformning och gestaltning
ILKA:n är ett kunskapsunderlag för utformningen av anläggningen och framtagandet av gestaltnings- program. Gestaltningsarbetet behöver grundas på kunskap om landskapet eller den specifika platsen.
God gestaltning handlar om att ta tillvara platsens egenskaper och utnyttja dessa så att anläggningen kan samspela med den närmaste omgivningen och bidra till en god landskapsanpassning. Att ta hänsyn till landskapets känslighet och potential är en viktig del av gestaltningsarbetet.
• ILKA:n är ett av underlagen för miljöbedömning och miljöbeskrivning
ILKA:n är ett av många betydelsefulla underlag för miljöbedömning eller miljöbeskrivning. Landskap är en aspekt som ska ingå i dessa.
Trafikverkets Riktlinje landskap efterfrågar under- lag som ”ska ge grundläggande förståelse för land- skapets egenskaper och kulturella sammanhang samt miljöföreteelsernas förekomst och värden inklusive infrastrukturens natur- och kulturvärden”
(Trafikverket 2019). Många underlag och analyser tas fram för miljöbedömning. Kompetensen och
Kapitel 2 - Vad är nyttan med ILKA?
landskapsperspektiv - Att sätta enskilda delar eller aspekter på landskapet i ett större landskapligt samman- hang och i en samverkande geografisk helhet.
landskapsanpassning - Anläggningen eller annan åtgärd utformas enligt Trafikverkets Riktlinje landskap med utgångspunkt i de nationella miljömålen och med anpass- ning till landskapets karaktär och funktioner. Landskaps- anpassning kan vara en anpassning av anläggningen till terrängen i omgivande landskap, men skulle också kunna vara att tillgodose spridningsmöjligheterna för flora och fauna i berört område.
ekosystemtjänst - Produkter och tjänster som naturens ekosystem ger och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet (Naturvårdsverket 2019).
Figur 4 (Foto: WSP)
Kapitel 3
Arbetsgång och metod
Kapitel 3
ILKA:n ska startas så tidigt att kunskapen om land- skapet påverkar val av lokalisering och utformning av vägen eller järnvägen. Arbetet ska genomföras integrerat, det vill säga i nära samarbete mellan representanter för olika kunskapsområden. De ska tillsammans komma överens om avgränsning och detaljeringsgrad samt lämpliga kartskalor för inven- tering och redovisning.
Att analysera landskap handlar om att ställa rele- vanta frågor och söka användbara svar. Genom att ställa sig grundläggande frågor om hur vi uppfattar landskapet idag sätts fokus på det upplevelsebara, hur landskapet ser och har sett ut och hur människ- or, växter och djur använder det (A i figur 5). Karak- täriseringen görs utifrån landskapets karaktär men också utifrån dess funktion och människors relation till landskapet. Förståelsen för varför det ser ut och fungerar som det gör kan förklaras genom tema- tiska analyser (B i figur 5). Temana hämtar normalt kunskap från miljöbedömningens förutsättnings- analyser men kan i särskilda fall vara fördjupningar
3 Arbetsgång och metod
Figur 5 - Sammanfattning av metodiken Integrerad landskapskaraktärsanalys från Landskapet är arenan (Trafikverket 2017).
INTEGRERAD
LANDSKAPSKARAKTÄRSANALYS
KÄNSLIGHET POTENTIAL
UTVECKLINGSTENDENSER
KARAKTÄRISERING
LANDSKAPETS TIDSDJUP
LANDSKAPETS FORM LANDSKAPETS EKOLOGI
Karaktär Relation Funktion Landskapstyp
Karaktärsområde
A - Hur ser landskapet ut och hur fungerar det?
B - Varför ser landskapet ut och fungerar som det gör?
C - Vart är landskapet på väg och vart leder det oss?
som är relevanta i det aktuella landskapet. Med denna kunskap som bas kan man fundera kring vad landskapet är känsligt för och vilka möjligheter som finns. Bedömningen av landskapets känslighet och potential (C i figur 5), är den viktiga del av analysen som pekar mot åtgärder, vilka kan ge anläggningen en landskapsanpassad utformning. Denna bedöm- ning kan utvecklas och specificeras under arbetets gång och fortsättningsvis i miljöbedömningen. Alla bedömningar i ILKA:n ska också redovisas och dis- kuteras tvärsektoriellt inom projektet.
Eftersom karaktäriseringen är något av en ögon- blicksbild av dagens landskap kan det vara lämpligt att även beskriva de utvecklingstendenser (C i figur 5) eller den förändring som sker i landskapet. Det kan till exempel handla om in- eller utflyttning, förändrad markanvändning, planerad exploatering
eller konstaterade klimatförändringar. Figur 5 sam- manfattar ILKA-metodiken.
I metodbeskrivningen Landskapet är arenan (Trafikverket 2017) beskrivs ILKA-metodens användning för storskaliga analyser i tidig planering i regionala sammanhang som inte går ner i detaljer.
Vissa teman, som Landskapets form, är vidareut- vecklade i denna handledning för att anpassas till den lokala skalan. Begreppet ”relation” kom till gan- ska sent i utvecklingen av ILKA-metoden. Aspekten är dock viktig i projekt som hanterar människors vardagslandskap och där samråden med allmänhe- ten och direkt berörda är en viktig del av processen.
Analysarbetet består av olika arbetsmoment som hakar i och berikar varandra. Det är inte en linjär process, från en väldefinierad start till den slutliga rapporten och implementeringen av resultatet. Ofta
13
1. Inläsning, avgränsning och bemanning.
2. Platsbesök och befaring
3. Tematiska analyser
4. Karaktärisering 5. Dialog
6. Bedömning av känslighet och potential
Revidering
Kapitel 3 - Arbetsgång och metod
Figur 6 - Arbetet med ILKA är ingen linjär process. Denna schematiska bild visar de olika arbetsmomenten som hakar i varann. Arbetet med tematiska analyser och karaktärisering pågår under i stort sett hela processen. Platsbesök kan vid behov göras flera gånger under pågående arbete.
måste man i stället växla skala och fokus, ny kun- skap gör att tidigare beskrivningar och analyser måste revideras. Ibland behöver man backa för att sedan ta ett steg framåt igen. Denna växelverkan mellan olika moment och skalor är en viktig del av analysarbetet.
Figur 6 visar schematiskt de olika arbetsmoment som utförs i arbetet med ILKA för väg- och järn- vägsprojekt. Se även hur detta relaterar till planlägg- nings- och MKB-processen i kapitel 4.
karaktär - Ett specifikt samspel av landskapselement som ges av de naturgivna förutsättningarna, den historiskt betingade markanvändningen samt de rumsliga och upplevelsemässiga förhållanden som präglar ett område.
funktion - I ILKA används begreppet för att beskriva landskapets funktionella aspekter och samband, till exempel rörelsemönster och stråk eller ekologiska och historiska funktioner och samband.
relation - Landskapskonventionen utgår från människans förhållande till landskapet genom att i definitionen av landskap betona ”sådant som det uppfattas av männ- iskor”. I relationsbegreppet ses landskapet som territo- rium och identitetsområde, dit människor har särskilda band, jämför engelskans ”sense of place”.
känslighet - Känslighet bedöms per karaktärsområde och utifrån den planerade anläggningens eller åtgärdens möjliga inverkan på landskapet utan att värdera eller gradera i mer eller mindre känsligt. Känsligheten beskrivs för att kunna anpassa den tänkta anläggningen till landskapets karaktär, funktion och relation. En bedöm- ning av landskapets känslighet utgår ifrån väl fungerande landskap och livsmiljöer enligt de nationella miljökvali- tetsmålen och de globala målen (Agenda 2030).
potential - Vilka möjligheter som finns att stärka ett områdes karaktär, funktion och relation? Vilka möjligheter finns att stärka nyckelkaraktärer i landskapet – och upplevelsen av dem – för attraktiva och intressanta landskap? Vilken potential finns för att stärka funktioner i landskapet, exempelvis ekosystemtjänster, för mer funktionella landskapeller hur kan människors möjligheter till ett gott, hållbart liv och hållbar utveckling i landskapet?
utvecklingstendenser - Landskap är under ständig förändring. Vilka förändringsmönster finns i landskapet utifrån vad som är synligt och tolkningsbart idag?
Bedömning av framtiden görs i sekvensen dåtid–nutid–
framtid.
3.1 PLANERA OCH AVGRÄNSA ARBETET
Kompetenser inom arkitektur, natur- och kultur- miljö ska alltid finnas med från start i ILKA-arbetet.
Andra kompetenser kan krävas och ska då plockas in när behovet uppstår.
I det inledande arbetet med ILKA:n görs en avgräns- ning av det område som ska studeras vidare och vilka studier som behövs för att få en förståelse för landskapet. I detta tidiga skede ska också samord- ningen med förutsättningsanalyser för miljöbeskriv- ning eller MKB göras. Se även avsnitt 3.3. En bedöm- ning av bemanningen och vilka kompetenser, utöver redan nämnda, som behöver medverka i arbete med ILKA:n görs också tidigt i arbetet. Hur ska de olika kompetenserna involveras i karaktärsområdesbe- skrivningarna och i bedömningarna av känslighet och potential? Vem samordnar detta?
Avgränsningen påverkas av vilka infrastrukturåt- gärder som är aktuella, vilket innebär att analysen riktas åt ett visst håll. Detta behövs för att göra
analysen skarp, lätt tillämpbar och för att den ska fungera som vägledning.
Avgränsningen är viktig att dokumentera. Under ar- betets gång kan den behöva omprövas och revideras när ny kunskap om landskapet framkommer.
Planera även in arbetet med ILKA:n inom projektets tidsplan. När ska den vara klar för att komma till nytta i projektet? Vad ska vara klart till målbilds- seminariet? När ligger samrådsmötena och hur kan ILKA:n användas då? Beslut om avgränsning och anpassning tas av beställaren.
Figur 7 - Vid uppstarten av ILKA-arbetet kan man fundera kring dessa frågor för att anpassa analysarbetet till projektet.
PLANERA och AVGRÄNSA
Varje projekt är unikt och ILKA:n ska anpassas till de objektsspecifika förhållandena. Att ställa sig relevanta frågeställ- ningar i det inledande arbetet kan göra att ILKA:n blir mer anpassad till projektet. Beslut om avgränsning och anpassning tas av beställaren. Nedan ges exempel på frågor att beakta:
• Vilka aspekter är viktiga utifrån det specifika projektet?
• Vilken detaljeringsnivå ska ILKA:n ha?
• Vilka kompetenser ska medverka i arbetet (roller/ansvarsfördelning)?
• Vilket befintligt underlagsmaterial finns och vilka underlag tas fram för miljöbedömningen?
• Hur ska arbetet samordnas med arbetet med miljöbedömning (avseende till exempel innehåll och kompetenser)?
Se vidare kap 4 - tematiska studier
• Behöver GIS-analyser, platsbesök, intervjuer, kart- eller litteratursökning göras?
• Hur bör ILKA:n avgränsas geografiskt och hur kan ILKA:n sätta projektets utredningsområde i ett landskapligt och geografiskt sammanhang?
• Hur/när ska kunskapen spridas i projektgruppen?
• I vilket/vilka dokument sker den skriftliga redovisningen?
3.1.1 Det övergripande sammanhanget
För att skapa en förståelse för de sammanhang och processer som pågår och har pågått behöver ofta ett större område beskrivas än det som direkt kan komma att påverkas av den tänkta åtgärden. Det är också lättare att förstå den betydelse som det speci- fika området har om det sätts i ett större landskap- ligt och geografiskt sammanhang.
Det kan finnas beskrivningar på nationell eller regional nivå som ger viktiga övergripande natur- el- ler kulturgeografiska sammanhang. Det kan också finnas tidigare genomförda studier såsom regionala landskapsanalyser (se även avsnitt 4.1), kulturmiljö- program, kommunala och regionala planeringsun- derlag.
Bebyggelse/kyrkor Vatten Odlingslandskap
Regional
Lokal
Plats Aspekt:
Skala:
15 Kapitel 3 - Arbetetsgång och metod Figur 8 - Beroende på vilken skala man betraktar landskapet i är det olika saker som framträder. Det som konstateras i
den lilla skalan kan få sin förklaring i den stora. Det övergripande sammanhanget är därför en viktig del av analysarbetet (Metod för landskapsanalys, Länsstyrelsen Örebro län).
Litteratur som till exempel Sveriges Nationalatlas, Atlas över Sverige och Svenska Turistförening- ens (STF) årsböcker kan också ge övergripande information. Likaså finns geografiska indelningar av Sverige i bland annat: Nordiska ministerrådets
"Naturgeografisk regionindelning av Norden" (1977) och Riksantikvarieämbetets "Odlingslandskap och landskapsbild" (1996) samt före detta Vägverkets
"Landskapets karaktärsdrag" (2006).
Olika typer av kart-och GIS-studier över ett större område kan ge en första bild av landskapet och över- gripande mönster kan identifieras. Genom kartstu- dier är det ofta möjligt att grovt dela in landskapet i troliga landskapstyper som kan stämmas av på kommande resor i fält.
En av svårigheterna i arbetet är att avgöra skala och detaljeringsnivå. Det gäller att fånga landskapet som helhet, samtidigt som de detaljer som är väsentliga för karaktären och funktionen inte tappas bort.
Att hitta rätt skala för arbetet är en kontinuerlig och aktiv process och arbetet måste bedrivas i olika skalor under olika faser. Ibland behövs en detaljerad studie eller bild av en företeelse för att klargöra ett viktigt övergripande sammanhang eller funktion. I figur 7 finns ett antal frågor att fundera kring vid uppstarten av ILKA-arbetet. Frågorna är tänkta som en vägledning för planering av ILKA-arbetet.
3.2 PLATSBESÖK OCH BEFARING
Arbetet med ILKA omfattar alltid ett besök i fält vilket är en grundförutsättning för att kunna förstå platsen. Det kan göras i större eller mindre grupper och med lite olika syfte. Ett platsbesök definieras av att det är en observation i fält för att samla in spe- cifik kunskap utifrån ett kompetensområdes behov.
Gruppen som utför detta kan därmed vara liten och bestå av ett eller flera kompetensområden.
Befaring är en fältresa för att analysera och samtala om landskapet – i landskapet. Ordet befaring är lå- nat från norskan, och används här för att tydliggöra att detta inte är ett vanligt platsbesök, utan något man genomför gemensamt, i den grupp som ska förstå eller beskriva landskapet.
Befaringen ska klargöra hur landskapet ser ut i dag och hur det fungerar. Vid befaringen ska det också klarläggas om det finns potential att avläsa histo- riska mönster i landskapet. Den ska utgöra grund för arbetet, indelningen i landskapstyper och karaktärs-
platsbesök - Platsbesök är en observation i fält. Syftet är att observera och samla in platskunskap för fortsatt analys och diskussion mellan kompetenser i projektet.
befaring- Befaring är en fältresa för att samtala om landskapet, i landskapet. Frågor om varför det ser ut och fungerar som det gör ställs.
Ansvariga inom naturmiljö, kulturmiljö, arkitektur samt väg-/banutformning hos konsulten deltar. Trafikverkets ansvariga specialister bör också delta i befaringen. En checklista att använda i fält redovisas i bilaga 1 och 2.
områden samt för de analyser som behöver göras.
Som grund för arbetet under befaringen kan en checklista användas, vilken återfinns som bilaga nr 1 och 2 till denna handledning.
Figur 9 - Alla sinnen fångar intryck på en plats: ljus, ljud, dofter och rumslighet. (Foto: Julia Thörne).
Figur 10 - Samtal om om vad man ser på platsen är viktiga för den integrerade analysen. (Foto: Åsa Hermansson).
17
3.3 TEMATISKA ANALYSER
De tematiska analyserna ska göras med ett land- skapsperspektiv och tydliggöra landskapets förut- sättningar för den aktuella planerings- eller projek- teringssituationen. Arbetet ska samordnas med de fördjupningar som görs för miljöbeskrivning eller MKB.
De syftar till att fördjupa kunskaperna om landska- pets kvaliteter, förklara viktiga sammanhang och varför landskapet ser ut och fungerar som det gör.
Ett landskaps egenart formas av dess geologiska, biologiska och kulturella historia och de tematiska analyserna delas in i tre övergripande teman:
• landskapets form
• landskapets tidsdjup och kulturarv
• landskapets ekologi
Kapitel 3 - Arbetetsgång och metod
De tematiska analyserna, som samordnas med förutsättningsanalyser för miljöbeskrivning eller MKB, bidrar med kunskap till karaktäriseringen och ger inspel till den gemensamma processen – från platsbesök till karaktärisering, bedömningar och vägledning.
Vissa nyckelkaraktärer eller funktionella aspekter kan vara aktuella i mer än en tematisk studie. Till exempel kan historiska vattenleder vara en viktig del av förståelsen för hur landskapet använts och formats genom tiderna (landskapets tidsdjup). Sam- tidigt kan dessa spela en viktig roll som rekreations- områden, stråk eller målpunkter idag (landskapets form) och även utgöra viktiga stråk och miljöer för naturlivet (landskapets ekologi). Det viktiga är inte var de beskrivs utan att de beskrivs och blir en del av ILKA:n. Hur de tematiska studierna avgränsas beror på projektets omfattning och det berörda landskapet.
För ytterligare information och inspiration till arbe- tet med tematiska studier – se Landskapet är arenan (Trafikverket 2017).
3.3.1 Landskapets form
Landskapets form tillhör de grundläggande parametrar som bygger upp landskapets karaktär. I landskapets form inbegrips delaspekterna:
• landskapets uppbyggnad
• upplevelsen av landskapet
• användningen av landskapet
Landskapets uppbyggnad kan svara på frågan varför det ser ut som det gör genom att förklara platsens topografi, geologi och geomorfologi. Upplevelsen av landskapet handlar om hur man uppfattar och orienterar sig i landskapet vilket ofta har med land- skapets struktur att göra. Användningen av land- skapet uppmärksammar landskapet som en resurs för människor. Hur brukas marken? Hur används landskapet av boende, friluftsliv och näringsliv? Hur rör sig människor i landskapet och vilka målpunkter finns?
Figur 11 - En befaring kräver förberedelser i form av inläsning och påbörjade analyser som kan verifieras i fält. (Foto: Julia Thörne).
Landskapets uppbyggnad
En beskrivning av landskapets uppbyggnad hand- lar om att skapa förståelse för de naturgeografiska förutsättningarna såsom topografi, jordarter, berg och vatten, men även om hur landskapet har bildats.
Förklaringarna till varför landskapet fungerar som det gör och hur det har använts genom tiderna lig- ger ofta i dessa kunskapsområden. Här kan man ta hjälp av olika kompetenser som har expertkunskap i ämnet. Geologer och hydrologer men även land- skapsarkitekter, biologer och arkeologer kan bidra med kunskap om landskapets uppbyggnad.
Aspekter att analysera är:
• topografi – landformer, höjdskillnader, bruten- het, höjd över havet
• geologi - bergarter och jordarter
• geomorfologi - hur landskapet bildats och hur det förändras
• hydrologi – vattnets rörelse i landskapet
Berggrund
Rullstensås
Berg i dagen
Torvmark Ursvallad
moränhöjd
Deformationszoner och sprickor i berggrunden Postglaciala
sediment
Ursvallad moränhöjd
Torvmark Morän
Mindre sjö
Isälvsavlagring Sprickdalar och sjöar Höjder, raviner och
torvmark
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
0 1 2 3 km
Figur 12 - Tvärsnitt som visar naturgeografin Figur 13 och 14 visar
landskapets form illustrerat med ett snitt som visar naturgeografiska förutsättningar samt en karta som tydliggör terrängens höjdvariationer och sprickzoner.
Exempel från Landskapsanalys för val av lokalisering för Tvärförbindelse Södertörn.
Figur 13 - Landskapets terräng
19 Kapitel 3 - Arbetetsgång och metod
Upplevelsen av landskapet
Upplevelsen av landskapet handlar om rumsliga och sinnliga aspekter. Landskapsrum, siktlinjer och landmärken beskrivs och visualiseras, liksom rumsgränser och barriärer i form av vegetation el- ler murar. Även ljud eller avsaknaden av ljud är en aspekt att notera.
Landskapsrummens storlek och överblickbarhet bidrar till landskapets skala som är av stor betydelse för hur vi upplever landskapet. Småskaliga landskap upplevs till exempel ofta som intima medan stor- skaliga landskap kan upplevas som storslagna. Även skogslandskap kan ha olika skala och rumslighet.
En annan del av upplevelsen är hur komplext landskapet uppfattas, vilket till stor del beror på de landskapselement som finns i landskapet. Land- skapselementen fungerar som byggstenar och ger ett område dess karaktär. Ett omväxlande och detaljrikt landskap är mer komplext än ett landskap som är vidsträckt med likartade landskapselement.
Aspekter att analysera är :
• upplevelsebara strukturer, riktningar, siktlinjer och landmärken
• landskapets upplevda skala och komplexitet
• landskapets rumsliga avgränsningar och bar- riärer
• vegetation och landskapselement såsom alléer, moränholmar, berg, sjöar och vattendrag Dessa aspekter kan analyseras någorlunda objektivt och utifrån en expertkunskap om orienterbarhet och spatiala samband. Men upplevelsen av platsen kan också vara individuell och annorlunda för den som lever i eller brukar landskapet. Dessa aspekter, som bygger på relationen till landskapet, bör fångas upp i samband med samråd eller allmänheten.
Figur 14 - Upplevelsen av landskapet översiktligt redovisat.
Exempel från inledande landskapsanalysen för väg 35 , Linköping-Åtvidaberg, delen Rösten-Sandtorpet.
Figur 15 - Småskaliga landskap upplevs ofta som mer intima och komplexa. (Foto: Sweco).
Figur 16 - Storskaliga landskap kan upplevas som storslagna och överblickbara. (Foto: Maria Hennius).
Rumslighet Barriär Utblick
Landmärke/Blickfång
Målpunkt Stråk
Långsmalt rum, slutet på båda sidor om vägen
Användningen av landskapet
Beskrivningen av landskapets användning syftar till att ge kunskap om hur landskapet brukas, vilket bidrar till att förstå landskapets funktioner och människors relation till det. Det kan handla om hur den enskilde individen nyttjar landskapet för till exempel motion, svampplockning eller rekreation.
Det kan också handla om hur landskapet nyttjas av näringslivet, för jord- och skogsbruk och bebyggelse.
GIS-analyser kan ge en tydligare bild av detta.
En viktig del i landskapets användning handlar om att beskriva människors vardagslandskap. Hur rör sig de som bor i landskapet – var går och cyklar de?
Var ligger deras målpunkter? Vilka platser möts människor på till vardag och till fest?
Aspekter att analysera är:
• markanvändning, jord- och skogsbruk, bebyg- gelse och infrastruktur
• användning – rekreation, friluftsliv, turism, rörelsestråk och målpunkter
Järnålder 500 f.kr. till 1050 e.kr.
1000 1500
500 2000
Lövstas äldsta historia. Spår från de första bosättningarna i Lövsta Lövsta by, belägg från 1370.
Färjetrafik till Svartsjö under 400 år Riddersviks huvud- byggnad uppförs 1762 Engelska parken anläggs i Riddersvik
Stockholms stad köper Riddersvik för renhållnings- anläggning, tågbana anläggs
Handelsträdgårdar 1920 - 1950
Sopförbrännings- anläggning 1 och 2 1907 och 1938
Anläggningen läggs ned 1970
Delar av anläggningen rivs, slutdäckning av tippen 2008-2010
3.3.2 Landskapets tidsdjup och kulturarv Historiska analyser ger kunskaper om hur männ- iskor nyttjat landskapet under olika tider, vilka spår vi ser av detta idag samt vilka meningsbärande kulturhistoriska karaktärsdrag som kan vara viktiga för landskapets fortsatta utveckling. Nyligen igen- växt landskap kan också begränsa möjligheten att uppfatta dess värden, känslighet och potential. Upp- levelsen och uppfattningen av landskapet idag kan vara missvisande eller bara delvis representativ, men med hjälp av den historiska analysen kan potentiella värden lyftas fram.
Människors sätt att nyttja marken över tid har präg- lat landskapet och förklarar landskapets strukturer och innehåll. De flesta landskap har haft en kontinu- erlig utveckling och visar därför att spår från olika tider överlappade varandra. Karaktäristiska drag i landskapet har oftast kulturhistoriska förklaringar.
Vägnäten vi färdas på idag kan vara byggda på vägar som nyttjades för mycket länge sedan. Alla dessa spår av mänskligt bruk av landskapet, alla dessa be- rättelser som landskapet bär, är viktiga att beskriva.
GIS-analyser kan vara till hjälp för att visa på detta.
Beskrivningen av kulturhistorisk utveckling inom ILKA:n utgår från den kulturarvsanalys som ge- nomförs som en del av miljöbedömningen. Om en kulturarvsanalys inte är beställd i projektet ska en analys enligt nedan göras i ILKA-arbetet.
De delar av kulturarvsanalysen som främst integre- ras i ILKA:n är följande:
• En översiktlig beskrivning som lyfter fram om- rådets väsentliga kulturhistoriska särdrag och speglar tidsdjupet från förhistoria till nutid.
• En ramberättelse: Landskapsutvecklingen under historisk tid fram till nutid, samt redovisning av kulturhistoriska samband och funktioner.
• De spår vi kan uppfatta idag av betydelse för att kunna tolka landskapet, det vill säga kulturmiljöer som är särskilt väsentliga för områdets kulturhisto- riska karaktär och som bör bibehållas eller stärkas.
• Fornlämningar relaterade till det förhistoriska landskapets utveckling, som pågående landhöjning.
Figur 18 - Landskapets tidsdjup illustrerat med en tidslinje som visar ett områdes utveckling. Exempel från Landskapsanalys för nytt kraftvärmeverk i Lövsta, Stockholm.
Figur 17 - Cyklar vid en busshållplats vittnar om ett levande landskap även om människorna inte är närvarande. (Foto: Julia Thörne).
21 Kapitel 3 - Arbetetsgång och metod Figur 20 - Beskrivning av landskapets kulturmiljö. Exempel från E20 Vårgårda - Ribbingsberg.
Figur 19 - Den övre kartan visar vattennivån 6000 f Kr (stenålder) och fornläm- ningar från samma tid. Den nedre kartan visar vattenni- vån 1000 år e Kr (järnålderns slut) och fornlämningar från samma tid. Exempel från fördjupad landskapsanalys för Ostlänken, sträckan Gerdsta- berg - Sillekrog.
3.3.3 Landskapets ekologi
I den tematiska analysen ingår en övergripande be- skrivning av vilka landskapsekologiska samband och strukturer som har relevans för projektet och som också ligger till grund för miljöbedömningen. Idag finns en stor insikt om att bibehållandet av biologisk mångfald hör samman med både det lokala och det regionala sammanhanget och på lång sikt med evo- lutionära processer.
En artrik miljö förklaras alltså både av lokala faktorer som habitatkvalitet och av hur det omgivande landskapet är sammansatt och fungerar, till exempel om det finns liknande miljöer i närheten som ger spridningsmöjligheter.
Landskapsekologin påverkas även av hur människor brukar landskapet som också kan vara en del av det biologiska kulturarvet.
De landskapsekologiska analyserna är till för att finna områden, strukturer och samband som ger förutsättningar för hög biologisk mångfald. I denna kartläggning är till exempel begrepp som
kärnområden, fragmentering, barriärer, korridorer, och stråk viktiga pusselbitar för att kunna förklara hur ett landskap hänger samman ekologiskt.
Som underlag till beskrivningen av landskapets ekologi inom ILKA:n ligger till exempel naturvär- desinventeringen (NVI) och eventuellt framtagna passageplaner. Aspekter att analysera är:
• Områdens betydelse för biologisk mångfald, hämtat från naturvärdesinventeringen, tillgäng- Figur 21 - Områden redovisas utifrån deras betydelse för att
upprätthålla dagens möjlighet till regional spridning av arter som lever i gammal barrskogsmiljö, ju mörkare blå område desto högre värde för spridning och ju mörkare grönt desto lägre värde. Exempel från Landskapsanalys vid val av lokalisering för Tvärförbindelse Södertörn.
Lida
Rudan Gömmaren
Paradiset
Tornberget
Lännaskogen Flemingsbergsskogen
© Lantmäteriet, Geodatasamverkan
Teckenförklaring
0 1.5 3 4.5 6 7.5
km NM09_tjäder
Alla korridorer
Norra korridoren Mellersta korridoren Södra korridoren
HögtVärde för spridning Lågt
liga GIS-underlag, artportalen mm, samt värde- kärnor och värdetrakter.
• Djurs vandringsrörelser i landskapet, ledstruk- turer (till exempel vattendrag eller brynmiljöer) och barriärer (naturliga och skapade) som finns idag och behov av passagemöjligheter.
• Habitatnätverk och ekologiska samband.
• Ekologiska funktioner – ekosystemtjänster.
23
3.4 KARAKTÄRISERING
I karaktäriseringen vägs den samlade kunskapen om landskapet samman. För att skildra ett specifikt landskap bygger karaktäriseringen på en geografisk indelning i landskapstyper och därefter i karaktärs- områden. Utifrån dessa områden görs en karaktärs- beskrivning i text och bild. Det är i karaktärisering- en som den integrerade analysen görs utifrån den samlade kunskapen om landskapet.
Det finns inget givet facit för hur man avgränsar karaktärsområden och var den ena karaktären över- går i en annan. Ibland är gränsen tydlig, men ibland är den flytande och då hamnar gränsen där man är som mest osäker på vilken karaktär som domine- rar. Ibland behöver man definiera övergångszoner mot omgivande områden eller delvis överlappande karaktärsområden.
Hela det berörda landskapet ska beskrivas i karaktä- riseringen och inga delar ska lämnas utanför.
För att berätta om landskapet ur ett helhetsper- spektiv görs beskrivningarna av karaktärsområden utifrån karaktär, funktion och relation i stället för sektorsvisa teman, som kultur- eller naturmiljö, se exempel i figur 23. Karaktär är de visuella särdragen (nyckelkaraktärerna) som kommer från naturgivna förutsättningar, markanvändning och rumsliga förhållanden. Funktion handlar om hur landskapet fungerar. Det kan till exempel gälla ekologiska sam- band eller kommunikationsstråk. Relation handlar om människans förhållande och anknytning till landskapet.
»”Landskapskaraktär är ett koncentrerat uttryck för samspelet mellan ett områdes naturförhållanden, markanvändning, historiska och kulturella innehåll samt rumsliga och andra upplevelsebara förhållanden som präglar ett område och skiljer det från omkringliggande
landskap.”
(Morten Clemetsen, 2010)
Figur 22 - Beskrivningen av landskapets karaktärsområden utgår ifrån begreppen karaktär, funktion och relation. Ur Landskapet är arenan (Trafikverket 2017).
Kapitel 3 - Arbetetsgång och metod
landskapstyp - Benämning på ett område som har en viss uppbyggnad och kan förekomma på flera olika ställen (exempelvis slättlandskap). Landskapstypen kan beskrivas med hjälp av landskapets uppbyggnad och människors upplevelse samt användning av landskapet.
karaktärsområde - Ett område av en viss unik karaktär, funktion och relation, som skiljer sig från intilliggande områden. Ett karaktärsområde kan bara förekomma på en plats och namnsätts ofta med anknytning till platsen, till exempel Östgötaslätten (jämför landskapstyp).
nyckelfaktorer - Faktorer, förhållanden och samband som har stor eller avgörande betydelse för ett karaktärsområ- des karaktär, funktion och relation. Kan användas som en kortfattad beskrivning av karaktärsområdets olika egenskaper.
KARAKTÄR
Nyckelkaraktärer och byggstenar och dess inbördes sammanhang
• Landform, topografi, brutenhet, riktningar
• Bergarter, jordarter, vatten i landskapet
• Rumslighet och rumsliga samman- hang (öppet/slutet, textur m.m.)
• Vegetation och vegetationsstruktur
• Naturtyper och biotoper
• Markanvändning som karaktär
• Infrastruktur
• Bebyggelse (karaktär, ålder, funktion, struktur)
• Skala
• Komplexitet
FUNKTION
Funktionella aspekter i landskapet
• Rörelsemönster och funktionella sammanhang (kommunikationer, stråk m.m.)
• Rumsliga funktioner (landmärken, avgränsningar, orienterbarhet m.m.)
• Ekologiska funktioner och samband
• Historiska funktioner och samman- hang/kulturhistorien i landskapet
RELATION
Människors koppling till och nyttjande av landskapet.
• Identitet och anknytning
• Kulturella ekosystemtjänster
• Betydelsefulla platser/mötesplatser
• Bruk av landskapet
• Kulturella referenser (kända platser ur litteratur, konst m.m.)
3.4.1 Landskapstyp
En landskapstyp är en benämning på ett område som har en viss generell uppbyggnad och därför kan förekomma på flera olika ställen, som till exempel slättlandskap, skogsklätt sprickdalslandskap eller mosaiklandskap. Beskrivningen bygger till stor del på landskapets uppbyggnad i kombination med an- vändningen och upplevelsen av landskapet. Se även under avsnitt 3.3.1 Landskapets form.
Indelningen i landskapstyper kan göras relativt tidigt i analysarbetet som stöd för tematiska studier samt för indelning i karaktärsområden.
3.4.2 Karaktärsområde
Ett karaktärsområde är en unik del av landskapet som skiljer sig från intilliggande områden. Ett karak- tärsområde är kopplat till en geografisk plats och kan bara förekomma just där. Det namnsätts ofta med anknytning till platsen. Dalboslätten i Dalsland kan vara ett karaktärsområde. Det finns bara på den platsen, till skillnad från landskapstypen slättland- skap, som kan finnas på flera platser.
Slättlandskap Mosaiklandskap Skogslandskap Sjölandskap
Figur 23 - Profil som visar landskapstyper och karaktärsområden längs en järnvägskorridor. Exempel från Landskapsanalys för Ostlänken, val av lokalisering för delen Stavsjö-Loddby.
Västerås Västerås
Örebro Örebro
Eskilstuna Eskilstuna Sala Sala Avesta
Avesta
Köping Köping
Arboga Arboga Ludvika
Ludvika
Fagersta Fagersta
Enköping Enköping Hallstahammar
Hallstahammar
Strängnäs Strängnäs
1:750 000 Landskapstyper
16
REGIONALA LANDSKAPSTYPER
- land i landskapstyper och karaktärsområden. I Västman- med en indelning från Södermanland och Mälaren upp till -
- -
Karaktärsområden
- - - -
Uppsala län Dalarnas
län
Västmanlands län
Örebro län
Södermanlands län
Uppsala län Dalarnas
län
Örebro län
Södermanlands län
Gästriklands Dalarnas län
län
©Lantmäteriet, GSD-Sverigekartan 1. Sjönära landskap
Landskapstyper
2. Slättlandskap 3. Vattenrikt skogslandskap 4. Storskaligt kuperat skogslandskap
7. Småbrutet mosaiklandskap 5. Åsar och ådalar 6. Småslätter
Skinnskatteberg Skinnskatteberg
Norberg Norberg
Sura- Sura- hammar hammar
Kungsör Kungsör
Figur 24 - Karta som visar landskapstyper i Västmanlands län.
Landskapstyperna kan sedan delas in i unika karaktärsområden.
Exempel från Landskapskaraktärsanalys för Västmandlands län.
För att göra en indelning i karaktärsområden krävs fördjupade kunskaper om landskapet, dess be- ståndsdelar, utveckling och användning. Kunska- pen erhålls genom tematiska studier kring ekologi, historisk utveckling och landskapets form. Karak- tärsbeskrivningen ska fokusera på sambanden och beroendena mellan olika aspekter i landskapet.
Kunskap om hur människor lokalt anknyter, nytt- jar och förhåller sig till landskapet hjälper till vid beskrivning av karaktärsområden. Befaring eller platsbesök och framförallt dialog med dem som bor i det aktuella området är betydelsefulla moment för att samla in denna kunskap.
Landskapet befinner sig i ständig förändring. Därför är det viktigt att beskriva de förändringsmönster som kan uttolkas som utvecklingstendenser. Finns det synliga tendenser på till exempel igenväxning av landskapet, ut- eller inflyttning, nya företags- etableringar eller omställningar i markanvänd- ningen? Detta är i så fall en viktig del av karaktärise- ringen.
25
Nyckelkaraktärer är karaktärsdrag eller byggstenar vilka bygger upp den karaktär som präglar land- skapet. Dessa kan vara bra att lista för att göra en kortfattad och snabböverskådlig beskrivning av ett karaktärsområde. Eftersom även landskapets funktioner ingår i beskrivningen kan med fördel den mer neutrala benämningen nyckelfaktor användas.
Nyckelkaraktärer och nyckelfaktorer är inte det- samma som högt värderade områden eller enstaka intressanta företeelser, utan ska beskriva det unika karaktärsområdet.
Beskrivningen av karaktärsområdena ska förmedla ett utifrån olika aspekter och teman samverkande helhetsperspektiv. För att tydliggöra beskrivning- arna ska illustrationer, foton och kartor användas.
Varje karaktärsområde ska ges ett geografiskt namn eftersom de avser ett specifikt område. Det är också eftersträvansvärt att människor i området känner igen sig och kan relatera till de valda namnen.
Kapitel 3 - Arbetetsgång och metod
Figur 25 - Exempel på beskrivning av karaktärsområde. Ordvalen stämmer inte överens med de som används i denna handledning, men principen med en enkel skiss, kort beskrivning och foto ger en tydlig bild av det aktuella karaktärsområdet. Exempel från Landskapskaraktärsanalys för höghastighetsjärnväg Mölnlycke-Bollebygd.
Figur 26 - Exempel på hur man kortfattat kan sammanfatta ett karaktärsområdes karaktär och funktioner: Exempel Hålaveden från Landskapskaraktärsanalys i åtgärdsvalssudie för höghastighetsjärnväg Linköping-Borås (Foto: Pekka Kärpää).
Nyckelfaktorer
• Skogsdominerat småbrutet landskap utan tydliga riktningar
• Småskaligt landskap där landskapsrummen består av mindre sjöar och gärden
• Ensamgårdar och mindre byar
• Nordsydliga landsvägar med lång historisk kontinuitet
• Ålderdomligt och välhävdat jordbrukslandskap med naturbetesmarker. Många bevarade äldre landskapselement som också är viktiga småbiotoper
• En kombination av ekologiskt funktionella odlings- och skogslandskap med hög biologisk mångfald
